S. MARCI EVANGELIUM.

1703RV Carl XII:s Bibel

MARCI, 1. CAPITLET 

BEGYNNELSEN av JESU Christi Evangelio. Johannes kom i öknena, predikade, döpte, och förkunnade Christi närvarelse, v. 1. Kom ock JESUS, och lät döpa sig, v. 9. Sedan blev han frestad av djävulen, v. 12. Begynte så predika, och kalla Lärjungar, v. 14. När han nu kom till Capernaum, lärde han i Synagogon: där utdrev han en djävul; halp Petri svära ifrå skälvo, och många andra ifrå deras sjukdomar, v. 21. Så gick han dädan, och predikade i nästa städerna, v. 35. Där kom en spetälsk för honom, och vart renad ifrå sina spetälsko, v. 40.

I. Johannes Döparen bereder Christo vägen: förmanar till bättring; och döper.

Mar 1:1. BEGYNNELSEN av JESU Christi, Guds Sons, Evangelio;

Mar 1:2. Såsom skrivet är i Propheterna: Se, jag sänder min Ängel för ditt ansikte, vilken skall bereda din väg för dig: *

* Mal. 3: 1. Matth. 11: 10. Luc. 7: 27.

Mar 1:3. Ens ropandes röst är i öknene: Bereder HERRANS väg; görer hans stigar rätta. *

* Esa. 40: 3. Matth. 3: 3. Luc. 3: 4. Joh. 1: 15, 23.

Mar 1:4. Johannes var i öknene, döpte, och predikade bättringenes döpelse, till syndernas förlåtelse. *

* Matth. 3: 1. Luc. 3: 3.

Mar 1:5. Och till honom gingo ut hela Judee land, och de utav Jerusalem; och läto sig alle döpa av honom, i Jordans flod, bekännandes sina synder. *

* Matth. 3: 5.

Mar 1:6. Och Johannes var klädd med camelahår *, och med en lädergjording om sina länder; och åt gräshoppor *, och vildhannog.

* Matth. 3: 4. * 3. Mos. 11: 22.

Mar 1:7. Och predikade, och sade: En kommer efter mig, som starkare är än jag, vilkens skotvänger jag icke värdig är att nederfalla och upplösa. *

* Matth. 3: 11. Luc. 3: 16. Joh. 1: 26, 27.

Mar 1:8. Jag döper väl eder med vatten: men han skall döpa eder med dem Helga Anda. *

* Ap. G. 1: 5. cap. 2: 4. cap. 11: 16. cap. 19: 4.

II. Christus låter döpa sig av Johanne.

Mar 1:9. Och det begav sig i de dagar, att JESUS kom utav Galilea ifrå Nazareth, och lät sig döpa av Johanne, i Jordan. *

* Matth. 3: 13. Luc. 3: 21.

Mar 1:10. Och strax då han steg upp utur vattnet, såg han himlarna öppnas; och Andan, såsom en duvo, nederkomma över honom. *

* Joh. 1: 32.

Mar 1:11. Och en röst kom av himmelen: Du äst min käre Son, i vilkom jag haver ett gott behag. *

* Ps. 2: 7. Esa. 42: 1. Matth. 3: 17. cap. 17: 5. Marc. 9: 7. 2. Pet. 1: 17.

III. Frestas av djävulen.

Mar 1:12. Och Anden drev honom strax uti öknena: *

* Matth. 4: 1. Luc. 4: 1.

Mar 1:13. Och han var där i öknene i fyratio dagar, och frestades av Satana; och var med vilddjuren: och Änglarna tjänte honom. *

* Matth. 4: 11.

IV. Begynner predika, och kalla Lärjungar.

Mar 1:14. Men sedan Johannes vart fången, kom JESUS uti Galileam *, och predikade Evangelium om Guds Rike,

* Matth. 4: 12. Luc. 4: 14. Joh 4: 43.

Mar 1:15. Sägandes: Tiden är fullkomnad, och Guds Rike är för handene: bättrer eder *, och tror Evangelio.

* Matth. 3: 2.

Mar 1:16. Och är han gick ut med det Galileiska havet, såg han Simonem, och Andream hans broder, kasta sin nät i havet: ty de voro fiskare. *

* Matth. 4: 18. Luc. 5: 2.

Mar 1:17. Och JESUS sade till dem: Följer mig, och jag vill göra eder till människofiskare.

Mar 1:18. Och strax övergåvo de sin nät, och följde honom.

Mar 1:19.Och då han gick dädan litet fram bätter, såg han Jacobum Zebedei son, och Johannem hans broder, vilka ock i båtenom byggde sin nät. *

* Matth. 4: 21. 

Mar 1:20. Och strax kallade han dem: då övergåvo de sin fader Zebedeum uti båten, med legodrängerna, och följde honom.

V. Kommer till Capernaum: lärer i Synagogon; och botar många sjuka.

Mar 1:21. Och de gingo till Capernaum: och strax, om Sabbatherna, gick han in i Synagogon, och lärde. *

* Matth. 4: 13, 23. Luc 4: 31.

Mar 1:22. Och de förundrade sig på hans lärdom: förty han lärde såsom den där hade makt (a), och icke såsom de Skriftlärde. *

* Matth. 7: 28, 29. Luc. 4: 32.

Mar 1:23. Och i deras Synagogo var en människa besatt med en oren anda *; och han ropade högt,

* Luc. 4: 33.

Mar 1:24. Sägandes: Ack, vad have vi med dig, JESU Nazarene? Äst du kommen till att fördärva oss *? Jag vet ho du äst, nämliga, den Guds Helige.

* Matth. 8: 29.

Mar 1:25. Och JESUS näpste honom, sägandes: Tig, och gack ut av honom.

VI. Beder i öknene: predikar i nästa städerna; och utdriver djävlar.

Mar 1:26. Då rev den orene anden honom, och ropade med höga röst, och for ut av honom.

Mar 1:27. Och alle förundrade sig svårliga, så att de sporde varannan till, och sade: Vad är detta? Vad ny lärdom är detta? Ty han bjuder ock de orena andar med väldighet, och de lyda honom.

