PRIMUS REGUM.

1873 Carl XII:s Bibel

1 KUNGABOKEN, 1. CAPITLET

Abisag. Adonia Konung. Nathans råd. Salomo smord. Adonia flyr.

1Kung 1:1. Och då Konung David var gammal, och väl till ålders kommen, kunde han icke varda varm, ändå man höljde honom med kläder.

1Kung 1:2. Då sade hans tjenare till honom: Låt dem söka minom herra Konungenom en pigo, en jungfru som står för Konungenom, och sköter honom, och sofver i hans famn, och värmer min herra Konungen.

1Kung 1:3. Och de sökte upp en dägelig pigo i alla Israels gränsor, och funno Abisag af Sunem, och hade henne till Konungen.

1Kung 1:4. Och hon var en ganska dägelig piga, och hon skötte Konungen, och tjente honom; men Konungen kände henne intet.

1Kung 1:5. Men Adonia, Haggiths son, hof sig upp, och sade: Jag vill vara Konung; och gjorde sig vagnar och resenärar, och femtio män till drabanter för sig.

1Kung 1:6. Och hans fader bekymrade honom intet i sinom tid, så att han sade: Hvi gör du så? Och han var ock en dägelig man; och han hade födt honom näst efter Absalom.

1Kung 1:7. Och han hade sitt råd med Joab, ZeruJa son, och med AbJathar Presten; de hulpo Adonia.

1Kung 1:8. Men Presten Zadok, och Benaja, Jojada son, och Nathan Propheten, och Simei, och Rei, och de Davids hjeltar, voro icke med Adonia.

1Kung 1:9. Och då Adonia offrade får, och oxar, och gödd boskap, vid den stenen Soheleth, som låg vid den brunnen Rogel, böd han alla sina bröder Konungens söner, och alla Juda män Konungens tjenare;

1Kung 1:10. Men den Propheten Nathan, och Benaja, och de hjeltar, och Salomo, sin broder, böd han intet.

1Kung 1:11. Då sade Nathan till BathSeba, Salomos moder: Hafver du icke hört, att Adonia, Haggiths son, är Konung vorden, och vår herre David vet intet deraf?

1Kung 1:12. Så kom nu, jag vill gifva dig ett råd, att du må undsätta dina och dins sons Salomos själ.

1Kung 1:13. Bort, och gack in till Konungen David, och säg till honom: Hafver du icke, min herre Konung, svorit, och sagt dina tjenarinno: Din son Salomo skall vara Konung efter mig, och han skall sitta på minom stol; hvi är då Adonia Konung vorden?

1Kung 1:14. Si, medan du ännu der är, och talar med Konungenom, vill jag komma in efter dig, och fullkomna ditt tal.

1Kung 1:15. Och BathSeba gick in till Konungen i kammaren; och Konungen var ganska gammal; och Abisag af Sunem tjente Konungenom.

1Kung 1:16. Och BathSeba böjde sig, och tillbad Konungen. Konungen sade: Hvad vill du?

1Kung 1:17. Hon sade till honom: Min Herre, du hafver svorit dine tjenarinno vid HERRAN din Gud: Din son Salomo skall vara Konung efter mig, och sitta på minom stol.

1Kung 1:18. Men nu, si, Adonia är Konung vorden; och min herre Konungen vet intet deraf.

1Kung 1:19. Han hafver offrat oxar, och gödd boskap, och mång får, och hafver budit alla Konungens söner; dertill AbJathar Presten, och Joab härhöfvitsmannen; men din tjenare Salomo hafver han intet budit.

1Kung 1:20. Men du äst min herre Konung; hela Israels ögon se på dig, att du skall gifva dem före, ho som skall sitta på mins herras Konungens stol efter honom.

1Kung 1:21. När nu min herre Konungen med sina fader afsomnad är, så måste jag och min son Salomo syndare vara.

1Kung 1:22. Medan hon ännu talade med Konungenom, kom Propheten Nathan.

1Kung 1:23. Och de sade Konungenom till: Si, Propheten Nathan är der. Och som han kom in för Konungen, tillbad han Konungen på sitt ansigte neder till jordena;

1Kung 1:24. Och sade: Min herre Konung, hafver du sagt: Adonia skall vara Konung efter mig, och sitta på minom stol?

1Kung 1:25. Ty han är i dag nedergången, och hafver offrat oxar, och gödd boskap, och mång får, och hafver budit alla Konungens söner, och höfvitsmännerna, dertill Presten AbJathar; och si, de äta och dricka för honom, och säga: Lycka ske Konungenom Adonia!

1Kung 1:26. Men mig din tjenare, och Zadok Presten, och Benaja, Jojada son, och din tjenare Salomo, hafver han intet budit.

1Kung 1:27. Är det så af minom herra Konungenom befaldt, och du hafver det din tjenare icke veta låtit, hvilken uppå mins herras Konungens stol efter honom sitta skall?

1Kung 1:28. Konung David svarade, och sade: Kaller mig BathSeba. Och hon kom in för Konungen; och då hon stod för Konungenom,

1Kung 1:29. Svor Konungen, och sade: Så sant som HERREN lefver, som min själ förlossat hafver utur alla nöd;

1Kung 1:30. Jag vill i dag göra, såsom jag dig vid HERRAN Israels Gud svorit hafver, och sagt: Salomo din son skall vara Konung efter mig, och han skall sitta på minom stol för mig.

