1703 CARL XII:s BIBEL

1703RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 1. CAPITLET

LUCAS giver tillkänna tillfället och orsaken till denna historia, v. 1. uti Konung Herodis tid, kom Ängelen Gabriel, och bebådade Zacharie, om Johannis födelse, v. 5. Och till ett tecken vart Zacharias mållös, v. 18. Sjätte månaden därefter bådade Ängelen Marie om Christi födelse, v. 26. Då stod Maria upp, och besökte Elisabeth, och sång det sköna Magnificat, v. 39. Tre månader därefter blev Johannes född, v. 57. Och hans fader prisade Gud med en härlig lovsång, v. 67.

I. Evangelistens ingång till denna historien.

Luk 1:1. EFTER månge hava tagit sig före, att i ordning författa en berättelse om de ting, som ibland oss fullkomligit vissa äro;

Luk 1:2. Såsom de oss överantvardat hava, som av begynnelsen det med sin ögon sågo *, och voro ordets tjänare:

* Ebr. 2: 3. 1. Joh. 1: 1.

Luk 1:3. Syntes ock mig, sedan jag av begynnelsen allting granneliga utfrågat haver, ordenteliga skriva dig till, mäktige Theophile; *

* Ap G. 1: 1.

Luk 1:4. Att du må förfara vissa sanningen, om de stycker, där du om undervister är.

II. Zacharie släkte, och tillstånd; och huru Gabriel förkunnar honom Johannis Döparens födelse.

Luk 1:5. Uti Herodis, Judee Konungs tid, var en Präst, utav Abie skifte *, benämnd Zacharias: och hans hustru av Aarons döttrar, benämnd Elisabeth.

* 1. Chrön. 24: 10, 19. Neh. 12: 4, 17.

Luk 1:6. Och de voro både rättfärdige för Gud, vandrandes i all HERRANS bud och stadgar, ostraffeliga.

Luk 1:7. Och de hade inga barn: ty Elisabeth var ofruktsam; och både voro de framlidne i sin ålder.

Luk 1:8. Så begav det sig, då han i sitt skiftesordning skulle hålla sitt Prästaämbete för Gudi;

Luk 1:9. Efter Prästerskapets sed, föll lotten på honom, att han skulle upptända rökelse *, när han gick in i HERRANS Tempel:

* 2. Mos. 30: 7. Ebr. 9: 6.

Luk 1:10. Och hela folksens myckenhet var utantill *, och bad vid rökelsens stund.

* 3. Mos. 16: 17.

Luk 1:11. Så syntes honom HERRANS Ängel, ståndandes på högra sidon vid Rökaltaret. *

* 2. Mos. 30: 1.

Luk 1:12. Och Zacharias vart förskräckt, då han såg honom; och en räddhåge föll över honom.

Luk 1:13. Men Ängelen sade till honom: Var icke förfärad, Zacharia: ty din bön är hörd; och din hustru Elisabeth skall föda dig en son, vilkens namn du skalt kalla Johannes.

Luk 1:14. Och dig skall varda glädje och fröjd: och månge skola fröjdas av hans födelse:

Luk 1:15. Ty han skall varda stor för HERRANOM: och vin och starka drycker skall han icke dricka *; och skall redan i sins moders liv * uppfylld varda med den Helga Anda;

* 4. Mos. 6: 3. Dom. 13: 4. * Jer. 1: 5. Gal. 1: 15.

Luk 1:16. Och han skall omvända * många av Israels barn till HERRAN, deras Gud.

* Mal. 4: 6.

Luk 1:17. Och han skall gå för honom, med Elie anda och kraft *, till att omvända fädernas hjärtan till barnen, och de ohöriga till de rättfärdigas klokhet; till att tillreda HERRANOM ett berett folk.

* Mal. 4: 5. Matth. 3: 1. Marc. 9: 12.

Luk 1:18. Då sade Zacharias till Ängelen: Varav skall jag detta veta? Ty jag är gammal, och min hustru är framliden i åldren. *

* 1. Mos. 17: 17.

Luk 1:19. Ängelen svarade, och sade till honom: Jag är Gabriel *, som står i Guds åsyn *; och är utsänd till att tala dig till, och båda dig denna goda tidenden:

* Dan. 8: 15. cap. 9: 21. * Matth. 18: 10.

Luk 1:20. Och se, du skalt varda mållös, och skalt intet kunna tala, intill den dagen då detta sker: därföre, att du icke trodde minom ordom, vilke skola fullkomnad varda i sin tid.

Luk 1:21. Och folket förbidde Zachariam, och förundrade sig att han så länge dvaldes i Templet:

Luk 1:22. Men då han utgick, kunde han intet tala till dem: och så förmärkte de, att han hade sett någon syn i Templet; och han tecknade dem, och blev mållös.

Luk 1:23. Och det begav sig, då hans ämbetesdagar fullkomnade voro, gick han hem i sitt hus

Luk 1:24. Och efter de dagar, vart hans hustru Elisabeth havandes; och fördolde sig i fem månader, och sade:

Luk 1:25. Så haver nu HERREN gjort med mig, i de dagar då han såg till mig, på det han skulle borttaga min smälek * ibland människorna.

* 1. Mos. 30: 23. Esa. 4: 1, rc.

III. Ängelens budskap till Maria, om Christi födelse.

Luk 1:26. Och uti sjätte månaden, vart Gabriel Ängel utsänd av Gudi, uti en stad i Galilea, benämnd Nazareth;

Luk 1:27. Till en Jungfru, som förlovad var enom man, vilkens namn var Joseph, av Davids hus; och Jungfrunes namn Maria. *

* Matth. 1: 18.

Luk 1:28. Och Ängelen kom in till henne, och sade: Hel dig, du benådade (a): HERREN är med dig; välsignad (b) du ibland kvinnor.

Luk 1:29. Men då hon såg honom, vart hon förfärad av hans tal; och tänkte uppå, hurudana hälsning detta var.

Luk 1:30. Då sade Ängelen till henne: Frukta dig icke, Maria: ty du haver funnit nåd (c) när Gudi.

Luk 1:31. Och se, du skalt avla i ditt liv, och föda en Son *, och du skalt kalla hans Namn JESUS: *

* Esa. 7: 14. * Matth. 1: 21. Luc. 2: 21.

Luk 1:32. Han skall varda stor, och kallas dens Högstas Son: och HERREN Gud skall giva honom hans faders Davids Thron: *

* 2. Sam. 7: 12. Ps. 132: 11. Esa. 9: 6. cap. 16: 5.

Luk 1:33. Och han skall vara en Konung över Jacobs hus i evig tid; och på hans Rike skall ingen ände vara. *

* 1. Chrön. 17: 14. Ps. 45: 7. Ps. 89: 37. Esa. 9: 7. Jer. 23: 5. Dan. 2: 44. cap. 6: 26. cap. 7: 14, 27. Mich. 4: 7. 1. Cor. 15: 24. Ebr. 1: 8.

Luk 1:34. Då sade Maria till Ängelen: Huru skall detta tillgå? Ty jag vet av ingen man.

Luk 1:35. Och Ängelen svarade, och sade till henne: Den Helge Ande skall komma över dig, och dens Högstas kraft skall överskygga dig: därföre ock det helga, som av dig fött varder, skall kallas Guds Son.

Luk 1:36. Och se, Elisabeth, din fränka, haver ock avlat en son i sin ålderdom; och detta är sjätte månaden åt henne som hetes vara ofruktsam:

Luk 1:37. Ty för Gud är ingenting omöjelig. *

* Job. 42: 2. Jer. 32: 17. Zach. 8: 6. Matth. 19: 26. Luc. 18: 27.

Luk 1:38. Och Maria sade: Se, HERRANS tjänarinna: varde mig efter ditt tal. Och Ängelen skiljdes ifrå henne.

IV. Maria besöker Elisabeth; och sjunger sitt Magnificat.

Luk 1:39. Uti de dagar, stod Maria upp, och gick i bergsbygdena med hast, uti Jude stad:

Luk 1:40. Och kom uti Zacharie hus, och hälsade Elisabeth.

Luk 1:41. Och det begav sig, då Elisabeth hörde Marie hälsning, språng barnet uti hennes liv: och Elisabeth vart uppfylld med den Helga Anda;

Luk 1:42. Och hon ropade med höga röst, och sade: Välsignad du ibland kvinnor, och välsignad dins livs frukt.

Luk 1:43. Och vadan kommer mig detta, att mins HERRAS moder kommer till mig?

Luk 1:44. Se, då rösten av dine hälsning kom i min öron, språng barnet av fröjd i mitt liv.

Luk 1:45. Och salig äst hon som trodde *: ty det skall fullbordas, som henne sagt är av HERRANOM.

* Luc. 11: 28.

Luk 1:46. Och Maria sade: Min själ prisar storliga HERRAN:

Luk 1:47. Och min ande fröjdar sig i Gudi, minom Frälsare:

Luk 1:48. Ty han haver sett till sine tjänarinnos ringhet *: se, härefter varda all släkte mig saliga kallandes. *

* 1. Sam. 1: 11. * 1. Mos. 30: 13.

Luk 1:49. Ty den Mäktige haver gjort stora ting med mig; och hans Namn är heligt:

Luk 1:50. Och hans barmhärtighet varar ifrå släkte till släkte *, över dem som frukta honom.

* 2. Mos. 17: 7. 2. Mos. 20: 6. Ps. 103: 17.

Luk 1:51. Han haver bedrivit makt med sinom arm, och förskingrat * dem som högfärdige äro uti deras hjärtas sinne.

* Ps. 33: 10. Esa. 29: 5. cap. 51: 9. cap. 52: 10. 1. Pet. 5: 5.

Luk 1:52. De mäktige haver han satt av säten, och uppsatt de ringa. *

* 1. Sam. 2: 7, 8. Job. 5: 11. cap. 12: 18, 19, 21. Ps. 113: 6, 7.

Luk 1:53. De hungriga haver han med god ting uppfyllt, och de rika haver han låtit tomma bliva. *

* 1. Sam. 2: 5. Ps. 34: 10, 11.

Luk 1:54. Han haver upptagit sin tjänare Israel; tänkandes på sina barmhärtighet: *

* Esa. 30: 18. cap. 41: 8. cap. 54: 5. Jer. 31: 3, 20.

Luk 1:55. Såsom han sagt haver till våra fäder, Abraham, och hans säd *, till evig tid.

* 1. Mos. 17: 19. cap. 22: 18.

Luk 1:56. Och Maria blev när henne vid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen.

V. Johannes födes; och Zacharias gör sin lovsång.

Luk 1:57. Så vart då Elisabeth tiden fullbordad att hon skulle föda; och hon födde en son.

Luk 1:58. Och hennes grannar och fränder fingo höra, att HERREN hade gjort stor barmhärtighet med henne, och fröjdade sig med henne.

Luk 1:59. Och det begav sig, på åttonde dagen kommo de till att omskära barnet *; och kallade honom, efter hans fader, Zacharias.

* 1. Mos. 17: 12. 3. Mos. 12: 3.

Luk 1:60. Då svarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall kallas Johannes.

Luk 1:61. Då sade de till henne: uti dine släkt är ingen, som kallas med det namnet.

Luk 1:62. Så tecknade de hans fader, vad han ville kalla honom.

Luk 1:63. Och han äskade ena tavlo, där han uti skrev, sägandes: Johannes är hans namn: och alle förundrade sig därpå.

Luk 1:64. Och strax öppnades hans mun, och hans tunga, och han talade, lovandes Gud.

Luk 1:65. Och fruktan kom över alla deras grannar: och ryktet om allt detta gick utöver alla Judiska bergsbygdena.

Luk 1:66. Och alle de som det hörde, sattet i sitt hjärta, sägandes: Vad mån varda utav detta barnet? Ty HERRANS hand var med honom.

Luk 1:67. Och hans fader Zacharias vart uppfylld med den Helga Anda, och propheterade, sägandes:

Luk 1:68. Välsignad vare HERREN, Israels Gud: ty han haver besökt, och förlossat sitt folk. *

* Luc. 2: 30.

Luk 1:69. Och haver upprättat oss salighetenes Horn (d), uti sins tjänares Davids hus. *

* Ps. 132: 17, 18.

Luk 1:70. Såsom han talat haver, genom sina helga Propheters mun, ifrån fordom tid: *

* Ps. 72: 12. Jer. 23: 5, 6. cap 30: 9, 10. Dan. 9: 27.

Luk 1:71. Att vi skulle frälsas ifrå våra ovänner, och utur allas deras hand som hata oss.

Luk 1:72. Till att bevisa barmhärtighet med våra fäder, och minnas på sitt helga Testamente: *

* Jer. 31: 31.

Luk 1:73. Och på den ed, som han svorit * haver vårom fader Abraham, att giva oss;

* 1. Mos. 22: 16. Ps. 105: 9. Jer. 31: 33. Ebr. 6: 13, 17.

Luk 1:74. Att vi, frälste utu våra ovänners hand, måtte honom tjäna * utan fruktan:

* Ebr. 9: 14.

Luk 1:75. I helighet *, och rättfärdighet, för honom, i alla våra livsdagar.

* 1. Pet. 1: 15.

Luk 1:76. Och du barn skalt kallas dens Högstas Prophete; ty du skalt gå före HERRANS ansikte, till att bereda hans vägar: *

* Mal. 3: 1

Luk 1:77. Till att giva hans folke salighetenes kunskap (e), till deras synders förlåtelse: *

* Luc. 3: 3.

Luk 1:78. Genom vår Guds innerliga barmhärtighet, genom vilka uppgången * (f) av höjdene haver oss besökt;

* Zach. 3: 8. cap. 6: 12. Mal. 4: 2.

Luk 1:79. Till att uppenbaras * dem, som sitta i mörkret och dödsens skugga; och styra våra fötter på fridsens väg.

* Esa. 9: 2. cap. 42: 7. cap. 43: 8. cap. 49: 9. cap. 60: 1. Matth. 4: 16.

Luk 1:80. Och barnet växte upp, och stärktes i Andanom *: och vistades i öknerne, till den dagen han skulle framkomma för Israels folk.

* Luc. 2: 40.

V. 28. (a) Hel dig, du benådade) Dig har HERREN ansett med en besynnerlig nåd, dess like ingen annor kvinna vederfaren är.

(b) Välsignad) Det är: högt prisad.

V. 30. (c) Funnit nåd) Det är: du haver en gunstig Gud.

V. 69. (d) Horn) Horn plägar i Skriftene tagas för kraft eller makt. Så är Christus salighetenes Horn; det är: han är den, genom vilken Gud krafteliga haver befordrat vår salighet, såsom han genom Propheterna lovat hade.

V. 77. (e) Salighetenes kunskap) Att de kunna veta, huru de skola salige varda: icke genom Lagsens gärningar; utan genom syndernas förlåtelse.

V. 78. (f) Uppgången) Christus, efter Gudomen, är denne uppgången av höjdene, utav Fadrenom, Mich. 5: 2. Vilkens utgång varit haver av begynnelsen, och av evighet, Ords. 8: 23. Joh. 1: 1.

17O3RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 2. CAPITLET

VID den tiden drog var släkt till sin stad, och Joseph med Maria till BethLehem, till att låta beskatta sig, v. 1. Där blev Marie tiden fullbordad: och hon födde Christum världenes Frälsare, v. 6. Och Guds Ängel uppenbarade det Herdomen på markene, v. 8. Han blev ock omskuren, v. 21. Och framhavd för HERRANOM, efter Lagen, v. 22. Där kommo tillstädes, Simeon, och Hanna Prophetissa, v. 25. När han var tolv år gammal, disputerade han med Lärarena i Templet, så att alle förundrade sig, v. 41.

I. Under beskattningen, som påbuden var, föddes Christus i BethLehem.

Luk 2:1. OCH det begav sig i de dagar, att av Kejsar Augusto utgick ett bud, att all världen skulle beskattas: (a)

Luk 2:2. Och denna beskattning var den första, och skedde under den Hövdingen över Syria, Cyrenio.

Luk 2:3. Och de gingo alle, var uti sin stad, till att låta beskatta sig.

Luk 2:4. Så for ock Joseph upp av Galilea, av den staden Nazareth, in uti Judeam, till Davids stad, som heter BethLehem *: ty han var av Davids hus och släkt: *

* 1. Sam. 16: 4. Mich. 5: 2. Joh. 7: 42. * Matth. 1: 1, rc.

Luk 2:5. På det han skulle låta beskatta sig med Maria, sin trolovada hustru, vilken havandes var.

Luk 2:6. Och det begav sig, medan de voro där, vordo dagarna fullbordade att hon skulle föda.

Luk 2:7. Och hon födde sin förstfödda Son *, och svepte honom i lindakläder, och lade honom neder i en krubbo: ty dem var icke rum i härbergena.

* Matth. 1: 25.

II. HERRANS Ängel uppenbarar det för Herdarna.

Luk 2:8. Och i den samma ängden voro någre Herdar ute på markene, och höllo vakt om nattena över sin hjord.

Luk 2:9. Och se, HERRANS Ängel stod när dem, och HERRANS klarhet kringsken dem; och de vordo storliga förfärade.

Luk 2:10. Och sade Ängelen till dem: Varer icke förfärade: Ty se, jag bådar eder stor glädje, vilken allo folkena vederfaras skall:

Luk 2:11. Ty i dag är eder födder Frälsaren, som är Christus HERREN, i Davids stad.

Luk 2:12. Och detta skall vara eder för tecken: I skolen finna Barnet svept i lindakläder, liggandes i en krubbo.

Luk 2:13. Och strax vart med Ängelen en myckenhet av den himmelska härskaran *, de där lovade Gud, och sade:

* Dan. 7: 10. Uppenb. 5: 11.

Luk 2:14. Ära vare Gud i höjdene *; och frid * på jordene, och människomen en god vilje. (b) *

* Luc. 19: 38. * Esa. 57: 19. Rom. 5: 1. Eph. 2: 17. * cap. 1: 5.

Luk 2:15. Och det begav sig, att när Änglarna foro ifrå dem upp i himmelen, sade Herdarna till varannan: Låter oss nu gå till BethLehem, och se detta som skett är, som HERREN oss uppenbarat haver.

Luk 2:16. Och de gingo hasteliga, och funno Maria, och Joseph, och Barnet nederlagt i krubbon.

Luk 2:17. Och då de det sett hade, beryktade de ut vad dem sagt var om detta Barnet.

Luk 2:18. Och alle de det hörde, förundrade sig på de ting som dem sagd voro av Herdarna.

Luk 2:19. Men Maria gömde all dessa ord, betraktandes dem i sitt hjärta.

Luk 2:20. Och Herdarna gingo tillbaka igen, prisandes och lovandes Gud, över allt det de hört och sett hade, såsom dem sagt var.

III. Christus bliver omskuren.

Luk 2:21. Och då åtta dagar voro fullbordade, att Barnet skulle omskäras *, kallades hans Namn JESUS: vilket så kallat var av Ängelen, förr än han avlad vart i moderlivet. *

* 1. Mos. 17: 12. 3. Mos. 12: 3. Joh. 7: 22. * Matth. 1: 21. Luc. 1: 31.

IV. Framhaves i Templet.

Luk 2:22. Och då hennes renselsedagar * voro fullkomnade, efter Mosi Lag, hade de honom till Jerusalem, till att ställa honom fram för HERRAN;

* 3. Mos. 12: 2, rc.

Luk 2:23. Såsom skrivet är i HERRANS Lag: Allt mankön, som öppnar moderlivet, skall kallas heligt HERRANOM. *

* 2. Mos. 13: 2. cap. 34: 19. 4 Mos. 3: 13. cap. 8: 16, 17.

Luk 2:24. Och att giva det offer, efter som sagt är i HERRANS Lag *, ett par turturduvor, eller två unga duvor.

* 3. Mos. 12: 6, 8.

V. Simeons, samt Annas vittnesbörd, och välsignande.

Luk 2:25. Och se, i Jerusalem var en man, benämnd Simeon, och den mannen var rättfärdig, och gudfruktig, och vänte efter Israels tröst; och den Helge Ande var över honom.

Luk 2:26. Och han hade fått svar av den Helga Anda, att han icke skulle se döden, utan han hade sett tillförene HERRANS Christ.

Luk 2:27. Och han kom av Andans tillskyndelse i Templet. Och föräldrarna båro in Barnet JESUM, att de skulle göra för honom, såsom sedvänja var efter Lagen:

Luk 2:28. Då tog han honom i sin famn, och lovade Gud, och sade:

Luk 2:29. HERRE, nu låter du din tjänare fara i frid * (c), efter som du sagt haver:

* 1. Mos. 46: 30. Phil. 1: 23.

Luk 2:30. Ty min ögon hava sett dina salighet: *

* Ps. 98: 2, 3. Esa. 52: 10. Luc. 3: 6.

Luk 2:31. Vilka du berett haver för allo folke;

Luk 2:32. Ett Ljus till Hedningarnas upplysning *, och ditt folk Israel till pris.

* Esa. 42: 6. cap. 49: 6. Ap. G. 13: 47. cap. 28: 28.

Luk 2:33. Och Joseph och hans moder förundrade sig på det, som sades om honom.

Luk 2:34. Och Simeon välsignade dem, och sade till Maria, hans moder: Se, denne är satt till ett fall * och uppståndelse mångom i Israel; och till ett tecken, vilko emotsagt varder. *

* Esa. 8: 14. Matth. 21: 44. Rom. 9: 32. 1. Cor. 1: 23, 24. 2 Cor. 2: 16. 1. Pet. 2: 8. * Ap. G. 28: 22.

Luk 2:35. Ja, ett svärd skall ock gå igenom dina själ *; på det mång hjärtans tankar skola uppenbaras.

* Joh. 19: 25.

Luk 2:36. Och där var en Prophetissa, benämnd Anna, Phanuels dotter, av Asser släkte, hon var kommen till en stor ålder; och hade levat i sju år med sin man, ifrå sin Jungfrudom:

Luk 2:37. Och hon var en änka vid fyra och åttatio år: hon kom aldrig bort utu Templet *, tjänandes Gudi, med fasto och böner, natt och dag.

* 1. Sam. 1: 22.

Luk 2:38. Hon kom ock därtill i samma stundene, och prisade HERRAN; och talade om honom till alla dem som i Jerusalem vänte förlossning.

VI. Christus bliver i Nazareth; och stärkes i Andanom.

Luk 2:39. Och då de allting fullbordat hade, efter HERRANS Lag, drogo de in i Galileam igen, uti sin stad Nazareth.

Luk 2:40. Men Barnet växte, och förstärktes i Andanom, uppfylld med vishet; och Guds nåd var över honom. *

* Luc. 1: 80.

VII. Kommer upp till Jerusalem, och disputerar med de Skriftlärda.

Luk 2:41. Och hans föräldrar gingo årliga till Jerusalem, till Påskahögtiden. *

* 2. Mos. 23: 15, 17. cap. 34: 23. 3. Mos. 23: 5. 5. Mos. 16: 1.

Luk 2:42. Och då han vart tolv åra gammal, foro de upp till Jerusalem, efter Högtidenes sedvänjo;

Luk 2:43. Och då de fullkomnat hade dagarna, och gingo hem igen, blev pilten JESUS kvar i Jerusalem, och Joseph och hans moder visste där intet av:

Luk 2:44. Men de mente att han var i sällskapet, och de gingo ena dagsled; och sökte honom ibland fränder och vänner.

Luk 2:45. Och då de icke funno honom, gingo de till Jerusalem igen, och sökte honom.

Luk 2:46. Så begav det sig, efter tre dagar, funno de honom i Templet, sittandes mitt ibland de Lärare, hörandes dem, och frågandes dem:

Luk 2:47. Och alle de honom hörde, förskräckte sig över hans förstånd och svar. *

* Matth. 7: 28. Marc. 1: 22. Luc. 4: 22, 32. Joh. 7: 15, 46.

Luk 2:48. Och då de sågo honom, förundrade de sig; och hans moder sade till honom: Min Son, hvi gjorde du oss detta? Se, din fader och jag have sökt efter dig, sörjandes.

Luk 2:49. Och han sade till dem: Vad är det att I sökten mig? Vissten I icke, att uti de stycker som min Fader tillhöra, bör mig vara?

Luk 2:50. Och de förstodo icke * ordet, som han med dem talade.

* Luc. 9: 45. cap. 18: 34.

Luk 2:51. Och så for han ned med dem, och kom till Nazareth, och var dem underdånig: men hans moder gömde all dessa ord uti sitt hjärta.

Luk 2:52. Och JESUS växte till i visdom, ålder och nåde, för Gud och människor. *

* 1. Sam. 2: 26.

V. 1. (a) Beskattas) Det är, att var och en skulle uppskriva låta, vad han hade i sine förmågo. Joseph. Antiq. lib. 18. cap. 1. & 3.

V. 14. (b) God vilje) Det är: att människorna kunna hava glädje därav, och kärlek till Gud, och till varannan: vara Gudi därföre tacksamme, och allt med glädje därföre lida och umgälla.

V. 29. (c) I frid) Det är: nu vill jag gladeliga dö, ty jag haver nu sett det du mig lovat haver.

17O3RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 3. CAPITLET

PÅ femtonde året av Kejsar Tiberii regemente, begynte Johannes predika och döpa, v. 1. Och han underviste dem, var i sitt stånd, vad de göra skulle, v. 10. Till dess han blev kastad i fängelse av Herode, v. 19. Vart ock Christus döpt av Johanne: hans ätt ifrån Joseph, tillbaka, allt intill Adam, voro sju och fyratio leder, v. 24.

I. Johannes begynnar predika, och undervisa åtskilliga stånd.

Luk 3:1. UTI femtonde årena, av Tiberii regemente, då Pontius Pilatus var Landshövding i Judea; och Herodes var Tetrarcha i Galilea; och Philippus hans broder Tetrarcha i Iturea, och i den ängden Trachonitis; och Lysanias Tetrarcha i Abilene:

Luk 3:2. Under de översta Prästerna, Annas, och Caiphas *, kom Guds ord till Johannes, Zacharie son, i öknene.

* Joh. 11: 49, 51. cap. 18: 13. Ap. G. 4: 6.

Luk 3:3. Och han kom i alla den ängden vid Jordan, och predikade * bättringenes döpelse, till syndernas förlåtelse.

* Matth. 3: 1. Marc. 1: 4.

Luk 3:4. Såsom skrivet är i den boken av Esaie Prophetes ordom *, den där säger: Ens ropandes röst är i öknene: Bereder HERRANS väg; görer hans stigar rätta.

* Esa. 40: 3. Matth. 3: 3. Marc. 1: 3. Joh. 1: 23.

Luk 3:5. Alla dalar skola uppfyllas; och all berg och backar skola förnedras: och det krokot är, skall rätt varda, och det ojämt är, skall varda slätta vägar:

Luk 3:6. Och allt kött skall se (a) Guds salighet. *

* Ps. 98: 2, 3. Esa. 52: 10. Luc. 2: 30.

Luk 3:7. Så sade han då till folket, som utgick till att döpas av honom: I huggormars avföda, ho haver eder föregivit, att I undfly skolen den tillkommande vrede? *

* Matth. 3: 7. cap. 23: 33.

Luk 3:8. Görer fördenskull tillbörlig bättrings frukt, och begynner icke säga vid eder själv: Vi havom Abraham till fader *: ty jag säger eder, att Gud är mäktig uppväcka av dessa stenar Abrahe barn.

* Matth. 3: 9. Joh. 8: 39. Ap. G. 13: 26.

Luk 3:9. Men nu är ock yxen satt till rotena på trän: därföre varder vart och ett trä, som icke bär goda frukt, avhugget, och kastat i elden. *

* Matth. 3: 10. cap. 7: 19.

Luk 3:10. Och folket frågade honom, sägandes: Vad skole vi då göra? *

* Ap. G. 2: 37.

Luk 3:11. Och han svarade, och sade till dem: Den där två kjortlar haver, han give den som ingen haver *; och den där mat haver, göre sammalunda.

* 1. Joh. 3: 17. cap 4: 20. Jac. 2: 15, 16.

Luk 3:12. Så kommo ock de Publicaner till att döpas; och sade till honom: Mästar, vad skole vi göra?

Luk 3:13. Och han sade till dem: Kräver icke mer ut än eder förelagt är.

Luk 3:14. Frågade ock krigsmän honom, sägandes: Vad skole vi göra? Och han sade till dem: Görer ingom övervåld (b), eller besviker någon (c), och låter eder nöja åt edor lön.

Luk 3:15. Och medan folket var i väntan, och alle tänkte i sin hjärta om Johanne, om han icke var Christus.

Luk 3:16. Då svarade Johannes, och sade till alla: Jag döper väl eder i vatten; men en kommer som starkare är än jag, vilkens skoremmar jag icke värd är att upplösa: han skall döpa eder med dem Helga Anda, och med eld. *

* Esa. 44: 3. Joel 2: 28. Matth. 3 11. Marc. 1: 7, 8. Joh. 1: 26, 27. Ap. G. 1: 5. cap. 2: 2, 4. cap. 11: 15, 16. cap. 13: 25. cap. 19: 4.

Luk 3:17. Vilkens kastoskovel är uti hans hand, och han skall rensa sin loga, och församla vetet uti sina lado; men agnarna skall han uppbränna uti outsläckelig eld. *

* Matth. 3: 12.

Luk 3:18. Och mång annor stycke förmanade han, och predikade Evangelium för folket.

II. Bliver av Herode kastad i fängelse.

Luk 3:19. Men Herodes Tetrarcha vart straffad av honom, för Herodias sins broders Philippi hustrus, skull *; och för allt det onda som Herodes gjorde:

* Matth. 14: 3. Marc. 6: 17.

