JOSUA BOK.

1873 Carl XII:s Bibel

JOSUA, 1. CAPITLET

Josua kallas, lyder, bjuder, hyllas.

Jos 1:1. Efter Mose, HERRANS tjenares död, sade HERREN till Josua, Nuns son, Mose tjenare:

Jos 1:2. Min tjenare Mose är död; så gör dig nu redo och drag öfver denna Jordan, du och allt detta folket, in uti det land, som jag dem, nämliga Israels barnom, gifvit hafver.

Jos 1:3. Allt rum, der edart fotbjelle på trädandes varder, hafver jag gifvit eder, såsom jag Mose sagt hafver;

Jos 1:4. Ifrån öknene och denna Libanon, intill den stora älfvena Phrath, hela Hetheers land, intill det stora hafvet vesterut, skola edor landamäre vara.

Jos 1:5. Ingen skall stå emot dig i dina lifsdagar; såsom jag hafver varit med Mose, så skall jag ock vara med dig; jag skall icke öfvergifva eller förgäta dig.

Jos 1:6. Var tröst och frimodig; ty du skall utskifta desso folkena landet, som jag deras fäder svorit hafver, att jag dem det gifva skulle.

Jos 1:7. Var nu tröst och ganska frimodig, att du håller och gör all ting efter lagen, som Mose min tjenare dig budit hafver; vik icke derifrån, antingen på högra sidon eller den venstra, på det att du må handla visliga i allt det du göra skall.

Jos 1:8. Och låt denna lagbokena icke komma utu dinom mun; utan haf dina tankar deruti dag och natt, på det att du skall hålla och göra all ting derefter, som deruti skrifvet står; så skall dig lyckas i allt det du gör, och du skall kunna handla visliga.

Jos 1:9. Si, jag hafver budit dig, att du skall vara tröst, och vid godt mod; grufva dig för ingen ting, och frukta intet; ty HERREN din Gud är med dig i allt det du företager.

Jos 1:10. Då böd Josua höfvitsmännerna öfver folket, och sade:

Jos 1:11. Går igenom lägret, och bjuder folkena, och säger: Bereder eder spisning; ty efter tre dagar skolen I gå öfver denna Jordanen, att I mågen inkomma till att intaga landet, som HERREN edar Gud eder gifva skall.

Jos 1:12. Och sade Josua till de Rubeniter, Gaditer, och till de halfva slägtena Manasse:

Jos 1:13. Tänker uppå det ord, som Mose HERRANS tjenare eder böd, och sade: HERREN edar Gud hafver låtit eder komma till ro, och gifvit eder detta landet.

Jos 1:14. Edra hustrur, barn och boskap låter blifva i landena, som Mose eder gifvit hafver, på denna sidone Jordan; men I skolen gå för edra bröder väpnade, alle de som väraktige män äro, och hjelpa dem;

Jos 1:15. Intilldess HERREN låter ock edra bröder komma till ro, så väl som eder, att de ock måga intaga det land, som HERREN edar Gud dem gifva skall. Sedan skolen I vända om igen till edart land, att I det besitten, som Mose HERRANS tjenare eder gifvit hafver, på denna sidone Jordan österut.

Jos 1:16. Och de svarade Josua, och sade: Allt det du oss budit hafver, det vilje vi göra, och hvart du sänder oss, dit vilje vi gå.

Jos 1:17. Såsom vi hafve varit Mose lydige, så vilje vi ock vara dig lydige; allenast vare HERREN din Gud med dig, såsom han var med Mose.

Jos 1:18. Hvilken som din mun emotstår, och icke lyder din ord i allt det du bjuder oss, han skall dö; allenast var du tröst, och vid godt mod.

JOSUA, 2. CAPITLET

Spejare sändas, döljas, komma igen.

Jos 2:1. Josua, Nuns son, sände hemliga ut två spejare ifrå Sittim, och sade dem: Går och beser landet, och Jericho. De gingo åstad, och kommo in uti ene skökos hus, som het Rahab, och der lågo de.

Jos 2:2. Då vardt Konungenom i Jericho sagdt: Si, i denna nattene äro någre män inkomne ifrån Israels barn, till att bespeja landet.

Jos 2:3. Då sände Konungen i Jericho till Rahab, och lät säga henne: Få oss ut de män, som till dig i ditt hus komne äro; ty de äro komne till att bespeja allt landet.

Jos 2:4. Men qvinnan fördolde de två männerna, och sade: Här äro väl två män inkomne till mig; men jag visste icke hvadan de voro.

Jos 2:5. Och då jag ville låta dörrena igen, då mörkt vardt, gingo de ut, så att jag icke vet hvart de gingo; söker med hast efter dem, I fån dem väl fatt.

Jos 2:6. Men hon lät dem stiga upp på taket, och öfvertäckte dem med linstjelkar, som hon der på taket utbredt hade.

Jos 2:7. Men männerna sökte efter dem på den vägen till Jordan, allt intill färjostaden; och porten vardt tilläster straxt de utkomne voro, som efter dem jagade.

