1703 CARL XII:s BIBEL

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 1. CAPITLET 

JESUS Christus vår frälsare, är födder av Abrahams säd: och voro ifrån Abraham till David fjorton leder, v. 1. Ifrå David till det Babyloniska förflyttandet ock fjorton leder, v. 6. Och sedan fjorton intill Christum, v. 11. Så hände sig, att när JESUS var avlad i Marie live av den Heliga Anda, ville Joseph, vilkom hon trolovad var, hava övergivit henne, v. 18. Ty uppenbarades honom HERRANS Ängel i sömnen, förmanandes honom, att han skulle taga henne till sig, v. 20. Och han gjorde så, v. 24.

I Christi släktregister.

Matt 1:1. DETTA är boken av JESU Christi börd *, Davids sons, Abrahams sons.

* Luc. 3: 23.

Matt 1:2. Abraham födde Isaac *: Isaac födde Jacob*: Jacob födde Juda *, och hans bröder.

* 1. Mos. 21: 2. * cap. 25: 24. * cap. 29: 35.

Matt 1:3. Juda födde Pharez, och Zara, av Thamar*: Pharez födde Ezrom*: Ezrom födde Aram. *

* 1. Mos. 38: 27. * 1. Chrön. 2: 5. * Ruth. 4: 19.

Matt 1:4. Aram födde Aminadab: Aminadab födde Nahasson: Nahasson födde Salmon.

Matt 1:5. Salmon födde Boas, av Rahab: Boas födde Obed, av Ruth *: Obed födde Jesse.

* Ruth. 4: 13, 17. 1. Chrön. 2: 10, 11, 12.

Matt 1:6. Jesse födde Konung David. *

* 1. Sam. 16: 11. cap. 17: 12.

Konung David födde Salomon * (a), av henne som var Urie hustru.

*2. Sam. 12: 24.

Matt 1:7. Salomon födde Roboam *: Roboam födde Abia *: Abia födde Asa. *

* 1. Kon. 11: 43. * cap. 14: 31. 1. Chrön. 3: 10. * 1. Kon. 15: 8.

Matt 1:8. Asa födde Josaphat *: Josaphat födde Joram *: Joram födde Osia.

* cap. 15: 24. * 2. Kon. 8: 16, 24.

Matt 1:9. Osia födde Joatham *: Joatham födde Achas *: Achas födde Ezechia. *

* 2. Kon. 15: 7. 2. Chrön. 26: 23. * cap. 27: 9. * 2. Kon. 16: 20.

Matt 1:10. Ezechia födde Manasse *: Manasse födde Amon *: Amon födde Josia. *

* 2. Kon. 20: 21. * 1. Chrön. 3: 14. * 2. Chrön. 33: 25.

Matt 1:11. Josia födde Jechonia och hans bröder *, vid det Babyloniska förflyttandet.

* 2. Kon. 23: 30, 34. 1. Chrön. 3: 15, 16. 2. Chrön. 36: 1, 4, 8.

Matt 1:12. Men efter det Babyloniska förflyttandet, födde Jechonia Salathiel *: Salathiel födde Zorobabel. *

* 1. Chrön. 3: 17. * 1. Chrön. 3: 19. Esr. 3: 2. cap. 5: 2. Hagg. 1: 1.

Matt 1:13. Zorobabel födde Abiud: Abiud födde Eliachim: Eliachim födde Asor.

Matt 1:14. Asor födde Zadoch: Zadoch födde Achim: Achim födde Eljud.

Matt 1:15. Eljud födde Eleazar: Eleazar födde Mattham: Mattham födde Jacob.

Matt 1:16. Jacob födde Joseph, Marie man; av vilko är födder JESUS, som kallas Christus.

Matt 1:17. Så äro alle lederna, ifrån Abraham intill David, fjorton leder: ifrå David till det Babyloniska förflyttandet, ock fjorton leder: ifrå det Babyloniska förflyttandet intill Christum, ock fjorton leder.

II. Christi födelse.

Matt 1:18. JESU Christi födelse gick så till. När Maria hans moder var trolovad Joseph, förr än de kommo samman, fanns hon vara havandes av den Heliga Anda. *

* Luc. 1: 27, 34, 35.

III. HERRANS Ängel uppenbaras Joseph.

Matt 1:19. Men Joseph, hennes man, som var rättfärdig och icke ville komma henne på skam (b), tänkte hemliga avskilja henne. *

* 5. Mos. 24: 1.

Matt 1:20. När han detta tänkte, se, då uppenbarades honom i en dröm HERRANS Ängel, och sade: Joseph Davids son, räds icke taga Maria din hustru till dig: ty det som är avlat i henne, det är av den Heliga Anda.

Matt 1:21. Och hon skall föda en Son, och du skalt kalla hans Namn JESUS *: ty han skall frälsa sitt folk ifrå deras synder. *

* Luc. 1: 31. cap. 2 21. * Ap. G. 4: 12. cap. 10: 43. cap. 13: 38, 39.

Matt 1:22. Men allt detta är skett, på det fullbordas skulle det av HERRANOM sagt är genom Propheten, som sade:

Matt 1:23. Se, en Jungfru skall varda havandes, och föda en Son, och de skola kalla hans Namn EmmanuEl *; det är uttytt: Gud med oss.

* Esa. 7: 14.

Matt 1:24. Men när Joseph vaknade upp av sömnen, gjorde han som HERRANS Ängel hade honom befallt; och tog sina hustru till sig.

Matt 1:25. Och kände henne intet, tilldess (c) hon födde sin förstfödde Son, och han kallade hans Namn JESUS.

V. 6. (a) Salomon) Mattheus låter här somliga leder ute, och förer Christi släkt ifrå Salomon, efter Lagen; men Lucas förer henne, efter naturen, ifrå Nathan Salomons broder: ty Lagen kallar dem ock barn som av brodrenom och den igenlevda hustrune födde äro, 5. Mos 25.: 5.

V. 19. (b) Komma henne på skam) Det är, han ville icke skämma henne ut för folket, det han väl hade makt till efter Lagen. Således berömmer S. Mattheus Josephs fromhet, att han för kärlekens skull hade låtit falla sin rätt, och givit henne till.

V. 25. (c) Tilldess) Icke så förståendes, att Joseph därefter hade känt Maria: ty detta är ett sätt till att tala i Skriftene. Såsom 1. Mos. 8: 7. Korpen kom icke igen, tilldess jorden blev torr; menar icke Skriften, att korpen är sedan igenkommen: alltså följer icke, att Joseph hade känt Maria därefter.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 2. CAPITLET

EN när JESUS födder var, kommo Vise män av österlanden till Jerusalem, att de måtte tillbedja honom, v. 1. Som nu Herodes förnam, att han skulle födas i BethLehem, bad han att männerna ville fara dit, och sedan komma och säga honom, varest barnet voro, v. 3. Men de kommo intet tillbaka igen; och Joseph flydde med barnet in uti Egypten, v. 12. Då lät Herodes förgöra all svenbarn i Jerusalem, v. 16. Efter Herodis död, kom Joseph tillbaka igen, och bodde i Nazareth, v. 19.

I. Vise män komma av österlanden.

Matt 2:1. NÄR JESUS var födder * i BethLehem i Judea, i Konung Herodis tid; se, då kommo Vise män (a) av österlanden till Jerusalem,

* Luc. 2: 1, 2, 4, 6.

Matt 2:2. Och sade: Var är den nyfödde Juda Konungen? Ty vi have sett hans stjärno * i österlanden, och äre komme att tillbedja honom.

* 4. Mos. 24: 17.

II. Herodes förskräckes; och frågar var barnet skulle födas.

Matt 2:3.När Konung Herodes det hörde, vart han bedrövad, och hele Jerusalems stad med honom:

Matt 2:4. Och församlade alla de översta Prästerna, och Skriftlärda ibland folket, och frågade dem, var Christus skulle födas.

Matt 2:5. Och de sade honom: I BethLehem i Judea: ty det är så skrivet genom Propheten:

Matt 2:6. Och du BethLehem i Juda land, äst ingalunda (b) den minste ibland Juda Förstar: ty utav dig skall utgå en Förste, som mitt folk Israel regera skall. *

* Mich. 5: 2. Joh. 7: 42.

Matt 2:7. Då kallade Herodes lönliga de Visa männerna till sig, och besporde granneliga av dem, vad tid stjärnan syntes.

Matt 2:8. Och sände dem så till BethLehem, och sade: Farer dit, och bespörjer granneliga efter barnet; och när I det finnen, så säger mig det igen, att jag kan ock komma, och tillbedja honom.

III. De Vise män finna barnet; tillbedja, och giva thy skänker.

Matt 2:9. När de hade hört Konungen, foro de åstad: och se, stjärnan, som de sett hade i österlanden, gick för dem, så länge hon kom, och blev beståndandes över där barnet var.

Matt 2:10. När de sågo stjärnona, vordo de ganska mycket glade;

Matt 2:11. Och gingo in i huset, och funno barnet med Maria dess moder; och föllo neder, och tillbådo honom; och uppläto sina håvor, och lade honom gåvor före; guld, och rökelse, och myrrham. *

* Ps. 72: 10. Esa. 60: 6.

IV. Joseph flyr, efter Guds befallning, in i Egypten.

Matt 2:12. Och de blevo av Gudi varnade i en dröm, att de skulle icke komma igen till Herodes; och foro så en annan väg hem i sitt land igen.

Matt 2:13. När de voro bortfarne, se, då uppenbarades HERRANS Ängel Joseph i en dröm, sägandes: Statt upp, och tag barnet, och dess moder, och fly in uti Egypten, och bliv där så länge jag säger dig till: ty det kommer därtill, att Herodes skall söka efter barnet, till att förgöra det.

Matt 2:14. Han stod upp, och tog barnet och dess moder om nattena, och vek av in uti Egypten;

Matt 2:15. Och blev där intill Herodis död: på det att fullbordas skulle, det som sagt var av HERRANOM genom Propheten, som sade: Utur Egypten kallade jag min Son. *

* 2. Mos. 4: 22. Ose. 11: 1.

V. Herodes dräper de menlösa barn.

Matt 2:16. När Herodes nu såg, att han var begabbad av de Visa män, blev han ganska vred; och sände ut, och lät slå ihjäl all svenbarn i BethLehem, och i alla dess gränsor, ifrå dem som voro tveggaåra, och där förnedan, efter den tiden, som han hade granneliga besport av de Visa män.

Matt 2:17. Då blev fullkomnat det som av Jeremia Propheten sagt var, som sade:

Matt 2:18. I Rama vart hörd en röst, stor klagomål, gråt, och mycken skrän: Rachel * gråter sin barn, och vill icke låta hugsvala sig; ty de äro icke mer. * (c) 

* 1. Mos. 35: 19. cap. 48: 7. * Jer. 31: 15.

VI. Joseph med barnet kommer tillbaka.

Matt 2:19. Men när Herodes var död, se, då uppenbarades HERRANS Ängel Joseph i en dröm i Egypten,

Matt 2:20. Och sade: Statt upp, och tag barnet, och dess moder, och far in i Israels land: ty de äro döde som sökte efter barnets liv. *

* 2. Mos. 4: 19.

Matt 2:21. Och han stod upp, och tog barnet, och dess moder till sig, och for in uti Israels land.

Matt 2:22. Men när han hörde, att Archelaus var rådandes i Judea, i sin faders Herodis stad, räddes han fara dit; och blev varnad av Gudi i en dröm, och for in uti Galilee landsändar.

Matt 2:23. Och kom, och bodde i den staden, som heter Nazareth; att det skulle fullkomnas som var sagt genom Propheterna: Han skall kallas Nazareus. *

* Dom. 13: 5. Esa. 4: 2. cap. 11: 1. Jer. 23: 5. cap. 33: 15. Zach. 3: 8.

V. 1. (a) Vise män) Det voro kloke mästare i naturliga konster; sådana som man nu kallar Philosophos.

V. 6. (b) Äst ingalunda) BethLehem var liten påseendes: därföre kallar honom Micheas liten; men Evangelisten haver lagt ingalunda därtill: därföre, att han nu var upphöjd, när Christus blev född.

V. 18. (c) Ute med dem) Desse ord haver S. Mattheus synnerliga indraget, härmed till att betyga, huru det alltid med Christenhetene tillgår: ty det synes allstädes så för världene, såsom det vore ute med Christenhetene: likväl varda de mot all helvetes makt av Gudi underligen uppehållne. Och man ser här på dessa barn, vilket rätt Christeligit väsende som står uti lidandet.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 3. CAPITLET

ID den tiden kom Johannes Döparen i öknena, och döpte; predikade, och förmante till bättring, v. 1. Förkunnade ock så Christi närvarelse, v. 11. Då kom Christus till honom, och lät döpa sig: när han steg upp av vattnet, kom den Helige Ande över honom; och Guds röst hördes av himmelen, v. 13.

I. Johannes döper, och kallar till bättring.

Matt 3:1. I DE dagar kom Johannes Döparen, och predikade * i Judee öken,

* Marc. 1: 4. Luc. 3: 3.

Matt 3:2. Och sade: Görer bättring; ty Himmelriket är kommet hart när: *

* Matth. 4: 17. Marc. 1: 15.

Matt 3:3. Ty han är den, som Esaias Propheten talade om, som sade: Ens ropandes röst är i öknene (a); Bereder HERRANS väg, görer hans stigar rätta. *

* Esa. 40: 3. Marc. 1: 3. Luc. 3: 4. Joh. 1: 23.

Matt 3:4. Men Johannes hade kläder av camelahår, och en lädergjording om sina länder; och hans mat var gräshoppor (b), och vildhannog. *

* 2. Kon. 1: 8. Matth. 11: 8, 18. Marc. 1: 6.

Matt 3:5. Då gick Jerusalems stad ut till honom, och hela Judea, och allt landet omkring Jordan;

Matt 3:6. Och läto döpa sig av honom i Jordan, bekännandes sina synder. *

* Marc. 1: 5.

Matt 3:7. Men då han såg många utav de Phariseer och Sadduceer komma till sin döpelse, sade han till dem: I huggormars (c) avföda *, ho haver eder föregivit, att I skolen undfly den tillkommande vrede? *

* Matth. 12: 34. cap. 23: 33. Luc. 3: 7. * Rom. 5: 9. 1. Thess. 1: 10.

Matt 3:8. Görer fördenskull tillbörlig bättrings frukt; *

* Luc. 3: 8.

Matt 3:9. Och tänker icke, att I velen säga vid eder själv: Vi havom Abraham till fader *: ty jag säger eder, att Gud är mäktig uppväcka av dessa stenar Abrahe barn.

* Joh. 8: 39. Ap. G. 13: 26.

Matt 3:10. Men nu är ock yxen satt till rotena på trän: därföre varder vart och ett trä, som icke bär goda frukt, avhugget, och kastat i elden. *

* Matth. 7: 19. Luc. 13: 7. Joh. 15: 2,6.

Matt 3:11. Jag döper väl eder i vatten, till bättring; men den efter mig kommer, är starkare än jag, vilkens skor jag icke är värdig att bära: han skall döpa eder med den Heliga Anda, och med eld. *

* Marc. 1: 8. Luc. 3: 16. Joh. 1: 26. Ap. G. 1: 5. cap. 2: 4. cap. 11: 16. cap. 19: 4.

Matt 3:12. Vilkens kastoskovel är uti hans hand, och han skall rensa sin loga, och församla sitt vete i ladona; men agnarna skall han uppbränna i outsläckelig eld. *

* Matth. 13: 30. Luc. 3: 17.

II. Christus varder döpt av Johanne.

Matt 3:13. Då kom JESUS av Galilea till Jordan, till Johannem, att han skulle låta döpa sig av honom. *

* Marc. 1: 9. Luc. 3: 21.

Matt 3:14. Men Johannes förvägrade honom, och sade: Mig behöves att jag vorde döpt av dig, och du kommer till mig?

Matt 3:15. Då svarade JESUS, och sade till honom: Låt det nu så ske; ty sålunda bör oss till att uppfylla alla rättfärdighet (d). Då tillstadde han honom.

Matt 3:16.Och när JESUS var döpt, steg han strax upp av vattnet: och se, då vart honom himmelen öppnad; och han såg Guds Anda nederfara som en duva, och komma över honom. *

* Marc. 1: 10. Luc. 3: 22. Joh. 1: 32, 33.

Matt 3:17. Och se, en röst av himmelen sade: Denne är min käre Son, i vilkom jag haver ett gott behag. *

* Ps. 2: 7. Es. 42: 1. Matth. 12: 18. cap. 17: 5. Luc. 9: 35. Col. 1: 13, 19. 2. Pot. 1: 17.

V. 3. (a) I öknene) Detta skulle vara Judomen ett visst tecken till Messie tillkommelse, när de en Predikare hörde, icke i Jerusalem uti Templet, eller i scholan, utan i öknene, den så predikar: HERren kommer: såsom Johannes haver gjort.

V. 4. (b) Gräshoppor) Sådana gräshoppor plägar man i somlig österlanden äta.

V. 7. (c) Huggormars) Desse ormar nämnas i Latinska texten vipera, och äro näppliga namnkunnige på Svensko: dock efter de äro mycket etterfulle och av värsta slaget, varda de här nämnde huggormar. Och hava de den naturen, att i födslone dräpa de modrena: för vilka sak Phariseerna ock här kallas sådana ormars avföda: förty deras fäder plägade dräpa Propheterna, som deras lärefäder voro.

V. 15. (d) Alla rättfärdighet) All rättfärdighet bliver uppfylld, när vi all vår rättfärdighet och äro låte fara: på det Gud allena må varda därföre hållen, att han är rättfärdig, och gör rättfärdiga dem som tro. Detta gör Johannes, i det, att han avhänder sig sin rättfärdighet, och vill varda döpt och rättfärdigad av Christo, såsom en syndare. Detta gör ock Christus, den sig sin rättfärdighet och ära icke uppåtager, utan låter sig döpa och döda, såsom en annar syndare.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 4. CAPITLET

SEDAN blev JESUS frestad av djävulen, v. 1. Drog så in i Galileam; och bodde där, efter Skrifterna, v. 12. Där begynte han predika, v. 17. Och kallade Petrus, Andreas, Jacobus, och Johannes, v. 18. Han lärde ock i Synagogorna; och botade många sjuka, v. 23.

I. Christus varder frestad av djävulen.

Matt 4:1. DÅ vart JESUS förd av Andanom i öknena, på det han skulle försökas av djävulen. *

* Marc. 1: 12. Luc. 4: 1.

Matt 4:2. Och när han hade fastat i fyratio dagar, och fyratio nätter *, så hungrade honom sedan.

* 2. Mos. 34: 28. 1. Kon. 19: 8.

Matt 4:3. Och frestaren * gick fram till honom, och sade: Äst du Guds Son, så säg, att desse stenar varda bröd.

* 1. Thess. 3: 5.

Matt 4:4. Men han svarade, och sade: Det är skrivet: Människan lever icke allenast av bröd, utan av vart och ett ord, som går av Guds mun. *

* 5. Mos. 8: 3.

Matt 4:5. Då tog djävulen honom med sig till den heliga staden, och satte honom överst på tinnarna av Templet;

Matt 4:6. Och sade till honom: Äst du Guds Son, så kasta dig utföre; ty det är skrivet *: Han skall giva sinom Änglom befallning om dig; och de skola bära dig på händerna, att du icke skalt stöta din fot emot stenen.

* Ps. 91: 11.

Matt 4:7. Då sade JESUS till honom: Åter är det skrivet: Du skalt icke fresta HERRAN din Gud. *

* 5. Mos. 6: 16.

Matt 4:8. Åter tog djävulen honom med sig uppå ett ganska högt berg, och viste honom all Rike i världene, och deras härlighet;

Matt 4:9. Och sade till honom: Allt detta vill jag giva dig, om du faller neder, och tillbeder mig.

Matt 4:10. Då sade JESUS till honom: Gack bort, Satan; ty det är skrivet *: HERRAN din Gud skalt du tillbedja, och honom allena skalt du tjäna.

* 5. Mos. 6: 13. cap. 10: 20.

Matt 4:11. Då övergav djävulen honom; och se, Änglarna gingo fram, och tjänte honom.

II. Reser in i Galileam, och begynner där predika.

Matt 4:12. Då nu JESUS hörde, att Johannes var fången, drog han in i Galileam; *

* Marc. 1: 14. Luc. 3: 20. cap. 4: 14. Joh. 4: 43.

Matt 4:13. Och övergav Nazareth; och kom och bodde i Capernaum, som ligger vid havet, på Zabulons och Nephthalims gränsor:

Matt 4:14. På det att fullkomnas skulle, det som sagt var genom Esaiam Propheten, som sade:

Matt 4:15. Det landet Zabulon, och det landet Nephthalim, vid havsens väg, på denna sidon Jordan, Hedningarnas Galilea. *

* Esa. 9: 1, 2.

Matt 4:16. Folket som satt i mörkret, haver sett ett stort Ljus; och dem som såto i dödsens ängd och skugga, är ett Ljus uppgånget.

Matt 4:17. Ifrå den tiden begynte JESUS till att predika, och säga: Görer bättring; ty Himmelriket är kommet hart när. *

* Matth. 3: 2. cap. 10: 7. Marc. 1: 15.

III. Kallar Petrus, Andreas, Jacobus, och Johannes.

Matt 4:18. När JESUS gick ut med det Galileiska havet, såg han två bröder *, Simonem, som kallas Petrus *, och Andream, hans broder, kasta sin nät i havet: ty de voro fiskare.

* Marc. 1: 16. * Joh. 1: 42.

Matt 4:19. Och han sade till dem: Följer mig, och jag vill göra eder till människofiskare.

Matt 4:20. Och de övergåvo strax näten, och följde honom.

Matt 4:21. Och när han gick dädan fram bätter, såg han två andra bröder, Jacob Zebedei son, och Johannem hans broder, i båten med deras fader Zebedeo, botandes sin nät *; och han kallade dem.

* Luc. 5: 2.

Matt 4:22. Och strax övergåvo de båten, och sin fader, och följde honom.

IV. Lärer i Synagogorna; och botar de kranka.

Matt 4:23. Och JESUS gick omkring allt Galileiska landet, och lärde i deras Synagogor, och predikade Riksens Evangelium *, och botade allahanda sjukdom och allahanda krankhet i folket.

* Matth. 9: 35. Marc. 1: 23. Luc. 4: 16, 33.

Matt 4:24. Och hans rykte gick över hela Syria: och de hade till honom alla, som kranke voro, med mångahanda sjukdomar och pinor behäftade, och besatta, och månaderasanda, och borttagna; och han gjorde dem helbrägda.

Matt 4:25. Och honom följde mycket folk utav Galilea, och utav Decapolis, och utav Jerusalem, och utav Judea, och utav hinsidon Jordan. *

* Marc. 3: 7. Luc. 6: 7.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 5. CAPITLET 

DÅ satte sig JESUS uppå ett berg, och lärde sina Lärjungar, vilken den rätta saligheten är, v. 1. Huru en rätt Lärare skall sig ställa i sitt ämbete, v. 13. Om Lagsens rätta bruk i gemen, v. 17. Sedan uttydde han det femte, v. 21. Sjätte, v. 27. Och andra budet, v. 33. Förmante till tålsamhet till att lida orätt, v. 38. Och till en Christelig kärlek, både emot vänner och ovänner, v. 42. Christi predikan på berget:

Matt 5:1. NÄR han såg folket, steg han uppå ett berg; och som han hade satt sig, gingo hans Lärjungar fram till honom.

Matt 5:2. Då öppnade han sin mun, lärde dem (a), och sade:

I. Om de saligas egenskaper.

Matt 5:3. Salige äro de fattige i andanom: ty Himmelriket hörer dem till. *

* Luc. 6: 20.

Matt 5:4. Salige äro de sörjande: ty de skola få hugsvalelse. *

* Esa. 61: 2. Luc. 6: 21.

Matt 5:5. Salige äro de saktmodige: ty de skola besitta (b) jordena. *

* Ps. 37: 11.

Matt 5:6. Salige äro de som hungra och törsta efter rättfärdighetena: ty de skola bliva mättade. *

* Esa. 55: 1. cap. 65: 13. Matth. 11: 28. Joh. 6: 35.

Matt 5:7. Salige äro de barmhärtige: ty dem skall ske barmhärtighet. *

* Jac. 2: 13.

Matt 5:8. Salige äro de renhjärtade: ty de skola se Gud. *

* Ps. 24: 4. 1. Cor. 13: 12. Ebr. 12: 14. 1. Joh. 3: 2.

Matt 5:9. Salige äro de fridstiftande: ty de skola kallas Guds barn.

Matt 5:10. Salige äro de som lida förföljelse för rättvisones skull: ty dem hörer Himmelriket till. *

* 2. Tim. 2: 12. 1. Pet. 3: 14.

Matt 5:11. Salige ären I, när människorna försmäda och förfölja eder, och säga allt ont emot eder, ljugandes, för mina skull: *

* Luc. 6: 22. 1. Pet. 4: 14.

Matt 5:12. Glädjens och fröjder eder *; ty edor lön är stor i himmelen *: förty, de hava sammalunda förföljt Propheterna, som hava varit för eder. *

* Jac. 1: 2. * Luc. 6: 23. * Matth. 23: 34. Ap. G. 7: 52.

II. Apostlarnas ämbete.

Matt 5:13. I ären jordenes salt: men om saltet mister sin sälto, varmed (c) skall det då saltas*? Till intet mer är det nyttigt, utan att man kastar det ut, och låter det trampas av människomen.

* Marc. 9: 50. Luc. 14: 34.

Matt 5:14. I ären världenes ljus *: icke kan den staden döljas, som ligger på ett berg.

* 2. Cor. 4: 6. Phil. 2: 15.

Matt 5:15. Icke tänder man heller ljus, och sätter det under ena skeppo, utan på en ljusastaka; att det lyser allom dem som i huset äro. *

* Marc. 4: 21. Luc. 8: 16. cap. 11: 33.

Matt 5:16. Så låter edart ljus lysa för människomen, att de måga se edra goda gärningar, och prisa edar Fader, som är i himmelen. *

* 1. Pet. 2: 12.

III. Lagsens rätta förstånd och bruk.

Matt 5:17. I skolen icke mena, att jag är kommen till att upplossa Lagen eller Propheterna: jag är icke kommen till att upplossa, utan till att fullborda.

Matt 5:18. Ty sannerliga säger jag eder: Tilldess att himmel och jord förgås, varder ej förgången den minste bokstaven, icke heller en titel av Lagen *, förr än det är allt skett.

* Luc. 16: 17. cap. 21: 33.

Matt 5:19. Därföre, vilken som upplossar (d) ett * av dessa minsta buden, och lärer så människorna, han skall kallas den minste (e) i Himmelriket: men vilken som det gör, och lärer, han skall kallas stor (f) i Himmelriket.

* Jac. 2: 10.

Matt 5:20. Ty jag säger eder, att utan edor rättfärdighet övergår de Skriftlärdas och de Phariseers * (g), då skolen I ingalunda komma i Himmelriket.

* Matth. 23: 25. Luc. 11: 39.

Matt 5:21. I haven hört, att dem Gamlom sagt är: Du skalt icke dräpa *; men vilken som dräper, han skall vara skyldig under domen.

* 2. Mos. 20: 13. 5. Mos. 5: 17.

Matt 5:22. Men jag säger eder, att var och en som utan skäl förtörnas * på sin broder, han skall vara skyldig under Domen: men vilken som säger, Racha (f), till sin broder, han skall vara skyldig under Rådet: men vilken som säger, du dåre (h), han skall vara skyldig till helvetes eld.

* Ps. 4: 5. Joh. 3: 11, 23.

Matt 5:23. Därföre, om du offrar dina gåvo på Altaret, och kommer där ihåg, att din broder haver något emot dig: *

* Matth. 6: 14. Marc. 11: 25.

Matt 5:24. Så lämna där dina gåvo för Altaret, och gack först bort, och förlika dig med din broder; och kom sedan, och offra dina gåvo.

Matt 5:25. Var din trätobroder benägen (l) till vänskap snart, medan du ännu äst med honom på vägen *; att din trätobroder antvardar dig icke Domarenom, och Domaren antvardar dig tjänarenom, och du kastas så i häktelse.

* Luc. 12: 58. Eph. 4: 26.

Matt 5:26. Sannerliga säger jag dig: Du varder där icke utkommandes, tilldess du betalat haver den yttersta skärven.

Matt 5:27.I haven hört, att det var sagt dem Gamlom: Du skalt icke göra hor. *

* 2. Mos. 20: 14. 5. Mos. 5: 18.