Mar 1:28. Och hans rykte gick strax ut allt omkring i Galilee gränsor.

Mar 1:29. Och de gingo strax utu Synagogon, och kommo uti Simons och Andree hus *, med Jacobo och Johanne.

* Matth. 8: 14. Luc. 4: 38.

Mar 1:30. Men Simons svära låg sjuk i skälvo: och strax sade de honom om henne.

Mar 1:31. Då gick han till, och reste henne upp, och tog henne vid handena; och i det samma övergav skälvosjukan henne, och hon tjänte dem.

Mar 1:32. Och om aftonen då solen nedergången var, hade de till honom allahanda sjuka, och dem som kvaldes av djävlar: *

* Matth. 8: 16. Luc. 4: 40.

Mar 1:33. Och hele staden var församlad för dörrena.

Mar 1:34. Och han gjorde många helbrägda, som kranke voro av allahanda sjukdom; och drev ut många djävlar, och tillstadde icke djävlarna tala: ty de kände honom. *

* Luc. 4: 41. Ap. G. 16: 17, 18.

Mar 1:35. Och om morgonen ganska bittida för dag, stod han upp, och gick ut: och JESUS gick bort uti ett öde rum *, och där bad han.

* Luc. 4: 42.

Mar 1:36. Och Simon kom efter farandes, och de med honom voro.

Mar 1:37. Och då de funno honom, sade de till honom: Alle söka dig.

Mar 1:38. Sade han dem: Låt oss gå uti nästa städerna, att jag ock där predikar: ty fördenskull är jag utgången. *

* Luc. 4: 43.

Mar 1:39. Och han predikade i deras Synagogor, över hela Galilea, och utdrev djävlar.

VII. JESUS renar en spetälskan.

Mar 1:40. Och till honom kom en spetälsk man *, och bad honom, föll på knä för honom, och sade till honom: Vilt du, så kant du göra mig renan.

* Matth. 8: 2. Luc. 5: 12.

Mar 1:41. Då varkunnade sig JESUS, och uträckte sina hand, och tog på honom, och sade: Jag vill, var ren.

Mar 1:42. Och när han det sagt hade, gick strax spetälskan av honom, och han vart ren.

Mar 1:43. Och JESUS hotade honom, och sänden strax ifrå sig;

Mar 1:44. Och sade honom: Se till, att du säger ingom något; utan gack bort, och visa dig Prästenom *; och offra för din rening, det Mose budit haver, dem till vittnesbörd.

* 3. Mos. 14: 2. Matth. 4: 4.

Mar 1:45. Men då han utgången var, begynte han förkunna mycket, och berykta denna sak *; så att han icke nu mer kunde uppenbarliga gå in uti staden, utan blev ute i öde rum: och de kommo till honom av alla ändar.

* Luc. 5: 15.

V. 22. (a) Den där hade makt) Det är, all hans predikan var såsom ens den där med allvar mente; och vad han sade, det hade en väldighet, och var levande.

MARCI, 2. CAPITLET 

ÅTER kom han till Capernaum; där halp han en borttagnan till sin hälso, v. 1. Sedan kallade han Mattheum, och satt till bords i hans hus, med Publicaner och syndare, v. 13. Han svarade ock till de Phariseers spörsmål, varföre hans Lärjungar icke fastade, v. 18. Desslikes, hvi han tillstadde, att hans Lärjungar plockade ax om Sabbathen, v. 23.

I. JESUS kommer åter till Capernaum, och botar en borttagnan.

Mar 2:1. OCH efter några dagar, gick han åter in i Capernaum *: och det spordes att han var i huset.

* Matth. 9: 1.

Mar 2:2. Och strax församlades där månge, så att de icke rum hade, icke heller utan för dörrene: och han talade ordet för dem.

Mar 2:3. Och de kommo till honom, bärandes en borttagnan, den där framburen var av fyra. *

* Luc. 5: 18.

Mar 2:4. Och då de icke kunde komma till honom, för folkets skull, avtäckte de taket på huset där han var, och gjorde ett hål på taket, och med tåg släppte neder sängena, där den borttagne uti låg.

Mar 2:5. Och när JESUS såg deras tro, sade han till den borttagna: Min son, dina synder vare dig förlåtna.

Mar 2:6. Men där voro någre utav de Skriftlärde sittandes, som tänkte i sin hjärta:

Mar 2:7. Hvi talar denne sådana hädelser? Ho kan förlåta synder, utan Gud allena? *

* Job. 14: 4. Ps. 32: 5. Es. 43: 25.

Mar 2:8. Och strax JESUS förnam det i sinom Anda, att de sådant tänkte vid sig själva, sade han till dem: Hvi tänken I sådant i edor hjärta?

Mar 2:9. Vilket är lättare säga till den borttagna: Dina synder vare dig förlåtna; eller säga: Statt upp, och tag dina säng, och gack?

Mar 2:10. Men på det I skolen veta, att människones Son haver makt på jordene förlåta synder, sade han till den borttagna:

Mar 2:11. Dig säger jag: Statt upp; tag dina säng, och gack i ditt hus.

Mar 2:12. Och strax stod han upp, tog sina säng, och gick ut i allas deras åsyn; så att alle förundrades, och prisade Gud, sägandes: Sådant såge vi aldrig.

II. Kallar Mattheus; och får sig mat i hans hus.

Mar 2:13. Och han gick åter ut till havet, och allt folket kom till honom; och han lärde dem.

Mar 2:14. Och då JESUS gick där fram, såg han Levi, Alphei son, sittandes vid Tullen, och sade till honom: Följ mig *: och han stod upp, och följde honom.

* Matth. 9: 9. Luc. 5: 27.

Mar 2:15. Och det begav sig, då han satt till bords i hans hus, såto ock desslikes månge Publicaner och syndare till bords med JESU och hans Lärjungar: ty de voro månge som hade följt honom.

