S. LUCE EVANGELIUM.

1703RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 1. CAPITLET

LUCAS giver tillkänna tillfället och orsaken till denna historia, v. 1. uti Konung Herodis tid, kom Ängelen Gabriel, och bebådade Zacharie, om Johannis födelse, v. 5. Och till ett tecken vart Zacharias mållös, v. 18. Sjätte månaden därefter bådade Ängelen Marie om Christi födelse, v. 26. Då stod Maria upp, och besökte Elisabeth, och sång det sköna Magnificat, v. 39. Tre månader därefter blev Johannes född, v. 57. Och hans fader prisade Gud med en härlig lovsång, v. 67.

I. Evangelistens ingång till denna historien.

Luk 1:1. EFTER månge hava tagit sig före, att i ordning författa en berättelse om de ting, som ibland oss fullkomligit vissa äro;

Luk 1:2. Såsom de oss överantvardat hava, som av begynnelsen det med sin ögon sågo *, och voro ordets tjänare:

* Ebr. 2: 3. 1. Joh. 1: 1.

Luk 1:3. Syntes ock mig, sedan jag av begynnelsen allting granneliga utfrågat haver, ordenteliga skriva dig till, mäktige Theophile; *

* Ap G. 1: 1.

Luk 1:4. Att du må förfara vissa sanningen, om de stycker, där du om undervister är.

II. Zacharie släkte, och tillstånd; och huru Gabriel förkunnar honom Johannis Döparens födelse.

Luk 1:5. Uti Herodis, Judee Konungs tid, var en Präst, utav Abie skifte *, benämnd Zacharias: och hans hustru av Aarons döttrar, benämnd Elisabeth.

* 1. Chrön. 24: 10, 19. Neh. 12: 4, 17.

Luk 1:6. Och de voro både rättfärdige för Gud, vandrandes i all HERRANS bud och stadgar, ostraffeliga.

Luk 1:7. Och de hade inga barn: ty Elisabeth var ofruktsam; och både voro de framlidne i sin ålder.

Luk 1:8. Så begav det sig, då han i sitt skiftesordning skulle hålla sitt Prästaämbete för Gudi;

Luk 1:9. Efter Prästerskapets sed, föll lotten på honom, att han skulle upptända rökelse *, när han gick in i HERRANS Tempel:

* 2. Mos. 30: 7. Ebr. 9: 6.

Luk 1:10. Och hela folksens myckenhet var utantill *, och bad vid rökelsens stund.

* 3. Mos. 16: 17.

Luk 1:11. Så syntes honom HERRANS Ängel, ståndandes på högra sidon vid Rökaltaret. *

* 2. Mos. 30: 1.

Luk 1:12. Och Zacharias vart förskräckt, då han såg honom; och en räddhåge föll över honom.

Luk 1:13. Men Ängelen sade till honom: Var icke förfärad, Zacharia: ty din bön är hörd; och din hustru Elisabeth skall föda dig en son, vilkens namn du skalt kalla Johannes.

Luk 1:14. Och dig skall varda glädje och fröjd: och månge skola fröjdas av hans födelse:

Luk 1:15. Ty han skall varda stor för HERRANOM: och vin och starka drycker skall han icke dricka *; och skall redan i sins moders liv * uppfylld varda med den Helga Anda;

* 4. Mos. 6: 3. Dom. 13: 4. * Jer. 1: 5. Gal. 1: 15.

Luk 1:16. Och han skall omvända * många av Israels barn till HERRAN, deras Gud.

* Mal. 4: 6.

Luk 1:17. Och han skall gå för honom, med Elie anda och kraft *, till att omvända fädernas hjärtan till barnen, och de ohöriga till de rättfärdigas klokhet; till att tillreda HERRANOM ett berett folk.

* Mal. 4: 5. Matth. 3: 1. Marc. 9: 12.

Luk 1:18. Då sade Zacharias till Ängelen: Varav skall jag detta veta? Ty jag är gammal, och min hustru är framliden i åldren. *

* 1. Mos. 17: 17.

Luk 1:19. Ängelen svarade, och sade till honom: Jag är Gabriel *, som står i Guds åsyn *; och är utsänd till att tala dig till, och båda dig denna goda tidenden:

* Dan. 8: 15. cap. 9: 21. * Matth. 18: 10.

Luk 1:20. Och se, du skalt varda mållös, och skalt intet kunna tala, intill den dagen då detta sker: därföre, att du icke trodde minom ordom, vilke skola fullkomnad varda i sin tid.

Luk 1:21. Och folket förbidde Zachariam, och förundrade sig att han så länge dvaldes i Templet:

Luk 1:22. Men då han utgick, kunde han intet tala till dem: och så förmärkte de, att han hade sett någon syn i Templet; och han tecknade dem, och blev mållös.

Luk 1:23. Och det begav sig, då hans ämbetesdagar fullkomnade voro, gick han hem i sitt hus

Luk 1:24. Och efter de dagar, vart hans hustru Elisabeth havandes; och fördolde sig i fem månader, och sade:

Luk 1:25. Så haver nu HERREN gjort med mig, i de dagar då han såg till mig, på det han skulle borttaga min smälek * ibland människorna.

* 1. Mos. 30: 23. Esa. 4: 1, rc.

III. Ängelens budskap till Maria, om Christi födelse.

Luk 1:26. Och uti sjätte månaden, vart Gabriel Ängel utsänd av Gudi, uti en stad i Galilea, benämnd Nazareth;

Luk 1:27. Till en Jungfru, som förlovad var enom man, vilkens namn var Joseph, av Davids hus; och Jungfrunes namn Maria. *

* Matth. 1: 18.

Luk 1:28. Och Ängelen kom in till henne, och sade: Hel dig, du benådade (a): HERREN är med dig; välsignad (b) du ibland kvinnor.

Luk 1:29. Men då hon såg honom, vart hon förfärad av hans tal; och tänkte uppå, hurudana hälsning detta var.

Luk 1:30. Då sade Ängelen till henne: Frukta dig icke, Maria: ty du haver funnit nåd (c) när Gudi.