Matt 5:28. Men jag säger eder, att var och en som ser * på ena kvinno till att begära henne, han haver allaredo gjort hor med henne i sitt hjärta.

* Job. 31: 1.

Matt 5:29. Och om högra öga är dig till förargelse, så riv det ut (m), och kastat ifrå dig: ty det är dig bättre, att ett ditt ledamot fördärvas, än att din hela kropp skulle kastas till helvetes. *

* Matth. 18: 8. Marc. 9: 43, rc.

Matt 5:30. Är det ock så, att din högra hand är dig till förargelse, så hugg henne av, och kasta henne ifrå dig: ty det är dig bättre, att ett ditt ledamot fördärvas, än att hela kroppen kastas till helvetes.

Matt 5:31. Det är sagt: Vilken som avskiljer sina hustru, han skall giva henne ett skiljobrev. *

* 5. Mos. 24: 1, rc. Matth. 19: 7. Marc. 10: 4.

Matt 5:32. Men jag säger eder: Vilken som helst avskiljer sina hustru, utan för hors skull, han kommer henne till att göra hor: och vilken ena övergivna tager till hustru, han gör hor. *

* Luc. 16: 18. 1. Cor. 7: 10.

Matt 5:33. Åter haven I hört, att det var sagt dem Gamlom: Du skalt icke svärja dig men *; utan skalt hålla HERRANOM dina eder.

* 2. Mos. 20: 7. 3. Mos. 19: 12. 4. Mos. 30: 3. 5. Mos. 5: 11. Esa. 65: 16.

Matt 5:34. Men jag säger eder, att I skolen allsintet svärja (n) *; varken vid himmelen: ty han är Guds Thron; *

* Jac. 5: 12. * Esa. 66: 1.

Matt 5:35. Eller vid jordena: ty hon är hans fotapall; ej heller vid Jerusalem: ty det är den stora Konungens stad. *

* Ps. 48: 3.

Matt 5:36. Ej heller skalt du svärja vid ditt huvud: ty du förmå icke göra ett hår vitt eller svart.

Matt 5:37. Men edart tal skall vara: Ja, ja; nej, nej *: vad däröver är, det är av ondo.

* Jac. 5: 12.

IV. Tålsamhet.

Matt 5:38. I haven hört, att det är sagt: Öga för öga, och tand för tand. *

* 2. Mos. 21: 24. 3. Mos. 24: 20. 5. Mos. 19: 21.

Matt 5:39. Men jag säger eder, att I skolen icke stå det onda emot (o) *: utan om någor slår dig vid det högra kindbenet, så vänd honom ock det andra till. *

* Ords. 20: 22. cap. 24: 29. * Luc. 6: 29. 1. Thess. 5: 15. 1. Pet. 3: 9.

Matt 5:40. Och om någor vill gå till rätta med dig, och taga din kjortel ifrå dig, låt honom ock hava kåpona med. *

* Rom. 12: 17. 1. Cor. 6: 7.

Matt 5:41. Och om någor nödgar dig ena milo, så gack två med honom.

V. Christelig kärlek emot vänner och ovänner.

Matt 5:42. Giv honom, som av dig bedes, och vänd dig icke ifrå honom, som något vill låna av dig. *

* 5. Mos. 15: 7, rc.

Matt 5:43.  I haven hört, att det är sagt: Du skalt älska din nästa, och hata din ovän. *

* 2. Mos. 34: 12. 5. Mos. 7: 2. Gal. 6: 10.

Matt 5:44. Men jag säger eder: Älsker edra ovänner; välsigner dem som eder banna; görer väl emot dem som eder hata; och beder för dem som göra eder skada, och förfölja eder: *

* 2. Mos. 23: 4, 5. 3. Mos. 19: 18. Luc. 6: 27, 35. cap. 23: 34. Ap. G. 7: 60. Rom. 12: 14, 20. 1. Cor. 4: 12.

Matt 5:45. På det I skolen vara edar Faders barn, som är i himmelen: ty han låter sina sol uppgå över onda och goda, och låter regna över rättfärdiga och orättfärdiga:

Matt 5:46. Förty om I älsken dem som eder älska, vad haven I för lön? Göra ock icke de Publicaner (p) det samma? *

* Luc. 6: 32.

Matt 5:47. Om I haven eder vänliga emot edra bröder allenast, vad besynnerligit gören I? Göra icke ock så de Publicaner?

Matt 5:48. Varer fördenskull fullkomlige, såsom edar Fader som är i himlom fullkomlig är. *

* 3. Mos. 11: 44. cap. 19: 2. cap. 20: 7, 26.

V. 2. (a) Lärde dem) I detta capitlet talar Christus icke om den världsliga Överhetenes ämbete eller regemente; utan lärer sina Christna ett rätt leverne för Gud i andanom.

V. 5. (b) Besitta) Världen menar sig besitta jorden, och sitt försvara, när hon våld övar: men Christus lärer, att man skall besitta jorden med saktmodighet.

V. 13. (c) Varmed) När Lärarena vända åter med Guds ords predikande, måste de av människostadgar överfallne och förtrampade varda.

V. 19. (d) Upplossar) Så gör den Påviske hopen: de säga, att desse Christi bud äro icke bud, utan råd.

(e) Den minste) Det är, han skall icke mycket aktas, utan hellre bortkastas,

(f) Stor) Det är, han skall varda mycket aktad.

V. 20. (g) Phariseer) Phariseernas rättfärdighet stod allenast uti utvärtes gärningar och sken: men Christus lärer oss, att vi skole vara rättfärdige och fromme av hjärtat.

V. 22. (h) Racha) Författar alla vredes tecken. En part mena att det kommer av det Ebreiska RIK, id est, vanum & nihil, det som till intet doger.

(i) Dåre) Är hårdare; den icke allenast är odugelig, utan ock skadelig.

V. 25. (l) Benägen) Såsom den är skyldig till att försona, vilken androm haver brutit emot: alltså är han pliktig till att förlåta, och sin goda vilja bevisa, vilkom emot brutit är, att all vrede må förtagas på båda sidor.

V. 29. (m) Riv det ut) Andeligit utrivande är här budit: det sker när ögonens luste varder dödad i hjärtat.

V. 34. (n) Allsintet svärja) Allt svärjande och eder är här förbudit, det människan gör av sig själv: men när kärleken, nöd, vår nästas nytta, eller Guds heder det kräver, står det väl till görandes, lika visst som ock vrede är förbuden, och är dock lovlig, då det sker av kärlek, och till Guds heder.

V. 39. (o) Onda emot) Det är, ingen skall hämnas sig själv, utan Överheten som svärdet haver, skall det göra, Rom. 13: 4.

V. 46. (p) Publicaner) Voro tullenärar, som de Romares tull och ränta förestodo; och voro som mest ogudaktige Hedningar ditsatte av de Romare.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 6. CAPITLET

HAN lärde ock huru man skulle rätt giva allmoso, v. 1. Rätt bedja, v. 5. Fasta, v. 16. Rikedomar samla, v. 19. Och måttelig omsorg hava om det lekamliga, v. 24. Christus far i samma predikan fort, och lärer:

I. Om allmoso.

Matt 6:1. HAVER akt uppå edra allmoso *, att I icke given henne för människomen, på det I skolen varda sedde av dem; annars haven I ingen lön när edar Fader, som är i himmelen.

* Rom. 12: 8.

Matt 6:2. När du nu giver allmoso, låt icke stöta i basun för dig, som de skrymtare göra i Synagogorna, och uppå gatorna; att de skola varda prisade av människomen: sannerliga säger jag eder, de hava fått sin lön.

Matt 6:3. Men när du vilt giva allmoso, så låt dina vänstra hand icke veta, vad den högra gör:

Matt 6:4.På det din allmosa bliver lönlig; och din Fader som i löndom ser, skall vedergälla dig uppenbarliga. *

* Luc. 14: 14.

II. Om Bön.

Matt 6:5. Och när du beder, skalt du icke vara som de skrymtare: förty de stå gärna i Synagogorna, och i gatohörnen och bedja, att de skola bliva sedde av människomen: sannerliga säger jag eder, de hava fått sin lön.

Matt 6:6. Men när du beder, så gack in i din kammar, och slå dörrena till, och bed din Fader som är i det lönliga *: och din Fader som i löndom ser, skall dig det vedergälla uppenbarliga.

* 2. Kon. 4: 33. Ap. G. 10: 9.

Matt 6:7. Men när I bedjen, skolen I icke vara mångtalige, såsom Hedningarna: ty de mena, att de skola varda hörde för sin många ords skull. *

* 1. Kon. 18: 26.

Matt 6:8. Varer fördenskull dem icke like: edar Fader vet väl vad eder görs behov, förr än I bedjen honom.

Matt 6:9. Därföre skolen I bedja alltså *: Fader vår, som äst i himlom, helgat varde ditt Namn.

* Luc. 11: 2.

Matt 6:10. Tilkomme ditt Rike: ske din vilje, såsom i himmelen, så ock på jordene.

Matt 6:11. Giv oss i dag vårt dagliga bröd:

Matt 6:12. Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåtom dem oss skyldige äro.

Matt 6:13. Och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo. Ty Riket är ditt, och makten, och härligheten, i evighet *: Amen.

* 1. Tim. 6: 16. 2. Tim. 4: 18.

Matt 6:14. Ty om I förlåten människomen deras brott, så förlåter ock edar himmelske Fader eder. *

* Syr. 28: 2. Matth. 5: 23. Marc. 11: 25. Col. 3: 13.

Matt 6:15. Men om I icke förlåten människomen deras brott, så skall edar Fader icke heller förlåta eder edor brott. *

* Matth. 18: 35. Jac. 2: 13.

III. Om fasto.

Matt 6:16. Och när som I fasten, skolen I icke vara som I voren bedrövade, såsom de skrymtare: ty de förvandla sin ansikte, att de skola synas för människomen med sin fasto: sannerliga säger jag eder, de hava fått sin lön.

Matt 6:17. Men när du fastar, så smör * ditt huvud, och två ditt ansikte:    

* Dan. 10: 3.

Matt 6:18. Att du icke synes för människomen med dine fasto; utan för din Fader, som lönliga är: och din Fader, som ser i löndom, skall vedergälla dig uppenbarliga.

IV. Rikedomars samlande.

Matt 6:19. Församler eder icke skatter på jordene *, där mal och rost fördärvar dem; och där som tjuvar grava, och stjäla:

* Ords. 23: 4.

Matt 6:20. Utan församler eder skatter i himmelen *, där varken rost eller mal fördärvar dem; och där tjuvar icke grava, eller stjäla.

* Matth. 19: 21. Luc. 12: 33. 1. Tim. 6: 6, 9, 18, 19.

Matt 6:21. Ty där edar skatt äro, där skall edart hjärta ock vara.

Matt 6:22.. Kroppsens ljus är ögat: är nu ditt öga enfaldigt, så varder din hele kropp ljus. *

* Luc. 11: 34.

Matt 6:23. Men är ditt öga argt, så varder din hele kropp mörk. Är det nu så, att ljuset som är i dig, är mörker, huru stort bliver då mörkret självt?

V. Om girighet och buksorg.

Matt 6:24. Ingen kan tjäna två Herrar: ty att han antingen skall hata den ena, och den andra älska; eller han håller sig in till den ena, och den andra föraktar han: I kunnen icke tjäna Gudi och Mammon. * (a)            

* Luc. 16: 13.

Matt 6:25. Därföre säger jag eder: Sörjer icke för edart liv, vad I skolen äta och dricka; och icke för edar kropp, vad I skolen kläda eder med *: är icke livet mer än maten, och kroppen mer än kläden?

* Luc. 12: 22. Phil. 4: 6. 1. Tim. 6: 8. Ebr. 13: 5. 1. Pet. 5: 7.

Matt 6:26. Ser uppå fåglarna under himmelen: de så intet, och intet skära de heller upp, och församla intet i ladorna; och edar himmelske Fader föder dem *: ären I icke mycket mer än de?

* Job. 39: 3. Ps. 147: 9. Luc. 12: 24.

Matt 6:27. Och vilken av eder kan med sin omsorg sätta en aln till sina längd?

Matt 6:28. Och för vars skull sörjen I för kläden? Skåder liljorna på markene, huru de växa; de arbeta intet, ej heller spinna.

Matt 6:29. Men jag säger eder, att icke ens Salomon i all sin härlighet var så klädd som en av dem.

Matt 6:30. Kläder nu Gud så gräset på markene, vilket i dag står, och i morgon kastas i ugnen; skulle han icke mycket mer göra det eder, o I klentrogne?

Matt 6:31. Därföre skolen I icke hava omsorg, sägandes: Vad skole vi äta? Eller, vad skole vi dricka? Eller, vad skole vi kläda oss med?

Matt 6:32. Ty allt sådant söka Hedningarna: edar himmelske Fader vet väl, att allt detta görs eder behov. *

* Ps. 55: 23.

Matt 6:33. Men söker först efter Guds Rike, och hans rättfärdighet; så faller eder allt detta till.

Matt 6:34. Sörjer icke fördenskull för morgondagen: ty morgondagen haver själv sina omsorg med sig: Var dag haver nog av sin egen plågo. (b)

V. 24. (a) Mammon) Mammon kallas rikedomar, på Syriskt mål.

V. 34. (b) Egen plågo) Det är sitt dagliga arbete; och vill säga: Det är nog, att vi dagliga arbete, och intet förvida omsorg have.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 7. CAPITLET

VIDARE lärde han, att man skall icke vrångvisliga döma om sin nästa; utan betrakta sitt eget fel, v. 1. Icke giva hundom det heligt är, v. 6. Vara trägen i bedjande, v. 7. Göra det rätt är, v. 12. Söka den vägen som länder till saligheten, v. 13. Undfly falsk lära och skrymteri, v. 15. Och grunda sina tro på Guds ord, vilket icke sviker, v. 24. Huru folket Christi predikan ansett v. 28.

Än vidare lärer Christus:

I. Om vrångt dömande mot sin nästa.

Matt 7:1. DÖMER icke (a), på det I icke skolen varda dömde. *

* Luc. 6: 37. Rom. 2: 1. 1. Cor. 4: 3. Jac. 4: 11.

Matt 7:2. Ty med den dom som I dömen, skolen I dömde varda: och med det mått som I mäten, skall eder igen mätet varda. *

* Marc. 4: 24. Luc. 6: 38.

Matt 7:3. Hvi ser du grandet i dins broders öga, men varder icke varse bjälkan i ditt öga? *

* Luc. 6: 41.

Matt 7:4. Eller, huru säger du dinom broder: Hålt, jag vill taga ut grandet av ditt öga; och se, en bjälke är i ditt öga?

Matt 7:5. Du skrymtare, kasta först ut bjälkan utu ditt öga, och sedan se till, huru du kant uttaga grandet utu dins broders öga.

II. Om heliga tings utdelande.

Matt 7:6. I skolen icke giva hundomen (b) det heligt är (c), och edra pärlor skolen I icke kasta för svin (d); att de icke trampa dem med sina fötter, och vända sig om emot eder, och riva eder.

III. Om Bönen.

Matt 7:7. Beder, och eder skall varda givet; söker, och I skolen finna; klapper, och eder skall upplåtas: *

* Matth. 21: 22. Marc. 11: 24. Luc. 11: 9. Joh. 14: 13. cap. 15: 7. cap. 16: 23. 1. Joh. 3: 22.

Matt 7:8. Ty var och en som beder, han får *, och den där söker, han finner, och den där klappar, honom varder upplåtet.

* Jac. 1: 5, 6.

Matt 7:9. Eller, vilken är den människa ibland eder, att om hans son bedes bröd av honom, som giver honom en sten? *

* Luc. 11: 11.

Matt 7:10. Eller, om han bedes fisk, mån han då giva honom en orm?

Matt 7:11.  Om nu I, som onde ären, veta att giva edor barn goda gåvor; huru mycket mer varder edar Fader som är i himmelen, givandes dem gott som bedas av honom?

IV. Lagsens innehåll.

Matt 7:12. Därföre, allt det I viljen människorna skola göra eder, det görer I ock dem *: ty detta är Lagen och Propheterna. *

* Tod. 4: 16. Luc. 6: 31. * Matth. 22: 39. 40. Rom. 13: 8, 10. Gal. 5: 14. 1 Tim. 1: 5.

V. Vägen till saligheten.

Matt 7:13. Går in igenom den trånga porten *: ty den porten är vid, och den vägen är bred, som drager till förtappelsen; och de äro månge som gå in genom honom.

* Luc. 13: 24.

Matt 7:14. Förty den porten är trång, och den vägen smal, som drager till livet; och få äro de som finna honom.

VI. Falsk lära, skrymteri, och dess egenskaper.

Matt 7:15. Vakter eder för de falska Propheter, som komma till eder i fårakläder; men invärtes äro de glupande Ulvar. *

* Mich. 3: 5. 2. Tim. 3: 5.

Matt 7:16. Utav deras frukt skolen I känna dem: icke hämtar man vindruvor av törne; ej heller fikon av tistel.

Matt 7:17. Så bär vart och ett gott trä goda frukt: men ett ont trä, bär onda frukt? *

* Matth. 12: 33. Luc. 6: 43, 44.

Matt 7:18. Ett gott trä kan icke bära onda frukt; icke kan heller ett ont trä bära goda frukt.

Matt 7:19. Vart och ett trä, som icke bär goda frukt, avhugges och kastas i elden. *

* Matth. 3: 10. Joh. 15: 2, 6.

Matt 7:20. Därföre skolen I känna dem på deras frukt.

Matt 7:21. Icke varder var och en kommandes in i Himmelriket, som säger till mig, HERRE, HERRE *: utan den som gör * mins Faders vilja, som är i himmelen.

* Ose. 8: 2. Luc. 6: 46. * Rom. 2: 13. Jac. 1: 22.

Matt 7:22. På den dagen varda månge sägandes till mig: HERRE, HERRE, have vi icke propheterat uti ditt Namn, och i ditt Namn utdrivit djävlar, och i ditt Namn många kraftiga gärningar gjort?

Matt 7:23. Och då skall jag bekänna dem: Jag kände eder aldrig; går ifrå mig, I ogärningsmän. *

* Ps. 6: 9. Matth. 25: 12, 41. Luc. 13: 26, 27.

VII. Om rätta trones grund Guds ord.

Matt 7:24. Därföre, var och en som hörer dessa min ord, och gör därefter (e), honom skall jag likna vid en vis man, som sitt hus byggde på ett hälleberg. *

* Luc. 6: 47, 48.

Matt 7:25. Så föll slagregn, och kom flod, och vädren blåste, och stötte på det huset, och det föll dock icke omkull: ty det var grundat på hälleberget.

Matt 7:26. Och var och en som hörer dessa mina ord, och gör icke därefter, han skall liknas vid en fåvitsk man, som byggde sitt hus på sanden:

Matt 7:27.Och föll slagregn, och kom flod, och vädren blåste, och stötte på det huset; och det föll omkull, och dess fall var stort.

VIII. Sluteligen, vad Christi predikan verkat haver.

Matt 7:28. Och det begav sig, när JESUS lyktade detta talet, vart folket förskräckt över hans lärdom.

Matt 7:29. Ty han lärde dem såsom den där hade makt *, och icke som de Skriftlärde.

* Marc. 1: 22. Luc. 4: 32. Joh. 7: 46.

V. 1. (a) Dömer icke) Domen hörer Gudi till: därföre den som dömer utan Guds befallning, han tager Gudi hans äro ifrå.

V. 6. (c) Heligt är) Detta helga är Guds ord, genom vilket allting helgat varda.

(b) Hundarna) Äro de som förfölja Guds ord.

(d) Svin) Äro de, som fördrunkna i deras köttsliga lusta, så att de intet kunna akta ordet.

V. 24 (e) Gör därefter) Här kräver Christus trona: ty där tron icke är, gör man intet buden rätteligen, Rom. 3: 31. Och alla gärningar utan trona gjorda, ehuru goda de synas, äro synd. Tvärtemot, där tron är, där måste rätta goda gärningar följa. Det kallar Christus (göra) av reno hjärta göra; men tron gör hjärtat rent, Ap. G. 15: 9. Och denna fromheten står fast emot allahanda väder, det är, emot all helvetes makt: ty hon är byggd på en fast grund, Christum, genom trona. Goda gärningar utan tro, äro de fåvitska Jungfrurs lampor. Matth. 25: 1, rc.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 8. CAPITLET

SEDAN JESUS kom ned av berget, botade han en spetälskan, v. 1. Och Hövitsmansens dräng i Capernaum, v. 5. Petri svära, och många andra, v. 14. Lärer några som ville följa honom, v. 18. Så for han över havet; där stillade han stormen, v. 23. Och när han kom utöver, halp han två besatta ifrå de orena andar, v. 28. Men andarna foro uti en svinahjord, v. 30.

I. JESUS renar en spetälskan.

Matt 8:1. MEN när han gick neder av berget, följde honom mycket folk.

Matt 8:2. Och se, där kom en spetälsk man, och tillbad honom, och sade: HERRE, vilt du (a), så kant du göra mig renan. *

* Marc. 1: 40. Luc. 5: 12.

Matt 8:3. Då räckte JESUS ut sina hand, och tog på honom, sägandes: Jag vill, var ren: och strax vart han ren utav sin spetälsko.

Matt 8:4. Och JESUS sade till honom: Se till, att du säger det för ingom; utan gack bort, och visa dig Prästenom, och offra den gåvo, som Mose budit haver, dem till vittnesbörd. *

* 3. Mos. 14: 3, 4, 10.

II. Helar en Hövitsmans dräng.

Matt 8:5. Men när JESUS gick in uti Capernaum *, kom en Hövitsman till honom, och bad honom,

* Luc. 7: 1.

Matt 8:6. Sägandes: HERRE, min tjänare ligger hemma borttagen, och plågas svårliga.

Matt 8:7. Då sade JESUS till honom: Jag vill komma, och bota honom.

Matt 8:8. Då svarade Hövitsmannen, och sade: HERRE, jag är icke värdig *, att du skalt gå in under mitt tak; utan säg allenast ett ord, så bliver min tjänare helbrägda.

* Luc. 15: 19, 21.

Matt 8:9. Ty jag är ock en man under välde, och haver krigsknektar under mig: och jag säger (b) till den ena: Gack, och han går; och till den andra: Kom, och han kommer; och till min dräng: Gör det, och han gör så.

Matt 8:10. När JESUS detta hörde, förundrade han sig, och sade till dem som honom följde: Sannerliga säger jag eder, icke ens i Israel haver jag funnit så stor tro.

Matt 8:11. Men jag säger eder, att månge varda kommande av östan och västan * (c), och skola sitta med Abraham, Isaac, och Jacob i Himmelriket.

* Mal. 1: 11. Luc. 13: 29.

Matt 8:12. Men Riksens barn skola varda utkastade * i det yttersta mörkret: där skall vara gråt och tandagnisslan. *

* Matth. 21: 43. * cap. 13: 42. cap. 22: 13. cap. 24: 51. cap. 25: 30. Luc. 13: 28.

Matt 8:13. Och JESUS sade till Hövitsmannen: Gack, och som du tror, så ske dig: och i samma stundene blev hans tjänare helbrägda.

III. Hjälper Petri svära; och andra som besatte voro.

Matt 8:14. Och när JESUS kom i Petri hus, och såg, att hans svära låg, och hade skälvosot: *

* Marc. 1: 30. Luc. 4: 38.

Matt 8:15. Då tog han på hennes hand, och skälvosoten övergav henne: och hon stod upp, och tjänte dem.

Matt 8:16. Men när aftonen kom, hade de till honom många, som voro besatte: och han drev ut andarna med ord; och alla, som kranke voro, botade han. *

* Marc. 1: 32. Luc. 4: 40.

Matt 8:17. På det fullbordas skulle, det som sagt var genom Esaiam Propheten, som säger: Han haver tagit på sig våra skröpligheter, och våra sjukdomar haver han burit. *

* Esa. 53: 4. 1. Petr. 2: 24.

IV. Underviser några som ville följa honom.

Matt 8:18. Men när JESUS såg mycket folk omkring sig, böd han, att man skulle fara utöver på hinsidon havet.

Matt 8:19. Och kom en Skriftlärd till honom, och sade till honom: Mästar, jag vill följa dig evart (d) du går. *

* Luc. 9: 57.

Matt 8:20. Och JESUS sade till honom: Rävarna hava kulor (e), och fåglarna under himmelen näste; men människones Son haver icke där han kan luta sitt huvud till.

Matt 8:21. Och en annar av hans Lärjungar sade till honom: HERRE, tillstäd mig först gå bort, och begrava min fader.

Matt 8:22. Men JESUS sade till honom: Följ du mig, och låt de döda begrava (f) sina döda.

V. Far med skepp, och näpser vädret.

Matt 8:23. Och han steg i skeppet *, och hans Lärjungar följde honom.

* Marc. 4: 35. Luc. 8: 22.

Matt 8:24. Och se, en stor storm växte upp i havet, så att skeppet övertäcktes av vågarne; men han sov.

Matt 8:25. Och hans Lärjungar gingo till honom, och väckte honom upp, sägandes: HERRE, fräls oss; vi förgås.

Matt 8:26. Då sade han till dem: I klentrogne, hvi rädens I? Då stod han upp, och näpste vädren, och havet *; och det vart ett stort lugn.

* Job. 26: 12.

Matt 8:27. Men människorna förundrade sig, och sade: Vad är denne för en, att både vädren och havet äro honom lydige?

VI. Befriar tvenne besatta; och djävlarna fara in i svinahjorden.

Matt 8:28. Och när han kom på hinsidon havet, uti de Gergeseners land, kommo två besatte * med djävulen emot honom, utgångne av grifterne; och voro ganska gräselige, så att ingen kunde resa den vägen fram.

* Marc. 5: 1. Luc. 8: 26.

Matt 8:29. Och se, de ropade, och sade: JESU, Guds Son, vad have vi med dig göra? Äst du hit kommen till att plåga oss förr än tid är?

Matt 8:30. Så gick där långt ifrån en stor svinahjord i bet.

Matt 8:31. Då bådo honom djävlarna, sägandes: Är det så, att du driver oss ut, så lova oss, att vi farom uti den svinahjorden.

Matt 8:32. Då sade han till dem: Farer (g). Och då de foro ut, foro de in i svinahjorden: och se, hele svinahjorden lopp och brådstörte sig i havet, och blev död i vattnet.

Matt 8:33. Men Herdarna flydde bort; och gingo in i staden, och förkunnade alltsammans, och huru det var tillgånget med dem som besatte voro.

Matt 8:34. Och se, då gick hela staden ut emot JESUM: och då de sågo honom, bådo de att han ville gå bort utu deras landsändar.

V. 2. (a) Vilt du) Tron vet intet; men hon förlåter sig uppå Guds nåde.

V. 9. (b) Jag säger) Det är: äro min ord så mäktig, huru mycket mäktigare äro din ord.

V. 11. (c) Östan och västan) Det är: Hedningarna varda anammade därföre, att de tro; men Judar och verkhelgon varda förkastade.

V. 19. (d) Evart) Somlige vilja icke följa Christum, utan de äro visse vart: därföre förkastar Christus denna Skriftlärda, såsom den där icke trodde, utan ville tillförene vara viss på sakene.

V. 20. (e) Kulor) Det är, söker du något världsligit, det finner du intet när mig.

V. 22. (f) Begrava) Somlige bära goda gärningar före, att de icke följa eller tro vilja; men Christus tyder sådana för döda och förtappada goda gärningar.

V. 32. (g) Farer) Så kan djävulen icke göra ett svin någon skada, med mindre Gud det vet och tillåter, Job. 1: 12.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 9. CAPITLET

NÄR JESUS kom tillbaka igen till Capernaum, botade han en borttagnan, v. 1. Så gick han dädan, och kallade Mattheus, v. 9. Han svarade ock till Johannis lärjungars spörsmål om fasto, v. 14. Han halp en kvinna ifrå blodgång, v. 20. Och uppreste ens överstas dotter ifrå döda, v. 25. Gav två blinda deras syn, v. 27. Halp en besattan ifrå djävulen, v. 32. Och predikade i städerna och Synagogorna om Guds Rike, v. 35.

I. JESUS botar en borttagnan.

Matt 9:1. DÅ steg han i skeppet, och for utöver, och kom uti sin egen stad: (a)

Matt 9:2. Och se, de hade inför honom en borttagnan *, som låg uti ene säng. Och när JESUS såg deras tro, sade han till den borttagna: Var vid ett gott mod, min son, dina synder vare dig förlåtna.