Mar 2:16. Och då de Skriftlärde och Phariseer sågo, att han åt med de Publicaner och syndare, sade de till hans Lärjungar: Hvi äter och dricker han med Publicaner och syndare?

Mar 2:17. När JESUS det hörde, sade han till dem: De helbrägda behöva icke läkare, utan de kranke; jag är icke kommen till att kalla de rättfärdiga, utan syndare till bättring. *

* Matth. 9: 12, 13. Luc. 5: 31, 32. 1. Tim. 1: 15.

III. Svarar på Phariseernas fråga om fastande.

Mar 2:18. Och Johannis lärjungar, och de Phariseers plägade fasta; och de kommo och sade till honom: Hvi fasta Johannis lärjungar och de Phariseers, och dine Lärjungar fasta intet? *

* Matth. 9: 14. Luc. 5: 33.

Mar 2:19. Sade JESUS till dem: Bröllopsbarnen, kunna de fasta, så länge Brudgummen är med dem? Så länge de hava Brudgumman när sig, kunna de icke fasta.

Mar 2:20. Men de dagar skola komma, att Brudgummen skall varda ifrå dem tagen; och då skola de fasta i de dagar.

Mar 2:21. Och ingen sömmar en klut (a) av nytt kläde på gammalt kläde: förty, annars river det tillsatta nya stycket något av det gamla, och hålet bliver värre. *

* Matth. 9: 16. Luc. 5: 36.

Mar 2:22. Och ingen låter nytt vin uti gamla flaskor; annars slår det nya vinet flaskorna sönder, och vinet spilles ut, och flaskorna fördärvas; utan nytt vin skall man låta i nya flaskor.

IV. Lärjungarna hämta ax om Sabbathen; anklagas av Phariseerna, och försvaras av Christo.

Mar 2:23. Och det begav sig, att han på Sabbathen gick genom säd; och hans Lärjungar begynte, vid de gingo, taga av axen. *

* Matth. 12: 1. Luc. 6: 1.

Mar 2:24. Och de Phariseer sade till honom: Se, hvi göra de om Sabbathen, det som icke lovligit är? *

* 5. Mos. 23: 25.

Mar 2:25. Då sade han till dem: Haven I aldrig läsit vad David gjorde, då honom omträngde, och var hungrig, han och de där med honom voro? *

* 1. Sam. 21: 6. Matth. 12: 3.

Mar 2:26. Huru han gick in i Guds Hus, under den översta Prästen Abiathar (b), och åt Skådobröden (c) *, vilke ingom voro lovlige äta, utan Prästomen; och gav desslikes dem som med honom voro.

* 2. Mos. 29: 32. 3. Mos. 8: 31. cap. 24: 5, 9.

Mar 2:27.  Och han sade till dem: Sabbathen är gjord för människones skull, och icke människan för Sabbathens skull.

Mar 2:28. Så är nu människones Son Herre, ock över Sabbathen. *

* Matth. 12: 8. Luc. 6: 5.

V. 21. (a) Klut) Läs till Matth. 9: 16.

V. 26. (b) Abiathar) Är Ahimelechs son: därföre säger Skriften, att det är skett under Ahimelech; efter de voro Präster på en tid.

(c) Skådobröden) Kallas efter Ebreiskan panes facierum: Det är bröd som alltid är för ögonen. Såsom ock Guds ord alltid skall vara oss för vår hjärta, dag och natt, Psal. 23: 5.

MARCI, 3. CAPITLET 

SÅ gick han åter in i Synagogon, och gjorde en man helbrägda om Sabbathen, v. 1. Men Phariseerna traktade efter huru de måtte förgöra honom: därföre gick han avsides ut till havet, och gjorde många helbrägda, v. 6. Han utvalde ock tolv Apostlar, v. 13. Sedan svarade han till de Phariseers försmädelse, bevisandes huru de syndade emot den Helga Anda, v. 20. Han lärde dem ock vilke hans rätta bröder och systrar voro, v. 31.

I. JESUS botar ens förvissnada hand om Sabbathen.

Mar 3:1. OCH han gick åter in uti Synagogon: och där var en man, som hade ena bortvissnada hand: *

* Matth. 12. 9. Luc. 6: 6.

Mar 3:2. Och de vaktade på honom, om han skulle bota honom om Sabbathen; på det att de skulle få anklaga honom.

Mar 3:3. Då sade han till mannen, som den vissna handen hade: Statt hit fram.

Mar 3:4. Och sade till dem: Är det lovligit, att göra väl om Sabbathen, eller göra illa? Hjälpa livet, eller dräpa? Då tigde de.

Mar 3:5. Då såg han uppå dem med vrede, och förömkade sig över deras hjärtas hårdhet, och sade till mannen: Räck ut dina hand; och han räckte henne ut: och handen vart honom färdig igen, såsom den andra.

II. Phariseerna rådslå emot honom; men han viker undan.

Mar 3:6. Men de Phariseer gingo ut, och höllo strax råd med de Herodianer, emot honom *, huru de måtte förgöra honom.

* Matth. 22: 16.

Mar 3:7. Men JESUS, med sina Lärjungar, gick avsides bort till havet: och honom följde ett stort tal folk, utav Galilea, och utav Judea; *

* Matth. 4: 25.

Mar 3:8. Och utav Jerusalem, och utav Idumea, och utav hinsidon Jordan; och de där bodde vid Tyrus och Sidon, en ganska stor hop folk, som kommo till honom, när de hörde, huru stor ting han gjorde.

Mar 3:9. Och sade han till sina Lärjungar, att en båt skulle vakta på honom, för folkets skull, att de icke skulle tränga honom.

Mar 3:10. Förty han gjorde många helbrägda, så att de överföllo honom, och ville taga på honom, så månge som hade plågor.

Mar 3:11. Och de orene andar, när de sågo honom, föllo de neder för honom, och ropade, sägandes: Du äst Guds Son.

Mar 3:12. Och han hotade dem hårdeliga, att de icke skulle uppenbara honom. *

* Marc. 1: 25.