Jos 2:8. Och förra än männerna lade sig till sofva, steg hon upp på taket;

Jos 2:9. Och sade till dem: Jag vet, att HERREN hafver gifvit eder detta landet; ty en förskräckelse för eder är fallen öfver oss, och alle landsens inbyggare äro bäfvande vordne för edor tillkommelse.

Jos 2:10. Ty vi hafve hört, huru HERREN uttorkade vattnet i röda hafvet för eder, då I drogen utur Egypten; och hvad I gjort hafven de två Amoreers Konungar, Sihon och Og, på hinsidon Jordan, huru I gåfven dem tillspillo.

Jos 2:11. Och sedan vi det hörde, vardt vårt hjerta förtvifladt, och intet mod är mer i någon man för edor tillkommelse; ty HERREN edar Gud han är Gud, både uppe i himmelen, och nedre på jordene.

Jos 2:12. Så svärjer mig nu vid HERRAN, efter jag hafver gjort barmhertighet med eder, att I ock gören barmhertighet med mins faders hus, och gifver mig ett vårdtecken;

Jos 2:13. Att I låten lefva min fader, mina moder, mina bröder, och mina systrar, och allt det de hafva; och frälser våra själar ifrå döden.

Jos 2:14. Männerna sade till henne: Om vi icke göre barmhertighet och trohet med dig, då HERREN gifver oss landet, så skall vår själ vara döden skyldig för eder, såframt du icke förråder vårt ärende.

Jos 2:15. Så släppte hon dem neder med ett tåg genom ett fenster; ty hennes hus var i stadsmurenom; och hon bodde desslikes på murenom.

Jos 2:16. Och hon sade till dem: Går uppåt berget, att de, som söka efter eder, icke möta eder, och gömmer eder der i tre dagar, så länge de komma igen, som efter eder fara; sedan går edar väg.

Jos 2:17. Männerna sade till henne: Vi vilje vara denna eden qvitte, som du af oss tagit hafver;

Jos 2:18. När vi komme i landet, och du icke binder detta rosenröda tåget i fenstret, med hvilko du oss nedersläppt hafver: och hafver församlat till dig i huset din fader, dina moder, dina bröder, och hela dins faders hus;

Jos 2:19. Och hvilken som går utom dörrena af ditt hus, hans blod vare öfver hans hufvud, och vi oskyldige; men alle de som i dino huse äro, om en hand kommer vid dem, så skall deras blod vara öfver vårt hufvud.

Jos 2:20. Och om du något af denna vår ärende utröjer, så vilje vi vara den eden qvitte, som du af oss tagit hafver.

Jos 2:21. Hon sade: Vare som I sägen: och lät gå dem; och de gingo sin väg, och hon band det rosenröda tåget i fenstret.

Jos 2:22. Och de gingo sin väg, och kommo upp på berget, och blefvo der i tre dagar, tilldess de kommo igen, som efter dem foro: ty de hade sökt dem på alla vägar, och dock intet funnit dem.

Jos 2:23. Så vände de två männerna tillbaka, gingo ned af berget, och foro utöfver, och kommo till Josua, Nuns son, och förtäljde honom allt, såsom de det funnit hade;

Jos 2:24. Och sade till Josua: HERREN hafver gifvit oss allt landet i våra händer, alle landsens inbyggare äro förskräckte för oss.

JOSUA, 3. CAPITLET

Arken och folket gå öfver Jordan torrskode.

Jos 3:1. Och Josua stod bittida upp, och de drogo ut ifrå Sittim, och kommo till Jordan, han och all Israels barn, och blefvo der öfver nattena, förra än de drogo utöfver.

Jos 3:2. Efter tre dagar gingo befallningsmännerna genom lägret;

Jos 3:3. Och bödo folkena, och sade: När I sen HERRANS edars Guds förbunds ark, och Presterna Leviterna bära honom, så drager ut ifrån edor rum, och följer honom efter;

Jos 3:4. Dock så, att emellan eder och honom är rum vid tutusende alnar långt. I skolen ock icke komma hardt intill honom, på det I mågen veta, på hvilken vägen I gå skolen; förty I hafven den vägen tillförene icke gångit.

Jos 3:5. Och Josua sade till folket: Helger eder; ty i morgon varder HERREN görandes ett underligit ting ibland eder.

Jos 3:6. Och till Presterna sade han: Tager förbundsens ark, och går framför folket. Och de togo förbundsens ark, och gingo för folket.

Jos 3:7. Och HERREN sade till Josua: I dag skall jag begynna göra dig stor för hela Israel, att de skola veta att, såsom jag hafver varit med Mose, så är jag ock med dig.

Jos 3:8. Och du bjud Presterna, som förbundsens ark bära, och säg: Som I kommen först i vattnet af Jordan, så står stilla.

Jos 3:9. Och Josua sade till Israels barn: Går fram, och hörer HERRANS edars Guds ord;

Jos 3:10. Och sade: Deruppå skolen I märka, att en lefvandes Gud är ibland eder, och han för eder utdrifva skall de Cananeer, Hetheer, Heveer, Phereseer, Girgaseer, Amoreer och Jebuseer.

