Evangeliet enligt helige Johannes.

SVENSKA KJV BIBELN

JOHANNES, KAPITEL 1

1. Jesus Kristus Gudomlighet, Mänsklighet och Ämbete. 15. Johannes vittnesbörd. 39. Kallelsen av Andreas, Petrus, &c.

Joh 1:1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var med Gud, och Ordet var Gud.

Joh 1:2 Den samme var i begynnelsen hos Gud.

Joh 1:3 Allting har skapats av honom, och utan honom har inget av det som skapats gjorts.

Joh 1:4 I honom var livet; och livet var människornas ljus.

Joh 1:5 Och ljuset lyser i mörkret; och mörkret kunde inte förstå det.

Joh 1:6 ¶ Det fanns en man som var sänd från Gud, vars namn var Johannes.

Joh 1:7 Den samme har kommit som ett vittne, till att bära vittnesbörd om Ljuset, för att alla människor genom honom skulle tro.

Joh 1:8 Han var inte det Ljuset, utan sändes för att bära vittnesbörd om det Ljuset.

Joh 1:9 Det var det sanna Ljuset, som upplyser varje människa som kommer till världen.

Joh 1:10 Han var i världen, och världen skapades av honom, men världen kände honom inte.

Joh 1:11 Han kom till sina egna, men de egna tog inte emot honom.

Joh 1:12 Men så många som tog emot honom, till dem gav han makt att bli Guds barn, nämligen till dem som tror på hans namn:

Joh 1:13 Vilka blev födda, inte av blod, eller av köttets vilja, eller av någon människas vilja, utan av Gud.

Joh 1:14 Och Ordet blev kött, och bodde bland oss, (och vi skådade hans härlighet, härligheten som av den enda avlade av Fadern,) full av nåd och sanning.

Joh 1:15 Johannes vittnade om honom, och ropade, och sade, Det var om honom som jag talade, Han som kommer efter mig är förmer än mig: ty han var före mig.

Joh 1:16 Och av hans fullhet har vi alla fått ta emot, och nåd för nåd.

Joh 1:17 Ty lagen gavs ju av Moses, men nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.

Joh 1:18 Ingen har någonsin sett Gud; den enda avlade Sonen, som är i Faderns famn, han har uppenbarat honom.

Joh 1:19 ¶ Och detta är Johannes vittnesbörd, när Judarna sände präster och Leviter från Jerusalem för att fråga honom, Vem är du?

Joh 1:20 Och han bekände, och förnekade inte, utan bekände, Jag är inte Kristus.

Joh 1:21 Och då frågade de honom, Vem är du då? Är du Elia? Han svarade, Det är jag inte. Är du den profeten? Han svarade, Nej.

Joh 1:22 Då sade de till honom, Vem är du?, så att vi kan ge svar åt dem som hava sänt oss. Vad säger du om dig själv?

Joh 1:23 Han sade, Jag är rösten av en som ropar i vildmarken, Gör Herrens väg rak, som profeten Jesaja sade.

Joh 1:24 Och de som var utsända tillhörde Fariséerna.

Joh 1:25 Och de frågade honom, och sade till honom, Varför döper du då, om du icke är den Kristus, eller heller Elia, och inte heller den profeten?

Joh 1:26 Johannes svarade dem, och sade, Jag döper med vatten: men bland er står en, som ni inte känner;

Joh 1:27 Det är han, som kommer efter mig och är förmer än mig, vars skosnöre jag inte är värdig att lossa.

Joh 1:28 Detta skedde i Betabara bortom Jordan, där Johannes döpte.

Joh 1:29 ¶ Nästa dag ser Johannes Jesus komma fram till sig, och säger, Se, Guds lamm, som tar bort världens synd.

Joh 1:30 Det är han om vilken jag sade, Efter mig kommer en man som är förmer än mig; ty han var före mig.

Joh 1:31 Och jag kände honom inte; men för att han skulle bli manifesterad för Israel, har jag därför kommit och döpt med vatten.

Joh 1:32 Och Johannes vittnade, och sade, Jag såg Anden stiga ned från himmelen som en duva, och den förblev över honom.

Joh 1:33 Och jag kände honom inte: men han som sände mig för att döpa med vatten, densamme sade till mig, Den som du ser Anden stiga ned på och förbli över, densamme är han som döper med den Helige Ande.

Joh 1:34 Och jag såg, och jag vittnade om att denne är Guds Son.

Joh 1:35 ¶ Återigen nästa dag stod Johannes, och två av hans lärjungar;

Joh 1:36 Och när han såg Jesus komma, sade han, Se, Guds Lamm!

