SVENSKA KJV BIBELN™
Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.
v. 17 [*Notering:
Uttrycket ”sex alnar och ett kvarter” anger Goliats längd enligt
dåtidens mått. En aln motsvarar ungefär avståndet från armbåge till fingertopp
(ca 45 cm), och ett kvarter (span) är avståndet mellan tumme och lillfinger på
utspänd hand (ca 20–23 cm). Goliats längd blir därmed omkring 2,9 meter, vilket
framställer honom som en verklig jätte i fysisk mening. Bibeln beskriver Goliat
inte som en mytisk figur, utan som en historisk krigare från Gat, tillhörande Filistéerna. Hans storlek, rustningens vikt och vapnens dimensioner betonas för
att visa det mänskligt sett oöverstigliga hotet, vilket förstärker kontrasten
mot Davids seger genom tro på HERREN. Skriften förklarar inte Goliats storlek
genom legender eller symbolik, utan redogör för den som ett faktum i
berättelsen. Fokus ligger inte på hans härkomst, utan på att HERREN frälser
inte genom styrka eller storlek, utan genom lydnad och tro. Jfr 5 Mos 3:11; Jos
11:21–22; 1 Sam 17:45–47.]
v. 5 [*Notering:
Goliats rustning beskrivs i detalj för att understryka hans överlägsna
mänskliga styrka och stridskapacitet. En sikel motsvarar omkring 11–12
gram. Vikten fem tusen siklar koppar innebär att hans pansar vägde cirka
55–60 kilogram. Detta är en extrem vikt för en enskild rustning och visar att
Goliat inte bara var ovanligt lång, utan även kraftigt bepansrad och tränad för
strid. Beskrivningen förstärker intrycket av ett hot som mänskligt sett är
omöjligt att besegra i närkamp. Texten betonar Goliats utrustning steg för steg
(hjälm, pansar, benskydd, spjut), inte för teknisk fascination, utan för att
bygga upp kontrasten: Davids seger sker inte genom rustning eller vapen, utan
genom förtröstan på HERREN. Jfr Dom 3:16; Ps 20:8; 1 Sam 17:45–47.]
v. 6 [*Språknot:
Ordet greaves betecknar benskydd av metall, burna från knä till
fotled, avsedda att skydda benen i närstrid. Detta ord förekommer endast här i
Bibeln och visar att Goliat var utrustad med fullständig och avancerad
rustning, något som var ovanligt i Israel vid denna tid. Skulderskydd
återger KJV:s target, som i äldre engelska syftar på ett större
kroppsburet skydd av metall. Ordet används endast tre gånger i KJV (1 Sam 17:6;
1 Kung 10:16; 2 Krön 9:15) och betecknar inte en handhållen sköld, utan ett
tungt skydd eller praktföremål.]
v. 7 [*Notering:
Uttrycket ”som en vävbom” beskriver tjockleken och tyngden på
Goliats spjutskaft. En vävbom var en kraftig träbjälke i en vävstol, avsedd att
bära och spänna väven. Liknelsen anger att spjutet inte var ett lätt kastvapen,
utan ett massivt och tungt stridsvapen, som krävde stor fysisk styrka att
hantera. Spjutspetsens vikt anges till sex hundra siklar järn. En sikel
motsvarar omkring 11–12 gram, vilket innebär att spetsen ensam vägde cirka
6,5–7 kilogram. Detta är en extrem vikt för en spjutspets och understryker
vapnets dödliga kraft. Tillsammans med rustningens vikt och övriga skydd visar
beskrivningen att Goliat var överlägsen i mänskliga stridsmedel. Textens syfte
är inte att glorifiera vapnet, utan att ytterligare framhäva kontrasten: David
möter inte Goliat med jämförbar utrustning, utan med förtröstan på HERREN. Att
en annan man bar skölden framför honom visar dessutom att Goliat rörde sig som
en tungt bepansrad krigare, skyddad även i framryckningen. Jfr Dom 4:3; Ps
44:7; 1 Sam 17:45–47.]