1Kung 1:31. Då böjde sig BathSeba med sitt anlete neder till jordena, och tillbad Konungen, och sade: Lycka minom herra Konung David i evig tid.

1Kung 1:32. Och Konung David sade: Kaller mig Presten Zadok, och Propheten Nathan, och Benaja, Jojada son. Och då de kommo in för Konungen,

1Kung 1:33. Sade Konungen till dem: Tager med eder edars herras tjenare, och sätter min son Salomo uppå mina mulo, och förer honom ned till Gihon;

1Kung 1:34. Och Presten Zadok, samt med Propheten Nathan, smörje honom der till Konung öfver Israel; och blåser med basuner, och säger: Lycka ske Konung Salomo!

1Kung 1:35. Och drager med honom upp, och kommer, så skall han sitta på minom stol, och vara Konung för mig; och jag vill bjuda honom, att han skall vara en Förste öfver Israel och Juda.

1Kung 1:36. Då svarade Benaja, Jojada son, Konungenom, och sade: Amen; det säge också HERREN, mins herras Konungens Gud.

1Kung 1:37. Såsom HERREN hafver varit med min herra Konungenom, så vare han ock med Salomo, att hans stol må större varda än mins herras Konung Davids stol.

1Kung 1:38. Då gingo Presten Zadok och Propheten Nathan, och Benaja, Jojada son, och Crethi och Plethi, neder, och satte Salomo på Konung Davids mulo, och förde honom till Gihon.

1Kung 1:39. Och Presten Zadok tog oljohornet utu tabernaklet, och smorde Salomo; och de blåste med basuner, och allt folket sade: Lycka ske Konung Salomo!

1Kung 1:40. Och allt folket drog upp efter honom, och folket pipade med pipor, och var ganska gladt, så att det skall i markene utaf deras skri.

1Kung 1:41. Och Adonia hörde det, och alle de budne som med honom voro, och de hade allaredo ätit; och då Joab hörde basunens ljud, sade han: Hvart vill det skriet och bullret i stadenom?

1Kung 1:42. Som han ännu talade, si, då kom Jonathan, AbJathars Prestens son; och Adonia sade: Kom härin; ty du äst en dugelig man, och bär god tidende.

1Kung 1:43. Jonathan svarade, och sade till Adonia: Ja, vår herre Konung David hafver gjort Salomo till Konung;

1Kung 1:44. Och hafver sändt med honom Presten Zadok, och Propheten Nathan, och Benaja, Jojada son, och Crethi och Plethi; och de hafva satt honom på Konungens mulo.

1Kung 1:45. Och Presten Zadok, med Propheten Nathan hafver smort honom till Konung i Gihon; och de äro uppdragne dädan med fröjd, så att staden sorlar; det är det skri, som I hört hafven.

1Kung 1:46. Dertill sitter Salomo på Konungastolen.

1Kung 1:47. Och Konungens tjenare hafva ingångit till att välsigna vår herra Konung David, och hafva sagt: Din Gud göre Salomo ett bättre namn än ditt namn är, och göre hans stol större än din stol; och Konungen hafver tillbedit, der han låg på sängene.

1Kung 1:48. Och Konungen hafver så sagt: Lofvad vare HERREN Israels Gud, som i dag hafver låtit en sitta på minom stol, så att min ögon det sett hafva.

1Kung 1:49. Då vordo förskräckte och stodo upp alle de som när Adonia budne vore, och gingo bort, hvar och en sin väg.

1Kung 1:50. Men Adonia fruktade sig för Salomo, och stod upp, och gick bort, och fattade hornen af altaret.

1Kung 1:51. Och Salomo vardt sagdt: Si, Adonia fruktar för Konung Salomo; och si, han fattar altarets horn, och säger: Konung Salomo svärje mig i dag, att han icke dräper sin tjenare med svärd.

1Kung 1:52. Salomo sade: Vill han vara redelig, så skall icke ett hår af honom falla på jordena; men varder något ondt befunnet med honom, så skall han dö.

1Kung 1:53. Och Konung Salomo sände bort, och lät hemta honom neder ifrån altaret; och då han kom, tillbad han Konung Salomo; men Salomo sade till honom: Gack i ditt hus.

1 KUNGABOKEN, 2. CAPITLET

Davids förordning, död. Adonia, AbJathars, Joabs, Simei straff.

1Kung 2:1. Som nu tiden led, att David skulle dö, böd han sinom son Salomo, och sade:

1Kung 2:2. Jag går alla verldenes väg; så var nu tröst, och var en man.

1Kung 2:3. Och akta på HERRANS dins Guds vakt, så att du vandrar i hans vägar, och håller hans seder, bud, rätter, vittnesbörd, såsom skrifvet är i Mose lag; på det du skall vara klok i allt det du gör, och ehvart du dig vänder;

1Kung 2:4. På det HERREN skall uppväcka sitt ord, som han öfver mig talat hafver och sagt: Om din barn bevara sina vägar, så att de vandra troliga, och af allt hjerta och af allo själ, för mig, så skall aldrig fattas af dig en man på Israels stol.

1Kung 2:5. Och vetst du väl hvad Joab, ZeruJa son, hafver gjort mig, hvad han gjorde de två härhöfvitsmän i Israel, Abner, Ners son, och Amasa, Jethers son, hvilka han drap, och utgöt krigsblod i fridenom, och lät komma krigsblod uppå sitt bälte, det omkring hans länder var, och uppå sina skor, som på hans fötter voro.