Luk 3:20. Och han lade till allt annat ock det, att han inslöt Johannem i fängelse.

III. JESUS bliver döpt.

Luk 3:21. Och det begav sig, då allt folket lät sig döpa, och JESUS vart ock döpt *, och bad, öppnades himmelen.

* Matth. 3: 13. Marc. 1: 9.

Luk 3:22. Och den Helge Ande kom ned i lekamlig hamn, såsom en duva på honom; och en röst kom av himmelen, som sade: Du äst min käre Son *; uti dig haver jag ett gott behag.

* Esa. 42: 1. Matth. 3: 17. cap. 17: 5. Joh. 1: 32. Col. 1: 13.

IV. Christi släktregister.

Luk 3:23. Och JESUS själv begynte vara vid trettio år: och han vart hållen för Josephs son *; vilken var Eli son:

* Matth. 13: 55. Marc. 6: 3. Joh. 6: 42.

Luk 3:24. Vilken var * Matthats son: vilken var Levi son: vilken var Melchi son: vilken var Janna (d) son: vilken var Josephs son:

* Matth. 1: 1, rc.

Luk 3:25. Vilken var Matthathie son: vilken var Amos son: vilken var Naums son: vilken var Esli son: vilken var Nagge son:

Luk 3:26. Vilken var Maaths son: vilken var Matthathie son: vilken var Semei son: vilken var Josephs son: vilken var Juda son:

Luk 3:27. Vilken var Johanna son: vilken var Rhesa son: vilken var Zorobabels son: vilken var Salathiels son: vilken var Neri son:

Luk 3:28. Vilken var Melchi son: vilken var Addi son: vilken var Kosams son: vilken var Elmodams son: vilken var Er son.

Luk 3:29. Vilken var Jose son: vilken var Eliezers son: vilken var Jorims son: vilken var Matthats son: vilken var Levi son:

Luk 3:30. Vilken var Simeons son: vilken var Juda son: vilken var Josephs son: vilken var Jonans son: vilken var Eliakims son:

Luk 3:31. Vilken var Melea son: vilken var Mainans son: vilken var Mattatha son: vilken var Nathans * son: vilken var Davids son:

* 2. Sam. 5: 14. 1. Chrön. 3: 5. Zach. 12: 12.

Luk 3:32. Vilken var Jesse son: vilken var Obeds son: vilken var Boos son: vilken var Salmons son: vilken var Naassons * son:

* Ruth. 4: 18. 1. Chrön. 2: 10, 11.

Luk 3:33. Vilken var Aminadabs son: vilken var Arams son: vilken var Esroms son: vilken var Phares son: vilken var Juda son:

Luk 3:34. Vilken var Jacobs son: vilken var Isaacs son: vilken var Abrahams son: vilken var Thara son: vilken var Nachors son: *

* 1. Mos. 11: 24.

Luk 3:35. Vilken var Saruchs son: vilken var Ragau son: vilken var Phalegs son: vilken var Ebers son: vilken var Sala son:

Luk 3:36. Vilken var Cainans son: vilken var Arphaxads son: vilken var Sems son *: vilken var Noe son: vilken var Lamechs son:

* 1. Mos. 11: 10.

Luk 3:37. Vilken var Mathusala son: vilken var Enochs son: vilken var Jareds son: vilken var Maleleels son: vilken var Cainans son:

Luk 3:38. Vilken var Enos son: vilken var Seths son: vilken var Adams son *: vilken var Guds son.

* 1. Mos. 5: 3.

V. 6. (a) Allt kött skall se) Det är: Evangelium skall predikas allom människom.

V. 14 (b) Övervåld) Det är: uppenbar orätt.

(c) Besviker någon) När en umgår med list, och förtrycker ens annars rätt, och förvänder hans sak.

V. 24. (d) Janna) Om dessa skriver Philo och Josephus; av vilka Mattheus somliga utelåter.

17O3RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 4. CAPITLET

SEDAN blev JESUS frestad av djävulen, v. 1. Och han lärde i Synagogorna; i Galilea, och i Nazareth utlade han Esaie Prophetens ord, v. 14. Men de vredgades på honom, och drevo honom ut ifrå sig, v. 28. Därföre gick han till Capernaum, v. 31. Där halp han en besattan ifrå djävulen, v. 33. Och Petri svära ifrå skälvo, v. 38. Och många andra ifrå sina sjukdomar, v. 40.

I. JESUS bliver frestad av djävulen.

Luk 4:1. SEDAN gick JESUS ifrå Jordan igen, full med den Helga Anda; och vart förd av Andanom uti öknena; *

* Matth. 4: 1. Marc. 1: 12.

Luk 4:2. Och frestades i fyratio dagar * av djävulen; och åt intet i de dagar, och då de ändade voro, sedan hungrade honom.

* 2. Mos 34: 28. 1. Kon. 19: 8.

Luk 4:3. Då sade djävulen till honom: Äst du Guds Son, så säg till denna stenen, att han varder bröd.

Luk 4:4. Då svarade JESUS, och sade till honom: Det är skrivet: Människan lever icke allenast av bröd, utan av vart och ett Guds ord. *

* 5. Mos. 8: 3. Matth. 4: 4.

Luk 4:5. Och djävulen hade honom på ett högt berg, och viste honom all Rike i världene, uti ett ögnablick. *

* Matth. 4: 8.

Luk 4:6. Och djävulen sade till honom: Dig vill jag giva all denna makten, och deras härlighet: ty de äro mig i händer given, och vem jag vill, giver jag dem.

Luk 4:7. Om du nu vilt tillbedja mig, så skola de all höra dig till.

Luk 4:8. JESUS svarade, och sade till honom: Gack bak om mig, Satan: ty det är skrivet *: HERRAN din Gud skalt du tillbedja, och honom allena skalt du tjäna.

* 5. Mos. 6: 13. cap. 10: 20. 1. Sam. 7: 3.

Luk 4:9. Och hade han honom till Jerusalem, och satte honom upp på tinnarna av Templet, och sade till honom: Äst du Guds Son, så kasta dig ned härifrå. *

* Matth. 4: 5.

Luk 4:10. Ty det är skrivet *: Han skall giva sinom Änglar befallning om dig, att de skola bevara dig:

* Ps. 91: 11.

Luk 4:11. Och de skola bära dig på händerna, att du icke skalt stöta din fot emot stenen.

Luk 4:12. Då svarade JESUS, och sade till honom: Det är sagt: Du skalt icke fresta HERRAN din Gud. *

* 5. Mos. 6: 16.

Luk 4:13. Och sedan djävulen hade fullkomnat all frestelsen, for han ifrå honom till en tid.

II. JESUS predikar i Galilea, och i Nazareth.

Luk 4:14. Och JESUS kom, i Andans kraft, in i Galileam igen *: och ryktet gick ut om honom i all den ängden däromkring. *

* Matth. 4: 12. Marc. 1: 14. Joh. 4: 43. * Ap. G. 10: 37.

Luk 4:15. Och han lärde i deras Synagogor, och vart prisad av allom.

Luk 4:16. Och han kom till Nazareth *, där han uppfödder var: och gick om Sabbathsdagen in i Synagogon, som hans sedvänja var, och stod * upp till att läsa.

* Matth. 2: 23. cap. 13: 54. Marc. 6: 1. * Neh. 8: 5, 6.

Luk 4:17. Då vart honom given Esaie Prophetens bok: och då han lät upp bokena, fann han det rummet, där skrivet står:

Luk 4:18. HERRANS Ande är över mig, därföre att han haver smort mig *; till att förkunna Evangelium dem fattigom haver han sänt mig, till att läka de förkrossada hjärta; till att predika de fångar frihet, och dem blindom syn, till att sätta de sönderslagna i förlossning; *

* Ps. 45: 8. Ap. G. 10: 38. * Esa. 61: 1, 2. Matth. 11: 5.

Luk 4:19. Till att predika HERRANS behageliga år *.

* 3. Mos. 25: 10. 2. Cor. 6: 2, 3.

Luk 4:20. Sedan lade han boken tillhopa, och fick tjänarenom, och satte sig; och allas ögon i Synagogone voro fästa på honom.

Luk 4:21. Då begynte han till att säga till dem: I dag är denna Skrift fullbordad, för edor öron.

Luk 4:22. Och de båro honom alle vittnesbörd, och förundrade sig på de nådefulla ord *, som gingo av hans mun; och sade: Är icke denne Josephs son? (a)

* Ps. 45: 3. Esa. 50: 4. Marc. 6: 2, 3. Luc. 2: 47. Joh. 6: 42. cap. 7: 46.

Luk 4:23. Då sade han till dem: Visserliga må I säga till mig denna liknelsen: Läkare, läk dig självan: huru stor ting have vi hört i Capernaum skedd vara; gör ock sådana här i ditt fädernesland.

Luk 4:24. Men han sade: Sannerliga säger jag eder; Ingen Prophete är avhållen i sitt fädernesland. *

* Matth. 13: 57. Marc. 6: 4. Joh. 4: 44.

Luk 4:25. Men jag säger eder i sanning: Många änkor voro i Israel, uti Elie dagar, då himmelen igenlykt var i try år, och sex månader *; då stor hunger var över hela landet.

* Jac. 5: 17.

Luk 4:26. Och till ingen av dem vart Elias sänd; utan till en kvinna, en änka, uti Sareptha Sidons. *

* 1. Kon. 17: 9.

Luk 4:27. Och månge spetälske voro i Israel, i Elisei Prophetens tid; och ingen av dem vart rengjord, förutan Naeman * av Syria.

* 2. Kon. 5: 14.

III. De vredgas på honom, viljandes störta honom utför berget.

Luk 4:28. Och alle de i Synagogon voro, uppfylldes med vrede, då de detta hörde;

Luk 4:29. Och stodo upp, och drevo honom utu staden, och ledde honom ut överst på klinten av berget, där deras stad på byggder var, och ville stört honom där utföre: *

* 2. Chrön. 25: 12.

Luk 4:30. Men han gick mitt igenom dem sin väg. *

* Joh. 8: 59.

IV. Christus kommer till Capernaum.

Luk 4:31. Och han kom ned till Capernaum *, i Galilee stad; och där lärde han dem om Sabbatherna.

* Matth. 4: 13. Marc. 1: 21.

Luk 4:32. Och de förundrade sig på hans lärdom: ty med hans tal var makt. *

* Matth. 7: 28. Marc. 1: 22.

V. Där botar han en besattan

Luk 4:33. Och uti Synagogon var en människa, som hade en orens djävuls anda *; och han ropade med höga röst,

* Marc. 1: 23.

Luk 4:34. Sägandes: Ack! vad have vi med dig, JESU Nazarene? Äst du kommen till att fördärva oss? Jag vet ho du äst, nämliga, den Guds Helige.

Luk 4:35. Och JESUS näpste honom, sägandes: Tig, och gack ut av honom. Och djävulen kastade honom mitt ibland dem, och gick ut av honom, och gjorde honom ingen skada.

Luk 4:36. Och en förfärelse kom över dem alla: och de talade med varannan, sägandes: Vad skall detta vara? Ty han bjuder de orena andar med makt och väldighet, och de gå ut.

* Matth. 8: 14. Marc. 1: 29, 30.

Luk 4:37. Och ryktet gick ut om honom allestäds i de landsändar däromkring.

Petri svära.

Luk 4:38. Då Jesus uppstod utu Synagogon, gick han in i Simons hus. Och Simons svära betvingades med stora skälvosot; då bådo de honom för henne.

Luk 4:39. Och han stod över henne, och näpste skälvone: och skälvan övergav henne; och hon stod strax upp, och tjänte dem.

Åtskillige andra sjuka.

Luk 4:40. Då solen nedergick, alle de som hade sjukt folk av allahanda sjukor, ledde dem till honom: och han lade händerna på var och en, och gjorde dem helbrägda. *

* Matth. 8: 16. Marc. 1: 32. cap. 7: 32.

Luk 4:41. Och foro också djävlarna ut av mångom, ropade, och sade: Du äst Christus, Guds Son: då näpste han dem, och stadde icke till att de skulle tala: ty de visste, att han var Christus. *

* Marc. 1: 34. cap. 3: 11.

Luk 4:42. Men då dager vart, gick han ut, och drog till en ödemark *: och folket sökte honom, och kommo till honom, och förhöllo honom, att han icke skulle gå ifrå dem.

* Marc. 1: 35, 45.

Luk 4:43. Men han sade till dem: Andra städer måste jag ock predika Evangelium om Guds Rike: ty jag är därtill sänd.

Luk 4:44. Och han predikade uti de Synagogor i Galilea.

V. 22. (a) Josephs son) Huru är det, att Josephs son kan så lära och tala? Och är dock en fattig timmermans son.

17O3RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 5. CAPITLET

NÄR nu mycket folk trängde sig in till honom, steg han in uti en båt, och lärde dem utu båten: sedan välsignade han Petri fiskafänge; och kallade honom samt hans stallbröder till Apostlaämbetet, v. 1. Därefter botade han en spetälskan, v. 12. Och en borttagnan, v. 17. Han kallade ock Mattheum, v. 27. Och betygade, varföre hans Lärjungar icke fastade, såsom Johannis lärjungar, och de Phariseer, v. 33.

I. JESUS lärer utu båten.

Luk 5:1. OCH det begav sig, då folket trängde på honom, på det de skulle höra Guds ord; och han stod ut med sjön Genesaret. *

* Matth. 13: 2. Marc. 4: 1.

Luk 5:2. Och han såg två båtar stå vid sjön: men fiskarena voro utgångne av dem, till att två sin nät. *

* Matth. 4: 18. Marc. 1: 16.

Luk 5:3. Då gick han in uti en båt, som var Simons, och bad honom, att han skulle lägga litet ut ifrå landet. Och han satte sig, och lärde folket utu båten.

II. Välsignar Petri fiskafänge.

Luk 5:4. Och då han vände igen tala, sade han till Simon: Lägg ut på djupet, och kaster edor nät ut till dräkt. *

* Joh. 21: 6.

Luk 5:5. Då svarade Simon, och sade till honom: Mästar, vi have arbetat hela nattena, och fått intet; men, på din ord, vill jag kasta ut näten.

Luk 5:6. Och då de det gjorde, besluto de en mäkta stor hop fiskar; och deras nät gick sönder.

Luk 5:7. Och de vinkade till sina stallbröder, som voro uti den andra båten, att de skulle komma och hjälpa dem. Och de kommo, och uppfyllde båda båtarna, så att de begynte sjunka.

Luk 5:8. Då Simon Petrus det såg, föll han till JESU knä, sägandes: HERRE, gack ut ifrå mig: ty jag är en syndig man.

Luk 5:9. Ty en förskräckelse var kommen över honom, och över alla de med honom voro, för detta fiskafängets skull, som de tillsamman fått hade:

Luk 5:10. Sammalunda ock över Jacobum, och Johannem Zebedei söner, som Simons stallbröder voro. Då sade JESUS till Simon: Var icke förfärad; härefter skalt du fånga människor. *

* Jer. 16: 16. Hes. 47: 9. Matth. 4: 19. Marc. 1: 17.

Luk 5:11. Och de förde båda båtarna i land, och övergåvo alltsammans, och följde honom. *

* Matth. 4: 20. cap. 19: 27. Marc. 10: 28. Luc. 18: 28.

III. Botar en spetälskan.

Luk 5:12. Så begav det sig, då han var uti en stad; och se, där var en man full med spetälsko: när han fick se JESUM, föll han ned på sitt ansikte, och bad honom, sägandes: HERRE, vilt tu, så kant du göra mig renan. *

* Matth. 8: 2. Marc. 1: 40.

Luk 5:13. Då räckte han ut handena, och tog på honom, sägandes: Jag vill, var ren. Och strax gick spetälskan bort av honom.

Luk 5:14. Och han böd honom, att han det ingom säga skulle; utan gack och visa dig Prästenom, och offra för din rening *, efter som Mose budit haver, dem till vittnesbörd.

* 3. Mos. 13: 2. cap. 14: 21, 22. Matth. 8: 4.

Luk 5:15. Men ryktet gick ändå vidare ut om honom; och mycket folk församlade sig, att de skulle höra honom, och bliva botade av honom ifrå deras krankheter.

Luk 5:16. Men han gick avsides bort i ödemarkena, och bad.

IV. Hjälper åtskilliga kranka; och däribland en borttagnan.

Luk 5:17. Och det begav sig på en dag, då han lärde, och där voro de Phariseer, och Lagkloke sittandes, som komne voro utav alla städer i Galilea, och Judea, och Jerusalem; och HERRANS kraft var till att göra dem helbrägda.

Luk 5:18. Och se, någre män båro ena människo på en säng, vilken borttagen var *, och de sökte efter, huru de skulle kunna bära honom in, och läggan framför honom.

* Matth. 9: 2. Marc. 2: 3. Ap. G. 9: 33.

Luk 5:19. Och då de icke funno, för folkets skull, på vilko sidon de skulle bära honom in, stego de upp på taket, och släppte honom ned genom teglet, med sängen, mitt för JESUM.

Luk 5:20. Och då han såg deras tro, sade han till honom: Människa, dina synder vare dig förlåtna.

Luk 5:21. Och de Skriftlärde, och Phariseer begynte tänka, sägandes: Ho är denne, som talar Guds hädelse? Ho kan förlåta synder, utan Gud allena? *

* Ps. 32: 5. Esa. 43: 25.

Luk 5:22. Men då JESUS förmärkte deras tankar, svarade han, och sade till dem: Vad tänken I uti edor hjärta?

Luk 5:23. Vilket är lättare säga: Dina synder vare dig förlåtna; eller säga: Statt upp, och gack? *

* Matth. 9: 5.

Luk 5:24. Men på det (a) I skolen veta, att människones Son haver makt på jordene förlåta synder, sade han till den borttagna: Dig säger jag, statt upp, tag dina säng, och gack i ditt hus.

Luk 5:25. Och han stod strax upp för deras ögon; tog sängena däruppå han legat hade, och gick sina färde hem i sitt hus, och prisade Gud.

Luk 5:26. Och de förskräcktes alle, och lovade Gud, och vordo fulle med fruktan, sägandes: Vi have sett i dag sällsyn ting.

V. Kallar Mattheus till Apostlaämbetet.

Luk 5:27. Sedan gick han ut, och fick se en Publican, benämnd Levi, sittandes vid tullen, och sade till honom: Följ mig. *

* Matth. 9: 9. Marc. 2: 14.

Luk 5:28. Och han övergav alltsamman, och stod upp, och följde honom.

Luk 5:29. Och Levi gjorde honom ett stort gästabud i sitt hus: och där voro en stor hop Publicaner, och andre som med dem till bords såto. *

* Matth. 9: 10. Marc. 2: 15. Luc. 15: 1, 2.

Luk 5:30. Och deras Skriftlärde och Phariseer knorrade emot hans Lärjungar, sägandes: Hvi äten I, och dricken med Publicaner och syndare?

Luk 5:31. Då svarade JESUS, och sade till dem: De helbrägda behöva icke läkare, utan de kranke. *

* Matth. 9: 12, 13. Marc. 2: 17. Luc. 19: 10.

Luk 5:32. Jag är icke kommen till att kalla de rättfärdiga, utan syndare till bättring. *

* 1. Tim. 1: 15.

VI. Svarar på Phariseernas fråga, om fasto.

Luk 5:33. Då sade de till honom: Hvi fasta Johannis lärjungar så ofta, och bedja; sammalunda ock de Phariseers lärjungar; men dine Lärjungar äta och dricka? *

* Matth. 9: 14. Marc. 2: 18.

Luk 5:34. Men han sade till dem: Icke kunnen I driva bröllopsbarnen till att fasta, så länge Brudgummen är när dem? *

* Esa. 62: 5. 2. Cor. 11: 2.

Luk 5:35. Men de dagar skola komma, att Brudgummen skall varda ifrå dem tagen; då skola de fasta i de dagar.

Luk 5:36. Och han sade ock till dem en liknelse: Ingen sätter en klut av nytt kläde på gammalt kläde *; annars både söndersliter han det nya, och den kluten av det nya skicker sig icke efter det gamla.

* Matth. 9: 16, 17. Marc. 2: 21.

Luk 5:37. Och ingen låter nytt vin uti gamla flaskor; annars slår det nya vinet flaskorna sönder, och spilles ut, och flaskorna bliva fördärvade.

Luk 5:38. Utan nytt vin skall man låta uti nya flaskor, och så bliva de både förvarat.

Luk 5:39. Och ingen som dricker gammalt vin, begärar strax nytt; ty han säger: Det gamla är bättre.

V. 24. (a) Men på det) Med detta underverket beviste han, att han ock hade makt till att förlåta synder: ty därtill behövdes ock Gudomelig makt.

17O3RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 6. CAPITLET

SÅ begav det sig, att hans Lärjungar uppryckte ax om Sabbathen; däröver knorrade de Phariseer: men han ställde dem Davids exempel före, v. 1. Han botade ock ens mans hand som bortvissnad var, om Sabbathen, v. 6. Sedan gick han upp på ett berg; där utvalde han tolv Apostlar, v. 12. Och han lärde dem om den rätta saligheten, varuti hon står, v. 20. De skulle ock vara fridsamme, v. 27. Barmhärtige; gärna förlåta, och icke lätteliga döma andra, v. 36. Ty efter som tron är, så äro ock gärningarna, v. 43. Påminner om rätta grunden till att lära och leva, v. 46.

I. Christi Lärjungar hämta ax om Sabbathen; och JESUS försvarar dem.

Luk 6:1. OCH det begav sig på en Sabbath, som var näst den första (a), att han gick igenom säd: och hans Lärjungar ryckte upp ax *, och gnuggade sönder med händerna, och åto.

* 5. Mos 23: 25. Matth. 12: 1. Marc. 2: 23.

Luk 6:2. Då sade somlige av de Phariseer till dem: Hvi gören I det som icke är lovligit göra om Sabbatherna? *

* 2. Mos. 20: 10. cap. 23: 12. cap 31: 15. cap. 35: 2.

Luk 6:3. Svarade JESUS, och sade till dem: Haven I icke läsit vad David gjorde, då han hungrade, och de med honom voro? *

* 1. Sam. 21: 6.

Luk 6:4. Huru han gick in i Guds Hus, och tog Skådobröden, och åt, och gav desslikes dem som med honom voro: vilket ingom lovligit var att äta, utan allenast Prästomen. *

* 2. Mos. 29: 32, 33. 3. Mos. 8: 31. cap. 24: 9.

Luk 6:5. Och sade han till dem: Människones Son är HERRE, ock över Sabbathen. *

* Matth. 12: 8. Marc. 2: 28.

II. JESUS botar ens mans hand om Sabbathen.

Luk 6:6. Och det begav sig ock på en annan Sabbath, att han gick in uti Synagogon, och lärde: och där var en människa, vilkens högra hand var borttvinnad. *

* Matth. 12: 9, 10. Marc. 3: 1.

Luk 6:7. Och de Skriftlärde, och Phariseer vaktade på honom, om han någon helbrägda gjorde på Sabbathen, att de måtte finna något, där de kunde anklagan före.

Luk 6:8. Men han förstod deras tankar, och sade till människona, som den tvinnade handen hade: Statt upp, och gack här fram. Han stod upp, och gick fram.

Luk 6:9. Då sade JESUS till dem: Jag skall spörja eder: Är det lovligt att göra väl om Sabbatherna, eller göra illa? Hjälpa livet, eller förspillat?

Luk 6:10. Och han såg sig om på dem alla, och sade till människona: Räck ut dina hand. Han ock så gjorde. Och hans hand vart honom färdig, såsom den andra. *

* 1. Kon. 13: 6.

Luk 6:11. Men de uppfylldes med ursinnighet, och talades vid emellan sig, vad de skulle göra åt JESUS.

III. Beder på berget; och utväljer tolv Apostlar.

Luk 6:12. Så hände det uti de dagar, att han utgick uppå ett berg till att bedja *; och blev där över nattena i bönen till Gud.

* Matth. 14: 23.

Luk 6:13. Och då dager vart, kallade han sina Lärjungar; och utvalde Tolv av dem *, vilka han ock kallade Apostlar:

* Matth. 10: 1, rc. Marc. 3: 13, rc. cap. 6: 7. Luc. 9: 1, rc.

Luk 6:14. Simon, den han ock kallade Petrum *, och Andream hans broder, Jacobum, och Johannem, Philippum, och Bartholomeum;

* Joh. 1: 42.

Luk 6:15. Mattheum, och Thomam, Jacobum Alphei son, och Simonem som kallas Zelotes;

Luk 6:16. Och Judam Jacobs (broder), och Judas Ischariothes, den ock förrädaren var.

Luk 6:17. Och han gick neder med dem, och stod på en plats i markene, och hopen av hans Lärjungar, och ganska mycket folk utav hela Judea, och Jerusalem, och ifrå Tyro och Sidon, som vid havet ligga: *

* Matth. 4: 25. Marc. 3: 7.

Luk 6:18. Vilke komne voro, på det de ville höra honom, och varda botade av sina sjukdomar. Och de som kvalde voro av de orena andar, vordo helbrägda.

Luk 6:19. Och allt folket for efter att taga på honom: ty av honom gick kraft, som alla botade. *

* Matth. 14: 36. Marc. 5: 30.

IV. JESUS lärer sina Lärjungar, om rätta saligheten.

Luk 6:20. Och han lyfte upp sin ögon över sina Lärjungar, och sade *: Salige ären I fattige: ty Guds Rike hörer eder till.

* Matth. 5: 2, rc.

Luk 6:21. Salige ären I som nu hungren: ty I skolen bliva mättade *. Salige ären I som nu gråten: ty I skolen le. *

* Esa. 55: 1. * cap. 61: 2. cap. 66: 10.

Luk 6:22. Salige varden I, då människorna hata eder, och avskilja eder, och försmäda eder; och bortkasta edart namn, såsom det ont vore, för människones Sons skull: *

* Matth. 5: 11. 1. Pet. 2: 19. cap. 3: 14. cap. 4: 14.

Luk 6:23. Glädjens och uppspringen av fröjd * på den dagen: ty se, edor lön är stor i himmelen: ty sammalunda hava deras fäder * gjort Prophetomen.

* Ap. G. 5: 41. * cap. 7: 51.

Luk 6:24. Men ve eder som rike ären: ty I haven fått edar hugnad. *

* Ps. 17: 14. Ps. 49: 19. Amos 6: 1, 8. Syr. 31: 8. Luc. 16: 25. Jac. 5: 1.

Luk 6:25. Ve eder som mätte ären: ty I skolen hungra *. Ve eder som nu len: ty I skolen gråta och sörja. *

* Esa. 65: 13. * Jac. 4: 9. Ords. 14: 13.

Luk 6:26. Ve eder, då alla människor tala väl om eder: ty sammalunda hava ock deras fäder gjort dem falska Prophetomen.

V. Förmanar dem älska sina ovänner.

Luk 6:27. Men eder som hören, säger jag: Älsker edra ovänner *; görer dem gott som hata eder.

* 2. Mos. 23: 4. Ords. 25: 21.

Luk 6:28. Välsigner dem som eder banna; och beder för dem som eder orätt göra. *

* Luc. 23: 34. Ap. G. 7: 60. Rom. 12: 14, 20. 1. Cor. 4: 12.

Luk 6:29. Den dig slår på det ena kindbenet, dem hålt ock det andra till (b) *: och den dig tager mantelen ifrå, honom förhålt icke heller kjortelen.

* Ords. 20: 22. cap. 24: 29. Matth. 5: 39. Rom. 12: 17. 1. Cor. 6: 7. 1. Thess. 5: 15.

Luk 6:30. Varjom och enom som något begärar av dig, honom giv *: och av den som dina ting tager ifrå dig, beds intet igen.

* 5. Mos. 15: 7. Ords. 3: 27. Matth. 5: 42. 2. Cor. 8: 14. 1. Joh. 3: 17.

Luk 6:31. Och såsom I velen att människorna skola göra eder, görer ock I dem sammalunda. *

* Tob. 4: 16. Matth. 7: 12.

Luk 6:32. Och om I älsken dem som eder älska, vad tack haven I därföre? Ty syndarena älska ock dem, av vilka de älskade varda. *

* Matth. 5: 46.

Luk 6:33. Och om I gören dem gott som eder gott göra, vad tack haven I därföre? Ty syndarena göra det ock.

Luk 6:34. Och om I lånen * dem av vilkom I hoppens få något igen, vad tack haven I därföre? Ty syndarena låna ock syndarom, på det de skola få lika igen.

* 5. Mos. 15: 8. Matth. 5: 42.

Luk 6:35. Utan hellre älsker edra ovänner * (c), och görer väl, och låner, förhoppandes där intet av; och edor lön skall vara mycken, och I skolen vara dens Högstas barn: ty han är mild emot de otacksamma och onda.

* Matth. 5: 44.

VI. Att vara barmhärtig; gärna förlåta, och icke omilt döma

Luk 6:36. Varer fördenskull barmhärtige, såsom edar Fader ock barmhärtig är. *

* Matth. 5: 48.

Luk 6:37. Dömer icke, så varden I icke dömde *: fördömer icke, så varden I icke fördömde: förlåter, så varder eder förlåtet.

* Syr. 6: 5. Matth. 7: 1. Rom. 2: 1. 1. Cor. 4: 5.

Luk 6:38. Giver, så varder eder givet *: ett gott mått, väl stoppat, och skakat, och överflödande, skall man giva uti edart sköt: ty med samma mått som I mäten, skall eder igen mätet varda. *

* Ords. 10: 22. cap. 19: 17. * Matth. 7: 2. Marc. 4: 24. Gal. 6: 7.