Joh 1:37 Och de två lärjungarna hörde honom tala, och de följde efter Jesus.

Joh 1:38 Då vände sig Jesus om, och såg att de följde honom, och han sade till dem, Vad söken ni? De sade till honom, Rabbi, (det vill säga att tolkas, Mästare,) var bor du?

Joh 1:39 Han sade till dem, Kom och se. Och de kom dit och såg var han bodde, och de stannade hos honom den dagen: ty det var vid tionde timmen.

Joh 1:40 En av de två som hörde Johannes tala, och följde honom var Andreas, broder till Simon Petrus.

Joh 1:41 Först finner han sin egen broder Simon, och säger till honom, Vi har funnit Messias, vilket är, genom att tolkas, Kristus.

Joh 1:42 Och han förde honom till Jesus. När Jesus fick se honom, sade han, Du är Simon, son till Jonas: du skall kallas Kefas, Vilket i sin tolkning betyder: En sten.

Joh 1:43 ¶ Dagen därefter ville Jesus gå ut i Galiléen, och fann Filippus, och sade till honom, Följ mig.

Joh 1:44 Nu var Filippus från Betsaida, Andreas och Petrus stad.

Joh 1:45 Filippus finner Natanael, och säger till honom, Vi hava funnit honom, om vilken Mose i lagen, och profeterna, har skrivit om, Jesus från Nasaret, son till Josef.

Joh 1:46 Och Natanael sade till honom, Kan något gott komma från Nasaret? Filippus sade till honom, Kom och se.

Joh 1:47 Jesus såg Natanael komma till sig, och sade om honom, Se, det är verkligen en Israelit, i vilken det inte finns något svek!

Joh 1:48 Natanael sade till honom, Varifrån känner du mig? Jesus svarade och sade till honom, Innan Filippus kallade dig, när du var under fikonträdet, såg jag dig.

Joh 1:49 Natanael svarade och sade till honom, Rabbi, du är Guds Son, du är Israels Kung.

Joh 1:50 Jesus svarade och sade till honom, Eftersom jag sade till dig, Jag såg dig under fikonträdet, så tror du? att du skall få se större ting än dessa.

Joh 1:51 Och han sade till honom, Sannerligen, sannerligen säger jag till er, Ni skall hädanefter se himmelen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ned över Människosonen.

JOHANNES, KAPITEL 2

1. Kristus förvandlar vatten till vin. 12. Han beger sig till Kapernaum och till Jerusalem. 14. Där han renar templet från köpare och säljare. 19. Han förutsäger sin död och uppståndelse. 23. Många trodde på grund av hans mirakel, men han anförtrodde sig inte åt dem.

Joh 2:1 OCH på tredje dagen hölls ett bröllop i Kana i Galiléen; och Jesus moder var där:

Joh 2:2 Och både Jesus, och hans lärjungar, kallades till bröllopet.

Joh 2:3 Och när de ville ha vin, sade Jesus moder till honom, De hava inget vin.

Joh 2:4 Jesus sade till henne, Kvinna, vad har jag med dig att göra? Min timme är ännu icke kommen.

Joh 2:5 Hans moder sade till tjänarna, Vad han än säger till eder, så gör det.

Joh 2:6 Och där ställdes sex vattenkrukor av sten, som man använde vid Judarnas rening, och som var och en rymmer två eller tre firkins.

Joh 2:7 Jesus sade till dem, Fyll vattenkrukorna med vatten. Och de fyllde dem till kanten.

Joh 2:8 Och han sade till dem, Ös nu upp, och bär fram till högtidens ståthållare. Och de bar fram det.

Joh 2:9 Och när ståthållaren hade smakat på det vatten som hade blivit till vin, och inte visste varifrån det kom: (men tjänarna som hade dragit vattnet visste det;) kallade ståthållaren på brudgummen,

Joh 2:10 Och han sade till honom, Var man ställer i början fram det goda vinet, och när männen har druckit sig fulla, då först det sämre: men du har behållit det goda vinet ända till nu.

Joh 2:11 Denna början av underverk gjorde Jesus i Kana i Galiléen och manifesterade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.

Joh 2:12 ¶ Därefter gick han ner till Kafarnaum, han, och hans mor, hans bröder, och hans lärjungar: och de stannade inte där många dagar.

Joh 2:13 ¶ Och Judarnas påskhögtid var nära, och Jesus gick upp till Jerusalem,

Joh 2:14 Och han fann i templet dem sittande som sålde oxar och får och duvor, och penningväxlarna:

Joh 2:15 Och när han hade gjort en piska av små snören, drev han ut dem alla ur templet, och fåren, och oxarna; och hällde ut växlarnas pengar, och störtade borden;

Joh 2:16 Och han sade till dem som sålde duvor, Ta bort dessa ting; gör inte min Faders hus till ett handelshus.

