TILL DE THESSALONICER.

1703RV Carl XII:s Bibel

1 THESSALONIKERNA, 1. CAPITLET

PAULUS hälsar de Thessalonicer, v. 1. Och säger sig tacka och bedja Gud för dem, ihågkommandes deras stadighet i trone, kärleken och hoppet till Christum, vilket de genom hans predikan bekommit hade, v. 2. Och att de här uti voro hans efterföljare vordne, mångom till exempel och efterdömelse, v. 6.

I. Apostelen hälsar de Thessalonicer.

1Thess 1:1. PAULUS, och Silvanus *, och Timotheus, till de Thessalonicers Församling, uti Gud Fader och HERRANOM JESU Christo: Nåd vare med eder, och frid av Gudi vårom Fader, och HERRANOM JESU Christo. *

* 2. Cor. 1: 19 1. Pet. 5: 12. * Rom. 1: 7. 1. Cor. 1: 3. Eph. 1: 2. 1. Pet. 1: 2.

II. Berömmer deras tro, kärlek, och hopp till Christum.

1Thess 1:2. Vi tackom Gudi alltid för eder alla, tänkandes på eder i våra böner utan återvändo: *

* Rom. 1: 8, 9. Eph. 1: 16. Phil. 1: 3. 2. Thess. 1: 3.

1Thess 1:3. Tänkandes på edar tros verk *, och på kärlekens arbete, och på vår HERRAS JESU Christi hopps tålamod, för Gudi och vårom Fader.

* Joh. 6: 29.

1Thess 1:4. Vetandes, älskade bröder, edor utkorelse av Gudi: *

* 2. Thess. 2: 13.

1Thess 1:5. Ty vårt Evangelium haver kommit till eder, icke allenast i ordom *, utan ock i kraft *, och i dem Helga Anda *, och i mycken förtröstan, såsom I veten, hurudana vi vorom när eder, för edra skull.

* 1. Cor. 2: 4. 1. Thess. 2: 1. * 1. Cor. 4: 20. * 2. Cor. 6: 6.

III. Att de här uti voro androm till ett exempel vordne.

1Thess 1:6. Och I ären vordne våre efterföljare *, och HERRANS; och haven anammat ordet * ibland mycken bedrövelse, med den Helga Andas fröjd: *

* 1. Cor. 4: 16. Phil. 3: 17. 2. Thess. 3: 6, 9. * Ap. G. 17: 11. * Ebr. 10: 34.

1Thess 1:7. Så att I ären vordne en efterdömelse allom trognom uti Macedonia, och Achaia.

1Thess 1:8. Ty ifrån eder är ljudet av HERRANS ord utgånget, icke allenast i Macedonia, och Achaia; utan ock i all rum är edor tro till Gud, utkommen, så att oss är icke behov att säga något.

1Thess 1:9. Ty de själva förkunna om eder, hurudana ingång vi hadom till eder; och huru I omvände vorden till Gud ifrån avgudarna *, till att tjäna den levande och sanna Gud;

* 1. Cor. 12: 2.

1Thess 1:10. Och till att vänta hans Son av himmelen *, vilken han uppväckt haver ifrå de döda *, JESUM, den oss frälsar ifrå den tillkommande vreden. *

* 2. Thess. 1: 10. Uppenb. 1: 7. * Ap. G. 2: 24, 32. * Matth. 3: 7. Rom. 5: 9.

1 THESSALONIKERNA, 2. CAPITLET

APOSTELEN påminner dem, huru troliga och fliteliga han hade predikat dem Christi Evangelium, v. 1. Tackar åter Gud, att de det ock anammat hade, icke som människors, utan (som det i sanning var) såsom Guds ord: för vilket de ock mycket lidit hade, v. 13. Sist berättar han, sig två resor hava ärnat komma till dem; men han var av Satan förhindrad, v. 17.

I. Påminner dem, huru han hade predikat dem Evangelium.

1Thess 2:1. TY I veten själve, bröder, vår ingång till eder, att han var icke fåfäng: *

* 1. Thess. 1: 5, 9.

