PROPHETEN JOEL.

1873 Carl XII:s Bibel

JOEL, 1. CAPITLET

Landet öde. Fasta påbjudes.

Joel 1:1. Detta är HERRANS ord, som skedde till Joel, Pethuels son.

Joel 1:2. Hörer detta, I äldste, och akter häruppå, alle inbyggare i landena; om något sådant skedt är i edar tid, eller i edra fäders tid?

Joel 1:3. Säger edrom barnom deraf, och låter edor barn säga det för sin barn; och de samma barnen för sina efterkommande;

Joel 1:4. Nämliga: Hvad efter gräsmatken blifver qvart, det uppäter gräshoppan; och hvad gräshoppan igenblifva låter, det äter flogmatken; och hvad flogmatken blifva låter, det fräter lusen.

Joel 1:5. Vaker upp, I druckne, och gråter, och jämrer eder, alle vindrinkare, efter must; ty han är eder ifrån edar mun borttagen.

Joel 1:6. Ty ett mägtigt folk och otaligt drager hitupp uti mitt land; det hafver tänder lika som ett lejon, och oxlatänder lika som en lejinna.

Joel 1:7. Det samma föröder min vingård, afbryter min fikonaträ, barkar dem, och förkastar dem, så att deras qvistar äro hvite vordne.

Joel 1:8. Jämra dig, lika som en jungfru, den en säck uppådrager för sin brudgummes skull;

Joel 1:9. Ty spisoffer och drickoffer är borto ifrå HERRANS hus; Presterna, HERRANS tjenare, sörja.

Joel 1:10. Marken är förödd, och åkren står ömkeliga; kornet är förderfvadt, vinet står jämmerliga, och oljan klageliga.

Joel 1:11. Åkermännerna se skröpliga ut, och vingårdsmännerna gråta, för hvetes och korns skull, att utaf markene intet inbergas kan.

Joel 1:12. Så stå ock vinträn jämmerliga, och fikonaträn klageliga; dertill granatträ, palmträ, äpleträ, och all trä på markene äro förtorkad; ty menniskornas fröjd är till sorg vorden.

Joel 1:13. Omgjorder eder, och gråter, I Prester; jämrer eder, I altarens tjenare; går in, och ligger i säcker, I mins Guds tjenare; ty både spisoffer och drickoffer är borto af edars Guds hus.

Joel 1:14. Helger ena fasto, kaller tillhopa menigheten; församler de äldsta, och alla landsens inbyggare, till HERRANS edars Guds hus, och roper till HERRAN:

Joel 1:15. Ack, ve den dagen! Ty HERRANS dag är hardt när, och kommer såsom ett förderf ifrå dem Allsmägtiga.

Joel 1:16. Så skall maten för vår ögon borttagen varda, och ifrå vår Guds hus fröjd och glädje.

Joel 1:17. Säden är bortruttnad i jordene, kornhusen stå öde, ladorna förfalla; ty kornet är förderfvadt.

Joel 1:18. O! huru suckar boskapen? Fät råmar, ty de hafva ingen bet, och fåren försmäkta.

Joel 1:19. HERRE, dig åkallar jag; ty elden hafver afbränt de lustiga planar i öknene, och lågen hafver upptändt all trä på markene.

Joel 1:20. Ja, vilddjuren ropa också till dig; ty vattubäckerna äro uttorkade, och elden hafver förbränt de lustiga planar i öknene.

JOEL, 2. CAPITLET

Herrans dag. Rätt bot. Messias.

Joel 2:1. Blåser med basuner i Zion, roper på mino helgo berge, darrer, alle landsens inbyggare; ty HERRANS dag kommer, och är hardt när;

Joel 2:2. En mörk dag, en bister dag, en mulen dag, och dimbog dag, lika som morgonrodnen utbreder sig öfver bergen; nämliga ett stort och mägtigt folk; hvilkets like tillförene icke varit hafver, och härefter icke varda skall i evig tid.

Joel 2:3. För honom går en förtärande eld, och efter honom en brinnande låge; landet är för honom lika som en lustgård; men efter honom lika som en vild öken, och ingen skall undslippa honom.

Joel 2:4. De äro till seende såsom hästar, och ränna såsom resenärer.

Joel 2:5. De springa ofvanpå bergen, lika som der vagnar bullrade, och såsom en låge dånar i halm, såsom ett mägtigt folk, som till strids rustadt är.