Joh 2:17 Och hans lärjungar kom ihåg att det var skrivet, Ditt hus nitälskan har uppslukat mig.

Joh 2:18 Judarna svarade och sade till honom, Vilket tecken ger du oss, när du gör dessa ting?

Joh 2:19 Jesus svarade och sade till dem, Förstör detta tempel, och på tre dagar skall jag bygga upp det.

Joh 2:20 Då sade Judarna, I fyrtiosex år har detta tempel varit under uppbyggnad, och på tre dagar skall du nu bygga upp det?

Joh 2:21 Men han talade om sin kropps tempel.

Joh 2:22 När han nu hade uppstått från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta till dem; och de trodde på skriften, och på det ord som Jesus hade sagt.

Joh 2:23 När han nu var i Jerusalem på påsken, på högtidsdagen, trodde många på hans namn, när de såg de under som han gjorde.

Joh 2:24 Men Jesus anförtrodde sig inte åt dem, eftersom han kände alla människor,

Joh 2:25 Och han behövde inte att någon skulle vittna om människor: ty han visste vad som fanns i människan.

JOHANNES, KAPITEL 3

1. Kristus undervisar Nikodemus om nödvändigheten av pånyttfödelse. 14. Att tro på hans död. 16. Guds stora kärlek till världen. 18. Fördömelse för otro. 23. Dopet, vittnesbördet och doktrinen av Johannes om Kristus.

Joh 3:1 DET fanns en man av Fariséerna, vid namn Nikodemus, en av Judarnas ledare:

Joh 3:2 Denne kom till Jesus om natten, och sade till honom, Rabbi, vi veta att du är en lärare som har kommit från Gud: ty ingen kan göra dessa underverk som du gör, om inte Gud är med honom.

Joh 3:3 Jesus svarade och sade till honom, Sannerligen, sannerligen, säger jag till dig, Om inte en man föds på nytt, kan han inte se Guds rike.

Joh 3:4 Nikodemus sade till honom, Hur kan en människa födas när han är gammal? och hur kan han för andra gången gå in i sin moders livmoder, och födas?

Joh 3:5 Jesus svarade, Sannerligen, sannerligen säger jag till dig, Om inte en man föds av vatten och av Ande, kan han inte komma in i Guds rike.

Joh 3:6 Det som föds av köttet är kött; och det som föds av Anden är ande.

Joh 3:7 Förundras inte över att jag sade till dig, Ni måste födas på nytt.

Joh 3:8 Vinden blåser var den vill, och du hör dess ljud, men du vet inte varifrån den kommer och vart den går; så är det med var och en som är född av Anden.

Joh 3:9 Nikodemus svarade och sade till honom, Hur kan detta ske?

Joh 3:10 Jesus svarade och sade till honom, Är du en mästare av Israel, och känner icke till dessa ting?

Joh 3:11 Sannerligen, sannerligen säger jag dig, Vi talar vad vi vet, och vittnar vad vi har sett; och ni tar inte emot vårt vittnesbörd.

Joh 3:12 Om jag har talat om jordiska ting för er, och ni inte tror, hur skall ni då tro, om jag talar om himmelska ting för er?

Joh 3:13 Och ingen man har stigit upp till himmelen, utan han som har stigit ned från himmelen, nämligen Människosonen, som är i himmelen.

Joh 3:14 ¶ Och såsom Moses lyfte upp ormen i vildmarken, så måste också Människosonen lyftas upp:

Joh 3:15 För att var och en som i honom tror inte skall förgås, utan ha evigt liv.

Joh 3:16 ¶ Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enda avlade Son, för att var och en som i honom tror inte skall förgås, utan ha evigt liv.

Joh 3:17 Ty Gud har inte sänt sin Son till världen för att fördöma världen; utan för att världen må bli frälst genom honom.

Joh 3:18 ¶ Han som i honom tror är inte fördömd: men han som inte i honom tror är redan fördömd, eftersom han inte har i namnet på den ende avlade Sonen av Gud trott.

Joh 3:19 Och detta är domen, att ljuset har kommit till världen, och människorna har älskat mörkret hellre än ljuset, eftersom deras gärningar var onda.

Joh 3:20 Ty var och en som gör det onda hatar ljuset, och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skola bliva tillrättavisade.

Joh 3:21 Men han som gör sanningen kommer till ljuset, för att hans gärningar skall bli manifesterade att de är gjorda i Gud.

