SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 1

1 Elkana, en Levit, som hade två hustrur, tillber årligen i Silo. 4 Han älskar Hanna, fastän hon är ofruktsam och retas av Peninna. 9 Hanna ber i sorg om ett barn. 12 Eli tillrättavisar henne först, men välsignar henne sedan. 19 Hanna, sedan hon fött Samuel, stannar hemma tills han är avvand. 24 Hon frambär honom, enligt sitt löfte, till HERREN.

1Sam 1:1 OCH det var en viss man från Ramatajim-Sofim, från Efraims bergsbygd, och hans namn var Elkana, Jerohams son, Elihus son, Tochos son, Sufs son, en Efratit:

1Sam 1:2 Och han hade två hustrur; den enas namn var Hanna, och den andras namn var Peninna: och Peninna hade barn, men Hanna hade inga barn.

1Sam 1:3 Och denne man gick år efter år upp från sin stad för att tillbedja och offra åt HERREN Sebaot i Silo. Och där var Elis två söner, Hofni och Pinehas, HERRENS präster.

1Sam 1:4 ¶ Och när den tid kom då Elkana offrade, gav han åt Peninna sin hustru, och åt alla hennes söner och hennes döttrar, var sin del:

1Sam 1:5 Men åt Hanna gav han en särskild del; ty han älskade Hanna: men HERREN hade tillslutit hennes moderliv.

1Sam 1:6 Och hennes motstånderska retade henne bittert, för att plåga henne till inre oro, eftersom HERREN hade tillslutit hennes moderliv.

1Sam 1:7 Och så gjorde hon år efter år, när hon gick upp till HERRENS hus, så retade hon henne; därför grät hon, och åt inte.

1Sam 1:8 Och Elkana, hennes man, sade till henne, Hanna, varför gråter du? och varför äter du inte? och varför är ditt hjärta bedrövat? är inte jag bättre för dig än tio söner?

1Sam 1:9 ¶ Och Hanna stod upp sedan de hade ätit i Silo, och sedan de hade druckit. Och prästen Eli satt på en stol vid dörrposten till HERRENS tempel.

1Sam 1:10 Och hon var bitter i själen, och bad till HERREN, och grät bittert.

1Sam 1:11 Och hon gjorde ett löfte, och sade, O HERRE Sebaot, om du verkligen vill se till din tjänarinnas betryck, och komma ihåg mig, och inte glömma din tjänarinna, utan vill ge din tjänarinna ett manligt barn, då vill jag ge honom åt HERREN alla hans livsdagar, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.

1Sam 1:12 Och det skedde, medan hon fortsatte att bedja inför HERREN, att Eli lade märke till hennes mun.

1Sam 1:13 Nu talade Hanna, i sitt hjärta; endast hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes inte: därför menade Eli att hon var berusad.

1Sam 1:14 Och Eli sade till henne, Hur länge skall du vara berusad? ta bort ditt vin från dig.

1Sam 1:15 Och Hanna svarade och sade, Nej, min herre, jag är en kvinna med bedrövad ande: jag har varken druckit vin eller stark dryck, utan har utgjutit min själ inför HERREN.

1Sam 1:16 Räkna inte din tjänarinna för en Belials dotter: ty av min stora klagan och sorg har jag talat ända till nu. *

1Sam 1:17 Och Eli svarade och sade, Gå i frid: och Israels Gud give dig den begäran som du har bett honom om.

1Sam 1:18 Och hon sade, Låt din tjänarinna finna nåd i dina ögon. Och kvinnan gick sin väg, och åt, och hennes ansikte var inte längre sorgset.

1Sam 1:19 ¶ Och de stod tidigt upp om morgonen, och tillbad inför HERREN, och vände tillbaka, och kom till sitt hus i Rama: och Elkana kände Hanna sin hustru; och HERREN kom ihåg henne.

1Sam 1:20 Och det skedde, när tiden hade fullbordats efter det att Hanna hade blivit havande, att hon födde en son, och kallade hans namn Samuel, och sade, Ty jag har bett honom av HERREN.