* Marc. 2: 3. Luc. 5: 18.

Matt 9:3. Och se, somlige utav de Skriftlärda sade vid sig själva: Denne häder Gud.

Matt 9:4. Men när JESUS såg deras tankar, sade han: Hvi tänken I ont i edor hjärta?

Matt 9:5. Ty vilket är lättare att säga? Dina synder vare dig förlåtna; eller säga: Statt upp, och gack?

Matt 9:6. Men på det I skolen veta, att människones Son haver makt på jordene till att förlåta synder, då sade han till den borttagna: Statt upp, tag dina säng, och gack i ditt hus.

Matt 9:7. Och han stod upp, och gick hem.

Matt 9:8. Men när folket det såg, förundrade de sig, och prisade Gud, som sådana makt hade givit människom.

II. Kallar Mattheus.

Matt 9:9.Och när JESUS gick dädan, såg han en man sittandes vid tullen, som het Mattheus; och han sade till honom: Följ mig: då stod han upp, och följde honom. *

* Marc. 2: 14. Luc. 5: 27. 

Matt 9:10. Och det begav sig, att när han satt vid bord i hans hus, se, där kommo månge Publicaner och syndare, och såto till bords med JESU och hans Lärjungar.

Matt 9:11. När de Phariseer det sågo, sade de till hans Lärjungar: Hvi äter edar Mästare med Publicaner och syndare?

Matt 9:12.Men när JESUS det hörde, sade han till dem: De helbrägda behöva icke läkare, utan de kranke;

Matt 9:13. Men går, och lärer vad det är: Jag haver lust till barmhärtighet, och icke till offer *: ty jag är icke kommen till att kalla de rättfärdiga, utan syndare (b) till bättring. *

* Ose. 6: 6. Matth. 12: 7. * cap. 18: 11. 1. Tim. 1: 15.

III. Johannis lärjungar fråga om fasto; och Christus svarar.

Matt 9:14. Då kommo till honom Johannis lärjungar, och sade: Hvi faste vi och Phariseerne så mycket, men dine Lärjungar fasta intet? *

* Marc. 2: 18. Luc. 5: 33.

Matt 9:15. Då sade JESUS till dem: Kan bröllopsbarnen sörja (c), så länge Brudgummen är när dem? Men de dagar skola komma, att Brudgummen skall tagas ifrå dem, och då skola de fasta.

Matt 9:16. Ingen sätter en ny klut (d) på ett gammalt kläde: ty det tillsatta river då något av klädena, och hålet bliver värre:

Matt 9:17. Ej heller låter man nytt vin i gamla flaskor; annors gå flaskorna sönder, och vinet spilles ut, och flaskorna fördärvas: utan man låter nytt vin i nya flaskor, och så bliva de både förvarat.

Matt 9:18. Vid han detta talade till dem, se, då kom en Överste *, och tillbad honom, och sade: HERRE, min dotter är nu strax bliven död; men kom, och lägg dina hand på henne, så bliver hon levandes.

* Marc. 5: 22. Luc. 8: 41.

Matt 9:19. Och JESUS stod upp, och följde honom, och hans Lärjungar.

IV. Christus hjälper en kvinna ifrå blodgång.

Matt 9:20. Och se, en kvinna, som hade lidit blodgång i tolv år, gick bak efter honom, och kom vid hans klädafåll:

Matt 9:21. Ty hon sade vid sig själv: Måtte jag allenast komma vid hans kläder, så bleve jag helbrägda.

Matt 9:22. Och då vände JESUS sig om, och som han såg henne, sade han: Var vid goda tröst, dotter, din tro haver frälst dig. Och kvinnan vart helbrägda i samma stund.

Matt 9:23. Och när JESUS kom i Överstans hus, och såg piparena (e), och folket sorlande,

Matt 9:24. Sade han till dem: Går edra färde; pigan är icke död, men hon sover. Och de gjorde spe av honom.

V. Uppreser Överstans dotter ifrå döda.

Matt 9:25. Men när nu folket var utdrivit, gick han in, och tog henne i handen, och pigan stod upp. 

Matt 9:26. Och detta ryktet gick över det hela landet.

VI. Giver två blinda deras syn.

Matt 9:27. Och när JESUS gick dädan, följde honom två blinde, som ropade, och sade: O Davids Son, förbarma dig över oss.

Matt 9:28. Och när han kom i huset, stego de blinde fram till honom; och JESUS sade till dem: Tron I att jag kan detta göra eder? Då sade de till honom: Ja, HERRE.

Matt 9:29. Då tog han på deras ögon, och sade: Ske eder efter edra tro.

Matt 9:30. Och deras ögon vordo öppnade; och JESUS hotade dem, sägandes: Ser till att ingen får detta veta.

Matt 9:31. Men de gingo ut, och beryktade honom i det hela landet.

VII. Han utdriver en djävul.

Matt 9:32. Men när desse voro utgångne, se, då hade de ena människo fram för honom som var en dumbe, och besatt med djävulen: *

* Luc. 11: 14.

Matt 9:33. Och när djävulen var utdriven, talade dumben: och folket förundrade sig, och sade: Sådant haver aldrig varit sett i Israel.

Matt 9:34. Men de Phariseer sade: Med djävlarnas Överste driver han djävlar ut. *

* Matth. 12: 24. Marc. 3: 22. Luc. 11: 15.

VIII. Predikar Evangelium i städer och Synagogor.

Matt 9:35. Och JESUS gick omkring i alla städer och byar, lärde i deras Synagogor, och predikade Evangelium om Riket, och helade allahanda sjuko, och allahanda krankhet ibland folket. *

* Matth. 4: 23. Marc. 6: 6. Luc. 13: 22.

Matt 9:36. Men när han såg folket, ömkade han sig över dem, ty de voro försmäktade, och förskingrade *, som de får som ingen Herdan hade. *

* Matth. 4: 14. Marc. 6: 34. * 4. Mos. 27: 17. Zach. 10: 2.

Matt 9:37. Då sade han till sina Lärjungar: Säden är väl mycken, men arbetarena äro få: *

* Luc. 10: 2. Joh. 4: 35.

Matt 9:38. Beder fördenskull sädenes HERRA, att han utsänder arbetare i sina säd.

V. 1. (a) Sin egen stad) Capernaum.

V. 13. (b) Syndare) Det är alla människor: ty ingen är from, Rom. 3: 23. Phariseerna hålla sig för fromma, det de icke äro. 1. Tim. 1: 15, säger Paulus: Christus är kommen i världena till att frälsa syndare.

V. 15. (c) Sörja) Det är tveggehanda sorg eller plåga till; en av eget val uppåtagen, såsom Munkereglerna: såsom när Baals Präster stungo sig själva, 1 Kon. 18: 28. Sådant lidande håller hela världen; det höllo ock de Phariseer, så ock Johannis lärjungar för stort: men Gud föraktar det. Det andra lidande, är det Gud oss tillskickar, utan vårt val. Att vi detta godviljeligen lide, är rätt, och Gudi behageligit: därföre säger Christus, att hans Lärjungar fasta intet, medan Brudgummen än är när dem; det är, medan Gud ännu icke haver sänt dem något kors uppå, och Christus var ännu när dem, och beskyddade dem, uppdikta de sig ingen plåga; ty det gäller intet för Gud; men då måste de både fasta och lida, när Christus var död: därföre förkastar Christus de hycklares lidande och fasto, den de själve utvalt hava; Item, var Christus beter sig vänlig, såsom en Brudgumme, där måste vara glädje; men var han sig annorlunda beviser, där måste vara sorg.

V. 16. (d) Ingen lappar) Det är: man kunde icke begripa denna nya lärona med gammal köttslig hjärta; och om man predikade henne köttsligom människom, vordo de allenast värre därav. Som man nu ser, att om man lärer om andelig frihet, tager sig köttet frihetena an, till olydno.

V. 23. (e) Piparena) Sådana pipare plägade man bruka där lik var.

17O3RV Carl XII:s Bibel 

MATTHEI, 10. CAPITLET

DÄREFTER kallade han sina Apostlar, vilke voro tolv; och gav dem makt till att göra undertecken, och predika i hans Namn, v. 1. Han lärde dem, huru de sig ställa skulle emot de fromma, och emot Guds ords fiendar, v. 9. De skulle vara försiktige, och förvänta Gud; Andas bistånd i nödene, v. 16. Reda sig till förföljelse, och vara tålige, v. 21. Så skulle de, och alle som dem anamma, få en evig lön, v. 32.

I. Christus kallar de tolv sina Apostlar.

Matt 10:1. OCH han kallade sina Tolv Lärjungar till sig, och gav dem makt över de orena andar, att de skulle driva dem ut, och bota allahanda sjukdom, och allahanda krankhet. *

* Marc. 3: 13. cap. 6: 7. Luc. 9: 1.

Matt 10:2. Men dessa äro de Tolv Apostlars namn *: Den förste Simon, som kallas Petrus, och Andreas hans broder; Jacobus Zebedei son, och Johannes hans broder:

* Ap. G. 1: 13, rc.

Matt 10:3. Philippus, och Bartholomeus; Thomas, och Mattheus Publicanen; Jacobus Alphei son, och Lebbeus (a) med det vedernamnet Thaddeus:

Matt 10:4. Simon av Cana, och Judas Ischarioth, den ock förrådde honom.

II. Sänder ut, och lärer dem huru de sig förhålla skulle.

Matt 10:5. Dessa Tolv sände JESUS ut, och böd dem, och sade: Går icke på Hedningarnas väg, och går icke i de Samariters städer:

Matt 10:6. Utan går hellre till de borttappada får av Israels hus. *

* Matth. 9: 36. cap. 15: 24. Ap. G. 13: 46.

Matt 10:7. Men går, och prediker, och säger: Himmelriket är kommet hart när. *

* Matth. 3: 2. cap. 4: 17. Luc. 9: 2. cap. 10: 9.

Matt 10:8. Görer de sjuka helbrägda, de spetälska rena: reser upp de döda; utdriver djävlar: I haven fått förgäves, given ock förgäves.

Matt 10:9. Haver icke (b) guld, icke heller silver, icke heller koppar i edra pungar: *

* Marc. 6: 8. Luc. 9: 3. cap. 10: 4. cap. 22: 35.

Matt 10:10. Och inga vägskräppo, och icke två kjortlar, icke skor, och ingen käpp: ty arbetaren är värd sin mat. *

* Luc. 10: 7. 1. Cor. 9: 7. 1. Tim. 5: 18.

Matt 10:11. Men i vilken stad eller by I ingån, så bespörjer ho där inne är värdig; och bliver där, tilldess I dragen dädan. *

* Luc. 10: 8.

Matt 10:12. Men när I gån in i ett hus, så hälser det.

Matt 10:13. Och är det så, att det huset är värdigt, så komme edar frid över det: är det ock icke värdigt, så kommer edar frid till eder igen.

Matt 10:14. Och där som ingen anammar eder, eller hörer edor ord, så går utav det huset eller staden, och skudder stoftet (c) utav edra fötter. *

* Marc. 6: 11. Luc. 9: 5. cap. 10: 11. Ap. G. 13: 51. cap. 18: 6.

Matt 10:15. Sannerliga säger jag eder: Sodome och Gomorre land varder drägeligare på Domedag, än dem stadenom. *

* Matth. 11: 24. Luc. 10: 12.

III. Förmanar dem till försiktighet; lovandes bistånd i nödene.

Matt 10:16. Se, jag sänder eder såsom får ibland Ulvar *: varer fördenskull snälle såsom ormar, och enfaldige som duvor. *

* Luc. 10: 3. * Rom. 16: 19.

Matt 10:17. Men vakter eder för människomen: ty de skola överantvarda eder till Rådhusen; och uti deras Synagogor skola de hudflänga eder. *

* Matth. 24: 9. Luc. 21: 12. Joh. 16: 2.

Matt 10:18. Och I skolen varda framdragne för Förstar och Konungar, för mina skull *, till vittnesbörd över dem, och över Hedningarna.

* Ap. G. 12: 11. cap. 25: 23.

Matt 10:19. Men när de överantvarda eder, så varer icke bekymrade, huru, eller vad I skolen tala: ty det skall eder givas i samma stundene, vad I tala skolen: *

* Marc. 13: 11. Luc. 12: 11. cap. 21: 14. 2. Tim. 4: 17.

Matt 10:20. Förty det ären icke I som talen, utan edar Faders Ande, som talar i eder.

IV. Bereder dem att möta förföljelse.

Matt 10:21. Och den ene brodren skall överantvarda den andra till döden, och fadren sonen; och barnen skola sätta sig upp emot föräldrarna, och dräpa dem: *

* Mich. 7: 5. Luc. 21: 16.

Matt 10:22. Och I skolen varda hatade av allom, för mitt Namns skull *: men den som står fast intill ändan, han skall varda salig. *

* Luc. 21: 17. * Matth. 24: 13. Marc. 13: 13.

Matt 10:23. Men när de förfölja eder i den ena staden, så flyr till den andra. Ty sannerliga säger jag eder: I skolen icke hava orkat fara omkring alla Israels städer, förr än människones Son kommer.

Matt 10:24. Lärjungen är icke över Mästaren; och icke heller tjänaren över sin Herra: *

* Luc. 6: 40. Joh. 13: 16. cap. 15: 20.

Matt 10:25. Det är lärjunganom nog, att han är såsom hans Mästare, och tjänarenom, att han är såsom hans Herre. Hava de kallat Husbondan Beelzebub *, huru mycket mer skola de så kalla hans husfolk?

* Matth. 12: 24. Marc. 3: 22. Luc. 11: 15.

Matt 10:26. Rädens fördenskull intet för dem: ty intet är fördolt, som icke skall varda uppenbarat; och intet lönligit, som icke skall bliva vitterligit. *

* Marc. 4: 22. Luc. 8: 17. cap. 12: 2.

Matt 10:27. Vad jag säger eder i mörkret, det säger i ljuset: och vad som sägs eder i örat, det prediker på taken.

Matt 10:28. Och rädens icke för dem som dräpa kroppen, men icke hava makt att dräpa själena: utan rädens mer honom, som kan fördärva både själ och kropp i helvete.

Matt 10:29. Säljas icke två sparver för en skärv? Och en av dem faller icke på jordena edar Fader förutan.

Matt 10:30. Äro ock edor huvudhår all räknat. *

* 1. Sam. 14: 45. 2. Sam. 14: 11. Luc. 21: 18. Ap. G. 27: 34.

Matt 10:31. Därföre skolen I icke rädas: I ären ju mer värde än många sparver. *

* Luc. 12: 24.

V. Lovar sina stadiga bekännare en ymnig vedergällning.

Matt 10:32. Därföre, var och en som mig bekänner för människom, honom vill jag ock bekänna för min Fader, som är i himmelen. *

* Luc. 12: 8.

Matt 10:33. Men den som mig vedersakar för människom, honom skall jag ock vedersaka för min Fader, som är i himmelen. *

* Luc. 9: 26. 2. Tim. 2: 12. Uppenb. 3: 5.

Matt 10:34. I skolen icke mena, att jag är kommen till att sända frid på jordena (d): jag är icke kommen till att sända frid, utan svärdet. *

* Luc. 12: 49, 51.

Matt 10:35. Ty jag är kommen till att göra människona skiljaktiga emot sin fader, och dottrena emot sina moder, och sonahustruna emot sina sväro. *

* Mich. 7: 6.

Matt 10:36. Och människones eget husfolk, varda hennes fiender. *

* Ps. 41: 10. Ps. 55: 14. Joh. 13: 18.

Matt 10:37. Den som älskar fader och moder mer än mig, han är mig icke värd: och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är mig icke värd. *

* Luc. 14: 26.

Matt 10:38. Och den som icke tager sitt kors (e) på sig, och följer mig, han är mig icke värd. *

* Matth. 16: 24. Marc. 8: 34. Luc. 9: 23.

Matt 10:39. Den som finner sitt liv, han skall mista det; och den som mister sitt liv för mina skull, han skall finna det. *

* Matth. 16: 25. Marc. 8: 35. Luc. 9: 24. cap. 17: 33. Joh. 12: 25.

Matt 10:40. Den som eder anammar, han anammar mig; och den som mig anammar, han anammar honom, som mig sänt haver. *

* Matth. 18: 5. Luc. 10: 16. Joh. 13: 20.

Matt 10:41. Den som anammar en Prophet i ens Prophetes namn, han skall få ens Prophetes lön; och den som anammar en rättfärdig i ens rättfärdigs namn, han skall få ens rättfärdigs lön. *

* 1. Kon. 17: 10. cap. 18: 4. Ebr. 6: 10.

Matt 10:42. Och vilken som giver enom av dessa minsta en bägare kallt vatten dricka allenast, i ens Lärjungas namn, sannerliga säger jag eder: Han skall ingalunda mista sin lön. *

* Matth. 25: 40 Marc. 9: 41.

V. 3. (a) Lebbeus) Är den fromme Judas.

V. 9. (b) Haven icke) Det havandet menar han, såsom de girige hava sin Mammon, vilke med hjärtana hänga där intill, och sörja: sådana förhindrar predikoämbetet: men till nödtorft och rätt bruk, hade Christus själv penningar, pung och bröd.

V. 14. (c) Skudder stoftet) Så allstinges intet skolen I taga utav dem, att I ock deras stoft skudden utav edra fötter; på det de måga besinna, att I icke haven sökt edor nytto, utan deras salighet.

V. 34. (d) Frid på jordena) Somlige anamma Evangelium, icke anseende om det vore fader eller moder emot: Somlige förskjuta det, och förfölja de rätta Christna, och skona varken fader eller moder: därav kommer denna ofriden.

V. 38. (e) Sitt kors) Taga korset uppå sig, är, vara redebogen till att lida motgång för Guds ords skull.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 11. CAPITLET

 JESUS går vidare, och predikar, v. 1. Till honom kommo Johannis lärjungar, utsände av Johannes, vilkom han betygade, att han var Messias, v. 2. Och han berömde Johannes storliga för folket, v. 7. Sedan begynte han klaga över Juda folket, och förbrå dem deras otro, v. 16. Och han prisade Gud, och hans underliga domar, v. 25. Prisar Guds underliga domar, och giver dem betungadom härlig tröst, v. 28.

I. JESUS går fram bätter, och lärer.

Matt 11:1. OCH det begav sig, när JESUS sådana bud till sina Tolv Lärjungar fullkomnat hade, gick han dädan fram bätter, på det han skulle lära, och predika i deras städer.

II. Johannis sändningabud till Christum; och Christi svar.

Matt 11:2. Men när Johannes i fängelset hörde Christi gärningar, sände han två sina lärjungar; *

* Luc. 7: 18, 19.

Matt 11:3. Och lät säga honom: Äst du den som komma skall, eller skolom vi förbida någon annan?

Matt 11:4. Då svarade JESUS, och sade till dem: Går, och säger Johanni igen, vad I hören och sen:

Matt 11:5. De blinde se, de halte gå, de spetälske göras rene, och de döve höra *; de döde resas upp, och dem fattigom varder predikat Evangelium. *

* Esa. 35: 5. * cap. 61: 1.

Matt 11:6. Och salig är den, som icke varder förargad i mig.

III. Christus berömmer Johannes.

Matt 11:7. Men när de gingo bort, begynte JESUS tala till folket om Johanne: Vad gingen I ut i öknena till att se? En rö, som drivs hit och dit av vädret? *

* Luc. 7: 24.

Matt 11:8. Eller vad gingen I ut till att se? Ena människo klädd i len kläder? Se, de som draga len kläder, äro i Konungahusen.

Matt 11:9. Eller vad gingen I ut till att se? En Prophet? Ja, jag säger eder, och mer än en Prophet.

Matt 11:10. Ty han är den samme, om vilken skrivet är: Se, jag sänder min Ängel för ditt ansikte, vilken skall bereda din väg för dig. *

* Mal. 3: 1. Marc. 1: 2.

Matt 11:11. Sannerliga säger jag eder: Ibland dem som äro födde av kvinnor, är ingen uppkommen som är större än Johannes Döparen: dock likväl, den som är minst i Himmelriket, han är större än han. *

* Luc. 7: 28.

Matt 11:12. Men ifrå Johannes Döparens dagar, intill nu, lider Himmelriket våld (a); och de väldige riva det till sig.

Matt 11:13. Ty alle Propheterna och Lagen hava propheterat intill Johannem: *

* Luc. 16: 16.

Matt 11:14. Och om I viljen anammat, han är Elias som komma skulle. *

* Mal. 4: 5. Matth. 17: 12. Marc. 9: 13. Luc. 1: 17.

Matt 11:15. Den som haver öron till att höra, han höre. *

* Math. 13: 9, 9, 43. Uppenb. 2: 7.

IV. JESUS klagar över Judarnas otro.

Matt 11:16. Men vid vem skall jag likna detta släktet? Det är likt barnom, som uppå torgen sitta, och ropa till sina stallbröder; *

* Luc. 7: 31.

Matt 11:17. Och säga: Vi have pipat för eder, och I haven intet dansat: Vi have sungit sorgasång för eder, och I haven intet jämrat eder.

Matt 11:18. Ty Johannes är kommen, och varken åt eller drack; och de säga: Han haver djävulen.

Matt 11:19. Människones Son är kommen, äter och dricker; och de säga: Se, den mannen är en frossare, och vindrinkare, Publicaners och syndares vän. Och visdomenom varder rättfärdigad utav sinom barnom.

Matt 11:20. Då begynte han till att förvita de städer, i vilkom han hade gjort sina mesta krafter, och de hade likväl intet bättrat sig:

Matt 11:21. Ve dig Chorazin, ve dig Bethsaida: ty hade sådana krafter varit gjorda i Tyro och Sidon, som i eder gjorda äro, de hade långo uti säck och asko gjort syndabättring. *

* Luc. 10: 13.

Matt 11:22. Dock säger jag eder, att Tyro och Sidoni skall drägeligare varda på Domadag än eder.

Matt 11:23. Och du Capernaum, som äst upphöjd allt intill himmelen, du skalt bliva nederstött allt intill helvete: förty, hade sådana krafter skett i Sodoma, som i dig skedde äro, det hade stått än i dag;

Matt 11:24. Dock säger jag eder: Sodome land skall drägeligare varda på Domadag, än dig. * * Matth. 10: 15.

V. Prisar Guds underliga domar; och tröstar de betungade.

Matt 11:25. I den tiden svarade JESUS, och sade: Jag prisar dig, Fader, himmelens och jordenes HERRE, att du haver detta (b) dolt för de Visa och kloka, och haver det uppenbarat för barn. *

* Luc. 10: 21.

Matt 11:26. Ja, Fader, ty så haver varit behageligit för dig.

Matt 11:27. Allting äro given mig i våld av minom Fader *: och ingen känner Sonen, utan Fadren; och ingen heller känner Fadren, utan Sonen, och den som Sonen vill det uppenbara. *

* Ps. 8: 7. Matth. 28: 18. Joh. 3: 35. cap. 17: 2. * Joh. 1: 18. cap. 6: 46. cap. 10: 15.

Matt 11:28. Kommer till mig, I alle (c) som arbeten, och ären betungade; och jag vill vederkvicka eder.

Matt 11:29. Tager på eder mitt ok, och lärer av mig: ty jag är mild och ödmjuk av hjärtat *; och I skolen finna ro till edra själar: *

* Zach. 9: 9. * Jer. 6: 16.

Matt 11:30. Ty mitt ok (d) är lustigt, och min börda är lätt.

V. 12. (a) Våld) Samvetet, då det förnimmer Evangelium, söker det där så hart till, att ingen kan thy det förtaga.

V. 25. (b) Detta) Evangelium och trona.

V. 28. (c) Alle) Gud utslutar ingen ifrå salighetenes medel; utan vill att alle människor skola salige varda: ty han är allom god, och förbarmar sig över all sin verk, Ps. 145: 9. 1. Tim. 2: 4. Men orsaken, varföre månge varda förtappade, är den, som Christus här tillförene säger, v. 18, rc.

V. 30. (d) Mitt ok) Korset är en lätt börda, dem, som smaka och känna Evangelium.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 12. CAPITLET

NÄR Christi Lärjungar en tid uppryckte ax om Sabbathen, knorrade de Phariseer över dem; men han försvarade dem med Davids exempel, v. 1. Han helade ock ens mans hand om Sabbathen, som förvissnad var; och många andra botade han, efter Esaie ord, v. 9. Sedan utdrev han djävulen av en besattan, v. 22. Då sade Phariseerna, att han det gjorde av djävulens makt, v. 24. Men han straffade dem, för sådana försmädelse och synd emot den Heliga Anda, v. 25. Phariseerna begära tecken; men det bliver dem vägrat, v. 38. Han kungjorde ock, vilke hans moder, och rätte bröder äro, v. 46.

I. De Phariseer knorra över Lärjungarna; men Christus försvarar dem.

Matt 12:1. I DEN tiden gick JESUS genom säd på Sabbathen; och hans Lärjungar voro hungrige, och begynte upprycka ax, och äta. *

* Marc. 2: 23. Luc. 6: 1.

Matt 12:2. Men när de Phariseer det sågo, sade de till honom: Se, dine Lärjungar göra det som icke lovligit * är göra på Sabbathen;

* 5. Mos. 23: 25.

Matt 12:3. Men han sade till dem: Haven I icke läsit vad David gjorde, när han och de som med honom voro hungrade? *

* 1. Sam. 21: 6.

Matt 12:4. Huru han gick in i Guds Hus, och åt Skådobröden *, som honom icke var lovligit äta; icke heller dem som med honom voro, utan allenast Prästomen. *

* 2. Mos. 25: 30. * cap. 29: 33. 3 Mos. 8: 31. cap. 24: 9.

Matt 12:5. Eller haven I icke läsit i Lagen, att på Sabbathen ohelga * Prästerna Sabbathen i Templet; och äro likväl utan skuld?

* 4. Mos. 28: 9, 11.

Matt 12:6. Men jag säger eder, att här är den som är mer än Templet.

Matt 12:7. Men vissten I vad det vore: Jag haver lust till barmhärtighet, och icke till offer *, då dömden I icke de oskyldiga:

* Ose. 6: 6. Matth. 9: 13.

Matt 12:8. Ty människones Son är HERRE, ock över Sabbathen. (a)

II. Christus helar ens bortvissnada hand om Sabbathen; som ock många andra sjuka.

Matt 12:9. Då gick han dädan fram bätter, och kom i deras Synagogo: *

* Marc. 3: 1. Luc. 6: 6.

Matt 12:10. Och se, där var en man, som hade ena bortvissnada hand *: och de sporde honom, sägandes: Är det lovligit att hela på Sabbathen *? På det de måtte anklaga honom.

* Luc. 13: 14. cap. 14: 3. Joh. 9: 16.

Matt 12:11. Och han sade till dem: Vilken är den människa ibland eder, som haver ett får, och om det faller i gropena om Sabbathen, går han icke och fattar uti det, och drager det upp?

Matt 12:12. Huru mycket bättre är nu en människa än ett får? Därföre är det lovligit att göra väl på Sabbathen.

Matt 12:13. Då sade han till mannen: Räck ut dina hand; och han uträckte henne, och hon vart färdig igen, såsom den andra.

Matt 12:14. Då gingo de Phariseer ut, och lade råd emot honom, huru de måtte förgöra honom: *

* Marc. 3: 6. Joh. 10: 39. cap. 11: 53.

Matt 12:15. Men när JESUS det förnam, gick han dädan: och honom följde mycket folk, och han gjorde dem alla helbrägda;

Matt 12:16. Och hotade dem, att de icke skulle uppenbara honom:

Matt 12:17. På det fullkomnas skulle, det som sagt var genom Propheten Esaias, som sade:

Matt 12:18. Se, min tjänare, den jag utvalt haver; min käreste, i vilkom min själ haver ett gott behag: jag skall sätta min Anda på honom, och han skall förkunna Hedningomen Domen: *

* Esa. 42: 1. Matth. 3: 17. cap. 17: 5.

Matt 12:19. Han skall icke kiva eller ropa, och hans röst skall man icke höra på gatomen.

Matt 12:20. En krossad rö skall han icke sönderbryta; och en rykande veka skall han icke utsläcka *, tilldess han utförer Domen till seger.

* Esa. 42: 3.

Matt 12:21. Och i hans Namn skola Hedningarna hoppas.

III. Hjälper en besattan.

Matt 12:22. Då hades fram till honom en, som var besatt med djävulen, han var blind och dumbe; den gjorde han helbrägda, så att samme blinde och dumbe både talade och såg. *

* Matth. 9: 33. Luc. 11: 14.

Matt 12:23. Och allt folket blev förskräckt, och sade: Är denne icke Davids son.