Luk 1:31. Och se, du skalt avla i ditt liv, och föda en Son *, och du skalt kalla hans Namn JESUS: *

* Esa. 7: 14. * Matth. 1: 21. Luc. 2: 21.

Luk 1:32. Han skall varda stor, och kallas dens Högstas Son: och HERREN Gud skall giva honom hans faders Davids Thron: *

* 2. Sam. 7: 12. Ps. 132: 11. Esa. 9: 6. cap. 16: 5.

Luk 1:33. Och han skall vara en Konung över Jacobs hus i evig tid; och på hans Rike skall ingen ände vara. *

* 1. Chrön. 17: 14. Ps. 45: 7. Ps. 89: 37. Esa. 9: 7. Jer. 23: 5. Dan. 2: 44. cap. 6: 26. cap. 7: 14, 27. Mich. 4: 7. 1. Cor. 15: 24. Ebr. 1: 8.

Luk 1:34. Då sade Maria till Ängelen: Huru skall detta tillgå? Ty jag vet av ingen man.

Luk 1:35. Och Ängelen svarade, och sade till henne: Den Helge Ande skall komma över dig, och dens Högstas kraft skall överskygga dig: därföre ock det helga, som av dig fött varder, skall kallas Guds Son.

Luk 1:36. Och se, Elisabeth, din fränka, haver ock avlat en son i sin ålderdom; och detta är sjätte månaden åt henne som hetes vara ofruktsam:

Luk 1:37. Ty för Gud är ingenting omöjelig. *

* Job. 42: 2. Jer. 32: 17. Zach. 8: 6. Matth. 19: 26. Luc. 18: 27.

Luk 1:38. Och Maria sade: Se, HERRANS tjänarinna: varde mig efter ditt tal. Och Ängelen skiljdes ifrå henne.

IV. Maria besöker Elisabeth; och sjunger sitt Magnificat.

Luk 1:39. Uti de dagar, stod Maria upp, och gick i bergsbygdena med hast, uti Jude stad:

Luk 1:40. Och kom uti Zacharie hus, och hälsade Elisabeth.

Luk 1:41. Och det begav sig, då Elisabeth hörde Marie hälsning, språng barnet uti hennes liv: och Elisabeth vart uppfylld med den Helga Anda;

Luk 1:42. Och hon ropade med höga röst, och sade: Välsignad du ibland kvinnor, och välsignad dins livs frukt.

Luk 1:43. Och vadan kommer mig detta, att mins HERRAS moder kommer till mig?

Luk 1:44. Se, då rösten av dine hälsning kom i min öron, språng barnet av fröjd i mitt liv.

Luk 1:45. Och salig äst hon som trodde *: ty det skall fullbordas, som henne sagt är av HERRANOM.

* Luc. 11: 28.

Luk 1:46. Och Maria sade: Min själ prisar storliga HERRAN:

Luk 1:47. Och min ande fröjdar sig i Gudi, minom Frälsare:

Luk 1:48. Ty han haver sett till sine tjänarinnos ringhet *: se, härefter varda all släkte mig saliga kallandes. *

* 1. Sam. 1: 11. * 1. Mos. 30: 13.

Luk 1:49. Ty den Mäktige haver gjort stora ting med mig; och hans Namn är heligt:

Luk 1:50. Och hans barmhärtighet varar ifrå släkte till släkte *, över dem som frukta honom.

* 2. Mos. 17: 7. 2. Mos. 20: 6. Ps. 103: 17.

Luk 1:51. Han haver bedrivit makt med sinom arm, och förskingrat * dem som högfärdige äro uti deras hjärtas sinne.

* Ps. 33: 10. Esa. 29: 5. cap. 51: 9. cap. 52: 10. 1. Pet. 5: 5.

Luk 1:52. De mäktige haver han satt av säten, och uppsatt de ringa. *

* 1. Sam. 2: 7, 8. Job. 5: 11. cap. 12: 18, 19, 21. Ps. 113: 6, 7.

Luk 1:53. De hungriga haver han med god ting uppfyllt, och de rika haver han låtit tomma bliva. *

* 1. Sam. 2: 5. Ps. 34: 10, 11.

Luk 1:54. Han haver upptagit sin tjänare Israel; tänkandes på sina barmhärtighet: *

* Esa. 30: 18. cap. 41: 8. cap. 54: 5. Jer. 31: 3, 20.

Luk 1:55. Såsom han sagt haver till våra fäder, Abraham, och hans säd *, till evig tid.

* 1. Mos. 17: 19. cap. 22: 18.

Luk 1:56. Och Maria blev när henne vid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen.

V. Johannes födes; och Zacharias gör sin lovsång.

Luk 1:57. Så vart då Elisabeth tiden fullbordad att hon skulle föda; och hon födde en son.

Luk 1:58. Och hennes grannar och fränder fingo höra, att HERREN hade gjort stor barmhärtighet med henne, och fröjdade sig med henne.

Luk 1:59. Och det begav sig, på åttonde dagen kommo de till att omskära barnet *; och kallade honom, efter hans fader, Zacharias.

* 1. Mos. 17: 12. 3. Mos. 12: 3.

Luk 1:60. Då svarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall kallas Johannes.

Luk 1:61. Då sade de till henne: uti dine släkt är ingen, som kallas med det namnet.

Luk 1:62. Så tecknade de hans fader, vad han ville kalla honom.

Luk 1:63. Och han äskade ena tavlo, där han uti skrev, sägandes: Johannes är hans namn: och alle förundrade sig därpå.

Luk 1:64. Och strax öppnades hans mun, och hans tunga, och han talade, lovandes Gud.

Luk 1:65. Och fruktan kom över alla deras grannar: och ryktet om allt detta gick utöver alla Judiska bergsbygdena.

Luk 1:66. Och alle de som det hörde, sattet i sitt hjärta, sägandes: Vad mån varda utav detta barnet? Ty HERRANS hand var med honom.

Luk 1:67. Och hans fader Zacharias vart uppfylld med den Helga Anda, och propheterade, sägandes:

Luk 1:68. Välsignad vare HERREN, Israels Gud: ty han haver besökt, och förlossat sitt folk. *

* Luc. 2: 30.