1Sam 1:21 Och mannen Elkana, och hela hans hus gick upp för att offra åt HERREN det årliga offret, och sitt löfte.

1Sam 1:22 Men Hanna gick inte upp; ty hon sade till sin man: Jag vill inte gå upp förrän barnet är avvant; då skall jag föra honom dit, så att han kan träda fram inför HERREN, och där förbliva för evigt.

1Sam 1:23 Och Elkana, hennes man sade till henne, Gör det som synes dig gott; stanna tills du har avvant honom; endast må HERREN stadfästa sitt ord. Så stannade kvinnan, och ammade sin son tills hon avvande honom.

1Sam 1:24 ¶ Och när hon hade avvant honom, tog hon honom med sig upp, tillsammans med tre tjurar, och en efa mjöl, och en kruka vin, och förde honom till HERRENS hus i Silo: och barnet var ungt. *

1Sam 1:25 Och de slaktade en tjur, och förde barnet till Eli.

1Sam 1:26 Och hon sade, Ack min herre, så sant din själ lever, min herre, jag är den kvinna som stod här hos dig, och bad till HERREN.

1Sam 1:27 För detta barn bad jag; och HERREN har givit mig min begäran som jag bad honom om:

1Sam 1:28 Därför har också jag överlämnat honom åt HERREN; så länge han lever skall han vara överlämnad åt HERREN. Och han tillbad HERREN där.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 2

1 Hannas sång i tacksägelse. 12 Elis söners synd. 18 Samuels tjänst. 20 Genom Elis välsignelse blir Hanna mer fruktsam. 22 Eli tillrättavisar sina söner. 28 En profetia mot Elis hus.

1Sam 2:1 OCH Hanna bad, och sade, Mitt hjärta fröjdar sig i HERREN, mitt horn är upphöjt i HERREN: min mun är vidöppen mot mina fiender; ty jag gläder mig i din frälsning. *

1Sam 2:2 Ingen är helig såsom HERREN: ty det finns ingen utom dig: och ingen klippa är såsom vår Gud.

1Sam 2:3 Tala inte längre så övermodigt; låt inte övermod utgå ur er mun: ty HERREN är en Gud av kunskap, och av honom vägs gärningarna.

1Sam 2:4 De mäktigas bågar är brutna, och de som stapplade är omgjordade med styrka.

1Sam 2:5 De som var mätta har hyrt ut sig för bröd; och de som var hungriga har upphört: så att den ofruktsamma har fött sju; och hon som hade många barn har blivit kraftlös.

1Sam 2:6 HERREN dödar, och gör levande: han för ner till graven, och för upp.

1Sam 2:7 HERREN gör fattig, och gör rik: han förödmjukar, och upphöjer.

1Sam 2:8 Han reser den fattige ur stoftet, och lyfter upp den nödställde från dynghögen, för att sätta dem bland prinsar, och låta dem ärva härlighetens tron: ty jordens pelare är HERRENS, och på dem har han satt världen. *

1Sam 2:9 Han skall bevara sina heligas fötter, men de onda skall tystna i mörker; ty genom styrka skall ingen människa segra.

1Sam 2:10 HERRENS motståndare skall krossas; från himmelen skall han dundra över dem: HERREN skall döma jordens ändar; och han skall ge styrka åt sin kung, och upphöja sin smordes horn. *

1Sam 2:11 Och Elkana gick till Rama till sitt hus. Men barnet gjorde tjänst inför HERREN inför prästen Eli.

1Sam 2:12 ¶ Men Elis söner var Belials söner; de kände inte HERREN. *

1Sam 2:13 Och prästernas sed med folket var, denna, när någon man offrade ett offer, kom prästens tjänare, medan köttet kokade, med en köttgaffel med tre tänder i sin hand; *

1Sam 2:14 Och stack den i pannan, eller grytan, eller kitteln, eller krukan; allt vad köttgaffeln drog upp tog prästen åt sig. Så gjorde de i Silo mot alla Israeliter som kom dit.