Jos 3:11. Si, hans förbunds ark, som en Herre är öfver alla verldena, skall gå för eder in uti Jordanen.

Jos 3:12. Så tager nu tolf män utaf Israels slägter, utaf hvart slägte en.

Jos 3:13. När då Presternas fotbjelle, som bära HERRANS ark, den en Herre är öfver alla verldena, komma in uti Jordans vatten, så skall vattnet, som ofvanefter flyter, i Jordan afskilja sig, så att det skall stå i enom hop.

Jos 3:14. Då nu folket drog ut af sin tjäll, att de skulle gå utöfver Jordan, och Presterna båro förbundsens ark fram för folket;

Jos 3:15. Och kommo intill Jordanen, och deras fötter först trädde i vattnet, och Jordan var full till alla sina brädder af allahanda andenes vatten;

Jos 3:16. Då stod det vattnet, som ofvanefter flöt, upprest i en hop, ganska långt ifrå dens stadsens folk, som ligger utmed Zarthan; men det vattnet, som nederlopp åt hafvet, som är salthafvet, det förminskades, och förlopp. Så gick då folket deröfver inåt Jericho.

Jos 3:17. Och Presterna, som båro HERRANS förbunds ark, stodo stilla, torre midt i Jordan, och hela Israel gick torr igenom, tilldess allt folket kom öfver Jordan.

JOSUA, 4. CAPITLET

Tolf stenar i Jordan och i Gilgal.

Jos 4:1. Och HERREN sade till Josua:

Jos 4:2. Tager eder tolf män, utaf hvart slägtet en;

Jos 4:3. Och bjuder dem, och säger: Lyfter upp utur Jordan tolf stenar, af det rummet der Presternas fötter stilla stå, och hafver dem öfver med eder, att I lefven dem i lägrena, der I eder i denna nattene lägren.

Jos 4:4. Då kallade Josua tolf män, som tillskickade voro af Israels barn, utaf hvart slägte en;

Jos 4:5. Och sade till dem: Går fram för HERRANS edars Guds ark midt i Jordan, och hvar lyfte en sten på sina axlar, efter talet af Israels barnas slägter;

Jos 4:6. Att de skola vara ett tecken ibland eder, när edor barn i framtiden fråga sina fäder, och säga: Hvad göra desse stenarna här?

Jos 4:7. Att I då mågen säga dem, huru Jordans vatten sig åtskiljde för HERRANS förbunds ark, då han gick genom Jordan; så att desse stenarna skola vara Israels barnom till en evig åminnelse.

Jos 4:8. Då gjorde Israels barn såsom Josua böd dem; och båro tolf stenar midt utur Jordan, såsom HERREN hade sagt Josua, efter talet af Israels barnas slägte; och båro dem med sig till det rummet, der de lägrade sig, och der lade de dem.

Jos 4:9. Och Josua reste upp tolf stenar midt i Jordan, der Presternas fötter ståndit hade, som förbundsens ark båro, och de äro der ännu intill denna dag.

Jos 4:10. Ty Presterna, som arken båro, stodo midt i Jordan, tilldess allt bestäldt vardt, som HERREN böd Josua säga folkena, och Mose Josua budit hade; och folket skyndade sig, och gick öfver.

Jos 4:11. Då nu folket allt öfvergånget var, så gick ock HERRANS ark öfver, och Presterna för folket.

Jos 4:12. Och de Rubeniter, och de Gaditer, och den halfva Manasse slägt, gingo väpnade för Israels barnom, såsom Mose dem sagt hade;

Jos 4:13. Vid fyratiotusend väpnade till härs gingo för HERRANOM till strids på Jericho mark.

Jos 4:14. På den dagen gjorde HERREN Josua stor för hela Israel; och de fruktade honom, såsom de fruktade Mose, medan han lefde.

Jos 4:15. Och HERREN sade till Josua:

Jos 4:16. Bjud Presterna, som bära vittnesbördsens ark, att de träda upp utur Jordan.

Jos 4:17. Alltså böd Josua Prestomen, och sade: Stiger upp utur Jordan.

Jos 4:18. Och då Presterna, som HERRANS förbunds ark båro, stego upp utur Jordan, och trädde med deras fotbjelle på torra landet, kom Jordans vatten återigen i sin stad, och flöt såsom tillförene till alla sina brädder.

Jos 4:19. Och det var den tionde dagen i den första månadenom, då folket uppsteg utur Jordan, och lägrade sig i Gilgal, östan för Jericho.

Jos 4:20. Och de tolf stenar, som de utur Jordan tagit hade, reste Josua upp i Gilgal;

Jos 4:21. Och sade till Israels barn: När nu i framtiden edor barn fråga sina fäder, och säga: Hvad skola desse stenarna?