Luk 1:69. Och haver upprättat oss salighetenes Horn (d), uti sins tjänares Davids hus. *

* Ps. 132: 17, 18.

Luk 1:70. Såsom han talat haver, genom sina helga Propheters mun, ifrån fordom tid: *

* Ps. 72: 12. Jer. 23: 5, 6. cap 30: 9, 10. Dan. 9: 27.

Luk 1:71. Att vi skulle frälsas ifrå våra ovänner, och utur allas deras hand som hata oss.

Luk 1:72. Till att bevisa barmhärtighet med våra fäder, och minnas på sitt helga Testamente: *

* Jer. 31: 31.

Luk 1:73. Och på den ed, som han svorit * haver vårom fader Abraham, att giva oss;

* 1. Mos. 22: 16. Ps. 105: 9. Jer. 31: 33. Ebr. 6: 13, 17.

Luk 1:74. Att vi, frälste utu våra ovänners hand, måtte honom tjäna * utan fruktan:

* Ebr. 9: 14.

Luk 1:75. I helighet *, och rättfärdighet, för honom, i alla våra livsdagar.

* 1. Pet. 1: 15.

Luk 1:76. Och du barn skalt kallas dens Högstas Prophete; ty du skalt gå före HERRANS ansikte, till att bereda hans vägar: *

* Mal. 3: 1

Luk 1:77. Till att giva hans folke salighetenes kunskap (e), till deras synders förlåtelse: *

* Luc. 3: 3.

Luk 1:78. Genom vår Guds innerliga barmhärtighet, genom vilka uppgången * (f) av höjdene haver oss besökt;

* Zach. 3: 8. cap. 6: 12. Mal. 4: 2.

Luk 1:79. Till att uppenbaras * dem, som sitta i mörkret och dödsens skugga; och styra våra fötter på fridsens väg.

* Esa. 9: 2. cap. 42: 7. cap. 43: 8. cap. 49: 9. cap. 60: 1. Matth. 4: 16.

Luk 1:80. Och barnet växte upp, och stärktes i Andanom *: och vistades i öknerne, till den dagen han skulle framkomma för Israels folk.

* Luc. 2: 40.

V. 28. (a) Hel dig, du benådade) Dig har HERREN ansett med en besynnerlig nåd, dess like ingen annor kvinna vederfaren är.

(b) Välsignad) Det är: högt prisad.

V. 30. (c) Funnit nåd) Det är: du haver en gunstig Gud.

V. 69. (d) Horn) Horn plägar i Skriftene tagas för kraft eller makt. Så är Christus salighetenes Horn; det är: han är den, genom vilken Gud krafteliga haver befordrat vår salighet, såsom han genom Propheterna lovat hade.

V. 77. (e) Salighetenes kunskap) Att de kunna veta, huru de skola salige varda: icke genom Lagsens gärningar; utan genom syndernas förlåtelse.

V. 78. (f) Uppgången) Christus, efter Gudomen, är denne uppgången av höjdene, utav Fadrenom, Mich. 5: 2. Vilkens utgång varit haver av begynnelsen, och av evighet, Ords. 8: 23. Joh. 1: 1.

LUCE, 2. CAPITLET

VID den tiden drog var släkt till sin stad, och Joseph med Maria till BethLehem, till att låta beskatta sig, v. 1. Där blev Marie tiden fullbordad: och hon födde Christum världenes Frälsare, v. 6. Och Guds Ängel uppenbarade det Herdomen på markene, v. 8. Han blev ock omskuren, v. 21. Och framhavd för HERRANOM, efter Lagen, v. 22. Där kommo tillstädes, Simeon, och Hanna Prophetissa, v. 25. När han var tolv år gammal, disputerade han med Lärarena i Templet, så att alle förundrade sig, v. 41.

I. Under beskattningen, som påbuden var, föddes Christus i BethLehem.

Luk 2:1. OCH det begav sig i de dagar, att av Kejsar Augusto utgick ett bud, att all världen skulle beskattas: (a)

Luk 2:2. Och denna beskattning var den första, och skedde under den Hövdingen över Syria, Cyrenio.

Luk 2:3. Och de gingo alle, var uti sin stad, till att låta beskatta sig.

Luk 2:4. Så for ock Joseph upp av Galilea, av den staden Nazareth, in uti Judeam, till Davids stad, som heter BethLehem *: ty han var av Davids hus och släkt: *

* 1. Sam. 16: 4. Mich. 5: 2. Joh. 7: 42. * Matth. 1: 1, rc.

Luk 2:5. På det han skulle låta beskatta sig med Maria, sin trolovada hustru, vilken havandes var.

Luk 2:6. Och det begav sig, medan de voro där, vordo dagarna fullbordade att hon skulle föda.

Luk 2:7. Och hon födde sin förstfödda Son *, och svepte honom i lindakläder, och lade honom neder i en krubbo: ty dem var icke rum i härbergena.

* Matth. 1: 25.

II. HERRANS Ängel uppenbarar det för Herdarna.

Luk 2:8. Och i den samma ängden voro någre Herdar ute på markene, och höllo vakt om nattena över sin hjord.

Luk 2:9. Och se, HERRANS Ängel stod när dem, och HERRANS klarhet kringsken dem; och de vordo storliga förfärade.

Luk 2:10. Och sade Ängelen till dem: Varer icke förfärade: Ty se, jag bådar eder stor glädje, vilken allo folkena vederfaras skall:

Luk 2:11. Ty i dag är eder födder Frälsaren, som är Christus HERREN, i Davids stad.

Luk 2:12. Och detta skall vara eder för tecken: I skolen finna Barnet svept i lindakläder, liggandes i en krubbo.

Luk 2:13. Och strax vart med Ängelen en myckenhet av den himmelska härskaran *, de där lovade Gud, och sade:

* Dan. 7: 10. Uppenb. 5: 11.

Luk 2:14. Ära vare Gud i höjdene *; och frid * på jordene, och människomen en god vilje. (b) *

* Luc. 19: 38. * Esa. 57: 19. Rom. 5: 1. Eph. 2: 17. * cap. 1: 5.