Joh 3:22 ¶ Efter detta kom Jesus och hans lärjungar till Judéens land; och där stannade han kvar hos dem, och döpte.

Joh 3:23 ¶ Och Johannes döpte också i Ainon nära Salim, eftersom det fanns mycket vatten där: och de kom, och lät döpa sig.

Joh 3:24 Ty Johannes hade nämligen ännu inte kastats i fängelse.

Joh 3:25 ¶ Då uppstod en fråga mellan några av Johannes lärjungar och Judarna om rening.

Joh 3:26 Och de kom till Johannes, och sade till honom, Rabbi, den som var med dig på andra sidan Jordan, och som du vittnade om, se, han döper, och alla människor komma till honom.

Joh 3:27 Johannes svarade och sade, En man kan inte ta emot något, om det inte ges honom från himmelen.

Joh 3:28 Ni känner själva mitt vittnesbörd, att jag har sagt, att jag inte är Kristus, utan att jag är sänd före honom.

Joh 3:29 Den som har bruden är brudgummen: men brudgummens vän, som står där och hör honom, gläder sig mycket åt brudgummens röst: denna min glädje är därför uppfylld.

Joh 3:30 Han måste öka, men jag måste minska.

Joh 3:31 Han som kommer från ovan är ovan allt: han som är av jorden är jordisk, och talar om jorden: han som kommer från himmelen är ovan allt.

Joh 3:32 Och vad han har sett och hört, det vittnar han; men ingen man tar emot hans vittnesbörd.

Joh 3:33 Han som har tagit emot hans vittnesbörd har bekräftat att Gud är sann.

Joh 3:34 Ty han som Gud har sänt talar Guds ord: ty Gud ger honom inte Anden efter mått.

Joh 3:35 Fadern älskar Sonen, och har givit alla ting i hans hand.

Joh 3:36 Han som tror på Sonen har evigt liv: men han som inte tror på Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede förblir över honom.

JOHANNES, KAPITEL 4

1. Kristus samtalar med en kvinna från Samaria, och uppenbarar sig för henne. 27 Hans lärjungar förundras. 31 Han förklarar för dem sin iver för Guds ära. 39 Många Samariter tror på honom. 43 Han beger sig till Galiléen och helar en adelsmans son, som låg sjuk i Kapernaum.

Joh 4:1 NÄR Herren visste att Fariséerna hade hört att Jesus gjorde och döpte fler lärjungar än Johannes,

Joh 4:2 (Jesus döpte dock inte själv, utan det gjorde hans lärjungar,)

Joh 4:3 Han lämnade således Judéen, och begav sig åter till Galiléen.

Joh 4:4 Och då måste han gå genom Samaria.

Joh 4:5 Sedan kom han till en stad i Samarien, som kallas Sykar, nära det jordstycke som Jakob gav sin son Josef.

Joh 4:6 Nu fanns där Jakobs brunn. Och Jesus, som var trött av sin resa, satt därför vid brunnen: och det varvid sjätte timmen.

Joh 4:7 En kvinna från Samarien kom för att hämta vatten: Jesus säger till henne, Ge mig att dricka.

Joh 4:8 (Ty hans lärjungar hade gått bort till staden för att köpa kött.)

Joh 4:9 Då sade kvinnan från Samarien till honom, Hur kommer det sig att du, som är Jude, ber mig, som är en kvinna från Samarien, om att få dricka?

Joh 4:10 Jesus svarade och sade till henne, Om du kände till Guds gåva, och vem det är som säger till dig, Ge mig att dricka; så skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.

Joh 4:11 Kvinnan sade till honom, Herre, du har ingenting att hämta upp med, och brunnen är djup: varifrån har du då det levande vattnet?

Joh 4:12 Är du större än vår fader Jakob, som gav oss brunnen, och drack av den själv, med sina barn, och sin boskap?

Joh 4:13 Jesus svarade och sade till henne, Var och en som dricker av detta vatten skall åter törsta:

Joh 4:14 Men var och en som dricker av det vatten som jag skall ge honom skall aldrig någonsin törsta; utan det vatten som jag kommer ge honom skall i honom bliva en brunn som strömmar upp till evigt liv.

Joh 4:15 Kvinnan sade till honom, Herre, ge mig detta vatten, så att jag inte törstar, och icke heller skola komma hit för att hämta.

Joh 4:16 Jesus sade till henne, Gå, och kalla på din make, och kom hit.