1Thess 2:2. Utan såsom vi tillförene hade lidit, och försmädde varit uti Philippis *, som I veten, vorom vi frimodige i vårom Gud, till att tala till eder Guds Evangelium med mycken kämpning. *

* Ap. G. 16: 22. * cap. 17: 22. Phil. 1: 30. Col. 2: 1.

1Thess 2:3. Ty vår förmaning var icke av villfarelse, icke heller av orenlighet, icke heller uti list: *

* 2. Cor. 7: 2.

1Thess 2:4. Utan såsom vi av Gudi beprövade vorom, att oss Evangelium betrott är till att predika *, så talom vi: icke såsom vi ville täckas människom *, utan Gudi, den där prövar vår hjärta.

* Gal. 2: 7. 1. Tim. 1: 11. Tit. 1: 3. * Gal. 1: 10.

1Thess 2:5. Ty icke heller havom vi någon tid umgått med smekligom ordom *, såsom I veten, icke heller med girighets förebärande *; Gud är dess vittne. *

* 2. Cor. 2: 17. cap. 4: 2. * Ap. G. 20: 33. 2. Cor. 12: 17. * 2. Cor. 1: 23. cap. 11: 31. Gal. 1: 20.

1Thess 2:6. Havom icke heller sökt pris av människom, varken av eder, eller androm. *

* Joh. 5: 41, 44. cap. 7: 18. 2. Cor. 3: 1. cap. 10: 12.

1Thess 2:7. Ändock vi hadom kunnat * vara eder till tunga (a), såsom Christi Apostlar *: men vi vorom milde * när eder, lika som en amma fostrar sin barn.

* 2. Thess. 3: 9. * 1. Cor. 9: 1, rc. * 2. Cor. 10: 1, 2, 8, 10, 11. cap. 13: 4.

1Thess 2:8. Alltså, åstundandes eder innerliga, vorom vi villige att dela med eder, icke allenast Guds Evangelium, utan ock våra egna själar *: ty I ären oss käre vordne.

* Ap. G. 20: 24. 2. Cor. 12: 15. Phil. 2: 17.

1Thess 2:9. Ty I minnens, bröder, vårt arbete, och vår mödo *: ty dag och natt arbetade vi, på det vi ingen av eder skulle förtunga; och predikadom ibland eder Guds Evangelium.

* 1. Cor. 4: 12. 2. Cor. 11: 9. cap. 12: 13, 14. 2. Thess. 3: 8.

1Thess 2:10. Dess ären I vittne, och Gud, huru helgeliga, huru rättfärdeliga, och ostraffeliga vi umgingom med eder som trodden.

1Thess 2:11. Såsom I veten, att vi, såsom en fader sin barn, have förmanat och tröstat var och en ibland eder;

1Thess 2:12. Och betygat, att I skullen vandra värdeliga Gudi *, den eder kallat haver till sitt Rike och härlighet.

* 1. Mos. 17: 1. 1. Cor. 7: 20. Eph. 4: 1. Phil. 1: 27. Col. 1: 10.

II. Huru de det anammat; och vad de därföre lidit hade.

1Thess 2:13. För vilket vi ock utan återvändo tackom Gudi, att då I anammaden Guds ord, som I hörden av oss, anammaden I det icke såsom människors ord, utan såsom det sannerliga är, som Guds ord *, vilken ock verkar i eder som tron.

* Matth. 10: 40. Gal. 4: 14.

1Thess 2:14. Ty I ären vordne, bröder, de Guds Församlingars efterföljare, som uti Judea äro, i Christo JESU, att I ock det samma lidit * haven av edra egna fränder, såsom ock de av Judomen. *

* Ebr. 10: 34. * Ap. G. 17: 5, 13.

1Thess 2:15. Vilke ock HERRAN JESUM dråpo, och sina egna Propheter; och hava förföljt oss *, och täckas icke Gudi, och allom människom äro de emot:

* Matth. 23: 34, 37. Luc. 13: 33, 34. Ap. G. 7: 52.

1Thess 2:16. Förbjudandes oss att tala till Hedningarna, att de måtte salige varda, på det de skola fullkomna sina synder alltid *: ty vreden är kommen över dem intill ändan.