v. 17 [*Notering:
En efa är ett hebreiskt volymmått för torra varor och motsvarar
cirka 20–22 liter. Mängden visar att det rör sig om en avsevärd proviant,
avsedd att räcka åt flera personer. Rostat korn (parched corn) var säd som
rostats över eld. Det var: hållbart, färdigt att äta utan vidare tillagning, vanligt
som fältproviant för soldater och resande. Isai sänder alltså David med både
bröd och rostad säd; vardaglig, enkel föda; vilket speglar Davids roll som
herde och budbärare, inte krigare. Kontrasten mot Goliats tunga rustning och
Israels här understryks: Davids väg in i berättelsen är präglad av tjänst,
lydnad och enkelhet, inte militär styrka. Jfr Rut 2:14; 1 Sam 25:18; 2 Sam
17:28.]
v. 18 [Språknot
1, v. 18: Uttrycket ”the captain of their thousand” betecknar en
militär befälhavare över en enhet om omkring tusen man. Det handlar inte om en
modern officersgrad, utan om en hövitsman eller befälhavare, ofta med både
militärt och administrativt ansvar. Indelningen i tusenden och hundraden är
välkänd i Israels tidiga militära och civila organisation. Versen visar Isais
faderliga omsorg och hur vardagliga familjeband vävs in i den större historiska
händelsen. (jfr 2 Mos 18:21; 4 Mos 31:14).]
[*Språknot
2, v. 18: Ordet ”pledge” betyder här inte ett löfte i moralisk
mening, utan ett pant, tecken eller bevis. Isai ber David att ta med sig något
tillbaka som visar att bröderna: lever, har mottagit försändelsen, och står väl
till i lägret. Det kan ha rört sig om ett föremål, ett budskap eller ett
igenkänningstecken. Ordet används i Bibeln om något som lämnas som säkerhet
eller bekräftelse (jfr 1 Mos 38:17–18; Ords 6:1).]
v. 20 [*Språknot:
”Lägervallen”. Ordet ”the trench” i KJV syftar här inte på en
modern skyttegrav, utan på lägrets försvarslinje eller uppställningsplats; troligen
en vall, fördjupning eller markerad linje där härlägret låg och varifrån
striden inleddes. I äldre engelska kunde trench beteckna: en utgrävd vall eller
fördjupning runt ett läger, eller helt enkelt den plats där härarna stod
samlade inför strid. Sammanhanget visar detta tydligt: David anländer just när
hären går ut till striden och höjer stridsropet. Det är alltså inte fråga om
dold försvarsställning, utan om frontlinjen där hären samlas och ordnas. Jfr 1
Sam 17:21; Dom 20:33; 2 Sam 5:24.]
v. 42 [*Språknot:
Friskhyad återger KJV:s ruddy, som betecknar en livfull,
hälsosam hudfärg. Ordet beskriver ungdom och friskhet, inte hårfärg eller
grovhet. Webster 1828 “Av röd färg; av en livlig hudfärg, eller färgen på
människans hud när den är vid god hälsa.” (Of a red color; of a lively flesh color, or the color
of the human skin in high health.). Jfr 1 Sam 16:12.]
v. 50 [*Notering
v. 50-51: David dödar Goliat; jämförelse med 2 Sam 21:19 och 1 Krön 20:5. Dessa
verser fastslår tydligt att David dödade Goliat. Stenen från slungan fällde
honom till marken, och David fullbordade segern genom att ta Goliats eget svärd
och hugga av honom huvudet. Berättelsen lämnar inget utrymme för tvetydighet om
vem som dödade Goliat. I 2 Samuelsboken 21:19 sägs att Elhanan slog
Goliats broder. Ordet ”broder” är kursiverat i King James Bibeln, vilket
markerar att det inte finns explicit i de hebreiska handskrifterna, men har
lagts till av översättarna för att återge textens avsedda mening och undvika en
motsägelse. Om ordet broder utelämnas, skulle texten felaktigt säga att
Elhanan dödade Goliat själv, vilket strider mot den detaljerade och tidigare
berättelsen här i 1 Samuelsboken 17. Att detta inte är avsett bekräftas av 1
Krönikeboken 20:5, där det uttryckligen sägs att Elhanan dödade Lahmi,
Goliats broder. Krönikeboken ger alltså den precision som Samuelsboken
förutsätter. 1611 KJV-översättarna gjorde därför rätt i att infoga ordet broder
i 2 Sam 21:19, inte för att ändra Skriften, utan för att klargöra och
harmonisera vittnesbördet mellan parallelltexterna. Detta är ett exempel på
ansvarsfull översättning, där Skriften får tolka Skriften. Jfr 1 Sam 17:50–51;
2 Sam 21:19; 1 Krön 20:5.]
© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™