Joh 4:17 Kvinnan svarade och sade, Jag har ingen make. Jesus sade till henne, Du har väl sagt, Jag har ingen make:

Joh 4:18 Ty du har haft fem makar, och han som du nu har är inte din make: i detta har du talat sant.

Joh 4:19 Kvinnan sade till honom, Herre, jag förstår att du är en profet.

Joh 4:20 Våra fäder tillbad på detta berg, och ni säger, att Jerusalem är den plats där män bör tillbedja.

Joh 4:21 Jesus sade till henne, Kvinna, tro mig, den stund kommer, då ni skall varken på detta berg, inte heller i Jerusalem, skolen tillbe Fadern.

Joh 4:22 Det ni tillber vet ni inte vad: men vi vet vad vi tillber: ty frälsningen kommer från Judarna.

Joh 4:23 Men den timmen kommer, och nu är, då de sanna tillbedjarna skall tillbe Fadern i ande och sanning: ty Fadern söker sådana till att tillbe honom.

Joh 4:24 Gud är en Ande: och de som tillber honom måste tillbe honom i ande och sanning.

Joh 4:25 Kvinnan sade till honom, Jag vet att Messias kommer, han som kallas Kristus: när han kommer, skall han tala om allt för oss.

Joh 4:26 Jesus sade till henne, Jag är han som talar till dig.

Joh 4:27 ¶ Och då kom hans lärjungar, och förundrade sig över att han talade med kvinnan: men ändå sade ingen, Vad söker du? Eller, Varför talar du med henne?

Joh 4:28 Då lämnade kvinnan sin vattenkruka, och gick in i staden, och sade till männen,

Joh 4:29 Kom, och se en man, som har berättat allt vad jag någonsin har gjort: är inte denne Kristus?

Joh 4:30 Då gick de ut ur staden, och kom fram till honom.

Joh 4:31 Samtidigt bad hans lärjungar honom och sade, Mästare, ät.

Joh 4:32 Men han sade till dem, Jag har kött att äta som ni inte känner till.

Joh 4:33 Därför sade lärjungarna till varandra, Har någon av dem tagit med sig något att äta?

Joh 4:34 Jesus sade till dem, Mitt kött är att göra hans vilja som har sänt mig, och att fullborda hans verk.

Joh 4:35 Säg icke ni, Att det är ännu fyra månader kvar, och sedan kommer skörden? utan jag säger er, Lyft upp era ögon, och se på fälten; ty de är redan vita för att skördas.

Joh 4:36 Och han som skördar får lön, och samlar frukt till evigt liv: så att både han som sår och han som skördar kan glädjas tillsammans.

Joh 4:37 Och här är det talesätt sant som säger, En sår, en annan skördar.

Joh 4:38 Jag har sänt er för att skörda det som ni inte har lagt ner någon möda på: andra människor har arbetat, och ni har tagit del av deras arbete.

Joh 4:39 ¶ Och många av Samariterna i den staden trodde på honom på grund av kvinnans ord, som vittnade, Han har berättat allt vad jag någonsin har gjort.

Joh 4:40 När nu Samariterna hade kommit till honom, bad de honom att stanna hos dem: och han stannade där i två dagar.

Joh 4:41 Och många fler trodde på grund av hans ord;

Joh 4:42 Och han sade till kvinnan, Nu tror vi, men icke på grund av dina ord: ty vi har själva hört honom och veta att han verkligen är Kristus, världens Frälsare.

Joh 4:43 ¶ Två dagar senare gav han sig av därifrån, och begav sig till Galiléen.

Joh 4:44 Ty Jesus har ju själv vittnat, att en profet inte har någon ära i sitt eget land.

Joh 4:45 När han sedan kom till Galiléen, tog Galiléerna emot honom, eftersom de hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem på högtiden; ty även de hade gått till högtiden.

Joh 4:46 Så kom Jesus åter till Kana i Galiléen, där han gjorde vattnet till vin. Och det fanns en viss adelsman, vars son var sjuk i Kapernaum.

Joh 4:47 När han hörde att Jesus hade kommit från Judéen till Galileen, gick han till honom, och bad honom att komma ner, och bota hans son: ty han låg för döden.

Joh 4:48 Då sade Jesus till honom, Om ni inte ser tecken och underverk, kommer ni icke att tro.

Joh 4:49 Då sade adelsmannen till honom, Herre, kom ner innan mitt barn dör.

Joh 4:50 Jesus sade till honom, Gå din väg; din son lever. Och mannen trodde det ord som Jesus hade talat till honom, och gick sin väg.

Joh 4:51 När han nu gick ned, mötte hans tjänare honom, och berättade för honom, och sade, Din son lever.