III. JESUS utväljer, och utsänder Apostlar.

Mar 3:13. Och han steg upp på ett berg, och kallade till sig vilka han ville; och de kommo till honom. *

* Matth. 10: 1. Marc. 6: 7. Luc. 6: 12. cap. 9: 1.

Mar 3:14. Och då skickade han Tolv, att de skulle vara med honom, och att han skulle utsända dem till att predika:

Mar 3:15. Och att de skulle hava makt, till att bota sjukdomar, och utdriva djävlar.

Mar 3:16. Och gav Simon det namnet Petrus: *

* Joh. 1: 42.

Mar 3:17. Och Jacobus Zebedei son; Johannes Jacobs broder; och nämnde dem Boanerges (a); det är sagt: Tordönsbarn.

Mar 3:18. Och Andreas, och Philippus, och Bartholomeus, och Mattheus, och Thomas, och Jacobus, Alphei son, och Thaddeus, och Simon Cananeus:

Mar 3:19. Och Judas Ischariothen, den honom ock förrådde.

Mar 3:20. Och de kommo i huset; och folket församlade sig åter, så att de icke tid hade till att äta.

Mar 3:21. Och när de detta hörde, som honom åkomne voro, gingo de ut, och ville taga fatt på honom, och sade: Han kommer ifrå sig. (b)

IV. JESU hjälpesamhet bemötes med försmädelse.

Mar 3:22. Men de Skriftlärde, som av Jerusalem nederkomne voro, sade: Han haver Beelzebub; och med den översta djävulen driver han djävlar ut. *

* Matth. 9: 34. Joh. 7: 20. cap. 8: 48, 52. cap. 10: 20.

V. JESUS förlägger detta, visandes att de syndade emot den H. Anda.

Mar 3:23. Då kallade han dem till sig, och sade till dem i liknelser: Huru kan Satan utdriva Satan? *

* Matth. 12: 25.

Mar 3:24. Och om ett Rike söndrat varder emot sig självt, då kan det Riket icke stå:

Mar 3:25. Och där ett hus är söndrat emot sig självt, det huset kan icke bliva ståndandes.

Mar 3:26. Sätter nu Satan sig upp emot sig själv, och är söndrad, då kan han icke bliva ståndandes, utan det är då ute med honom.

Mar 3:27. Ingen kan gå in i ens starks hus, och skinna hans boting, utan han först binder den starka; och sedan skinnar han hans hus. *

* Matth. 12: 29.

Mar 3:28. Sannerliga säger jag eder: Alla synder varda människors barnom förlåtna; ock försmädelse, därmed de försmäda: *

* Matth. 12: 31. Luc. 12: 10. Ebr. 6: 4. 1. Joh. 5: 16.

Mar 3:29. Men den där försmäder den Heliga Anda, han haver ingen förlåtelse i evig tid: utan bliver saker till evig fördömelse.

Mar 3:30. Ty de sade: Han haver den orena andan.

VI. Lärer, vilka hans rätta moder och bröder voro.

Mar 3:31. Och då kom hans bröder, och hans moder *; och stodo ute, och sände några till honom, som honom utkalla skulle.

* Matth. 12: 46. Luc. 8: 19.

Mar 3:32. Och folket satt när honom, och de sade till honom: Se, din moder, och dine bröder äro där ute, och söka efter dig. *

* Luc. 8: 20.

Mar 3:33. Han svarade dem, och sade: Ho är min moder, och mine bröder?

Mar 3:34. Och då han omkring sett hade på Lärjungarna, som där kringom honom såto, sade han: Se, min moder, och mine bröder.

Mar 3:35. Ty den som gör Guds vilja, han är min broder, och min syster, och min moder.

V. 17. (a) Boanerges) Det är, tordönsbarn: så varda desse Lärjungar av JESU kallade, i avseende på deras förmåner och gåvor, att de med stort anseende och besynnerlig kraft vordo förande sitt Predikoämbete emot sanningenes fiendar. Gud vorde genom dem givandes sino dundrekraft. Ps. 68: 34.

V. 21. (b) Ifrå sig) De fruktade, att han skulle möda sig för mycket med arbete; såsom man plägar säga: Du bliver bister i huvudet.

MARCI, 4. CAPITLET

DÄREFTER satte sig JESUS uti ett skepp, och lärde folket om Guds Rikes lägenhet, igenom liknelser; först om en Sädesman, v. 1. Sedan om ett ljus, v. 21. Åter om ena säd; och om ett senapskorn, v. 26. Så for han över havet; och där uppväxte en stor storm: men han näpste vädret, och det vart stilla, v. 35.

I. JESUS lärer folket utu skeppet, genom liknelser:

Mar 4:1. OCH han begynte åter lära vid havet: och till honom församlades mycket folk, så att han måste stiga uti ett skepp, och satt där på havet *; och allt folket blev på landet vid havet.

* Matth. 13: 1.

Mar 4:2. Och han lärde dem mycket genom liknelser *; och sade till dem uti sin lärdom:

* Luc. 8: 4.

1. Av en Sädesman.

Mar 4:3. Hörer till: Se, en Sädesman gick ut till att så:

Mar 4:4. Och hände sig när han sådde, föll somt vid vägen; och fåglarna under himmelen kommo, och åto det upp.

Mar 4:5. Men somt föll på stenören, där det icke mycken jord hade; och det gick strax upp: ty det hade icke djupa jord.

Mar 4:6. Men när solen gick upp, förbrändes det; och efter det hade ingen rot, förtorkades det.

Mar 4:7. Och somt föll ibland törne; och törnen växte upp, och förkvavde det; och det bar ingen frukt.

Mar 4:8. Och somt föll i goda jord, och det bar frukt, som uppgick, och växte: ett bar trettiofalt, och ett sextiofalt, och ett hundradefalt.

Mar 4:9. Och han sade till dem: Den där öron haver till att höra, han höre.

Mar 4:10. Då han nu allena var, sporde de, som om honom voro, med de Tolv, honom till om denna liknelsen. *

* Matth. 13: 10.