IV. Phariseerna försmäda honom; men han straffar dem för synd emot den H. Anda.

Matt 12:24. Men när de Phariseer det hörde, sade de: Denne utdriver icke djävlar, utan med Beelzebub, djävlarnas Översta. *

* Matth. 9: 34. Marc. 3: 22. Luc. 11: 15.

Matt 12:25. Men då JESUS förstod deras tankar, sade han till dem: Vart och ett Rike, som söndrar sig emot sig självt, det varder förött: och var och en stad, eller hus, som söndrar sig emot sig självt, bliver icke ståndandes.

Matt 12:26. Om nu Satan driver Satan ut, då är han söndrad emot sig själv: huru varder då hans Rike ståndandes?

Matt 12:27. Och om jag utdriver djävlar med Beelzebub, med vem driva då edor barn dem ut? Därföre skola de vara edra Domare.

Matt 12:28. Men om jag utdriver djävlar med Guds Anda, då är ju Guds Rike kommet till eder.

Matt 12:29. Eller, huru kan någor gå in i ens starks hus, och skinna hans boting, utan han först binder den starka? Och sedan skinnar han hans hus. *

* Luc. 11: 22.

Matt 12:30. Den icke med mig är, han är emot mig; och den icke församlar med mig, han förskingrar.

Matt 12:31. Fördenskull säger jag eder: All synd och hädelse bliver människomen förlåten: men hädelse emot Andan (b), skall icke bliva människomen förlåten. *

* Marc. 3: 28, 29. Luc. 12: 10. Ebr. 6: 4. cap. 10: 26. 1. Joh. 5: 16.

Matt 12:32. Och vilken som säger något emot människones Son, det varder honom förlåtet: men vilken som säger något emot den Helga Anda, det varder honom icke förlåtet, varken i denna, eller i den tillkommande värld. (c)

Matt 12:33. Görer antingen trät gott, så varder frukten god; eller ock görer trät ont, så varder frukten ond: ty av fruktene känner man trät. *

* Matth. 7: 17. Luc. 6: 44.

Matt 12:34. I huggormars avföda *, huru kunnen I tala något gott, medan I ären själve onde? Ty där hjärtat med fullt är, därav talar munnen.

* Matth. 3: 7. cap. 23: 33.

Matt 12:35. En god människa, bär gott fram av hjärtans goda fatabur: och en ond människa, bär ont fram av en ond fatabur. *

* Luc. 6: 45.

Matt 12:36. Men jag säger eder, att för vart och ett fåfängt ord, som människorna tala, skola de göra räkenskap på Domedag.

Matt 12:37. Ty av din ord skalt du bliva rättfärdig hållen; och av din ord skalt du varda fördömd.

V. De begära tecken; men Christus förlägger dem.

Matt 12:38. Då svarade någre utav de Skriftlärda och de Phariseer, och sade: Mästar, vi vilje se tecken av dig. *

* Matth. 16: 1. Marc. 8: 11. 1. Cor. 1: 22.

Matt 12:39. Men han svarade, och sade till dem: Detta vrånga och horiska släktet söker efter tecken; och thy skall intet tecken givas, annat än Jone Prophetens tecken. *

* Matth. 16: 4. Luc. 11: 29.

Matt 12:40. Ty såsom Jonas var i tre dagar och i tre nätter i valfiskens buk; så skall människones Son vara i tre dagar och i tre nätter mitt i jordene. *

* Jon. 2: 1, rc.

Matt 12:41. De Ninevitiske män skola uppstå i Domen med detta släktet, och fördöma det: ty de bättrade sig efter Jone predikan *; och se, här är mer än Jonas.

* Jon. 3: 5.

Matt 12:42. Drottningen av söderlanden skall stå upp på Domen med detta släktet, och fördöma det: ty hon kom ifrån jordenes ända, till att höra Salomons visdom *; och se, här är mer än Salomon.

* 1. Kon. 10: 1. 2. Chrön. 9: 1. Luc. 11: 31.

Matt 12:43. När den orene anden är utfaren av människone, vandrar han genom torra platser, söker efter vilo, och finner ingen. *

* Luc. 11: 24.

Matt 12:44. Då säger han: Jag vill komma igen uti mitt hus, där jag utgick: och när han kommer, finner han det tomt, och rent sopat, och prytt.

Matt 12:45. Då går han åstad, och tager sju andra andar med sig, som värre äro än han själver; och de gå därin, och bo där: och den människones sista varder värre än det första *. Så skall det ock gå med detta vrånga släktet.

* 2. Pet. 2: 20.

VI. Christus lärer vilke sin rätta moder och bröder äro.

Matt 12:46. Vid han ännu talade till folket, se, hans moder och bröder * stodo utanföre, och ville tala med honom.

Matt 12:47. Då sade en till honom: Se, din moder och dine bröder stå ute, och vilja tala med dig.

Matt 12:48. Då svarade han, och sade till den som honom bådade: Vilken är min moder, och vilke äro mine bröder?

Matt 12:49. Och räckte ut handena åt sina Lärjungar, och sade: Se, min moder, och mine bröder.

Matt 12:50. Ty var och en som gör mins Faders vilja, som är i himmelen, han är min broder, och syster, och moder. *

* Matth. 13: 55. Marc. 3: 31. Luc. 8: 19.

V. 8. (a) Över Sabbathen) Så platt står all budords förstånd uti kärlekenom, att ock Guds bud ofta intet binder, där kärleken och nöden kräver.

V. 31. (b) Emot Andan) Synd emot den Heliga Anda är, när man försmädeligen och framgent förskjuter Evangelium, och all salighetenes medel, genom vilka den Helige Ande verkar omvändelsen till Gud, tron och syndernas förlåtelse. Ho som dessa medel ej tillåter i denna världene, honom kan synden icke varda förlåten, utan han bliver evinnerliga förtappad,

V. 32. (c) Eller i den tillkommande) Det Mattheus här säger: Varken i denna, eller i den tillkommande världen; det säger Marcus så: Han bliver saker till evig fördömelse, Marc. 3: 29.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 13. CAPITLET

JESUS steg uti ett skepp; satte sig, och sade folkena en liknelse om Sädesmannen, v. 1. Och uttydde henne sinom Lärjungom, v. 10. Sedan sade han dem många liknelser, om ogräs, senapskorn, och om surdeg, v. 24. Åter, en liknelse om en fördold skatt; om ena pärlo, och om ena not, v. 44. Kom så igen till Capernaum, och lärde i deras Synagogor; men de föraktade honom, v. 53.

I. JESUS talar till folket genom liknelser;

Matt 13:1. PÅ den dagen gick JESUS ut av huset, och satte sig vid havet. *

* Marc. 4: 1.

Matt 13:2. Och där församlades mycket folk till honom, så att han steg uti ett skepp, och satte sig; och allt folket stod på strandene.

1. Av en Sädesman.

Matt 13:3. Och han talade med dem mångahanda i liknelser, sägandes: Se, en Sädesman * gick ut, och skulle så.

* Luc. 8: 4.

Matt 13:4. Och när han sådde, föll somt vid vägen; och kommo fåglarna, och åto det upp.

Matt 13:5. Men somt föll på stenören, där det icke mycken jord hade; och gick snart upp: ty det hade icke djupa jord:

Matt 13:6. Men när solen gick upp, förbrändes det; och efter det hade ingen rot, förtorkades det.

Matt 13:7. Och somt föll ibland törne; och törnen växte upp, och förkvavde det.

Matt 13:8. Och somt föll i goda jord, och det bar frukt; somt hundradefalt, somt sextiofalt, och somt trettiofalt.

Matt 13:9. Den där haver öron till att höra, han höre. *

* Matth. 11: 15.

Matt 13:10. Då stego Lärjungarna fram, och sade till honom: Hvi talar du till dem med liknelser? *

* Marc. 4: 10.

Matt 13:11. Då svarade han dem, och sade: Eder är givet att veta Himmelrikes hemligheter *; men dem är det icke givet.

* 1. Cor. 2: 10. 1. Joh. 2: 27.

Matt 13:12. Ty vilken som haver (a), honom skall varda givet, och han skall övernog hava: men den som icke haver, av honom skall ock taget varda det han haver. *

* Matth. 25: 29. Marc. 4: 25. Luc. 8: 18. cap. 19: 26.

Matt 13:13. Fördenskull talar jag dem till med liknelser: ty seendes skola de intet se, och hörandes intet höra, icke heller förstå.

Matt 13:14. Och på dem varder fullkomnad Esaie prophetie, som säger: Hörandes skolen I höra, och icke förstå; och seendes skolen I se, och icke förnimma. *

* Esa. 6: 9. cap. 29: 10. Marc. 4: 12. Luc. 8: 10. Joh. 12: 40. Ap. G. 28: 26. Rom. 11: 8.

Matt 13:15. Ty detta folks hjärta är förstockat, och deras öron höra illa, och deras ögon hava de igenlykt: på det de icke skulle se med ögonen, och höra med öronen, och förstå med hjärtat, och omvända sig, och jag måtte hela dem.

Matt 13:16. Men salig äro edor ögon, att de se, och edor öron, att de höra. *

* Matth. 16: 17. Luc. 10: 23.

Matt 13:17. Ty sannerliga säger jag eder, att månge Propheter, och rättfärdige hava begärat se det I sen, och fingo dock icke set, och höra det I hören, och fingo dock icke hörat.

Matt 13:18. Så hörer nu I denna liknelsen om Sädesmannen. *

* Marc. 4: 3, 14. Luc. 8: 11.

Matt 13:19. När någor hörer ordet om Riket, och förstår det icke, så kommer den Onde, och river det bort som sått är i hans hjärta: det är den som vid vägen sådder var.

Matt 13:20. Men den som var sådder på stenören, är den som hörer ordet, och tager det strax gladeliga.

Matt 13:21. Men han haver ingen rot i sig själv, utan står till en tid: och när bedrövelsen och förföljelsen påkomma för ordets skull, strax förargas han.

Matt 13:22. Men den som var sådder ibland törne, är den som hörer ordet: och desse världenes bekymmer och rikedomsens svek förkväver ordet; och han bliver utan frukt.

Matt 13:23. Men den som var sådder i goda jord, är den som hörer ordet, och förstår det; och bär ock så frukt, så att somt gör hundradefalt, somt sextiofalt, och somt trettiofalt.

2. Ogräs ibland vetet.

Matt 13:24. En annor liknelse satte han dem före, och sade: Himmelriket är likt ene människo, som sådde goda säd i sin åker:

Matt 13:25. Men då folket sov, kom hans ovän, och sådde ogräs mitt ibland vetet; och gick sin väg.

Matt 13:26. Då nu säden växte, och bar frukt, då syntes ock ogräset.

Matt 13:27. Då gingo Husbondans tjänare fram, och sade till honom: Herre, sådde du icke goda säd i din åker, vadan haver han då ogräs?

Matt 13:28. Då sade han till dem: Det haver ovännen gjort. Sade tjänarena till honom: Vilt du, att vi gåm bort, och hämtom dem upp?

Matt 13:29. Men han sade: Nej; på det, att när I upphämten ogräset, I icke skolen ock därmed upprycka vetet.

Matt 13:30. Låter båda växa tillsamman intill skördetiden: och i skördetiden, vill jag säga Skördemännomen: Hämter först ogräset samman, och binder det i knippor till att uppbränna det; men vetet församler i mina lado. * * Matth. 3: 12.

3. Ett senapskorn.

Matt 13:31. En annor liknelse satte han dem före, och sade: Himmelriket är likt ett senapskorn (b) *, som en man tog, och sådde i sin åker;

* Marc. 4: 30, 31. Luc. 13: 18, 19.

Matt 13:32. Vilket minst är av all frö: men när det varder uppväxt, är det störst ibland krydder, och bliver ett trä, så att fåglarna under himmelen komma, och göra sin näste på dess kvistar.

4. En surdeg.

Matt 13:33. En annor liknelse sade han till dem: Himmelriket är likt enom surdeg *, vilken en kvinna tog, och fördolde i tre skäppor mjöl, tilldess det blev alltsammans surt.

* Luc. 13: 20, 21.

Matt 13:34. Detta allt talade JESUS i liknelser till folket; och utan liknelse talade han intet till dem: *

* Marc. 4: 33, 34.

Matt 13:35. Att det skulle fullkomnas, som sagt var genom Propheten, som sade: Jag skall öppna min mun i liknelser; jag skall uttala det hemligit varit haver ifrå världenes begynnelse. *

* Ps. 78: 2.

Matt 13:36. Då skilde JESUS folket ifrå sig, och kom hem. Och hans Lärjungar stego fram till honom, och sade: uttyd oss denna liknelsen om åkrens ogräs.

Matt 13:37. Då svarade han, och sade till dem: Människones Son är den som den goda sädena sår.

Matt 13:38. Åkren är världen: den goda säden, äro Riksens barn: men ogräset äro hins Ondas * barn.

* 1. Mos. 3: 14. Joh. 8: 44. Ap. G. 13: 10. 1. Joh. 3: 8.

Matt 13:39. Ovännen som sådde dem, är djävulen: skördetiden är världenes ände: och Skördemännerna äro Änglarna. *

* Joel. 3: 13. Upp. 14: 15.

Matt 13:40. Såsom nu ogräset hämtes samman, och brännes upp med eld; så skall det ske på denna världenes ända.

Matt 13:41. Människones Son skall sända sina Änglar, och de skola församla alla förargelser utav hans Rike, och dem som illa göra.

Matt 13:42. Och skola kasta dem uti en brinnande ugn: där skall vara gråt och tandagnisslan. *

* Matth. 8: 12.

Matt 13:43. Då skola de rättfärdige skina såsom solen i deras Faders Rike *. Vilken öron haver till att höra, han höre.

* Dan. 12: 3. Vish. 3: 7. 1. Cor. 15: 41.

5. En fördold skatt.

Matt 13:44. Åter är Himmelriket likt enom skatt (c), som fördold var uti en åker, vilken en man fann, och fördolde honom; och av rätto glädje som han haver därav, går han bort, och säljer allt det han haver, och köper den åkren. *

* Phil. 3: 7.

6. En kostbar pärla.

Matt 13:45. Åter är Himmelriket likt enom köpman, som sökte efter goda pärlor.

Matt 13:46. Och när han hade funnit ena kosteliga pärlo, gick han bort, och sålde allt det han ägde, och köpte henne.

7. En not.

Matt 13:47. Åter är Himmelriket likt ene not som kastades i havet, och församlade allahanda fiskar.

Matt 13:48. Och när hon vart full, drogo de henne upp på stranden, och såto så, och hämte ut de goda i sin käril; men de onda kastade de bort.

Matt 13:49. Så skall det ske på världenes ända: Änglarna skola utgå, och skilja de onda ifrå de rättvisa; *

* Matth. 25: 32.

Matt 13:50. Och kasta dem i en brinnande ugn; där skall vara gråt och tandagnisslan.

Matt 13:51. Då sade JESUS till dem: Förstoden I detta allt? Sade de till honom: Ja, HERRE.

Matt 13:52. Då sade han till dem: därföre, var och en Skriftlärd, som till Himmelriket lärd (d) är, han är lik en Husbonda, som av sin fatabur bär fram nytt och gammalt. (e)

II. JESUS lärer i sitt fädernesland; och bliver föraktad.

Matt 13:53. Och det begav sig, när JESUS hade lyktat dessa liknelser, gick han dädan;

Matt 13:54. Och kom i sitt fädernesland *, och lärde dem i deras Synagogo; så att de förundrade sig storliga, och sade: Vadan kommer denne sådana visdom och krafter?

* Marc. 6: 1. Luc. 4: 16.

Matt 13:55. Är han icke Timmermansens son? Heter icke hans moder Maria? Och hans bröder, Jacob, och Joses, och Simon, och Judas? *

* Matth. 12: 46. Joh. 6: 42.

Matt 13:56. Och hans systrar, äro de icke alla när oss? Vadan kommer honom då allt detta?

Matt 13:57. Och de förargades över honom. Men JESUS sade till dem: En Prophet är icke föraktad, utan i sitt fädernesland, och i sitt hus. *

* Marc. 6: 4. Luc. 4: 24. Joh. 4: 44.

Matt 13:58. Och han gjorde där icke mång tecken *, för deras otros skull.

* Marc. 6: 5.

V. 12. (a) Som haver) Där Guds ord förståndit varder, där förkovrar det sig, och förbättrar människona: men där det icke förståndit varder, där förargas människan.

V. 31. (b) Senapskorn) Intet ord syntes förakteligare än Evangelium; och är dock intet ord kraftigare: ty det gör dem rättfärdiga som tro däruppå. Lagen och gärningarna göra det intet.

V. 44. (c) Skatt) Evangelium är den förborgade skatten, som giver oss nåde och rättfärdighet, utan vår förtjänst: därföre när man det finner, gör det glädje; det är, gott samvet, vilket man icke kan bekomma igenom gärningarna: detta är ock den pärlan.

V. 52. (d) Till Himmelriket lärd) Det är: Himmelriket främja, andra lära, och föra till Himmelriket.

(e) Nytt och gammalt) Är Evangelium och Lagen.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 14. CAPITLET

NÄR Herodes hörde JESU rykte, mente han att det hade varit Johannes Döparen: honom hade han låtit hugga huvudet av, Herodias dotter till vilja, v. 1. Och JESUS drog bort i öknen; där spisade han femtusend män, med fem bröd och två fiskar, v. 13. När de drogo dädan, kom JESUS gångandes på vattnet till sina Lärjungar i båten, v. 22. Då ville Petrus gå till honom; men han begynte sjunka. Och de tillbådo honom, v. 28. Och gjorde många sjuka helbrägda, v. 34.

I. Herodes håller före att JESUS var Johannes Döparen, den han hade låtit dräpa.

Matt 14:1. I DEN tiden, hörde Herodes Tetrarcha (a) JESU rykte;

Matt 14:2. Och sade till sina tjänare: Denne är Johannes Döparen; han är uppstånden ifrå de döda, och därföre verka sådana krafter i honom. *

* Marc. 6: 14. Luc. 9: 7.

Matt 14:3. Ty Herodes hade gripit Johannem *, bundit, och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull. *

* Matth. 4: 12. * Marc. 6: 17, Luc. 3: 19, 20.

Matt 14:4. Förty Johannes hade sagt till honom: Dig är icke lovligit hava henne.

Matt 14:5. Och han hade gärna dräpit honom; men han räddes för folket: ty de höllo honom för en Prophet. *

* Matth. 21: 26. Luc. 20: 6.

Matt 14:6. Men då Herodis födelsedag begicks *, dansade Herodias dotter för dem; och det behagade Herodi.

* 1. Mos. 40: 20. Marc. 6: 21.

Matt 14:7. Därföre lovade han henne vid en ed, att han ville giva henne, vad hon begärade.

Matt 14:8. Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tillförene: Giv mig här på ett fat Johannis Döparens huvud.

Matt 14:9. Och Konungen blev bedrövad: dock för edens skull, och för deras skull som såto över bord med honom, böd han, att det skulle givas henne.

Matt 14:10. Och sände bort, och halshögg Johannes i häktelset.

Matt 14:11. Och hans huvud vart framburet på ett fat, och givet pigone; och hon bar det till sina moder.

Matt 14:12. Och hans lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrovo honom: och gingo sedan bort, och förkunnade det JESU.

II. JESUS far neder i öknen, och spisar där 5000 män.

Matt 14:13. När JESUS det hörde, for han dädan med skepp, avsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom till fot ifrå städerna.

Matt 14:14. Och JESUS gick ut, och såg det myckla folket, och varkunnade sig över dem *, och gjorde deras kranka helbrägda.

* Joh. 6: 5.

Matt 14:15. Och när det var blivit afton, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, att de må gå bort i byarna, och köpa sig mat. *

* Marc. 6: 35. Luc. 9: 12.

Matt 14:16. Men JESUS sade till dem: Det görs icke behov, att de bortgå; giver I dem äta.

Matt 14:17. Då sade de till honom: Vi have här icke mer än fem bröd, och två fiskar. *

* Marc. 6: 38. Joh. 6: 9.

Matt 14:18. Sade han: Tager mig dem hit.

Matt 14:19. Och han böd folket sätta sig ned på gräset: och tog de fem bröd, och de två fiskar; såg upp i himmelen, och välsignade *; bröt det, och gav Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåvo så folken. *

* 1. Tim. 4: 3. cap. 6: 17. * Matth. 15: 36.

Matt 14:20. Och de åto alle, och vordo mätte. Och de togo upp det över var i styckom, tolv korgar fulla.

Matt 14:21. Och de som ätit hade, voro vid femtusend män, förutan kvinnor och barn.

III. Skiljer Lärjungarna och folket ifrå sig; och går på vattnet.

Matt 14:22. Och strax drev JESUS sina Lärjungar, att de skulle stiga i skeppet, och fara före honom till hinsidon, så länge han skilde folket ifrå sig. *

* Marc. 6: 45. Joh. 6: 16, 17.

Matt 14:23. Och när han hade skiljt folket ifrå sig, gick han upp på ett berg avsides, till att bedja: och när aftonen kom, var han där allena.

Matt 14:24. Men skeppet var då allaredo mitt på havet, och led plats i vågene: förty vädret var emot.

Matt 14:25. Men i den fjärde väktene (b) om natten, kom JESUS till dem, gångandes på havet.

Matt 14:26. Och när Lärjungarna sågo honom gå på havet, vordo de förfärade, och sade: Det är ett spökelse; och ropade av räddhåga.

Matt 14:27. Men JESUS talade dem strax till, och sade: Varer vid ett gott mod; det är jag, varer icke rädde.

IV. Petrus vill ock gå på vattnet; men begynner sjunka.

Matt 14:28. Och Petrus svarade honom, och sade: HERRE, äret du, så bjud mig komma till dig uppå vattnet.

Matt 14:29. Och han sade: Kom. När Petrus då steg utav skeppet, gick han på vattnet, att han skulle komma till JESUM:

Matt 14:30. Men när han såg, att vädret var starkt, vart han förfärad: och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: HERRE, hjälp mig.

Matt 14:31. Och strax räckte JESUS ut handena, och fattade uti honom, och sade till honom: O du klentrogne, hvi tvivlade du?

Matt 14:32. Och när de voro inkomne i skeppet, stillade vädret sig.

Matt 14:33. Men de som voro i skeppet, gingo fram och tillbådo honom, och sade: Visserliga äst du Guds Son.

V. JESUS botar många sjuka.

Matt 14:34. Och när de voro överfarne, kommo de uti det landet Genesaret. *

* Marc. 6: 53.

Matt 14:35. Och när folket därsammastäds förnummo honom, sände de bud i hela landet däromkring; och hade alla sjuka till honom:

Matt 14:36. Och bådo honom, att de måtte allenast taga på hans klädafåll: och så månge som togo däruppå, blevo alldeles helbrägda. *

* Matth. 9: 21. Marc. 3: 10. Luc. 6: 19.

V. 1. (a) Tetrarcha) Judea med sin tillhöring, var delad i fyra herrskap: därav kallades var herren Tetrarcha: det är Kvarters Förste, eller hövding över fjärde delen av landet.

V. 25. (b) Fjärde väktene) Nattene skifte man i förtiden i fyra väkter; och vardera hade tre timmar.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 15. CAPITLET

DÅ förlade han de Phariseers mening om de gamlas stadgar, som icke hade grund i Guds ord, v. 1. Och underviste sina Lärjungar, vad det är som orenar människona, v. 15. Sedan halp han den Cananeiska kvinnones dotter ifrå djävulen; och många andra ifrå sina sjukdomar, v. 21. Fyratusend män spisade han med sju bröd och några få fiskar, v. 32.

I. JESUS svarar på Phariseernas fråga, om fädernas stadgar.

Matt 15:1. DÅ kommo till JESUM de Skriftlärde, och de Phariseer av Jerusalem *, och sade:

* Marc. 7: 1.

Matt 15:2. Hvi bryta dina Lärjungar de Äldstas stadga? Förty de två intet sina händer, när de skola äta bröd.

Matt 15:3. Men han svarade, och sade till dem: Hvi bryten ock I Guds bud för edar stadgas skull?

Matt 15:4. Ty Gud haver budit, och sagt: Hedra din fader och moder *: och den som bannar fader eller moder, han skall döden dö. *

* 2. Mos. 20: 12. 5. Mos. 5: 16. Syr. 13: 9. Ephes. 6: 2. * 2. Mos. 21: 17. 3. Mos. 20: 9. Ords. 20: 20.

Matt 15:5. Men I sägen: Var och en må säga till fader eller moder: Det är en gåva, som du skulle få av mig, dig till nytto * (a), och hedrar så intet sin fader eller sina moder;

* Marc. 7: 11.

Matt 15:6. Och haven därmed gjort Guds bud till intet, för edar stadgas skull.

Matt 15:7. I skrymtare, rätt haver Esaias propheterat om eder, sägandes:

Matt 15:8. Detta folket nalkas mig med sin mun, och hedrar mig med sina läppar; men deras hjärta är långt ifrå mig. *

* Esa. 29: 13. Marc. 7: 6.

Matt 15:9. Men fåfängt dyrka de mig, lärandes de lärdomar, som äro människobud. *

* Marc. 7: 14.

Matt 15:10. Och han kallade till sig folket, och sade till dem: Hörer, och förstår.

Matt 15:11. Det besmittar icke människona, som ingår genom munnen: utan det som utgår av munnen, det besmittar människona.

Matt 15:12. Då stego hans Lärjungar fram, och sade till honom: Vetst du, att Phariseerna förargades, när de hörde detta ordet?

Matt 15:13. Men han svarade, och sade: Var och en planterning (b), som min himmelske Fader icke planterat haver, skall uppryckas med rötter. *

* Joh. 15: 2.

Matt 15:14. Låter fara dem; de äro blindas blinde ledare *: var nu en blinder leder en blindan, så falla de både i gropena.

* Matth. 23: 16. Luc. 6: 39.

II. Lärer vad det är som människorna besmittar.

Matt 15:15. Då svarade Petrus, och sade till honom: uttyd oss denna liknelsen. *

* Marc. 7: 17.

Matt 15:16. Då sade JESUS: Ären I ock ännu oförståndige?

Matt 15:17. Förstån I icke ännu, att allt det som ingår genom munnen, det går i buken, och haver sin naturliga utgång?

Matt 15:18. Men det som går utav munnen, det kommer ifrå hjärtat; och det besmittar människona:

Matt 15:19. Ty av hjärtat * utgå onda tankar, mord, hor, skörlevnad, tjuveri, falsk vittne, hädelse.

* 1. Mos. 6: 5. cap. 8: 21.

Matt 15:20. Det äro de stycke som besmitta människona: men äta med otvagna händer, besmittar icke människona.

III. Botar den Cananeiska kvinnan, och många andra sjuka.

Matt 15:21. Och JESUS gick dädan, och kom i Tyri och Sidons landsändar: *

* Marc. 7: 24.

Matt 15:22. Och se, en Cananeisk kvinna kom ut av de landsändar, och ropade till honom, och sade: O HERRE, Davids Son, förbarma dig över mig: min dotter kväljs jämmerliga av djävulen.

Matt 15:23. Men han svarade henne icke ett ord. Då stego hans Lärjungar fram, och bådo honom, och sade: Skilj henne ifrå dig; ty hon ropar efter oss.

Matt 15:24. Men han svarade, och sade: Jag är icke utsänd, utan till de borttappada får av Israels hus. *

* Matth. 10: 5, 6. Ap. G. 13: 46

Matt 15:25. Men hon kom, och tillbad honom, sägandes: HERRE, hjälp mig.

Matt 15:26. Men han svarade, och sade: Det är icke höveligit, att taga barnens bröd, och kasta det för hundarna.

Matt 15:27. Men hon sade: Ja, HERRE; dock likväl äta hundarna av de smulor, som falla utav deras Herrars bord.

Matt 15:28. Då svarade JESUS, och sade till henne: O kvinna, din tro är stor; ske dig som du vilt: och hennes dotter blev helbrägda i samma stund.

Matt 15:29. Och JESUS gick dädan länger fram, och kom till det Galileiska havet *; och gick upp på ett berg, och satte sig där.

* Marc. 7: 31.

Matt 15:30. Och till honom kom mycket folk, och hade med sig halta, blinda, dumbar, lemmalösa, och många andra, och kastade dem för JESU fötter; och han gjorde dem helbrägda: *

* Esa. 35: 5. Marc. 7: 32.

Matt 15:31. Så att folket förundrade sig, när de sågo de dumbar tala, de lemmalösa färdiga, de halta gå, de blinda se; och prisade Israels Gud.