* Matth. 23: 32. Ap. G. 13: 50. cap. 14: 5, 19. cap. 19: 9. cap. 22: 21, 22.

III. Säger sig hava ärnat komma till dem; men han var förhindrad.

1Thess 2:17. Men vi, bröder, sedan vi till någon tid hade varit skilde ifrå eder efter ansiktet, och icke efter hjärtat, have vi dess mer vinnlagt oss att se edart ansikte, med stor begärelse.

1Thess 2:18. Därföre hadom vi velet komma till eder (väl jag Paulus), både en och annan gång; och Satanas haver oss förhindrat.

1Thess 2:19. Ty vad är vårt hopp, eller fröjd, eller berömmelses crona *? Ären ock icke I det, för vårom HERRA JESU Christo i hans tillkommelse?

* 2. Cor. 1: 14. Phil. 2: 16. cap. 4: 1.

1Thess 2:20. I ären ju vår pris och fröjd.

V. 7. (a) Vara eder till tunga) Nämliga där med, att vi hade kunnat kravt besoldning för vår predikan.

1 THESSALONIKERNA, 3. CAPITLET

VIDARE säger Apostelen sig därföre hava sänt Timotheum, att han skulle trösta dem i deras bedrövelse, v. 1. Sedan vad glädje och hugsvalelse han hade bekommit, när Timotheus kom igen, och viste berätta honom om deras tro, kärlek och ståndaktighet, v. 6. Önskar så, att han måtte än en gång komma till dem; och att HERREN ville förmera och styrka dem i kärleken och ett heligt leverne, intill sin dag, v. 11.

I. Säger sig hava sänt Timotheum, att trösta dem.

1Thess 3:1. DÄRFÖRE, när vi kundom icke länger fördragat, syntes oss, att vi uti Athen allena kvare blevom.

1Thess 3:2. Och sändom Timotheum *, vår broder, och Guds tjänare, och vår medarbetare i Evangelio Christi, till att styrka eder och trösta eder i edra tro:

* Ap. G. 16: 1. Phil. 2: 19.

1Thess 3:3. På det ingen skulle låta vika sig uti dessa bedrövelser: ty I veten själve att vi ärom därtill satte. (a) *

* Ap. G. 14: 22. Eph. 3: 13. Phil. 1: 14. 2. Tim. 3: 12.

1Thess 3:4. Ty när vi vorom när eder, sade vi eder det tillförene, att vi måste lida bedrövelse; såsom ock skett är, och I veten.

1Thess 3:5. Därföre kunde jag ock icke länger havat fördrag, utan sände åstad: på det jag skulle förfara edra tro, att tilläventyrs Frestaren * icke hade frestat eder, och vårt arbete hade då fåfängt vordit. *

* Matth. 4: 3. * Phil. 2: 16.

II. Vad glädje han hade fått, när Timotheus kom igen.

1Thess 3:6. Men nu nyliga, sedan Timotheus kommen var till oss ifrån eder, och bragte oss goda tidenden om edra tro och kärlek; och att I alltid tänken på oss till det bästa, och åstunden att se oss, såsom ock vi eder:

1Thess 3:7. Därföre, bröder, vordom vi hugsvalade över eder, uti all vår bedrövelse och nöd, genom edra tro.

1Thess 3:8. Ty vi leve nu, om I stån i HERRANOM.

1Thess 3:9. Ty vad tack kunne vi igenlöna Gudi för eder, för all den glädje som vi have av eder, för vår Gud?

1Thess 3:10. Dag och natt bedjandes övermåtton, att vi mågom se edart ansikte *, och uppfylla det i edra tro fattas. (b)

* Rom. 1: 10, 11. cap. 15: 23.

III. Beder att HERREN ville förmera och styrka dem intill ändan.

1Thess 3:11. Men Gud själver och vår Fader, och vår HERRE JESUS Christus, skicke vår väg till eder.

1Thess 3:12. Men HERREN föröke eder, och låte kärleken överflöda till varannan *, och till var man; såsom ock vi äre till eder:

* 1. Thess. 5: 15.