Luk 2:15. Och det begav sig, att när Änglarna foro ifrå dem upp i himmelen, sade Herdarna till varannan: Låter oss nu gå till BethLehem, och se detta som skett är, som HERREN oss uppenbarat haver.

Luk 2:16. Och de gingo hasteliga, och funno Maria, och Joseph, och Barnet nederlagt i krubbon.

Luk 2:17. Och då de det sett hade, beryktade de ut vad dem sagt var om detta Barnet.

Luk 2:18. Och alle de det hörde, förundrade sig på de ting som dem sagd voro av Herdarna.

Luk 2:19. Men Maria gömde all dessa ord, betraktandes dem i sitt hjärta.

Luk 2:20. Och Herdarna gingo tillbaka igen, prisandes och lovandes Gud, över allt det de hört och sett hade, såsom dem sagt var.

III. Christus bliver omskuren.

Luk 2:21. Och då åtta dagar voro fullbordade, att Barnet skulle omskäras *, kallades hans Namn JESUS: vilket så kallat var av Ängelen, förr än han avlad vart i moderlivet. *

* 1. Mos. 17: 12. 3. Mos. 12: 3. Joh. 7: 22. * Matth. 1: 21. Luc. 1: 31.

IV. Framhaves i Templet.

Luk 2:22. Och då hennes renselsedagar * voro fullkomnade, efter Mosi Lag, hade de honom till Jerusalem, till att ställa honom fram för HERRAN;

* 3. Mos. 12: 2, rc.

Luk 2:23. Såsom skrivet är i HERRANS Lag: Allt mankön, som öppnar moderlivet, skall kallas heligt HERRANOM. *

* 2. Mos. 13: 2. cap. 34: 19. 4 Mos. 3: 13. cap. 8: 16, 17.

Luk 2:24. Och att giva det offer, efter som sagt är i HERRANS Lag *, ett par turturduvor, eller två unga duvor.

* 3. Mos. 12: 6, 8.

V. Simeons, samt Annas vittnesbörd, och välsignande.

Luk 2:25. Och se, i Jerusalem var en man, benämnd Simeon, och den mannen var rättfärdig, och gudfruktig, och vänte efter Israels tröst; och den Helge Ande var över honom.

Luk 2:26. Och han hade fått svar av den Helga Anda, att han icke skulle se döden, utan han hade sett tillförene HERRANS Christ.

Luk 2:27. Och han kom av Andans tillskyndelse i Templet. Och föräldrarna båro in Barnet JESUM, att de skulle göra för honom, såsom sedvänja var efter Lagen:

Luk 2:28. Då tog han honom i sin famn, och lovade Gud, och sade:

Luk 2:29. HERRE, nu låter du din tjänare fara i frid * (c), efter som du sagt haver:

* 1. Mos. 46: 30. Phil. 1: 23.

Luk 2:30. Ty min ögon hava sett dina salighet: *

* Ps. 98: 2, 3. Esa. 52: 10. Luc. 3: 6.

Luk 2:31. Vilka du berett haver för allo folke;

Luk 2:32. Ett Ljus till Hedningarnas upplysning *, och ditt folk Israel till pris.

* Esa. 42: 6. cap. 49: 6. Ap. G. 13: 47. cap. 28: 28.

Luk 2:33. Och Joseph och hans moder förundrade sig på det, som sades om honom.

Luk 2:34. Och Simeon välsignade dem, och sade till Maria, hans moder: Se, denne är satt till ett fall * och uppståndelse mångom i Israel; och till ett tecken, vilko emotsagt varder. *

* Esa. 8: 14. Matth. 21: 44. Rom. 9: 32. 1. Cor. 1: 23, 24. 2 Cor. 2: 16. 1. Pet. 2: 8. * Ap. G. 28: 22.

Luk 2:35. Ja, ett svärd skall ock gå igenom dina själ *; på det mång hjärtans tankar skola uppenbaras.

* Joh. 19: 25.

Luk 2:36. Och där var en Prophetissa, benämnd Anna, Phanuels dotter, av Asser släkte, hon var kommen till en stor ålder; och hade levat i sju år med sin man, ifrå sin Jungfrudom:

Luk 2:37. Och hon var en änka vid fyra och åttatio år: hon kom aldrig bort utu Templet *, tjänandes Gudi, med fasto och böner, natt och dag.

* 1. Sam. 1: 22.

Luk 2:38. Hon kom ock därtill i samma stundene, och prisade HERRAN; och talade om honom till alla dem som i Jerusalem vänte förlossning.

VI. Christus bliver i Nazareth; och stärkes i Andanom.

Luk 2:39. Och då de allting fullbordat hade, efter HERRANS Lag, drogo de in i Galileam igen, uti sin stad Nazareth.

Luk 2:40. Men Barnet växte, och förstärktes i Andanom, uppfylld med vishet; och Guds nåd var över honom. *

* Luc. 1: 80.

VII. Kommer upp till Jerusalem, och disputerar med de Skriftlärda.

Luk 2:41. Och hans föräldrar gingo årliga till Jerusalem, till Påskahögtiden. *

* 2. Mos. 23: 15, 17. cap. 34: 23. 3. Mos. 23: 5. 5. Mos. 16: 1.

Luk 2:42. Och då han vart tolv åra gammal, och de uppfarne voro till Jerusalem, efter Högtidenes sedvänjo;

Luk 2:43. Och då de fullkomnat hade dagarna, och gingo hem igen, blev pilten JESUS kvar i Jerusalem, och Joseph och hans moder visste där intet av:

Luk 2:44. Men de mente att han var i sällskapet, och de gingo ena dagsled; och sökte honom ibland fränder och vänner.

Luk 2:45. Och då de icke funno honom, gingo de till Jerusalem igen, och sökte honom.

Luk 2:46. Så begav det sig, efter tre dagar, funno de honom i Templet, sittandes mitt ibland de Lärare, hörandes dem, och frågandes dem:

Luk 2:47. Och alle de honom hörde, förskräckte sig över hans förstånd och svar. *

* Matth. 7: 28. Marc. 1: 22. Luc. 4: 22, 32. Joh. 7: 15, 46.

Luk 2:48. Och då de sågo honom, förundrade de sig; och hans moder sade till honom: Min Son, hvi gjorde du oss detta? Se, din fader och jag have sökt efter dig, sörjandes.