Mar 4:11. Och han sade till dem: Eder är givet att veta Guds Rikes hemlighet; men dem där utantill äro, sker allting genom liknelser:

Mar 4:12. På det de, seendes skola se, och icke förnimma, och hörandes höra, och icke förstå *; på det de icke skola omvända sig, och synderna dem förlåtna varda.

* Esa. 6: 9. cap. 29: 10. Luc. 8: 10. Joh. 12: 40. Ap. G. 28: 26.

Mar 4:13. Och han sade till dem: Förstån I icke denna liknelsen? Huru viljen I då förstå alla liknelser?

Mar 4:14. Sädesmannen sår ordet.

Mar 4:15. Men desse äro de som vid vägen äro, där ordet sått varder; och de hava det hört, strax kommer Satan, och tager bort ordet, som sått var i deras hjärtan. *

* Matth. 13: 19.

Mar 4:16. Och desse äro sammalunda de, som på stenören sådde äro: då de hava hört ordet, anamma de det strax med fröjd;

Mar 4:17. Och de hava inga rötter i sig, utan stå till en tid: sedan då någor bedrövelse kommer uppå, eller förföljelse för ordets skull, strax förargas de.

Mar 4:18. Och desse äro de som i törne sådde äro; de där höra ordet;

Mar 4:19. Och denna världenes bekymmer, och rikedomsens svek, och andre tings begärelser *, gå därin, och förkväva ordet, och det varder ofruktsamt.

* 1. Tim. 6: 17.

Mar 4:20. Och desse äro de, som uti goda jord sådde äro; de där ordet höra, och anammat, och bära frukt, somt trettiofalt, och somt sextiofalt, och somt hundradefalt.

2. Av ett ljus.

Mar 4:21. Och han sade till dem: Icke kommer ljuset in fördenskull, att man skall sätta det under ena skeppo, eller under sängena? Sker det icke fördenskull, att det skall uppsättas på ljusastakan? *

* Matth. 5: 15. Luc. 8: 16. cap. 11: 33.

Mar 4:22. Ty intet är fördolt, som icke uppenbaras skall; ej heller hemligit, som icke skall uppkomma. *

* Matth. 10: 26. Luc. 8: 17. cap. 12: 2.

Mar 4:23. Den där öron haver till att höra, han höre. *

* Matth. 11: 15. Marc. 7: 16.

Mar 4:24. Och han sade till dem: Ser till vad I hören: med det mått som I mäten, skall eder mätet varda *; och eder varder ändå tillgivet, I som hören detta:

* Matth. 7: 2. Luc. 6: 38.

Mar 4:25. Ty den där haver, honom skall varda givet; och den där icke haver, av honom skall ock taget varda det han haver. *

* Matth. 13: 12. cap. 25: 29. Luc. 8: 18. cap. 19: 26.

3. Åter av sädenes växt.

Mar 4:26. Och han sade: Så är Guds Rike, som en man kastar ena säd i jordena;

Mar 4:27. Och sover, och står upp, natt och dag; och säden går upp, och växer, så att han där intet av vet:

Mar 4:28. Ty jorden bär utav sig själv, först brudd, sedan ax, sedan fullbordat vete i axena.

Mar 4:29. När nu frukten mogen är, strax sänder han lian, ty skördetiden är förhanden.

4. Av ett senapskorn.

Mar 4:30. Och han sade: Vid vem skole vi likna Guds Rike? Och med vad liknelse skole vi beteckna det?

Mar 4:31. Det är såsom ett senapskorn *, vilket då det sått varder i jordena, är det mindre än all annor frö på jordene.

* Matth. 13: 31. Luc. 13: 18.

Mar 4:32. Och då det sått är, går det upp, och varder större än all annor krydder, och får stora grenar, så att himmelens fåglar måga bo under dess skugga.

Mar 4:33. Och med mång sådana liknelser * sade han dem ordet, efter som de förmådde hörat:

* Matth. 13: 34.

Mar 4:34. Och utan liknelse talade han intet till dem: men Lärjungomen uttydde han allting avsides.

II. JESUS far över havet, och näpser vädret.

Mar 4:35. Och den samma dagen, då aftonen vart, sade han till dem: Låt oss fara över till den andra stranden. *

* Matth. 8: 18, 23. Luc. 8: 22.

Mar 4:36. Så läto de folket gå, och togo honom, såsom han var i skeppet: voro ock desslikes någor annor skepp med honom.

Mar 4:37. Och där uppväxte en stor storm, och vågarne slogo in i skeppet, så att det redan förfylldes.

Mar 4:38. Och han sov bak i skeppet på ett hyende: då väckte de honom upp, och sade till honom: Mästar, sköter du intet därom, att vi förgås?

Mar 4:39. Och då han uppväckt var, näpste han vädret, och sade till havet: Tig, och var stilla. Och vädret saktade sig, och vart ett stort lugn.

Mar 4:40. Och han sade till dem: Varföre ären I så rädde? Huru kommer det till, att I icke haven trona?

Mar 4:41. Och de vordo ganska förskräckte, och sade emellan sig: Vad är denne för en, att både vädret och havet äro honom lydige?

MARCI, 5. CAPITLET 

NÄR han kom över havet in i de Gadareners land, mötte honom en som var besatt med många djävlar: dem drev han ut, och lät dem fara uti en svinahjord, v. 1. Kom så tillbaka igen över havet, och halp en kvinna ifrå blodgång, v. 21. och 25. Sedan uppväckte han Jairi dotter av döda, v. 35.

I. JESUSutdriver djävlarna av en besattan: och de fara uti en svinahjord.

Mar 5:1. SÅ kommo de över havet, in i de Gadareners land. *

* Matth. 8: 28. Luc. 8: 26.

Mar 5:2. Och strax han steg utu skeppet, mötte honom, utu grifter, en man, besatt med den orena andan;

Mar 5:3. Den där plägade bo uti grifter: och ingen kunde honom binda med kedjor:

Mar 5:4. Förty han hade många resor varit bunden med fjättrar, och kedjor; och kedjorna voro sletna av honom, och fjättrarna sönderslagne: och ingen kunde späka honom.