1Sam 2:15 Också innan de brände fettet, kom prästens tjänare, och sade till mannen som offrade, Ge kött att steka åt prästen; ty han vill inte ha kokt kött av dig, utan rått.

1Sam 2:16 Och om mannen sade till honom, Låt dem först bränna fettet, och tag sedan så mycket som din själ åtrår; då svarade han honom, Nej; utan du skall ge det mig nu: och om inte, så skall jag ta det med våld.

1Sam 2:17 Därför var de unga männens synd mycket stor inför HERREN: ty människorna avskydde HERRENS offer.

1Sam 2:18 ¶ Men Samuel gjorde tjänst inför HERREN, såsom ett barn, iklädd en linne-efod. *

1Sam 2:19 Och hans moder gjorde honom en liten kåpa, och bar den till honom år efter år, när hon gick upp med sin man för att offra det årliga offret.

1Sam 2:20 ¶ Och Eli välsignade Elkana och hans hustru, och sade, HERREN give dig säd av denna kvinna i stället för den gåva som är utlånad åt HERREN. Och de gick till sitt hem.

1Sam 2:21 Och HERREN såg till Hanna, så att hon blev havande, och födde tre söner och två döttrar. Och barnet Samuel växte upp inför HERREN.

1Sam 2:22 ¶ Men var nu Eli mycket gammal, och hörde allt som hans söner gjorde mot hela Israel; och hur de låg med kvinnorna som samlades vid dörren till församlingens tabernakel.

1Sam 2:23 Och han sade till dem, Varför gör ni sådana ting? ty jag hör om era onda gärningar av allt detta folk.

1Sam 2:24 Nej, mina söner; ty det rykte som jag hör är inte gott: ni förleder HERRENS folk till överträdelse.

1Sam 2:25 Om en människa syndar mot en annan, skall domaren döma honom: men om en människa syndar mot HERREN, vem skall då medla för honom? Men de lyssnade inte till sin faders röst, eftersom HERREN ville döda dem.

1Sam 2:26 Och barnet Samuel växte till, och var till behag både inför HERREN och inför människor.

1Sam 2:27 ¶ Och en man av Gud kom till Eli, och sade till honom, Så säger HERREN, Uppenbarade jag mig inte tydligt för din faders hus, när de var i Egypten i Faraos hus?

1Sam 2:28 Och utvalde jag honom inte ur alla Israels stammar till att vara min präst, att offra på mitt altare, att bränna rökelse, och att bära efod inför mig? och gav jag inte åt din faders hus alla Israels barns eldsoffer?

1Sam 2:29 Varför sparkar ni på mitt offer och på min matoffer, som jag har befallt i min boning; och ärar dina söner mer än mig, så att ni göder er själva av det bästa av alla mitt folk Israels offer?

1Sam 2:30 Därför säger HERREN Israels Gud, Jag sade visserligen att ditt hus, och din faders hus, skulle vandra inför mig för evigt: men nu säger HERREN, Bort det ifrån mig; ty dem som ärar mig skall jag ära, men de som föraktar mig skall ringaktas.

1Sam 2:31 Se, dagar kommer, då jag skall hugga av din arm, och din faders hus arm, så att ingen gammal man skall finnas i ditt hus.

1Sam 2:32 Och du skall få se en motståndare i min boning, i all den godhet som Gud skall ge Israel: och det skall inte finnas någon gammal man i ditt hus för evigt.

1Sam 2:33 Och den man av dina, som jag inte skall avskära från mitt altare, skall bli till att förtära dina ögon, och bedröva ditt hjärta: och hela tillväxten av ditt hus skall dö i sina bästa år.

1Sam 2:34 Och detta skall vara ett tecken för dig, som skall komma över dina två söner, över Hofni och Pinehas; på en dag skall de båda dö.