IV. Spisar fyratusend män.

Matt 15:32. Och JESUS kallade sina Lärjungar till sig, och sade: Jag ömkar mig över folket: ty de hava nu i tre dagar tövat när mig, och hava intet äta; och jag vill icke låta dem ifrå mig fastande, att de icke skola givas upp i vägen. *

* Marc. 8: 1.

Matt 15:33. Då sade hans Lärjungar till honom: Var skole vi få här i öknene så mycket bröd, där vi kunne mätta så mycket folk med?

Matt 15:34. Sade JESUS till dem: Huru mång bröd haven I? Och de sade: Sju, och några små fiskar.

Matt 15:35. Då böd han folket sätta sig ned på jordena.

Matt 15:36. Och tog de sju bröd, och fiskarna, tackade, bröt, och gav sina Lärjungar; och Lärjungarna gåvo folkena. *

* Matth. 14: 19.

Matt 15:37. Och de åto alle, och vordo mätte: och upptogo det över var, i styckom, sju korgar fulla.

Matt 15:38. Och de som åto voro fyratusend män, förutan kvinnor och barn.

Matt 15:39. Och när han hade skiljt folket ifrå sig, steg han till skepps, och kom uti den gränson vid Magdala.

V. 5. (a) Till nytto) Det är, Gud giver dig väl något annat i den staden.

V. 13. (b) Planterning) All lära och verk, som Gud icke verkar i människone, är synd: och här ser man, huru platt intet vår fri vilje förmår.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 16. CAPITLET

VID den tiden kommo de Phariseer och Sadduceer, och begärade tecken av himmelen: men han hölt dem före Jone Prophetens tecken, v. 1. Så lärde han då sina Lärjungar, huru de skulle undfly de Phariseers villfarelse, v. 5. Och Petrus gjorde en härlig bekännelse om Christo, i alla Lärjungarnas namn; och fick makt till att binda och lösa, v. 13. Sedan förkunnade dem JESUS om sitt lidande, och allas deras som ville följa honom, v. 21.

I. De Phariseer begära tecken; och Christus svarar därpå.

Matt 16:1. DÅ stego de Phariseer och Sadduceer fram, och frestade honom, begärandes att han ville låta dem se tecken av himmelen. *

* Matth. 12: 38. Marc. 8: 11.

Matt 16:2. Men han svarade, och sade till dem: Om aftonen sägen I: Det bliver klart väder; förty himmelen är röd; *

* Luc. 12: 54.

Matt 16:3. Och om morgonen: Det bliver oväder i dag; ty himmelen är röd, och olustig. I skrymtare, om himmelens skepelse kunnen I döma; kunnen I ock icke döma om tidernas tecken? (a)

Matt 16:4. Detta vrånga och horiska släktet söker efter tecken; och thy skall intet tecken givas, annat än Jone Prophetens tecken *. Och så övergav han dem, och gick sin väg.

* Jon. 2: 1. Matth. 12: 39.

II. Christus varnar Lärjungarna för Phariseernas surdeg.

Matt 16:5. Och när hans Lärjungar voro komne utöver på den andra stranden, hade de förgätit taga bröd med sig. *

* Marc. 8: 14.

Matt 16:6. Då sade JESUS till dem: Ser till, och förvarer eder för de Phariseers och Sadduceers surdeg. *

* Luc. 12: 1.

Matt 16:7. Då överlade för sig själva, och sade: Vi have intet bröd tagit med oss.

Matt 16:8. När JESUS det förnam, sade han till dem: I klentrogne, hvi överläggen I för eder själva, att I icke haven tagit bröd med eder?

Matt 16:9. Förstån I icke ännu, eller minnens om de fem bröd emellan de femtusend män, och huru många korgar I upptogen? *

* Matth. 14: 17, 20 Joh. 6: 9.

Matt 16:10. Icke heller om de sju bröd emellan de fyratusend män, och huru många korgar I då upptogen? *

* Matth. 15: 34.

Matt 16:11. Huru kommer det då till, att I icke kunnen förstå, att jag icke sade eder om bröd, (då jag sade:) I skolen förvara eder för de Phariseers och Sadduceers surdeg?

Matt 16:12. Så förstodo de då, att han hade icke budit dem taga sig vara för bröds surdeg; utan för de Phariseers och Sadduceers lärdom.

III. Christi fråga om människones Son; och Petri bekännelse.

Matt 16:13. Då JESUS kom uti Cesaree Philippi landsändar, frågade han sina Lärjungar, och sade: Vem säger folket mig människones Son vara? *

* Marc. 8: 27. Luc. 9: 18.

Matt 16:14. Då sade de: Somlige Johannem Döparen *; somlige Eliam; somlige Jeremiam, eller en av Propheterna.

* Matth. 14: 2.

Matt 16:15. Sade han till dem: Men vem sägen I mig vara?

Matt 16:16. Och Simon Petrus svarade, och sade: Du äst Christus, dens levande Guds Son. *

* Joh. 6: 69. cap 1: 27 Ap. G. 8: 37. cap. 9: 20. 1. Joh. 4: 15. cap. 5: 5.

Matt 16:17. Då svarade JESUS, och sade till honom: Salig äst du Simon, Jona son: ty kött och blod haver dig det icke uppenbarat; utan min Fader, som är i himmelen. *

* 1. Cor. 2: 10.

Matt 16:18. Och jag säger ock dig, att du äst Petrus * (b), och uppå detta hälleberget * (c) skall jag bygga mina Församling; och helvetes portar skola icke varda henne övermäktige.

* 1. Joh. 1: 42. * Esa. 28: 16. 1. Cor. 3: 11. Eph. 2: 20.

Matt 16:19. Och jag skall giva dig Himmelrikes nycklar: allt det du binder på jordene, det skall vara bundet i himmelen: och allt det du löser på jordene, det skall vara löst i himmelen. *

* Matth 18: 18. Joh. 20: 23.

Matt 16:20. Då böd han sina Lärjungar, att de skulle för ingen säga, att han var JESUS Christus. *

* Matth. 17: 9. Marc. 8: 30. Luc. 9: 21.

IV Christus förkunnar sitt och sina efterföljares lidande.

Matt 16:21. Ifrå den tiden begynte JESUS visa * sina Lärjungar, huru han måste gå till Jerusalem, och lida mycket av de Äldsta, och av de översta Prästerna, och av de Skriftlärda, och dödas, och tredje dagen uppstå igen.

* Matth. 20: 17, 18. Marc. 8: 31.

Matt 16:22. Och Petrus tog honom avsides, och begynte näpsa honom, och sade: HERRE, skona dig själv; detta vederfares dig icke.

Matt 16:23. Men han vände sig om, och sade till Petrum: Gack bak om mig, Satan; du äst mig till förargelse: ty du besinnar icke det Gudi tillhörer, utan det människom tillhörer.

Matt 16:24. Då sade JESUS till sina Lärjungar: Den mig vill följa, han försake sig själv, och tage sitt kors uppå sig, och följe mig. *

* Matth. 10: 38. Marc. 8: 34. Luc. 9: 23. cap. 14: 27.

Matt 16:25. Ty den som vill frälsa sitt liv, han skall mista det: och den som mister sitt liv för mina skull, han skall finna det. *

* Matth. 10: 39. Marc. 8: 35. Luc. 17: 33. Joh. 12: 25.

Matt 16:26. Ty vad gagnar det människone, om hon vunne hela världena, men förlorar sin själ? Eller vad kan människan giva till lösen för sin själ? *

* Marc. 8: 36. Luc. 9: 25.

Matt 16:27. Förty det skall ske, att människones Son skall komma i sins Faders härlighet, med sina Änglar *; och då skall han löna varjom och enom efter hans gärningar. *

* Zach. 14: 5. Matth. 25: 31. cap. 26: 64. Marc. 8: 38. Jud. Ep. v. 14.

Matt 16:28. Sannerliga säger jag eder: någre äro ibland dem som här stå, som icke skola smaka döden (d), tilldess de få se människones Son komma i sitt Rike. *

* Ps 62: 13. Rom. 2: 6. Uppenb. 2: 23. Marc. 9: 1. Luc. 9: 27.

V. 3. (a) Tidsens tecken) Med dessa tecken, menar Christus sin underverk, som voro förkunnade, att de ske skulle i Christi tid, Esa. 35: 5.

V. 18. (b) Du äst Petrus) Cepha På Syrisko, Petros På Grekisko, betyder ett hälleberg: och var och en som samma bekännelse haver, som Petrus här hade, må ock väl heta Petrus: och är genom den samma bekännelsen byggd på en fast grund, så att helvetes portar, det är, synden, döden, helvetet, världslig visdom, våld, etc. kunna honom icke förmäktige vara.

(c) Uppå detta hälleberget) Det är: uppå denna tron och bekännelsen, eller uppå Christum själv, den Petrus bekände: ty han är Propheternas och Apostlarnas grund, och själve hörnestenen, Eph. 2: 20. Och den andeliga klippan, 1. Cor. 10: 4. Så förstår ock Augustinus dessa orden, Retract. cap. 22.

V. 28. (e) Döden) Det är: Den som tror uppå mig, han skall icke se döden, Joh. 8: 51. cap. 11: 25. cap. 12: 47.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 17. CAPITLET

SEX dagar därefter gick JESUS med några sina Lärjungar på ett högt berg, och vart förklarad för dem, med stor härlighet, v. 1. När han gick ned av berget, underviste han dem om Elie tillkommelse, v. 9. Sedan utdrev han en djävul; och sade för Lärjungomen orsakena, hvi de icke kunde driva honom ut, v. 14. Åter sade han dem om sitt lidande, v. 22. Och han sände Petrum, att han skulle giva skattpenning dem som därpå kravde, v. 24.

I. Christus varder förklarad på berget.

Matt 17:1. OCH sex dagar därefter, tog JESUS Petrum, och Jacobum, och Johannem hans broder till sig; och hade dem avsides upp på ett högt berg; *

* Marc. 9: 2. Luc. 9: 28.

Matt 17:2. Och vart förklarad för dem: och hans ansikte sken som solen; och hans kläder vordo vit såsom ljuset.

Matt 17:3. Och se, dem syntes Moses, och Elias, talandes med honom.

Matt 17:4. Då svarade Petrus, och sade till JESUM: HERRE, här är oss gott att vara: vilt du, så vilje vi här göra tre hyddor; dig ena, och Mosi ena, och Elie ena.

Matt 17:5. Vid han ännu talade, se, en ljus sky överskyggde dem; och se, en röst utu skyn sade: Denne är min käre Son, i vilkom jag haver ett gott behag; honom hörer. *

* Matth. 3: 17. Marc. 1: 11. cap. 9: 7. Joh. 1: 34. 2. Pet. 1: 17.

Matt 17:6. Och när Lärjungarna det hörde, föllo de på sitt ansikte, och vordo svårliga förfärade.

Matt 17:7. Men JESUS gick till, och tog på dem, och sade: Står upp, och rädens icke.

Matt 17:8. Men då de upplyfte sin ögon, sågo de ingen, utan JESUM allena.

II. Underviser Lärjungarna om Elie tillkomst.

Matt 17:9. Och när de gingo ned av berget, böd JESUS dem, och sade: Säger för ingen denna synena *, tilldess människones Son är uppstånden ifrå de döda.

* Matth. 16: 20.

Matt 17:10. Och frågade honom hans Lärjungar, och sade: Hvi säga då de Skriftlärde, att Elias måste komma först?

Matt 17:11. Och JESUS svarade, och sade till dem: Elias skall ju komma först *, och upprätta allt igen.

* Mal. 4: 5. Matth. 11: 14. Marc. 9: 11, 12.

Matt 17:12. Men jag säger eder: Elias är allaredo kommen, och de kände honom intet; utan gjorde honom allt vad de ville. Sammalunda skall ock människones Son lida av dem.

Matt 17:13. Då förstodo Lärjungarna, att han sade dem om Johanne Döparen.

III. Utdriver en djävul.

Matt 17:14. Och när de kommo till folket, steg en man * fram, föll på knä för honom;

* Marc. 9: 17. Luc. 9: 38.

Matt 17:15. Och sade: HERRE, förbarma dig över min son: ty han är månaderasande, och lider stor jämmer: ty han faller ofta i elden, och ofta i vattnet:

Matt 17:16. Och jag hade honom fram för dina Lärjungar, och de kunde intet hjälpa honom.

Matt 17:17. Då svarade JESUS, och sade: O du otrogna och vrånga släkte, huru länge skall jag vara med eder? Huru länge skall jag lida eder? Haver honom hit.

Matt 17:18. Och JESUS hotade honom, och djävulen gick ut av honom; och drängen vart helbrägda ifrå samma stund.

Matt 17:19. Då gingo Lärjungarna till JESUM avsides, och sade: Hvi kunde icke vi driva honom ut?

Matt 17:20. Men JESUS sade till dem: För edra otros skull. Sannerliga säger jag eder: Om I haven trona som ett Senapskorn, då mågen I säga till detta berget: Gack hädan dit bort, och det skall gå; och eder varder intet omöjeligit. *

* Matth. 21: 21. Marc. 11: 23. Luc. 17: 6. 1. Cor. 13: 2.

Matt 17:21. Men detta slaget går icke ut, utan med bön och fasto.

IV. Förkunnar sitt lidande.

Matt 17:22. Men då de vistades i Galilea, sade JESUS till dem: Människones Son skall varda överantvardad i människors händer: *

* Matth. 16: 21. cap. 20: 18. Marc. 9: 31. Luc. 9: 22, 44. cap. 18: 31. cap. 24: 26.

Matt 17:23. Och de skola dräpa honom: och tredje dagen skall han stå upp igen. Och de vordo storliga bedrövade.

V. Giver skatt, för sig och Petro.

Matt 17:24. Och när de kommo till Capernaum, gingo de, som uppburo skattpenningen, till Petrum, och sade: Betalar icke edar mästare skattpenning?

Matt 17:25. Då sade han: Ja *; och som han kom i huset, förekom honom JESUS, och sade: Vad synes dig, Simon? Av vem taga jordenes Konungar tull eller skatt? Av sin barn, eller av de främmande?

* Matth. 22: 21. Rom. 13: 7.

Matt 17:26. Sade Petrus till honom: Av de främmande. Då sade JESUS till honom: Så äro ju barnen fri. (a)

Matt 17:27. Men på det vi icke skole förarga dem, så gack till havet, och kasta ut kroken, och den första fisk som kommer upp, tag: och när du låter upp hans mun, varder du finnandes en penning; den tag, och få honom ut, för mig, och dig.

V. 26. (a) Barnen fri) Ändock Christus var fri, gav han likväl skatt, sinom nästa till vilja. Så är ock en Christen uti mång ting fri på sina vägna; men han giver sig dock välviljog sinom nästa till tjänst.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 18. CAPITLET

DÅ frågade honom hans Lärjungar, vilken den störste vore i Himmelriket, v. 1. Men han ställde dem ett barn före, förmanandes dem till att undfly högfärd, v. 2. Och de enfaldigas förargelse, v. 6. Han lärde dem ock huru de skulle sig förhålla emot de oroliga och trätosamma, v. 15. När då Petrus ville veta huru ofta han skulle giva sinom nästa till; svarade honom JESUS med en liknelse, om en tjänare, som var sinom herra skyldig tiotusend pund, v. 21.

I. Lärjungarnas spörsmål, om den största i Himmelriket; och Christi svar.

Matt 18:1. I DEN samma stundene, gingo Lärjungarna till JESUM, och sade: Vilken är den störste i Himmelriket? *

* Marc. 9: 33, 34. Luc. 9: 46.

Matt 18:2. Då kallade JESUS fram ett barn, och ställde det mitt ibland dem;

Matt 18:3. Och sade: Sannerliga säger jag eder, utan I omvänden eder, och varden såsom barn *, skolen I icke komma in i Himmelriket.

* Matth. 19: 14. 1. Cor. 14: 20.

Matt 18:4. Vilken nu sig själv så förnedrar som detta barnet, han är den störste i Himmelriket:

Matt 18:5. Och vilken som anammar ett sådant barn i mitt Namn, han anammar mig. *

* Matth. 10: 42.

II. Varning emot förargelse.

Matt 18:6. Men vilken som förargar en av dessa små, som tro på mig, honom vore bättre, att en kvarnsten vore hängd om hans hals, och han sänktes ned i havsens djup. *

* Marc. 9: 42. Luc. 17: 1, 2.

Matt 18:7. Ve världene för förargelsernas skull: ty förargelser måste ju komma *; dock, ve de människo, genom vilka förargelse kommer.

* 1. Cor. 11: 19.

Matt 18:8. Men om din hand eller din fot är dig till förargelse, så hugg dem av, och kasta ifrå dig: bättre är dig ingå uti livet halt, eller lemmalös, än du skulle hava två händer och två fötter, och kastas i evinnerlig eld. *

* Matth. 5: 30. Marc. 9: 43. Col. 3: 5.

Matt 18:9. Och om ditt öga är dig till förargelse, riv det ut, och kastat ifrå dig: bättre är dig, att du ingår i livet enögder, än du skulle hava tu ögon, och kastas i helvetes eld.

Matt 18:10. Ser till, att I förakten ingen av dessa små: ty jag säger eder, att deras Änglar * i himmelen se alltid mins Faders ansikte, som är i himlom.

* Ps. 34: 8.

Matt 18:11. Ty människones Son är kommen till att frälsa det som förtappat var. *

* Luc. 19: 10.

Matt 18:12. Huru synes eder? Om en människa hade hundrade får, och ett av dem fore vilt; övergiver hon icke de nio och niotio på bergen, och går bort, och söker efter det som for vilt; *

* Luc. 15: 4.

Matt 18:13. Och händer det så, att hon finner det igen, sannerliga säger jag eder, hon gläds mera däröver, än över de nio och niotio, som icke foro vilt.

Matt 18:14. Så är ock icke edar himmelske Faders vilje, att någor av dessa små skall borttappas.

III. Om försonlighet, och fridsamhet.

Matt 18:15. Men om din broder syndar dig emot, så gack, och straffa * honom emellan dig och honom allena: hörer han dig, så haver du förvärvat din broder; *

* 3. Mos. 19: 17. Syr. 19: 13, 14. Luc. 17: 3. Gal. 6: 1. * 1. Cor. 9: 19. Jac. 5: 19, 20.

Matt 18:16. Men hörer han dig icke, så tag ännu med dig en eller två: på det all sak skall bestå uti tvegga eller tregga vittnes mun: *

* 5. Mos. 19: 15. Joh. 8: 17. 2. Cor. 13: 1. Ebr. 10: 28.

Matt 18:17. Men hörer han dem icke, så säg det Församlingene; men hörer han icke Församlingena, så hålt honom såsom en Hedning och Publican. *

* Rom. 16: 17. 1. Cor. 5: 9. 2. Thess. 3: 14. 2. Joh. 5: 10.

Matt 18:18. Sannerliga säger jag eder: Allt det I binden på jordene, det skall vara bundet i himmelen: och allt det I lösen på jordene, det skall vara löst i himmelen. *

* Matth. 16: 19. Joh. 20: 23.

Matt 18:19. Yttermera, säger jag eder: Att om två av eder komma överens på jordene, vad ting det helst kan vara som de bedja om (a), skall dem det vederfaras * av minom Fader, som är i himlom.

* Matth. 21: 22. 1. Joh. 3: 22. cap. 5: 14. Jac. 4: 3.

Matt 18:20. Ty var två eller tre äro församlade i mitt Namn (b), där är jag mitt ibland dem.

IV. Petri fråga, huru ofta han skulle förlåta; och JESU svar genom liknelse.

Matt 18:21. Då steg Petrus fram till honom, och sade: HERRE, huru ofta skall min broder synda emot mig, och jag skall förlåta honom det? Intill sju resor? *

* Luc. 17: 4.

Matt 18:22. Då sade JESUS till honom: Jag säger dig, icke intill sju resor; utan intill sjuttio sinom sju resor.

Matt 18:23. Fördenskull är Himmelriket liknat vid en Konung, som ville hålla räkenskap med sina tjänare:

Matt 18:24. Och när han begynte räkna, vart en framhavd för honom, som honom var skyldig tiotusend pund;

Matt 18:25. Men efter han hade icke där han kunde betala med, böd hans Herre att han skulle säljas, och hans hustru, och barn, och allt det han ägde, och betalas med.

Matt 18:26. Då föll den tjänaren ned, och tillbad honom, och sade: Herre, hav tålamod med mig, jag vill allt betala dig.

Matt 18:27. Då varkunnade Herren sig över den tjänaren, och lät honom lös, och gav honom till det han var skyldig.

Matt 18:28. Men den tjänaren gick ut, och fann en av sina medtjänare, som honom var skyldig hundrade penningar; och han tog fatt på honom, och fick honom i halsen, och sade: Betala mig det du äst skyldig.

Matt 18:29. Då föll hans medtjänare till hans fötter, och bad honom, sägandes: Hav tålamod med mig, jag vill allt betala dig:

Matt 18:30. Men han ville icke; utan gick bort, och kastade honom i fängelse, så länge han betalade det han var skyldig.

Matt 18:31. Då nu andre hans medtjänare sågo det som skedde, blevo de storliga bedrövade, och kommo, och kungjorde sinom Herra allt det skett var.

Matt 18:32. Då kallade hans Herre honom för sig, och sade till honom: Du skalkaktige tjänare, all den skulden, gav jag dig till, ty du bad mig:

Matt 18:33. Skulle du ock icke hava förbarmat dig över din medtjänare, såsom jag förbarmade mig över dig?

Matt 18:34. Och hans Herre vart vred, och antvardade honom bödlarna i händer, tilldess det var allt betalat, som han honom skyldig var.

Matt 18:35. Så skall ock min himmelske Fader göra eder, om I icke förlåten av edor hjärta, var och en sinom broder det de bryta. *

* Matth. 6: 14. Marc. 11: 26.

V. 19. (a) Bedja om) Icke allt det som var och en lättfärdeliga bedes av Gudi: utan det vi bedje efter Guds vilja, och efter hans löfte, 1. Joh. 5: 14. Jac. 4: 3.

V. 20. (b) I mitt Namn) Efter min befallning, och mig till äro; så går det ock allt väl.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 19. CAPITLET 

SEDAN svarade JESUS till de Phariseers fråga, om man må skiljas vid sina hustru, och för vad orsaks skull, v. 1. De hade ock barn till honom; och han välsignade dem, v. 13. Sedan frågade honom en yngling, vad han skulle göra, att han måtte få evinnerligit liv? Då bad han honom först hålla budorden, sedan (om han ville vara fullkomlig) skulle han sälja allt det han ägde, och giva de fattiga, v. 16. Han underviste ock sina Lärjungar, vad de skulle få till lön, som för Evangelii bekännelse något lida i denna världene, v. 27.

I. JESU resa av Galilea till Judeam.

Matt 19:1. OCH det begav sig, när JESUS hade fullkomnat det talet, gick han utav Galilea, och kom in i Judee landsändar *, på hinsidon Jordan:

* Marc. 10: 1.

Matt 19:2. Och honom följde mycket folk; och han gjorde dem där helbrägda.

II. Phariseernas fråga om äktenskaps skillnad; och Christi svar.

Matt 19:3. Då gingo de Phariseer fram till honom, frestade honom, och sade till honom: Är det mannenom lovligit, att skilja sina hustru ifrå sig, för allahanda sakers skull?

Matt 19:4. Men han svarade, och sade till dem: Haven I icke läsit, att den som gjorde människona av begynnelsen, man och kvinno gjorde han dem? *

* 1. Mos. 1: 27. cap. 5: 2. Mal. 2: 14.

Matt 19:5. Och sade: Fördenskull skall en man övergiva fader och moder, och bliva när sine hustru; och de tu skola varda ett kött: *

* 1. Mos. 2: 24. Marc. 10: 7. 1. Cor. 6: 16. cap. 7: 10, 11. Eph. 5: 31.

Matt 19:6. Så äro de icke mera tu, utan ett kött: vad nu Gud haver sammanfogat, det skall människan icke åtskilja.

Matt 19:7. Då sade de till honom: Hvi böd då Moses giva skiljobrev, och övergiva henne? *

* 5. Mos. 24: 1. Matth. 5: 31.

Matt 19:8. Sade han till dem: För edart hjärtas hårdhets (a) skull, tillstadde Moses, att I måtten övergiva edra hustrur; men av begynnelsen var det icke så.

Matt 19:9. Men jag säger eder: Vilken som skiljer sina hustru ifrå sig, utan för hors skull, och tager ena andra, han gör hor; och den som tager den övergivna, han gör hor. *

* Matth. 5: 32. Marc. 10: 11. Luc. 16: 18.

Matt 19:10. Då sade hans Lärjungar till honom: Haver mansens sak sig så med hustrune, då är icke gott giva sig i äktenskap.

Matt 19:11. Men han sade till dem: Var man tager icke detta ordet; utan de vilkom det bliver givet: *

* 1. Cor. 7: 2, 7, 9, 17.

Matt 19:12. Ty somlige snöpte äro, som så äro födde av moderlivet; och somlige snöpte äro, som äro snöpte av människom; och somlige snöpte äro, som sig själva (b) hava snöpt för Himmelrikets skull *. Vilken som kan tagat, han taget. * 1. Cor. 7: 32, 34. cap. 9: 5.

III. Barn välsignas av JESU.

Matt 19:13. Då vordo barn burne till honom, att han skulle lägga händer på dem, och bedja; men Lärjungarna näpste dem. *

* Marc. 10: 13. Luc. 18: 15.

Matt 19:14. Men JESUS sade: Låter betämma barnen, och förmener dem icke komma till mig: ty sådana hörer Himmelriket till. *

* Matth. 18: 3.

Matt 19:15. Och när han hade lagt händer på dem, gick han dädan.

IV. JESU samtal med en rik yngling, om vägen till livet;

Matt 19:16. Och se, en gick fram, och sade till honom: Gode Mästar, vad gott skall jag göra, att jag må få evinnerligit liv? *

* Marc. 10: 17. Luc. 18: 18.

Matt 19:17. Då sade han till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan Gud allena: men vilt du ingå till livet, så hålt budorden.

Matt 19:18. Sade han till honom: Vilka? Sade JESUS: Du skalt icke dräpa: Du skalt icke bedriva hor: Du skalt icke stjäla: Du skalt icke bära falsk vittne. *

* 2. Mos. 20: 13, rc. 5. Mos. 5: 17, rc.

Matt 19:19. Hedra din fader, och dina moder *: och, du skalt älska din nästa som dig själv. *

* Matth. 15: 4. Eph. 6: 2. * 3. Mos. 19: 18. Matth. 22: 39. Rom. 13: 9. Gal. 5: 14. Jac. 2: 8.

Matt 19:20. Då sade den unge mannen till honom: Allt detta haver jag hållit av min ungdom; vad fattas mig ännu?

Matt 19:21. Sade JESUS till honom: Vilt du vara fullkomlig (c), så gack bort, sälj det du haver, och giv de fattiga, och du skalt få en skatt i himmelen *; och kom, och följ mig.

* Matth. 6: 20. Luc. 12: 33.

Matt 19:22. Men när den unge mannen hörde detta ordet, gick han bedrövad bort: ty han hade många ägodelar.

V. JESUS lärer, huru svårt det är enom rikom gå in i Himmelriket.

Matt 19:23. Då sade JESUS till sina Lärjungar: Sannerliga säger jag eder: Dem rika är svårt gå in i Himmelriket. *

* Marc. 10: 24. 1. Tim. 6: 9, 10.

Matt 19:24. Och yttermera säger jag eder: Det är lättare, att en Camel går genom ett nålsöga, än att en rik kommer in i Guds Rike.

Matt 19:25. När Lärjungarna detta hörde, vordo de ganska förfärade, och sade: Ho kan då varda salig?

Matt 19:26. Då såg JESUS till dem, och sade till dem: För människom är det omöjeligit; men för Gudi äro allting möjelig. *

* Jer. 32: 17. Zach. 8: 6. Luc. 1: 37. cap. 18: 27.

VI. Petri fråga; och Christi svar, om deras lön, som följa sig.

Matt 19:27. Då svarade Petrus, och sade till honom: Se, vi have övergivit allting, och följt dig: vad skole vi få därföre? *

* Marc. 10: 28. Luc. 18: 28.

Matt 19:28. Men JESUS sade till dem: Sannerliga säger jag eder, att I, som mig haven efterföljt; i den nya födelsen, när människones Son varder sittandes på sins härlighets Thron, då skolen ock I sitta på tolv Throner, dömandes de tolv Israels släkte. *

* Luc. 22: 29, 30.