Jos 4:22. Så skolen I undervisa dem, och säga: Israel gick torr igenom Jordan,

Jos 4:23. Då HERREN edar Gud förtorkade Jordans vatten för eder, så länge I gingen deröfver, lika som HERREN edar Gud gjorde i röda hafvet, hvilket han torrt gjorde för oss, så att vi ginge derigenom;

Jos 4:24. På det all folk på jordene skola känna HERRANS hand, huru mägtig hon är; och att I skolen frukta HERRAN edar Gud alltid.

JOSUA, 5. CAPITLET

De Cananeer bäfva. Israel omskäres. Påska hålles. Man upphörer. Gud synes.

Jos 5:1. Då nu alla de Amoreers Konungar, som på den sidan Jordan vesterut bodde, och alla de Cananeers Konungar vid hafvet, hörde huru HERREN hade förtorkat Jordans vatten för Israels barn, så länge de gingo deröfver, vardt deras hjerta bäfvande, och intet mod var mer i dem, för Israels barns skull.

Jos 5:2. På den tiden sade HERREN till Josua: Gör dig stenknifvar, och omskär Israels barn annan gång.

Jos 5:3. Då gjorde Josua sig stenknifvar, och omskar Israels barn på den högen Araloth.

Jos 5:4. Och detta är saken, hvarföre Josua omskar allt folket, som utur Egypten draget var, mankön; ty allt krigsfolket var dödt blifvet i öknene på vägenom, då de drogo utur Egypten;

Jos 5:5. Ty allt det folk, som utdrog, var omskoret; men allt det folk, som i öknene föddes på vägenom, då de drogo utur Egypten, det var icke omskoret.

Jos 5:6. Förty Israels barn vandrade i fyratio år i öknene, tilldess allt folket af krigsmännerna, som utur Egypten dragne voro, förgingos; derföre, att de icke lydde HERRANS röst, såsom HERREN dem svorit hade, att de icke skulle få se det landet, som HERREN deras fäder svorit hade, att gifva oss ett land, der mjölk och hannog uti flyter.

Jos 5:7. Deras barn, som i deras stad uppkomne voro, dem omskar Josua; förty de hade förhud, och voro intet omskorne på vägenom.

Jos 5:8. Och då hela folket omskoret var, blefvo de på sitt rum i lägrena, tilldess de voro läkte.

Jos 5:9. Och HERREN sade till Josua: I denna dag hafver jag vändt ifrån eder Egypti skam; och det rummet vardt kalladt Gilgal, intill denna dag.

Jos 5:10. Och som Israels barn så hade deras lägre i Gilgal, höllo de Passah, på fjortonde dagen i den månadenom, om aftonen, uppå Jericho mark;

Jos 5:11. Och åto af landsens säd på annan dagen i Passah, nämliga osyradt bröd, och torkad ax, rätt uppå samma dagen.

Jos 5:12. Och Man vände åter på den andra dagen, sedan de hade ätit af landsens säd, så att Israels barn intet Man mera hade, utan åto af landsens Canaans säd, utaf det samma året.

Jos 5:13. Och det begaf sig, då Josua var vid Jericho, att han upplyfte sin ögon, och vardt varse att en man stod der för honom, och hade ett draget svärd i sine hand; och Josua gick till honom, och sade till honom: Hörer du oss, eller våra fiendar till?

Jos 5:14. Han sade: Nej; utan jag är Förste öfver HERRANS här, och är rätt nu kommen. Då föll Josua neder på jordena på sitt ansigte, och tillbad, och sade till honom: Hvad säger min Herre till sin tjenare?

Jos 5:15. Och Försten öfver HERRANS här sade till Josua: Drag dina skor af dina fötter; ty rummet, som du står uppå, är heligt. Och Josua gjorde så.

JOSUA, 6. CAPITLET

Jericho intaget. Rahab frälst.

Jos 6:1. Och Jericho var tillstängdt och förvaradt för Israels barns skull, så att ingen kunde komma ut eller in.

Jos 6:2. Men HERREN sade till Josua: Si, jag hafver gifvit Jericho, med dess Konung och krigsfolk, i dina hand.

Jos 6:3. Låt alla krigsmännerna gå en gång kringom staden; och gör så i sex dagar.

Jos 6:4. På sjunde dagen låt Presterna taga sju klangårens basuner, och gå dermed för arken; och går på den samma sjunde dagenom sju resor kringom staden, och låt Presterna blåsa i basunerna.

Jos 6:5. Och då man blås i klangårshornet långsamt, så att I hören basunerna, då skall folket göra ett stort skri, och så skola stadsmurarna falla, och folket skall falla derin, hvar och en rätt framför sig.

Jos 6:6. Då kallade Josua, Nuns son, Presterna, och sade till dem: Bärer förbundsens ark, och låter sju Prester bära sju klangårens basuner för HERRANS ark.

Jos 6:7. Men till folket sade han: Drager åstad, och går omkring staden, och hvilken som väpnader är, han gånge fram för HERRANS ark.

Jos 6:8. Då Josua detta folkena sagt hade, togo de sju Prester sju klangårens basuner, och gingo för HERRANS ark, och blåste i basunerna; och HERRANS förbunds ark följde efter dem.