1Thess 3:13. Att edor hjärta måga styrkt *, och ostraffelig * bliva i helighet, för Gudi, och vårom Fader, uti vårs HERRAS JESU Christi tillkommelse *, med all hans Helgon.

* 2. Thess. 2: 17. * Phil. 1: 10. 1. Thess. 5: 23. * Matth. 25: 31. 2. Thess. 1: 7. Jud. Ey. v. 14.

V. 3. (a) Därtill satte) Det är: det vill icke annars vara.

V. 10. (b) Uppfylla det i edra tro fattas) Härav följer intet, att Paulus icke haver skrivit eller lärt de Thessalonicer, vad nödigt var till deras salighet. Ty han säger icke, att dem fattas någon trones artikel, den han ville än lära dem: utan att han ville styrka dem, där de än kunne vara svage, och icke allt så väl förstå: såsom hela capitlet utviser. Och om än i denna Epistel icke allt vore författat, som är nödigt till vår salighet: så är icke fördenskull hela den helga. Skrift ofullkomlig, att hon behöver människostadgar till hjälp: ty vad här felas, det finnes i andra den helga Skrifts böcker igen.

1 THESSALONIKERNA, 4. CAPITLET

YTTERMERA förmanar Apostelen dem till en rätt Christelig vandel; i synnerhet, att de skulle fly horeri; att de icke skulle förtrycka varandra, utan bevisa sin kärlek emot var man, och i stillhet nära sig med sina händer, v. 1. Sedan lärer han dem, att de måtteliga sörja de döda, efter de skola uppstå igen, v. 13. Berättar så, huru det skall tillgå i de dödas uppståndelse, v. 15.

I. Förmaning till ett Christeligit leverne.

1Thess 4:1. YTTERMERA då, bröder, bedje vi eder, och förmane, i HERRANOM JESU, såsom I haven undfångit av oss, huru I bören vandra * och täckas Gudi, att I överflöden dess mer.

* Phil. 1: 27. 1. Thess. 2: 12.

1Thess 4:2. Ty I veten vad bud vi gåvom eder, genom HERRAN JESUM.

1Thess 4:3. Ty detta är Guds vilje *, edor helgelse, att I flyn boleri;

* Rom. 12: 2. Eph 5: 17, 27. Phil. 4: 8.

1Thess 4:4. Och var och en av eder vet behålla sitt käril i helgelse och äro:

1Thess 4:5. Icke uti begärelselses lusta, såsom ock Hedningarna, som av Gudi intet veta. *

* 1. Cor. 15: 34. Eph. 4: 17, 18.

1Thess 4:6. Att ingen överträder och bedrager sin broder i någon handel *: ty HERREN är hämnaren över allt detta; såsom vi ock eder tillförene sadom och betygadom.

* 1. Cor. 6: 8.

1Thess 4:7. Ty Gud haver icke kallat oss till orenlighet, utan till helgelse. *

* 3. Mos. 19: 2. Joh. 17: 19. 1. Cor. 1: 2.

1Thess 4:8. Den där nu föraktar, han föraktar icke människan, utan Gud *, den ock sin Helga Anda haver givit till oss.

* Luc. 10: 16.

1Thess 4:9. Men om brödrakärleken haven I icke behov att jag skriver eder: ty I ären själve lärde av Gudi *, att I skolen älska varannan. *

* Jer. 31: 34. Joh. 6: 45. * 3. Mos. 19: 18. Matth. 22: 39. Joh. 13: 34. cap. 15: 12. Eph. 5: 2. 1. Pet. 4: 8. 1. Joh. 3: 11, 23. cap. 4: 21.

1Thess 4:10. Ty I gören det ock emot alla bröderna, som i hela Macedonia äro: men vi förmane eder, bröder, att I överflöden dess mer:

1Thess 4:11. Och vinnlägger eder, att vara stilla, och sköter edor egen stycke; och arbeter med edra egna händer *, såsom vi eder budit have:

* Ap. G. 20: 34. Eph. 4: 28. 2. Thess. 3: 8, 12.