Joel 2:6. Folken skola förskräcka sig för honom; all ansigte äro så blek som lerpottor.

Joel 2:7. De skola löpa såsom hjeltar, och bestiga murarna såsom krigsmän; hvar och en skall draga rätt fram, och intet försumma sig.

Joel 2:8. Ingen skall hindra den andra, utan hvar och en skall gå i sin orden; och när de storma och infalla, skola de intet såre varda.

Joel 2:9. De skola rida omkring i stadenom, löpa på murarna, och stiga in uti husen; och såsom en tjuf infalla genom fenstren.

Joel 2:10. För honom darrar landet, och himmelen bäfvar; sol och måne varda mörk, och stjernorna förhålla sitt sken;

Joel 2:11. Ty HERREN skall låta gå sin dunder för sinom här; ty hans här är ganska stor och mägtig; han skall uträtta hans befallning; ty HERRANS dag är stor, och fast förskräckelig; ho kan lida honom?

Joel 2:12. Så säger nu HERREN: Vänder eder till mig af allt hjerta, med fastande, med gråtande, och med sörjande.

Joel 2:13. Rifver edor hjerta, och icke edor kläder, och vänder eder till HERRAN, edar Gud; ty han är nådelig, barmhertig, tålig, och af stor mildhet, och låter sig snart ångra straffet.

Joel 2:14. Ho vet, han förbarmar sig ju ännu och efter sitt straff nåde beviser, till spisoffer och drickoffer HERRANOM edrom Gudi.

Joel 2:15. Blåser med basun i Zion; helger ena fasto; kaller menigheten tillhopa.

Joel 2:16. Församler folket, helger församlingena; sammankaller de äldsta, hafver de unga barn och däggobarn tillsammans; brudgummen gånge utu sinom kammar, och bruden utu sitt mak.

Joel 2:17. Låter Presterna, HERRANS tjenare, gråta emellan förhuset och altaret, och säga: HERRE, skona dino folke, och låt icke din arfvedel till skam varda, så att Hedningarna få råda öfver dem; hvi vill du låta säga ibland folken: Hvar är nu deras Gud?

Joel 2:18. Så skall då HERREN hafva nit om sitt land, och skona sino folke.

Joel 2:19. Och HERREN skall svara, och säga till sitt folk: Si, jag skall sända eder korn, must och oljo tillfyllest, så att I skolen deraf nog hafva; och skall icke mer låta eder på skam komma ibland Hedningarna.

Joel 2:20. Och skall jaga dem af nordan långt bort ifrån eder, och drifva honom bort uti ett torrt och öde land; nämliga hans ansigte bort emot hafvet österut, och hans ända bort emot yttersta hafvet; han skall ruttna och lukta för sina högfärds skull.

Joel 2:21. Frukta dig intet, du land, utan gläd dig, och var vid ett godt mod; ty HERREN kan ock göra mägtig ting.

Joel 2:22. Frukter eder intet, I djur på markene; ty boningarna i öknene skola grönskas, och trän bära sin frukt, och fikonaträn och vinträn skola väl bära.

Joel 2:23. Och I Zions barn, fröjder eder, och varer glade i HERRANOM, edrom Gud, den eder nådeligit regn gifver, och sänder eder neder morgonregn och aftonregn, såsom tillförene;

Joel 2:24. Att ladorna varda fulla med korn, och presserna öfverflödighet af must och oljo hafva skola.

Joel 2:25. Och jag skall gifva eder de åren igen, som gräshoppor, flogmatkar, lus och gräsmatkar, som min stora här voro, den jag ibland eder sände, uppätit hafva;

Joel 2:26. Att I skolen hafva nog till att äta, och prisa HERRANS edars Guds Namn, den ibland eder under gjort hafver; och mitt folk skall icke mer till skam varda.

Joel 2:27. Och I skolen förnimma, att jag är midt ibland Israel, och att jag är HERREN, edar Gud, och ingen mer; och mitt folk skall icke mer till skam varda.

Joel 2:28. Och derefter skall jag utgjuta min Anda öfver allt kött, och edra söner och döttrar skola prophetera; edre äldste skola hafva drömmar, och edre ynglingar skola se syner.