1Sam 2:35 Och jag skall resa upp åt mig en trofast präst, som skall göra efter det som är i mitt hjärta och i mitt sinne: och jag skall bygga honom ett fast hus; och han skall vandra inför min smorde för evigt. *

1Sam 2:36 Och det skall ske, att var och en som är kvar i ditt hus skall komma och falla ner för honom för ett stycke silver och en bit bröd, och skall säga, Sätt mig, jag ber dig, i något av prästernas ämbeten, så att jag kan få äta ett stycke bröd.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 3

1 Hur HERRENS ord först uppenbarades för Samuel. 11 Gud berättar för Samuel om Elis hus förstörelse. 15 Samuel, fastän ovillig, berättar synen för Eli. 19 Samuel växer i anseende.

1Sam 3:1 OCH barnet Samuel gjorde tjänst åt HERREN inför Eli. Och HERRENS ord var dyrbart i de dagarna; det fanns ingen öppen syn.

1Sam 3:2 Och det skedde vid den tiden, när Eli låg ner på sin plats, och hans ögon hade börjat bli dimma, så att han inte kunde se;

1Sam 3:3 Och innan Guds lampa hade slocknat i HERRENS tempel, där Guds ark var, och Samuel låg ner för att sova;

1Sam 3:4 Att HERREN kallade på Samuel: och han svarade, Här är jag.

1Sam 3:5 Och han sprang till Eli, och sade, Här är jag; ty du kallade på mig. Men han sade; Jag kallade inte; lägg dig ner igen. Och han gick och lade sig.

1Sam 3:6 Och HERREN kallade ännu en gång, Samuel. Och Samuel stod upp och gick till Eli, och sade: Här är jag, ty du kallade på mig. Och han svarade, Jag kallade inte, min son; lägg dig ner igen.

1Sam 3:7 Nu kände Samuel ännu inte HERREN, och HERRENS ord hade ännu inte blivit uppenbarat för honom.

1Sam 3:8 Och HERREN kallade Samuel åter för tredje gången. Och han stod upp och gick till Eli, och sade, Här är jag; ty du kallade på mig. Då förstod Eli att HERREN hade kallat på barnet.

1Sam 3:9 Därför sade Eli till Samuel, Gå, och lägg dig: och om han kallar på dig, så skall du säga, Tala, HERRE; ty din tjänare hör. Så gick Samuel och lade sig på sin plats.

1Sam 3:10 Och HERREN kom, och stod där, och kallade såsom de andra gångerna, Samuel, Samuel. Då svarade Samuel; Tala; ty din tjänare hör.

1Sam 3:11 ¶ Och HERREN sade till Samuel, Se, jag skall göra en sak i Israel, vid vilken båda öronen skall ringa på var och en som hör den.

1Sam 3:12 På den dagen skall jag fullborda mot Eli allt det som jag har talat om hans hus: när jag börjar, skall jag också göra slut.

1Sam 3:13 Ty jag har sagt honom att jag skall döma hans hus för evigt för den missgärning som han känner till; eftersom hans söner gjorde sig föraktliga, och han höll dem inte tillbaka.

1Sam 3:14 Därför har jag svurit för Elis hus, att Elis hus missgärning inte skall försonas med offer eller matoffer för evigt.

1Sam 3:15 ¶ Och Samuel låg till morgonen, och öppnade dörrarna till HERRENS hus. Och Samuel fruktade att tala om synen för Eli.

1Sam 3:16 Då kallade Eli på Samuel, och sade, Samuel, min son. Och han svarade, Här är jag.

1Sam 3:17 Och han sade, Vad är det som HERREN har sagt till dig? Jag ber dig dölj det inte för mig: Gud må göra så mot dig, och än mer, om du döljer något för mig av allt det som han har sagt till dig.

1Sam 3:18 Och Samuel berättade allt för honom, och dolde ingenting för honom. Och han sade, Det är HERREN: låt honom göra det som synes honom gott.

1Sam 3:19 ¶ Och Samuel växte upp, och HERREN var med honom, och lät inget av hans ord falla till jorden.