Joh 4:52 Då frågade han dem vid vilken timme som han började att bli bättre. Och de svarade honom, I går, vid den sjunde timmen lämnade febern honom.

Joh 4:53 Då visste fadern att det var samma timme, i vilken Jesus, sade till honom, Din son lever: och han själv trodde, och hela hans hus.

Joh 4:54 Detta är återigen det andra miraklet som Jesus gjorde, när han kom från Judéen till Galiléen.

JOHANNES, KAPITEL 5

1. Jesus botade på Sabbatsdagen en man som varit sjuk i åtta och trettio år. 10. Judarna protesterar därför och förföljer honom för detta. 17. Han svarar för sig själv och tillrättavisar dem och visar genom sin Faders vittnesbörd, 32. av Johannes, 36. av sina verk, 39. och av skrifterna, vem han är.

Joh 5:1 EFTER detta var det Judarnas högtid; och Jesus gick upp till Jerusalem.

Joh 5:2 I Jerusalem finns det vid fårmarknaden en bassäng, som på Hebreiska kallas Bethesda, och som har fem pelargångar.

Joh 5:3 I dessa låg en stor mängd av kraftlösa människor, av blinda, halta, vanställda, som väntade på att vattnet skulle komma i rörelse.

Joh 5:4 Ty en ängel gick vid en viss tid ner i bassängen, och rörde om i vattnet; var och en som då först efter det att vattnet hade rörts om i bassängen steg in, blev frisk från den sjukdom han hade.

Joh 5:5 Och där fanns en man som var sjuk i trettioåtta år.

Joh 5:6 När Jesus såg att han låg, och visste att han hade legat där länge, sade han till honom, Vill du göras hel?

Joh 5:7 Den kraftlöse mannen svarade honom, Herre, jag har ingen som kan sätta mig i bassängen, när vattnet är i rörelse; ty medan jag kommer fram, stiger en annan ned före mig.

Joh 5:8 Jesus sade till honom, Stå upp, ta din bädd, och gå.

Joh 5:9 Och genast blev mannen helad, och tog sin bädd, och gick: och på samma dag var det sabbat.

Joh 5:10 ¶ Judarna sade därför till han som var helad, Det är sabbatsdag; det är inte tillåtet för dig att bära din bädd.

Joh 5:11 Han svarade dem, Han som gjorde helade mig, han sade till mig, Ta upp din bädd, och gå.

Joh 5:12 Då frågade de honom, Vem är den man som sade till dig, Ta din säng, och gå?

Joh 5:13 Och han som blev helad visste icke vem det var; ty Jesus hade gått iväg, eftersom det fanns en stor folkskara på platsen.

Joh 5:14 Därefter fann Jesus honom i templet, och sade till honom, Se, du är helad: synda icke mer, för att icke något ännu värre skall komma över dig.

Joh 5:15 Då gick mannen därifrån, och berättade för Judarna att det var Jesus, som hade gjort honom hel.

Joh 5:16 Och därför förföljde Judarna Jesus, och sökte efter att döda honom, eftersom han hade gjort detta på sabbatsdagen.

Joh 5:17 ¶ Men Jesus svarade dem, Min Fader verkar till denna tid, så ock verkar jag.

Joh 5:18 Därför sökte Judarna ännu mer att döda honom, eftersom han inte bara hade brutit sabbaten, utan sade också att Gud var hans Fader, så att han gjorde sig själv lika med Gud.

Joh 5:19 Då svarade Jesus och sade till dem, Sannerligen, sannerligen säger jag er, Sonen kan inte göra något av sig själv, utan det han ser Fadern göra: ty vad än han gör, likaså gör också Sonen.

Joh 5:20 Ty Fadern älskar Sonen, och visar honom allt vad han själv gör: och han skall visa honom större gärningar än dessa, så att ni må förundras.

Joh 5:21 Ty liksom Fadern uppväcker de döda, och gör dem levande; så gör också Sonen levande vem han vill.

Joh 5:22 Ty Fadern dömer ingen människa, utan han har överlämnat all dom till Sonen:

Joh 5:23 För att alla människor skall hedra Sonen, liksom de hedrar Fadern. Han som inte hedrar sonen hedrar inte Fadern som har sänt honom.

Joh 5:24 Sannerligen, sannerligen säger jag er, Han som hör mitt ord, och tror på honom som har sänt mig, har evigt liv, och skall inte komma i fördömelse; utan han har gått över från döden till livet.

Joh 5:25 Sannerligen, sannerligen säger jag er, Den stund kommer, och den är redan inne, då de döda skall höra Guds Sons röst: och de som höra den skall leva.