1Kung 2:6. Gör efter dina vishet, så att du icke förer hans grå hår med frid ned till helvete.

1Kung 2:7. Och Barsillai barnom, den Gileaditens, skall du bevisa barmhertighet, så att de äta vid ditt bord; förty de gåfvo sig till mig, då jag flydde för dinom broder Absalom.

1Kung 2:8. Och si, du hafver Simei när dig, Gora son, Jemini sons af Bahurim, den mig skamliga bannade, på den tid jag gick till Mahanaim; men han kom neder emot mig vid Jordan; då svor jag honom vid HERRAN, och sade: Jag vill icke dräpa dig med svärd.

1Kung 2:9. Men låt icke du blifva honom oskyldig; ty du äst en vis man, och vetst väl hvad du honom göra skall, att du låter hans grå hår med blod komma neder till helvete.

1Kung 2:10. Så afsomnade då David med sina fäder, och vardt begrafven uti Davids stad.

1Kung 2:11. Men tiden, som David hade varit Konung öfver Israel, var fyratio år. I sju år var han Konung i Hebron, och tre och tretio år i Jerusalem.

1Kung 2:12. Och Salomo satt på sins faders Davids stol, och hans rike vardt storliga befäst.

1Kung 2:13. Men Adonia, Haggiths son, kom in till BathSeba, Salomos moder; och hon sade: Kommer du ock med frid? Han sade: Ja.

1Kung 2:14. Och han sade: Jag hafver något tala med dig. Hon sade: Säg.

1Kung 2:15. Han sade: Du vetst, att riket var mitt; och hela Israel hade vändt sitt ansigte till mig, att jag skulle vordit Konung; men nu är riket förvändt, och vordet mins broders; af HERRANOM är det hans vordet.

1Kung 2:16. Nu beder jag en bön af dig låt icke mitt ansigte komma till blygd. Hon sade till honom: Säg.

1Kung 2:17. Han sade: Tala med Konungen Salomo, ty han låter icke ditt ansigte komma till blygd, att han gifver mig Abisag af Sunem till hustru.

1Kung 2:18. BathSeba sade: Väl; jag vill på dina vägnar tala till Konungen.

1Kung 2:19. Och BathSeba kom in till Konung Salomo, till att tala med honom, på Adonia vägnar. Och Konungen stod upp, och gick emot henne, och tillbad henne, och satte sig på sin stol; och för Konungens moder vardt ock satt en stol, så att hon satte sig på hans högra sido.

1Kung 2:20. Och hon sade: Jag beder en liten bön af dig; låt icke mitt ansigte komma till blygd. Konungen sade till henne: Bed, min moder; jag vill icke låta ditt ansigte komma till blygd.

1Kung 2:21. Hon sade: Låt gifva Abisag af Sunem dinom broder Adonia till hustru.

1Kung 2:22. Då svarade Konung Salomo, och sade till sina moder: Hvi beder du om Abisag af Sunem till Adonia? Bed honom ock riket med; förty han är min äldste broder, och han hafver Presten AbJathar och Joab, ZeruJa son.

1Kung 2:23. Och Konung Salomo svor vid HERRAN och sade: Gud göre mig det och det, Adonia skall detta hafva talat emot sitt lif.

1Kung 2:24. Och nu, så visst som HERREN lefver, den mig stadfäst hafver, och låtit sitta på mins faders Davids stol och den mig ett hus gjort hafver, såsom han sagt hafver; i dag skall Adonia dö.

1Kung 2:25. Och Konung Salomo sände bort Benaja, Jojada son; han slog honom, så att han blef död.

1Kung 2:26. Och till Presten AbJathar sade Konungen: Gack bort till Anathoth till din åker, ty du hörer döden till; men jag vill icke dräpa dig i dag; förty du hafver burit Herrans HERRANS ark för minom fader David, och hafver med lidit, hvad som helst min fader lidit hafver.

1Kung 2:27. Alltså fördref Salomo AbJathar, att han icke måtte blifva HERRANS Prest; på det HERRANS ord fullbordas skulle, som han öfver Eli hus talat hade i Silo.

1Kung 2:28. Och detta ryktet kom för Joab; ty Joab höll sig intill Adonia, ehuruväl han icke hade hållit sig till Absalom. Då flydde Joab in uti HERRANS tabernakel, och fattade hornen af altaret.

1Kung 2:29. Och det vardt bådadt Konung Salomo, att Joab var flydd uti HERRANS tabernakel, och si, han står vid altaret. Då sände Salomo Benaja, Jojada son, och sade: Gack, och slå honom.

1Kung 2:30. Och då Benaja kom till HERRANS tabernakel, sade han till honom: Så säger Konungen: Gack härut. Han sade: Nej, här vill jag dö. Och Benaja sade detta Konungenom igen, och sade: Så hafver Joab sagt, och så hafver han svarat mig.

1Kung 2:31. Konungen sade till honom: Gör såsom han sagt hafver, och slå honom, och begraf honom, att du ifrå mig och mins faders hus tager det blod, som Joab oförskyldt utgjutit hafver.