1Sam 3:20 Och hela Israel från Dan till Beer-Sheba visste att Samuel var stadfäst till att vara en HERRENS profet.

1Sam 3:21 Och HERREN uppenbarade sig åter i Silo: ty HERREN uppenbarade sig för Samuel i Silo genom HERRENS ord.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 4

1 Israelerna blir slagna av Filistéerna vid Eben-Eser. 3 De hämtar arken, till Filistéernas förskräckelse. 10 De blir slagna igen, arken tas, och Hofni och Pinehas dödas. 12 Eli faller baklänges vid budskapet och bryter nacken. 19 Pinehas hustru, modfälld i sin födslosmärta med Ikabod, dör.

1Sam 4:1 OCH Samuels ord kom till hela Israel. Och Israel drog ut till strid mot Filistéerna, och slog läger vid Eben-Haeser: och Filistéerna slog läger i Afek.

1Sam 4:2 Och Filistéerna ställde upp sig till strid mot Israel: och när striden stod, blev Israel slaget inför Filistéerna: och de slog i härens led på fältet omkring fyra tusen man.

1Sam 4:3 ¶ Och när folket kom tillbaka till lägret, sade Israels äldste, Varför har HERREN i dag slagit oss inför Filistéerna? Låt oss hämta HERRENS förbundsark till oss från Silo, så att, när den kommer ibland oss, kan frälsa oss ur våra fienders hand.

1Sam 4:4 Så sände folket till Silo, för att de därifrån skulle hämta HERREN Sebaots förbundsark, han som tronar mellan keruberna: och Elis två söner, Hofni och Pinehas, var där med Guds förbundsark.

1Sam 4:5 Och när HERRENS förbundsark kom in i lägret, jublade hela Israel med ett stort jubel, så att jorden genljöd.

1Sam 4:6 Och när Filistéerna hörde ljudet av jublet, sade de, Vad betyder ljudet av detta stora jubel i Hebréernas läger? Och de förstod att HERRENS ark hade kommit in i lägret.

1Sam 4:7 Och Filistéerna blev rädda, ty de sade, Gud har kommit in i lägret. Och de sade: Ve oss! ty något sådant har inte skett förut.

1Sam 4:8 Ve oss! vem skall befria oss ur dessa mäktiga Gudars hand? dessa är de Gudar som slog Egyptierna med alla plågorna i vildmarken. *

1Sam 4:9 Var starka, och visa er som män, O ni Filistéer, så att ni inte blir Hebréernas tjänare, såsom de har varit era: visa er som män och strid.

1Sam 4:10 ¶ Och Filistéerna stred, och Israel blev slaget, och var man flydde till sitt tält: och det blev en mycket stor slakt; ty av Israel föll trettio tusen fotfolk.

1Sam 4:11 Och Guds ark blev tagen; och Elis två söner, Hofni och Pinehas, blev dödade.

1Sam 4:12 ¶ Och en man av Benjamins stam sprang från hären, och kom samma dag till Silo med sönderrivna kläder, och jord på sitt huvud.

1Sam 4:13 Och när han kom, se, då satt Eli på en stol vid vägen och spanade: ty hans hjärta bävade för Guds ark. Och när mannen kom in i staden och berättade det, skrek hela staden högt.

1Sam 4:14 Och när Eli hörde ropet, sade han, Vad betyder detta larm? Och mannen kom hastigt, och berättade för Eli.

1Sam 4:15 Nu var Eli nittioåtta år gammal; och hans ögon var dimma, så att han inte kunde se.

1Sam 4:16 Och mannen sade till Eli, Jag är han som kom ut från hären, och jag flydde i dag från hären. Och han sade, Vad har hänt, min son?

1Sam 4:17 Och budbäraren svarade och sade, Israel har flytt inför Filistéerna, och det har också varit en stor slakt bland folket, och även dina två söner, Hofni och Pinehas, är döda, och Guds ark är tagen.