Matt 19:29. Och var och en som övergiver hus, eller bröder, eller systrar, eller fader, eller moder, eller hustru, eller barn, eller åkrar, för mitt Namns skull, han skall få hundradefalt, och ärva evinnerligit liv; *

* 5. Mos. 33: 9. Job. 42: 12. Marc. 10: 30.

Matt 19:30. Men månge de främste varda de ytterste, och de ytterste de främste. *

* Matth. 20: 16. Marc. 10: 31. 1 Luc. 13: 30.

V. 8. (a) Hjärtas hårdhet) Somlige bud lära; somlige förbjuda: en part lära det bästa, somlige förbjuda det onda, att det icke må bliva värre: därföre tillåta de mycket av det onda; såsom ock det världsliga svärdet gör.

 V. 12. (b) Sig själva) Det tredje slags snöpande, måste varda andeligit, nämlig, en självvillig kyskhet; eljes vore det ett med det andra, som lekamligit är.

V. 21. (c) Fullkomlig) Fullkomlighet är, att egentliga hålla Guds bud: därföre är klart, att denne ynglingen icke haver hållit Guds bud i grund, såsom han likväl mente. Det betygar honom Christus därmed, att han förehåller honom budordens rätta verk; och dömer, att ingen sådan rik bliver salig; utav vilka ock denne ynglingen är en. Nu bliva ju de salige, som Guds bud hålla.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 20. CAPITLET 

SÅ sade han dem en liknelse om en Husbonda, som lejde arbetare i sin vingård, v. 1. Sedan drog han upp till Jerusalem, och på vägen förkunnade han om sitt lidande, v. 17. Då kom Zebedei söners moder, och bad honom, att hennes söner måtte bliva högt aktade i hans Rike, v. 20. Men de andre Lärjungarna knorrade däröver, v. 24. På vägen, vid Jericho, gav han två blinda sin syn, v. 29.

I. JESUS lärer genom liknelser, om en Husbonda, och en vingård.

Matt 20:1. FÖRTY Himmelriket är likt enom Husbonda, som gick ut bittida om morgonen, till att leja sig arbetare i sin vingård:

Matt 20:2. Och när han hade varit överens med arbetarena om en penning om dagen, sände han dem i sin vingård.

Matt 20:3. Sedan, gick han ut vid tredje stunden, och såg några andra ståndandes fåfänga på torget;

Matt 20:4. Och sade till dem: Går ock I uti min vingård, och vad skäligit är, vill jag giva eder:

Matt 20:5. Och de gingo. Och åter gick han ut vid sjätte, och nionde stunden, och gjorde sammaledes.

Matt 20:6. Men vid den ellofte stundena gick han ut, och fann några andra ståndandes fåfänga; och sade till dem: Hvi stån I här hela dagen fåfänge?

Matt 20:7. De sade till honom: Ty ingen haver lejt oss. Då sade han till dem: Går ock I uti min vingård, och vad skäligit är, skolen I få.

Matt 20:8. Och när aftonen kom, sade vingårdsherren till sin Skaffare: Kalla fram arbetarena, och giv dem deras lön, begynnandes på de sista, intill de första.

Matt 20:9. Och när de kommo fram, som vid ellofte stundena komne voro, fick vardera sin penning.

Matt 20:10. Men när de förste kommo, mente de, att de skulle fått mer: och fingo ock de vardera sin penning: (a)

Matt 20:11. Och när de så fingo, knorrade de emot Husbondan;

Matt 20:12. Och sade: Desse siste hava arbetat en timma, och du gjorde dem lika med oss, som hava burit dagsens tunga och hettan.

Matt 20:13. Men han svarade enom av dem, och sade: Min vän, jag gör dig ingen orätt: vast du icke överens med mig om en penning?

Matt 20:14. Tag det dig tillhörer, och gack din väg: men jag vill giva denna sista så mycket som dig.

Matt 20:15. Eller är det mig icke lovligit, att göra uti min ting vad jag vill? Är ditt öga argt, därföre att jag är god?

Matt 20:16. Alltså varda de ytterste de främste, och de främste de ytterste *: ty månge äro kallade, men få utvalde. *

* Matth. 19: 30. Marc. 10: 31. Luc. 13: 30. * Matth. 22: 14.

II. Förkunnar åter sitt lidande.

Matt 20:17. Och så drog JESUS upp till Jerusalem, och tog de Tolv Lärjungarna särskilt till sig på vägen, och sade till dem:

Matt 20:18. Se, vi gåm upp till Jerusalem, och människones Son skall överantvardas dem översta Prästomen, och dem Skriftlärdom; och de skola döma honom till döden. *

*Matth. 16: 21. Marc. 10: 32. Luc. 18: 31.

Matt 20:19. Och överantvarda honom Hedningomen, till att begabbas, och hudflängas, och korsfästas *; och tredje dagen skall han uppstå igen.

* Joh. 18: 32.

III. Zebedei söners moder anmäler sina söner; och bliver av Christo undervist.

Matt 20:20. Då steg Zebedei söners moder fram till honom, med sina söner, tillbad honom, och begärade något av honom. *

* Matth. 4: 21. Marc. 10: 35.

Matt 20:21. Och han sade till henne: Vad vilt du? Sade hon till honom: Låt dessa två mina söner sitta i ditt Rike; den ena på dina högra hand, och den andra på dina vänstra.

Matt 20:22. Men JESUS svarade, och sade: I veten icke vad I bedjen; kunnen I dricka den Kalken (b) * som jag skall dricka, och döpas med det dopet som jag döpes med? Då sade de till honom: Vi kunne.

* Matth. 26: 39, 42. Joh. 18: 11.

Matt 20:23. Sade han till dem: Min kalk skolen I visst dricka, och döpas med det dop, som jag döpes med: men sitta på mina högra hand och vänstra, står icke mig till att giva; utan dem som det tillrett är av minom Fader.

IV. Lärjungarna knorra över Zebedei söner; men underättas av Christo.

Matt 20:24. När de tio det hörde, vordo de misslynte på de två bröderna. *

* Marc. 10: 41. Luc. 22: 24.

Matt 20:25. Men JESUS kallade dem till sig, och sade: I veten, att Hedningarnas Förstar råda över dem, och de store öva makt över dem. *

* Marc. 10: 42. Luc. 22: 25.

Matt 20:26. Men så skall det icke vara ibland eder: utan den som vill vara stor ibland eder, han vare edar tjänare.

Matt 20:27. Och vilken ibland eder vill vara den främste, han vare edar dräng.

Matt 20:28. Såsom människones Son icke är kommen, att låta tjäna sig: utan att tjäna *, och giva sitt liv till återlösning för många. *

* Luc. 22: 27. Marc. 9: 12. Phil. 2: 7. * 1. Tim. 2: 6. Tit. 2: 14. 1. Pet. 1: 19, 21.

V. JESUS giver två blinda sin syn.

Matt 20:29. Och när de gingo utav Jericho, följde honom mycket folk.

Matt 20:30. Och se, två blinde såto vid vägen *; och när de hörde, att JESUS gick där fram, ropade de, och sade: HERRE, Davids Son, varkunna dig över oss:

* Marc. 10: 46. Luc. 18: 35.

Matt 20:31. Men folket näpste dem, att de skulle tiga. Men de ropade dess mer, och sade: HERRE, Davids Son, varkunna dig över oss.

Matt 20:32. Då stannade JESUS, och kallade dem, och sade: Vad viljen I att jag skall göra eder?

Matt 20:33. De sade till honom: HERRE, att vår ögon måtte öppnas.

Matt 20:34. Då varkunnade JESUS sig över dem, och tog på deras ögon; och strax vordo deras ögon seende, och de följde honom.

V. 10. (a) Penning) Penningen betecknar alla Guds välgärningar, som han människomen beviser, först i lekamliga måtto: därnäst och besynnerliga Christi och hans heliga Evangelii predikan och uppenbarelse; vilken både Judomen och Hedningomen är vederfaren.

V. 22. (b) Dricka den Kalken) Det är, lida; men köttet vill ju alltid förra härligit varda, än det korsfäst är; och förra upphöjt, än det förnedrat varder.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 21. CAPITLET

NÄR han nu kom inridandes i Jerusalem, uppå ene åsninno, ropade folket, Hosianna, v. 1. Och han drev ut de köpmän och växlare av Templet: därföre knorrade Prästerna, v. 10. Om morgonen förbannade han ett fikonaträ, så att det torkades, v. 18. Sedan disputerade han med de översta Prästerna, om sitt ämbete, v. 23. Och han sade dem en liknelse om en man, som hade två söner, v. 28. Sedan om en vingård, v. 33. Desslikes om hörnestenen, av den 118 Davids Psalm, v. 42.

I. Christi inridande i Jerusalem; och huru folket över honom ropar.

Matt 21:1. OCH när de nalkades Jerusalem, och kommo till Bethphage, vid Oljoberget, sände JESUS två sina Lärjungar; *

* Marc 11: 1. Luc. 19: 2.

Matt 21:2. Och sade till dem: Går in i byn, som ligger för eder; och strax varden I finnandes ena åsninno bundna, och fålan när henne: löser dem, och leder till mig.

Matt 21:3. Och om någor talar eder till, så säger: HERREN behöver dem; och strax släpper han dem.

Matt 21:4. Detta är allt skett, att det skulle fullkomnas som sagt är genom Propheten, som sade:

Matt 21:5. Säger till dottrena Zion: Se, din Konung kommer till dig, saktmodig, ridandes på ene åsninno, och på en arbetesåsninnos fåla. *

* Esa. 62: 11. Zach. 9: 9. Joh. 12: 15.

Matt 21:6. Och Lärjungarna gingo bort, och gjorde som JESUS hade dem befallt:

Matt 21:7. Och ledde till honom åsninnona, och fålan; och lade sin kläder på dem, och satte honom däruppå.

Matt 21:8. Mycket folk bredde sin kläder på vägen; andre skåro kvistar av trän, och strödde på vägen. *

* Joh. 12: 13.

Matt 21:9. Men folket som föregick, och de som efterföljde, ropade, och sade: Hosianna (a), Davids Sone; välsignad vare han som kommer i HERRANS Namn; Hosianna (a), i höjdene. *

* Ps. 118: 26. Matth. 23: 39. Marc. 11: 9. Luc. 19: 38.

Matt 21:10. Och när han kom in i Jerusalem, upprörde sig hela staden, och sade: Ho är denne?

Matt 21:11. Och folket sade: Denne är JESUS, den Propheten, av Nazareth * i Galilea.

* Matth. 2: 23.

II. Vad sig i Templet tilldrager.

Matt 21:12. Och gick JESUS in i Guds Tempel, och drev ut alla de där köpte och sålde i Templet: och omstötte växlarenas bord, och duvomånglarenas säte; *

* 5. Mos. 14: 25. Marc. 11: 15. Luc. 19: 45. Joh. 2: 13, 14.

Matt 21:13. Och sade till dem: Det är skrivet: Mitt Hus skall kallas ett Bönehus *; men I haven gjort det till en rövarekulo. *

* Esa. 56: 7. * Jer. 7: 11.

Matt 21:14. Och till honom kommo blinde, och halte i Templet; och han gjorde dem helbrägda.

Matt 21:15. Men när de överste Prästerna och de Skriftlärde sågo de under, som han gjorde; och barnen som ropade i Templet, sägandes: Hosianna (a), Davids Sone; blevo de misslynte:

Matt 21:16. Och sade till honom: Hörer du vad desse säga? Då sade JESUS till dem: Ja, haven I aldrig läsit: Av barnas och spenabarnas mun haver du fullkomnat lovet? *

* Ps. 8: 3.

Matt 21:17. Då övergav han dem, och gick utu staden till Bethaniam, och blev där.

III. JESUS bannar ett fikonaträ; och det torkas.

Matt 21:18. Om morgonen när han gick in i staden igen, hungrade honom. *

* Marc. 11: 12.

Matt 21:19. Och han fick se ett fikonaträ vid vägen, och gick därtill, och fann intet däruppå, utan allenast löv; och sade till det: Växe aldrig härefter frukt på dig. Och fikonaträd blev strax torrt.

Matt 21:20. Och när Lärjungarna sågo det, förundrade de sig, och sade: Huru är det fikonaträd så snart torkat?

Matt 21:21. Då svarade JESUS, och sade till dem: Sannerliga säger jag eder: Om I haven trona, och tvivlen intet, så varden I icke allenast görandes sådant som med fikonaträd skedde; utan jämväl, om I sägen till detta berget: Häv dig upp, och kasta dig i havet, då skall det ske. *

* Matth. 17: 20. Luc. 17: 6.

Matt 21:22. Och allt det I bedjen i bönene, troendes, det skolen I få. *

* Matth. 7: 7, 8. cap. 18: 19. Marc. 11: 24. Luc. 11: 9. Joh. 15: 7. 1. Joh. 3: 22.

IV. Han disputerar med översta Prästerna, och de Äldsta, om sin kallelse.

Matt 21:23. Och när han kom i Templet, gingo de överste Prästerna och de Äldste i folket till honom, där han lärde, och sade: Av vad makt gör du detta? Och vilken haver givit dig denna makten? *

* Marc. 11: 27, 28. Luc. 20: 1, 2.

Matt 21:24. Då svarade JESUS, och sade till dem: Jag vill ock spörja eder ett ord: om I sägen mig det, vill jag ock säga eder, av vad makt jag detta gör:

Matt 21:25. Vadan var Johannis döpelse? Av himmelen, eller av människom? Då tänkte de vid sig själva, och sade: Sägom vi, av himmelen; då säger han till oss: Hvi trodden I icke honom då?

Matt 21:26. Men sägom vi: Av människom; så rädes vi för folket: ty alle höllo Johannes för en Prophet. *

* Matth 14: 5. Marc. 6: 20. Luc. 20: 6.

Matt 21:27. Då svarade de JESU, och sade: Vi vete det icke. Sade han ock till dem: Icke heller säger jag eder, av vad makt jag detta gör.

V. Föreställer Judarna deras hårdnackenhet, genom liknelser:

Matt 21:28. Men vad synes eder? En man hade två söner, och gick till den första, och sade: Son, gack, och arbeta i dag i min vingård.

1. Av två söner.

Matt 21:29. Han svarade, och sade: Jag vill icke. Men sedan ångrade honom det, och gick åstad.

Matt 21:30. Ock gick han till den andra, och sade sammalunda. Då svarade han, och sade: Ja, Herre; och gick intet.

Matt 21:31. Vilken av de två gjorde det fadren ville? De sade till honom: Den förste. Sade JESUS till dem: Sannerliga säger jag eder, att Publicaner och skökor skola gå in i Guds Rike förr än I. (b) *

* Luc. 7: 29, 30.

Matt 21:32. Ty Johannes kom till eder i rättfärdighetenes väg *, och I trodden honom intet; men Publicaner, och skökor trodde honom: och ändock I det sågen, haven I dock sedan ingen bättring gjort, att I måtten trott honom.

* Luc. 3: 11: 13.

2. Av en vingård.

Matt 21:33. Hörer en annor liknelse: Det var en Husbonde, som planterade en vingård *, och gärde där gård omkring, och grov en vinpress därinne, och byggde ett torn, och utlejde honom vingårdsmännom, och for utländes.

* Ps. 80: 9. Högv. 8: 11, 12. Esa. 5: 1. Jer. 2: 21. Marc. 12: 1. Luc. 20: 9.

Matt 21:34. Men när nu fruktenes tid kom, sände han sina tjänare till vingårdsmännerna, att de skulle uppbära hans frukt.

Matt 21:35. Då togo vingårdsmännerna fatt på hans tjänare, den ena hudflängde de, den andra slogo de ihjäl, den tredje stenade de.

Matt 21:36. Åter sände han andra tjänare, flera än de första: och de gjorde dem sammaledes.

Matt 21:37. Men på det sista, sände han sin son till dem, och sade: De skola hava försyn för min son.

Matt 21:38. Men när vingårdsmännerna sågo sonen, sade de emellan sig: Denne är arvingen; kommer, låter oss slå honom ihjäl *, och så få vi hans arvedel.

* Matth. 26: 3, 4. cap. 27: 1. Joh. 11: 53.

Matt 21:39. Och de togo fatt på honom; drevo honom utav vingården, och slogo honom ihjäl.

Matt 21:40. När nu vingårdsherren kommer, vad skall han göra åt de vingårdsmännerna?

Matt 21:41. Sade de till honom: De onda skall han illa förgöra; och leja sin vingård androm vingårdsmännom, som skall giva honom fruktena i rättom tid.

3. Av en hörnsten.

Matt 21:42. Då sade JESUS till dem: Haven I aldrig läsit i Skrifterna? Den stenen, som byggningsmännerna förkastade, han är vorden en hörnsten *: Av HERRANOM är detta skett; och är underligit för vår ögon. *

Ps. 118: 22. Esa. 8: 14. cap. 28: 16. Marc. 12: 10. Luc. 20: 17. Ap. G. 4: 11. Rom. 9: 33. 1. Pet. 2: 7.

Matt 21:43. Därföre säger jag eder, att Guds Rike skall tagas ifrån eder, och varda givet Hedningomen, som göra dess frukt.

Matt 21:44. Och vilken som faller (c) på denna stenen, han varder krossad *; men den han uppå faller, honom slår han sönder i stycker.

* Esa. 8: 15. Dan. 2: 34. Zach. 12: 3. Luc. 20: 18.

Matt 21:45. Och när de överste Prästerna och Phariseerna hörde hans liknelser, förnummo de, att han talade om dem.

Matt 21:46. Och de sökte att taga fatt på honom; men de räddes för folket: ty de höllo honom för en Prophet.

V. 9, 15. (a) Hosianna) Ack hjälp; eller, ack giv lycko och hälso. Bese till Marc. 11: 9.

V. 31. (b) Förr än I) Möjeligare är, att horor och bovar bliva salige, än högfärdige Helgon: ty de måste på sistone känna deras synder: desse dö i deras egen helighet, om de icke på underligit sätt omvände varda.

V. 44. (c) Som faller) Alle måste stöta sig på Christum; somlige till bättring, somlige till förvärring.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 22. CAPITLET 

ÅTER sade han dem en liknelse, om en Konung, som gjorde bröllop åt sin son, v. 1. Han svarade ock de Phariseer och Herodianer, till deras fråga om skattpenningen, v. 15. Sedan till de Sadduceers spörsmål, om en kvinno, som hade haft sju män; och underviste dem om uppståndelsen, v. 23. Än frågade honom de Phariseer om det yppersta budet i Lagen, v. 34. Därföre sporde han dem igen, om Christo, vars son han var, v. 41.

I. JESUS lärer genom en liknelse, av ett bröllop och bröllopskläder.

Matt 22:1. OCH svarade JESUS, och talade dem åter till genom liknelser, sägandes:

Matt 22:2. Himmelriket är likt enom Konung, som gjorde bröllop * åt sin son:

* Luc. 14: 16. Uppenb. 19: 7, 9.

Matt 22:3. Och sände ut sina tjänare, att de skulle kalla dem som budne voro till bröllopet: och de ville icke komma.

Matt 22:4. Åter sände han ut andra tjänare, sägandes: Säger dem som budne äro: Se, jag haver tillrett min måltid; mine oxar och min gödeboskap äro slaktad, och allting äro redo *; kommer till bröllop.

* Ords. 9: 2.

Matt 22:5. Men de försummade det; och gingo bort, den ene till sin avelsgård, den andre till sin köpenskap.

Matt 22:6. Och de övrige togo fatt på hans tjänare, hädde och dråpo dem.

Matt 22:7. Men när Konungen det hörde, vart han vred, och sände ut sina härar, och förgjorde de dråpare, och brände upp deras stad.

Matt 22:8. Då sade han till sina tjänare: Bröllopet är tillrett; men de som voro budne, voro icke värdige.

Matt 22:9. Därföre går ut på vägarna; och alla de I finnen, kaller till bröllopet.

Matt 22:10. Och desse tjänare gingo ut på vägarna, och församlade alla, så många de funno, både onda och goda: och bröllopssalen vart full med gäster.

Matt 22:11. Men då gick Konungen in, att han skulle bese gästerna, och såg där en man, som var icke klädd i bröllopskläder; *

* 2. Cor. 5: 3. Eph. 4: 24. Col 3: 10, 12. Uppenb. 3: 4, 5. cap. 16: 15. cap. 19: 8.

Matt 22:12. Och han sade till honom: Min vän, huru kom du härin, och haver icke bröllopskläder (a)? Och han tigde.

Matt 22:13. Då sade Konungen till tjänarena: Binder honom händer och fötter, och kaster honom i det yttersta mörkret: där skall vara gråt och tandagnisslan. *

* Matth. 8: 12. cap. 13: 41, 42. cap. 25: 30.

Matt 22:14. Ty månge äro kallade, men få utvalde. *

* Matth. 20: 16.

II. Svarar på Phariseernas fråga, om skattpenningen.

Matt 22:15. Då gingo de Phariseer bort, och lade råd, huru de måtte beslå honom i hans tal. *

* Marc. 12: 13. Luc. 20: 20.

Matt 22:16. Och sände sina lärjungar till honom, med de Herodianer, och sade: Mästar, vi vete att du äst sannfärdig, och lärer Guds väg i sanning, och sköter om ingen: ty du ser icke efter människors person.

Matt 22:17. Säg oss därföre: Huru synes dig? Är det lovligit, att man giver Kejsarenom skatt, eller ej?

Matt 22:18. Men JESUS märkte deras skalkhet, och sade: Hvi fresten I mig, I skrymtare?

Matt 22:19. Låter mig se myntet på skattpenningen. Och de fingo honom penningen.

Matt 22:20. Och han sade till dem: Vars beläte och överskrift är detta?

Matt 22:21. De sade till honom: Kejsarens. Då sade han till dem: Så giver Kejsarenom (b) det Kejsarenom tillhörer *, och Gudi det Gudi tillhörer.

* Rom. 13: 7.

Matt 22:22. När de det hörde, förundrade de sig; och övergåvo honom, gångandes ifrå honom.

III. På de Sadduceers fråga, om uppståndelsen.

Matt 22:23. På den dagen gingo till honom de Sadduceer, som säga, att ingen uppståndelse är *, och frågade honom,

* Marc. 12: 18. Luc. 20: 27. Ap. G. 23: 8.

Matt 22:24. Sägandes: Mästar, Mose sade: Om någor bliver död barnlös, då skall hans broder taga hans hustru till äkta, och uppväcka sinom broder säd. *

* 5. Mos. 25: 5.

Matt 22:25. När oss voro sju bröder; den förste tog sig hustru, och blev död: och efter han hade ingen säd, levde han sina hustru sinom broder.

Matt 22:26. Sammalunda ock den andre, och den tredje, allt intill den sjunde.

Matt 22:27. Sist av allom blev ock kvinnan död.

Matt 22:28. Nu i uppståndelsen, vilkens hustru av de sju bliver hon? Ty de hava alle haft henne.

Matt 22:29. Då svarade JESUS, och sade till dem: I faren ville, och veten icke Skrifterna, ej heller Guds kraft.

Matt 22:30. Ty i uppståndelsen, varken tager man sig hustru, eller kvinna givs manne: utan de äro lika som Guds Änglar i himmelen.

Matt 22:31. Men om de dödas uppståndelse, haven I icke läsit vad eder sagt är av Gudi, som sade:

Matt 22:32. Jag är Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud *? Gud är icke de dödas Gud, utan de levandes.

* 2. Mos. 3: 6, 16. Marc. 12: 26 Ap. G. 7: 32. Ebr. 11: 16.

Matt 22:33. Och när folket sådant hörde, förundrade de sig över hans lärdom. *

* Matth. 7: 28.

IV. På en Pharisees fråga om yppersta budet i Lagen.

Matt 22:34. Men när de Phariseer hörde, att han hade stoppat de Sadduceer munnen till, församlade de sig.

Matt 22:35. Och en av dem, som var en Lagklok, frågade, frestandes honom, sägandes:

Matt 22:36. Mästar, vilket är det yppersta budet i Lagen? *

* Marc. 12: 28. Luc. 10: 25.

Matt 22:37. Då sade JESUS till honom: Du skalt älska HERRAN, din Gud, av allt ditt hjärta, och av allo dine själ, och av all din håg. *

* 5. Mos. 6: 5. Luc. 10: 27.

Matt 22:38. Detta är det yppersta, och största budet.

Matt 22:39. Det andra är desso likt: Du skalt älska din nästa som dig själv. *

* 3. Mos 19: 18. Matth. 19: 19. Marc. 12: 31. Luc. 10: 27. Rom. 13: 9. Gal. 5: 14. 1. Tim. 1: 5. Jac. 2: 8.

Matt 22:40. På dessa tu buden hänger all Lagen, och Propheterna. *

* Matth. 7: 12.

V. Samtal emellan Christum och de Phariseer, om Christi person.

Matt 22:41. När nu de Phariseer voro tillhopa, frågade dem JESUS,

Matt 22:42. Och sade: Vad synes eder om Christo? Vars son är han? Sade de till honom: Davids. *

* Marc. 12: 35. Luc. 20: 41.

Matt 22:43. Då sade han till dem: Hvi kallar då David honom i Andanom HERRA? sägandes:

Matt 22:44. HERREN sade till min HERRA: Sätt dig på mina högra hand, tilldess jag lägger dina fiendar dig till en fotapall. *

* Ps. 110: 1. Ap. G. 2: 34. 1. Cor. 15: 25. Ebr. 1: 13. cap. 10: 12, 13.

Matt 22:45. Om nu David kallar honom HERRA, huru är han då hans son?

Matt 22:46. Och ingen kunde svara honom ett ord: och ifrå den dagen dristade sig ej heller någor att fråga honom något mer.

V. 12. (a) Bröllopskläder) Det är tron: den henne icke haver, kan med inga sina gärningar täckas Gudi. Ebr. 11: 6.

V. 21. (b) Giver Kejsarenom) Det är: efter I nu ären en främmande Överhet undergivne, så giver honom den skatt som eder pålagd är: och tager icke heller bort, det Gud haver förordnat till Templet och Gudstjänsten.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 23. CAPITLET

DÅ begynte han en veklagan, över de Phariseers och Skriftlärdas högfärd, falska lära, girighet, skrymteri, och mordgirighet, v. 1. Därföre propheterar han om den olycko, straff och förstöring, som Jerusalems stad, och dem allom skulle övergå, v. 33.

I. Christi klagan, över Phariseernas åtskilliga laster och odygder.

Matt 23:1. DÅ talade JESUS till folket, och till sina Lärjungar,

Matt 23:2. Sägandes: På Mose stol * (a) sitta de Skriftlärde och Phariseer.

* Neh. 8: 4.

Matt 23:3. Fördenskull, allt det de bjuda eder hålla, det håller och görer; men efter deras gärningar görer icke: ty de säga, och göra intet.

Matt 23:4. Ty de binda tunga och odrägeliga bördor, och lägga människomen på härdarna; men de vilja icke själve röra dem med sitt finger. *

* Luc. 11: 46. Ap. G. 15: 10. Gal 6: 13.

Matt 23:5. Men alla sina gärningar göra de, på det de skola varda sedde av människomen *: ty de göra sina Tänkeskrifter * breda, och fållarna * på sin kläder stora:

* Matth. 6: 1, 2, 5, 16. * 5. Mos. 6: 8. * 4. Mos. 15: 38. 5 Mos. 22: 12.

Matt 23:6. Och de sitta gärna överst vid gästabuden, och främst i Synagogorna: *

* Marc. 12: 38, 39. Luc. 11: 43. cap. 20: 46.

Matt 23:7. Och vilja gärna varda hälsade på torgen, och kallas av människomen, Rabbi, Rabbi.

Matt 23:8. Men I skolen icke låta kalla eder Rabbi *: ty en är edar Mästare, Christus; och I ären alle bröder.

* Jac. 3: 1.

Matt 23:9. Och I skolen icke kalla någon eder fader * på jordene: ty en är edar Fader, som är i himlom.

* Mal. 1: 6.

Matt 23:10. Och I skolen icke låta kalla eder mästare: ty en är edar Mästare, Christus.

Matt 23:11. Men den som är störst ibland eder, han skall vara edar tjänare: *

* Matth. 20: 26, 27.

Matt 23:12. Och den sig upphöjer, han ska varda förnedrad; och den sig förnedrar han skall varda upphöjd. *

* Job. 22: 29. Ordsp. 29: 23. Luc. 14: 11. cap. 18: 14. 1. Pet. 5: 5.

Matt 23:13. Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare; ty I tillsluten (b) Himmelriket för människomen: Ty I gån icke själve därin, och dem som in vilja, tillstädjen I icke ingå. *

* Luc. 11: 52.