Mar 5:5. Och han var alltid, dag och natt, på bergen, och i grifterna, ropade, och slog sig själv med stenar.

Mar 5:6. Men då han nu såg JESUM fjärran ifrå sig, lopp han till, och föll neder för honom;

Mar 5:7. Och ropade (a) med höga röst, och sade: Vad haver jag med dig göra, JESU, dens Högstas Guds Son? Jag besvär dig vid Gud, att du icke kväl mig.

Mar 5:8. Ty han sade till honom: Far utav människone, du orene ande.

Mar 5:9. Och sporde han honom: Vad är ditt namn? Svarade han, och sade: Legio är mitt namn; förty vi äre månge.

Mar 5:10. Och han bad honom storliga, att han icke skulle driva honom bort utu det landet.

Mar 5:11. Och där var vid bergen en stor svinahjord *, den där gick och födde sig.

* Matth. 8: 30. Luc. 8: 32.

Mar 5:12. Och djävlarna bådo honom alle, sägandes: Sänd oss i svinen, att vi må fara in uti dem.

Mar 5:13. Och JESUS tillstadde dem det strax. Och de orene andar drogo strax ut, och foro in uti svinen: och hjorden brådstörte sig i havet; och de voro vid tutusend; och vordo fördränkte i havet.

Mar 5:14. Men de som skötte svinen, flydde, och förkunnade det in i staden, och på bygdene: och de gingo ut till att se, vad skett var.

Mar 5:15. Och kommo till JESUM, och sågo honom som hade besatt varit, och haft Legionen, sittandes och kläddan, och vid sin sinne; och vordo förfärade.

Mar 5:16. Och de som det sett hade, förtäljde dem vad den besatta vederfarit var; och om svinen.

Mar 5:17. Och de begynte bedja honom, att han skulle draga utu deras landsändar. *

* Ap. G. 16: 39.

Mar 5:18. Och då han var stigen till skepps, bad honom den som hade besatt varit, att han måtte vara när honom: * * Luc. 8: 38.

Mar 5:19. Men JESUS tillstadde honom det icke; utan sade till honom: Gack dina färde uti ditt hus till dina, och förkunna dem, huru stor ting HERREN haver gjort med dig, och haver misskundat sig över dig.

Mar 5:20. Och han gick sina färde, och begynte förkunna uti de tio städer, huru stor ting JESUS med honom gjort hade. Och alle förundrade sig.

Mar 5:21. Och då JESUS var överfaren igen med skeppet till den andra sidona, församlades till honom mycket folk; och var vid havet. *

* Matth. 9: 1.

Mar 5:22. Och se, där kom en av Synagogones Överstar, benämnd Jairus *: och då han fick se honom, föll han ned för hans fötter;

* Matth. 9: 18. Luc. 8: 41.

Mar 5:23. Och bad honom storliga, och sade: Min lilla dotter är i sitt yttersta; jag beder dig att du kommer, och lägger händer på henne, att hon måtte vederfås, och leva.

Mar 5:24. Och han gick med honom: och honom följde mycket folk, och de trängde honom.

II. JESUS hjälper en kvinna ifrå blodgång.

Mar 5:25. Och där var en kvinna, som hade haft blodgång * i tolv år:

* 3. Mos. 15: 25. Matth. 9: 20. Luc. 8: 43.

Mar 5:26. Och hade mycket lidit av mångom läkarom, och förtärt därmed allt sitt, och hade dock ingen hjälp förnummit; utan det vart hellre värre med henne.

Mar 5:27. Då hon hörde om JESU, kom hon ibland folket bakefter, och tog på hans kläder:

Mar 5:28. Ty hon sade: Kunde jag åtminsto taga på hans kläder, då vordo jag helbrägda.

Mar 5:29. Och strax förtorkades hennes blods källa: och hon kände det i kroppen, att hon botad var utav den plågon.

Mar 5:30. Och JESUS kändet strax i sig själv, att kraft utgången var av honom *; och vände sig om ibland folket, och sade: Ho kom vid min kläder?

* Luc. 6: 19.

Mar 5:31. Och hans Lärjungar sade till honom: Du ser, att folket tränger dig, och du säger: Ho kom vid mig?

Mar 5:32. Och han såg omkring till att se henne, som det gjort hade.

Mar 5:33. Men kvinnan fruktade, och bävade: ty hon visste vad med henne skett var; och kom, och föll neder för honom, och sade honom alla sanningena.

Mar 5:34. Och han sade till henne: Dotter, din tro haver frälst dig *: gack med frid, och var helbrägda av dine plågo. * Matth 9: 22. Marc. 10: 52.

III. JESUS uppväcker Jairi dotter.

Mar 5:35. Vid han ännu talade, kommo någre ifrå Synagogones Översta, och sade: Din dotter är död; hvi gör du Mästaren yttermera omak? *

* Luc. 8: 49.

Mar 5:36. Men strax JESUS hörde talet som sades, sade han till Synagogones Översta: Räds intet; allenast tro.

Mar 5:37. Och han tillstadde icke, att honom någor följa skulle, förutan Petrus, och Jacobus, och Johannes, Jacobi broder.

Mar 5:38. Och så kom han i Synagogones Överstas hus, och fick se sorlet, och dem som mycket gräto och sörjde .

Mar 5:39. Och han gick in, och sade till dem: Vad sorlen I, och gråten? Pigan är icke död; men hon sover. *

* Matth. 9: 24. Joh. 11: 11.

Mar 5:40. Och de gjorde spe av honom. Då drev han alla ut, och tog med sig pigones fader och moder, och dem som med honom voro, och gick in där pigan låg:

Mar 5:41. Och fattade pigona vid handena, sägandes till henne: Talitha kumi; det uttydes: Piga, jag säger dig, statt upp.

Mar 5:42. Och strax stod pigan upp, och gick: och hon var vid tolv år gammal. Och de vordo övermåtton förskräckte.