1Kung 2:32. Och HERREN betale honom hans blod uppå hans hufvud, att han hafver slagit två män, de der redeligare och bättre voro än han; och hafver dräpit dem med svärd, så att min fader David deraf intet visste, nämliga Abner, Ners son, den härhöfvitsmannen öfver Israel, och Amasa, Jethers son, härhöfvitsman öfver Juda;

1Kung 2:33. Så att deras blod må betaldt varda på Joabs hufvud, och hans säds, i evig tid. Men David och hans säd, hans hus och hans stol, hafve frid af HERRANOM i evig tid.

1Kung 2:34. Och Benaja, Jojada son, gick upp, och slog honom, och drap honom; och han vardt begrafven i sitt hus i öknene.

1Kung 2:35. Och Konungen satte Benaja, Jojada son, i hans stad öfver hären; och Zadok Presten satte Konungen i AbJathars stad.

1Kung 2:36. Och Konungen sände bort, och lät kalla Simei, och sade till honom: Bygg dig ett hus i Jerusalem, och bo der, och gack intet ut dädan, antingen hit eller dit.

1Kung 2:37. På hvilken dag du der utgår, och går öfver den bäcken Kidron, så vet att du skall döden dö; ditt blod vare på ditt hufvud.

1Kung 2:38. Simei sade till Konungen: Det är en god mening; såsom min herre Konungen sagt hafver, så skall din tjenare göra. Så bodde Simei i Jerusalem i långan tid.

1Kung 2:39. Men det begaf sig efter tre år, att två tjenare lupo ifrå Simei till Achis, Maacha son, Konungen i Gath. Och Simei vardt sagdt: Si, dine tjenare äro i Gath.

1Kung 2:40. Då stod Simei upp, och sadlade sin åsna, och drog åstad till Gath till Achis, att han skulle söka sina tjenare; och då han ditkom, förde han sina tjenare ifrå Gath.

1Kung 2:41. Och det vardt sagdt Salomo, att Simei var faren af Jerusalem till Gath, och igen kommen.

1Kung 2:42. Då sände Konungen bort, och lät kalla Simei, och sade till honom: Hafver jag icke svorit dig vid HERRAN, och betygat dig, och sagt: På hvilken dag du fore ut, antingen hit eller dit, att du då veta skulle att du skulle döden dö? Och du sade till mig: Jag: hafver hört en god mening.

1Kung 2:43. Hvi hafver du då icke hållit dig efter HERRANS ed, och det bud som jag dig budit hafver?

1Kung 2:44. Och Konungen sade till Simei: Du vetst allt det onda, som ditt hjerta med sig vet, som du minom fader David gjort hafver; HERREN hafver betalat dina ondsko på ditt hufvud;

1Kung 2:45. Och Konung Salomo är välsignad, och Davids stol varder befäst för HERRANOM i evig tid.

1Kung 2:46. Och Konungen böd Benaja, Jojada son. Han gick ut, och slog honom, att han blef död. Och riket vardt befäst i Salomos hand.

1 KUNGABOKEN, 3. CAPITLET

Salomos gifte, nit, bön, vishet, ägor, första dom.

1Kung 3:1. Och Salomo befryndade sig med Pharao, Konungenom i Egypten, och tog Pharaos dotter, och förde henne uti Davids stad, tilldess han skulle fullbygga sitt hus, och HERRANS hus, och muren omkring Jerusalem.

1Kung 3:2. Men folket offrade ännu på höjdomen; ty det var ändå intet hus bygdt HERRANS Namne, intill den tiden.

1Kung 3:3. Men Salomo hade HERRAN kär, och vandrade efter sins faders Davids seder; undantagno att han offrade, och rökte uppå höjdomen.

1Kung 3:4. Och Konungen gick bort till Gibeon, till att offra der; ty der var en härlig höjd; och Salomo offrade tusende bränneoffer på det samma altaret.

1Kung 3:5. Och HERREN syntes Salomo i Gibeon, uti en dröm om nattene. Och Gud sade: Bed hvad jag skall gifva dig.

1Kung 3:6. Salomo sade: Du hafver gjort med min fader David din tjenare stora barmhertighet, såsom han vandrade för dig i sanning och rättfärdighet, och med ett rättsinnigt hjerta när dig; och du hafver hållit honom denna stora barmhertigheten, och gifvit honom en son, som på hans stol sitta skulle, såsom nu tillgår.

1Kung 3:7. Nu, HERRE min Gud, du hafver gjort din tjenare till Konung i mins faders Davids stad; så är jag en ung dräng, och vet icke min utgång eller ingång.

1Kung 3:8. Och din tjenare är ibland ditt folk, som du utvalt hafver, det så mycket är, att det ingen räkna eller beskrifva kan, för myckenhets skull.

1Kung 3:9. Så gif nu dinom tjenare ett lydaktigt hjerta, att han må döma ditt folk, och förstå hvad godt och ondt är; ty ho förmår döma detta ditt mägtiga folk?

1Kung 3:10. Då täcktes det Herranom väl, att Salomo bad om sådant.

1Kung 3:11. Och Gud sade till honom: Efter du detta beddes, och bad icke om långt lif eller rikedomar, eller om dina fiendars själar, utan om förstånd till att döma,

1Kung 3:12. Si, så hafver jag gjort efter din ord; si, jag hafver gifvit dig ett vist och förståndigt hjerta, så att din like hafver icke varit för dig, och icke heller efter dig uppkomma skall.