Matt 23:14. Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, ty I uppäten änkors hus, förebärandes långa böner: Fördenskull skolen I få dess större fördömelse. *

* Marc. 12: 40. Luc. 20: 47.

Matt 23:15. Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som faren omkring vatten och land, att I skolen göra en Proselyt (c): och när han gjord är, gören I honom till helvetes barn, dubbelt mer än I själve ären.

Matt 23:16. Ve eder, blinde ledare *, ty I sägen: Vilken som svär vid Templet, det är intet; men den som svär * vid guldet i Templet, han är saker.

* Matth. 15: 14. * cap. 5: 33, rc.

Matt 23:17. I galne och blinde; ty vilket är yppare, guldet, eller Templet som helgar guldet?

Matt 23:18. Och vilken som svär vid Altaret, det är intet; men den där svär vid offret, som däruppå är, han är saker.

Matt 23:19. I galne, och blinde, ty vilket är yppare, offret, eller Altaret som helgar offret? *

* 2. Mos. 29: 37.

Matt 23:20. Därföre, den som svär vid Altaret, han svär vid det självt, och vid allt det därpå är.

Matt 23:21. Och den som svär vid Templet, han svär vid det självt, och vid honom som däruti bor. *

* 1. Kon 8: 13. 2. Chrön. 6: 2.

Matt 23:22. Och den som svär vid himmelen, han svär vid Guds Thron, och vid honom som däruppå sitter.

Matt 23:23. Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, ty I gören tiond * av mynto, dill, och kumin; och låten bestå det som svårare är i Lagen, nämliga, domen, barmhärtigheten, och tron: detta skulle man göra, och det andra icke låta. *

* 4. Mos. 18: 21. * Luc. 11: 42. cap. 18: 12.

Matt 23:24. I blinde ledare, som silen (d) myggan, och uppsvälgen Camelen.

Matt 23:25. Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, ty I gören drickekaret och fatet rent utantill *; men innantill äro de fulla med rov och omåttelighet. (e)

* Matth. 15: 20. Marc. 7: 4. Luc. 11: 39.

Matt 23:26. Du blinde Pharisee, gör först rent det som är innantill i drickekaret, och i fatet, att det utvärtes är, må ock rent varda.

Matt 23:27. Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, ty I ären like de gravar, som utantill äro vitmenade *, vilka utvärtes synes dägeliga; men innantill äro de fulla med de dödas ben, och all orenlighet.

* Luc. 11: 44.

Matt 23:28. Så synes ock I utvärtes för människomen rättfärdige; men invärtes ären I fulle med skrymteri och orätt.

Matt 23:29. Ve eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, ty I uppbyggen Propheternas gravar, och pryden de rättfärdigas grifter, *

* Luc. 11: 47.

Matt 23:30. Sägandes: Hade vi varit i våra fäders tid, vi skullom icke hava varit delaktige med dem i Propheternas blod.

Matt 23:31. Så betygen I då över eder själva, att I ären deras barn, som Propheterna dråpo.

Matt 23:32. Uppfyller ock I edra fäders mått.

II. Prophetie, om tillstundande straff och undergång.

Matt 23:33. I ormar, I huggormars avföda, huru skolen I undfly helvetes fördömelse? *

* Matth. 3: 7. cap. 12: 34.

Matt 23:34. Därföre se, jag sänder (f) till eder Propheter, och Visa, och Skriftlärda: och somliga av dem skolen I dräpa, och korsfästa; och somliga av dem skolen I hudflänga i edra Synagogor, och förfölja ifrå den ena staden till den andra. *

* Luc. 11: 49. Ap. G. 5: 40. cap. 22: 19. 2. Cor. 11: 24, rc.

Matt 23:35. På det över eder skall komma allt rättfärdigt blod, som är utgjutet på jordene, ifrå dens rättfärdiga * Abels blod *, in till Zacharie Barachie (g) sons blod, vilken I dråpen emellan Templet och Altaret. *

* Ebr. 11: 4. * 1. Mos. 4: 8. * 2. Chrön. 24: 21, 22.

Matt 23:36. Sannerliga säger jag eder, att allt detta skall komma uppå detta släktet.

Matt 23:37. Jerusalem, Jerusalem, du som dräper Propheterna, och stenar dem som äro sände till dig; huru ofta haver jag velat församla din barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar *, och I villen icke? *

* Esa. 31: 5. * cap. 65: 2. Jer. 7: 13. Luc. 13: 34.

Matt 23:38. Se, edart hus skall lämnas eder öde. *

* Esa. 1: 7. Mich. 3: 12.

Matt 23:39. Ty jag säger eder: Efter denna tiden skolen I icke se mig, tilldess I skolen säga: Välsignad vare han som kommer i HERRANS Namn. *

* Ps. 118: 26. Matth. 21: 9.

V. 2. (a) Mose stol) Mose lärdom var Guds ord: därföre sägs ingen sitta på Mose stol, utan de som lära Guds ord. Och när de det göra, är man pliktig att lyda dem, som Christus här bjuder: var de något annat lära, besynnerliga där Guds bud med föraktat bliva, är man icke pliktig till att lyda dem; såsom förr berört är, Matth. 15: 3.

V. 13. (b) Tillsluten) Desse nycklar äro den makt till att lära eller predika Himmelriket: det lärde de intet; utan med människoläro förhindrade dem, som den rätta läron gärna hört hade.

V. 15. (c) Proselyt) Så kallades de som omvändes ifrå hedendomen till Guds Lag, som Judarna hade.

V. 24. (d) Som silen) Det är, I gören människomen ett trångt samvet, uti de ringa stycken; och de stora akten I intet.

V. 25. (e) Omåttelighet) Vill säga: Huru de hava allt rivit till sig, och levat i sus, och intet frågat efter Gud och sin själ. Skålar och bägare äro sköne; men maten och dricken, som däruti är, är rov och slemmeri.

V. 34. (f) Jag sänder) Märk vadan Propheter, Visa, och Lärare komma.

V. 35. (g) Barachie) Denne Barachias haver tu namn. Ty 2. Chrön. 24: 20, varder han kallad Jojada.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 24. CAPITLET

NÄR JESUS gick utav Templet, förkunnade han sinom Lärjungom, vad tecken som skulle gå för Jerusalems förstöring, och för världenes ända: nämliga, krig, sjukdomar, och allahanda nöd; de Christnas förföljelse, avguderi, falska Christi, och falska Propheter, v. 1. Och på sistone tecken i himmelen, och människones Sons tecken i skyn, v. 29. Men dagen och stunden vet Gud allena, v. 36. Vi skole fördenskull vaka, och förbida vår HERRA med fruktan, v. 42.

I. JESUS beser templets byggning; och förkunnar de tecken som skola föregå Jerusalems förstöring.

Matt 24:1. OCH JESUS gick ut, och vandrade utav Templet; och hans Lärjungar gingo till honom, att de skulle låta honom se Templets byggningar. *

* Marc. 13: 1. Luc. 21: 5.

Matt 24:2. Och JESUS sade till dem: Sen I icke allt detta? Sannerliga säger jag eder: Här skall icke låtas sten uppå sten, som icke nederbruten varder. *

* Luc. 19: 44.

Matt 24:3. Och när han satt på Oljoberget, gingo hans Lärjungar till honom avsides, och sade: Säg oss, när detta skall ske? Och vad varder för tecken till din tillkommelse, och världenes ända?

Matt 24:4. Då svarade JESUS, och sade till dem: Ser till att ingen förförer eder: *

* Marc. 13: 5. Ephes. 5: 6. Col. 2: 8. 2. Thess. 2: 3.

Matt 24:5. Ty månge skola komma i mitt Namn, sägandes: Jag är Christus; och skola förföra många.

Matt 24:6. Och I skolen få höra örlig, och rykte av örlig: ser till, att I bliven icke bedrövade: ty allt detta måste ske; men det är icke strax änden.

Matt 24:7. Ty folk skall resa sig upp emot folk, och Rike emot Rike: och skola bliva pestilentier, och hunger, och jordbävning, mångastäds.

Matt 24:8. Men allt detta är begynnelsen till vedermödon.

Matt 24:9. Då skola de överantvarda eder uti tvång, och dräpa eder: och I skolen bliva hatade av all folk, för mitt Namns skull. *

* Matth. 10: 17. Marc. 13: 9. Luc. 21: 12. Joh. 15: 20. cap. 16: 2.

Matt 24:10. Och då skola månge förargas, och inbördes den ene förråda den andra, och inbördes hata varannan.

Matt 24:11. Och månge falske Propheter skola uppkomma, och förföra många.

Matt 24:12. Och efter orättfärdighetene så förökas, varder kärleken i mångom förkolnad:

Matt 24:13. Men den som står fast intill ändan, han skall vara salig.

Matt 24:14. Och detta Evangelium om Riket, skall varda predikat i hela världene, till ett vittnesbörd över allt folk: och då skall änden komma.

II. Huru förödelsens styggelse skulle bemötas.

Matt 24:15. När I nu fån se förödelsens styggelse (a) *, av vilko sagt är genom Daniel Propheten *, ståndandes i det helga rummet: (den det läs, han förstå det;)

* Marc 13: 14. Luc 21: 10. * Dan. 9: 27. cap. 12: 11.

Matt 24:16. De som då i Judea äro, fly de på bergen:

Matt 24:17. Och den som är uppå taket, han stige icke ned, till att taga något utav sitt hus.

Matt 24:18. Och den som är ute på markene, han vände icke tillbaka, till att taga sin kläder:

Matt 24:19. Men ve dem som havande äro, och dem som dia giva, i de dagar.

Matt 24:20. Men beder att edor flykt icke sker om vintren (b), eller om Sabbathen.

Matt 24:21. Ty då skall varda en stor vedermöda, så att hon haver icke varit sådana ifrå världenes begynnelse och till denna tiden, ej heller varda skall.

Matt 24:22. Och om de dagar icke vorde förkortade, så vorde intet kött frälst: men för de utvaldas skull, skola de dagar varda förkortade. *

* Marc. 13: 20.

Matt 24:23. Om någor säger då till eder: Se, här är (c) Christus, eller där, så tror det intet. *

* Marc. 13: 21. Luc. 17: 23. cap. 21: 8.

Matt 24:24. Ty falske Christi, och falske Propheter skola uppkomma, och skola göra stor tecken och under, så att de ock skola förföra de utvalde, om möjeligit vore. *

* Marc. 13: 22.

Matt 24:25. Se, jag haver sagt eder det framföreåt.

Matt 24:26. Därföre, om de då säga till eder: Se, han är uti öknene (c), går icke ut: Se, han är i kamrarna, tror det icke.

Matt 24:27. Ty såsom ljungelden går ut av öster, och synes allt intill väster; så varder ock människones Sons tillkommelse.

Matt 24:28. Ty varhelst åtelen (d) är, dit skola örnarna församla sig. *

* Job. 39: 33. Luc. 17: 36.

III. Tecken som i synnerhet infalla för världenes ända.

Matt 24:29. Men strax efter dessa dagars vedermödo, skall solen bliva mörk, och månen skall icke giva sitt sken, och stjärnorna skola falla av himmelen, och himlarnas krafter skola bäva: *

* Esa. 13: 10. Hes. 32: 7. Joel 2: 31. cap. 3: 15. Marc. 13: 24. Luc. 21: 25. Ap. G. 2: 20.

Matt 24:30. Och då skall synas människones Sons tecken i himmelen: och då skola all släkte på jordene jämra sig, och skola se människones Son komma i himmelens sky, med makt och stora härlighet. *

* Matth. 25: 31. Marc. 13: 26. Uppenb. 1: 7.

Matt 24:31. Och han skall utsända sina Änglar, med höga basunaröst: och de skola församla hans utvalda ifrå de fyra väder; ifrå den ena himmelens ända till den andra. *

* Matth. 13: 41. 1. Cor. 15: 52. 1. Thess. 4: 16.

IV. Huru man sig däremot skall bereda, och fly säkerhet.

Matt 24:32. Men av fikonaträd lärer en liknelse: När nu dess kvist är klen, och löven begynna springa ut, så veten I, att sommaren är när:

Matt 24:33. Sammalunda ock I, när I sen allt detta, så veter, att det är hart för dörrene. *

* Jac. 5: 9.

Matt 24:34. Sannerliga säger jag eder: Detta släktet skall icke förgås, förr än allt detta skett är: (e) *

* Marc. 13: 30. Luc. 21: 32.

Matt 24:35. Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås. *

* Marc. 13: 31. Luc. 21: 33.

Matt 24:36. Men om den dagen, och den stunden, vet ingen; icke Änglarna i himmelen, utan min Fader allena. *

* Marc. 13: 32.

Matt 24:37. Men såsom Noe dagar voro, så skall ock människones Sons tillkommelse vara. *

* Luc. 17 26. 1. Pet. 3: 20.

Matt 24:38. Ty såsom de voro i de dagar för Flodena; de åto och drucko, togo hustrur, och gåves mannom *, intill den dagen, då Noe gick i Arken: *

* 1. Mos. 6: 2. * cap. 7: 7.

Matt 24:39. Och visste intet av, förr än Floden kom, och tog dem allasamman bort: så skall ock människones Sons tillkommelse vara.

Matt 24:40. Då skola två vara ute på markene: den ene bliver upptagen, den andre bliver kvarlåten: *

* Luc. 17: 34, 35.

Matt 24:41. Två skola mala på ene kvarn: den ena bliver upptagen, den andra bliver kvarlåten.

Matt 24:42. Vaker fördenskull: ty I veten icke vad stund edar HERRE varder kommandes. *

* Matth. 25: 13. Marc. 13: 33, 35.

Matt 24:43. Men det skolen I veta, att om Husbonden hade vetat I vad väkt tjuven * skulle komma, förvisso vakade han, och läte icke uppbryta sitt hus.

* Luc. 12: 39. 1. Thess. 5: 2. 2. Pet. 3 7, 10. Uppenb. 3: 3. cap. 16: 15.

Matt 24:44. Därföre varer I ock redo: ty den stund I icke menen, varder människones Son kommandes.

Matt 24:45. Vilken är nu en trogen och snäll tjänare, som Herren haver satt över sitt husfolk, att han skall giva dem mat i rättom tid. *

* Luc. 12: 42.

Matt 24:46. Salig är den tjänaren, som hans Herre finner så görandes, när han kommer:

Matt 24:47. Sannerliga säger jag eder, han skall sätta honom över alla sina ägodelar. *

* Matth. 25: 21, 23. Luc. 22: 29, 30.

Matt 24:48. Men om den onde tjänaren säger i sitt hjärta: Min Herre dröjer att komma:

Matt 24:49. Och begynnar slå sina medtjänare, och äta och dricka med de druckna:

Matt 24:50. Så skall dens tjänarens Herre komma, den dag han icke vänter honom, och den stund han icke vet;

Matt 24:51. Och skall hugga honom i tu, och sätta hans lott med de skrymtare. Där skall vara gråt och tandagnisslan.  *

* Matth. 8: 12. cap. 13: 42. cap. 25: 30.

V. 15. (a) Styggelse) Denna styggelsen för Gud, måste vara ett skönt utvärtes helighets anseende för världen, därmed den rätta heligheten förstörd varder. Såsom Påvens regement, och i förtiden, Judarnas och Hedningarnas avguderi var.

V 20. (b) Om vintren) Det är, på ett ordspråk sägandes: Ser till, att I flyn i rättan tid: ty om vintren är icke gott vandra; och Sabbathsvandrande var Judomen förbudit.

V. 23. (c) Se, här är)

V. 26. (c) I öknene, i kamaren) Det äro de Secter och Orden, som söka ett gott leverne uti utvärtes gärningar, synnerliga på denna tiden, alle de andeliga klosterkamrar. Men öknen, det äro Pelegrimsresor och de Eremiter.

V. 28. (d) Åtelen) Det är ett ordspråk, och vill så mycket säga: Vi finnoms väl: där jag är, där bliven I ock: såsom åtelen och örnarna finnas väl tillsammans, så att man icke behöver lägga dem något besynnerligit rum före.

V 34. (e) Detta sker) Allt detta skall begynna ske i denna tiden, ännu medan I leven: väl förståendes, vad Jerusalems förstöring anbelangar.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 25. CAPITLET

SÅ liknade han Himmelriket vid tio Jungfrur, av vilka fem voro fåvitska, fem visa, v. 1. Och vid en man som for utländes, och fick ut sina ägodelar sinom tjänarom på ocker, v. 14. Sedan lät han dem förnimma, huru det skulle tillgå uppå den yttersta domen; och att var och en då skulle få lön efter sina gärningar, v. 31.

I. Himmelriket liknas vid tio Jungfrur.

Matt 25:1. DÅ varder Himmelriket likt tio Jungfrur, som togo sina lampor, och gingo ut emot Brudgumman.

Matt 25:2. Men fem av dem voro visa, och fem fåvitska.

Matt 25:3. De fåvitska togo sina lampor (a), och togo inga oljo med sig:

Matt 25:4. Men de visa togo oljo i sin kärile, samt med lampomen.

Matt 25:5. Då nu Brudgummen dröjde, blevo de alla sömniga, och sovo.

Matt 25:6. Men om midnatttstid vart ett anskri: Se, Brudgummen kommer; går ut emot honom.

Matt 25:7. Då stodo alla de Jungfrurna upp, och redde sina lampor till.

Matt 25:8. Och de fåvitska sade till de visa: Giver oss av edro oljo; ty våra lampor slockna.

Matt 25:9. Men de visa svarade, sägandes: Ingalunda; på det både oss och eder icke skall fattas: utan går hellre till dem som sälja, och köper till eder själva.

Matt 25:10. Men när de gingo och skulle köpa, kom Brudgummen: och de som redo voro, gingo in med honom i bröllopet; och dörren tillstängdes. *

* Luc. 13: 25.

Matt 25:11. På det sista kommo ock de andra Jungfrurna, och sade: Herre, Herre, låt upp för oss.

Matt 25:12. Men han svarade, och sade: Sannerliga säger jag eder: Jag känner eder intet. *

* Matth. 7: 23.

Matt 25:13. Vaker fördenskull; ty I veten varken dag eller stund, när människones Son är kommandes. *

* Matth. 24: 42, 44. Marc. 13: 33, 35. Luc. 21: 36. 1. Cor. 16: 13. 1. Pet. 5: 8. Uppenb. 16: 15.

II. Och vid en man, som fick ut sina ägodelar på ocker.

Matt 25:14. Ty lika som en man den utländes for, kallade sina tjänare, och fick dem sina ägodelar i händer. *

* Luc. 19: 13.

Matt 25:15. Och fick enom fem pund (b), enom tu, och enom ett; varjom efter hans förmågo (c): och for strax bort.

Matt 25:16. Då gick den bort, som fem pund hade fått, och handlade med dem; och vann annor fem pund:

Matt 25:17. Sammaledes ock den som tu hade fått, vann ock annor tu.

Matt 25:18. Men den som ett hade fått, gick bort, grov i jordena, och bortgömde sins Herras penningar.

Matt 25:19. En lång tid därefter, kom de tjänares Herre, och hölt räkenskap med dem.

Matt 25:20. Då steg han fram, som hade fått fem pund, och bar fram annor fem pund, och sade: Herre, du fick mig fem pund; se, annor fem pund haver jag vunnit med dem.

Matt 25:21. Då sade hans Herre till honom: Väl, du gode och trogne tjänare, över en ringa ting haver du varit trogen, jag skall sätta dig över mycket *: gack in i dins Herras glädje.

* Matth. 24: 47. Luc. 22: 29, 30.

Matt 25:22. Då gick ock den fram som hade fått tu pund, och sade: Herre, du fick mig tu pund; se, annor tu haver jag vunnit därmed.

Matt 25:23. Då sade hans Herre till honom: Väl, du gode och trogne tjänare, över en ringa ting haver du varit trogen, jag skall sätta dig över mycket: gack in i dins Herras glädje.

Matt 25:24. Då kom ock den fram, som hade fått ett pund, och sade: Herre, jag kände dig, att du äst en sträng man; du uppskär där du intet sådde, och upphämtar där du intet strödde:

Matt 25:25. Och jag fruktade mig, gick bort, och gömde ditt pund i jordene; se, här haver du det dig tillhörer.

Matt 25:26. Då svarade hans Herre, och sade till honom: Du onde och late tjänare; visste du, att jag uppskär där jag intet sådde, och upphämtar där jag intet strödde;

Matt 25:27. Så skulle du hava fått växlarena mina penningar; och när jag hade kommit, hade jag ju fått mitt med vinning:

Matt 25:28. Därföre tager av honom pundet, och giver honom som tio pund haver.

Matt 25:29. Ty varjom och enom, som haver, honom skall varda givet, och han skall övernog hava: men den som icke haver, av honom skall ock taget varda det han haver. *

* Matth. 13: 12. Marc. 4: 25. Luc. 8: 18. cap. 19: 26.

Matt 25:30. Och den onyttiga tjänaren kaster uti det yttersta mörkret: där skall vara gråt och tandagnisslan. *

* Matth. 8: 12. cap. 22: 13. cap. 24: 51.

III. Yttersta domsens process.

Matt 25:31. Men när människones Son kommer i sitt Majestät, och alle helige Änglar med honom, då skall han sitta på sins härlighets Thron; *

* Zach. 14: 5. Matth. 16: 27. 1. Thess. 4: 16. 2. Thess 1: 7. Jud. Ep. v. 14.

Matt 25:32. Och för honom skola församlas all folk *: och han skall skilja dem den ena ifrå den andra, såsom en Herde skiljer fåren ifrå getterna: *

* Rom. 14: 10. 2. Cor. 5: 10. * Högv. 2: 17. Hes. 34: 17, 20.

Matt 25:33. Och fåren skall han ställa på sina högra sido, och getterna på den vänstra.

Matt 25:34. Då skall Konungen säga till dem som äro på hans högra sido: Kommer, I mins Faders välsignade, och besitter det Riket, som eder är tillrett ifrå världenes begynnelse.

Matt 25:35. Ty jag var hungrig, och I gåven mig äta: jag var törstig, och I gåven mig dricka: jag var främling, och I härbergaden mig: *

* Esa. 58: 7. Hes. 18: 7.

Matt 25:36. Nakot, och I klädden mig; sjuk, och I sökten mig: jag var i häktelse, och I kommen till mig. *

* Syr. 7: 39. Jac. 1: 27.

Matt 25:37. Då skola de rättfärdige svara honom, och säga: HERRE, när sågom vi dig hungrigan, och spisadom dig; eller törstigan, och gåvom dig dricka?

Matt 25:38. När sågom vi dig såsom främling, och härbergadom dig? Eller nakotan, och kläddom dig?

Matt 25:39. Eller när sågom vi dig sjukan, eller i häktelse, och kommom till dig?

Matt 25:40. Då skall Konungen svara, och säga till dem: Sannerliga säger jag eder: Så vida I haven gjort enom av dessa minsta mina bröder, det haven I gjort mig. *

* Ord. 19: 17. Ebr. 6: 10.

Matt 25:41. Då skall han ock säga till dem på vänstra sidone: Går bort ifrå mig *, I förbannade, uti evinnerlig eld, som djävlenom och hans Änglom tillredd är.

* Ps 6: 9. Matth. 7: 23. Luc. 13: 27.

Matt 25:42. Ty jag var hungrig, och I gåven mig icke äta: jag var törstig, och I gåven mig icke dricka.

Matt 25:43. Jag var främling, och I härbergaden mig icke; nakot, och I klädden mig icke: jag var sjuk, och i häktelse, och I sökten mig icke.

Matt 25:44. Då skola ock de svara honom, och säga: HERRE, när sågom vi dig hungrigan, eller törstigan, eller såsom främling, eller nakotan, eller sjukan, eller i häktelse, och havom icke tjänt dig?

Matt 25:45. Då skall han svara dem, och säga: Sannerliga säger jag eder: Så vida I haven det icke gjort enom av dessa minsta, det haven I ock icke gjort mig.

Matt 25:46. Och desse skola då gå uti eviga pino; men de rättfärdige i evinnerligit liv. *

* Dan. 12: 2. Joh. 5: 29.

V. 3. (a) Sina lampor) Lampor utan oljo, äro gärningar utan trona: de måste alle utslockna. Men oljokaren, är tron i samvetena, uppå Guds nåd; hon gör goda gärningar, som bestå kunna. Men såsom här ingen giver dem andra oljo, så måste var och en för sig själv tro.

V. 15. (b) Fem pund) Detta pundet är efter somliga Lärares uttydning Guds befallda ord; den det väl driver, han haver där mycket av, och lärer många andra. Den som låter det ligga, han haver litet av thy: ty i sig självo är det enahanda ord; men det skaffar genom somliga mer, än genom andra. Därföre är det nu fem, nu tu pund kallat.

(c) Varjom efter hans förmågo) Såsom Guds gåvor äro mångahanda, andelige och lekamlige; så utdelar ock han dem efter behag, såsom han ser en eller annan vara skickelig till att utföra större eller mindre ärender. Och bör den som större gåvor fått haver, icke vara däröver förmäten, och högfärdas; ej heller den, som mindre haver, missynna honom som mera ernått.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 26. CAPITLET

TVÅ dagar för Påska, var JESUS i Bethania: där kom en kvinna, och smorde honom med dyrbar smörjelse, v. 1. Då gick Judas till de översta Prästerna, till att förråda honom, v. 14. Men JESUS åt Påskalammet i Jerusalem med sina Lärjungar, och instiktade Nattvarden, v. 17. Gick så ut till Oljoberget i en örtegård, och bad tre resor, v. 30. Där blev han fången, och förd till Caiphas, v. 47. Och bekände för Rådet, att han var Christus Guds Son: blev så av dem dömd till döden, v. 59. Då försvor honom Petrus, och sade att han intet kände honom, v. 69.

I. Christus påminner Lärjungarna om sitt nu instundade lidande.

Matt 26:1. OCH det begav sig, när JESUS hade lyktat all dessa ord, sade han till sina Lärjungar:

Matt 26:2. I veten, att två dagar härefter varder Påska *; och människones Son skall överantvardas till att korsfästas.

* Marc. 14: 1. Luc. 22: 1.

II. Judarna rådslå, huru de måtte gripa JESUM.

Matt 26:3. Då församlade sig de överste Prästerna, och de Skriftlärde, och de Äldste i folket, uti den översta Prästens Palats, som het Caiphas;

Matt 26:4. Och rådslogo *, att de måtte få gripa JESUM med list, och döda honom.

* Joh. 11: 47.

Matt 26:5. Dock sade de: Icke i Högtiden, att ett upplopp icke varder ibland folket.

III. En kvinna smörjer Christi huvud; och dess förehavande bliver försvarat emot Lärjungarnas insago.

Matt 26:6. Då nu JESUS var i Bethania, i den spetälska Simons hus;

Matt 26:7. Steg en kvinna fram till honom, och hade ett alabasterkäril med dyr smörjelse; och göt det på hans huvud *, där han satt vid bord.

* Marc. 14: 3. Joh. 11: 2. cap. 12: 3.

Matt 26:8. Och då hans Lärjungar det sågo, vordo de misslynte, och sade: Vad gjordes denna förspillning behov?

Matt 26:9. Denna smörjelse måtte man hava väl dyrt sålt, och givit de fattiga.

Matt 26:10. När JESUS det förnam, sade han till dem: Hvi gören I denna kvinnone illa till frids? Ty hon haver gjort en god gärning (a) på mig:

Matt 26:11. Ty I haven alltid fattiga när eder *; men mig haven I icke alltid. *

* 5. Mos. 15: 11. * Joh. 12: 8.

Matt 26:12. Ty det hon haver utgjutit denna smörjelsen på min lekamen, det haver hon gjort mig till begravning. (b)

Matt 26:13. Sannerliga säger jag eder: Var som helst detta Evangelium predikat varder i hela världene, skall ock detta, som hon gjorde, sagt varda henne till åminnelse.

IV. Judas mäler sig an att förråda sin HERRA.

Matt 26:14. Då gick en av de Tolv, som het Judas Ischarioth *, bort till de översta Prästerna; *

* Matth. 10: 4. * Marc. 14: 10. Luc. 22: 3, 4.

Matt 26:15. Och sade: Vad viljen I giva mig, att jag förråder eder honom? Och de vordo överens med honom om trettio silvpenningar. *

* Zach. 11: 12.

Matt 26:16. Och ifrå den tiden, sökte han tillfälle, att han måtte förråda honom.