Luk 6:39. Och han sade till dem en liknelse: Kan ock en blinder leda en blindan *? Falla de icke både i gropena?

* Esa. 42: 19. Matth. 15: 14.

Luk 6:40. Lärjungen (d) är icke över sin Mästare: men var och en är fullkommen, då han är såsom hans Mästare. *

* Matth. 10: 24. Joh. 13: 16. cap. 15: 20.

Luk 6:41. Hvi ser du grandet i dins broders öga, men varder icke varse bjälkan i ditt eget öga? *

* Matth. 7: 3.

Luk 6:42. Eller huru kant du säga till din broder: Broder hålt, jag vill borttaga grandet *, som i ditt öga är; och du ser icke själv bjälkan i ditt öga? Du skrymtare, kasta först ut bjälkan utu ditt öga, och sedan se till, huru du kant uttaga grandet, som är i dins broders öga. *

* Ords. 18: 17. * Syr. 18: 21.

VII. Förklarar genom liknelse av trä, att tron viser sig i gärningarna.

Luk 6:43. Ty det är icke gott trä som gör onda frukt; ej heller ont trä som gör goda frukt: *

* Matth. 7: 17. cap. 12: 33.

Luk 6:44. Ty vart och ett trä varder känt av sine frukt: ty icke hämtar man heller fikon av törne; ej heller hämtar man vinbär av tistelen. *

* Matth. 7: 16.

Luk 6:45. En god människa bär gott fram utav sins hjärtas goda fatabur; och en ond människa bär ont fram utav sins hjärtas onda fatabur: ty därav hjärtat fullt är, det talar hans mun av. *

* Matth. 12: 34.

VIII. Förmanar sluteligen, att lägga en fast grund till läran, och levernet.

Luk 6:46. Men hvi kallen I mig, HERRA, HERRA *, och gören icke vad jag säger eder?

* Mal. 1: 6. Matth. 7: 21. cap. 25: 11. Luc. 13: 25. Rom. 2: 13. Jac. 1: 22.

Luk 6:47. Var och en som kommer till mig, och hörer min ord, och gör därefter, jag vill låta eder se vem han lik är. *

* Matth. 7: 24.

Luk 6:48. Han är lik enom man som bygger ett hus; vilken grov djupt, och lade grundvalen på hälleberget: då floden kom, stötte strömmen på huset, och kunde dock intet röra det: ty det var grundat på hälleberget.

Luk 6:49. Men den där hörer, och icke gör, han är lik enom man som byggde sitt hus på jordena, utan grundval: där strömmade floden in på, och strax föll det; och dess hus fall var stort.

V. 1. (a) En Sabbath, som var näst den första) Så kallades den andre dagen efter den högsta Sabbathen, Matth. 28: 1. Andra utlägga det om den sista dagen i Högtiden.

V. 29. (b) Det andra till) Det är: Bered dig till att mycket lida, och hämnas icke själv. Läs till Matth. 5: 39. 1. Cor. 6: 7.

V. 35. (c) Edra ovänner) Den sinom fienda lånar, eller bevisar gott, han lånar sig själv, att han intet må vänta eller hoppas därföre: men det gör ingen annan utan en rätt Christen.

V. 40. (d) Lärjungen) Det är: När lärjunganom går såsom hans mästare, så går det rätt till.

17O3RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 7. CAPITLET

EFTER denna predikan kom JESUS till Capernaum; där halp han ens Hövitsmans tjänare till hälso, v. 1. Gick så till Nain; där uppväckte han ens änkos son ifrå döda, v. 11. När Johannes detta hörde, sände han, och lät fråga honom, om han var Messias: och när han därtill svarat hade, begynte han berömma Johannes för folket, v. 18. Han straffade ock dem som icke bättrade sig; utan föraktade Guds råd om deras salighet, v. 29. Och han gick i ens Pharisees hus, till att få sig mat: där kom en synderska, och tvådde hans fötter med tårar; och smorde dem, v. 36. Då tillsade han henne syndernas förlåtelse, v. 44.

I. JESUS kommer till Capernaum, och botar Hövitsmansens tjänare.

Luk 7:1. DÅ han fullkomnat hade all sin ord uti folksens öron, gick han in i Capernaum.

Luk 7:2. Och en Hövitsmans tjänare * låg dödssjuk, och han var honom kär.

* Matth. 8: 5.

Luk 7:3. Och då han hörde av JESU, sände han de äldsta av Judarna till honom, och bad honom, att han ville komma, och göra hans tjänare helbrägda.

Luk 7:4. Och då de kommo till JESUM, bådo de honom fliteliga, sägandes: Han är värd, att du gör honom det:

Luk 7:5. Ty han haver vårt folk kärt; och haver byggt oss Synagogon.

Luk 7:6. Då gick JESUS med dem. Men då han icke långt var ifrå huset, sände Hövitsmannen sina vänner till honom, och sade till honom: HERRE, gör dig icke omak: ty jag är icke värdig, att du går in under mitt tak;

Luk 7:7. Varföre jag ock icke räknade mig självan värdigan till att komma till dig: utan säg med ett ord, så varder min tjänare helbrägda.

Luk 7:8. Ty jag är ock en man stadder under välde, och haver krigsknekter under mig; och jag säger till den ena: Gack, och han går; och till den andra: Kom, och han kommer; och till min tjänare: Gör det, och han gör så.

Luk 7:9. Då JESUS detta hörde, förundrade han sig på honom, och vände sig om, och sade till folket som följde honom: Det säger jag eder, icke ens i Israel haver jag funnit så stor tro.

Luk 7:10. Och de som utsände voro, gingo hem igen, och funno tjänaren helbrägda, som sjuk var.

II. Uppväcker änkones son i Nain

Luk 7:11. Och det begav sig dagen därefter, att han gick uti den staden som kallas Nain; och med honom gingo månge hans Lärjungar, och mycket folk.

Luk 7:12. Då han nu kom intill stadsporten, se, då bars där ut en döder, sine moders ende son, och hon var änka; och en stor hop folk av staden gick med henne.

Luk 7:13. Då HERREN såg henne, varkunnade han sig över henne, och sade till henne: Gråt icke.

Luk 7:14. Och han gick till, och tog på bårena; och de som båro, stannade. Då sade han: Jag säger dig unger man, statt upp. *

* Ap. G. 9: 40.

Luk 7:15. Och den döde satte sig upp, och begynte tala: och han fick honom hans moder.

Luk 7:16. Och en räddhåge kom över alla, och de prisade Gud *, sägandes: En stor Prophete * är uppkommen ibland oss, och Gud haver besökt sitt folk. *

* Marc. 7: 37. * Luc. 24: 19. Joh. 4: 19. cap. 6: 14. cap. 9: 17. * Luc. 1: 68.

Luk 7:17. Och detta ryktet om honom, gick ut över hela Judea, och all de land däromkring.

III. Johannis sändebud till Christum; och Christi svar

Luk 7:18. Och Johannis lärjungar underviste honom om allt detta.

Luk 7:19. Och Johannes kallade till sig två av sina lärjungar, och sände dem till JESUM *, sägandes: Äst du den som komma skall, eller skole vi vänta någon annan?

* Matth. 11: 2.

Luk 7:20. Då männerna kommo till honom, sade de: Johannes Döparen sände oss till dig, sägandes: Äst du den som komma skall, eller skole vi vänta en annan?

Luk 7:21. Men i samma stundene gjorde han många helbrägda av sjukdomar och plågor, och onda andar; och gav mångom blindom syn.

Luk 7:22. Då svarade JESUS, och sade till dem: Går, och säger Johanni igen, vad I sett och hört haven: De blinde se, de halte gå, de spetälske göras rene, de döve höra, de döde resas upp, dem fattigom varder predikat Evangelium: *

* Esa 29: 18. cap. 35: 5. cap. 61: 1.

Luk 7:23. Och salig är den, som icke varder förargad i mig.

IV. Christus berömmer Johannes för folket.

Luk 7:24. Men då Johannis sändebud voro sin väg gångne, begynte han tala till folket om Johannes: Vad gingen I ut i öknena till att se? En rö, som drivs hit och dit av vädret? *

* Matth. 11: 7.

Luk 7:25. Eller vad gingen I ut till att se? Ena människo klädd i len kläder? Se, de som hava härlig kläder uppå, och leva i kräslighet, äro i Konungsgårdarna.

Luk 7:26. Eller vad gingen I ut till att se? En Prophet? Ja, säger jag eder, och mer än en Prophet.

Luk 7:27. Han är den, om vilken skrivet är: Se, jag sänder min Ängel för ditt ansikte, vilken skall bereda din väg för dig. *

* Mal. 3: 1. Matth. 11: 10. Marc. 1: 2.

Luk 7:28. Ty jag säger eder, att ibland dem som av kvinnor födde äro, är ingen större Prophet än Johannes Döparen: dock likväl, den där minst är (a) i Guds Rike, han är större än han.

V. JESUS klagar över Juda folksens blindhet.

Luk 7:29. Och allt folket som honom hörde, och de Publicaner, gåvo Gudi rätt, och läto sig döpa med Johannis döpelse.

Luk 7:30. Men de Phariseer och de Lagkloke föraktade Guds råd emot sig själva, och läto sig intet döpa av honom.

Luk 7:31. Och HERREN sade: Vid vem skall jag dock likna människorna av detta släktet? Och vem äro de like? *

* Matth. 11: 16.

Luk 7:32. De äro like vid barn, som sitta på torget, och ropa emot varannan, och säga: Vi have pipat för eder, och I haven intet dansat: Vi have sungit sorgasång för eder, och I haven intet gråtit.

Luk 7:33. Ty Johannes Döparen kom, och varken åt bröd, eller drack vin *; och I sägen: Han haver djävulen.

* Matth. 3: 4. Marc. 1: 6. Luc. 1: 15.

Luk 7:34. Människones Son är kommen, äter, och dricker; och I sägen: Se, den mannen är en frossare, och vindrinkare, Publicaners och syndares vän.

Luk 7:35. Och visdomenom varder rättfärdigad av all sin barn. *

* Matth. 11: 19.

VI. En synderska tvår JESU fötter, i Simons hus.

Luk 7:36. Så bad honom en av de Phariseer, att han skulle få sig mat med honom: och han gick uti Phariseens hus, och satt där till bords.

Luk 7:37. Och se, en kvinna i staden, som var en synderska, då hon förnam, att han till bords satt i Phariseens hus, bar hon dit ett alabasterkäril med smörjelse: *

* Matth. 26: 6. Marc. 14: 3. Joh. 11: 2. cap. 12: 3.

Luk 7:38. Och stod bak för honom vid hans fötter, gråtandes, och begynte väta hans fötter med tårar, och torkade med sitt huvudhår; och kysste hans fötter, och smorde dem med smörjelse.

Luk 7:39. Men då den Phariseen som honom budit hade, såg detta, sade han vid sig själv: Vore denne en Prophet, visserliga visste han, ho och hurudana denna kvinnan är, som hanterar honom: ty hon är en synderska. *

* Luc. 15: 2.

Luk 7:40. Då svarade JESUS, och sade till honom: Simon, jag haver något säga dig. Han sade: Mästar, säg.

Luk 7:41. En ockrare hade två gällenärar: en var honom skyldig femhundrade penningar, och den andre femtio:

Luk 7:42. Och när de intet hade att betala med, gav han dem bådom till. Säg nu, vilken av dem varder honom mera älskandes?

Luk 7:43. Svarade Simon, och sade: Jag menar att den som han gav mera till. Då sade han till honom: Rätt dömde du.

VII. Huru Christus henne bemöter.

Luk 7:44. Och så vände han sig till kvinnona, och sade till Simon: Ser du denna kvinnona? Jag gick in i ditt hus: du haver intet vatten givit mig till mina fötter *; men hon haver vätt mina fötter med tårar, och torkat med sitt huvudhår.

* 1. Mos. 18: 4.

Luk 7:45. Du haver icke kysst mig; men hon, sedan jag här ingick, haver icke avlåtit att kyssa mina fötter.

Luk 7:46. Mitt huvud haver du icke smort med oljo; men hon haver smort mina fötter med smörjelse.

Luk 7:47. Varföre säger jag dig: Henne varda många synder förlåtna; ty hon älskade mycket (b): men den som litet förlåtes, han älskar litet.

Luk 7:48. Och han sade till henne: Synderna förlåtas dig.

Luk 7:49. Då begynte de, som med honom till bords såto, säga vid sig: Ho är denne, som ock synder förlåter? *

* Matth. 9: 2, 3. Marc. 2: 7.

Luk 7:50. Då sade han till kvinnona: Din tro haver frälst dig *; gack med frid.

* Matth. 9: 22. Marc. 5: 34. cap. 10: 52. Luc. 8: 48. cap. 18: 42.

V. 28. (a) Minst är) Det är: Jag som härtilldags haver mindre varit aktad, och ringare än Johannes.

V. 47. (b) Älskade mycket) Christus anser här icke förnämliga kärleken; utan tron: därföre säger han sedan till kvinnan: Din tro haver frälst dig, v. 50. Men detta är meningen: Phariseerna hålla sig för rättfärdiga, av sin egen rättfärdighet; därföre hava de ingen tro eller kärlek till Gud. Men fattige botfärdige syndare, lita allenast på Guds nåde, och finna ingen värdighet när sig själva: därföre är deras tillit, tro och kärlek till Gud dess större, och de dess närmare till Guds Rike, Matth. 9: 13. Matth. 21: 21.

17O3RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 8. CAPITLET

DÄREFTER, gick han omkring i städerna, och predikade, v. 1. Och han sade dem en liknelse, om en Sädesman; och uttydde henne för Lärjungarna, v. 4. Sedan om ett ljus, v. 16. Så for han över havet till Gadara; och på resone stillade han stormen, v. 22. När han kom utöver, utdrev han många djävlar av en besattan, och tillät att de foro uti en svinahjord, v. 26. Då han kom tillbaka igen, halp han en kvinno ifrå blodgång; och uppväckte Jairi dotter ifrå döda, v. 40. och 49.

I. JESUS går omkring, och predikar; havandes i följe Lärjungarna, och några kvinnor.

Luk 8:1. OCH det begav sig därefter, att han vandrade i städer och byar, predikade, och förkunnade Evangelium om Guds Rike; och de Tolv med honom;

Luk 8:2. Och några kvinnor, som han hade helbrägda gjort ifrå de onda andar, och krankheter, nämliga: Maria, som kallas Magdalene *, av vilka sju djävlar utgångne voro; *

* Matth. 27: 55, 56. * Marc. 16: 9. Joh. 19: 25.

Luk 8:3. Och Joanna Chuse hustru, Herodis Fogdes; och Susanna, och många andra, som honom tjänte av sina ägodelar.

II. Lärer genom liknelse, av en Sädesman;

Luk 8:4. Då nu mycket folk kom tillhopa, och de utav städerna begåvo sig till honom, talade han genom liknelse: *

* Matth. 13: 3. Marc. 4: 1, rc.

Luk 8:5. En Sädesman gick ut till att så sina säd; och när han sådde, föll somt vid vägen, och vart förtrampat, och fåglarna under himmelen åto det upp.

Luk 8:6. Och somt föll på hälleberget; och då det uppgick, förtorkades det: ty det hade ingen vätsko.

Luk 8:7. Och somt föll ibland törne; och törnen växte med upp, och förkvavde det.

Luk 8:8. Och somt föll i goda jord; och det gick upp, och gjorde hundradefald frukt. Då han detta sade, ropade han: Den där haver öron till att höra, han höre.

Luk 8:9. Men hans Lärjungar frågade honom, sägandes: vad liknelse skall detta vara? *

* Matth. 13: 10. Marc. 4: 10.

Luk 8:10. Och han sade: Eder är givet att veta Guds Rikes hemligheter *; men dem androm uti liknelser: på det att de seendes, icke skola se; och hörandes, intet skola förstå. *

* Matth. 11: 25, 26. 2. Cor. 3: 5, 14. * Esa. 6: 9. Hes. 12: 2. Matth. 13: 14. Marc. 4: 12. Joh. 12: 40. Ap. G. 28: 26. Rom. 11: 8.

Luk 8:11. Men detta är liknelsen. Säden är Guds ord: *

* Matth. 13: 18. Marc. 4: 13.

Luk 8:12. Men de vid vägen, äro de som höra: sedan kommer djävulen, och tager bort ordet utu deras hjärta; att de icke tro skola, och bliva frälste.

Luk 8:13. Men de på hälleberget, äro de som, när de höra, anamma de ordet med glädje: och de hava inga rötter, vilka tro till en tid, men i frestelsens stund avfalla. *

* Matth. 13: 20. Marc. 4: 16.

Luk 8:14. Men det som föll ibland törnen, äro de som, när de hava hört, gå bort, och varda förkvavde av omsorger, och rikedomar *, och livsens vällust; och bära ingen frukt.

* Matth. 19: 23. Marc. 10: 23. Luc. 18: 24. 1. Tim. 6: 9.

Luk 8:15. Men det uti goda jord, äro de som höra ordet, och behålla det uti ett redeligit och gott hjärta; och bära frukt i tålamod.

Och av ett ljus, som upptänt är.

Luk 8:16. Men ingen upptänder ett ljus, och skyler det under ett käril, eller sätter under sängena: utan sätter det på ljusastakan, att de som ingå, skola få se ljuset. *

* Matth. 5: 15. Marc. 4: 21. Luc. 11: 33.

Luk 8:17. Ty intet är fördolt, som icke skall varda uppenbart; och intet hemligt, det icke skall kunnigt varda, och uppkomma skall i ljuset. *

* Job. 12: 22. Matth. 10: 26. Marc. 4: 22. Luc. 12: 2.

Luk 8:18. Ser fördenskull till, huru I hören: ty den där haver, honom varder givet; och den där icke haver, det han menar sig hava, det skall ock tagas ifrå honom. *

* Matth. 13: 12. cap. 25: 29. Marc. 4: 25. Luc. 19: 26.

III. Underviser, vilke hans rätta moder, och bröder äro.

Luk 8:19. Så gingo till honom, hans moder, och hans bröder *; och kunde dock icke komma till honom, för folkets skull.

* Matth. 12: 46. cap. 13: 55. Marc. 3: 31.

Luk 8:20. Då vart honom bådat, och sagt: Din moder, och dine bröder stå här ute, och vilja se dig.

Luk 8:21. Men han svarade, och sade till dem: Min moder, och mine bröder äro desse, som höra Guds ord, och görat. *

* Joh. 15: 14. 2. Cor. 5: 16.

IV. Far över havet, och näpser vädret.

Luk 8:22. Så begav det sig på en dag, att han steg uti ett skepp, med sina Lärjungar; och sade till dem: Låt oss fara över till andra sidona sjön. Och de lade utav. *

* Matth. 8: 23. Marc. 4: 35, 36.

Luk 8:23. Men vid de seglade, somnade han: och där kom ned en stor storm på sjön; och de förfylldes, och voro i stor fara.

Luk 8:24. Då gingo de till, och väckte honom upp, sägandes: Mästar, Mästar, vi förgås. Då stod han upp, och näpste vädret, och vattnens vågor; och så blevo de stilla, och vart ett lugn.

Luk 8:25. Och han sade till dem: Var är edar tro? Men de fruktade, och förundrade, sägandes emellan sig: Ho må denne vara? Ty han bjuder både vädrena och vattnena; och de lyda honom. *

* Job. 26: 12. Ps. 107: 25, 29.

V. Utdriver djävlar av en besattan; och lovar dem fara i svinahjorden.

Luk 8:26. Och de foro till de Gadareners ängd, vilken är tvärt över Galilea. *

* Matth. 8: 28. Marc. 5: 1.

Luk 8:27. Och då han utgången var av skeppet på landet, mötte honom en man utav staden, vilken hade haft djävulen i lång tid: och han hade inga kläder på; ej heller blev i husen, utan i grifter.

Luk 8:28. Då han såg JESUM, ropade han, och föll ned fram för honom, och sade med höga röst. Vad haver jag göra med dig, JESU, dens Högstas Guds Son? Jag beder dig, att du icke kväl mig.

Luk 8:29. Ty han böd dem orena andanom, att han skulle fara utav mannenom: ty han hade länge plågat honom: och han var bunden i kedjor, och förvarad i fjättrar, och slet sönder banden, och vart driven av djävulen bort i öknen.

Luk 8:30. Och JESUS frågade honom, och sade: Vad är ditt namn? Då sade han: Legio; ty månge djävlar voro inkomne i honom.

Luk 8:31. Och de bådo honom, att han icke skulle bjuda dem fara uti avgrunden.

Luk 8:32. Men där var en stor svinahjord, som där gick och födde sig på berget. Då bådo de honom, att han ville tillstädja dem fara in i svinen: och han tillstadde dem det.

Luk 8:33. Då foro djävlarna utu människone, och foro in uti svinen: och hjorden brådstörte sig uti sjön, och fördränkte sig.

Luk 8:34. Men när de, som vaktade svinen, sågo vad där skedde, flydde de, och båro tidenden i staden, och på bygdena.

Luk 8:35. Då gingo de ut, till att se vad där skett var, och kommo till JESUM; och funno mannen, där djävlarna utav farne voro, kläddan, och vid sin sinne, sittandes vid JESU fötter; och vordo förfärade.

Luk 8:36. Och de som det sett hade, förkunnade dem desslikes, huruledes den besatte var helbrägda vorden.

Luk 8:37. Och hele hopen av de Gadareners omliggande land bådo honom, att han ville fara ifrå dem *: ty dem var en stor räddhåge påkommen. Då steg han till skepps, och for tillbaka igen.

* Ap. G. 16: 39.

Luk 8:38. Men mannen, där djävlarna voro utav farne, bad honom, att han måtte bliva när honom *. Men JESUS sände honom ifrå sig, sägandes:

* Marc. 5: 18.

Luk 8:39. Gack uti ditt hus igen, och förtälj, huru stor ting Gud med dig gjort haver. Och han gick bort, och förkunnade över hela staden, huru stor ting JESUS hade gjort med honom.

Luk 8:40. Och det begav sig, då JESUS kom igen, undfick honom folket: ty alle vänte efter honom.

Luk 8:41. Och se, där kom en man som het Jairus, och var en Överste för Synagogon; han föll ned för JESU fötter, bedjandes honom, att han ville gå i hans hus: *

* Matth. 9: 18. Marc. 5: 22.

Luk 8:42. Ty han hade ena enda dotter, vid tolv åra gammal, och hon begynte själas: men i vägen vid han gick dit, trängde honom folket.

VI. Hjälper en kvinno ifrå blodgång.

Luk 8:43. Och en kvinna, som blodgång * hade haft i tolv år, och hade förtärt all sin näring på läkare, och kunde dock botas av ingom;

* 3. Mos. 15: 24, 25. Matth. 9: 20. Marc. 5: 25.

Luk 8:44. Hon gick bakefter, och tog på hans klädefåll; och strax stillades hennes blodgång.

Luk 8:45. Och JESUS sade: Ho är den som tog på mig? Då de alle nekade, sade Petrus, och de med honom voro: Mästar, folket tränger dig, och trycker dig, och du säger: Ho tog på mig?

Luk 8:46. Då sade JESUS: Någor haver ju tagit på mig; ty jag kände, att kraft gick av mig.

Luk 8:47. Och då kvinnan såg, att det icke var lönligit, kom hon skälvandes, och föll ned för honom, och förkunnade honom för allo folkena, för vad saks skull hon hade tagit på honom, och huruledes hon blev strax helbrägda.

Luk 8:48. Och han sade till henne: Var vid goda tröst, dotter, din tro haver frälst dig: gack med frid.

VII. Giver Jairi dotter liv.

Luk 8:49. Vid han ännu talade, kom en utav Överstans hus för Synagogon, sägandes till honom: Din dotter är död; gör icke Mästaren omak. *

* Marc. 5: 35.

Luk 8:50. Men då JESUS det hörde, svarade han honom, och sade: Räds intet; allenast tro, och hon varder helbrägda.

Luk 8:51. Då han kom i huset, stadde han ingom ingå med sig; utan Petrum, och Jacobum, och Johannem, och fadren, och modren till pigona.

Luk 8:52. Men de gräto alle, och jämrade sig över henne. Men han sade: Gråter icke; pigan är icke död, men hon sover.

Luk 8:53. Och de gjorde spe av honom, väl vetandes att hon var död.

Luk 8:54. Men han drev dem alla ut, och tog henne vid handena, och ropade, sägandes: Piga, statt upp. *

* Joh. 11: 11, 43.

Luk 8:55. Och hennes ande kom igen, och hon stod strax upp: och han böd giva henne mat.

Luk 8:56. Och hennes föräldrar förskräcktes. Men han böd dem, att de ingom säga skulle, vad där skett var.

17O3RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 9. CAPITLET

SEDAN utsände han Apostlarna till att predika, och gav dem makt till att göra underverk, v. 1. Och det misshagade Herodi, v. 7. Därföre drog JESUS bort i öknene: där spisade han femtusend män, v. 10. Han sporde ock där sina Lärjungar, vad de trodde om honom: och han förmante dem till stadighet uti Evangelii bekännelse, v. 18. Åtta dagar därefter vart han förklarad för dem, v. 28. Andra dagen utdrev han en djävul, v. 37. Han sade dem ock om sitt lidande, v. 44. Och näpste Lärjungarna för deras högfärd, v. 46. Drog så upp till Jerusalem, v. 51. Lärer, vilke sine rätta efterföljare äro, v. 57.

I. JESUS utsänder Apostlarna.

Luk 9:1. SEDAN kallade han tillhopa de Tolv, och gav dem makt och våld över alla djävlar; och att de sjukdomar bota kunde: *

* Matth. 10: 1. Marc. 3: 13. cap. 6: 7. Luc. 6: 13.

Luk 9:2. Och sände dem ut till att predika Guds Rike *; och göra de sjuka helbrägda.

* Matth. 10: 7.

Luk 9:3. Och sade till dem: Tager intet med eder till vägs, icke käpp, eller skräppo, icke bröd, icke penningar; haver ej heller var och en två kjortlar. *

* Matth. 10: 9. Marc. 6: 8. Luc. 22: 35.

Luk 9:4. Och i vad hus I ingån *, där bliver, och dädan går ut. *

* Luc. 10: 5, 6. * Marc. 6: 10.

Luk 9:5. Och vilke icke anamma eder, så går ut av den staden, och skudden ock stoftet av edra fötter, till vittnesbörd över dem. *

* Matth. 10: 14. Marc. 6: 11. Luc. 10: 11. Ap. G. 13: 51. cap. 18: 6.

Luk 9:6. Och de gingo ut, och vandrade omkring i byarna, predikade Evangelium, och gjorde helbrägda allestäds.

II. JESU gärningar misshaga Herodi.

Luk 9:7. Då fick Herodes Tetrarcha höra allt det som bedrevs av honom; och han vart tvehågse: ty det sades av somligom, att Johannes var uppstånden av döda: *

* Matth. 14: 1. Marc. 6: 14.

Luk 9:8. Och av somligom, att Elias var uppenbarad: av somligom, att någon Prophet av de gamla var uppstånden.

Luk 9:9. Och Herodes sade: Johannem haver jag halshuggit: men ho är denne, där jag sådant av hörer? Och begärade se honom.

III. JESUS spisar 5000 män.

Luk 9:10. Och Apostlarna kommo igen, och förtäljde honom huru stor ting de gjort hade. Då tog han dem med sig, och gick avsides uti ena ödemark * vid den staden, som kallas Bethsaida.

* Matth. 14: 13. Marc. 6: 31, 32.

Luk 9:11. Och då folket det förnam, kommo de efter honom: och han undfick dem, och talade med dem om Guds Rike, och botade dem som läkedom behövde.

Luk 9:12. Men dagen begynte varda framliden; då gingo de Tolv fram, och sade till honom: Låt folket ifrå dig, att de gå uti köpstäderna, och nästa bygdena; där de måga gästa, och finna mat: ty vi äre här i ödemarkene. *

* Matth. 14: 15. Marc. 6: 35. Joh. 6: 5.

Luk 9:13. Men han sade till dem: Giver I dem äta. Då sade de: Vi have icke flera bröd än fem, och två fiskar; utan att vi gå bort, och köpe mat till allt detta folket.

Luk 9:14. Ty de voro vid femtusend män. Då sade han till sina Lärjungar: Låter dem sätta sig ned, i vart lag femtio.

Luk 9:15. Och de gjorde så, och läto dem alla sätta sig ned.

Luk 9:16. Då tog han de fem bröd, och de två fiskar; upplyfte sin ögon i himmelen, välsignade dem, och bröt, och gav Lärjungarna, att de skulle läggat fram för folket.

Luk 9:17. Och de åto, och vordo alle mätte. Sedan vart upptaget det som dem överlopp, tolv korgar fulle med stycker.

IV. På Christi tillfrågan göra Apostlarna sin bekännelse; och han förmanar dem till ståndaktighet.

Luk 9:18. Och det begav sig, då han var allena i sina böner, voro hans Lärjungar med honom; dem frågade han, och sade: Vem säga folket mig vara? *

* Matth. 16: 13. Marc. 8: 27.

Luk 9:19. Då svarade de, och sade: Johannes Döparen *; men somlige Eliam; och somlige, att någon Prophet av de gamla är uppstånden.

* Matth. 14: 2. Marc. 6: 14.

Luk 9:20. Då sade han till dem: Men vem sägen I mig vara? Svarade Petrus, och sade: Guds Christ. *

* Joh. 6: 69.