Jos 6:9. Och hvilken som väpnader var, han gick för Presterna, som i basunerna blåste, och hopen följde efter arken, och blåste i basuner.

Jos 6:10. Men Josua böd folkena, och sade: I skolen intet härskri göra, eller låta höra edra röst, eller något ord låta gå utaf edar mun, intill den dagen jag säger till eder: Gifver upp ett härskri; då gifver ett härskri upp.

Jos 6:11. Så gick HERRANS ark kringom staden en gång; och kommo i lägret, och blefvo der.

Jos 6:12. Förty Josua plägade vara bittida uppe om morgonen; och Presterna båro HERRANS ark.

Jos 6:13. Så båro de sju Presterna de sju klangårens basuner för HERRANS ark, och gingo och blåste i basunerna; och hvilken som väpnad var, han gick för dem, och hopen följde HERRANS ark, och blåste i basuner.

Jos 6:14. På den andra dagen gingo de ock en gång om staden, och kommo i lägret igen; så gjorde de i sex dagar.

Jos 6:15. Men på sjunde dagen, då morgonrodnen uppgick, voro de bittida uppe, och gingo vid samma sättet sju resor kringom staden; så att de på den samma ena dagen kommo sju resor kringom staden.

Jos 6:16. Och på sjunde resone, då Presterna blåste i basunerna, sade Josua till folket: Gifver upp ett härskri; ty HERREN hafver gifvit eder staden.

Jos 6:17. Men staden, och allt det deruti är, skall tillspillogifvas HERRANOM; allenast den skökan Rahab skall blifva lefvandes, och alla de som med henne äro i huse; ty hon fördolde de bådskap, som vi utsände.

Jos 6:18. Allenast tager eder vara för det som tillspillogifvet är, att I icke gifven eder sjelf tillspillo, om I något tagen af det som tillspillogifvet är, och gören så Israels lägre tillspillo, och låten det komma i olycko.

Jos 6:19. Men allt silfver och guld, och koppars och jerns tyg, skall vara helgadt HERRANOM, och bevaras till HERRANS skatt.

Jos 6:20. Då gaf folket upp ett härskri, och blåste i basunerna; ty allt folket, som hörde basunernas ljud, gaf upp ett stort härskri, och murarna föllo omkull, och folket besteg staden, hvar och en rätt för sig. Så vunno de staden;

Jos 6:21. Och tillspillogjorde allt det i stadenom var, med svärdsegg, både man och qvinno, ung och gammal, fä, får och åsnar.

Jos 6:22. Och Josua sade till de två män, som hade bespejat landet: Går uti den skökones hus, och hafver qvinnona dädan hitut, med allt det hon hafver, såsom I hafven svorit henne.

Jos 6:23. Då gingo de unge män spejarena ditin, och hade Rahab ut med hennes fader och moder, och bröder, och allt det hon hade, och alla hennes slägt, och läto dem blifva utanför Israels lägre.

Jos 6:24. Men staden brände de upp med eld, och allt det deruti var; allenast silfver och guld, och koppars och jerns tyg, lade de för en skatt in uti HERRANS hus.

Jos 6:25. Men den skökan Rahab, med hennes faders hus, och allo thy hon hade, lät Josua lefva; och hon bodde i Israel intill denna dag; derföre att hon hade fördolt de bådskap, som Josua till att bespeja utsändt hade till Jericho.

Jos 6:26. På den tiden svor Josua, och sade: Förbannad vare den man för HERRANOM, som upprättar och bygger denna staden Jericho. När han lägger hans grund, det koste honom hans första son; och när han uppsätter hans port, det koste honom hans yngsta son.

Jos 6:27. Och var HERREN med Josua, så att han vardt namnkunnig i all land.

JOSUA, 7. CAPITLET

Achan stjäl, röjes, straffas.

Jos 7:1. Men Israels barn förtogo sig på det som tillspillogifvet var; ty Achan, Charmi son, Sabdi sons, Serahs sons, af Juda slägte, tog något af det som tillspillogifvet var; då förgrymmade sig HERRANS vrede öfver Israels barn.

Jos 7:2. Och Josua utsände af Jericho några män in mot Aj, som ligger vid BethAven österut ifrå BethEl, och sade till dem: Går upp, och bespejer landet. Och då de hade uppgångit, och bespejat Aj,

Jos 7:3. Kommo de igen till Josua, och sade till honom: Låt icke allt folket draga ditupp; utan vid tu eller tre tusend män, att de draga ditupp, och slå Aj, att icke allt folket gör sig der mödo om; förty de äro få.

Jos 7:4. Så drogo ditupp af folkena vid tretusend män, och de flydde för de män af Aj.

Jos 7:5. Och de af Aj slogo af dem vid sex och tretio män, och jagade dem allt ifrå porten intill Sebarim, och slogo dem den vägen nederåt. Då vardt folkens hjerta förtvifladt, och vardt såsom vatten.