V. Påskalammet tillredes; ätes: och Christus utmärker den honom förråda skulle.

Matt 26:17. Men på första Sötbrödsdagen, gingo Lärjungarna till JESUM, och sade till honom: Var vilt du, att vi skole tillreda dig äta Påskalammet? *

* Marc. 14: 12. Luc. 22: 7.

Matt 26:18. Och han sade: Går in i staden till en, och säger honom: Mästaren låter säga dig; min tid är hart när: när dig vill jag hålla Påska, med mina Lärjungar.

Matt 26:19. Och Lärjungarna gjorde som JESUS befallde dem, och tillredde Påskalammet.

Matt 26:20. Och när det blev afton satte han sig till bords med de Tolv.

Matt 26:21. Och vid de åto, sade han: Sannerliga säger jag eder, en av eder skall förråda mig. *

* Marc. 14: 18. Luc. 22: 14, 21. Joh. 13: 21.

Matt 26:22. Då vordo de svårliga bedrövade, och begynte var i sin stad säga till honom: HERRE, icke är jag den samme?

Matt 26:23. Men han svarade, och sade: Den som med mig doppade handena i fatet, han skall förråda mig. *

* Marc. 14: 20.

Matt 26:24. Människones Son varder sannerliga gångandes, som skrivet är om honom *: men ve den människo, genom vilken människones Son varder förrådder: de människo vore bättre, att hon icke vore född.

* Ps. 41: 10.

Matt 26:25. Då svarade Judas, som förrådde honom, och sade: Mästar, icke är jag den samme? Sade han till honom: Du sadet.

VI. JESUS instiktar Nattvarden.

Matt 26:26. Men när de åto, tog JESUS brödet; välsignade, och bröt, och gav Lärjungomen, och sade: Tager, äter; detta är min Lekamen. *

* Marc. 14: 22. Luc. 22: 19. 1. Cor. 11: 23.

Matt 26:27. Och han tog kalken, och tackade, gav dem, och sade: Dricker härav alle.

Matt 26:28. Ty detta är min Blod, dess nya Testamentsens, vilken för många utgjuten varder *, till syndernas förlåtelse.

* Matth. 20: 28. Rom. 5: 15.

Matt 26:29. Men jag säger eder: Härefter skall jag icke dricka (c) av denna vinträs frukt, intill den dagen, då jag dricker det nytt med eder i mins Faders Rike. *

* Marc. 14: 25. Luc. 22: 18.

VII. Går ut till Oljoberget; varnar Lärjungarna; och beder i örtegården.

Matt 26:30. Och när de hade sungit Lovsången, gingo de ut till Oljoberget.

Matt 26:31. Då sade JESUS till dem: I skolen alle i denna nattene förargas i mig *: ty det är skrivet: Jag skall slå Herdan, och fåren av hjorden skola varda förskingrad. *

* Marc. 14: 27. Joh. 16: 32. * Zach. 13: 7.

Matt 26:32. Men då jag är uppstånden, vill jag gå fram för eder till Galileam. *

* Matth. 28: 6, 7. Marc. 14: 28. cap. 16: 7.

Matt 26:33. Och Petrus svarade, och sade till honom: Om än alle förargades i dig, så skall jag dock likväl aldrig förargas.

Matt 26:34. Sade JESUS till honom: Sannerliga säger jag dig, att i desso nattene, förr än hanen gal, skalt du neka mig tre resor. *

* Luc. 22: 34. Joh. 13: 38.

Matt 26:35. Sade Petrus till honom: Om jag skulle än dö med dig, vill jag dock icke neka dig: Sammaledes sade ock alle Lärjungarna.

Matt 26:36. Då kom JESUS med dem på den platsen som kallas Gethsemane; och sade till Lärjungarna: Sitter här, så länge jag går dit bort och beder. *

* Marc. 14: 32. Luc. 22: 39. Joh. 18: 1.

Matt 26:37. Och han tog Petrum till sig, och de två Zebedei söner *, och begynte bedrövas och ängslas.

* Matth. 4: 21.

Matt 26:38. Då sade han till dem: Min själ är ganska bedrövad *, intill döden; bliver här, och vaker med mig.

* Joh. 12: 27.

Matt 26:39. Och han gick litet fram, föll ned på sitt ansikte, bad, och sade: Min Fader, är det möjeligit, så gånge denne kalken ifrå mig: dock icke som jag vill, utan som du. *

* Ebr. 5: 7, 8.

Matt 26:40. Och han kom till Lärjungarna, och fann dem sovande; och sade till Petrum: Så förmådden I icke vaka ena stund med mig?

Matt 26:41. Vaker, och beder *, att I icke kommen uti frestelse: Anden är viljog; men köttet (d) är svagt.

* 1. Pet. 4: 7.

Matt 26:42. Åter gick han bort annan gång, och bad, sägandes: Min Fader, om det är icke möjeligit att denne kalken går ifrå mig, med mindre jag dricker honom, så ske din vilje.

Matt 26:43. Så kom han, och fann dem åter sovande: ty deras ögon voro tung:

Matt 26:44. Och han lät då bliva dem, och gick åter bort, och bad tredje gången, sägandes samma orden.

Matt 26:45. Då kom han till sina Lärjungar, och sade till dem: Ja, sover nu, och viler eder: se, stunden är kommen, och människones Son skall antvardas i syndares händer.

Matt 26:46. Står upp, och låter oss gå: se, den är hart när, som mig förråder.

VIII. Bliver fången av Juda och hans skara, och förd till det andeliga Rådet.

Matt 26:47. Och vid han än talade: se, då kom Judas, en av de Tolv, och med honom en stor skare, med svärd och stavrar, ifrå de översta Prästerna och av folkets Äldsta. *

* Marc. 14: 43. Luc. 22: 47. Joh. 18: 3.

Matt 26:48. Men den som förrådde honom, hade givit dem ett tecken, sägandes: Vilken jag kysser, den äret; tager honom.

Matt 26:49. Och han steg strax fram till JESUM, och sade: Hel Rabbi; och kysste honom.

Matt 26:50. Och JESUS sade till honom: Min vän, varföre kommer du? Då stego de fram, och båro händer på JESUM, och grepo honom.

Matt 26:51. Och se, en av dem, som voro med JESU, räckte ut handena, drog ut sitt svärd, och slog dens översta Prästens tjänare, och högg av hans öra. *

* Joh. 18: 10.

Matt 26:52. Då sade JESUS till honom: Stick ditt svärd i sitt rum: ty alle de som taga till svärd (e), de skola förgås (f) med svärd. *

* 1. Mos. 9: 6. Uppenb. 13: 10.

Matt 26:53. Eller menar du, jag kunde icke bedja min Fader, att han skickade till mig mer än tolv Legioner (g) Änglar?

Matt 26:54. Huru bliva då Skrifterne * fullkomnade, att så ske skall?

* Esa. 53: 7, 8, 10.

Matt 26:55. I samma stundene sade JESUS till skaran: Såsom till en rövare ären I utgångne, med svärd och stavrar, till att taga fatt på mig: dagliga haver jag suttit när eder i Templet, lärandes, och I haven icke gripit mig:

Matt 26:56. Men detta är allt skett, på det Propheternas skrifter skulle fullkomnas. Då övergåvo alle Lärjungarna honom, och flydde. *

* Klagv. 4: 20.

Matt 26:57. Men de som hade gripit JESUM, ledde honom till den översta Prästen Caiphas; där de Skriftlärde och de Äldste församlade voro. *

* Marc. 14: 53. Luc. 22: 54. Joh. 18: 24.

Matt 26:58. Men Petrus följde honom långt efter, intill den översta Prästens Palats; och gick in, och satte sig när tjänarena, på det han skulle se ändan.

Matt 26:59. Men de överste Prästerna, och de Äldste, och hela Rådet, sökte falskt vittnesbörd emot JESUM, att de måtte dräpa honom; och funno intet. *

* Marc. 14: 55.

Matt 26:60. Och ändock mång falsk vittne kommo fram, funno de likväl intet. På det sista kommo tu falsk vittne,

Matt 26:61. Och sade: Denne haver sagt; Jag kan bryta ned Guds Tempel, och bygga det upp i tre dagar. *

* Matth. 27: 40. Joh. 2: 19.

Matt 26:62. Och den överste Prästen stod upp, och sade till honom: Svarar du intet? Vad vittna desse emot dig?

Matt 26:63. Men JESUS tigde. Och den överste Prästen svarade, och sade till honom: Jag besvär dig vid levandes Gud, att du säger oss, om du äst Christus, Guds Son.

Matt 26:64. Sade JESUS till honom: Du sade det. Dock säger jag eder: Härefter skolen I få se människones Son sitta på kraftenes högra hand *, och komma i himmelens sky.

* Ps. 110: 1. Matth. 16: 27. cap. 24: 30. cap. 25: 31. Rom. 14: 10. 1. Thess. 4: 16. Uppenb. 1: 7.

IX. Dömes där till döden, efter falska vittnen.

Matt 26:65. Då rev den överste Prästen sin kläder sönder, och sade: Han haver förhädat Gud. Vad behöve vi nu mera vittne? Se, nu hörden I hans hädelse.

Matt 26:66. Vad synes eder? Då svarade de, och sade: Han är saker till döden.

Matt 26:67. Då spottade de i hans ansikte, och slogo honom med nävarna; somlige kindpustade honom; *

* Esa. 50: 6. Matth. 27: 30.

Matt 26:68. Och sade: Prophetera oss, Christe, ho är den som dig slog.

X. Bliver förnekad av Petrus.

Matt 26:69. Men Petrus satt utanföre i Palatset; och där kom till honom en tjänstekvinna, och sade: Du vast ock med JESU av Galilea. *

* Marc. 14: 66. Luc. 22: 55. Joh. 18: 17, 25.

Matt 26:70. Men han nekade för allom, och sade: Jag vet icke vad du säger.

Matt 26:71. Och när han gick ut genom porten, såg honom en annor (tjänstekvinna), och sade till dem som där voro: Denne var ock med JESU Nazareno.

Matt 26:72. Åter nekade han, och svor: Jag känner icke mannen.

Matt 26:73. Och litet efter, stego de fram som där stodo, och sade till Petrum: Visserliga äst du ock en av dem *: ty ditt tungomål röjer dig.

* Luc. 22: 56.

Matt 26:74. Då begynte han förbanna sig, och svärja: Jag känner icke mannen. Och strax gol hanen.

Matt 26:75. Då kom Petrus ihåg JESU ord, som han hade sagt honom: Förr än hanen gal, skalt du neka mig tre resor: och gick ut, och grät bitterliga. *

* Marc. 14: 30. Luc. 22: 61.

V. 10. (a) God gärning) Där ser man, att allena tron gör gärningarna goda: ty allt förnuft hade fördömt denna gärningena; såsom ock Apostlarna själve gjorde.

V. 12. (b) Begravning) Det är: låt det så vara, det är den sista, som mig något giver: ty jag måste snart dö.

V. 29. (c) Icke dricka) Det är: vi skolom härefter icke hava något lekameligit umgänge med varandra: utan detta skall vara valete.

V. 41. (d) Köttet) Viljen är god; men kroppsens skröplighet vill icke därtill.

V. 52. (e) Svärd) Taga till svärd, är bruka det utan rätta befallning.

(f) Förgås) Det är under svärdsens dom fallen; ändock de, som över svärdet råda, den domen icke alltid utföra, för hans bättrings skull, eller för någon annan orsak: alltså stadfäster Christus svärdet.

V. 53. (g) Legioner) Legio, är ett tal folk, vid sextusend.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 27. CAPITLET 

OM morgonen antvardade de JESUM Pontio Pilato, v. 1. Judas gick bort, och hängde sig själv, v. 3. Men Pilatus förhörde JESUM, och dömde honom till döden, v. 11. Och de korsfäste honom; bytte hans kläder emellan sig, och bespottade honom, v. 27. Vid han nu gav upp andan, skedde mång undertecken, v. 45. Sedan kom Joseph av Arimathia, och begrov honom i sina grav, v. 57. Men de överste Prästerna och Pilatus, läto besegla graven, v. 62.

I. JESUS ledes till den världsliga Domaren.

Matt 27:1. MEN om morgonen höllo alle överste Prästerna, och de Äldste i folket råd emot JESUM, att de måtte dräpa honom. *

* Marc. 15: 1. Luc. 22: 66.

Matt 27:2. Och ledde honom bundnan, och överantvardaden Landshövdinganom Pontio Pilato. *

* Luc. 23: 1. Joh. 18: 28.

II. Judas hänger sig själv.

Matt 27:3. När Judas, som honom förrådde, såg att han var dömder, ångrade det honom, och bar igen de trettio silvpenningar till de översta Prästerna, och till de Äldsta;

Matt 27:4. Och sade: Jag haver syndat, att jag haver förrått menlöst blod. Då sade de: Vad kommer det oss vid? Där må du se dig om.

Matt 27:5. Och han kastade silvpenningarna i Templet, och gick sin väg; och gick bort, och hängde sig själv. *

* Ap. G. 1: 18.

Matt 27:6. Men de överste Prästerna togo silvpenningarna, och sade: Det är icke lovligit att kasta dem i Offerkistona: ty det är blods värd.

Matt 27:7. Och när de hade hållit råd, köpte de därmed krukomakarens åker, till främmandes begravning:

Matt 27:8. Av vilko den platsen heter Blodplats, intill denna dag. *

* Ap. G. 1: 19.

Matt 27:9. Då vart fullkomnat det som sagt var genom Jeremiam Propheten *, som sade: Och de hava tagit trettio silvpenningar, den värderades värde, vilken de värderat hade av Israels barn.

* Zach. 11: 12.

Matt 27:10. Och de hava dem givit för krukomakarens åker; som HERREN mig befallt hade.

III. JESUS förhörs av Pilato; och efter Judarnas trägna anhållande dömes till döden.

Matt 27:11. Och JESUS stod för Landshövdinganom; och Landshövdingen frågade honom, och sade: Äst du Judarnas Konung *? Då sade JESUS till honom: Du säger det. *

* Marc. 15: 2. Luc. 23: 3. Joh. 18: 33, 37. * 1. Tim. 6: 13.

Matt 27:12. Och när han anklagades av de översta Prästerna, och av de Äldsta, svarade han intet.

Matt 27:13. Då sade Pilatus till honom: Hörer du icke huru mycket de betyga emot dig?

Matt 27:14. Och han svarade honom icke till ett ord, så att Landshövdingen förundrade sig storliga.

Matt 27:15. Men om Högtiden plägade Landshövdingen giva folkena en fånga lös, vilken de ville. *

* Marc. 15: 6. Luc. 23: 17. Joh. 18: 39.

Matt 27:16. Och de hade på den tid en beryktad (a) fånga, som het Barabbas.

Matt 27:17. Därföre, när de voro församlade, sade Pilatus till dem: Vilken viljen I, att jag skall giva eder lös, Barabbam; eller JESUM, som kallas Christus? (b)

Matt 27:18. Ty han visste, att de hade överantvardat honom för avunds skull.

Matt 27:19. Och när han satt på Domstolen, sände hans hustru till honom, och lät säga honom: Befatta dig intet med denna rättfärdiga mannen; jag haver mycket lidit i dag i sömnen för hans skull.

Matt 27:20. Men de överste Prästerna, och de Äldste, övertalade folket, att de skulle begära Barabbam, och förgöra JESUM. *

* Marc. 15: 11 Luc. 23: 18. Joh. 18: 40.

Matt 27:21. Och Landshövdingen svarade, och sade till dem: Vilken av dessa två viljen I att jag skall giva eder lös? De sade: Barabbam. *

* Ap. G. 3: 14.

Matt 27:22. Då sade Pilatus till dem: Vad skall jag då göra av JESU, som kallas Christus (c)? Sade de till honom alle: Låt korsfästa honom.

Matt 27:23. Då sade Landshövdingen: Vad ont haver han då gjort? Men de skriade ännu mer, och sade: Låt korsfästa honom.

Matt 27:24. Men när Pilatus såg, att han kunde intet skaffa, utan sorlet blev ju mer, tog han vatten, och tvådde sina händer för folkena, och sade: Oskyldig är jag i denna rättfärdiga mansens blod: I mågen se eder där om.

Matt 27:25. Då svarade allt folket, och sade: Hans blod komme över oss, och över vår barn.

Matt 27:26. Då gav han dem Barabbam lös; men JESUM lät han hudflänga, och överantvardade honom, att han skulle korsfästas. *

* Marc. 15: 15. Luc. 23: 24, 25. Joh. 19: 16.

IV. Utledes till Golgotha; och bliver korsfäst.

Matt 27:27. Då togo Landshövdingans krigsknektar JESUM till sig in på Rådhuset, och församlade hela skaran till honom;

Matt 27:28. Och avklädde honom, och klädde på honom en purpurmantel:

Matt 27:29. Och vredo samman ena crono av törne, och satte på hans huvud, och fingo honom en rö i sina högra hand, och böjde knä för honom, och begabbade honom, och sade: Hel, Judarnas Konung.

Matt 27:30. Och de spottade på honom, och togo rör, och slogo på hans huvud. *

* Esa. 50: 6. Matth. 26: 27.

Matt 27:31. Och när de hade begabbat honom, klädde de mantelen av honom, och klädde på honom hans kläder, och ledde honom bort till att korsfästan.

Matt 27:32. Och när de gingo ut, funno de en man av Cyrene, som het Simon; honom tvingade de till, att han skulle bära hans kors. *

* Marc 15: 21. Luc. 23: 26.

Matt 27:33. Och då de kommo till det rummet som kallas Golgotha, det är, till Huvudskallaplatsen, *

* Marc. 15: 22. Luc. 23: 33. Joh. 19: 17.

Matt 27:34. Gåvo de honom ättiko dricka, blandad med galla *: och när han smakade det, ville han icke drickat.

* Ps. 69: 22.

V. Vad sig tilldragit intill hans död; och där ibland, Christi ord på korset.

Matt 27:35. Men sedan de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, och kastade lott därom *; på det fullbordas skulle, det som sagt var genom Propheten *: De hava bytt min kläder emellan sig, och om min klädnad hava de kastat lott.

* Marc. 15: 24. Luc. 23: 34. Joh. 19: 23, 24. * Ps. 22: 19.

Matt 27:36. Och de såto där, och togo vara på honom.

Matt 27:37. Och de satte hans sak, skriven över hans huvud: Denne är JESUS, Judarnas Konung. *

* Marc. 15: 26. Luc. 23: 38. Joh. 19: 19.

Matt 27:38. Då vordo två rövare korsfäste med honom *, den ene på den högra sidon, och den andre på den vänstra.

* Esa. 53: 12. Luc. 23: 32.

Matt 27:39. Men de som gingo där framom, hädde honom, och riste sin huvud; *

* Ps. 22: 8.

Matt 27:40. Och sade: Du, som bryter ned Guds Tempel, och bygger det i tre dagar upp *, hjälp dig själv: äst du Guds Son, så stig ned av korset.

* Matth. 26: 61. Joh. 2: 19.

Matt 27:41. Sammaledes ock de överste Prästerna, med de Skriftlärda, och de Äldsta, begabbade honom, och sade:

Matt 27:42. Androm haver han hulpit, sig självom kan han icke hjälpa: är han Israels Konung *, så stige nu ned av korset, och vi vilje tro honom:

* Vish. 2: 18.

Matt 27:43. Han haver tröst på Gud: han frälse nu honom, om han är något om honom; ty han haver sagt: Jag är Guds Son. *

* Ps. 22: 9.

Matt 27:44. Det samma kastade ock rövarena honom före, som med honom korsfäste voro. *

* Luc. 23: 39.

Matt 27:45. Och ifrå sjätte timman, vart ett mörker över hela landet, intill nionde timman.

Matt 27:46. Och vid den nionde timman, ropade JESUS med höga röst, och sade: Eli, Eli, Lama Sabachthani? Det är: Min Gud, min Gud, hvi haver du övergivit mig? *

* Ps. 22: 2.

Matt 27:47. Men någre av dem, som där stodo, när de det hörde, sade de: Han åkallar Eliam.

Matt 27:48. Och strax lopp en av dem, och tog en svamp, och fyllde honom med ättiko, och satte den på en rö, och gav honom dricka. *

* Marc. 15: 36. Joh. 19: 29.

Matt 27:49. Men de andre sade: Hålt, låt se om Elias kommer och hjälper honom.

Matt 27:50. Åter ropade JESUS med höga röst, och gav upp Andan. *

* Marc. 15: 37. Luc. 23: 46. Joh. 19: 30.

VI. Undertecken, som på hans död följt.

Matt 27:51. Och se (d), Förlåten * i Templet rämnade i tu stycker, ifrå ovan och ned igenom; och jorden skalv, och hällebergen rämnade:

* 2. Mos. 26: 31. cap. 36: 35. 2. Chrön. 3: 14.

Matt 27:52. Och graverna öppnades; och mång de heligas lekamen, som sovit hade, stodo upp;

Matt 27:53. Och gingo utav sina gravar, efter hans uppståndelse, och kommo i den heliga staden, och uppenbarades mångom.

Matt 27:54. Men Hövitsmannen, och de som med honom voro, och vaktade på JESUM, när de sågo jordbävningen, och de ting som skedde, räddes de svårliga, och sade: Sannerliga var denne Guds Son. *

* Marc. 15: 39. Luc. 23: 47.

Matt 27:55. Och där voro många kvinnor *, ståndandes långt ifrå, och sågo uppå, de som hade följt JESUM av Galilea, och tjänt honom.

* Marc. 15: 40. Luc. 8: 2.

Matt 27:56. Ibland vilka var Maria Magdalena; och Maria, Jacobi och Jose moder; och Zebedei söners moder.

VII. Bliver begraven.

Matt 27:57. Men om aftonen kom en rik man av Arimathia, benämnd Joseph, vilken ock själv var JESU Lärjunge: *

* Marc. 15: 42. Luc. 23: 50. Joh. 19: 38.

Matt 27:58. Han gick till Pilatum, och beddes JESU lekamen: då böd Pilatus, att han skulle varda honom given.

Matt 27:59. Och när Joseph hade tagit lekamen, svepte han honom i ett rent linkläde:

Matt 27:60. Och lade honom i sina nya grav *, som han uthuggit hade uti ett hälleberg; och välte en stor sten för dörrena åt gravene, och gick sina färde.

* Esa. 53: 9.

Matt 27:61. Och där voro Maria Magdalena, och den andra Maria, sittandes emot gravena.

VIII. Graven bliver förseglad.

Matt 27:62. Men dagen därefter, vilken är efter tillredelsedagen, kommo tillsamman de överste Prästerna, och de Phariseer, inför Pilatus;

Matt 27:63. Och sade: Herre, oss kommer ihåg, att den förföraren sade, när han än levde: Efter tre dagar vill jag stå upp.

Matt 27:64. Bjud fördenskull, att man förvarar gravena, intill tredje dagen, att hans Lärjungar icke komma om natten, och stjäla honom bort, och säga folkena: Han är uppstånden ifrå de döda; och bliver så den sista villan värre än den första.

Matt 27:65. Då sade Pilatus till dem: I haven vaktena; går, och förvarer, som I kunnen.

Matt 27:66. Och de gingo bort, och förvarade gravena med väktare, och beseglade stenen.

V. 16. (a) Beryktat) Mattheus vill säga, att Pilatus haver velat ställa dem den argasta mördaren före; på det Judarna icke skulle kunna bedja för honom: men de hade hellre bedit djävulen själv lös, än att de skulle låtit Guds Son lös. Sic & hodie agitur, & semper.

V. 17. (b) Kallas Christus) Pilatus talar spotskeliga till Judarna, och säger: I sägen, att denne är Christus, det är, Konung (som I det kallen); men jag ser, att han är en arm oskyldig man, Marc. 15: 9, 11.

 V. 22. (c) Kallas Christus) Johannes uttyder dessa orden så: Skall jag korsfästa edar Konung?

V. 51. (d) Och se) Här vändes det om, och går alldeles på ett nytt sätt: efter Prophetens språk: Hans vila skall vara ära. Esa. 11: 10.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MATTHEI, 28. CAPITLET

PÅ första Sabbathen, kommo några kvinnor till graven; då kom HERRANS Ängel, och vältade stenen ifrå gravenes dörr, och betedde dem att Christus var uppstånden, v. 1. När de gingo tillbaka, mötte dem JESUS, v. 8. Men väktarena togo penningar, och fördolde vad som skett var, v. 11. Därefter uppenbarades JESUS sinom Lärjungom i Galilea, och sände dem ut till att predika, och döpa, och kalla till bättring, v. 16.

I. HERRANS Ängel underviser kvinnorna, att Christus är uppstånden.

Matt 28:1. OM Sabbathsaftonen (a), i gryningen på den första dagen i veckona, kom Maria Magdalena, och den andra Maria, till att bese gravena: *

* Marc. 16: 2. Luc. 24: 1. Joh. 20: 1.

Matt 28:2. Och se, det vart en stor jordbävning: ty HERRANS Ängel steg ned av himmelen, och gick fram, och välte stenen ifrå dörrene, och satte sig på honom:

Matt 28:3. Och hans anseende var såsom en ljungeld; och hans kläde vit som en snö.

Matt 28:4. Och väktarena bävade av fruktan för honom, och vordo som de hade varit döde.

Matt 28:5. Men Ängelen svarade, och sade till kvinnorna: Rädens icke I; ty jag vet, att I söken JESUM, den korsfästa.

Matt 28:6. Han är icke här: ty han är uppstånden, som han sagt hade *: kommer, och ser rummet, där HERREN haver legat.

* Matth. 12: 40. cap. 16: 21. cap. 17: 23.

Matt 28:7. Och går snart, och säger hans Lärjungom, att han är uppstånden ifrå de döda: och se, han går fram för eder uti Galileam *; där skolen I se honom: se, jag haver sagt eder det.

* Matth. 26: 32.

II. Kvinnorna möta JESUM på vägen.

Matt 28:8. Och de gingo snarliga ifrå gravene, med räddhåga, och stor glädje, löpandes till att kungörat hans Lärjungom.

Matt 28:9. Och vid de gingo, till att kungörat hans Lärjungom *, se, då mötte JESUS dem, och sade: Hel eder. Då gingo de fram, och fattade hans fötter, och tillbådo honom.

* Marc. 16: 9.

Matt 28:10. Då sade JESUS till dem: Rädens icke; går, och kungörer mina bröder *, att de gå till Galileam; där skola de få se mig. *

* Joh. 20: 17. * Ap. G. 1: 3. cap. 13: 31. 1. Cor. 15: 5.

III. Väktarena bestickas med penningar.

Matt 28:11. NÄr de gingo bort, se, någre av väktarena kommo i staden, och kungjorde dem överste Prästomen allt det som skett var.

Matt 28:12. Och de församlade sig med de Äldsta, och rådgjorde; och gåvo krigsknekterna en stor summo penningar;

Matt 28:13. Och sade: Säger, hans Lärjungar kommo om nattena, och stulo honom bort, medan vi sove.

Matt 28:14. Och om det kommer för Landshövdingan, vilje vi övertyga honom, att I mågen vara utan bekymmer.

Matt 28:15. Och de togo penningarna, och gjorde som de voro lärde. Och detta talet är beryktat ibland Judarna, intill denna dag.

IV. JESUS uppenbarar sig i Galilea för Lärjungarna; sändandes dem få ut till att predika och döpa.

Matt 28:16. MEn de Ellova Lärjungarna gingo till Galileam, upp på ett berg, som JESUS hade dem förordnat.

Matt 28:17. Och när de sågo honom, tillbådo de honom: men somlige tvivlade.

Matt 28:18. Och JESUS gick fram, och talade med dem, och sade: Mig är given all makt * i himmelen, och på jordene.

* Ps. 8: 7. Matth. 11: 27. Joh. 3: 35. cap. 13: 3. cap. 17: 2. Eph. 1: 22. Ebr. 1: 2. cap. 2: 8.

Matt 28:19. Går fördenskull ut, och lärer all folk *, döpandes dem, i Namn Faders, och Sons, och dens Helga Andas.

* Marc. 16: 15. Luc. 24: 47.

Matt 28:20. Lärandes dem hålla allt det jag haver eder befallt: och se, jag är när eder alla dagar, intill världenes ända. Amen.

V. 1. (a) Om Sabbathsaftonen) Skriften begynnar dagen på den aftonen som framliden är; och änden på samma afton är morgonen därefter. Så säger ock här S. Mattheus, att Christus var uppstånden om morgonen, som var aftonens ände, och begynnelsen på första helgedagen: ty de räknade de sex dagar efter den högsta Påskadagen alla heliga, och begynte den första på den nästa efter högsta Påskadagen.

Ände på S. Matthei Evangelium.