1Sam 4:18 Och det skedde, när han nämnde Guds ark, att Eli föll baklänges från stolen vid sidan av porten, och hans nacke bröts, och han dog: ty han var en gammal man och tung. Och han hade dömt Israel i fyrtio år.

1Sam 4:19 ¶ Och hans svärdotter, Pinehas hustru, var havande, och nära att föda: och när hon hörde budskapet att Guds ark var tagen, och att hennes svärfar och hennes man var döda, böjde hon sig ner och födde; ty hennes värkar kom över henne.

1Sam 4:20 Och vid tiden för hennes död sade kvinnorna som stod hos henne: Frukta inte; ty du har fött en son. Men hon svarade inte, och tog det inte till sitt hjärta.

1Sam 4:21 Och hon kallade barnet I-Kabod, och sade, Härligheten har vikit bort från Israel: eftersom Guds ark var tagen, och på grund av hennes svärfar och hennes man.

1Sam 4:22 Och hon sade, Härligheten har vikit bort från Israel: ty Guds ark är tagen.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 5

1 Filistéerna, sedan de fört arken till Ashdod, ställer den i Dagons hus. 3 Dagon slås ner och styckas, och Ashdods folk slås med hemorrojder. 8 Så gör Gud med Gaths folk när den förs dit, 10 och så med Ekrons folk när den förs dit.

1Sam 5:1 OCH Filistéerna tog Guds ark, och förde den från Eben-Haeser till Asdod.

1Sam 5:2 När Filistéerna hade tagit Guds ark, förde de den in i Dagons hus och ställde den vid sidan av Dagon. *

1Sam 5:3 ¶ Och när Asdoditerna steg upp tidigt nästa morgon, se, då låg Dagon fallen på sitt ansikte till jorden inför HERRENS ark. Och de tog Dagon, och ställde honom åter på hans plats.

1Sam 5:4 Och när de steg upp tidigt nästa morgon, se, då låg Dagon åter fallen på sitt ansikte till jorden inför HERRENS ark; och Dagons huvud och båda hans händers handflator var avhuggna på tröskeln; endast Dagons stump var kvar åt honom.

1Sam 5:5 Därför trampar varken Dagons präster, eller någon som går in i Dagons hus, på Dagons tröskel i Asdod ända till denna dag.

1Sam 5:6 Men HERRENS hand var tung över dem i Asdod, och han ödelade dem, och slog dem med hemorrojder, både Asdod och dess ytterlanden. *

1Sam 5:7 Och när männen i Asdod såg att det var så, sade de, Israels Guds ark skall inte stanna hos oss: ty hans hand är svår över oss, och över Dagon vår gud.

1Sam 5:8 Därför sände de bud och samlade alla Filistéernas hövdingar till sig, och sade, Vad skall vi göra med Israels Guds ark? Och de svarade, Låt Israels Guds ark föras omkring till Gat. Och de förde Israels Guds ark dit.

1Sam 5:9 Och det skedde, efter det att de hade fört den dit, att HERRENS hand var emot staden med en mycket stor förödelse: och han slog stadens män, både små och stora, och de fick hemorrojder i sina hemliga delar.

1Sam 5:10 ¶ Därför sände de Guds ark till Ekron. Och det skedde, när Guds ark kom till Ekron, att Ekroniterna ropade, och sade, De har fört Israels Guds ark till oss, för att döda oss och vårt folk.

1Sam 5:11 Så sände de bud och samlade alla Filistéernas hövdingar, och sade, Sänd bort Israels Guds ark, och låt den återvända till sin plats, så att den inte dödar oss, och vårt folk: ty det var en dödlig förödelse i hela staden; Guds hand var mycket tung där.

1Sam 5:12 Och de män som inte dog blev slagna med hemorrojder: och stadens rop steg upp till himmelen.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 6

1 Efter sju månader rådslår Filistéerna hur de skall sända tillbaka arken. 10 De för den på en ny vagn med ett offer till Bet-Semes. 19 Folket blir slaget för att de såg in i arken. 21 De sänder bud till dem i Kirjat-Jearim för att hämta den.