Luk 2:49. Och han sade till dem: Vad är det att I sökten mig? Vissten I icke, att uti de stycker som min Fader tillhöra, bör mig vara?

Luk 2:50. Och de förstodo icke * ordet, som han med dem talade.

* Luc. 9: 45. cap. 18: 34.

Luk 2:51. Och så for han ned med dem, och kom till Nazareth, och var dem underdånig: men hans moder gömde all dessa ord uti sitt hjärta.

Luk 2:52. Och JESUS växte till i visdom, ålder och nåde, för Gud och människor. *

* 1. Sam. 2: 26.

V. 1. (a) Beskattas) Det är, att var och en skulle uppskriva låta, vad han hade i sine förmågo. Joseph. Antiq. lib. 18. cap. 1. & 3.

V. 14. (b) God vilje) Det är: att människorna kunna hava glädje därav, och kärlek till Gud, och till varannan: vara Gudi därföre tacksamme, och allt med glädje därföre lida och umgälla.

V. 29. (c) I frid) Det är: nu vill jag gladeliga dö, ty jag haver nu sett det du mig lovat haver.

LUCE, 3. CAPITLET

PÅ femtonde året av Kejsar Tiberii regemente, begynte Johannes predika och döpa, v. 1. Och han underviste dem, var i sitt stånd, vad de göra skulle, v. 10. Till dess han blev kastad i fängelse av Herode, v. 19. Vart ock Christus döpt av Johanne: hans ätt ifrån Joseph, tillbaka, allt intill Adam, voro sju och fyratio leder, v. 24.

I. Johannes begynnar predika, och undervisa åtskilliga stånd.

Luk 3:1. UTI femtonde årena, av Tiberii regemente, då Pontius Pilatus var Landshövding i Judea; och Herodes var Tetrarcha i Galilea; och Philippus hans broder Tetrarcha i Iturea, och i den ängden Trachonitis; och Lysanias Tetrarcha i Abilene:

Luk 3:2. Under de översta Prästerna, Annas, och Caiphas *, kom Guds ord till Johannes, Zacharie son, i öknene.

* Joh. 11: 49, 51. cap. 18: 13. Ap. G. 4: 6.

Luk 3:3. Och han kom i alla den ängden vid Jordan, och predikade * bättringenes döpelse, till syndernas förlåtelse.

* Matth. 3: 1. Marc. 1: 4.

Luk 3:4. Såsom skrivet är i den boken av Esaie Prophetes ordom *, den där säger: Ens ropandes röst är i öknene: Bereder HERRANS väg; görer hans stigar rätta.

* Esa. 40: 3. Matth. 3: 3. Marc. 1: 3. Joh. 1: 23.

Luk 3:5. Alla dalar skola uppfyllas; och all berg och backar skola förnedras: och det krokot är, skall rätt varda, och det ojämt är, skall varda slätta vägar:

Luk 3:6. Och allt kött skall se (a) Guds salighet. *

* Ps. 98: 2, 3. Esa. 52: 10. Luc. 2: 30.

Luk 3:7. Så sade han då till folket, som utgick till att döpas av honom: I huggormars avföda, ho haver eder föregivit, att I undfly skolen den tillkommande vrede? *

* Matth. 3: 7. cap. 23: 33.

Luk 3:8. Görer fördenskull tillbörlig bättrings frukt, och begynner icke säga vid eder själv: Vi havom Abraham till fader *: ty jag säger eder, att Gud är mäktig uppväcka av dessa stenar Abrahe barn.

* Matth. 3: 9. Joh. 8: 39. Ap. G. 13: 26.

Luk 3:9. Men nu är ock yxen satt till rotena på trän: därföre varder vart och ett trä, som icke bär goda frukt, avhugget, och kastat i elden. *

* Matth. 3: 10. cap. 7: 19.

Luk 3:10. Och folket frågade honom, sägandes: Vad skole vi då göra? *

* Ap. G. 2: 37.

Luk 3:11. Och han svarade, och sade till dem: Den där två kjortlar haver, han give den som ingen haver *; och den där mat haver, göre sammalunda.

* 1. Joh. 3: 17. cap 4: 20. Jac. 2: 15, 16.

Luk 3:12. Så kommo ock de Publicaner till att döpas; och sade till honom: Mästar, vad skole vi göra?

Luk 3:13. Och han sade till dem: Kräver icke mer ut än eder förelagt är.

Luk 3:14. Frågade ock krigsmän honom, sägandes: Vad skole vi göra? Och han sade till dem: Görer ingom övervåld (b), eller besviker någon (c), och låter eder nöja åt edor lön.

Luk 3:15. Och medan folket var i väntan, och alle tänkte i sin hjärta om Johanne, om han icke var Christus.

Luk 3:16. Då svarade Johannes, och sade till alla: Jag döper väl eder i vatten; men en kommer som starkare är än jag, vilkens skoremmar jag icke värd är att upplösa: han skall döpa eder med dem Helga Anda, och med eld. *

* Esa. 44: 3. Joel 2: 28. Matth. 3 11. Marc. 1: 7, 8. Joh. 1: 26, 27. Ap. G. 1: 5. cap. 2: 2, 4. cap. 11: 15, 16. cap. 13: 25. cap. 19: 4.

Luk 3:17. Vilkens kastoskovel är uti hans hand, och han skall rensa sin loga, och församla vetet uti sina lado; men agnarna skall han uppbränna uti outsläckelig eld. *

* Matth. 3: 12.

Luk 3:18. Och mång annor stycke förmanade han, och predikade Evangelium för folket.

II. Bliver av Herode kastad i fängelse.

Luk 3:19. Men Herodes Tetrarcha vart straffad av honom, för Herodias sins broders Philippi hustrus, skull *; och för allt det onda som Herodes gjorde:

* Matth. 14: 3. Marc. 6: 17.

Luk 3:20. Och han lade till allt annat ock det, att han inslöt Johannem i fängelse.

III. JESUS bliver döpt.

Luk 3:21. Och det begav sig, då allt folket lät sig döpa, och JESUS vart ock döpt *, och bad, öppnades himmelen.