Joel 2:29. Och vill jag på den tiden utgjuta min Anda, både öfver tjenare och tjenarinnor;

Joel 2:30. Och skall gifva undertecken i himmelen och på jordene, nämliga blod, eld och rökdamb.

Joel 2:31. Solen skall förvandlad varda uti mörker, och månen uti blod, förr än den store och förskräckelige HERRANS dag kommer.

Joel 2:32. Och det skall ske: Ho som helst HERRANS Namn åkallandes varder, han skall frälst varda; ty på Zions berg och i Jerusalem skall en salighet vara, såsom HERREN sagt hafver, och när de andra qvarblefna, de HERREN kallandes varder.

JOEL, 3. CAPITLET

Hedningarna straffas. Evangelium lofvas.

Joel 3:1. Ty si, uti de dagar och i den samma tidenom, när jag omvändandes varder Juda och Jerusalems fängelse;

Joel 3:2. Så vill jag sammansamka alla Hedningar, och skall föra dem neder i Josaphats dal, och vara der med dem till rätta, på mins folks och mins arfvedels Israels vägnar, att de hafva förstrött dem ibland Hedningarna, och delat emellan sig mitt land;

Joel 3:3. Och kastat lott öfver mitt folk, och gifvit piltar för mat, och sålt pigor för vin, och fördruckit dem.

Joel 3:4. Och I af Zor och Zidon, och alla Philisteers gränsor, hvad hafven I med mig att göra? Viljen I trotsa mig? Nu väl, om I trotsen mig, så skall jag snarliga och med hast vedergälla eder det uppå edart hufvud.

Joel 3:5. I som hafven tagit mitt silfver och guld, och min sköna klenodier, och fört dem in uti edra kyrkor;

Joel 3:6. Dertill ock sålt Juda barn och Jerusalems barn de Greker, på det I ju skullen låta dem komma långt bort ifrå sina gränsor;

Joel 3:7. Si, jag skall uppväcka dem ifrå det rum, dit I dem sålt hafven, och skall vedergällat eder uppå edart hufvud;

Joel 3:8. Och skall åter sälja edra söner och döttrar genom Juda barn; de skola då sälja dem in uti rika Arabien, eno folke i fjerran land; ty HERREN hafver det talat.

Joel 3:9. Roper detta ut ibland Hedningarna: Helger ena strid, uppväcker de starka; låter komma och uppdraga allt krigsfolk;

Joel 3:10. Görer af edrom plogbillom svärd, och af edrom liom spetsar; den svage hålle sig stark.

Joel 3:11. Gadder eder tillhopa, och kommer hit, alle Hedningar allt omkring, och församler eder; der skall HERREN nederlägga dina starka.

Joel 3:12. Står upp, I Hedningar, och drager upp till Josaphats dal; ty der vill jag sitta, till att döma alla Hedningar allt omkring.

Joel 3:13. Slår till med liarna, ty säden är mogen; kommer neder, ty pressen är full, och pressen löper öfver; ty deras ondska är stor.

Joel 3:14. Det skall vara mycket folk här och der i skiljodalenom; ty HERRANS dag är hardt när i skiljodalenom.

Joel 3:15. Sol och måne skola förmörkas, och stjernorna skola förhålla sitt sken.

Joel 3:16. Och HERREN skall ryta utaf Zion, och låta höra sina röst utaf Jerusalem, så att både himmel och jord skola bäfva; men HERREN skall vara sino folke en tillflykt, och Israels barnom ett fäste.

Joel 3:17. Och I skolen förnimma att jag, HERREN, edar Gud, bor i Zion på mino helgo berge; då skall Jerusalem heligt vara, och inge främmande mera vandra derigenom.

Joel 3:18. På den tiden skola bergen drypa sött vin, och högarna flyta mjölk, och alle Juda bäcker skola gå fulle med vatten; och der skall utgå en källa ifrå HERRANS hus; hon skall vattna den dalen Sittim.

Joel 3:19. Men Egypten skall öde varda, och Edom en vild öken, för den orätts skull, som de på Juda barn bedrifvit hafva, och utgöto oskyldigt blod i deras land.

Joel 3:20. Men Juda skall besuttet varda evinnerliga, och Jerusalem till evig tid.

Joel 3:21. Och jag skall icke låta deras blod ohämnadt blifva; och HERREN skall bo i Zion.