Luk 9:21. Och han hotade dem, och böd, att de skulle det ingom säga;

Luk 9:22. Och sade: Människones Son måste mycket lida *, och förkastas av de Äldsta, och av de översta Prästerna, och av de Skriftlärda, och dödas; och tredje dagen uppstå igen.

* Matth. 17: 22. Marc. 8: 31. cap. 10: 33. Luc. 18: 31.

Luk 9:23. Och han sade till dem alla: Den mig vill följa, han försake sig själv, och tage sitt kors uppå sig var dag, och följe mig. *

* Matth. 10: 38. cap. 16: 24. Marc. 8: 34. Luc. 14: 27.

Luk 9:24. Ty den som vill frälsa sitt liv, han skall mista det: men den som mister sitt liv för mina skull, han skall det frälsa. *

* Matth. 10: 39. cap. 16: 25. Marc. 8: 35. Luc. 17: 33. Joh. 12: 25.

Luk 9:25. Ty vad gagnar det människone, om hon vunne hela världena, men fördärvar eller förlorar sig själv?

Luk 9:26. Ty den som blyges vid mig, och min ord, vid honom skall ock människones Son blygas *, då han kommer i sin, och sins Faders, och de helga Änglars härlighet.

* Matth. 10: 33. Marc. 8: 38. Luc. 12: 9. 2. Tim. 2: 12. 1. Joh. 2: 23.

Luk 9:27. Men jag säger eder förvisso, att någre äro av dem som här stå, som icke skola smaka döden, tilldess de få se Guds Rike. (a) *

* Matth 16: 28. Marc. 9: 1.

V. Om Christi förklaring på berget.

Luk 9:28. Så begav det sig, vid åtta dagar efter dessa orden, att han tog till sig Petrum, och Johannem, och Jacobum; och gick upp på ett berg till att bedja. *

* Matth. 17: 1. Marc. 9: 2.

Luk 9:29. Och vid han bad, vart hans ansikte förvandlat, och hans klädnad var vit och skinande.

Luk 9:30. Och se, två män talade med honom, som voro Moses, och Elias:

Luk 9:31. Och syntes i härlighet, och talade om hans bortgång, som han fullborda skulle i Jerusalem.

Luk 9:32. Men Petrus, och de med honom voro, förtyngdes av sömn *: då de uppvaknade, sågo de hans klarhet, och de två män som stodo när honom.

* Dan. 8: 18. cap. 10: 9.

Luk 9:33. Och det begav sig, då de gingo ifrå honom, sade Petrus till JESUM: Mästar, här är oss gott att vara: låt oss göra tre hyddor, dig ena, och Mosi ena, och Elie ena; och visste icke vad han sade.

Luk 9:34. Och vid han så sade, kom en sky, och överskyggde dem: och de vordo förfärade, då de gingo in i skyn.

Luk 9:35. Och en röst kom utu skynom, sägandes: Denne är min käre Son *; honom hörer.*

* Esa. 42: 1. Matth. 3: 17. cap. 17: 5. Marc. 1: 11. cap. 9: 7. Luc. 3: 22. Col. 1: 13. 2. Pet. 1: 17. * 5. Mos. 18: 19. Ap. G. 3: 22.

Luk 9:36. Och i det samma rösten hördes, blev JESUS funnen allena. Och de tigde, och förkunnade ingom i de dagar något av det de sett hade.

VI. JESUS utdriver en djävul; det Lärjungarna icke kunde.

Luk 9:37. Så hände sig dagen därefter, då de gingo ned av berget, mötte honom mycket folk. *

* Marc. 9: 14.

Luk 9:38. Och se, en man av folket ropade *, och sade: Mästar, jag beder dig, se till min son; ty han är mitt enda barn.

* Matth. 17: 14.

Luk 9:39. Och se, anden begriper honom, och strax ropar han: och han sliter honom, så att han fradgas; och han far med nöd ifrå honom, då han honom slitit haver.

Luk 9:40. Och jag bad dina Lärjungar, att de skulle utdriva honom; och de kunde icke.

Luk 9:41. Men JESUS svarade, och sade: O du otrogna och vrånga släkte, huru länge skall jag vara när eder, och lida eder? Hav din son hit.

Luk 9:42. Och vid han nu framgick, rev och slet djävulen honom. Men JESUS näpste den orena andan, och gjorde pilten helbrägda, och fick honom sinom fader igen.

Luk 9:43. Och alle vordo förskräckte över Guds Majestät. Men då alle undrade på allt det JESUS gjorde, sade han till sina Lärjungar:

VII. Förkunnar Lärjungarna sitt lidande

Luk 9:44. Fatter dessa orden uti edor öron: ty människones Son skall varda överantvardad i människors händer. *

* Matth. 16: 21. cap. 17: 22. Marc. 9: 31. Luc. 24: 7.

Luk 9:45. Men de förstodo icke detta ordet; och det var fördolt för dem, att de det icke förstodo: och de fruktade att fråga honom om det ordet. *

* Marc. 9: 32. Luc. 2: 50. cap. 18: 34.

VIII. Lärjungarnas träta, om förträdet.

Luk 9:46. Och kom ibland dem en tanke, vilkendera skulle störst vara. *

* Matth. 18: 1. Marc. 9: 33, 34. Luc. 22: 24.

Luk 9:47. Då JESUS såg deras hjärtas tankar, tog han ett barn, och ställde det när sig;

Luk 9:48. Och sade till dem: Vilken som anammar detta barnet i mitt Namn, han anammar mig *: och den mig anammar, han anammar honom som mig sänt haver: men den där minst är ibland eder alla, han skall vara störst. *

* Matth. 18: 5. Marc. 9: 37. Luc. 10: 16. Joh. 13: 20. * Matth. 23: 11. Luc. 14: 11. cap. 18: 14.

Luk 9:49. Men Johannes svarade, och sade: Mästar, vi sågom en utdriva djävlar uti ditt Namn, och vi förbödom honom det; efter det han icke följer med oss. *

* Marc. 9: 38.

Luk 9:50. Sade JESUS till honom: Förbjuder honom intet: ty den där icke är emot oss, han är med oss. *

* Matth. 12: 30. Marc 9: 40. Luc. 11: 23.

IX. Christi sista resa till Jerusalem; då han ock straffar Lärjungarnas otidiga iver.

Luk 9:51. Och det begav sig, då tiden fullbordad var, att han skulle upptagen varda *, vände han sitt ansikte till att fara åt Jerusalem.

* Marc. 16: 19. Ap. G. 1: 2.

Luk 9:52. Och sände bud framför sig: och de gingo, och kommo in uti de Samariters by, att de skulle reda för honom.

Luk 9:53. Och de undfingo honom intet: ty han hade vänt sitt ansikte till att draga till Jerusalem. *

* Joh. 4: 4, 9.

Luk 9:54. Och då hans Lärjungar, Jacobus, och Johannes, det sågo, sade de: HERRE, vilt du att vi säga att elden måtte komma ned av himmelen, och förtära dem; såsom ock Elias gjorde? *

* 2. Kon. 1: 10, 12.

Luk 9:55. Men JESUS vände sig om, och näpste dem, sägandes: I veten icke vars andas (b) I ären.

Luk 9:56. Ty människones Son är icke kommen till att fördärva människornas själar, utan till att frälsa dem *. Och de gingo till en annan by.

* Joh. 3: 17. cap. 12: 47.

X. Om Christi rätta efterföljare.

Luk 9:57. Och det begav sig, vid de gingo på vägen, sade en till honom: Jag vill följa dig vart du går, HERRE. *

* Matth. 8: 19.

Luk 9:58. Och JESUS sade till honom: Rävarna hava kulor, och fåglarna under himmelen näste; men människones Son haver icke där han kan luta sitt huvud till.

Luk 9:59. Men han sade till en annan: Följ mig. Men han sade: HERRE, tillstäd mig först gå bort, och begrava min fader. *

* Matth. 8: 21, 22.

Luk 9:60. Då sade JESUS till honom: Låt de döda (c) begrava sina döda; men du, gack, och förkunna Guds Rike.

Luk 9:61. Och en annar sade ock: HERRE, jag vill följa dig; men tillstäd mig först gå och taga avsked ifrå dem som i mitt hus äro. *

* 1. Kon. 19: 20.

Luk 9:62. Och JESUS sade till honom: Ingen som sätter sin hand till plogen, och ser tillbaka, är bekväm till Guds Rike.

V. 27. (a) Guds Rike) Nämliga: Evangelii rike.

V. 55. (b) Andas) Gud är mild, och låter sina sol skina över onda och goda: de som Guds barn äro, de hava Guds Anda, och äro icke hämndgirige, utan milde, Matth. 5: 44.

V. 60. (c) Låt de döda) Begrava sina döda, är ett Christeligit verk, det Gudi väl behagar: men när vi have Guds synnerliga kallelse därtill, att vi skole tjäna till Guds pris, och förkunna Guds Rike, då bör oss sätta allt världsligit tillbaka.

17O3RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 10. CAPITLET

ÅTER sände han ut andra sjuttio, till att predika om Guds Rike, v. 1. Och han gjorde en veklagan över Chorazin och Bethsaida, v. 13. Men de sjuttio kommo tillbaka med glädje, v. 17. Då fröjdades han i Andanom, och prisade Guds underliga domar, v. 21. Han gladdes ock över sina Lärjungars sällhet, som levde i den saliga tiden, v. 23. Och en Lagklok frestade honom, med spörsmål: ty svarade honom JESUS med en liknelse, om en man som föll i rövare händer, v. 25. Så kom han till gäst till en kvinno som het Martha: hon bekymrade sig med mycken tjänst; men hennes syster hörde Guds ord, v. 38.

I. JESUS utsänder 70 Lärjungar, med några vissa påminnelser.

Luk 10:1. SEDAN skickade HERREN ock andra sjuttio; och sände dem två och två fram för sig, i alla städer och rum, dit han komma ville.

Luk 10:2. Och sade till dem: Säden är väl mycken, men arbetarena äro få: beder fördenskull sädenes HERRA, att han utsänder arbetare i sina säd. *

* Matth. 9: 37. Joh. 4: 35. 2. Thess. 3: 1.

Luk 10:3. Går: se, jag sänder eder såsom Lamm ibland Ulvar. *

* Matth. 10: 16.

Luk 10:4. Bärer ingen säck, ej heller skräppo, ej heller skor *; och hälser ingen i vägen. *

* Matth. 10: 9. Marc. 6: 8. Luc. 9: 3. cap. 22: 35. * 2. Kon. 4: 29.

Luk 10:5. Men uti vad hus I inkommen, säger först: Frid vare desso huse. *

* Matth. 10: 12. Marc. 6: 10.

Luk 10:6. Och om där någor är fridsens barn, så skall eder frid vila över honom: var ock icke, så kommer han till eder igen.

Luk 10:7. Och uti det samma hus bliver; äter, och dricker vad av dem föresätts: ty arbetaren är sin lön värd *. Går icke utu hus i hus.

* 3. Mos. 19: 13. 5. Mos. 24: 14. cap. 25: 4. Matth. 10: 10. 1. Cor. 9: 4, rc. 1. Tim. 5: 18.

Luk 10:8. Och uti vad stad I inkommen, och de anamma eder, äter vad eder föresätts:

Luk 10:9. Och görer de sjuka helbrägda, som där äro; och säger till dem: Guds Rike är kommet hart när eder. *

* Matth. 3: 2. cap. 4: 17.

Luk 10:10. Men uti vad stad I inkommen, och de icke anamma eder, så går ut * på hans gator, och säger:

* Matth. 10: 14. Marc. 6: 11. Luc. 9: 5. Ap. G. 13: 51. cap. 18: 6.

Luk 10:11. Ock det stoft som lådde vid oss av edar stad, skake vi av på eder: dock skolen I detta veta, att Guds Rike var kommet hart när eder.

Luk 10:12. Men jag säger eder, att Sodome skall drägeligare varda på den dagen, än dem stadenom.

II. Förer en veklagan över Chorazin, Bethsaida, och Capernaum

Luk 10:13. Ve dig, Chorazin; ve dig, Bethsaida: ty hade sådana krafter varit gjorda uti Tyro och Sidon, som de gjorde äro uti eder, långo sedan hade de suttit uti säck och asko, och gjort syndabättring. *

* Matth. 11: 21.

Luk 10:14. Dock skall Tyro och Sidoni drägeligare varda på Domenom, än eder.

Luk 10:15. Och du Capernaum, som upphöjd äst allt intill himmelen, du skalt nederstört varda till helvete.

Luk 10:16. Vilken eder hörer, han hörer mig; och den eder föraktar, han föraktar mig: men den mig föraktar, han föraktar honom som mig sänt haver. *

* Matth. 10: 40. Marc. 9: 37. Luc. 9: 48. Joh. 13: 20. 1. Thess. 4: 8.

III. Lärjungarna komma tillbaka med fröjd: JESUS underrättar dem, och prisar Guds underliga domar.

Luk 10:17. Men de sjuttio kommo igen med glädje, och sade: HERRE, djävlarna äro oss ock underdånige i ditt Namn.

Luk 10:18. Och han sade till dem: Jag såg Satanam falla * av himmelen såsom en ljungeld.

* Uppenb. 12: 8, 9.

Luk 10:19. Se, jag haver givit eder makt att trampa på ormar och scorpioner; och över all fiendans kraft; och eder skall alldeles intet varda skadandes. *

* Marc. 16: 18. Ap. G. 28: 5.

Luk 10:20. Dock fröjder eder icke därav, att andarna äro eder underdånige: utan fröjder eder, att edor namn äro skriven i himmelen. *

* 2. Mos. 32: 32. Esa. 4: 3. Phil. 4: 3. Uppenb. 13: 8.

Luk 10:21. I samma stundena, fröjdade sig JESUS i Andanom, och sade: Jag prisar dig, Fader, himmelens och jordenes HERRE, att du haver detta dolt för de visa och kloka *; och haver det uppenbarat för barn; ja, Fader: ty så haver varit behageligit för dig.

* Esa. 29: 14. Matth. 11: 25. 1. Cor. 1: 19, 26 cap. 2: 6, 7.

Luk 10:22. Allting äro mig antvardat av minom Fader *: och ingen vet ho Sonen är, utan Fadren; och ho Fadren är, utan Sonen; och den som Sonen vill det uppenbara. *

* Ps. 8: 7. Matth. 11: 27. cap. 28: 18. Joh. 3: 35. cap. 17: 2. 1. Cor. 15: 27. Eph. 1: 21, 22. Phil. 2: 9. Ebr. 2: 8. * Joh. 1: 18. cap. 6: 46. cap. 14: 8, 9

IV. Berömmer den saliga tiden, i vilken Lärjungarna levde.

Luk 10:23. Och han vände sig om till sina Lärjungar avsides, och sade: Salig äro de ögon, som se det I sen. *

* Matth. 13: 16.

Luk 10:24. Ty jag säger eder: Månge Propheter, och Konungar åstundade * se det I sen, och fingo dock icke set; och höra det I hören, och fingo dock icke hörat.

* 1. Pet. 1: 10.

V. En lagklok frestar JESUM. och JESUS viser hans ofullkomlighet, med en liknelse.

Luk 10:25. Och se, en Lagklok stod upp, och frestade honom, sägandes: Mästar, vad skall jag göra, att jag må ärva evinnerligit liv? *

* Matth. 22: 35. Marc. 12: 28.

Luk 10:26. Då sade han till honom: Vad är skrivet i Lagen? Huru läs du?

Luk 10:27. Och han svarade, och sade: Du skalt älska HERRAN din Gud, av allt ditt hjärta, och av allo dine själ, och av allo dine makt, och av allom dinom håg *; och din nästa, som dig själv. *

* 5. Mos. 6: 5. cap. 10: 12. cap. 30: 6. * 3. Mos. 19: 18. Rom. 13: 9. Gal. 5: 14. Jac. 2: 8.

Luk 10:28. Och han sade till honom: Rätteliga svarade du; gör det, så får du leva. *

* 3. Mos. 18: 5. Hes. 20: 11, 13.

Luk 10:29. Då ville han göra sig självan rättfärdigan, och sade till JESUM: Och vilken är då min näste?

Luk 10:30. Och JESUS svarade, och sade: En man for ned av Jerusalem till Jericho, och kom i rövare händer; och de klädde av honom, och sargade honom, och gingo dädan, och läto honom ligga halvdödan.

Luk 10:31. Så hände sig, att en Präst for neder åt samma vägen: och då han fick se honom, gick han framom honom:

Luk 10:32. Sammalunda ock en Levit, då han kom till det samma rummet, gick han fram, och såg på honom; och gick sedan framom honom.

Luk 10:33. Men en Samaritan reste samma vägen, och kom till honom: och när han såg honom, varkunnade han sig över honom:

Luk 10:34. Och gick till, och förband hans sår, och göt där oljo och vin in; och laden på sin egen ök, och förde honom till härberget, och skötte honom.

Luk 10:35. Och den andra dagen for han dädan, och tog fram två penningar, och gav värdenom, och sade till honom: Sköt honom; och vad du mer kostar på honom, vill jag betala dig, när jag kommer igen.

Luk 10:36. Vilken av dessa tre synes dig nu hava varit hans näste (a), som för rövarena kommen var?

Luk 10:37. Och han sade: Den som beviste honom barmhärtighet. Då sade JESUS till honom: Gack, och gör du sammaledes.

VI. JESUS kommer till gäst hos Martha; och giver sitt omdöme om henne, och hennes syster Maria.

Luk 10:38. Men det begav sig, då de vandrade, gick han uti en by; och en kvinna, benämnd Martha, undfick honom uti sitt hus. *

* Joh. 11: 1. cap. 12: 2.

Luk 10:39. Och hon hade en syster, benämnd Maria; hon satte sig ock vid JESU fötter *, och hörde hans ord.

* Ap. G. 22: 3.

Luk 10:40. Men Martha bekymrades med idkelig tjänst. Hon gick fram, och sade: HERRE, sköter du intet därom, att min syster låter mig tjäna allena? Så säg henne nu, att hon hjälper mig.

Luk 10:41. Svarade JESUS, och sade till henne: Martha, Martha, du haver omsorg och bekymmer om mångahanda.

Luk 10:42. Men ett är nödtorftigt: Maria haver utkorat den goda delen, vilken henne icke skall ifråtagas.

V. 36. (a) Näste) Näste är icke allena den som gör välgärning, utan ock den som välgärning behöver: ty vi äre alle varannars näste.

17O3RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 11. CAPITLET

OCH honom bad en av hans Lärjungar, att han ville lära dem bedja, v. 1. Då lärde han dem ett bönesätt, v. 2. Och vad kraft en rätt bön haver, v. 5. Och han utdrev en djävul av ena människo: men de Phariseer sade, att han det gjorde med Beelzebubs makt, v. 14. Men han försvarade sig med god skäl, v. 17. Och när de begärade tecken, ville han intet tecken giva dem, v. 29. Sedan frågade honom en av de Phariseer, hvi han åt med otvagna händer; därpå han svarade, v. 37. Då begynte han en stor veklagan över de Phariseers skrymteri och ogudaktighet, v. 42. Men de sökte listeligen till att gripa honom med orden, v. 53.

I. JESUS lärer sina Lärjungar bedja.

Luk 11:1. OCH det begav sig, att han bad uti ett rum; då han vände igen, sade en av hans Lärjungar till honom: HERRE, lär oss bedja, såsom ock Johannes lärde sina lärjungar.

Luk 11:2. Då sade han till dem: När I bedjen, säger så: * Fader vår, som äst i himlom, helgat varde ditt Namn. Tilkomme ditt Rike: ske din vilje, såsom i himmelen, så ock på jordene.

* Matth. 6: 5, 9, rc.

Luk 11:3. Giv oss var dag vårt dageliga bröd:

Luk 11:4. Och förlåt oss våra synder: ty ock vi förlåte allom som oss skyldige äro. Och inled oss icke uti frestelse; utan fräls oss ifrån ondo.

II. Underviser, om bönenes kraft och bönhörelsen.

Luk 11:5. Och sade han * till dem: Vilken är ibland eder, som haver en vän, och han går till honom om midnattstid, och säger till honom: Käre vän, låna mig try bröd:

* Luc. 18: 1.

Luk 11:6. Ty min vän är kommen till mig, vägfarandes, och jag haver intet lägga för honom.

Luk 11:7. Och den som innanföre är svarar, och säger: Gör mig icke omak; dörren är nu stängd, och min barn äro med mig i säng; jag kan icke stå upp, och få dig det.

Luk 11:8. Jag säger eder: Om han än icke uppstår, och får honom det, därföre att han är hans vän; likväl, för hans oförsynhets skull, står han upp, och får honom så mycket han behöver.

Luk 11:9. Så säger ock jag eder: Beder, och eder skall varda givet: söker, och I skolen finna: klapper, och eder skall upplåtas. *

* Matth. 7: 7. cap. 21: 22. Marc. 11: 24. Joh. 14: 13. cap. 15: 7. cap. 16: 23, 24: 1. Joh. 3: 22. Jac. 1: 5, 6.

Luk 11:10. Ty var och en som beder, han får, och den där söker, han finner, och den där klappar, honom varder upplåtet.

Luk 11:11. Vilken ibland eder är den fader, om hans son bedes bröd av honom, som giver honom en sten *? Eller, om han bedes fisk, mån han giva honom en orm för fisk?

* Matth. 7: 9.

Luk 11:12. Eller, om han bedes ägg, mån han få honom en scorpion?

Luk 11:13. Om nu I, som onde ären, veten att giva edor barn goda gåvor; huru mycket mer skall edar himmelske Fader giva den Helga Anda, dem som bedja honom?

III. Utdriver en djävul, som var en dumbe: och försvarar sig emot de Phariseers försmädelse

Luk 11:14. Och han utdrev en djävul, som var en dumbe *: och det skedde, när djävulen var utdriven, talade dumben; och folket förundrade sig.

* Matth. 9: 32. cap. 12: 22.

Luk 11:15. Men somlige av dem sade: Han utdriver djävlar med Beelzebub, djävlarnas Översta. *

* Matth. 12: 24. Marc. 3: 22.

Luk 11:16. Och andre frestade honom, begärandes av honom tecken av himmelen. *

* Matth. 12: 38. cap. 16: 1.

Luk 11:17. Men efter han visste deras tankar, sade han till dem: Vart och ett Rike, som söndrar sig emot sig självt, det varder förött *; och hus faller på hus.

* Matth. 12: 25. Marc. 3: 24.

Luk 11:18. Är ock nu Satan söndrad emot sig själv, huru varder då hans Rike ståndandes? Efter I sägen, att jag utdriver djävlar med Beelzebub.

Luk 11:19. Men om jag utdriver djävlar med Beelzebub, med vem driva då edor barn dem ut? Därföre skola de vara edra Domare.

Luk 11:20. Men om jag utdriver djävlar med Guds finger, så är ju Guds Rike kommet till eder.

Luk 11:21. Då en stark beväpnad bevarar sitt Palats, så bliver det i frid, som han äger: *

* Matth. 12: 29.

Luk 11:22. Men där en starkare än han tillkommer, och övervinner honom; tager han bort all hans vapen, där han tröste uppå, och skifter hans rov. *

* Esa. 53: 12. Col. 2: 15.

Luk 11:23. Den icke med mig är, han är emot mig; och den icke församlar med mig, han förskingrar. *

* Matth. 12: 30.

Luk 11:24. När den orene anden är utfaren av människone, vandrar han genom torra platser, söker efter vilo, och finner ingen *. Då säger han: Jag vill komma igen uti mitt hus, där jag utgick:

* Matth. 12: 43.

Luk 11:25. Och när han kommer, finner han det rent sopat, och prytt.

Luk 11:26. Då går han åstad, och tager till sig sju andra andar, som värre äro än han själver; och de gå därin, och bo där: och den människones sista varder värre än det första. *

* Joh. 5: 14. Ebr. 6: 4. cap. 10: 26. 2. Pet. 2: 20.

Luk 11:27. Och det begav sig, då han detta sade, hov en kvinna sina röst upp ibland folket, och sade till honom: Salig är den kveden som dig burit haver, och de spenar som du ditt haver.

Luk 11:28. Men han sade: Ja, salige äro de som höra Guds ord, och bevara det. *

* Matth. 7: 21. Rom. 2: 13. Jac. 1: 22.

IV. Svarar dem som begära tecken av himmelen.

Luk 11:29. Men då folket trängdes intill, begynte han säga: Detta är ett ont släkte: de begära tecken; och thy skall intet tecken givas, annat än Jone Prophetens tecken. *

* Jon. 2: 1. Matth. 12: 39.

Luk 11:30. Ty såsom Jonas var de Nineviter ett tecken, så skall ock människones Son vara desso släkte.

Luk 11:31. Drottningen av Söderlanden skall uppstå på Domen, med de män av detta släktet, och skall fördöma dem: ty hon kom ifrå jordenes ändar, till att höra Salomons visdom *; och se, här är mer än Salomon.

* 1. Kon. 10: 1. 2. Chrön. 9: 1. Matth. 12: 42.

Luk 11:32. De Ninevitiske män skola uppstå i Domen med detta släktet, och fördöma det: ty de bättrade sig efter Jone predikan *; och se, här är mer än Jonas.

* Jon. 3: 5.

Luk 11:33. Ingen upptänder ett ljus, och sätter det uti något hemligit rum, eller under en skeppo; utan på ljusastakan, att de som inkomma, skola få se ljuset. *

* Matth. 5: 15. Marc. 4: 21. Luc. 8: 16.

Luk 11:34. Ögat är kroppsens ljus (a): när nu ditt öga är enfaldigt, så varder ock all din kropp ljus: är det ock argt, så varder ock din kropp mörk. *

* Matth. 6: 22.

Luk 11:35. Därföre se till, att ljuset, som i dig är, icke varder mörker.

Luk 11:36. Om nu din kropp är allsammans ljus, och haver ingen del av mörkret, så varder han allersamman ljus, såsom när ljuset med skenet upplyser dig.

V. En Pharisee undrar att Christus äter med otvagna händer.

Luk 11:37. Och vid han talade, bad honom en Pharisee, att han skulle få sig mat med honom. Då gick han in med honom, och satte sig till bords.

Luk 11:38. Men då Phariseen såg, att han icke tvådde sig förr än han gick till bords *, förundrade han sig.

* Marc. 7: 3.

Luk 11:39. Då sade HERREN till honom: I Phariseer gören nu rent det som utvärtes är på dryckekaret, och fatet; men edart invärtes är fullt med rov och ondsko. *

* Matth. 23: 25, 26. Tit. 1: 15.

Luk 11:40. I dårar, den som gjorde det utvärtes är, haver han ock icke gjort det invärtes är?

Luk 11:41. Dock giver allmoso * (b) av det I haven; och se, så äro eder allting ren.

* Esa. 58: 7. Luc. 12: 33.

VI. Christi straff, och veklagan över de Phariseer.

Luk 11:42. Men ve eder, Phariseer: ty I gören tiond av mynto och ruto, och allahanda krydder; och Domen, och Guds kärlek låten I bliva tillbaka *: ja, man måste detta göra, och dock det andra icke låta.

* 1. Sam. 15: 22. Ose. 6: 6. Mich. 6: 8. Matth. 9: 13. cap. 12: 7. cap. 23: 23.

Luk 11:43. Ve eder, Phariseer: ty I sitten gärna främst i Synagogorna, och viljen hälsade varda på torgen. *

* Matth. 23: 6. Marc. 12: 38. Luc. 20: 46.

Luk 11:44. Ve eder, Skriftlärde, och Phariseer, I skrymtare: ty I ären såsom de grifter *, som intet synas, där folket går uppå, och vet där intet av.

* Matth. 23: 27.

Luk 11:45. Då svarade en av de Lagkloka, och sade till honom: Mästar, du försmäder ock oss med dessa orden.

Luk 11:46. Då sade han: Ve ock eder, I Lagkloke: ty I läggen odrägeliga bördor på människorna, och I tagen icke själve på bördona med ett edart finger. *

* Esa. 10: 1. Matth. 23: 4. Ap. G. 5: 10.

Luk 11:47. Ve eder, ty I uppbyggen de Propheters grifter; men edre fäder slogo dem ihjäl. *

* Matth. 23: 29.

Luk 11:48. Sannerliga, I betygen, att I hållen därav, som edre fäder gjort hava: ty de slogo dem ihjäl, men I uppbyggen deras grifter.

Luk 11:49. Därföre säger ock Guds visdom: Jag skall sända till dem Propheter, och Apostlar; och av dem skola de några döda, och förfölja. *

* Matth. 10: 16. cap. 23: 34. Luc. 10: 3. Joh. 6: 2. Ap. G. 7: 51, 52. 2. Cor. 4: 8, rc. Ebr. 11: 36.

Luk 11:50. På det att av detta släktet skall utkravt varda * alla Propheters blod, som utgjuten är ifrå världenes begynnelse:

* Matth. 23: 35.

Luk 11:51. Ifrån Abels * blod, intill Zacharie blod, som förgjordes emellan Altaret och Templet *: visserliga säger jag eder, varder det utkravt av detta släktet.

* 1. Mos. 4: 8. * 2. Chrön. 24: 20, 21.

Luk 11:52. Ve eder, I Lagkloke: ty I haven tagit nyckelen till förståndet; själve gingen I intet in, och haven förvägrat dem som ingå ville. *

* Matth. 23: 13.