1Kung 3:13. Dertill det du icke bedit hafver, det hafver jag också gifvit dig, nämliga rikedomar och härlighet; så att ingen skall vara din like ibland Konungarna i dina dagar.

1Kung 3:14. Och om du vandrar i mina vägar, så att du håller mina seder och bud, såsom din fader David vandrat hafver, så vill jag gifva dig långt lif.

1Kung 3:15. Och då Salomo vaknade, si, då var det en dröm; och han kom till Jerusalem, och gick fram för Herrans förbunds ark, och offrade bränneoffer och tackoffer; och gjorde ett stort gästabåd allom sinom tjenarom.

1Kung 3:16. På den tiden kommo två skökor för Konungen, och gingo fram för honom.

1Kung 3:17. Och den ena qvinnan sade: Ack! min Herre, jag och denna qvinnan bodde uti ett hus, och jag födde när henne i huset.

1Kung 3:18. Och efter tre dagar, sedan jag födt hade, födde hon och; och vi voro tillhopa, så att ingen främmande var med oss i huset, utan vi båda.

1Kung 3:19. Och denna qvinnones son blef död om nattena; ty hon förkramade honom i sömnen.

1Kung 3:20. Och hon stod upp om nattena, och tog min son ifrå mine sido, vid din tjenarinna sof, och lade honom på sin arm; och sin döda son lade hon på min arm.

1Kung 3:21. Och då jag om morgonen uppstod, till att gifva min son dia, si, då var han död; men om morgonen såg jag granneliga på honom, och si, det var icke min son, den jag födt hade.

1Kung 3:22. Den andra qvinnan sade: Det är icke så; min son lefver, och din son är död. Men denna sade: Det är icke så; din son är död, och min son lefver; och talade alltså för Konungenom.

1Kung 3:23. Och Konungen sade: Denna säger: Min son lefver, och din son är död; den andra säger: Icke så; din son är död, och min son lefver.

1Kung 3:24. Och Konungen sade: Tager mig hit ett svärd. Och då svärdet var buret fram till Konungen,

1Kung 3:25. Sade Konungen: Hugger det lefvande barnet i tu stycker, och gifver desso hälftena; och den andro ock hälftena.

1Kung 3:26. Då sade qvinnan, hvilkens barn lefde, till Konungen (ty hennes moderliga hjerta gaf sig öfver sin son): Ack! min Herre, gifver henne barnet lefvandes, och dräper det icke. Men den andra sade: Det vare hvarken mitt eller ditt, låt skiftat.

1Kung 3:27. Då svarade Konungen, och sade: Gifver desso barnet lefvandes, och dräper det icke; hon är dess moder.

1Kung 3:28. Och den domen, som Konungen afsagt hade, spordes för hela Israel, och de fruktade Konungen; förty de sågo, att Guds vishet var i honom till att döma.

1 KUNGABOKEN, 4. CAPITLET

Salomos förstar, fogdar, täring, hästar, vagnar, vishet, språk.

1Kung 4:1. Alltså vardt Salomo Konung öfver hela Israel.

1Kung 4:2. Och desse voro hans Förstar: AsarJa, Zadoks son, Prestens,

1Kung 4:3. Elihoreph och AhiJa, Sisa söner, voro skrifvare; Josaphat, Ahiluds son, var canceller.

1Kung 4:4. Benaja, Jojada son, var härhöfvitsman; Zadok och AbJathar voro Prester.

1Kung 4:5. AsarJa, Nathans son, var öfver ämbetsmännerna; Sabud, Nathans son, Prestens, var Konungens vän.

1Kung 4:6. Ahisar var hofmästare; Adoniram, Abda son, var räntomästare.

1Kung 4:7. Och Salomo hade tolf befallningsmän öfver hela Israel, som försörjde Konungen och hans hus; hvar hade en månad om året till att försörja.

1Kung 4:8. Och de heto alltså: Hurs son på Ephraims berg;

1Kung 4:9. Dekers son i Makaz, och i Saalbim, och i BethSemes, och i Elon BethHanan;

1Kung 4:10. Heseds son i Aruboth, och hade dertill Socho, och hela landet Hepher;

1Kung 4:11. AbiNadabs son hela landet Dor; och hade Taphath, Salomos dotter, till hustru;

1Kung 4:12. Baana, Ahiluds son, i Taanach, och i Megiddo, och öfver hela BethSean, hvilket ligger vid Zarthana under Jisreel, ifrå BethSean intill den planen Mehola, intill hinsidon Jokmeam;

1Kung 4:13. Gibers son i Ramoth i Gilead; och hade de städer Jairs, Manasse sons, i Gilead; och hade den ängden Argob, som i Basan ligger, sextio stora städer murade, och med kopparbommar;

1Kung 4:14. Ahinadab, Iddo son, i Mahanaim;

1Kung 4:15. Ahimaaz i Naphthali; och han tog också Basmath, Salomos dotter, till hustru;

1Kung 4:16. Baana, Husai son, i Asser och i Aloth;

1Kung 4:17. Jasaphat, Paruahs son, i Isaschar;

1Kung 4:18. Simei, Ela son, i BenJamin;

1Kung 4:19. Geber, Uri son, i Gileads land, i Sihons, de Amoreers Konungs land; och Ogs, Konungens i Basan; en befallningsman var i de samma landena.

1Kung 4:20. Men Juda och Israel voro månge, såsom sanden i hafvet, och de åto och drucko, och voro glade.