Jos 7:6. Och Josua ref sina kläder sönder, och föll uppå sitt ansigte till jordena för HERRANS ark, allt intill aftonen, samt med de äldsta af Israel, och de strödde stoft på sin hufvud.

Jos 7:7. Och Josua sade: Ack! Herre, HERRE, hvi hafver du fört detta folket öfver Jordan, att du skulle gifva oss uti de Amoreers händer, till att förgöra oss? Ack! det vi dock hade blifvit på hinsidon Jordan, såsom vi begynt hade.

Jos 7:8. Ack! min Herre, hvad skall jag säga, medan Israel vänder ryggen till sina fiendar?

Jos 7:9. När de Cananeer och alle landsens inbyggare det höra, så varda de oss omkringhvärfvande, och utrota vårt namn af jordene; hvad vill du då göra dino stora Namne?

Jos 7:10. Då sade HERREN till Josua: Statt upp, hvi ligger du så på ditt ansigte?

Jos 7:11. Israel hafver syndat, och de hafva gångit öfver mitt förbund, som jag dem budit hafver; och hafva tagit af det som tillspillogifvet var, och stulit, och ljugit, och lagt ibland sin tyg.

Jos 7:12. Israels barn kunna icke blifva ståndande för sina fiendar; utan måste vända ryggen till sina fiendar; förty de äro tillspillo vordne. Jag skall icke vara mera med eder, om I icke låten komma den spillning ifrån eder.

Jos 7:13. Statt upp, och helga folket, och säg: Helger eder till morgons; ty så säger HERREN Israels Gud: En spillning är ibland dig, Israel; derföre kan du icke blifva ståndandes för dina fiendar, tilldess I låten den spillningen komma ifrån eder.

Jos 7:14. Och I skolen bittida gå fram, den ena slägten efter den andra; och på hvilken slägten HERREN drabbar, der skall gå fram den ena ätten efter den andra; och på hvilken ätten HERREN drabbar, der skall gå fram det ena huset efter det andra; och på hvilket hus HERREN drabbar, der skall gå fram den ene husbonden efter den andra.

Jos 7:15. Och hvilken som befunnen varder med någon spillgifven ting, honom skall man uppbränna i eld, med allt det han hafver; derföre, att han hafver gångit emot HERRANS förbund, och bedrifvit en galenskap i Israel.

Jos 7:16. Så stod Josua bittida upp om morgonen, och hade fram Israel, den ena slägten efter den andra; och det drabbade inpå Juda slägte.

Jos 7:17. Och då han hade Juda slägte fram, drabbade det inpå de Serahiters ätt; och då han hade de Serahiters ätt fram, den ena husbonden efter den andra, drabbade det på Sabdi.

Jos 7:18. Och då han hade hans hus fram, den ena husbonden efter den andra, drabbade det på Achan, Charmi son, Sabdi sons, Serahs sons, utaf Juda slägte.

Jos 7:19. Och Josua sade till Achan: Min son, gif HERRANOM Israels Gudi ärona, och gif honom prisen; och säg mig hvad du gjort hafver, och ljug intet för mig.

Jos 7:20. Då svarade Achan Josua, och sade: Sannerliga, jag hafver syndat emot HERRAN Israels Gud; så och så hafver jag gjort:

Jos 7:21. Jag såg ibland rofvet en kostelig Babylonisk mantel, och tuhundrade siklar silfver, och en gyldene tungo, femtio siklar värd till vigt; der fick jag lust till, och tog det; och si, det är nedergrafvet i jordene i mitt tjäll, och silfret derunder.

Jos 7:22. Då sände Josua dit båd; de lupo till tjället, och si, der var det nedergrafvet i hans tjäll, och silfret derunder.

Jos 7:23. Och de togo det utu tjället, och båro till Josua, och till all Israels barn, och kastade det der ned för HERRAN.

Jos 7:24. Då tog Josua och hela Israel med honom Achan, Serahs son, med silfret, mantelen och gyldene tungone, hans söner och döttrar, hans oxar och åsnar, och får, hans tjäll, och allt det han hade; och förde ut i Achors dal.

Jos 7:25. Och Josua sade: Efter du hafver plågat oss, så plåge dig HERREN på denna dag! Och hela Israel stenade dem, och brände dem upp i eld.

Jos 7:26. Och då de hade stenat dem, gjorde de ena stora stenrösjo öfver dem, hvilken ännu varar allt intill denna dag. Så vände då HERREN sig ifrå sine vredes grymhet; deraf heter det rummet Achors dal intill denna dag.

JOSUA, 8. CAPITLET

Aj brändt. Altaret bygdt. Välsignelsen utropad.

Jos 8:1. Och HERREN sade till Josua: Frukta dig intet, och var intet förfärad. Tag med dig allt krigsfolket, och gör redo, och drag upp till Aj. Si, jag hafver gifvit Konungen i Aj, med hans folk, hans stad och land, i dina händer.

Jos 8:2. Och du skall göra med Aj och dess Konung, såsom du med Jericho och dess Konung gjort hafver; undantagno, att dess rof och dess boskap skolen I byta eder emellan. Beställ ett bakhåll afsides vid staden.