* Matth. 3: 13. Marc. 1: 9.

Luk 3:22. Och den Helge Ande kom ned i lekamlig hamn, såsom en duva på honom; och en röst kom av himmelen, som sade: Du äst min käre Son *; uti dig haver jag ett gott behag.

* Esa. 42: 1. Matth. 3: 17. cap. 17: 5. Joh. 1: 32. Col. 1: 13.

IV. Christi släktregister.

Luk 3:23. Och JESUS själv begynte vara vid trettio år: och han vart hållen för Josephs son *; vilken var Eli son:

* Matth. 13: 55. Marc. 6: 3. Joh. 6: 42.

Luk 3:24. Vilken var * Matthats son: vilken var Levi son: vilken var Melchi son: vilken var Janna (d) son: vilken var Josephs son:

* Matth. 1: 1, rc.

Luk 3:25. Vilken var Matthathie son: vilken var Amos son: vilken var Naums son: vilken var Esli son: vilken var Nagge son:

Luk 3:26. Vilken var Maaths son: vilken var Matthathie son: vilken var Semei son: vilken var Josephs son: vilken var Juda son:

Luk 3:27. Vilken var Johanna son: vilken var Rhesa son: vilken var Zorobabels son: vilken var Salathiels son: vilken var Neri son:

Luk 3:28. Vilken var Melchi son: vilken var Addi son: vilken var Kosams son: vilken var Elmodams son: vilken var Er son.

Luk 3:29. Vilken var Jose son: vilken var Eliezers son: vilken var Jorims son: vilken var Matthats son: vilken var Levi son:

Luk 3:30. Vilken var Simeons son: vilken var Juda son: vilken var Josephs son: vilken var Jonans son: vilken var Eliakims son:

Luk 3:31. Vilken var Melea son: vilken var Mainans son: vilken var Mattatha son: vilken var Nathans * son: vilken var Davids son:

* 2. Sam. 5: 14. 1. Chrön. 3: 5. Zach. 12: 12.

Luk 3:32. Vilken var Jesse son: vilken var Obeds son: vilken var Boos son: vilken var Salmons son: vilken var Naassons * son:

* Ruth. 4: 18. 1. Chrön. 2: 10, 11.

Luk 3:33. Vilken var Aminadabs son: vilken var Arams son: vilken var Esroms son: vilken var Phares son: vilken var Juda son:

Luk 3:34. Vilken var Jacobs son: vilken var Isaacs son: vilken var Abrahams son: vilken var Thara son: vilken var Nachors son: *

* 1. Mos. 11: 24.

Luk 3:35. Vilken var Saruchs son: vilken var Ragau son: vilken var Phalegs son: vilken var Ebers son: vilken var Sala son:

Luk 3:36. Vilken var Cainans son: vilken var Arphaxads son: vilken var Sems son *: vilken var Noe son: vilken var Lamechs son:

* 1. Mos. 11: 10.

Luk 3:37. Vilken var Mathusala son: vilken var Enochs son: vilken var Jareds son: vilken var Maleleels son: vilken var Cainans son:

Luk 3:38. Vilken var Enos son: vilken var Seths son: vilken var Adams son *: vilken var Guds son.

* 1. Mos. 5: 3.

V. 6. (a) Allt kött skall se) Det är: Evangelium skall predikas allom människom.

V. 14 (b) Övervåld) Det är: uppenbar orätt.

(c) Besviker någon) När en umgår med list, och förtrycker ens annars rätt, och förvänder hans sak.

V. 24. (d) Janna) Om dessa skriver Philo och Josephus; av vilka Mattheus somliga utelåter.

LUCE, 4. CAPITLET

SEDAN blev JESUS frestad av djävulen, v. 1. Och han lärde i Synagogorna; i Galilea, och i Nazareth utlade han Esaie Prophetens ord, v. 14. Men de vredgades på honom, och drevo honom ut ifrå sig, v. 28. Därföre gick han till Capernaum, v. 31. Där halp han en besattan ifrå djävulen, v. 33. Och Petri svära ifrå skälvo, v. 38. Och många andra ifrå sina sjukdomar, v. 40.

I. JESUS bliver frestad av djävulen.

Luk 4:1. SEDAN gick JESUS ifrå Jordan igen, full med den Helga Anda; och vart förd av Andanom uti öknena; *

* Matth. 4: 1. Marc. 1: 12.

Luk 4:2. Och frestades i fyratio dagar * av djävulen; och åt intet i de dagar, och då de ändade voro, sedan hungrade honom.

* 2. Mos 34: 28. 1. Kon. 19: 8.

Luk 4:3. Då sade djävulen till honom: Äst du Guds Son, så säg till denna stenen, att han varder bröd.

Luk 4:4. Då svarade JESUS, och sade till honom: Det är skrivet: Människan lever icke allenast av bröd, utan av vart och ett Guds ord. *

* 5. Mos. 8: 3. Matth. 4: 4.

Luk 4:5. Och djävulen hade honom på ett högt berg, och viste honom all Rike i världene, uti ett ögnablick. *

* Matth. 4: 8.

Luk 4:6. Och djävulen sade till honom: Dig vill jag giva all denna makten, och deras härlighet: ty de äro mig i händer given, och vem jag vill, giver jag dem.

Luk 4:7. Om du nu vilt tillbedja mig, så skola de all höra dig till.

Luk 4:8. JESUS svarade, och sade till honom: Gack bak om mig, Satan: ty det är skrivet *: HERRAN din Gud skalt du tillbedja, och honom allena skalt du tjäna.

* 5. Mos. 6: 13. cap. 10: 20. 1. Sam. 7: 3.

Luk 4:9. Och hade han honom till Jerusalem, och satte honom upp på tinnarna av Templet, och sade till honom: Äst du Guds Son, så kasta dig ned härifrå. *

* Matth. 4: 5.

Luk 4:10. Ty det är skrivet *: Han skall giva sinom Änglar befallning om dig, att de skola bevara dig:

* Ps. 91: 11.

Luk 4:11. Och de skola bära dig på händerna, att du icke skalt stöta din fot emot stenen.