1Kung 4:21. Alltså var Salomo en herre öfver all rike, ifrån älfvene intill de Philisteers land, och allt intill de Egyptiers gränso; hvilke honom förde skänker, och tjente honom i hans lifstid.

1Kung 4:22. Och Salomo måste dagliga hafva till spisning tretio corer semlomjöl, sextio corer annat mjöl,

1Kung 4:23. Tio gödda oxar, och tjugu oxar af betene, och hundrade får; förutan hjort och rå, stengetter, och hvad man på stall höll.

1Kung 4:24. Ty han var rådandes i hela landena, på denna sidon älfven, ifrå Tiphsah allt intill Gasa, öfver alla de Konungar på denna sidon älfven; och hade frid med alla sina grannar allt omkring;

1Kung 4:25. Så att Juda och Israel bodde trygge, hvar och en under sitt vinträ, och under sitt fikonaträ, ifrå Dan allt intill BerSeba, så länge Salomo lefde.

1Kung 4:26. Och Salomo hade fyratiotusend vagnhästar, och tolftusend resenärar.

1Kung 4:27. Och befallningsmännerna försörjde Konung Salomo, och allt det som till Konungens bord hörde, hvar och en i sin månad; och läto intet fattas.

1Kung 4:28. Sammalunda ock korn, och halm för hästar och mular, förde de dit som han var, hvar och en efter som honom befaldt var.

1Kung 4:29. Och Gud gaf Salomo ganska stor visdom och förstånd, och ett fritt mod, såsom sanden som ligger på hafsens strand;

1Kung 4:30. Så att Salomos visdom var större, än alla österländningabarnas, och alla Egyptiers visdom;

1Kung 4:31. Och var visare än alla menniskor, och visare än Ethan den Esrahiten, Heman, Chalchol och Darda, Mahols söner; och var namnkunnig ibland alla Hedningar allt omkring.

1Kung 4:32. Och han talade tretusend ordspråk; och hans visor voro tusende och fem.

1Kung 4:33. Och han talade om trä, ifrå ceder, som är i Libanon, allt intill isop, som växer utu väggene; desslikes talade han om djur, om foglar, om matkar, om fiskar.

1Kung 4:34. Och utaf all folk kommo till att höra Salomos visdom, ifrån alla Konungar på jordene, som af hans visdom hört hade.

1 KUNGABOKEN, 5. CAPITLET

Hirams och Salomos sändnigsbåd, förbund, Templets arbetsfolk.

1Kung 5:1. Och Hiram, Konungen i Tyro, sände sina tjenare till Salomo; ty han hade hört, att de hade smort honom till Konung i hans faders stad; ty Hiram älskade David så länge han lefde.

1Kung 5:2. Och Salomo sände till Hiram, och lät säga honom:

1Kung 5:3. Du vetst, att min fader David icke kunde bygga HERRANS sins Guds Namne ett hus, för örligs skull, som allt omkring honom var, intilldess HERREN gaf dem under hans fotbjelle;

1Kung 5:4. Men nu hafver HERREN min Gud gifvit mig rolighet allt omkring, så att ingen motståndare, eller ondt hinder mer på färde är.

1Kung 5:5. Si, så hafver jag tänkt bygga ett hus, HERRANS mins Guds Namne, såsom HERREN talat hafver till min fader David, och sagt: Din son, som jag i din stad sätta skall på din stol, han skall bygga mino Namne hus.

1Kung 5:6. Så befall nu, att man hugger mig ceder utu Libanon, och att dine tjenare äro med mina tjenare, och dina tjenares lön vill jag gifva dig, allt såsom du säger; ty du vetst, att när oss är ingen som kan hugga trä, såsom de Zidonier.

1Kung 5:7. Då Hiram hörde Salomos ord, fröjdade han sig storliga, och sade: Lofvad vare HERREN i denna dag, som hafver gifvit David en visan son öfver detta myckna folket.

1Kung 5:8. Och Hiram sände till Salomo, och lät säga honom: Jag hafver hört det du till mig sändt hafver; jag vill göra efter allt ditt begär med ceder och furoträ.

1Kung 5:9. Mine tjenare skola föra dem neder af Libanon ut till hafvet; och jag vill låta lägga dem i flottor på hafvet, intill det rum som du mig föresägandes varder, och vill lossa dem der, och du skall låta hemta dem; men du skall ock göra mitt begär, och gifva mino folke kost.

1Kung 5:10. Alltså gaf Hiram Salomo ceder och furoträ, efter allt hans begär.

1Kung 5:11. Och Salomo gaf Hiram tjugutusend corer hvete till kost för hans folk, och tjugu corer stött oljo; detta gaf Salomo Hiram årliga.

1Kung 5:12. Och HERREN gaf Salomo visdom, såsom han honom sagt hade; och var frid emellan Hiram och Salomo, och de gjorde både ett förbund med hvarannan.

1Kung 5:13. Och Salomo böd uppå en utgärd öfver hela Israel; och i utgärdene voro tretiotusend män;

1Kung 5:14. Och sände uppå Libanon, ju i hvarje månad tiotusend; så att de voro en månad på Libanon, och två månader hemma; och Adoniram var öfver den utgärden.