Jos 8:3. Då gjorde Josua redo, och allt krigsfolket, till att draga upp till Aj; och Josua utvalde tretiotusend stridsmän, och sände ut om nattena;

Jos 8:4. Och böd dem, och sade: Ser till, I skolen vara i bakhåll, afsides vid staden; och varer icke för långt ifrå staden, och varer alle redo.

Jos 8:5. Men jag, och allt folket, som med mig är, viljom draga till staden; och när de draga ut emot oss, såsom tillförene, så vilje vi fly för dem;

Jos 8:6. Att de draga ut efter oss, så länge vi komme dem ut ifrå staden; ty de skola tänka, att vi fly för dem, såsom tillförene.

Jos 8:7. Och medan vi fly för dem, skolen I redo vara i bakhållena, och taga staden in; förty HERREN edar Gud skall gifva eder honom i händer.

Jos 8:8. När I hafven intagit staden, så tänder elden på honom; efter HERRANS ord görer: si, jag hafver det budit eder.

Jos 8:9. Så sände Josua dem åstad, och de gingo ditupp i bakhåll, och höllo emellan BethEl och Aj, vesterut ifrån Aj; men Josua blef i den nattene när folkena.

Jos 8:10. Och om morgonen var han bittida uppe, och skickade folket, och drog upp med de äldsta af Israel för folkena till Aj.

Jos 8:11. Och allt krigsfolket, som när honom var, drogo upp, och trädde fram, och kommo in mot staden, och lägrade sig norrut ifrån Aj; så att en dal var emellan dem och Aj.

Jos 8:12. Men han hade tagit vid femtusend män, och ställt dem till bakhåll emellan BethEl och Aj, vesterut ifrå staden.

Jos 8:13. Och folket af hela lägret, som norrut ifrå stadenom var, ställdes så, att dess yttersta räckte vester om staden; så drog då Josua i den nattene midt in uppå dalen.

Jos 8:14. Som nu Konungen i Aj såg det, skyndade de sig, och gjorde bittida redo; och männerna af stadenom drogo ut, till att möta Israel i strid med allt sitt folk, på ett förelagdt rum emot slättmarkene; ty han visste icke, att ett bakhåll var på honom bakom staden.

Jos 8:15. Men Josua och hela Israel ställde sig, såsom de hade varit slagne för dem, och flydde på den vägen åt öknene.

Jos 8:16. Då skriade allt folket af stadenom, att man skulle förfölja dem; och de jagade desslikes efter Josua, och föllo utu stadenom;

Jos 8:17. Så att icke en man blef qvar i Aj och BethEl, den icke utdrog, och förföljde Israel; och läto staden stå öppen, på det de skulle jaga efter Israel.

Jos 8:18. Då sade HERREN till Josua: Räck ut spetsen, som du hafver i dine hand, emot Aj; ty jag vill gifva det i dina hand. Och Josua räckte ut spetsen, som i hans hand var, emot staden.

Jos 8:19. Då gaf sig bakhållet upp med hast utaf sitt rum, och lupo, sedan han räckte ut sina hand, och kommo i staden, och vunno honom, och hastade sig, och tände elden på honom.

Jos 8:20. Och de män af Aj vände sig, och sågo tillbaka, och fingo se röken af staden gå upp i himmelen, och hade intet rum till att fly, hvarken hit eller dit: och det folket, som flydde åt öknena, vände sig om till att jaga efter dem.

Jos 8:21. Då nu Josua och hela Israel sågo, att bakhållet hade vunnit staden, efter röken gick upp af stadenom, vände de om, och slogo de män af Aj.

Jos 8:22. Och de i staden drogo också ut emot dem, så att de kommo midt ibland Israel på båda sidor; och de slogo dem, tilldess ingen af dem öfverblef lefvandes, eller undslapp;

Jos 8:23. Och grepo Konungen af Aj lefvandes, och förde honom till Josua.

Jos 8:24. Och då Israel hade ihjälslagit alla Ajs inbyggare på markene, och i öknene, som hade jagat efter dem, och de föllo alle genom svärdsegg, tilldess de voro ändade; då vände sig hela Israel åt Aj, och slogo det med svärdsegg.

Jos 8:25. Och alle de som föllo på den dagen, både män och qvinnor, de voro tolftusend, allt folk i Aj.

Jos 8:26. Och Josua drog icke handena igen, med hvilko han uträckte spetsen, tilldess han tillspillogjorde alla Ajs inbyggare;

Jos 8:27. Utan boskapen, och rofvet af stadenom, utbytte Israel emellan sig, efter HERRANS ord, såsom han Josua budit hade.

Jos 8:28. Och Josua brände upp Aj, och gjorde en hög deraf till evig tid, den ännu der är på denna dag;

Jos 8:29. Och lät upphänga Konungen af Aj i ett trä intill aftonen. Då solen var nedergången, befallde han, att man skulle taga hans kropp utu trät; och de kastaden i stadsporten, och hofvo en stor stenhop deruppå, hvilken ännu der är intill denna dag.