Joh 5:26 Ty liksom Fadern har liv i sig själv; så har han ock gett Sonen att hava liv i sig själv;

Joh 5:27 Och han har också gett honom auktoritet att skipa dom, eftersom han är Människosonen.

Joh 5:28 Förundras icke över detta: ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst,

Joh 5:29 Och de skall komma fram; de som har gjort det goda, till livets uppståndelse; och de som har gjort det onda, till fördömelsens uppståndelse.

Joh 5:30 Av mig själv kan jag intet göra: som jag hör, så dömer jag: och min dom är rättvis; ty jag söker icke min egen vilja, utan Faderns vilja, som har sänt mig.

Joh 5:31 Om jag vittnar om mig själv, är mitt vittnesbörd inte sant.

Joh 5:32 Det finns en annan som vittnar om mig; och jag vet att det vittnesbörd som han vittnar om mig är sant.

Joh 5:33 Ni sände till Johannes, och han vittnade om sanningen.

Joh 5:34 Men jag tar icke emot något vittnesbörd från människor: utan detta säger jag, för att ni skolen bliva frälsta.

Joh 5:35 Han var ett brinnande och skinande ljus: och ni var villiga att för en tid fröjdas i hans ljus.

Joh 5:36 ¶ Men jag har ett större vittnesbörd än Johannes: ty de verk som Fadern har givet mig att fullborda, samma verk som jag gör, vittnar om mig, att Fadern har sänt mig.

Joh 5:37 Och Fadern själv, som har sänt mig, har vittnat om mig. Ni har varken hört hans röst, eller sett hans gestalt.

Joh 5:38 Och ni har inte hans ord som förblir i er: ty den han har sänt, honom tror ni inte.

Joh 5:39 ¶ Sök i skrifterna; ty i dem tänker ni att ni har evigt liv: och det är dessa som vittnar om mig.

Joh 5:40 Men ni vill inte komma till mig, så att ni må ha liv.

Joh 5:41 Jag tar inte emot heder från människor.

Joh 5:42 Men jag känner er, att ni inte har Guds kärlek i er.

Joh 5:43 Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig; om någon annan skall komma i sitt eget namn, honom kommer ni att ta emot.

Joh 5:44 Hur kan ni tro, ni som tar emot heder av varandra, och icke söker den heder som kommer från Gud allena?

Joh 5:45 Tror inte att jag skall anmäla er inför Fadern: det är en som anklagar er, nämligen Moses, som ni förtröstar på.

Joh 5:46 För om ni hade trott på Mose, så skulle ni ha trott på mig: ty han har skrivit om mig.

Joh 5:47 Men om ni inte tror på hans skrifter, hur skall ni då kunna tro på mina ord?

JOHANNES, KAPITEL 6

1. Kristus mättar fem tusen män med fem bröd och två fiskar. 15. Därpå skulle folket ha gjort honom till Kung. 16. Men han drog sig tillbaka och gick över havet till sina lärjungar: 26. Han fördömde de människor som strömmade efter honom och alla de köttsliga åhörarna av hans ord. 32. Han förklarade sig vara livets Bröd för de troende. 66. Många lärjungar lämnar honom. 68. Petrus bekänner honom. 70. Judas är en djävul.

Joh 6:1 EFTER detta for Jesus över Galileiska sjön, som är havet vid Tiberias.

Joh 6:2 Och en stor folkmassa följde honom, eftersom de såg de mirakel som han gjorde på de sjuka.

Joh 6:3 Och Jesus gick upp på ett berg och satte sig där med sina lärjungar.

Joh 6:4 Och påsken, en Judarnas högtid, var nära.

Joh 6:5 När Jesus nu lyfte upp sina ögon, och såg att en stor skara människor kom till honom, sade han till Filippos, Varifrån skall vi köpa bröd, så att dessa kan äta?

Joh 6:6 Detta sade han för att bevisa honom, ty han visste själv vad han skulle göra.

Joh 6:7 Filippus svarade honom, Bröd för tvåhundra penningar räcker inte till för dem, så att var och en av dem kan få lite.

Joh 6:8 En av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus' broder, sade till honom,

Joh 6:9 Här finns en pojke som har fem kornbröd, och två småfiskar: men vad är det bland så många?

Joh 6:10 Och Jesus sade. Få männen att sitta ner. Nu fanns det mycket gräs på platsen. Så männen satte sig ned; de var ungefär fem tusen till antalet.

Joh 6:11 Och Jesus tog bröden; och sedan han hade tackat, delade han ut dem till lärjungarna, och lärjungarna till dem som hade satt sig ned; och likaså av fiskarna så mycket de ville.