Luk 4:12. Då svarade JESUS, och sade till honom: Det är sagt: Du skalt icke fresta HERRAN din Gud. *

* 5. Mos. 6: 16.

Luk 4:13. Och sedan djävulen hade fullkomnat all frestelsen, for han ifrå honom till en tid.

II. JESUS predikar i Galilea, och i Nazareth.

Luk 4:14. Och JESUS kom, i Andans kraft, in i Galileam igen *: och ryktet gick ut om honom i all den ängden däromkring. *

* Matth. 4: 12. Marc. 1: 14. Joh. 4: 43. * Ap. G. 10: 37.

Luk 4:15. Och han lärde i deras Synagogor, och vart prisad av allom.

Luk 4:16. Och han kom till Nazareth *, där han uppfödder var: och gick om Sabbathsdagen in i Synagogon, som hans sedvänja var, och stod * upp till att läsa.

* Matth. 2: 23. cap. 13: 54. Marc. 6: 1. * Neh. 8: 5, 6.

Luk 4:17. Då vart honom given Esaie Prophetens bok: och då han lät upp bokena, fann han det rummet, där skrivet står:

Luk 4:18. HERRANS Ande är över mig, därföre att han haver smort mig *; till att förkunna Evangelium dem fattigom haver han sänt mig, till att läka de förkrossada hjärta; till att predika de fångar frihet, och dem blindom syn, till att sätta de sönderslagna i förlossning; *

* Ps. 45: 8. Ap. G. 10: 38. * Esa. 61: 1, 2. Matth. 11: 5.

Luk 4:19. Till att predika HERRANS behageliga år *.

* 3. Mos. 25: 10. 2. Cor. 6: 2, 3.

Luk 4:20. Sedan lade han boken tillhopa, och fick tjänarenom, och satte sig; och allas ögon i Synagogone voro fästa på honom.

Luk 4:21. Då begynte han till att säga till dem: I dag är denna Skrift fullbordad, för edor öron.

Luk 4:22. Och de båro honom alle vittnesbörd, och förundrade sig på de nådefulla ord *, som gingo av hans mun; och sade: Är icke denne Josephs son? (a)

* Ps. 45: 3. Esa. 50: 4. Marc. 6: 2, 3. Luc. 2: 47. Joh. 6: 42. cap. 7: 46.

Luk 4:23. Då sade han till dem: Visserliga må I säga till mig denna liknelsen: Läkare, läk dig självan: huru stor ting have vi hört i Capernaum skedd vara; gör ock sådana här i ditt fädernesland.

Luk 4:24. Men han sade: Sannerliga säger jag eder; Ingen Prophete är avhållen i sitt fädernesland. *

* Matth. 13: 57. Marc. 6: 4. Joh. 4: 44.

Luk 4:25. Men jag säger eder i sanning: Många änkor voro i Israel, uti Elie dagar, då himmelen igenlykt var i try år, och sex månader *; då stor hunger var över hela landet.

* Jac. 5: 17.

Luk 4:26. Och till ingen av dem vart Elias sänd; utan till en kvinna, en änka, uti Sareptha Sidons. *

* 1. Kon. 17: 9.

Luk 4:27. Och månge spetälske voro i Israel, i Elisei Prophetens tid; och ingen av dem vart rengjord, förutan Naeman * av Syria. * 2. Kon. 5: 14.

III. De vredgas på honom, viljandes störta honom utför berget.

Luk 4:28. Och alle de i Synagogon voro, uppfylldes med vrede, då de detta hörde;

Luk 4:29. Och stodo upp, och drevo honom utu staden, och ledde honom ut överst på klinten av berget, där deras stad på byggder var, och ville stört honom där utföre: *

* 2. Chrön. 25: 12.

Luk 4:30. Men han gick mitt igenom dem sin väg. *

* Joh. 8: 59.

IV. Christus kommer till Capernaum.

Luk 4:31. Och han kom ned till Capernaum *, i Galilee stad; och där lärde han dem om Sabbatherna.

* Matth. 4: 13. Marc. 1: 21.

Luk 4:32. Och de förundrade sig på hans lärdom: ty med hans tal var makt. *

* Matth. 7: 28. Marc. 1: 22.

V. Där botar han en besattan

Luk 4:33. Och uti Synagogon var en människa, som hade en orens djävuls anda *; och han ropade med höga röst,

* Marc. 1: 23.

Luk 4:34. Sägandes: Ack! vad have vi med dig, JESU Nazarene? Äst du kommen till att fördärva oss? Jag vet ho du äst, nämliga, den Guds Helige.

Luk 4:35. Och ryktet gick ut om honom allestäds i de landsändar däromkring.

Petri svära.

Luk 4:36. Och han uppstod utu Synagogon, och gick in i Simons hus. Och Simons svära betvingades med stora skälvosott *: och de bådo honom för henne.

* Matth. 8: 14. Marc. 1: 29, 30.

Luk 4:37. Och ryktet gick ut om honom allestäds i de landsändar deromkring.

Luk 4:38. Då Jesus uppstod utu Synagogon, gick han in i Simons hus. Och Simons svära betvingades med stora skälfvosot; då bådo de honom för henne.

Luk 4:39. Och han stod över henne, och näpste skälvone: och skälvan övergav henne; och hon stod strax upp, och tjänte dem.

Åtskillige andra sjuka.

Luk 4:40. Då solen nedergick, alle de som hade sjukt folk av allahanda sjukor, ledde dem till honom: och han lade händerna på var och en, och gjorde dem helbrägda. *

* Matth. 8: 16. Marc. 1: 32. cap. 7: 32.

Luk 4:41. Och foro också djävlarna ut av mångom, ropade, och sade: Du äst Christus, Guds Son: då näpste han dem, och stadde icke till att de skulle tala: ty de visste, att han var Christus. *

* Marc. 1: 34. cap. 3: 11.

Luk 4:42. Men då dager vart, gick han ut, och drog till en ödemark *: och folket sökte honom, och kommo till honom, och förhöllo honom, att han icke skulle gå ifrå dem.

* Marc. 1: 35, 45.

Luk 4:43. Men han sade till dem: Andra städer måste jag ock predika Evangelium om Guds Rike: ty jag är därtill sänd.