Mar 5:43. Och han förböd dem strängeliga, att ingen skulle det veta: och böd giva henne äta.

V. 7 (a) Ropade) Djävlarna förskräckas för Christi närvarelse, vilken de visste vara deras Domare, och att han var kommen till att förstöra deras verk, 1. Joh. 3: 8.

MARCI, 6. CAPITLET

SÅ gick han dädan, och kom uti sitt fädernesland; där föraktade de honom, v. 1. Men han predikade allestädes, och utsände sina Apostlar, till att predika, och göra undertecken, v. 7. När Herodes det hörde, mente han, att det hade varit Johannes, den han hade låtit halshugga i fängelset, v. 14. Och JESUS drog över havet i öknen: där spisade han femtusend män, med litet förråd, v. 30. När de foro tillbaka, kom han gångandes till dem på vattnet, v. 45. Då han kom i det landet Genesaret, halp han många sjuka till hälso, v. 53.

I. JESUS predikar i sitt fädernesland; men med föga framgång.

Mar 6:1. OCH han gick ut dädan, och kom in uti sitt fädernesland *: och hans Lärjungar följde honom.

* Matth. 13: 54.

Mar 6:2.. Och när Sabbathen kom, begynte han lära i Synagogon *; och månge som det hörde, förundrade sig storliga, sägandes: Vadan haver denna detta? Och vad visdom är denne, som honom given är, att ock sådana krafter ske igenom hans händer?

* Luc. 4: 16.

Mar 6:3. Är icke denne den Timmermannen, Marie Son *, Jacobi broder, och Jose, och Jude, och Simons? Äro ock icke hans systrar här när oss? Och de förargades över honom.

* Joh. 6: 42.

Mar 6:4. Men JESUS sade till dem: En Prophet är icke föraktad, utan i sitt fädernesland, och ibland sina fränder, och sitt hus. *

* Matth. 13: 57. Luc. 4: 24. Joh. 4: 44.

Mar 6:5. Och han kunde där ingen kraft göra *: utan det, att han lade händerna på några få sjuka, och botade dem.

* Matth. 13: 58.

Mar 6:6. Och han förundrade sig på deras otro: och han gick omkring i byarna allestäds däromkring, och lärde. *

* Matth. 9: 35. Luc. 13: 22.

II. Utsänder sina Apostlar.

Mar 6:7. Och han kallade för sig de Tolv, och begynte att utsända dem, två och två; givandes dem makt emot de orena andar. *

* Matth. 10: 1. Marc. 3: 13, 14. Luc. 6: 13. cap. 9: 1.

Mar 6:8. Och böd dem, att de intet skulle taga med sig till vägs, utan käppen allena; icke skräppo, icke bröd, inga penningar i pungen: *

* Matth. 10: 9. Luc. 9: 3.

Mar 6:9. Utan de skulle vara skodde med sandaler *; och icke kläda sig uti två kjortlar.

* Ap. G. 12: 8.

Mar 6:10. Och sade till dem: Var som helst I ingån uti ett hus, bliver där, tilldess I dragen dädan. *

* Matth. 10: 11. Luc. 9: 4.

Mar 6:11. Och vilken som icke anammar eder, eller icke hörer eder, går där ut, och skudder av eder det stoft som är under edra fötter *, till vittnesbörd över dem. Sannerliga säger jag eder: Drägeligare varder Sodome och Gomorre på Domedag, än dem stadenom.

* Matth. 10: 14, 15. Luc. 9: 5. cap. 10: 10, 11, 12. Ap. G. 13: 51. cap. 18: 6.

Mar 6:12. Och de gingo ut, och predikade, att man skulle bättra sig: *

* Matth. 3: 2.

Mar 6:13. Och utdrevo många djävlar, och smorde många kranka med oljo (a) *, och botade dem.

* Jac. 5: 14.

III. Herodes menar att JESUS var Johannes, den han hade låtit halshugga.

Mar 6:14. Och fick Konung Herodes detta höra: ty hans namn var redo kunnigt; och sade: Den Johannes som döpte, är uppstånden ifrå de döda *, och därföre verka sådana krafter i honom.

* Matth. 14: 1. Luc. 9: 7, 19.

Mar 6:15. Somlige sade: Det är Elias; och somlige sade: Det är en Prophete; eller såsom en av Propheterna. *

* Matth. 16: 14.

Mar 6:16. Men då Herodes sådant hörde, sade han: Denne är Johannes, som jag halshögg; han är uppstånden ifrå de döda.

Mar 6:17. Ty Herodes själv hade sänt bort, och låtit gripa Johannem, och bundit honom i fängelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull: ty han hade tagit henne till hustru; *

* Luc. 3: 19, 20.

Mar 6:18. Ty Johannes sade till Herodes: Dig är icke lovligit, att hava dins broders hustru. *

* 3. Mos. 18: 16. cap. 20: 21.

Mar 6:19. Men Herodias gick efter hans argesta, och hade gärna dräpit honom; och kunde dock icke komma dess vid:

Mar 6:20. Ty Herodes fruktade Johannem *, vetandes, att han var en rättfärdig och helig man; och aktade (b) honom; och lydde honom i mång stycke, och hörde honom gärna.

* Matth. 14: 5. cap. 21: 26.

Mar 6:21. Då nu en belägen dag kom, att Herodes, på sin födelsedag *, gav sine Överste, och Hövitsmän, och de yppersta i Galilea, en aftonkost;

* 1. Mos. 40: 20. Matth. 14: 6.

Mar 6:22. Gick Herodias dotter in, och dansade, och det behagade Herodi, och dem där med honom såto vid bordet. Då sade Konungen till pigona: Bed utav mig vad du vilt, jag vill giva dig det;

Mar 6:23. Och svor henne: Vad du bedjandes varder av mig, vill jag giva dig, allt intill hälften av mitt Rike.

Mar 6:24. Och hon gick ut, och sade till sina moder: Vad skall jag bedja? Hon sade: Johannis Döparens huvud.