Joh 6:12 När de var mätta, sade han till sina lärjungar, Samla ihop det som återstår, så att ingenting går förlorat.

Joh 6:13 Därför samlade de ihop dem, och fyllde tolv korgar med bitarna av de fem kornbröden, som blev över för dem som hade ätit.

Joh 6:14 När dessa män, såg det mirakel som Jesus gjorde, sade de, Detta är sannerligen den profet som skall komma till världen.

Joh 6:15 ¶ När Jesus nu såg att de skulle komma och ta honom med våld för att göra honom till kung, gick han åter upp på ett berg och var ensam.

Joh 6:16 Och när det nu blev kväll, gick hans lärjungar ned till havet,

Joh 6:17 Och han gick ombord på ett skepp, och for över havet till Kapernaum. Det var nu mörkt, och Jesus hade ännu inte kommit till dem.

Joh 6:18 Och havet reste sig på grund av en stark vind som blåste.

Joh 6:19 När de nu hade rott omkring fem och tjugo eller trettio stadier, och de såg Jesus gå på havet, och närma sig skeppet, blev de förskräckta.

Joh 6:20 Men han sade till dem, Det är jag, frukten icke.

Joh 6:21 Då tog de villigt emot honom i skeppet, och skeppet var genast i det land dit de hade gått.

Joh 6:22 ¶ Dagen därpå, när folket som stod på andra sidan havet såg att det inte fanns någon annan båt där, utom den i vilken hans lärjungar hade stigit in, och att Jesus inte gick in i båten med sina lärjungar, utan att hans lärjungar hade gått iväg ensamma;

Joh 6:23 Men andra båtar kom från Tiberias och närmade sig den plats där de åt bröd, efter det att Herren hade tackat.

Joh 6:24 När nu folket såg att Jesus och hans lärjungar inte var där, tog de också sin båt och begav sig till Kapernaum för att söka efter Jesus.

Joh 6:25 När de nu hade funnit honom på andra sidan havet, sade de till honom, Rabbi, när har du kommit hit?

Joh 6:26 Jesus svarade dem och sade, Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Ni söker mig inte för att ni har sett underverk, utan för att ni har ätit av bröden och blivit mätta.

Joh 6:27 Arbetar inte efter kött som förgås, utan efter det kött som håller till evigt liv, vilket Människosonen skall ge er; ty honom har Gud Fader förseglat.

Joh 6:28 Då sade de till honom, Vad skall vi göra för att kunna utföra Guds verk?

Joh 6:29 Jesus svarade och sade till dem, Detta är Guds verk, att ni tror på honom som han har sänt.

Joh 6:30 Då sade de till honom, Vilket tecken gör du då, för att vi skola se det och tro dig?

Joh 6:31 Våra fäder åt manna i öknen, som det är skrivet, Han gav dem bröd från himmelen att äta.

Joh 6:32 Då sade Jesus till dem, Sannerligen, sannerligen säger jag till er, Moses har inte gett er det brödet från himmelen, utan min Fader ger er det sanna brödet från himmelen.

Joh 6:33 Ty Guds bröd är det som kommer ner från himmelen och ger världen liv.

Joh 6:34 Då sade de till honom, Herre, ge oss alltid detta bröd.

Joh 6:35 Jesus sade till dem, Jag är livets bröd; han som kommer till mig skall aldrig hungra, och han som tror på mig skall aldrig törsta.

Joh 6:36 Men jag har sagt till er, Ni har sett mig, men ni tror inte.

Joh 6:37 Allt som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag aldrig kasta ut.

Joh 6:38 Ty jag har kommit ner från himmelen, inte för att göra min egen vilja, utan för att göra hans vilja som har sänt mig.

Joh 6:39 Och detta är Faderns vilja, som har sänt mig, att jag av allt det han har gett mig inte skall förlora något, utan skall låta det uppstå igen på den yttersta dagen.

Joh 6:40 Och detta är hans vilja, som har sänt mig, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv; och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen.

Joh 6:41 Då mumlade Judarna mot honom, eftersom han sade, Jag är brödet som har kommit ner från himmelen.

Joh 6:42 Då sade de, Är icke denne Jesus Josefs son, vars far och mor vi känna? Hur kan han då säga, Jag har kommit ned från himmelen?

Joh 6:43 Då svarade Jesus och sade till dem, Mumla icke bland er själva.

Joh 6:44 Ingen kan komma till mig, om inte Fadern, som har sänt mig, drar honom; och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen.

Joh 6:45 Det är skrivet i profeterna, Och de skola alla bliva lärda av Gud. Så komme