VII. De Phariseer söka besnärja JESUM med list.

Luk 11:53. När han nu detta sade till dem, begynte de Skriftlärde, och Phariseer gå hårt åt honom, och listeliga fråga honom om mång stycker med försåt:

Luk 11:54. Läggandes försåt för honom, och sökandes efter, att de något veda kunde av hans mun, där de måtte beklaga honom före.

V. 34. (a) Kroppsens ljus) Lärarena äro Församlingenes öga: när de icke rätt förstå Guds ord, så förvilla de hela Församlingen: men om de hava det rätta förståndet, så varda alle deras åhörare upplyste.

V. 41. (b) Giver allmoso) Det är: I menen, att I genom allmoso, eller någon annan god gärning, kunnen allt detta onda försona och överskyla: men I bedragen eder: ty så länge edart hjärta är icke renat ifrå synden, kan edor allmosa intet göra eder ren: dock, om I given allmoso av det edart eget är, och med rättfärdighet sammansamkat, så är det ett kännemärke, att edart hjärta är genomrent gjort vordet.

17O3RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 12. CAPITLET

OCH han lärde sina Lärjungar, att de skulle taga sig vara för skrymteri, v. 1. Icke rädas för människom, utan för Gud; och vara stadige i bekännelsen, v. 4. Då bad honom en, att han ville vara Domare om hans arvskifte; men han ville icke: utan förvarade dem för girighet, med en liknelse om en rikan åkerman, v. 13. De skulle icke sörja för det lekamliga, v. 22. utan vara givmilde, brinnande i trone, vakande såsom en tjänare, den alltid vänter sin herra hem, v. 32. Ty Christi lära skulle hava mycken tvedräkt med sig, v. 49. De skulle döma om tidsens tecken, v. 54. Och vara fridsamme, v. 58.

I. Christus varnar Lärjungarna, för de Phariseers skrymteri.

Luk 12:1. I MEDLERTID när nu församlat vart otaliga mycket folk, så att de trampade på varannan, begynte han säga till sina Lärjungar: Först, tager eder vara för de Phariseers surdeg *, som är skrymteri.

* Matth. 16: 6. Marc. 8: 15.

Luk 12:2. Ty intet är fördolt, som icke skall varda uppenbarat; och intet lönligit, som icke skall bliva vitterligit. *

* Job. 12: 22. Matth. 10: 26. Marc. 4: 22. Luc. 8: 17.

Luk 12:3. Därföre, vad I sagt haven i mörkret, det skall varda hört i ljuset; och det I talat haven i örat i kamrarna, det skall predikat varda ovanpå taken.

II. Lärer, för vem man skall rädas; och förmanar att visa stadighet.

Luk 12:4. Men jag säger eder, minom vännom: Rädens icke för dem som döda kroppen; och sedan hava de intet vad de mer göra kunna. *

* Jer. 1: 8. Matth. 10: 28. 1. Pet. 3: 14.

Luk 12:5. Men jag vill visa eder vem I skolen rädas: Rädens honom, som sedan han dödat haver, haver makt att bortkasta till helvete: ja, säger jag eder, honom rädens.

Luk 12:6. Köpas icke fem sparvar för två små penningar? Och en av dem är icke förgäten för Gudi. *

* Matth. 10: 29.

Luk 12:7. Ja, edor huvudhår äro ock all räknad *: därföre, frukter eder intet; I ären bättre än många sparvar.

* 1. Sam. 14: 45. 2. Sam. 14: 11. 1. Kon 1: 52. Luc. 21: 18. Ap. G. 27: 34.

Luk 12:8. Men jag säger eder: Vilken mig bekänner för människor, honom skall ock människones Son bekänna * inför Guds Änglar.

* Matth. 10: 32. Marc. 8: 38. Luc. 9: 26. 2. Tim. 2: 12. 1. Joh. 2: 23.

Luk 12:9. Men den mig nekar för människor, han skall ock nekad varda för Guds Änglar.

Luk 12:10. Och den där talar ett ord emot människones Son, det skall varda honom förlåtet: men den som häder den Helga Anda, det skall icke förlåtas. *

* Matth. 12: 31. Marc. 3: 28. 1. Joh. 5: 16.

Luk 12:11. Och när de draga eder fram för Synagogorna, och för Överheten, och för de Väldiga; haver ingen omsorg, vad och huruledes I svara, eller vad I säga skolen: *

* Matth. 10: 19. Marc. 13: 11. Luc. 21: 14.

Luk 12:12. Ty den Helge Ande skall lära eder, i samma stundene, vad I säga skolen.

III. Christus ålitas vara Domare över arvskifte: men vägrar sig, och varnar för girighet.

Luk 12:13. Då sade en av folket till honom: Mästar, säg minom broder, att han byter med mig arvedelen.

Luk 12:14. Men han sade till honom: Människa, ho haver skickat mig till Domare, eller skiftare över eder?

Luk 12:15. Och han sade till dem: Ser till, och tager eder vara för girighet: ty ens (människos) liv består icke därav, att hon överflöd av ägodelar haver. *

* Syr. 29: 28. 1. Tim. 6: 7, 8.

Luk 12:16. Och sade han en liknelse till dem, sägandes: Det var en riker man, vilkens åker bar frukt nog.

Luk 12:17. Då tänkte han vid sig själv, sägandes: Vad skall jag göra? Ty jag haver icke rum där jag kan samla mina frukt uti.

Luk 12:18. Och sade: Detta vill jag göra: Jag vill riva omkull mina lador, och bygga upp större; och dit vill jag församla allt det mig växt är, och mina ägodelar:

Luk 12:19. Och säga till mina själ: själ, du haver mycket gott förvarat intill mång år; giv dig ro, ät, drick, var glad. *

* Pred. 11: 9. Syr. 11: 19. 1. Cor. 15: 32. Jac. 5: 5.

Luk 12:20. Men Gud sade till honom: Du dåre, i denna natt skall man kalla dina själ ifrå dig: men ho skall då få, det du tillrett haver? *

* Job. 20: 22. cap. 27: 8. Ps. 39: 7. Ps. 52: 7. Jer. 17: 11.

Luk 12:21. Alltså går det ock honom, som sig självom församlar skatter, och icke är rik för Gudi. *

* 1. Tim. 6: 18.

Icke sörja för det lekamliga.

Luk 12:22. Och han sade till sina Lärjungar: därföre säger jag eder: Sörjer icke (a) för edart liv, vad I äta skolen; eller för edar kropp, vad I skolen kläda eder med. *

* Ps. 55: 23. Matth. 6: 25. Phil. 4: 6. 1. Pet. 5: 7.

Luk 12:23. Livet är mer än maten, och kroppen mer än kläden.

Luk 12:24. Ser på korparna: ty de så intet, ej heller uppskära; de hava varken källare eller lado; och Gud föder dem *: huru mycket ären I bättre än fåglarna? *

* Job. 39: 3. Ps. 147: 9. * Matth. 10: 31.

Luk 12:25. Och vilken av eder kan med sin omsorg sätta en aln till sina längd? *

* Matth. 6: 27

Luk 12:26. Kunnen I nu icke det som minst är: varföre haven I då omsorg för det andra?

Luk 12:27. Ser på liljorna, huru de växa: de arbeta intet, ej heller spinna: men jag säger eder, att icke ens Salomon i all sin härlighet var så klädd som en av dem.

Luk 12:28. Efter nu Gud så kläder gräset, som i dag växer på markene, och i morgon kastas i ungnen; huru mycket mer skall han kläda eder, I klentrogne?

Luk 12:29. Och söker ock I intet efter, vad I skolen äta, eller dricka: och farer icke i höjdena: (b)

Luk 12:30. Ty efter allt detta söka Hedningarna i världene: men edar Fader vet, att I sådant behöven.

Luk 12:31. Utan söker hellre efter Guds Rike, så faller eder allt detta till. *

* 1. Kon. 3: 13. Ps. 37: 25.

IV. Förmanar till givmildhet, och vakosamhet emot yttersta dagen.

Luk 12:32. Frukta dig icke, du klene hjord: ty edars Faders godvilje * är så, att han vill giva eder Riket.

* Matth. 11: 25, 26.

Luk 12:33. Säljer (c) vad I haven, och giver allmoso: görer eder säcker som icke föråldras; en skatt * som aldrig minskas i himmelen, där tjuven aldrig tillkommer, ej heller någor mal fördärvar.

* Matth. 6: 20. cap. 19: 21. Luc. 16: 9. Ap. G. 2: 45. cap. 4: 34. 1. Tim. 6: 19.

Luk 12:34. Ty där edar skatt är, där bliver ock edart hjärta.

Luk 12:35. Låter edra länder vara omgjordade *, och edor ljus brinnande:

* Eph. 6: 14. 1. Pet. 1: 13.

Luk 12:36. Och varer I de människor like som vänta sin Herra, då han igenkomma skall ifrå bröllopet; att när han kommer och klappar, låta de honom strax upp.

Luk 12:37. Salige äro de tjänare, vilka Herren finner vakandes då han kommer; sannerliga säger jag eder: Han skall uppskörta sig, och låta dem sitta till bords, och han skall gå och tjäna dem.

Luk 12:38. Och om han kommer uti den andra väkten, och uti den tredje väkten, och finner så; salige äro de tjänare. *

* Matth. 24: 42.

Luk 12:39. Men detta skolen I veta, att om Husbonden hade vetat på vad stund tjuven * komma skulle, förvisso vakade han, och icke tillstadde uppbryta sitt hus.

* Matth. 24: 43. 1. Thess. 5: 2. 2. Pet. 3: 10. Uppenb. 3: 3. cap. 16: 15.

Luk 12:40. Därföre, varer ock I redo: ty den stund I icke tänken, skall människones Son komma. *

* Matth. 24: 44. cap. 25: 13. Marc. 13: 33. Luc. 21: 34. 1. Thess. 5: 6.

Luk 12:41. Då sade Petrus till honom: HERRE, säger du till oss denna liknelsen, eller ock till alla?

Luk 12:42. Då sade HERREN: Vilken är nu en trogen och snäll Skaffare *, den hans Herre sätter över sitt tjänstafolk, att han dem i rättan tid giver vad dem behörer?

* Matth. 24: 45. cap. 25: 14, 21. 1. Cor. 4: 2.

Luk 12:43. Salig är den tjänaren, som hans Herre finner så görandes, när han kommer.

Luk 12:44. Sannerliga säger jag eder, han skall sätta honom över alla sina ägodelar.

Luk 12:45. Men om den tjänaren säger i sitt hjärta: Min Herre dröjer att komma; och begynnar slå tjänarena, och tjänarinnorna, och äta, och dricka, och varda drucken.

Luk 12:46. Så skall dens tjänarens Herre komma, den dag han icke vänter honom, och den stund han icke vet; och skall hugga honom i tu, och skall sätta hans lott med de otrogna. *

* Matth. 24: 51.

Luk 12:47. Men den tjänaren, som visste sins Herras vilja, och icke beredde sig, och icke gjorde efter hans vilja, han skall lida mycken hugg: *

* Jac. 4: 17.

Luk 12:48. Men den där icke visste, och gjorde dock det som hugg värt var, han skall få hugg lida: ty dem som mycket givet är, av honom skall mycket varda utkravt; och vem mycket befallt är, av honom skall varda mycket äskat.

V. Påminner, att sanningenes ord haver tvedräkt med sig.

Luk 12:49. Jag är kommen till att kasta eld (d) på jordene *: och vad vill jag hellre, än att han allaredo brunne?

* Matth. 20: 22. Marc. 10: 38.

Luk 12:50. Men jag måste med en döpelse döpas *: och huru ängslas jag, tilldess hon fullbordad varder?

Luk 12:51. Menen I att jag är kommen till att sända frid på jordena? Nej, säger jag eder: utan visserliga tvedräkt. *

* Matth. 10: 34.

Luk 12:52. Ty härefter skola fem vara söndrade uti ett hus; tre emot två, och två emot tre.

Luk 12:53. Fadren skall söndra sig emot sonen, och sonen emot fadren: modren emot dotterna, och dottren emot moderna: sväran emot sina sonahustru, och sonahustrun emot sina sväro. *

* Mich. 7: 6. Matth. 10: 35.

VI. Råder att av tecknen döma om tiderna.

Luk 12:54. Och han sade ock till folket: När I fån se en sky uppgå väster ut, strax sägen I: Regn kommer *; och det sker så.

* Matth. 16: 2.

Luk 12:55. Och när I sen sönnanväder blåsa, sägen I: Det bliver varmt; och det sker så.

Luk 12:56. I skrymtare, himmelens och jordenes skepelse kunnen I bepröva; hvi pröven (e) I icke då denna tiden?

Luk 12:57. Hvi dömen I icke ock utav eder själva vad rätt är?

VII. Att beflita sig om försonlighet.

Luk 12:58. När du nu går med din trätobroder till Överstan, så vinnlägg dig i vägen, att du bliver honom fri *; att han tilläventyrs icke drager dig fram för Domaren, och Domaren antvardar dig Stockmästaren, och Stockmästaren kastar dig i fängelset.

* Ords. 25: 8. Matth. 5: 25.

Luk 12:59. Jag säger dig: Du varder där icke utkommandes, tilldess du betalat haver den yttersta skärven.

V. 22. (a) Sörjer icke) Måttelig omsorg haver Gud icke förbudit; utan den som oss förhindrar ifrå Guds Rike, v. 31.

V. 29. (b) Farer icke i höjdena) Varer icke vankelmodige, såsom de trolöse uti ångest veka och famla hit och dit, och vela förtvivla. Eller söka beskydd och hjälp när Turkar, Judar, och andra ogudaktiga.

V. 33. (c) Säljer) Sälja, övergiva, avsäga, hata, intet besitta, ingen skatt församla, intet äga, etc. Är alltsamman sagt i den meningen, att man det icke mer än Gud och hans ord älska och söka skall: utan som Paulus säger, 1. Cor. 7: 29. Såsom intet havande.

V. 49. (d) Eld) Han talar efter ordspråket: jag vill upptända en eld: det är, jag vill komma en ofrid åstad, igenom Evangelium, etc. Och ville det vore allaredo skett. Men jag måste tillförene låta mitt liv därföre, och jag längtar därefter.

V. 56. (e) Hvi pröven) Kunnen I se huru det går till med creaturen: hvi sen I icke ock vad eder fattas?

17O3RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 13. CAPITLET

DÅ hölt han dem före de Galileers exempel, som Pilatus hade dräpit, förmanandes dem till bättring: han lade ock därtill en liknelse om ett fikonaträ, v. 1. Om Sabbathen halp han en kvinna som var krumpen, till sin hälso; och svarade Överstanom för Synagogon till hans knorrande, v. 10. Sedan liknade han Guds Rike vid ett senapskorn, v. 18. Och vid en surdeg, v. 20. Han lärde ock huru de skulle vinnlägga sig, att de kunde ingå genom den trånga porten, v. 23. Då blev honom sagt att Herodes ville dräpa honom, v. 31. Och han klagade över Jerusalem, som alltid dräper Propheterna, v. 34.

I. JESUS förmanar, genom några exempel och liknelser, till skyndesam bättring.

Luk 13:1. PÅ samma tid, voro där några tillstädes, som bådade honom om de Galileer, vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.

Luk 13:2. Då svarade JESUS, och sade till dem: Menen I att desse Galileer voro syndare för alla Galileer, efter de sådant ledo?

Luk 13:3. Nej, säger jag eder: utan om I icke bättren eder, skolen I alle sammalunda förgås. (a)

Luk 13:4. Eller de aderton, som tornet i Siloam föll uppå, och drap dem, menen I att de brottslige voro för alla människor som bo i Jerusalem?

Luk 13:5. Nej, säger jag eder: utan om I icke bättren eder, skolen I alle sammalunda förgås.

Luk 13:6. Sade han ock denna liknelsen: En man hade ett fikonaträ planterat i sin vingård *, och han kom och sökte frukt därpå, och fann ingen. *

* Esa. 5: 2. * Matth. 21: 19.

Luk 13:7. Då sade han till vingårdsmannen: Se, nu i try år haver jag kommit, och sökt frukt på detta fikonaträd, och jag finner ingen: hugg det bort; varefter skall det förhindra jordena?

Luk 13:8. Men han svarade, och sade till honom: Herre, låt stå det ännu i detta året, så länge jag graver omkring det, och göder det:

Luk 13:9. Om det så kunde bära frukt; var ock icke, så hugg det sedan bort.

II. Hjälper en krumpen kvinna till hälsan om Sabbathen; och försvarar det.

Luk 13:10. Och han lärde om Sabbathen uti en Synagogo.

Luk 13:11. Och se, där var en kvinna, som hade haft krankhetenes anda i aderton år; och var krumpen, och förmådde icke upplyfta huvudet.

Luk 13:12. Och när JESUS såg henne, kallade han henne till sig, och sade till henne: Kvinna, var fri av dine krankhet.

Luk 13:13. Och han lade händerna på henne: och strax reste hon sig upp, och prisade Gud.

Luk 13:14. Då svarade Översten för Synagogon, och var vred, att JESUS helade på Sabbathen, och sade till folket: Sex dagar äro där I mågen arbeta på *; kommer på dem, och låter hela eder; icke på Sabbatsdagen.

* 2. Mos. 20: 9. 5. Mos. 5: 13. Hes. 20: 12.

Luk 13:15. Då svarade HERREN honom, och sade: Du skrymtare, löser icke var och en av eder om Sabbathen sin oxa eller åsna ifrå krubbone, och leder bort att vattna? *

* 2. Mos. 23: 12. Matth. 12: 1, 11. Marc. 3: 2. Luc. 6: 7. cap. 14: 5. Joh. 7: 23.

Luk 13:16. Måtte man då icke lösa av detta bandet, på Sabbathen, denna Abrahams dotter, vilka Satan bundit haver, se, nu i aderton år?

Luk 13:17. Och då han detta sade, skämde sig alle som honom emotståndit hade: och allt folket gladde sig över alla de härliga gärningar som gjordes av honom.

III. Liknar Guds Rike vid ett senapskorn;

Luk 13:18. Så sade han då: Vem är Guds Rike likt? Och vid vad skall jag likna det?

Luk 13:19. Det är likt vid ett senapskorn *, som en man tog, och sådde i sin örtagård; och det växte, och blev ett stort trä, och fåglarna under himmelen bodde på dess kvistar.

* Matth. 13: 31. Marc. 4: 30.

Och en surdeg.

Luk 13:20. Och åter sade han: Vid vad skall jag likna Guds Rike?

Luk 13:21. Det är likt enom surdeg, vilken en kvinna tog, och fördolde uti tre skeppor mjöl, tilldess det surnade alltsammans. *

* Matth. 13: 33.

Luk 13:22. Och han gick igenom städer och byar, och lärde *, och tog vägen åt Jerusalem.

* Matth. 9: 35. Marc. 6: 6.

IV. Svarar på den frågan, om få skulle varda salige.

Luk 13:23. Och en sade till honom: HERRE, äro de få som varda salige? Då sade han till dem:

Luk 13:24. Kämper för att ingå igenom den trånga porten *: ty månge, säger jag eder, skola söka att inkomma, och skola dock icke kunna. (b)

* Matth. 7: 13.

Luk 13:25. Sedan Husbonden haver uppståndit, och låtit dörren igen; och I begynnen stå ute, och bulta på dörren, sägandes: Herre, Herre, låt upp för oss. Och han svarar, och säger till eder: Jag vet intet av eder, vadan I ären. *

* Matth. 25: 11, 12. Luc. 6: 46.

Luk 13:26. Då skolen I begynna säga: Vi havom ätit och druckit inför dig, och du haver lärt på våra gator.

Luk 13:27. Och han skall säga: Jag säger eder, jag vet intet av eder, vadan I ären; går ifrå mig, alle I ogärningsmän. *

* Ps. 6: 9. Matth. 7: 23. cap. 25: 41.

Luk 13:28. Och där skall vara gråt och tandagnisslan *; när I fån se Abraham, Isaac, och Jacob, och alla Propheterna i Guds Rike, men eder utkastas.

* Matth. 8: 12. cap. 13: 42. cap. 24: 51.

Luk 13:29. Och de skola komma ifrån östan, och västan, och nordan, och sönnan, och skola sitta till bords i Guds Rike. *

* Esa. 2: 23. Mal. 1: 11. Matth. 8: 11.

Luk 13:30. Och se, där äro ytterste, som skola varda de främste; och där äro främste, som skola varda de ytterste. *

* Matth. 19: 30. cap. 20: 16. Marc. 10: 31.

V. Christo varder sagt att Herodes ville dräpa honom; därpå han svarar.

Luk 13:31. Samma dagen gingo någre Phariseer fram, och sade till honom: Gack ut, och far hädan; ty Herodes vill dräpa dig.

Luk 13:32. Då sade han till dem: Går, och säger dem Rävenom: Se, jag utdriver djävlar, och helar, i dag och i morgon; och tredje dagen varder det ändat med mig.

Luk 13:33. Dock (c) likväl måste jag ännu vandra i dag, och i morgon, och följande dag: ty det kan icke vara, att en Prophet förgås annorstäds än i Jerusalem.

VI. Christus påminner Jerusalem dess otacksamhet; och hotar med straff.

Luk 13:34. Jerusalem, Jerusalem, du som dräper Propheterna, och stenar dem som äro sände till dig; huru ofta haver jag velat församla din barn, likasom hönan sina kycklingar under sina vingar *, och I villen icke? *

* Ps. 17: 8. Ps. 91: 4. * Matth. 23: 37.

Luk 13:35. Se, edart hus skall lämnas eder öde *; och sannerliga säger jag eder, att I skolen icke se mig tilldess tiden kommer, att I varden sägandes: Välsignad vare han som kommer i HERRANS Namn. *

* Ps. 69: 26. Esa. 1: 7. Jer. 7: 34. Mich. 3: 12. Matth. 23: 38. * Luc. 19: 38.

V. 3. (a) Förgås) Judarna höllo det så före, att de voro Gudi behagelige, vilkom i timeliga måtto väl gick: tvärtom, när någrom illa ginge, så vore han en syndare.

V. 24. (b) Icke kunna) Det äro de som sig med gärningar mycket bemöda, att de måga komma i himmelen.

V. 33. (c) Dock) Icke flyr jag för Herodis skull; men jag måste eljes gå omkring till att uträtta mitt kall.

17O3RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 14. CAPITLET

OCH då han satt till bords uti ens Pharisees hus, om Sabbathen, botade han en vattusiktigan, v. 1. Han lärde ock dem, som budne voro, en bordregla, v. 7. Och husvärden, vilka han helst skulle bjuda, v. 12. Sedan sade han dem en liknelse, om en man som gjorde en stor Nattvard, v. 15. Därefter, när mycket folk följde honom, lärde han dem, att om de ville följa honom, skulle de vedersaka allt det lekamliga, och bereda sig till korset, v. 25.

I. JESUS botar en vattusiktigan om Sabbathen.

Luk 14:1. OCH det hände sig, då han kom uti ens mans hus, som var en Överste för de Phariseer, om en Sabbath, till att äta bröd, att de vaktade på honom. *

* Matth. 12: 10.

Luk 14:2. Och se, en vattusiktig människa var där för honom.

Luk 14:3. Då svarade JESUS, och sade till de Lagkloka, och Phariseer, sägandes: Är det lovligit att hela om Sabbathen?

Luk 14:4. Och de tigde. Och han tog på honom, och gjorde honom helbrägda; och lät gån.

Luk 14:5. Och han svarade, sägandes till dem: Vilkens edars åsne, eller oxe faller uti brunnen, och går han icke strax till att draga honom ut, om Sabbathsdagen: *

* 2. Mos. 23: 12. Luc. 13: 15.

Luk 14:6. Och de kunde intet svara honom därtill.

II. Giver en bordregla om högmod.

Luk 14:7. Men han sade till dem, som budne voro, en liknelse; märkandes, huru de sökte efter att sitta främst, sägandes till dem:

Luk 14:8. När du bliver buden av någrom till bröllop, så sätt dig icke i främsta rummet *; att icke tilläventyrs en, som är värdigare än du, är buden av honom:

* Ords. 25: 6, 7.

Luk 14:9. Och då kommer han, som både dig och honom budit haver, och säger till dig: Giv denna rum; och då måste du med blygd begynna sitta nederst.

Luk 14:10. Utan hellre när du varder buden, gack, och sätt dig i yttersta rummet; att då han kommer, som dig budit haver, må han säga till dig: Min vän, sitt upp bätter; och då sker dig heder för dem som där med dig till bords sitta.

Luk 14:11. Ty var och en som upphöjer sig, han skall varda förnedrad; och den sig förnedrar, han skall varda upphöjd. *

* Job. 22: 29. Ords. 29: 23. Matth. 23: 12. Luc. 18: 14. 1. Pet. 5: 5. Jac. 4: 10.

III. Befaller bjuda fattiga rc. till måltid.

Luk 14:12. Sade han ock desslikes till honom som honom budit hade: När du gör middagsmåltid, eller nattvard, bjud icke dina vänner, eller dina bröder, eller dina fränder, eller dina grannar, som rike äro; att de icke bjuda dig igen, och löna dig dina välgärning:

Luk 14:13. Utan hellre då du gör gästabud, kalla de fattiga, krymplingar, halta, blinda. *

* Neh. 8: 12. Ords. 3: 27. Tob. 4: 7.

Luk 14:14. Och salig äst du; ty de förmå icke löna dig igen: men dig varder igenlönt i de rättfärdigas uppståndelse.

IV. Tager liknelse, om den stora nattvarden.

Luk 14:15. Men då en av dem, som med vid bordet såto, detta hörde, sade han till honom: Salig är den som äter bröd i Guds Rike.

Luk 14:16. Då sade han till honom: En man hade tillrett en stor nattvard *, och böd många.

* Esa. 25: 6. Matth. 22: 2. Uppenb. 19: 9.

Luk 14:17. Och utsände sin tjänare, den stund nattvarden skulle stå, att han skulle säga dem som budne voro: Kommer; ty allting äro nu redo. *

* Ords. 9: 2, 5.

Luk 14:18. Och de begynte allesammans av enahanda ursaka sig. Den förste sade till honom: Jag haver köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det; jag beder dig, gör min ursäkt.

Luk 14:19. Och en annan sade: Jag haver köpt fem par oxar, och jag måste gå bort och försöka dem; jag beder dig, gör min ursäkt.

Luk 14:20. Och en annan sade: Jag haver tagit mig hustru, och därföre kan jag icke komma.

Luk 14:21. Och tjänaren kom, och sade sin Herra allt detta igen. Då vart Husbonden vred, och sade till sin tjänare: Gack snarliga ut på gator, och gränder i staden, och de fattiga, och krymplingar, halta, och blinda hav härin.

Luk 14:22. Och tjänaren sade: Herre, det är gjort som du böd, och här är ännu rum.

Luk 14:23. Då sade Herren till tjänaren: Gack ut på vägar och gårdar; och nödga dem att komma härin, på det att mitt hus måtte varda fullt.

Luk 14:24. Ty jag säger eder, att ingen av de män, som budne voro, skall smaka min nattvard.

V. Lärer, att den som Christum följa vill, måste mycket lida.

Luk 14:25. Och gick mycket folk med honom; och han vände sig om, och sade till dem:

Luk 14:26. Om någon kommer till mig, och icke hatar (a) sin fader och moder, och hustru och barn, och bröder, och systrar, och därtill sitt eget liv, han kan icke vara min Lärjunge. *

* 2. Mos. 32: 27. 5. Mos. 33: 9. Matth. 10: 37.

Luk 14:27. Och vilken som icke bär sitt kors, och följer mig, han kan icke vara min Lärjunge. *

* Matth. 10: 38. cap. 16: 24. Marc. 8: 34. Luc. 9: 23.

Luk 14:28. Ty vilken är den av eder, som vill bygga ett torn, och icke först sitter och räknar bekostningen, om han haver det han behöver, till att fullborda det med?

Luk 14:29. Att då han haver lagt grundvalen, och icke kan fullborda det, alle de som få set, icke skola begynna göra spe av honom,

Luk 14:30. Och säga: Denne mannen haver begynt bygga, och förmådde icke fullbordat.

Luk 14:31. Eller vad Konung vill giva sig till örligs, och strida emot en annan Konung, sitter han icke först och rådslår, om han förmå med tiotusend möta honom, som kommer emot honom med tjugotusend?

Luk 14:32. Annars medan hin ännu långt borto är, sänder han budskap till honom, och beder om frid.

Luk 14:33. Sammalunda, var och en av eder, som icke vedersakar (b) allt det han äger, han kan icke vara min Lärjunge.

Luk 14:34. Saltet är gott: men om saltet mister sin sälto, varmed skall det då saltas? *

* Matth. 5: 13. Marc. 9: 50.

Luk 14:35. Det är varken nyttigt i jordene, eller i dyngone; utan man kastar det ut. Den där öron haver till att höra, han höre.

V. 26. (a) Icke hatar) Det är så förståendes som det i Mattheo står, cap. 10: 37. Den där älskar fader, moder, syster eller broder, mer än mig, han är mig icke värdig. Och det kallar han nu här hata, i det han aktar mera Gud än dem.

V. 33. (b) Vedersakar) För Guds dom kan ingen bestå, utan han försakar sina förmågo, och söker nåd, och beder om hjälp i Christo.

17O3RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 15. CAPITLET

NÄR nu de Phariseer sågo, att JESUS umgick med Publicaner och syndare, knorrade de därutöver, v. 1. Därtill svarade han dem med en liknelse, om en man som hade hundrade får, v. 3. Om en kvinno som hade tio penningar, v 8. Och om en man som hade två söner: av vilka den ene drog bort i främmande land, och förtärde allt sitt med skökor, v. 11.