Jos 8:30. Då byggde Josua HERRANOM Israels Gud ett altare, på det berget Ebal,

Jos 8:31. Såsom Mose HERRANS tjenare Israels barnom budit hade, såsom skrifvet står i Mose lagbok, ett altare af hela stenar, der intet jern på kommet var; och offrade deruppå HERRANOM bränneoffer och tackoffer;

Jos 8:32. Och skref der på stenarna den andra lagen, som Mose Israels barnom föreskrifvit hade.

Jos 8:33. Och hela Israel med deras äldsta, och ämbetsmän och domare, stodo på båda sidor vid arken inför Presterna af Levi, som båro HERRANS förbunds ark; de främlingar, så väl som de infödde; hälften af dem invid det berget Grisim, och den andra hälften invid det berget Ebal; såsom Mose HERRANS tjenare tillförene budit hade till att välsigna Israels folk.

Jos 8:34. Sedan lät han utropa all lagsens ord, om välsignelsen och förbannelsen, som skrifne stå i lagbokene.

Jos 8:35. Det var icke ett ord, som Mose budit hade, det Josua icke lät utropa för hela Israels menighet; för qvinnor och barn, och främlingom, som ibland dem voro.

JOSUA, 9. CAPITLET

Gibeons list, förbund, träldom.

Jos 9:1. Då nu detta hördes intill alla de Konungar, som voro på den sidon Jordan, på bergom och i dalom, och i alla stora hafsens hamner, och när dem som voro invid Libanons berg, nämliga de Hetheer, Amoreer, Cananeer, Phereseer, Heveer och Jebuseer;

Jos 9:2. Samkade de sig tillhopa endrägteliga, att de skulle strida emot Josua, och emot Israel.

Jos 9:3. Men Gibeons inbyggare, då de hörde hvad Josua gjort hade med Jericho och Aj,

Jos 9:4. Upptänkte de en list, gingo till och sände bådskap åstad, och togo gamla säcker på sina åsnar, och gamla slitna vinläglar,

Jos 9:5. Och gamla lappade skor på sina fötter, och drogo gamla och rifna kläder uppå; och allt det bröd, som de togo med sig, var hårdt och mögladt;

Jos 9:6. Och gingo till Josua i lägret vid Gilgal, och sade till honom, och till hela Israel: Vi äre komne fjerran af annor land; så görer nu ett förbund med oss.

Jos 9:7. Då sade hela Israel till de Heveer: Kan hända, att du bor här ibland oss, huru kunne vi då göra förbund med dig?

Jos 9:8. De sade till Josua: Vi äre dine tjenare. Josua sade till dem: Ho ären I; eller hvadan kommen I?

Jos 9:9. De sade: Dine tjenare äro ganska fjerran komne af annor land, för HERRANS dins Guds Namns skull; ty vi hafve hört hans rykte, och allt det han i Egypten gjort hafver;

Jos 9:10. Och allt det han de två Amoreers Konungar på hinsidon Jordan gjort hafver, Sihon, Konungenom i Hesbon, och Og, Konungenom i Basan, som bodde i Astaroth.

Jos 9:11. Derföre sade våre äldste; och alle vårt lands inbyggare: Tager spisning med eder på resona, och går åstad emot dem, och säger till dem: Vi äre edre tjenare; så görer nu ett förbund med oss.

Jos 9:12. Detta vårt bröd, som vi togo med oss till spisning utu vår hus, var ännu färskt, då vi åstad forom till eder; men nu, si, det är hårdt och mögladt.

Jos 9:13. Och dessa vinläglarna fyllde vi nya; och si, de äro slitne; och denna vår kläder och skor äro gamla vordna för denna ganska långa resonas skull.

Jos 9:14. Då togo höfvitsmännerna af deras spisning, och frågade intet HERRANS mun.

Jos 9:15. Och Josua gjorde frid med dem, och ingick ett förbund med dem, att de skulle blifva lefvande; och de öfverste för menighetene svoro dem.

Jos 9:16. Men efter tre dagar, sedan de hade gjort förbundet med dem, kom för dem, att de voro hardt när dem, och skulle bo ibland dem.

Jos 9:17. Ty då Israels barn drogo framåt, kommo de tredje dagen till deras städer, hvilke så voro nämnde: Gibeon, Cephira, Beeroth och KiriathJearim.

Jos 9:18. Och de slogo dem intet, ty de öfverste för menighetene hade svorit vid HERRAN Israels Gud; och hela menigheten knorrade emot de öfversta.

Jos 9:19. Då sade alle de öfverste för hela menighetene: Vi hafve svorit dem vid HERRAN Israels Gud; derföre kunne vi intet komma vid dem.

Jos 9:20. Men det vilje vi göra dem; låtom dem lefva, att en vrede icke kommer öfver oss för edens skull, den vi dem gjort hafvom.

Jos 9:21. Och de öfverste sade till dem: Låtom dem lefva, att de måga vara vedahuggare och vattudragare för hela menighetene, såsom öfverstarna dem sagt hafva.