1Thess 4:12. Att I vandren ärliga * med dem som utantill äro; och att I intet betorven. (a)

* 2. Thess. 3: 7. 1. Pet. 2: 12.

II. Tröst och lärdom av de dödas uppståndelse, och den yttersta dagen.

1Thess 4:13. Men jag vill icke att I skolen vara okunnige, bröder, om dem som avsomnade äro, att I icke sörjen *, såsom ock de andre, de där intet hopp hava.

* 5. Mos. 14: 1. 2. Sam. 12: 20.

1Thess 4:14. Ty om vi tro, att JESUS är döder och uppstånden; så skall ock Gud dem som avsomnade äro, genom JESUM framhava med honom. *

* 1. Cor. 15: 13, 18, 20, 21, 22.

1Thess 4:15. Ty detta säge vi eder, såsom HERRANS ord: att vi som leve och igenblive till HERRANS tillkommelse, skole icke förekomma dem som sova. *

* 1. Cor. 15: 51, 52.

1Thess 4:16. Ty själver HERREN skall stiga ned av himmelen med härskri, och Överängels röst, och med Guds basun, och de döde i Christo skola uppstå i förstone: *

* Matth. 24: 31. 1. Cor. 15: 52. 2. Thess. 1: 7.

1Thess 4:17. Därefter vi som leve, och igenblive, vardom tillika med dem bortryckte i skyarna, till HERRANS möte i luften; och så skole vi bliva när HERRANOM alltid. *

* Joh. 12: 26. cap. 14: 3. cap. 17: 24.

1Thess 4:18. Så tröster varannan med dessa ord.

V. 12. (a) Att I intet betorven) Det är: bärger eder själva; och ligger icke androm på halsen, såsom tiggomunkar och landslöpare pläga. Sådana äro onyttigt folk, och förarga de otrogna.

1 THESSALONIKERNA, 5. CAPITLET

EFTER Apostelen i det förra Capitlet talade om de dödas uppståndelse, och den yttersta dagen, talar han här vidare om tiden, när den dagen komma skall, och förmanar dem, att de sig därtill värdeliga bereda skulle, v. 1. Sedan förmanar han dem till kärlek och fridsamhet emot deras Lärare, v. 12. Och till åtskilliga Christeliga dygder emot var man, v. 14. Besluter så med en god önskan och vanlig hälsning, v. 23.

I. Om tiden, när den ytterste dagen skall komma.

1Thess 5:1. MEN om tider och stunder *, bröder, är icke behov att skriva eder.

* Matth. 24: 3, 36.

1Thess 5:2. Ty I veten själve väl, att HERRANS dag skall komma såsom en tjuv om nattena. *

* Matth. 24: 43. Marc. 13: 33, 34. Luc. 21: 34. 2. Pet. 3: 7, 10. Uppenb. 3: 3. cap. 16: 15.

1Thess 5:3. Ty när de varda sägandes: Frid och säkerhet; då skall dem hasteligit fördärv överkomma; lika som födslopinan kvinnone påkommer, som havandes är, och de skola icke kunna undfly. *

* Luc. 21: 35.

1Thess 5:4. Men I, bröder, ären icke uti mörkret *, att den dagen, såsom en tjuv, skall få eder fatt.

* Eph. 5: 8.

1Thess 5:5. Alle I ären ljusens barn, och dagsens barn: vi äre icke nattenes, icke heller mörksens.

II. Förmaning att bereda sig därtill.

1Thess 5:6. Så låter oss nu icke sova såsom ock de andre; utan låter oss vaka * och nyktre vara. *

* Matth. 24: 42. Luc. 21: 36. Rom. 13: 11. * 1. Pet. 5: 8.

1Thess 5:7. Ty de som sova, de sova om nattena; och de som druckne äro, de äro druckne om nattena. *

* Rom. 13: 13.

1Thess 5:8. Men vi som äre dagsens, skole nyktre vara, iklädde trones och kärlekens pansar; och salighetenes hopp för en hjälm. *

* Esa. 59: 17. Rom. 13: 12. 1. Cor. 16: 13. Eph. 6: 14.