I. Phariseerna knorra, att Christus umgås med syndare.

Luk 15:1. OCH till honom gingo alle Publicaner och syndare *, att de måtte höra honom.

* Matth. 9: 10. Marc. 2: 15. Luc. 5: 29.

Luk 15:2. Och de Phariseer, och Skriftlärde knorrade, och sade: Denne undfår syndare, och äter med dem.

II. Christus viser sin barmhärtighet genom liknelser:

1. Av ett bortmist får.

Luk 15:3. Då sade han till dem denna liknelsen, sägandes:

Luk 15:4. Vilken är den man ibland eder, som haver hundrade får, och om han tappar bort ett av dem, låter han icke de nio och niotio uti öknene, och går efter det borttappade, tilldess han finner det? *

* Hes. 34: 11, 16. Matth. 18: 12.

Luk 15:5. Och då han haver det funnit, lägger han det på sina axlar med glädje.

Luk 15:6. Och när han kommer hem i sitt hus, kallar han tillhopa sina vänner och grannar, och säger till dem: Glädjens med mig; ty jag haver funnit mitt får, som borttappat var. *

* Esa. 53: 6. 1. Pet. 2: 25.

Luk 15:7. Jag säger eder, att sammalunda varder ock glädje i himmelen, över en syndare den sig bättrar, mer än över nio och niotio rättfärdiga, som ingen bättring behöva. *

* Luc. 5: 32.

2. Av en borttappad penning.

Luk 15:8. Eller vad kvinna är, som haver tio penningar, om hon borttappar en penning, tänder hon icke upp ljus, och sopar huset, och söker granneliga, tilldess hon finner honom?

Luk 15:9. Och då hon funnit haver, kallar hon tillhopa sina vänner och grannkvinnor, och säger: Glädjens med mig; ty jag haver funnit den penning som jag tappat hade.

Luk 15:10. Sammalunda säger jag eder, varder glädje för Guds Änglom, över en syndare som sig bättrar.

Luk 15:11. Och han sade: En man hade två söner.

3. Den förlorade sonen.

Luk 15:12. Och den yngre av dem sade till fadren: Fader, få mig den parten av ägodelarna som mig tillkommer. Och han bytte ägodelarna dem emellan.

Luk 15:13. Och icke många dagar därefter, då den yngre sonen hade lagt all sin ting tillhopa, for han långt bort i främmande land: och där förfor han sina ägodelar genom överdådigt leverne.

Luk 15:14. Och sedan han allt förtärt hade, vart en stor hunger i det landet; och han begynte lida nöd:

Luk 15:15. Och gick bort, och hölt sig till en borgare där i landet; och han sände honom till sin avelsgård, att han skulle sköta hans svin.

Luk 15:16. Då begärade han uppfylla sin buk med drav där svinen med föddes; och honom gav ingen.

Luk 15:17. Men då han kom till sig själv, sade han: Huru månge mins faders legodränger hava överflödigt bröd, och jag förgås här i hunger!

Luk 15:18. Jag vill stå upp, och gå till min fader, och säga till honom: Fader, jag haver syndat i himmelen, och för dig.

Luk 15:19. Jag är icke länger värd kallas din son: gör mig såsom en av dina legodränger.

Luk 15:20. Och så stod han upp, och kom till sin fader. Men då han ännu långt ifrå var, såg honom hans fader, och varkunnade sig över honom *, och lopp emot honom, och föll honom om hans hals, och kysste honom.

* Hes. 33: 11. Ap. G. 2: 39. Eph. 2: 12, 17.

Luk 15:21. Och sonen sade till honom: Fader, jag haver syndat i himmelen, och för dig; och är icke värd härefter kallas din son.

Luk 15:22. Då sade fadren till sina tjänare: Bärer fram den yppersta klädningen, och kläder honom däruti; och får honom en ring på hans hand, och skor på hans fötter.

Luk 15:23. Och haver hit den gödda kalven, och slakter honom: vi vilje äta, och göra oss glad.

Luk 15:24. Ty denne min son var död, och haver fått liv igen: han var borttappad, och är funnen igen. Och de begynte göra sig glad.

Luk 15:25. Men den äldre hans son var ute på markene: och när han kom, och nalkades husena, hörde han sjungas och dansas:

Luk 15:26. Och kallade en av sina tjänare, och frågade honom vad det var.

Luk 15:27. Och han sade till honom: Din broder är kommen; och din fader lät slakta den gödda kalven, att han haver fått honom helbrägda igen.

Luk 15:28. Då vart han vred, och ville icke gå in. Då gick hans fader ut, och bad honom.

Luk 15:29. Men han svarade, och sade till fadren: Se, jag tjänar dig i så mång år, och haver aldrig överträtt ditt bud; och du gav mig aldrig ett kid, att jag måtte göra mig glad med mina vänner.

Luk 15:30. Men sedan denne din son kommen är, som sina ägodelar haver förtärt med skökor, haver du till honom slaktat den gödda kalven.

Luk 15:31. Då sade han till honom: Min son, du äst alltid när mig, och allt det mitt är, det är ditt.

Luk 15:32. Man måste nu glädjas och fröjdas: ty denne din broder var död, och fick liv igen; och var borttappad, och är igenfunnen.

17O3RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 16. CAPITLET

MEN han sade ock sinom Lärjungom en liknelse, om den otrogna Gårdsfogden, och den orätta mammon, v. 1. Lärandes, huru man skall rätt bruka de timeliga Guds gåvor, v. 9. Detta höllo Phariseerna för spott: men han straffade dem; givandes tillkänna, att Lagsens lära varade intill Johannem, v. 14. Sedan sade han dem en liknelse, om den rika mannen, och den arma Lazaro, v. 19.

I. Christus föreställer en liknelse, om den otrogna Gårdsfogden.

Luk 16:1. SADE han ock till sina Lärjungar: Det var en riker man, som hade en Gårdsfogda, den vart beryktad för honom, att han förfor hans ägodelar.

Luk 16:2. Då kallade han honom, och sade till honom: Hvi hörer jag sådant av dig? Gör räkenskap av ditt Fögderi: ty du kant icke länger vara min Fogde.

Luk 16:3. Då sade Fogden vid sig själv: Vad skall jag göra? Ty min Herre tager ifrå mig Fögderiet; grava orkar jag icke, tigga blyges jag.

Luk 16:4. Nu väl, jag vet vad jag vill göra, att då jag varder satt av mitt Fögderi, måga de anamma mig uti sin hus.

Luk 16:5. Då kallade han till sig var och en av sins Herras gällenärar, och sade till den första: Huru mycket äst du min Herra skyldig?

Luk 16:6. Och han sade: Hundrade tunnor oljo. Då sade han till honom: Tag ditt brev, och sätt dig snart ned, och skriv femtio.

Luk 16:7. Sedan sade han till den andra: Och du, huru mycket äst du skyldig? Sade han till honom: Hundrade pund vete. Sade han till honom: Tag ditt brev, och skriv åttatio.

Luk 16:8. Och Herren prisade orättfärdighetenes Fogde, att han visliga gjorde: ty denna världenes barn äro visare än ljusens barn *, uti sitt släkte.

* Eph. 5: 8. 1. Thess. 5: 5.

II. Om mammon; och jordiska ägodelars rätta bruk.

Luk 16:9. Och jag säger eder: Görer eder vänner av orättfärdighetenes Mammon * (a); på det att när eder fattas, skola de anamma eder uti evinnerliga hyddor.

* Matth. 6: 19. cap. 19: 21. Luc. 18: 22. 1. Tim. 6: 18.

Luk 16:10. Den där trogen är (b) i det minsta *, han är ock trogen i det mer är: och den i det minsta orätt är, han är ock orätt i det mer är.

* Luc. 19: 17.

Luk 16:11. Ären I nu icke trogne uti den orätta Mammon; ho vill då betro eder om det sannskyldiga?

Luk 16:12. Och om I ären icke trogne uti ens annars; ho vill få eder det edart är?

Luk 16:13. Ingen tjänare kan tjäna två Herrar: ty antingen skall han hata den ena, och älska den andra; eller ock hålla sig intill den ena, och förakta den andra. I kunnen icke tjäna Gudi och Mammon. *

* Matth. 6: 24.

III. Straffar de Phariseer, och underviser dem om Lagsens rätta förstånd

Luk 16:14. Och allt detta hörde ock de Phariseer, som girige voro *, och gjorde spe av honom.

* Matth. 23: 14.

Luk 16:15. Och han sade till dem: I ären de som gören eder själva rättfärdiga för människom; men Gud vet edor hjärta *: ty det som för människom högt är, det är en styggelse för Gudi.

* 1 Sam. 16: 7. Ps. 7: 10.

Luk 16:16. Lagen och Propheterna voro intill Johannem: ifrå den tiden varder Guds Rike förkunnat genom Evangelium, och var man tränger sig därin med våld . *

* Matth. 11: 12, 13.

Luk 16:17. Men lättare är, att himmel och jord förgås, än en titel av Lagen fela. *

* Ps. 102: 27. Esa. 40: 8. cap 51: 6. Matth. 5: 18.

Luk 16:18. Var som skiljer ifrå sig sina hustru, och tager ena andra, han bedriver hor: och den där tager henne, som av mannen övergiven är, han bedriver hor. *

* Matth. 5: 32. cap. 19: 9 Marc. 10: 11. 1. Cor. 7: 10.

IV. Framförer en liknelse om rika mannen, och Lazaro.

Luk 16:19. Det var en riker man, som klädde sig i purpur och fint linne, och levde var dag kräseliga.

Luk 16:20. Och det var ock en fattig, benämnd Lazarus, den där låg för hans dörr full med sår:

Luk 16:21. Och begärandes att mättas av de smulor, som föllo av dens rika mansens bord. Men ock kommo hundarne, och slekte hans sår.

Luk 16:22. Så hände det sig, att den fattige blev död, och vart förder av Änglarna uti Abrahams sköt. Blev ock den rike död, och vart begraven.

Luk 16:23. Och i helvetet lyfte han sin ögon upp, och var i pinone, och fick se Abraham långt ifrå, och Lazarum i hans sköt;

Luk 16:24. Och han ropade, och sade: Fader Abraham, varkunna dig över mig; och sänd Lazarum, att han doppar det yttersta av sitt finger i vatten, och svalar mina tungo: ty jag pinas svårliga i denna låganom. *

* Esa. 66: 24. Zach. 14: 12. Marc. 9: 44.

Luk 16:25. Men Abraham sade: Min son, kom ihåg, att du undfick ditt goda medan du levde *; och Lazarus sammaledes det onda: men nu hugsvalas han, och du pinas.

* Job. 21: 13.

Luk 16:26. Och över allt detta, är emellan oss och eder befäst ett stort svalg, så att de som vilja fara hädan till eder, de kunna det icke; ej heller de dädan hit till oss överfara.

Luk 16:27. Då sade han: Så beder jag då dig fader, att du sänder honom uti mins faders hus:

Luk 16:28. Ty jag haver fem bröder, att han vittnar för dem, att de ock icke komma uti detta pinorumet.

Luk 16:29. Sade Abraham till honom: De hava Mosen och Propheterna, höre dem. *

* Esa. 8: 20. cap. 34: 16. Joh. 5: 39, 45. Ap. G. 15: 21. cap. 17: 11.

Luk 16:30. Då sade han: Nej, fader Abraham; men kommer någor till dem av de döda, då bättra de sig.

Luk 16:31. Då sade han till honom: Höra de icke (c) Mosen och Propheterna, så tro de icke heller, om någor av de döda uppstode.

V. 9. (a) Mammon) Betyder rikedomar; och kallas de orätta rikedomar, då man orätteliga förvärvar och brukar dem: sägas de ock annars mans, eller främmande: ty de bliva icke när oss i evig tid, som de andelige och sannskyldige rikedomar göra.

V. 10. (b) Trogen är) Vara trogen i de orätta rikedomar, är, då man brukar dem väl till vår nästas nytto: den det icke gör, han varder mycket mindre trogen i andeliga rikedomar; det är: han får dem intet.

V. 31. (c) Höra de icke) Efter här icke tillstäds, att Lazarus må komma igen, och båda de fem bröderna, är klart, att de döda intet gå igen: utan var det sker, är det icke annat än djävulsens begabberi; och är dem fördenskull intet troendes, när de låtas någon ting uppenbara oss till våra salighet: ty vi have nog i Skriftene, vad vår salighet tillhörer.

17O3RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 17. CAPITLET

HAN lärde ock om förargelse, och huru de skulle gärna förlåta vad andra emot dem bryta, v. 1. Om trona, v. 5. Och om våra gärningars ringhet, v. 7. På resone när han drog till Jerusalem, renade han tio spetälsko män ifrå deras spetälsko, v. 11. Sedan lärde han om Guds Rikes lägenhet; och huru det skulle tillgå i Christi tillkommelse, v. 20.

I. Christus lärer om förargelse.

Luk 17:1. OCH han sade till sina Lärjungar: Det är omöjeligit, att icke skulle komma förargelser *: men ve honom, genom vilken de komma:

* Matth. 18: 6, 7. Marc. 9: 42.

Luk 17:2. Bättre voro honom att en kvarnsten hängdes vid hans hals, och vorde kastad i havet, än han skulle förarga en av dessa små.

Enighet och förlikning.

Luk 17:3. Vakter eder. Men om din broder syndar dig emot, så straffa honom, och om han bättrar sig, så förlåt honom det. *

* 3. Mos. 19: 17. Ord. 17: 10. Syr. 19: 13, 14. Matth. 18: 15, 21. Jac. 5: 19, 20.

Luk 17:4. Och om han syndar dig emot sju resor om dagen, och han sju resor om dagen vänder sig om igen till dig, sägandes: Mig ångrar det, så skalt du förlåta honom. *

* Matth. 18: 22.

Trones art.

Luk 17:5. Och Apostlarna sade till HERRAN: Föröka oss trona.

Luk 17:6. Då sade HERREN: Om I haden trona såsom ett senapskorn, och saden till detta mullbärträd: Ryck dig upp med rötterna, och plantera dig i havet, då lydde det eder. *

* Matth. 17: 20. cap. 21: 21. Marc. 11: 23.

Goda gärningars ofullkomlighet.

Luk 17:7. Vilken av eder haver en tjänare, som går vid plogen, eller vaktar boskap, då han kommer hem av markene, att han säger till honom: Gack strax, och sitt till bords?

Luk 17:8. Utan säger han icke hellre till honom? Red till det, jag skall hava till nattvard, och uppskörta dig, och tjäna mig medan jag äter och dricker; och sedan ät du och drick.

Luk 17:9. Mån han tacka dem samma tjänarenom, att han gjorde som honom budit var? Nej, menar jag.

Luk 17:10. Sammalunda ock I, när I haven gjort (a) allt det som eder budit är, så säger: Vi äre onyttige tjänare; vi have gjort det vi vorom pliktige att göra.

II. På sin sista resa till Jerusalem, botar JESUS tio spetälska män.

Luk 17:11. Och det begav sig, då han gick till Jerusalem, for han mitt genom Samariam och Galileam.

Luk 17:12. Och då han kom uti en by, mötte honom tio spetälske män, de stodo långt ifrå:

Luk 17:13. Och de upphöjde sina röst, sägandes: JESU Mästar, varkunna dig över oss.

Luk 17:14. Och när han dem såg, sade han till dem: Går, och viser eder Prästerna *. Och hände sig, vid de gingo, vordo de rene.

* 3. Mos. 13: 2. cap. 14: 2. Matth. 8: 4. Luc. 5: 14.

Luk 17:15. Men en av dem, då han såg, att han var helbrägda vorden, kom han igen, och prisade Gud med höga röst;

Luk 17:16. Och föll på sitt ansikte för hans fötter, tackandes honom: och han var en Samarit.

Luk 17:17. Då svarade JESUS, och sade: Voro icke tio rene gjorde? Var äro då de nio?

Luk 17:18. Ingen är funnen som kom igen till att prisa Gud, utan denne främlingen?

Luk 17:19. Och sade till honom: Statt upp, gack, din tro haver frälst dig. *

* Matth. 9: 22. Marc. 5: 34. cap. 10: 52. Luc. 7: 50. cap. 8: 48. cap. 18: 42.

III. Underviser om sitt Rikes tillstånd, och sin sista tillkommelse.

Luk 17:20. Och då han frågad vart av de Phariseer, när Guds Rike komma skulle, svarade han dem, och sade: Guds Rike kommer icke med utvärtes (b) åthävor.

Luk 17:21. Ej heller varda de sägandes: Se här, eller se, där äret: ty se, Guds Rike är invärtes i eder.

Luk 17:22. Och han sade till Lärjungarna: De dagar skola komma, då I skolen begära se en av människones Sons dagar, och I skolen icke få sen.

Luk 17:23. Och de skola säga till eder: Se här, se där; går icke åstad, och följer icke heller. *

* Matth. 24: 23. Marc. 13: 21. Luc. 21: 8.

Luk 17:24. Ty såsom ljungelden, som ljungar ifrå den ena ändan under himmelen, lyser till den andra ändan under himmelen: alltså skall ock människones Son vara på sin dag. *

* Matth. 24: 27.

Luk 17:25. Men tillförene måste han mycket lida *, och förkastas av detta släktet.

* Matth. 16: 21. cap. 17: 22. cap. 20: 18. Marc. 8: 31. cap. 9: 31. cap. 10: 33. Luc. 9: 22. cap. 18: 31. cap. 24: 7, 26.

Luk 17:26. Och såsom det skedde uti Noe dagar, så skall det ock ske uti människones Sons dagar. *

* Matth. 24: 37. 1. Pet. 3: 20.

Luk 17:27. De åto, drucko; män togo hustrur, och kvinnor gåvos mannom *, intill den dagen då Noe gick in i Arken *; och floden kom och förgjorde dem alla.

* 1. Mos. 6: 2. * cap. 7: 7.

Luk 17:28. Sammalunda ock, såsom det skedde uti Loths dagar: de åto, drucko, köpte, sålde, planterade, byggde. *

* 1. Mos. 19: 14.

Luk 17:29. Men den dagen, då Loth gick utav Sodoma *, regnade eld och svavel av himmelen, och förgjorde dem alla.

* 1. Mos. 19: 24. 5. Mos. 29: 23. Esa. 13: 19. Jer. 50: 40. Ose. 11: 8. Amos 4: 11. Jud. Ep. v. 7.

Luk 17:30. Efter det sättet varder det ock gåendes på den dagen, när människones Son skall uppenbaras.

Luk 17:31. På den dagen, den som är på taket, och hans boting i huset, han stige icke neder till att taga dem: sammalunda ock, den i markene är, han vände icke tillbaka. *

* Matth. 24: 17.

Luk 17:32. Kommer ihåg Loths hustru. *

* 1. Mos. 19: 26.

Luk 17:33. Vilken som söker efter att behålla sitt liv, han skall mista det; men vilken som mister det, han skall hålla det vid liv. *

* Matth. 10: 39. cap. 16: 25. Marc. 8: 35. Luc. 9: 24. Joh. 12: 25.

Luk 17:34. Jag säger eder: I den natten skola två ligga uti ene säng; den ene varder upptagen, och den andre varder kvarlåten. *

* Matth. 24: 40. 1. Thess. 4: 17.

Luk 17:35. Två skola mala tillhopa; den ena varder upptagen, och den andra varder kvarlåten. *

* Matth. 24: 41.

Luk 17:36. Två skola vara i markene; den ene varder upptagen, och den andre varder kvarlåten.

Luk 17:37. Då svarade de, och sade till honom: Var då HERRE? Och han till dem: Varhelst åtelen är, dit skola örnarna församla sig. *

* Job. 39: 33. Matth. 24: 28.

V. 10. (a) Haven gjort) Här talar Christus efter människors sätt, platt enfaldeliga om utvärtes gärningar: eljes kan ingen för Gud göra så mycket han pliktig är: ty Gud låter sig icke nöja med blotta gärningene.

V. 20. (b) Utvärtes) Det är: Guds rike står icke i de gärningar som äro bundne till rum, mat, kläder, tid eller personer: utan sådana som äro fri i trone och kärleken.

17O3RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 18. CAPITLET

HAN sade ock en liknelse, om en orättfärdig Domare och en fattig änka, v. 1. Och till dem som tröste på sin egen rättfärdighet, en liknelse om en Pharisee och Publican, v. 9. Han tog ock barn till sig, och välsignade dem, v. 15. Sedan svarade han till den rika ynglingens spörsmål, om goda gärningar, v. 18. Desslikes till Petri frågo, v. 28. Så tog han de Tolv till sig, och förkunnade dem om sitt lidande, v. 31. När han kom till Jericho, satt en blinder vid vägen; honom gav han sin syn, v. 35.

I. Christus föreställer en liknelse, om bönenes kraft.

Luk 18:1. OCH han sade ock en liknelse till dem därom, att man skall alltid bedja, och icke förtröttas, *

* Luc. 11: 5, 8. cap. 21: 36. Rom. 12: 12. Eph. 6: 18. Col. 4: 2. 1. Thess. 5: 17.

Luk 18:2. Sägandes: En Domare var uti en stad, den icke fruktade Gud, och ej heller hade försyn för några människo.

Luk 18:3. Så var i samma stad en änka, hon kom till honom, och sade: Hämnas mig av min trätobroder;

Luk 18:4. Och han ville icke till någon tid. Men därefter sade han vid sig: Ändock jag icke fruktar Gud, ej heller haver försyn för någon människo:

Luk 18:5. Dock fördenskull, att denna änkan gör mig besvär, måste jag hämnas henne, att hon icke skall komma på det sista, och ropa på mig.

Luk 18:6. Och sade HERREN: Hörer vad den orättfärdige Domaren säger.

Luk 18:7. Skulle ock icke Gud hämnas sina utkorade, som ropa till honom dag och natt *, ändock han haver tålamod med dem? (a)

* Uppenb. 6: 10.

Luk 18:8. Jag säger eder, att han skall hämnas dem snarliga. Dock likväl då människones Son kommer, mån han skola finna tro på jordene? *

* 1. Tim. 4: 1. 2. Tim. 3: 1, 2.

II. Om Phariseens, och Publicanens bön.

Luk 18:9. Och han sade ock till somliga, som tröste på sig själva, att de voro rättfärdige, och försmådde andra, denna liknelsen:

Luk 18:10. Två män gingo upp i Templet till att bedja; den ene en Pharisee, och den andre en Publican.

Luk 18:11. Phariseen stod och bad * så vid sig själv: Jag tackar dig Gud, att jag är icke såsom andra människor, rövare, orättfärdige, horkarlar, eller ock såsom denne Publicanen.

* Esa. 1: 15. cap. 58: 2. Uppenb. 3: 17.

Luk 18:12. Jag fastar två resor i veckone, jag giver tiond av allt det jag äger.

Luk 18:13. Och Publicanen stod långt ifrå, och ville icke ens lyfta sin ögon upp till himmelen *; utan slog sig för sitt bröst, och sade: Gud misskunda dig över mig syndare.

* Esr. 9: 6. Dan. 9: 7, 8.

Luk 18:14. Jag säger eder, denne gick neder i sitt hus rättfärdigad, mer än den andre (b): ty var och en som upphöjer sig, han skall varda förnedrad; och den sig förnedrar, han skall varda upphöjd. *

* Job. 22: 29. Ords. 29: 23. Matth. 23: 12. Luc. 14: 11. 1. Pet. 5: 5 Jac. 4: 6, 10.

III. JESUS välsignar små barn.

Luk 18:15. Så båro de ock barn till honom, att han skulle taga på dem: men då hans Lärjungar det sågo, näpste de dem. *

* Matth. 19: 13. Marc. 10: 13.

Luk 18:16. Men JESUS kallade dem till sig, och sade: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke: ty sådana hörer Guds Rike till. *

* Matth. 18: 3. cap. 19: 14. Marc. 10: 15.

Luk 18:17. Sannerliga säger jag eder: Vilken som icke undfår Guds Rike såsom ett barn *, han kommer där aldrig in.

* 2. Cor. 14: 20. 1. Pet. 2: 2.

IV. Håller samtal med en rik yngling.

Luk 18:18. Och frågade honom en Överste, sägandes: Gode Mästar, vad skall jag göra, att jag må ärva evinnerligit liv? *

* Matth. 19: 16. Marc. 10: 17.

Luk 18:19. Men JESUS sade till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan Gud allena.

Luk 18:20. Budorden * vetst du: Du skalt icke bedriva hor: Du skalt icke dräpa: Du skalt icke stjäla: Du skalt icke bära falskt vittnesbörd: Du skalt hedra din fader, och dina moder.

* 2. Mos. 20: 12, rc. 5 Mos. 5: 16, rc. Rom. 13: 9. Eph. 6: 2. Col. 3: 20.

Luk 18:21. Då sade han: Allt detta haver jag hållit av min ungdom.

Luk 18:22. Och då JESUS det hörde, sade han till honom: Än fattas dig ett (c); sälj bort allt det du haver, och skift emellan de fattiga, och du skalt få en skatt i himmelen *; och kom, och följ mig.

* Matth. 6: 19. cap. 19: 21. 1. Tim. 6: 19.

Luk 18:23. Och då han det hörde, vart han storliga bedrövad: ty han var ganska rik.

Luk 18:24. Och då JESUS såg honom vara mäkta bedrövad, sade han: Huru svårliga skola de som hava rikedomar, ingå uti Guds Rike. *

* Ords. 11: 28. Matth. 19: 23. Marc. 10: 24. 1. Tim. 6: 9, 10.

Luk 18:25. Ty det är lättare, att en Camel går genom ett nålsöga, än att en rik kommer in i Guds Rike.

Luk 18:26. Då sade de som det hörde: Ho kan då varda salig?

Luk 18:27. Men han sade: Det omöjeligit är för människom, det är möjeligit för Gud. *

* Job. 42: 2. Jer. 32: 17. Zach. 8: 6. Luc. 1: 37.

Luk 18:28. Då sade Petrus: Se, vi have övergivit allting, och följt dig. *

* Matth. 4: 20. cap. 19: 27. Marc. 10: 28. Luc. 5: 11.

Luk 18:29. Och han sade till dem: Sannerliga säger jag eder; ingen är den som haver övergivit hus, eller föräldrar, eller bröder, eller hustru, eller barn för Guds Rikes skull, *

* 5. Mos. 33: 9.

Luk 18:30. Den icke skall igen få mycket mer i denna tiden * (d); och i tillkommande värld evinnerligit liv.

* Job. 42: 12.

V. Förkunnar sitt lidande.

Luk 18:31. Då tog JESUS till sig de Tolv, och sade till dem: Se, vi gåm upp till Jerusalem, och allting skola fullbordad varda *, som skriven äro genom Propheterna om människones Son. *

* Matth. 16: 21. cap. 17: 22. cap. 20: 18. Marc. 8: 31. cap. 9: 31. cap. 10: 33. Luc. 9: 22. cap. 17: 25. cap. 24: 7, 26, 27. * Ps. 22: 7. Esa. 53: 7.

Luk 18:32. Ty han skall överantvardas Hedningomen *, och begabbas, och försmädas, och bespottas.

* Matth. 27: 2. Luc. 23: 1. Joh. 18: 28. Ap. G. 3: 13.

Luk 18:33. Och sedan de hava hudflängt honom, skola de döda honom; och tredje dagen skall han uppstå igen.

Luk 18:34. Men de förstodo där intet av, och talet var dem så fördolt, att de icke förstodo vad som sades.

VI. Giver en blindan sin syn.

Luk 18:35. Och det begav sig, att när han kom in mot Jericho, satt en blinder vid vägen och tiggde: *

* Matth. 20: 29. Marc. 10: 46.

Luk 18:36. Och när han hörde folket framgå, frågade han vad det var.

Luk 18:37. Då sade de till honom, att JESUS av Nazareth gick där fram.

Luk 18:38. Då ropade han, och sade: JESU, Davids Son, varkunna dig över mig.

Luk 18:39. Men de som före gingo, näpste honom, att han skulle tiga: men han ropade dess mer: Davids Son, varkunna dig över mig.

Luk 18:40. Då stannade JESUS, och böd leda honom till sig. Då han kom fram, frågade han honom,

Luk 18:41. Sägandes: Vad vilt du, att jag skall göra dig? Då sade han: HERRE, att jag måtte få min syn.

Luk 18:42. Och JESUS sade till honom: Hav dina syn; din tro haver frälst dig. *

* Luc. 17: 19.

Luk 18:43. Och strax fick han sin syn igen; och följde honom, prisandes Gud. Och allt folket, som detta sågo, lovade Gud.

V. 7. (a) Ändock han haver tålamod med dem) Det är: Menen I, att Gud kan med tålamod anse, det hans utkorade plågas, och med våld förtryckas? Eller skulle Gud framgent sålunda se på sina trognas fiendar, och förföljare, fast än han till en tid haver tålamod med dem, och något fördröjer att hjälpa de sina.

V. 14. (b) Mer än den andre) Det är: Den andre är icke rättfärdig hemgången, utan fördömd. Ebraismus est, & negative dicitur, sicut, Ps. 118: 8. Det är gott att förlåta sig på HERRAN, hellre än på Förstar. Hoc efficit Ebræa litera Mem. Såsom ock Matth. 21: 31. Publicaner och skökor skola gå för eder i Himmelriket. För eder, det är, I icke.

V. 22. (c) Än fattas dig ett) Det är: Dig felar allt. Se Matth. 19: 21. Marc. 10: 21. Men sälja, bemärker såsom Luc. 12: 33.