1Kung 5:15. Och Salomo hade sjutiotusend, de som båro bördor, och åttatiotusend, de som höggo på bergena;

1Kung 5:16. Förutan de öfversta Salomos befallningsmän, som öfver verket satte voro; nämliga tretusend och trehundrad, hvilke rådde öfver folket som arbetade på verket.

1Kung 5:17. Och Konungen; böd, att de skulle bryta ut stora och kosteliga stenar; nämliga huggna stenar, till husets grundval.

1Kung 5:18. Och Salomos byggningsmän, och Hirams byggningsmän, och de som vid gränsona voro, höggo ut, och tillredde trä och stenar till husets byggning.

1 KUNGABOKEN, 6. CAPITLET

Templets byggnad, form, löfte, delar. Chorets prydnad.

1Kung 6:1. Uti fjerde hundrade och åttationde årena, sedan Israels barn drogo utur Egypti land, i fjerde årena, sedan Salomo vardt rådandes öfver Israel, uti den månaden Sif, det är den andra månaden, vardt huset bygdt HERRANOM.

1Kung 6:2. Och huset, som Konung Salomo byggde HERRANOM, var sextio alnar långt, tjugu alnar bredt, och tretio alnar högt.

1Kung 6:3. Och byggde ett förhus för templet, tjugu alnar långt, efter husets bredd, och tio alnar bredt, frammanför huset;

1Kung 6:4. Och gjorde fenster på huset, de man upp och åter låta kunde.

1Kung 6:5. Och han byggde en omgång på väggene af huset allt omkring, så att han gick både omkring templet och choren, och gjorde hans yttra vägg omkring.

1Kung 6:6. Den nederste gången var fem alnar bred, och den medlersta sex alnar bred, och den tredje sju alnar bred; ty han lade bjelkar utan omkring huset, så att de icke skulle gå in i väggena på huset.

1Kung 6:7. Och då huset byggdes, vardt det bygdt af helom stenom, såsom de framförde voro; så att man intet hörde någon hammar, eller yxe, eller någon jernredskap.

1Kung 6:8. Och en dörr var på högra sidone midt på husena, så att man uppgick genom en vindsten upp i den medelgången; och ifrå medelgången upp till den tredje.

1Kung 6:9. Alltså byggde han huset, och fullkomnade det, och bedrog huset med ceder, både ofvan och på väggarna.

1Kung 6:10. Han byggde ock en gång ofvanpå hela huset omkring, fem alnar hög, och täckte huset med cedreträ.

1Kung 6:11. Och HERRANS ord kom till Salomo, och sade:

1Kung 6:12. Det vare det hus, som du bygger; om du vandrar i min bud, och gör efter mina rätter, och håller all min bud, till att vandra deruti, så vill jag stadfästa min ord med dig, såsom jag dinom fader David sagt hafver;

1Kung 6:13. Och vill bo ibland Israels barn, och skall icke öfvergifva mitt folk Israel.

1Kung 6:14. Alltså byggde Salomo huset, och fullkomnade det;

1Kung 6:15. Och byggde väggarna af huset innantill på sidomen af ceder, ifrå husets golf allt upp till taket; och bedrog med trä innantill, och telde golfvet på huset med furobräder.

1Kung 6:16. Och han byggde bak i husena en cedervägg, tjugu alnar lång, ifrå golfvet allt inunder taket, och byggde derinne choren och det aldrahelgasta.

1Kung 6:17. Men templets hus utanför chorenom var fyratio alnar långt.

1Kung 6:18. Innantill var hela huset alltsamman af ceder, med svarfvade knappar och blomverk, så att man ingen sten såg.

1Kung 6:19. Men choren gjorde han innantill i husena, att man skulle derinne sätta HERRANS förbunds ark.

1Kung 6:20. Och för chorenom, den tjugu alnar lång, tjugu alnar bred, och tjugu alnar hög, och med klart guld bedragen var, bedrog han altaret med ceder.

1Kung 6:21. Och Salomo bedrog huset innantill med klart guld, och satte gyldene bommar för choren, som han med guld bedragit hade;

1Kung 6:22. Så att hela huset alltsammans med guld bedraget var. Dertill bedrog han ock hela altaret för choren allt öfver med guld.

1Kung 6:23. I Han gjorde ock i chorenom två Cherubim, tio alnar höga, utaf olivoträ.

1Kung 6:24. Fem alnar höll hvar vingen af hvar Cherub, så att tio alnar voro ifrån andanom af den ena vingan, intill ändan på hans andra vinga.

1Kung 6:25. Alltså höll den andre Cherub ock tio alnar; och var lika mått och lika rum åt båda Cherubim;

1Kung 6:26. Så att hvar Cherub var tio alnar hög.

1Kung 6:27. Och han satte de Cherubim innan i huset; och Cherubim räckte ut vingarna, så att ensderas vinge kom intill denna väggena; och dens andras Cherubs vinge kom intill den andra väggena; med midt i huset kom den enes vinge intill den andras.

1Kung 6:28. Och han bedrog de Cherubim med guld.

1Kung 6:29. Och på alla husets väggar allt omkring lät han göra snidverk med utskorna Cherubim, palmar och blomverk, innan och utan.

1Kung 6:30. Och bedrog han golfvet af huset med gyldene skifvor, innan och utan.

1Kung 6:31. Och i chorens ingång gjorde han två dörrar af olivoträ, med femhörnad dörrträ;

1Kung 6:32. Och lät göra snidverk deruppå af Cherubim, palmar och blomverk, och öfverdrog dem med gyldene skifvor.