Mar 6:25. Och hon gick strax med hast in till Konungen, och bad, sägandes: Jag vill, att du giver mig strax på ett fat Johannis Döparens huvud.

Mar 6:26. Då vart Konungen ganska bedrövad: dock för edens skull, och för deras skull som där såto vid bordet, ville han icke visa henne av: *

* Matth. 14: 9.

Mar 6:27. Utan strax sände Konungen bödelen, och böd inhämta hans huvud. Och han gick åstad, och halshögg honom i  häktelset: *

* Matth. 14: 10.

Mar 6:28. Och bar fram hans huvud på ett fat, och fick pigone; och pigan fick det sine moder.

Mar 6:29. Då hans lärjungar det sporde, kommo de, och togo hans lekamen upp, och lade honom i en grav.

IV. JESUS lärer i ödemarken; och spisar 5000 män.

Mar 6:30. Och Apostlarna församlades till JESUM, och förkunnade honom all stycke; både huru stor ting de gjort hade, och huru stor ting lärt hade. *

* Luc. 9: 10.

Mar 6:31. Då sade han till dem: Kommer I allene avsides med mig uti ödemarken, och vilen eder något litet: ty där voro månge som gingo till och ifrå, så att de hade icke tid till att äta. *

* Marc. 3: 20.

Mar 6:32. Och så for han bort avsides till skepps uti ödemarken. *

* Matth. 14: 13. Joh. 6: 16.

Mar 6:33. Och folket såg, att de foro sina färde: och månge kände honom, och lupo dit tillsammans av alla städer till fot, och kommo fram förr än de, och församlades till honom.

Mar 6:34. Så gick JESUS ut, och fick se det myckla folket, och varkunnade sig över dem *: förty, de voro såsom får, de ingen Herdan hade *; och begynte lära dem mycket.

* Matth. 14: 14. * Jer. 23: 1. Hes. 34: 2. Matth. 9: 36.

Mar 6:35. Och då nu dagen var fast framliden, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är öknen, och tiden är fast förliden; *

* Matth. 14: 15. Luc. 9: 12.

Mar 6:36. Släpp dem ifrå dig, att de måga gå bort i landsbygderna här omkring, och byarna, och köpa sig bröd: ty de hava intet äta.

Mar 6:37. Då svarade han dem, och sade: Giver I dem äta *. Då sade de till honom: Skole vi gå bort, och köpa för tuhundrade penningar bröd, och giva dem äta?

* Joh. 6: 5.

Mar 6:38. Då sade han till dem: Huru mång bröd haven I? Går, och ser till. Och när de visste det, sade de: Fem, och två fiskar. *

* Matth. 14: 17. Luc. 9: 13. Joh. 6: 9.

Mar 6:39. Då böd han dem, att de skulle sätta sig alle i matskap, i gröna gräset.

Mar 6:40. Och de satte sig i hopar, hundrade och hundrade, femtio och femtio.

Mar 6:41. Och så tog han de fem bröd, och de två fiskar; och upplyfte sin ögon till himmelen *, välsignade *, och bröt bröden, och gav sinom Lärjungom, att de skulle lägga för dem; och de två fiskar bytte han emellan dem alla.

* Joh. 17: 1. * 1. Sam. 9: 13.

Mar 6:42. Och de åto alle, och vordo mätte.

Mar 6:43. Och togo sedan upp tolv korgar fulla med styckom, och av fiskomen.

Mar 6:44. Och de där ätit hade, voro vid femtusend män.

V. Lärjungarna fara åter över: JESUS går på vattnet, och stillar stormen.

Mar 6:45. Och strax drev han sina Lärjungar, att de skulle gå till skepps, och fara för honom över havet till Bethsaida, medan han skilde folket ifrå sig. *

* Matth. 14: 22. Joh. 6: 16.

Mar 6:46. Och när han hade skiljt dem ifrå sig, gick han dädan upp på ett berg, till att bedja. *

* Matth. 14: 23.

Mar 6:47. Och då aftonen kom, var skeppet mitt på havet, och han på landet allena: *

* Matth. 14: 24. Joh. 6: 17.

Mar 6:48. Och han såg, att de hade plats med roende: ty vädret var dem emot. Och vid fjärde väkten om nattena, kom han till dem, gångandes på havet, och ville gå fram om dem.

Mar 6:49. Men när de sågo honom gångandes på havet, mente de det hade varit ett spökelse, och ropade:

Mar 6:50. Ty de sågo honom alle, och vordo förskräckte; då talade han dem strax till, och sade till dem: Varer vid ett gott mod; det är jag, varer icke rädde.

Mar 6:51. Och han steg upp till dem i skeppet, och vädret stillade sig: och de vordo övermåtton storliga förskräckte vid sig själva, och förundrade sig.

Mar 6:52. Ty de hade icke fått förstånd (c) av bröden: ty deras hjärta var förhärdat.

VII. I landet Genesaret botar han många sjuka.

Mar 6:53. Och då de överfarne voro, kommo de till det landet Genesaret *, och lade där i hamn.

* Matth. 14: 34.

Mar 6:54. Och när de gingo utu skeppet, kände de honom strax:

Mar 6:55. Och lupo omkring allan den landsändan; och begynte omkringföra de sjuka på sängar, dit de hörde han var.

Mar 6:56. Och var han ingick, i byar, eller städer, eller landsbygder, där lade de kranka på gatorna, och bådo honom, att de åtminsto måtte taga på hans klädefåll: och så månge som kommo vid honom, de vordo helbrägda.

V. 13. (a) Med oljo) Denna oljan gjorde de kranka helbrägda: därav sedan ett Sacrament ovisliga gjort är, för dem som dö skola; där hon dock likare måtte heta Magdalene smörjelse: ty hon smorde Christum till begravning, Matth. 26: 7.

V. 20. (b) Aktade) Varnade, eller förvarade honom, att Herodias intet kunde honom skada.

V 52. (c) Förstånd) Det är: utav sådana exempel skulle