V. 30. (d) I denna tiden) Läs Marc. 10: 30.

17O3RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 19. CAPITLET

NÄR JESUS gick igenom Jericho, undfick honom Zacheus, och blev omvänd till Christi tro, v. 1. Sedan sade JESUS en liknelse, om en man som fick ut sina penningar på ocker, v. 11. Som de nu nalkades Oljoberget, lät han hämta en åsnafola, och red in i Jerusalem, v. 28. Då han fick se staden, grät han över honom, och propheterade om hans förstöring, v. 41. Och då han kom in i Templet, drev han ut dem som där köpslagade; och lärde var dag därinne, v. 45.

I. Zacheus undfår Christum.

Luk 19:1. OCH han drog in, och gick genom Jericho.

Luk 19:2. Och se, där var en man, benämnd Zacheus, och han var en Överste för de Publicaner; och var rik.

Luk 19:3. Och sökte efter att han skulle få se JESUM, ho han var; men han kom icke dess vid, för folkets skull: ty han var liten till växt.

Luk 19:4. Så lopp han fram före, och steg upp uti ett mullbärträ, på det han skulle få se honom: ty han skulle gå där fram.

Luk 19:5. Och när JESUS kom till den platsen, såg han upp, och fick se honom, och sade till honom: Zachee, stig snarliga ned: ty i dag måste jag gästa i ditt hus.

Luk 19:6. Han steg snarliga ned, och undfick honom gladeliga.

Luk 19:7. Och när de det sågo, knorrade de alle, sägandes: att han ingången var till att gästa när en syndig man.

Luk 19:8. Men Zacheus blev ståendes, och sade till HERRAN: Se, HERRE, hälftena av mina ägodelar giver jag de fattiga; och om jag haver någon bedragit *, det giver jag fyradubbelt igen. *

* Luc. 3: 14. * 2. Mos. 22: 1.

Luk 19:9. Och JESUS sade till honom: I dag är desso huse salighet vederfaren; efter han är ock Abrahams son.

Luk 19:10. Ty människones Son är kommen, till att uppsöka och frälsa det som förtappat var. *

* Matth. 10: 6. cap. 15: 24. cap. 18: 11. Ap. G. 13: 46.

II. Liknelse om en man som utfick sina penningar på ocker

Luk 19:11. Och när de hörde detta, lade han till och sade en liknelse, efter han var hart vid Jerusalem, och de mente att Guds Rike skulle strax uppenbarat varda.

Luk 19:12. Därföre sade han: En ädla man for långt bort i främmande land *, till att intaga sig ett Rike, och komma igen.

* Matth. 25: 14. Marc. 13: 34.

Luk 19:13. Då kallade han till sig tio sina tjänare, och fick dem tio pund, och sade till dem: Handler härmed, tilldess jag kommer.

Luk 19:14. Men hans borgare hatade honom, och sände budskap efter honom, sägandes: Vi vilje icke att denne skall råda över oss.

Luk 19:15. Och det begav sig, att han kom igen, och hade fått Riket: då böd han kalla dessa tjänare till sig, som han hade fått penningarna, att han måtte veta, huru var och en av dem handlat hade.

Luk 19:16. Så kom den förste, och sade: Herre, ditt pund haver förvärvat tio pund.

Luk 19:17. Och han sade till honom: Väl, du gode tjänare; efter du uti en liten ting haver varit trogen *, skalt du hava makt över tio städer.

* Luc. 16: 10.

Luk 19:18. Och den andre kom, och sade: Herre, ditt pund haver vunnit fem pund.

Luk 19:19. Och han sade ock till honom: Var ock du satter över fem städer.

Luk 19:20. Och en annan kom, och sade: Herre, se här ditt pund, som jag hade bevarat uti en svetteduk:

Luk 19:21. Ty jag var rädder för dig: ty du äst en sträng man: du tager det upp, som du icke haver nederlagt, och uppskär det du icke haver sått.

Luk 19:22. Och han sade till honom: Av din egen mun * dömer jag dig, du onde tjänare: visste du att jag är en sträng man, som upptager det jag intet nederlade, och uppskär det jag intet sådde:

* 2. Sam. 1: 16. Matth. 12: 37.

Luk 19:23. Hvi fick du då icke mina penningar in i växlobänken; att när jag komme, måtte jag ju kravt dem igen med ocker?

Luk 19:24. Och han sade till dem som där när stodo: Tager det pundet ifrå honom, och får honom som haver tio pund. *

* Matth. 25: 28.

Luk 19:25. Då sade de till honom: Herre, han haver tio pund.

Luk 19:26. Ty jag säger eder, att varjom och enom, som haver, honom skall varda givet: men den som icke haver, av honom skall ock taget varda det han haver. *

* Matth. 13: 12. cap. 25: 29. Marc. 4: 25. Luc. 8: 18.

Luk 19:27. Dock de mina fiendar, som icke ville att jag skulle råda över dem, leder hit, och dräper dem här för mig.

Luk 19:28. Och då han detta sagt hade, gick han fram för, och reste upp åt Jerusalem. *

* Marc. 10: 32.

III. Christi inridande i Jerusalem.

Luk 19:29. Och det begav sig, att när han kom till Bethphage, och Bethania, vid det berget som kallas Oljoberget, sände han två sina Lärjungar, *

* Matth. 21: 1. Marc. 11: 1.

Luk 19:30. Sägandes: Går in i byn, som ligger för eder: när I kommen där in, skolen I finna en fåla bunden, där ännu ingen människa på suttit haver; löser honom, och haver honom hit.

Luk 19:31. Och om någor frågar eder, hvi I lösen honom, så säger till honom: Ty HERREN behöver honom.

Luk 19:32. Så gingo de åstad, som sände voro, och funno, som han hade sagt dem.

Luk 19:33. Men när de löste fålan, sade hans Herrar till dem: Hvi lösen I fålan?

Luk 19:34. Då sade de: HERREN behöver honom.

Luk 19:35. Och de ledde honom till JESUM, och kastade sin kläder på fålan *, och satte JESUM däruppå.

* Zach. 9: 9. Joh. 12: 14.

Luk 19:36. Och där han framfor, bredde de sin kläder på vägen. *

* 2. Kon. 9: 13.

Luk 19:37. Och då han när kom, redan vid nedgången av Oljoberget, begynte hele hopen av hans Lärjungar med fröjd och höga röst lova Gud, över alla de krafter, som de sett hade,

Luk 19:38. Sägandes: Välsignad vare han som kommer en Konung i HERRANS Namn *! Frid * i himmelen, och ära i höjden! *

* Ps. 118: 26. * Eph. 2: 14. * Luc. 2: 14.

Luk 19:39. Och någre ibland folket, som voro av de Phariseer, sade till honom: Mästar, näps dina Lärjungar.

Luk 19:40. Men han svarade, och sade till dem: Jag säger eder: Om de tigde, skulle stenarna ropa. *

* Hab. 2: 11.

IV. JESUS gråter över Jerusalem.

Luk 19:41. Och då han kom när, och fick se staden, grät han över honom;

Luk 19:42. Och han sade: Om du ock visste ändå i denna dinom dag de ting, som din frid tillhörer! Men nu är det fördolt för din ögon.

Luk 19:43. Ty de dagar skola komma över dig, att dine fiender skola uppkasta en vall omkring dig, och skansa kringom dig, och tränga dig på alla sidor:

Luk 19:44. Och de skola nederslå dig till jorden, och din barn som i dig äro; och de skola icke låta igen i dig sten på sten *: därföre att du icke kände din besökelses tid.

* 1. Kon. 9: 7, 8. Mich. 3: 12. Matth. 24: 1, 2. Marc. 13: 2. Luc. 21: 6.

V. Utdriver dem som köpslagade i Templet; och lärer där.

Luk 19:45. Så gick han in i Templet, och begynte utdriva dem som därinne sålde och köpte, *

* Matth. 21: 12. Marc. 11: 11, 15.

Luk 19:46. Sägandes till dem: Det är skrivet: Mitt Hus är ett Bönehus *; men I haven det gjort till en rövarekulo.

* 1. Kon. 8: 29. 30. Esa. 56: 7. Jer. 7: 11. Matth. 21: 13. Marc. 11: 17.

Luk 19:47. Och han lärde var dag i Templet. Men de överste Prästerna, och de Skriftlärde, och de ypperste ibland folket, sökte efter att de kunde förgöra honom: *

* Marc. 11: 18. Joh. 7: 19. cap. 8: 37.

Luk 19:48. Och de kunde icke finna, vad de skulle göra: ty allt folket hölt sig intill honom, och hörde honom.

17O3RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 20. CAPITLET

NÄR han nu så lärde i Templet, frågade honom de Phariseer, av vad makt han det gjorde. Då sporde han dem igen, om Johannis döpelse, v. 1. Och han sade dem en liknelse, om vingårdsmännerna som dråpo sins herras son, v. 9. Och om hörnstenens bortkastande, v. 17. Sedan svarade han de Phariseers utskickade, om skattpenningen, v. 20. Och till de Sadduceers spörsmål, om uppståndelsen, v. 27. Han sporde ock de Skriftlärda om Christo, vars son han var, v. 41. Och han straffade deras högfärd och girighet, i folksens närvaro, v. 45.

I. De Phariseers spörsmål till Christum; och Christi till dem.

Luk 20:1. OCH det begav sig, att på en av de dagar, när han lärde folket i Templet, och predikade Evangelium, kommo de överste Prästerna, och de Skriftlärde, med de Äldsta över honom; *

* Matth. 21: 23. Marc. 11: 27.

Luk 20:2. Och sade till honom, sägandes: Säg oss, av vad makt gör du detta? Eller ho är den som haver dig givit denna makten? *

* Ap. G. 4: 7. cap. 7: 27.

Luk 20:3. Och han svarade, och sade till dem: Jag vill ock spörja eder ett ord, och svarer I mig:

Luk 20:4. Johannis döpelse, var den av himmelen, eller av människor? *

* Matth. 21: 25. Marc. 11: 30.

Luk 20:5. Och de tänkte vid sig själva, sägandes: Sägom vi, av himmelen; då säger han: Hvi trodden I icke honom då?

Luk 20:6. Men sägom vi, av människom; då stenar oss allt folket: ty det är övertygat, att Johannes var en Prophet.

Luk 20:7. Och de svarade, att de icke visste vadan det var.

Luk 20:8. Då sade JESUS till dem: Icke heller säger jag eder, av vad makt jag detta gör.

II. Om vingårdsmännerna.

Luk 20:9. Och han begynte säga till folket denna liknelsen: En man planterade en vingård *, och utlejde honom vingårdsmännom, och for utländes för lång tid.

* Esa. 5: 1. Jer 2: 21. cap. 12: 10. Matth. 21: 33. Marc. 12: 1.

Luk 20:10. När tid var, sände han en tjänare till vingårdsmännerna, att de skulle låta honom få av vingårdsens frukt: men vingårdsmännerna slogo honom, och sänden ifrå sig med tomma händer.

Luk 20:11. Och åter sände han en annan tjänare; den hudflängde de ock, och försmädde honom, och sänden ifrå sig med tomma händer.

Luk 20:12. Och åter sände han den tredje; men den gjorde de ock såran, och drevo honom ut.

Luk 20:13. Då sade vingårdsherren: Vad skall jag göra? Jag vill sända min älskeliga son; kanhända, att då de se honom, hava de försyn för honom.

Luk 20:14. Men då vingårdsmännerna fingo se honom, tänkte de vid sig själva, sägandes: Denne är arvingen *; kommer, låter oss slå honom ihjäl *, att arvedelen må bliva vår.

* Ps. 2: 8. Ebr. 1: 2. * 1. Mos. 37: 18. Matth. 26: 3. cap. 27: 1. Joh. 11: 53.

Luk 20:15. Och så kastade de honom utu vingården, och slogo honom ihjäl. Vad skall nu vingårdsherren göra dem samma?

Luk 20:16. Han skall komma, och förgöra dessa vingårdsmännerna, och få vingården androm. Och när de detta hörde, sade de: Bort det.

III. Om hörnstenen.

Luk 20:17. Då såg han på dem, och sade: Vad är då det som skrivet är: Den stenen som byggningsmännerna förkastade, han är vorden en hörnsten? *

* Ps. 118: 22. Esa. 8: 14, 15. cap. 28: 16. Matth. 21: 42 Marc. 12: 10. Ap. G. 4: 11. Rom. 9: 33. 1. Pet. 2: 4, 7.

Luk 20:18. Vilken som faller uppå den stenen, han varder krossad; men den han uppå faller, honom slår han sönder i stycker. *

* Zach. 12: 3.

Luk 20:19. Och överste Prästerna, och de Skriftlärde, sökte att bära händer på honom i samma stunden; men de räddes för folket: ty de förstodo, att han hade sagt denna liknelsen emot dem.

IV. Om skattpenningen.

Luk 20:20. Och de vaktade på honom, och sände ut spejare, som lätos vara rättfärdige; på det de skulle taga honom vid orden *, och överantvarda honom Herrskapet, och i Landsherrans våld.

* Matth. 22: 15. Marc. 12: 13.

Luk 20:21. Och de frågade honom, sägandes: Mästar, vi vete att du säger och lärer rätt, och ser icke till personen; utan lärer Guds väg i sanning. *

* Matth. 22: 16.

Luk 20:22. Är det lovligit att vi give Kejsaren skatt, eller ej?

Luk 20:23. Men då han förmärkte deras illfundighet, sade han till dem: Hvi fresten I mig?

Luk 20:24. Låter mig se penningen; vars beläte och överskrift haver han? Svarade de, och sade: Kejsarens.

Luk 20:25. Då sade han till dem: Så giver (a) nu Kejsarenom det Kejsarenom tillhörer *, och Gudi det Gudi tillhörer.

* Matth. 17: 25. cap. 22: 21. Rom. 13: 7.

Luk 20:26. Och de kunde icke straffa hans tal för folket; utan förundrade sig på hans svar, och tigde.

V. De Sadduceers spörsmål, om uppståndelsen; och Christi svar.

Luk 20:27. Då gingo någre fram till honom av de Sadduceer, vilke neka uppståndelsen *, och frågade honom,

* Matth. 22: 23. Marc. 12: 18. Ap. G. 23: 8.

Luk 20:28. Sägandes: Mästar, Moses haver skrivit oss, att om någors mans broder bliver död, den hustru haver, och dör barnlös, att hans broder skall taga hans hustru, och uppväcka sinom broder säd. *

* 5. Mos. 25: 5.

Luk 20:29. Så voro nu sju bröder: och den förste tog sig hustru, och blev död barnlös.

Luk 20:30. Och den andre tog henne, och blev ock död barnlös.

Luk 20:31. Och den tredje tog henne: sammalunda ock de sju; och läto inga barn efter sig, och blevo döde.

Luk 20:32. Sist av allom blev ock kvinnan död.

Luk 20:33. Nu i uppståndelsen, vilkens deras hustru skall hon vara? Efter det sju hade haft henne till hustru.

Luk 20:34. Då svarade JESUS, och sade till dem: Denna världenes barn taga sig hustrur, och givas mannom.

Luk 20:35. Men de som aktas värdige till att få den världena, och uppståndelsen ifrå de döda, de varken taga hustrur, eller givas manne;

Luk 20:36. Ty de kunna ej heller mera dö: ty de varda lika med Änglarna; och äro Guds barn *, medan de äro uppståndelsens barn.

* 1. Joh. 3: 2.

Luk 20:37. Men att de döde uppstå, bevisade ock Moses vid buskan, då han kallade HERRAN, Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud. *

* 2. Mos. 3: 6. Matth. 22: 32. Marc. 12: 26. Ap. G. 7: 32. Ebr. 11: 16.

Luk 20:38. Men Gud är icke de dödas, utan de levandes Gud: ty honom leva alle.

Luk 20:39. Då svarade någre av de Skriftlärde, sägandes: Mästar, du sade rätt.

Luk 20:40. Och de djärvdes icke yttermera något fråga honom.

VI. Om Christi person.

Luk 20:41. Men han sade till dem: Huru säga de Christum vara Davids Son? *

* Matth. 22: 41. Marc. 12: 35.

Luk 20:42. Och själver David säger i Psalmbokene: HERREN sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand; *

* Ps. 110: 1. Ap. G. 2: 34. Ebr. 1: 13. cap. 10: 12.

Luk 20:43. Tilldess jag lägger dina fiendar dig till en fotapall. *

* 1. Cor. 15: 25.

Luk 20:44. Så kallar nu David honom Herra: huru är han då hans Son?

VII. Om Phariseernas högfärd, och annat okynne.

Luk 20:45. Då sade han till sina Lärjungar, uti allt folkens åhöro:

Luk 20:46. Tager eder vara för de Skriftlärda, som vilja gå uti sid kläder, och vilja gärna varda hälsade på torgen, och sitta främst i Synagogorna, och överst vid gästabuden. *

* Matth. 23: 5, 6. Marc. 12: 38, 39. Luc. 11: 43.

Luk 20:47. Vilke uppäta änkors hus, förebärandes långa böner; desse skola få dess större fördömelse. *

* Matth. 23: 14. Marc. 12: 40. Tit. 1: 11.

V. 25. (a) Så giver) Det är: till Templet och Gudstjänsten måsten I giva, efter Guds bud: haver ock Kejsaren eder någon skatt pålagt, den måsten I ock giva; ty I ären hans undersåter, och haven hans mynt. Alltså stadfäster han med dessa sin svar, det världsliga regementet: det han ock med verket beviste, då han själv gav skatt, Matth. 17: 27.

17O3RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 21. CAPITLET

OCH då de offrade, såg han däruppå; och han berömde den fattiga änkones offer, v. 1. Sedan propheterade han om Jerusalems förstöring, v. 5. Och om världenes ända, v. 25.

I. Christi omdöme om en fattig änkos offer.

Luk 21:1. OCH han såg upp, och fick se, huru de rike lade sina gåvor uti Offerkistona. *

* 2. Kon. 12: 9. Marc. 12: 41.

Luk 21:2. Så fick han ock se ena fattiga änko, som lade där två skärver in.

Luk 21:3. Och han sade: Sannerliga säger jag eder: Denna fattiga änkan lade mer in, än alle de andre:

Luk 21:4. Ty dessa hava alle inlagt till Guds offer, av det dem till överlopps är; men hon haver av sin fattigdom inlagt alla sin näring, som hon hade. *

* 2. Cor. 8: 12.

II. Prophetie, om Jerusalems förstöring.

Luk 21:5. Och då somlige sade om Templet, att det var prytt med härliga stenar och klenodier *, sade han:

* Matth. 24: 1. Marc. 13: 1.

Luk 21:6. De dagar varda kommande, att utav allt det I sen, skall icke låtas sten uppå sten, som icke nederbruten varder. *

* 1. Kon. 9: 7, 8. Jer. 26: 18. Mich. 3: 12. Luc. 19: 43.

Luk 21:7. Då frågade de honom, och sade: Mästar, när skall då detta ske? Och vad tecken är när detta ske skall?

Luk 21:8. Och han sade: Ser till, att I icke varden förförde; ty månge skola komma i mitt Namn *, sägandes: Jag äret; och tiden instundar. Följer dem därföre icke efter.

* Jer. 14: 14. cap. 23: 16, 21. cap. 29: 8. Matth. 24: 4. Eph. 5: 6. Col. 2: 8. 2. Thess. 2: 2, 3. 1. Joh. 4: 1.

Luk 21:9. Men när I hören örlig och uppror, varer icke förfärade: ty sådant måste först ske; men det är icke strax änden.

Luk 21:10. Då sade han till dem: Folk skall resa sig upp emot folk, och Rike emot Rike: *

* Esa. 19: 2.

Luk 21:11. Och stora jordbävningar skall varda mångastäds, och hunger, och pestilentier; och förskräckelige ting, och stor tecken skola ske utav himmelen.

Luk 21:12. Men för allt detta, skola de bära sina händer på eder *, och förfölja eder, och överantvarda eder i Synagogor, och i häktelser; dragandes eder för Konungar och Förstar, för mitt Namns skull.

* Matth. 10: 17. cap. 24: 9. Marc. 13: 9. Joh. 15: 20. cap. 16: 2. Ap. G. 4: 3. cap. 5: 18. cap. 12: 4. cap. 16: 24. cap. 25: 23. Uppenb. 2: 10.

Luk 21:13. Och det skall eder vederfaras till ett vittnesbörd.

Luk 21:14. Sätter fördenskull i edor hjärta, att I icke tänken förut, huru I skolen försvara eder: *

* Matth. 10: 19. Marc. 13: 11. Luc. 12: 11.

Luk 21:15. Ty jag skall giva eder mun och visdom *, vilka alle edra motståndare, icke skola kunna emotsäga, ej heller emotstå.

* 2. Mos. 4: 12. Esa. 54: 17. Ap. G. 6: 10.

Luk 21:16. I skolen ock överantvardas av föräldrar, och av bröder, och fränder och vänner *; och de skola döda somliga av eder. *

* Mich. 7: 6. * Ap. G. 7: 59. cap. 12: 2.

Luk 21:17. Och I skolen varda hatade av allom, för mitt Namns skull: *

* Matth. 10: 22. Marc. 13: 13.

Luk 21:18. Och ett hår av edart huvud skall icke förgås. *

* 1. Sam. 14: 45. 2. Sam. 14: 11. 1. Kon. 1: 52. Matth. 10: 30.

Luk 21:19. I skolen behålla edra själar genom edart tålamod.

Luk 21:20. Och när I nu sen, att Jerusalem varder belagt med en härar, då skolen I veta, att dess förödelse * är för handen.

* Dan. 9: 27. Matth. 24: 15. Marc. 13: 14.

Luk 21:21. De då äro i Judea, de fly upp på bergen; och de där mitt inne äro, de gånge ut; och de som uti landen äro, de gånge icke därin:

Luk 21:22. Ty att då äro hämndadagarna *, att fullbordas skall allt det som skrivet är.

* Dan. 9: 26.

Luk 21:23. Men ve dem som havande äro, och dem som dia giva, i de dagar: ty stor plåga varder på jordene, och vrede över detta folk.

Luk 21:24. Och de skola falla för svärdsägg, och fångne bortförde varda till allahanda folk: och Jerusalem skall förtrampat varda av Hedningom, tilldess Hedningarnas (a) tider fullkomnade varda. *

* Rom. 11: 25.

III. Tecken som skola gå för världenes ända.

Luk 21:25. Och skola ske tecken i solen, och i månan, och i stjärnorna *: och på jordene varder folkena ångest, med förtvivelse. Och havet, och vågen skola mycket bullra:

* Esa. 13: 10. Hes. 32: 7. Joel 2: 10. cap. 3: 15. Matth. 24: 29. Marc. 13: 24. 2. Pet. 3: 10, 12. Uppenb. 6: 12.

Luk 21:26. Och människorna försmäkta av räddhåga, och av väntan på det som hela världena övergå skall: ty himmelens krafter skola bäva.

Luk 21:27. Och då skola de få se människones Son, komma i skyn, med makt och stora härlighet. *

* Dan. 7: 10. Matth. 16: 27. cap. 24: 30. cap. 25: 31. cap. 26: 64. Marc. 13: 26. cap 14: 62. Ap. G. 1: 11. 2. Thess. 1: 10. Uppenb. 1: 7.

Luk 21:28. Men då detta begynnar ske, ser upp, och lyfter edor huvud upp: ty då nalkas edor förlossning. *

* Rom. 8: 23.

Luk 21:29. Och han sade dem en liknelse *: Ser på fikonaträd, och all trä.

* Matth. 24: 32. Marc. 13: 28.

Luk 21:30. När de nu knoppas, kunnen I då se och veta av eder själv, att sommaren är när.

Luk 21:31. Alltså ock I, när I sen detta ske, skolen I veta, att Guds Rike är när.

Luk 21:32. Sannerliga säger jag eder: Detta släktet skall icke förgås, förr än det allt skett är:

Luk 21:33. Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås. *

* Ps. 102: 27. Esa. 51: 6. Matth. 24: 35. Ebr. 1: 11. 2. Pet. 3: 7.

Luk 21:34. Men vakter eder, att edor hjärta icke någon tid förtungat varda med svalg och dryckenskap *, och med detta levernes omsorg, så att den dagen kommer eder förhastigt uppå.

* Rom. 13: 13. 1. Thess. 5: 6. 1. Pet. 4: 7. cap. 5: 8.

Luk 21:35. Ty han varder kommandes, såsom en snara * över alla som bo på hela jordene.

* 1. Thess. 5: 2. 2. Pet. 3: 10. Uppenb. 3: 3. cap. 16: 15.

Luk 21:36. Vaker fördenskull alltid, och beder *, att I mågen aktas värdige till att undfly allt detta som komma skall, och stå för människones Son.

* Matth. 24: 42. cap. 25: 13. Marc. 13: 33. Luc. 12: 40. cap. 18: 1.

Luk 21:37. Och han lärde om dagen i Templet; men om nattena gick han ut, och vistades på berget, som kallas Oljoberget. *

* Joh. 8: 1, 2.

Luk 21:38. Och allt folket var bittida uppe till honom i Templet, till att höra honom.

V. 24. (a) Hedningarnas) Jerusalem måste bliva under Hedningarna, tilldess Hedningarna varda omvände till trona; det är, intill världenes ända: ty Templet kommer icke mer upp igen, Dan. 9: 27.

17O3RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 22. CAPITLET

FÖR Påskahögtiden, gick Judas till de översta Prästerna, och utlovade att han ville förråda JESUM, v. 1. Och JESUS gick in i Jerusalem; där åt han Påskalammet, v. 7. Och stiktade Nattvarden, v. 19. Sedan sade han dem om sin förrädare, v 21. Stillade deras träta, v. 24. Och underviste dem om den faran som tillstundade, v. 31. Gick så ut till Oljoberget till att bedja, v 39. Där blev han fången, och förd i översta Prästens hus, v. 47. Kom ock Petrus därin, och svor att han intet kände honom, v. 55. Men JESUM begabbade de, och dömden till döden, v. 63.

I. Prästernas uppsåt, att dräpa Christum, befrämjes genom Judas.

Luk 22:1. DÅ tillstundade Sötbrödshögtiden, den Påska kallas. *

* 2. Mos. 12: 15. Matth. 26: 2. Marc. 14: 1.

Luk 22:2. Och de överste Prästerna, och Skriftlärde sökte efter, huru de kunde dräpa honom *; men de fruktade för folket.

* Ps. 2: 2. Joh. 11: 47. Ap. G. 4: 27.

Luk 22:3. Och gick Satanas in uti Judam, som kallades Ischarioth *, och var en av de Tolvs tal.

* Matth. 26: 14. Marc. 14: 10. Joh. 13: 2, 27.

Luk 22:4. Och han gick bort, och talade med de översta Prästerna och Föreståndarena, huruledes han skulle förråda honom dem.

Luk 22:5. Och de gladdes, och voro överens med honom, att de skulle giva honom penningar.

Luk 22:6. Och han lovade dem det; och sökte efter läglighet, att han måtte förråda honom dem utan upplopp.

II. JESUS äter Påskalammet.

Luk 22:7. Så kom då Sötbrödsdagen, på vilkom man måste offra Påskalammet. *

* Matth. 26: 17. Marc. 14: 12, 13.

Luk 22:8. Och han sände Petrum, och Johannem, sägandes: Går, och bereder oss Påskalammet, att vi det äte.

Luk 22:9. Då sade de till honom: Var vilt du, att vi skole bereda det?

Luk 22:10. Och han sade till dem: Se, när I kommen in i staden, varder eder mötandes en man, bärandes ena vattukruko; följer honom i huset där han ingår:

Luk 22:11. Och säger Husbondanom: Mästaren låter säga dig: Var är härberget, där jag må äta Påskalammet med mina Lärjungar?

Luk 22:12. Och han skall visa eder en storan Sal bereddan; reder där till.

Luk 22:13. Och de gingo åstad, och funno som han dem sagt hade; och tillredde Påskalammet.

Luk 22:14. Och då tid var, satte han sig ned, och de Tolv Apostlar med honom. *

* Matth. 26: 20. Marc. 14: 17.

Luk 22:15. Och han sade till dem: Jag haver med åstundan begärat äta detta Påskalammet med eder, förr än jag lider:

Luk 22:16. Ty jag säger eder, att jag härefter icke skall äta (a) därav, tilldess det fullkomnat varder i Guds Rike.

Luk 22:17. Och han tog kalken, tackade, och sade: Tager honom, och skifter eder emellan:

Luk 22:18. Ty jag säger eder, att jag icke skall dricka det av vinträs frukt, tilldess Guds Rike kommer. *

* Matth. 26: 29. Marc. 14: 25.

III. Instiktar Nattvarden

Luk 22:19. Och han tog brödet; tackade, och bröt, och gav dem *, sägandes: Detta är min lekamen, som för eder given varder; det görer till min åminnelse:

* Matth 26: 26. Marc. 14: 22. 1. Cor. 11: 23.

Luk 22:20. Sammalunda ock kalken, efter Nattvarden, sägandes: Denna kalken är det nya Testamentet i mitt blod, som för eder utgjutet varder.

IV. Underviser dem om sin förrädare.

Luk 22:21. Dock se, mins förrädares hand är med mig på bordet. *

* Matth. 26: 21, 23. Marc. 14: 18. Joh. 13: 21.

Luk 22:22. Och sannerliga, människones Son varder gångandes, efter som det beslutet är *: dock ve den människo, genom vilken han varder förrådder.

* Ps. 41: 10. Joh. 13: 18. Ap. G. 1: 16.

Luk 22:23. Och de begynte fråga emellan sig, vilken den var av dem som det göra skulle.