1Thess 5:9. Ty Gud haver icke satt oss till vrede *, utan till att vinna salighet *, genom vår HERRA JESUM Christum;

* Rom. 9: 22. Jud. Ep. v. 4. * 1. Pet. 2: 8.

1Thess 5:10. Den för oss död är: på det, evad vi vake eller sove, skole vi leva samt med honom. *

* Rom. 14: 8, 9. 2. Cor. 5: 15.

1Thess 5:11. Därföre förmaner varannan, och uppbygger var den andra, såsom I ock gören.

III. Påminnelse om kärlek och benägenhet emot deras Lärare; och om åtskilliga dygder.

1Thess 5:12. Men vi bedje eder, bröder, att I kännen dem som arbeta ibland eder, och stå eder före i HERRANOM, och förmana eder: *

* Rom. 15: 27. 1. Cor. 16: 18. Phil. 2: 29.

1Thess 5:13. Och håller dem ganska högeliga i kärleken, för deras verks skull; och varer fridsamme (a) med dem.

1Thess 5:14. Men vi förmane eder, bröder, varner de osediga* ; tröster de klenmodiga, hjälper de svaga *, varer långmodige emot var man.

* 2. Thess. 3: 6, 11. * Rom. 14: 1. Gal. 6: 1, 2.

1Thess 5:15. Ser till, att ingen vedergälller någrom ont för ont *: utan alltid farer efter det goda, både emot varannan, och emot var man. *

* 3. Mos. 19: 18. Ords. 17: 13. cap. 20: 22. cap. 24: 29. * Gal. 6: 20.

1Thess 5:16. Varer alltid glade. *

* Luc. 10: 20. Rom. 12: 12. Phil. 4: 4.

1Thess 5:17. Bedjen utan återvändo. *

* Luc. 18: 1. Eph. 6: 18. Col. 4: 2.

1Thess 5:18. Uti allting tacksägandes: ty det är Guds vilje om eder i Christo JESU. *

* Eph. 5: 20.

1Thess 5:19. Utsläcker icke andan. (b) *

* Eph. 4: 30. 2. Tim. 1: 6.

1Thess 5:20. Förakter icke Prophetier. *

* 1. Cor. 14: 30.

1Thess 5:21. Pröver allting *; behåller det gott är.

* 1. Cor. 2: 11, 15. 1. Joh. 4: 1.

1Thess 5:22. Flyr allt det som ont synes.

IV. Beslut, med önskan och hälsning.

1Thess 5:23. Men själver fridsens Gud * helge eder alldeles; och varde edar hele ande (c), och själ, och kropp, behållen ostraffelig *, i vårs HERRAS JESU Christi tillkommelse.

* Phil. 4: 9. * 1. Cor. 1: 8. 1. Thess. 3: 13.

1Thess 5:24. Han är trofast som eder kallat haver *, vilken ock skall görat.

* 1. Cor. 1: 9. 2. Cor. 1: 18. 2. Thess. 3: 3.

1Thess 5:25. Bröder, beder för oss.

1Thess 5:26. Hälser alla bröderna uti en helig kyss. *

* Rom. 16: 16. 1. Cor. 16: 20. 2. Cor. 13: 12 1. Pet. 5: 14.

1Thess 5:27. Jag besvär eder vid HERRAN, att I denna Epistelen läsa låten för alla helga bröderna. *

* Col. 4: 16.

1Thess 5:28. Vårs HERRAS JESU Christi nåd vare med eder: Amen. *

* Rom 16: 24. 1. Cor. 16: 23.

Den förra Epistel till de Thessalonicer, skriven av Athen.

V. 13. (a) Fridsamme) Görer dem icke ont; dömer dem icke, och knorrer icke emot dem.

V. 19. (b) Utsläcker icke andan) Ändock andarna skola sig döma låta av Församlingene, 1. Cor. 14: 32. Så skall man dock tvärt emot icke bortkasta eller förakta dem: utan förhöra och pröva dem, såsom ock prophetier och alla läror.

V. 23 (c) Edar hele ande) Det är: i all stycker, såsom i trone, kärlekenom, hoppet, ordom, gärningom, etc.