1Kung 6:33. Alltså gjorde han ock i templets ingång fyrahörnad dörrträ af olivoträ;

1Kung 6:34. Och två dörrar af furoträ, så att hvar dörren var i två delar, som tillhopahängde på deras hängsler.

1Kung 6:35. Och han gjorde deruppå snidverk af Cherubim, palmar och blomverk, och öfverdrog dem med guld, allt såsom det befaldt var.

1Kung 6:36. Och han byggde desslikes en gård derinne af tre radar huggen sten, och af en rad höflad ceder.

1Kung 6:37. Uti fjerde årena i den månaden Sif vardt grundvalen lagd till HERRANS hus.

1Kung 6:38. Och i ellofte årena i den månaden Bul, det är den åttonde månaden, vardt huset redo, som det vara skulle, så att de byggde der i sju år uppå.

1 KUNGABOKEN, 7. CAPITLET

Konungahuset. Smed, stodar, haf, stolar, kettlar, grytor, altare.

1Kung 7:1. Men uppå sitt hus byggde Salomo i tretton år, förr än det allt fullbygdt var, nämliga:

1Kung 7:2. Han byggde ett hus af Libanons skog, hundrade alnar långt, femtio alnar bredt, och tretio alnar högt. På det samma fyrhörnada lade han bottnen af cedrebräde, på cedrestodar å rad;

1Kung 7:3. Och der ofvanuppå en sal af ceder på samma stodar, hvilka voro fem och fyratio, ju femton i hvar rad.

1Kung 7:4. Och voro fenster efter de tre radarna, tvärtemot hvartannat, tre emot tre;

1Kung 7:5. Och voro i deras bågar fyrahörnad.

1Kung 7:6. Han byggde ock ett förhus med stodar, femtio alnar långt, och tretio alnar bredt; och ändå ett förhus för desso, med stodar och tjocka, bjelkar,

1Kung 7:7. Och byggde desslikes ett förhus till domstolen, der man rättgång uti hålla skulle, och telde båda bottnarna med cedreträ;

1Kung 7:8. Dertill sitt hus, der han uti bodde, i bakgårdenom bak vid förhuset, gjordt såsom de andra. Och gjorde han också ett hus såsom förhuset till Pharaos dotter, den Salomo till hustru tagit hade.

1Kung 7:9. Allt detta voro kostelige stenar huggne efter mått, och med såg skorne på alla sidor, ifrå grundvalen allt upp till taket; dertill ock utantill den store gården.

1Kung 7:10. Grundvalarne voro af kosteliga och stora stenar, tio och åtta alnar stora;

1Kung 7:11. Och deruppå kostelige huggne stenar efter mått, och ceder.

1Kung 7:12. Men den store gården omkring hade tre radar huggen sten, och en rad af cedrebräde. Sammalunda ock gården till HERRANS hus innantill, och förhuset till huset.

1Kung 7:13. Och Konung Salomo sände bort, och lät hemta Hiram af Tyro,

1Kung 7:14. Ene enkos son af Naphthali slägte, och hans fader hade varit en man af Tyro; han var en mästare på koppar, full med visdom, förstånd och konst, till att arbeta allahanda kopparverk. Då han kom till Konung Salomo, gjorde han allt hans verk;

1Kung 7:15. Och gjorde två kopparstodar, hvardera aderton alnar hög; och en tråd, tolf alnar lång, var måttet omkring hvarjo stodena;

1Kung 7:16. Och gjorde två knappar, gjutna af koppar, till att sätta ofvanpå stoderna; och hvar knappen var fem alnar hög:

1Kung 7:17. Och på hvar knappen ofvanpå stoderna sju flätade gjordar såsom kedjor;

1Kung 7:18. Och gjorde till hvar knappen två radar granatäple omkring, till ena gjord, der knappen med öfvertäckt vardt.

1Kung 7:19. Och knapparna voro såsom roser för förhusena, fyra alnar store.

1Kung 7:20. Och de granatäplen i radarna omkring voro tuhundrad, ofvan och under på gjorden, som gick midt om knappen, om hvar knapp på båda stoderna.

1Kung 7:21. Och han uppreste de stoderna inför förhusena af templet, och den som han satte på högra sidon, kallade han Jachin; och den som han satte på venstra sidon, kallade han Boas.

1Kung 7:22. Och det stod ofvanpå stoderna såsom roser. Alltså vardt fullkomnadt de stoders verk.

1Kung 7:23. Och han gjorde ett haf gjutet, tio alnar bredt, ifrå den ena bräddene till den andra, rundt omkring; och fem alnar högt, och måttet rätt omkring var tretio alnar.

1Kung 7:24. Och om det samma hafvet, det tio alnar bredt var, gick en krusering utmed dess brädd, allt omkring hafvet; den kruseringen var gjuten i två radar.

1Kung 7:25. Och det stod på tolf oxar; tre af dem vände sig norrut, tre vesterut, tre söderut, och tre österut; och hafvet der ofvanuppå; så att all bakdelen af dem var inunder.

1Kung 7:26. Tjockheten af thy var en tvärhand; och brädden deruppå var såsom brädden på en bägare, såsom en utsprungen ros; och tutusende bath gick deruti.

1Kung 7:27. Han gjorde ock tio kopparstolar; hvardera fyra alnar lång oc