V. Lärjungarnas träta stillas av Christo.

Luk 22:24. Men där vart ock en träta emellan dem *, vilkendera skulle synas vara ypperst.

* Matth. 20: 24. Marc. 10: 41.

Luk 22:25. Då sade han till dem: Folkens Konungar regera över dem; och de, som öva makt över dem, kallas nådige Herrar:

Luk 22:26. Men I icke så; utan den som störst är ibland eder, han skall vara som den yngste *; och den där ypperst är, han vare såsom den som tjänar.

* Luc. 9: 48. 1. Pet. 5: 3.

Luk 22:27. Ty vilkendera är större, den som till bords sitter, eller den som tjänar? Är icke han som sitter? Men jag är mitt ibland eder, såsom den som tjänar. *

* Matth. 20: 28. Joh. 13: 14. Phil. 2: 7.

Luk 22:28. Men I ären de samme som med mig blivit haven uti mina frestelser.

Luk 22:29. Och jag vill beställa eder Riket *, såsom min Fader haver det beställt mig:

* Luc. 12: 32.

Luk 22:30. Att I skolen äta och dricka över mitt bord, i mitt Rike; och skolen sitta på Throner *, och döma tolv Israels släkter.

* Matth. 19: 28. Uppenb. 3: 21.

VI. Christus förkunnar den tillstundande fara; varpå följer Petri runda löfte.

Luk 22:31. Och HERREN sade: Simon, Simon, se, Satanas haver begärat eder *, att han skulle sålla eder såsom vete.

* 1. Pet. 5: 8.

Luk 22:32. Men jag haver bedit för dig, att din tro skall icke omintet varda: och när du nu omvänder äst, så styrk dina bröder.

Luk 22:33. Då sade han till honom: HERRE, jag är redobogen gå med dig, både i häktelse, och i döden.

Luk 22:34. Men han sade: Jag säger dig, Petre, i dag skall icke hanen gala, förr än du tre resor nekar att känna mig. *

* Matth. 26: 34. Marc. 14: 30. Joh. 13: 38.

Luk 22:35. Och han sade till dem: När jag sände eder utan säck, utan skräppo, och utan skor, haver eder något fattas? Då sade de: Intet. *

* Matth. 10: 9. Marc. 6: 8. Luc. 9: 3. cap. 10: 4.

Luk 22:36. Då sade han till dem: Men nu, ho som säck haver, han tage honom; sammalunda ock skräppo; och den där icke haver, han sälje sin kjortel, och köpe svärd.

Luk 22:37. Ty jag säger eder, att det ännu måste fullbordas på mig, som skrivet är: Och ibland ogärningsmän vart han räknad*. Ty vad som skrivet är om mig, det haver en ända.

* Esa. 53: 12. Marc. 15: 28.

Luk 22:38. Då sade de: HERRE, se, här äro tu svärd. Då sade han till dem: Det är nog. (b)

VII. Christi utgång till Oljoberget; och bön i örtegården.

Luk 22:39. Och han gick ut, och gick, som hans seder var, till Oljoberget *; och hans Lärjungar följde honom ock.

* Matth. 26: 36. Marc. 14: 32. Joh. 8: 1. cap. 18: 1.

Luk 22:40. Och då han kom till det rummet, sade han till dem: Beder, att I icke kommen uti frestelse. *

* Matth. 26: 41. Marc. 14: 38.

Luk 22:41. Och han skilde sig ifrå dem vid pass ett stenkast; och föll ned på sin knä, och bad, *

* Matth. 26: 39. Marc. 14: 35.

Luk 22:42. Sägandes: Fader, är så din vilje, tag denna kalken ifrå mig; dock likväl ske icke min vilje, utan din.

Luk 22:43. Och syntes honom en Ängel av himmelen, och styrkte honom.

Luk 22:44. Och han vart betagen av en mäkta stor ångest, och bad häftigare *; och hans svett var såsom blodsdroppar, löpandes ned på jorden. *

* Joh. 12: 27. * Ebr. 5: 7.

Luk 22:45. Och då han uppstod av bönene, och kom till sina Lärjungar, fann han dem sovande av bedrövelse:

Luk 22:46. Och sade till dem: Hvi soven I? Står upp, och beder, att i icke kommen uti frestelse.

VIII. Christus bliver fången, och förd i översta Prästens hus.

Luk 22:47. Vid han ännu talade, se, en skare *, och en utav de Tolv, som het Judas, gick för dem, och trädde fram till JESUM, till att kyssa honom.

* Matth. 26: 47. Marc. 14: 43. Joh. 18: 3.

Luk 22:48. Men JESUS sade till honom: Juda, förråder du människones Son med en kyss?

Luk 22:49. Men när de sågo, som omkring honom voro, vad på färde var, och sade till honom: HERRE, skole vi slå med svärd?

Luk 22:50. Och en av dem slog översta Prästens tjänare, och högg av hans högra öra. *

* Matth. 26: 51. Marc. 14: 47. Joh. 18: 10.

Luk 22:51. Då svarade JESUS, och sade: Låter kommat (c) härtill; och så tog han på hans öra, och helade honom.

Luk 22:52. Och JESUS sade till de översta Prästerna, och Föreståndarena (d) i Templet, och till de Äldsta som till honom komne voro: Såsom till en rövare ären I utgångne, med svärd och stavrar. *

* Matth. 26: 55. Marc. 14: 48.

Luk 22:53. Ändock jag haver dagliga varit med eder i Templet, och I kommen edra händer intet vid mig; men detta är edar stund, och mörksens makt.

Luk 22:54. Så grepo de honom, och ledden, och haden in i översta Prästens hus *. Men Petrus följde långt efter.

* Matth. 26: 57. Marc. 14: 53. Joh. 18: 13, 24.

IX. Petrus förnekar Christum.

Luk 22:55. Och då de hade upptänt en eld mitt i Palatset, och såto tillsammans, satt Petrus mitt ibland dem. *

* Matth. 26: 69. Marc. 14: 66. Joh. 18: 16, 25.

Luk 22:56. Men en tjänstekvinna fick se honom sittandes vid ljuset, och fäste ögonen på honom, och sade: Denne var ock med honom.

Luk 22:57. Men han nekade honom, och sade: Kvinna, jag känner honom intet.

Luk 22:58. Och litet efter, såg honom en annar, och sade: Du äst ock av dem. Men Petrus sade: Människa, jag är det icke.

Luk 22:59. Och litet därefter vid en timma, bekräftade en annar, sägandes: I sanning var denne ock med honom: ty han är ock en Galileisk man.

Luk 22:60. Och Petrus sade: Människa, jag vet icke vad du säger. Och i det samma, vid han ännu talade, gol hanen.

Luk 22:61. Och HERREN vände sig om, och såg på Petrum: och då kom Petrus ihåg HERRANS ord *, huru han honom sagt hade: Förr än hanen haver galet, skalt du tre resor neka mig.

* Matth. 26: 75. Marc. 14: 72. Joh. 18: 27.

Luk 22:62. Och Petrus gick ut, och grät bitterliga.

X. JESUS begabbas; och dömes till döden av de andeliga.

Luk 22:63. Och de män som höllo JESUM, begabbade honom, och slogo honom: *

* Joh. 16: 10. Esa. 50: 6. Matth. 26: 67. Marc. 14: 65. Joh. 18: 22.

Luk 22:64. Och då de hade förtäckt honom, slogo de hans ansikte, och frågade honom, sägandes: Prophetera, ho är den som dig slog?

Luk 22:65. Och mycken annor förhädelse sade de emot honom.

Luk 22:66. Och som det dagades, församlade sig de Äldste i folket, och de överste Prästerna, och de Skriftlärde, och hade honom inför sitt Råd, *

* Ps. 2: 2. Matth. 27: 1. Marc. 15: 1.

Luk 22:67. Sägandes: Äst du Christus, säg det oss? Och han sade till dem: Om jag eder det säger, så tron I det intet:

Luk 22:68. Och om jag ock frågar, så svaren I mig intet; ej heller släppen I mig.

Luk 22:69. Härefter skall människones Son sitta på Guds krafts högra hand. *

* Dan. 7: 10. Matth. 16: 27. cap. 24: 30. cap. 26: 64. Marc. 14: 62. Ap. G. 1: 11. 1. Thess. 1: 10. Uppenb. 1: 7.

Luk 22:70. Då sade de alle: Så äst du ju Guds Son? Och han sade: I sägen att jag så är.

Luk 22:71. Och de sade: Vad behöve vi nu mera vittnesbörd? Ty vi have själve hört det av hans mun.

V. 16. (a) Icke skall äta) Han låter alltid se, huru han tänker på döden.

V. 38. (b) Det är nog) Det är: det gäller intet mer att fäkta med lekamligit svärd; utan man måste nu härefter lida för Evangelii skull, och bära korset: och intet annat bruka än det andeliga svärdet, med vilko djävulen varder övervunnen, och icke med järn.

V. 51. (c) Låter kommat) Det är: låter dem bruka sin onda vilja, så mycket dem tillåtet är, det haver allt sin Domare, att vi icke behöve själve hämnas.

V. 52. (d) Föreståndarena) Voro de som Judarna hade skickat, till att taga vara på Templet, och hålla där frid.

17O3RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 23. CAPITLET

OCH de ledde honom till Pilatum, v. 1. Men Pilatus sände honom till Herodes, v. 6. Åter leddes han till Pilatum, v. 11. Och när han hade förhört honom, ville han giva honom lös, v. 13. Då ropade hele hopen av folket, och klagade på honom, v. 18. Därföre dömde honom Pilatus till döden, v. 24. Och han blev korsfäst emellan två rövare, och mycket försmädad, v. 32. Så gav han upp andan, med stort rop, och mång undertecken, v. 46. Då han nu död var, begrov honom Joseph av Arimathia uti en ny uthuggen grav, v. 50.

I. JESUS bliver antvardad Pilato.

Luk 23:1. OCH hele hopen av dem stod upp, och ledde honom bort till Pilatum; *

* Matth. 27: 2. Marc. 15: 1. Joh. 18: 28.

Luk 23:2. Och de begynte till att klaga på honom, sägandes: Denna have vi befunnit därmed, att han förvänder folket, och förbjuder giva Kejsarenom skatt *, sägandes sig själv vara Christus, en Konung. *

* Matth. 17: 25. cap. 22: 21. Marc. 12: 17. Luc. 20: 25. Rom. 13: 7. * Ap. G. 17: 7.

Luk 23:3. Och Pilatus frågade honom, sägandes: Äst du Judarnas Konung *? Då svarade han honom, och sade: Du säger det.

* Matth. 27: 11. Marc. 15: 2. Joh. 18: 33.

Luk 23:4. Då sade Pilatus till översta Prästerna, och till folket: Jag finner ingen brott med denna mannen.

Luk 23:5. Men de höllo sitt tal fram, sägandes: Han upprörer folket, lärandes över allt Judiska landet, begynnandes i Galilea, och sedan allt hit.

II. Pilatus sänder JESUM till Herodes.

Luk 23:6. Då Pilatus hörde nämnas Galileam, frågade han, om han var en Galileisk man.

Luk 23:7. Och då han förnam, att han var under Herodis välde (a), försände han honom till Herodes *: ty han var ock i Jerusalem på den tiden.

* Luc. 3: 1.

Luk 23:8. Men då Herodes fick se JESUM, vart han ganska glad; ty han hade i lång tid haft åstundan till att se honom: ty han hade mycket hört om honom *, och hoppades få se något tecken göras av honom.

* Matth. 14: 1 Luc. 9: 7.

Luk 23:9. Och han frågade honom med mång ord; men han svarade honom intet.

Luk 23:10. Men överste Prästerna, och de Skriftlärde stodo, och klagade svårliga på honom.

Luk 23:11. Men Herodes med sitt krigsfolk föraktade honom, och begabbade honom, och klädde honom uti ett vitt kläde, och sände honom igen till Pilatum.

Luk 23:12. Och Pilatus och Herodes vordo vänner emellan sig på samma dag *: ty emellan dem hade tillförene varit ovänskap.

* Ap. G. 4: 27.

III. Pilatus vittnar om Christi oskyldighet.

Luk 23:13. Då kallade Pilatus tillhopa de översta Prästerna, och Föreståndarena, och folket;

Luk 23:14. Och sade till dem: I haven fått mig denna mannen, såsom den där haver förvänt folket; och se, jag haver förhört honom i edor närvaro, och finner dock ingen brott med denna mannen *, där I anklagen honom före;

* Matth. 27: 23. Marc. 15: 13. Joh. 18: 38. cap. 19: 4.

Luk 23:15. Och ej heller Herodes: ty jag försände eder till honom; och se, man kunde intet komma på honom det döden värt var:

Luk 23:16. Därföre vill jag näpsan *, och släppan.

* Matth. 27: 26. Joh. 19: 1.

Luk 23:17. Ty han måste om Högtidena giva dem en lös. *

* Matth. 27: 15. Marc. 15: 6. Joh. 18: 39.

Luk 23:18. Då ropade hele hopen, och sade: Tag denna av vägen; och giv oss Barabbam lös: *

* Ap. G. 3: 14.

Luk 23:19. Den där var kastad i fängelse, för ett upplopps skull, som i staden skett var, och för ett mandråp.

Luk 23:20. Åter talade fördenskull Pilatus till dem, och ville giva JESUM lös.

Luk 23:21. Men de ropade, och sade: Korsfäst, korsfäst honom.

Luk 23:22. Då sade han tredje resona till dem: Vad ont haver han då gjort? Jag finner ingen dödssak uti honom; därföre vill jag näpsan, och givan lös.

Luk 23:23. Men de lade åt med stort rop, och begärade, att han skulle korsfästas: och deras, och de översta Prästernas rop fingo överhanden.

IV. Dömer Christum till döden.

Luk 23:24. Då dömde Pilatus, att så ske skulle som de begärade: *

* Matth. 27: 26. Marc. 15: 15.

Luk 23:25. Och gav dem lös, den i fängelse kastad var för upplopet och dråpets skull, den de begärat hade: men JESUM överantvardade han deras vilja. *

* Joh. 19: 16.

Luk 23:26. Och då de ledde honom ut, togo de fatt på en, Simon av Cyrene, som kom av markene, honom lade de korset uppå, att han skulle bära det efter JESUM. *

* Matth. 27: 32. Marc. 15: 21.

Luk 23:27. Men honom följde en stor hop folk, och kvinnor, som ock jämrade och begräto honom.

Luk 23:28. Då vände sig JESUS om till dem, och sade: I Jerusalems döttrar, gråter icke över mig; utan gråter över eder själva, och över edor barn.

Luk 23:29. Ty se, de dagar varda kommande, i vilkom de skola säga: Salige äro de ofruktsamma, och de kveder som intet fött hava, och de spenar som ingom hade dia givit.

Luk 23:30. Då skola de begynna säga till bergen: Faller över oss; och till backarna: Skyler oss. *

* Esa. 2: 19. Ose. 10: 8. Uppenb. 6: 16. cap. 9: 6.

Luk 23:31. Ty om de detta göra med det färska träd, vad skall då ske på det torra? *

* Jer. 25: 29. 1. Pet. 4: 16.

V. JESUS bliver korsfäst; och vad sig sedan tilldragit.

Luk 23:32. Och leddes där ock ut två andre ogärningsmän med honom, till att avlivas.

Luk 23:33. Och då de kommo till det rummet, som kallas Huvudskallaplatsen *, där korsfäste de honom; och de ogärningsmän, den ena på den högra sidon, den andra på den vänstra. *

* Matth. 27: 33. Marc. 15: 22. Joh. 19: 17. * Esa. 53: 12. Joh. 19: 18.

Luk 23:34. Då sade JESUS: Fader, förlåt dem: ty de veta icke vad de göra *. Och de bytte hans kläder, kastandes lott på dem. *

* Ap. G. 3: 17. cap. 7: 60. 1. Cor. 4: 12. * Ps. 22: 19. Matth. 27: 35. Marc. 15: 24. Joh. 19: 23.

Luk 23:35. Och folket stod och såg uppå: och de Överste, samt med dem, begabbade honom *, sägandes: Androm haver han hulpit, hjälpe sig nu självom, om han är Christus, den Guds utkorade.

* Matth. 27: 39. Marc. 15: 29.

Luk 23:36. Och begabbade ock honom krigsknekterna, och gingo till, och räckte ättiko till honom,

Luk 23:37. Sägandes: Äst du Judarnas Konung, så hjälp dig själv.

Luk 23:38. Var ock en överskrift skriven över honom, med Grekiska, Latiniska, och Ebreiska bokstäver: Denne är Judarnas Konung. *

* Matth. 27: 37. Marc. 15: 26. Joh. 19: 19.

Luk 23:39. Men en av de ogärningsmän, som upphängde voro, hädde honom, och sade: Äst du Christus, så hjälp dig själv, och oss.

Luk 23:40. Då svarade den andre, straffade honom, och sade: Fruktar du icke heller Gud, du som äst i samma fördömelsen?

Luk 23:41. Och är det väl rätt med oss: ty vi undfå det våra gärningar värda äro; men denne haver intet ont gjort.

Luk 23:42. Och sade han till JESUM: HERRE, tänk på mig, då du kommer i ditt Rike.

Luk 23:43. Och sade JESUS till honom: Sannerliga säger jag dig, i dag skalt du vara med mig i Paradis.

Luk 23:44. Och var detta vid sjätte timman (b); och ett mörker vart över hela landet, allt intill nionde timman. *

* Matth. 27: 45. Marc. 15: 33.

Luk 23:45. Och solen vart förmörkad; och Förlåten * i Templet rämnade mitt i tu.

* 2. Chrön. 3: 14. Matth. 27: 51. Marc. 15: 38.

VI. JESUS bliver död: och vad därpå följt.

Luk 23:46. Och JESUS ropade med höga röst, och sade: Fader, i dina händer befaller jag min Anda *: och då han hade det sagt, gav han upp Andan.

* Ps. 31: 6. Matth. 27: 50. Marc. 15: 37. Joh. 19: 30. Ap. G. 7: 59.

Luk 23:47. Men då Hövitsmannen såg vad där skedde, prisade han Gud, och sade: Sannerliga var denne en rättfärdig man. *

* Matth. 27: 54. Marc. 15: 39.

Luk 23:48. Och allt folket, som sammankommit att se härpå, då de sett hade vad där skedde, slogo de sig för sin bröst, och gingo hem igen.

Luk 23:49. Men alle hans kände vänner, och kvinnor som honom följt hade av Galilea, stodo långt ifrå, och sågo därpå.

VII. JESUS varder begraven.

Luk 23:50. Och se, en man benämnd Joseph *, en Rådherre, den var en god och rättfärdig man;

* Matth. 27: 57. Marc. 15: 42, 43. Joh. 19: 38.

Luk 23:51. Han hade icke samtyckt deras råd och gärning: och han var bördig av den Judarnas stad Arimathia; den där ock själv väntade efter Guds Rike; *

* Luc. 2: 25, 38.

Luk 23:52. Han gick till Pilatum, och beddes JESU lekamen;

Luk 23:53. Och tog honom ned, svepte honom uti ett linkläde, och laden ned i ena grav *, som uthuggen var uti sten, där än då ingen hade uti lagd varit.

* Matth. 12: 40. cap. 26: 12. cap. 27: 59. Marc. 15: 46.

Luk 23:54. Och det var Tillredelsedagen, och Sabbathen begynte gå uppå. *

* Matth. 27: 62.

Luk 23:55. Och de kvinnor *, som med honom komna voro av Galilea, följde ock efter, och besågo gravena, och huruledes hans lekamen lagd var;

* Luc. 8: 2.

Luk 23:56. Och de gingo tillbaka, och tillredde välluktandes krydder, och smörjelse: men om Sabbathen voro de stilla efter budet. *

* 2. Mos. 20: 10. 5. Mos. 5: 14.

V. 7. (a) Herodis välde) Ty Herodes var Tetrarcha i Galilea; och Pontius Pilatus var en Landshövding i Judea, som Lucas giver tillkänna, cap 3: 1.

V. 44. (b) Sjätte timman) Nämliga, ifrå solenes uppgång: ty därifrå begynte de Ebreer räkna timmarna.

17O3RV Carl XII:s Bibel

LUCE, 24. CAPITLET

PÅ första Sabbathen, kommo kvinnor till gravena; dem bådade Guds Änglar att JESUS var uppstånden, v. 1. Sedan uppenbarade han sig själv dem som gingo till Emaus, v. 13. Och Apostlomen i Jerusalem, v. 36. Och han uttydde dem Skrifterna; lovade dem den Heliga Anda, v. 44. Välsignade dem; och for så ifrå dem upp i himmelen, v. 50.

I. Kvinnomen som sökte JESUM, uppenbaras av Änglarna Christi uppståndelse.

Luk 24:1. MEN på den första dagen i veckona, ganska bittida om morgonen, kommo de till gravena, bärandes de välluktande krydder, som de tillrett hade, och några med dem. *

* Matth. 28: 1. Marc. 16: 1. Joh. 20: 1.

Luk 24:2. Och de funno stenen avältan ifrå gravene:

Luk 24:3. Och gingo in, och funno intet HERRANS JESU lekamen.

Luk 24:4. Och det begav sig, att då de därom tvehågse voro, se, så stodo när dem två män i skinande kläder.

Luk 24:5. Då vordo de förfärade, och böjde sin ansikte neder åt jordene. Då sade de till dem: Hvi söken I den levande ibland de döda?

Luk 24:6. Han är icke här, utan han är uppstånden: kommer ihåg huru han talade till eder *, då han ännu var i Galilea,

* Matth. 16: 21. cap. 17: 23. cap. 20: 18. Marc. 8: 31. cap. 9: 31. cap. 10: 33, 34. Luc. 9: 22. cap. 18: 33.

Luk 24:7. Sägandes: Människones Son måste överantvardas i syndiga människors händer, och korsfästas; och uppstå på tredje dagen.

Luk 24:8. Och de kommo ihåg hans ord: *

* Joh. 2: 22.

Luk 24:9. Och gingo tillbaka ifrå gravene, och bådade * detta allt dem Ellova, och allom dem androm.

* Matth. 28: 8. Marc. 16: 10.

Luk 24:10. Och det var Maria Magdalena, och Johanna, och Maria Jacobi, och andra som med dem voro *, de detta sade till Apostlarna.

* Luc. 8: 3.

Luk 24:11. Och deras ord syntes för dem såsom löst tal; och de trodde dem intet.

Luk 24:12. Men Petrus stod upp, och lopp till gravena *: och då han lutade sig därin, fick han se linkläden liggandes allena; och gick sina färde, förundrandes vid sig själv vad där skett var.

* Joh. 20: 3, 6.

II. JESUS uppenbaras Lärjungomen som gå till Emaus.

Luk 24:13. Och se, två * av dem gingo på samma dagen till en by, som låg vid sextio stadier vägs ifrån Jerusalem, benämnd Emaus.

* Marc. 16: 12.

Luk 24:14. Och de talade var med annan, om allt det som skett var.

Luk 24:15. Och hände sig, då de talades vid, och befrågade varannan, nalkades ock själv JESUS *, och gick med dem.

* Matth. 18: 20.

Luk 24:16. Men deras ögon voro förhållen, att de icke kände honom.

Luk 24:17. Då sade han till dem: Vad är det för tal, som I haven eder emellan, vid I gån, och ären bedrövade?

Luk 24:18. Då svarade endera, som het Cleophas, och sade till honom: Äst du allena främling i Jerusalem, och vetst icke vad där skett är i dessa dagar?

Luk 24:19. Och han sade till dem: Vad? Och de sade till honom: Det om JESU Nazareno, som var en Prophet *, mäktig både i gärningar och ord, för Gudi, och allo folkena.

* Matth. 21: 11. Luc. 7: 16. Joh. 4: 19. cap. 6: 14.

Luk 24:20. Och huruledes de överste Prästerna, och våre Förmän överantvardade honom i dödsens fördömelse, och korsfäste honom.

Luk 24:21. Men vi hoppades, att han skulle vara den, som förlossa skulle Israel *: men över allt detta är det i dag tredje dagen, sedan det skedde.

* Ap. G. 1: 6.

Luk 24:22. Och några kvinnor av våra, hava förskräckt oss; de där bittida om morgonen hade kommit till gravena: *

* Matth. 28: 8. Marc. 16: 10. Joh. 20: 18.

Luk 24:23. Och då de icke funno hans lekamen, kommo de och sade, att de ock Änglasyn sett hade, vilke sagt hade, att han lever.

Luk 24:24. Och någre av dem, som med oss voro, gingo bort till graven, och funno det sålunda, såsom ock kvinnorna sagt hade; men honom sågo de icke.

Luk 24:25. Då sade han till dem: O I galne, och senhjärtade till att tro, uti allt det som Propheterna sagt hava:

Luk 24:26. Måste icke Christum lida detta *, och ingå uti sin härlighet?

* Esa. 50: 6. cap. 53: Phil. 2: 7. Ebr. 12: 2. 1. Pet. 1: 11.

Luk 24:27. Och han begynte på Mose, och alla Propheterna, och gjorde uttydelse för dem i alla Skrifter, som voro om honom. *

* 1. Mos. 3: 15. cap. 12: 3. cap. 22: 18. cap. 26: 4. cap. 49: 10. 2. Sam. 7: 12. Ps. 16: 8, 9. Ps. 22. Ps. 132: 11. Dan. 9: 24.

Luk 24:28. Och de nalkades byn, dit de gingo, och han låts som han ville gå länger fram.

Luk 24:29. Och de nödgade * honom, sägandes: Bliv när oss; ty det lider åt aftonen, och dagen är förliden. Och så gick han in, till att bliva när dem.

* 1. Mos. 19: 3. Ap. G. 16: 15. Ebr. 13: 2.

Luk 24:30. Och det begav sig, då han satt till bords med dem, tog han brödet; välsignade, bröt det, och gav dem.

Luk 24:31. Och deras ögon öppnades, att de kände honom: och så försvann han utu deras åsyn.

Luk 24:32. Och de sade emellan sig: Var icke vårt hjärta brinnande i oss, då han talade med oss i vägen, och öppnade oss Skrifterna?

Luk 24:33. Och i samma stundene stodo de upp, och gingo till Jerusalem igen, och funno församlada de Ellova, och de som med dem voro:

Luk 24:34. De där sade: HERREN är sannerliga uppstånden, och är synter av Simone. *

* 1. Cor. 15: 5.

Luk 24:35. Och de förtäljde vad skett var i vägen; och huru han vart känd av dem, i det han bröt brödet.

III. JESUS uppenbarar sig sinom Lärjungom i Jerusalem.

Luk 24:36. Som de nu härom talade, stod JESUS själv mitt ibland dem *, och sade till dem: Frid vare eder.

* Marc. 16: 14. Joh. 20: 19.

Luk 24:37. Då vordo de förfärade, och fruktade, menandes att de sågo en anda.

Luk 24:38. Då sade han till dem: Hvi ären I förfärade? Och hvi uppstiga sådana tankar uti edor hjärta?

Luk 24:39. Ser mina händer, och mina fötter *, att det är jag själv: tager på mig, och skåder; ty en ande haver icke kött och ben, såsom I sen mig hava.

* Joh. 20: 20, 27.

Luk 24:40. Och då han hade det sagt, viste han dem händer och fötter.

Luk 24:41. Och som de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan förundrade sig, sade han till dem: Haven I här något att äta? *

* Joh. 21: 5.

Luk 24:42. Då fingo de honom fram ett stycke stekt fisk, och något av en hannogskako.

Luk 24:43. Och han tog det, och åt därav i deras åsyn.

Luk 24:44. Och han sade till dem: Detta äro de ord som jag sade till eder *, då jag ännu var med eder, att allt måste fullbordas som skrivet är i Mosi Lag, och i Propheterna, och i Psalmerna, om mig.

* Matth. 16: 21. cap. 17: 22. cap. 20: 18. Marc. 8: 31. cap. 9: 31. cap. 10: 33. Luc. 9: 22. cap. 18: 33.

Luk 24:45. Då öppnade han dem deras sinne, att de förstodo Skrifterna;

Luk 24:46. Och sade till dem: Så är det skrivet; och så måste Christus lida, och tredje dagen uppstå ifrå de döda: *

* Ps. 16: 10. Ap. G. 17: 3.

Luk 24:47. Och predikas i hans Namn bättring, och syndernas förlåtelse *, ibland all folk, begynnande på Jerusalem.

* Ap. G. 13: 38. 1. Joh. 2: 12.

Luk 24:48. Och I ären vittne till dessa ting. *

* Joh. 15: 27.

Luk 24:49. Och se, jag sänder över eder mins Faders löfte: men I skolen bliva i staden Jerusalem, tilldess I varden beklädde med kraft av höjdene. (a) *

* Joh. 14: 26. cap. 15: 26. cap. 16: 7. Ap. G. 1: 4. cap. 2.

IV. Christus far upp till himmelen.

Luk 24:50. Och han förde dem ut, allt intill Bethaniam *; och upplyfte sina händer, och välsignade dem.

* Ap. G. 1: 12.

Luk 24:51. Och skedde, då han dem välsignat hade, skiljdes han ifrå dem, och uppfor i himmelen. *

* Marc. 16: 19. Ap. G. 1: 9.

Luk 24:52. Och de tillbådo honom; och gingo sedan in i Jerusalem igen med stora glädje:

Luk 24:53. Och voro alltid i Templet, prisandes och lovandes Gud: Amen.

V. 49. (a) Av höjdene) Det skedde, då de fingo den Heliga Anda, Ap. G. 2: 2.

Ände på S. Luce Evangelium.