Luk 4:44. Och han predikade uti de Synagogor i Galilea.

V. 22. (a) Josephs son) Huru är det, att Josephs son kan så lära och tala? Och är dock en fattig timmermans son.

LUCE, 5. CAPITLET

NÄR nu mycket folk trängde sig in till honom, steg han in uti en båt, och lärde dem utu båten: sedan välsignade han Petri fiskafänge; och kallade honom samt hans stallbröder till Apostlaämbetet, v. 1. Därefter botade han en spetälskan, v. 12. Och en borttagnan, v. 17. Han kallade ock Mattheum, v. 27. Och betygade, varföre hans Lärjungar icke fastade, såsom Johannis lärjungar, och de Phariseer, v. 33.

I. JESUS lärer utu båten.

Luk 5:1. OCH det begav sig, då folket trängde på honom, på det de skulle höra Guds ord; och han stod ut med sjön Genesaret. *

* Matth. 13: 2. Marc. 4: 1.

Luk 5:2. Och han såg två båtar stå vid sjön: men fiskarena voro utgångne av dem, till att två sin nät. *

* Matth. 4: 18. Marc. 1: 16.

Luk 5:3. Då gick han in uti en båt, som var Simons, och bad honom, att han skulle lägga litet ut ifrå landet. Och han satte sig, och lärde folket utu båten.

II. Välsignar Petri fiskafänge.

Luk 5:4. Och då han vände igen tala, sade han till Simon: Lägg ut på djupet, och kaster edor nät ut till dräkt. * * Joh. 21: 6.

Luk 5:5. Då svarade Simon, och sade till honom: Mästar, vi have arbetat hela nattena, och fått intet; men, på din ord, vill jag kasta ut näten.

Luk 5:6. Och då de det gjorde, besluto de en mäkta stor hop fiskar; och deras nät gick sönder.

Luk 5:7. Och de vinkade till sina stallbröder, som voro uti den andra båten, att de skulle komma och hjälpa dem. Och de kommo, och uppfyllde båda båtarna, så att de begynte sjunka.

Luk 5:8. Då Simon Petrus det såg, föll han till JESU knä, sägandes: HERRE, gack ut ifrå mig: ty jag är en syndig man.

Luk 5:9. Ty en förskräckelse var kommen över honom, och över alla de med honom voro, för detta fiskafängets skull, som de tillsamman fått hade:

Luk 5:10. Sammalunda ock över Jacobum, och Johannem Zebedei söner, som Simons stallbröder voro. Då sade JESUS till Simon: Var icke förfärad; härefter skalt du fånga människor. *

* Jer. 16: 16. Hes. 47: 9. Matth. 4: 19. Marc. 1: 17.

Luk 5:11. Och de förde båda båtarna i land, och övergåvo alltsammans, och följde honom. *

* Matth. 4: 20. cap. 19: 27. Marc. 10: 28. Luc. 18: 28.

III. Botar en spetälskan.

Luk 5:12. Så begav det sig, då han var uti en stad; och se, där var en man full med spetälsko: när han fick se JESUM, föll han ned på sitt ansikte, och bad honom, sägandes: HERRE, vilt tu, så kant du göra mig renan. *

* Matth. 8: 2. Marc. 1: 40.

Luk 5:13. Då räckte han ut handena, och tog på honom, sägandes: Jag vill, var ren. Och strax gick spetälskan bort av honom.

Luk 5:14. Och han böd honom, att han det ingom säga skulle; utan gack och visa dig Prästenom, och offra för din rening *, efter som Mose budit haver, dem till vittnesbörd.

* 3. Mos. 13: 2. cap. 14: 21, 22. Matth. 8: 4.

Luk 5:15. Men ryktet gick ändå vidare ut om honom; och mycket folk församlade sig, att de skulle höra honom, och bliva botade av honom ifrå deras krankheter.

Luk 5:16. Men han gick avsides bort i ödemarkena, och bad.

IV. Hjälper åtskilliga kranka; och däribland en borttagnan.

Luk 5:17. Och det begav sig på en dag, då han lärde, och där voro de Phariseer, och Lagkloke sittandes, som komne voro utav alla städer i Galilea, och Judea, och Jerusalem; och HERRANS kraft var till att göra dem helbrägda.

Luk 5:18. Och se, någre män båro ena människo på en säng, vilken borttagen var *, och de sökte efter, huru de skulle kunna bära honom in, och läggan framför honom.

* Matth. 9: 2. Marc. 2: 3. Ap. G. 9: 33.

Luk 5:19. Och då de icke funno, för folkets skull, på vilko sidon de skulle bära honom in, stego de upp på taket, och släppte honom ned genom teglet, med sängen, mitt för JESUM.

Luk 5:20. Och då han såg deras tro, sade han till honom: Människa, dina synder vare dig förlåtna.

Luk 5:21. Och de Skriftlärde, och Phariseer begynte tänka, sägandes: Ho är denne, som talar Guds hädelse? Ho kan förlåta synder, utan Gud allena? *

* Ps. 32: 5. Esa. 43: 25.

Luk 5:22. Men då JESUS förmärkte deras tankar, svarade han, och sade till dem: Vad tänken I uti edor hjärta?

Luk 5:23. Vilket är lättare säga: Dina synder vare dig förlåtna; eller säga: Statt upp, och gack? *

* Matth. 9: 5.

Luk 5:24. Men på det (a) I skolen veta, att människones Son haver makt på jordene förlåta synder, sade han till den borttagna: Dig säger jag, statt upp, tag dina säng, och gack i ditt hus.

Luk 5:25. Och han stod strax upp för deras ögon; tog sängena däruppå han legat hade, och gick sina färde hem i sitt hus, och prisade Gud.

Luk 5:26. Och de förskräcktes alle, och lovade Gud, och vordo fulle med fruktan, sägandes: Vi have sett i dag sällsyn ting.

V. Kallar Mattheus till Apostlaämbetet.

Luk 5:27. Sedan gick han ut, och fick se en Publican, benämnd Levi, sittandes vid tullen, och sade till honom: Följ mig. *

* Matth. 9: 9. Marc. 2: 14.