1Sam 6:1 OCH HERRENS ark var i Filistéernas land i sju månader.

1Sam 6:2 Och Filistéerna kallade till sig prästerna och spåmännen, och sade, Vad skall vi göra med HERRENS ark? säg oss varmed vi skall sända den tillbaka till sin plats.

1Sam 6:3 Och de sade, Om ni sänder bort Israels Guds ark, sänd den inte tom; utan återgälda honom förvisso med ett skuldoffer: då skall ni bli helade, och det skall bli känt för er varför hans hand inte viker från er.

1Sam 6:4 Då sade de, Vad är det skuldoffer som vi skall återgälda honom med? Och de svarade, Fem gyllene hemorrojder, och fem gyllene möss, efter antalet av Filistéernas hövdingar: ty en och samma plåga var över er alla, och över era hövdingar.

1Sam 6:5 Därför skall ni göra avbilder av era hemorrojder, och avbilder av era möss som fördärvar landet; och ni skall ge ära åt Israels Gud: måhända skall han lätta sin hand från er, och från era gudar, och från ert land.

1Sam 6:6 Varför skulle ni då förhärda era hjärtan, såsom Egyptierna och Farao förhärdade sina hjärtan? när han hade handlat underbart ibland dem, lät de inte folket gå, så att de fick dra bort?

1Sam 6:7 Gör nu därför en ny vagn, och ta två mjölkkor, som ännu inte har haft ok på sig, och spänn korna för vagnen, och för bort deras kalvar hem från dem:

1Sam 6:8 Och ta HERRENS ark, och lägg den på vagnen; och lägg guldsmyckena, som ni återgäldar honom som skuldoffer, i ett skrin vid sidan av den; och sänd den bort, så att den får gå.

1Sam 6:9 Och se, om den går upp på vägen till sin egen ytterland till Bet-Semes, då har han gjort oss denna stora olycka: men om inte, då skall vi veta att det inte var hans hand som slog oss; det var en tillfällighet som drabbade oss. *

1Sam 6:10 ¶ Och männen gjorde så; och tog två mjölkkor, och spände dem för vagnen, och stängde in deras kalvar hemma.

1Sam 6:11 Och de lade HERRENS ark på vagnen, och skrinet med de gyllene mössen och avbilderna av sina hemorrojder.

1Sam 6:12 Och korna tog den raka vägen mot Bet-Semes väg, och gick längs landsvägen, medan de råmade, och vek inte av vare sig åt höger eller åt vänster; och Filistéernas hövdingar gick efter dem ända till Bet-Semes gräns.

1Sam 6:13 Och männen i Bet-Semes höll på att skörda sin veteskörd i dalen: och de lyfte upp sina ögon, och fick se arken, och gladdes över att få se den.

1Sam 6:14 Och vagnen kom till fältet av Josua, en Bet-Semit, och stannade där, där det fanns en stor sten: och de klöv vagnens trä, och offrade korna som brännoffer åt HERREN.

1Sam 6:15 Och Leviterna tog ner HERRENS ark, och skrinet som var med den, i vilket guldsmyckena låg, och lade dem på den stora stenen: och männen i Bet-Semes offrade brännoffer och frambar offer samma dag åt HERREN.

1Sam 6:16 Och när Filistéernas fem hövdingar hade sett detta, vände de tillbaka till Ekron samma dag.

1Sam 6:17 Och detta är de gyllene hemorrojder som Filistéerna återgäldade som skuldoffer åt HERREN; för Asdod en, för Gaza en, för Askelon en, för Gat en, och för Ekron en.

1Sam 6:18 Och de gyllene mössen, efter antalet av alla Filistéernas städer som hörde till de fem hövdingarna, både befästa städer, och byar på landet, ända till den stora stenen Abel, där de satte ner HERRENS ark: den stenen finns kvar än i dag på fältet av Josua, Bet-Semiten.

1Sam 6:19 ¶ Och han slog männen i Bet-Semes, eftersom de hade sett in i HERRENS ark, ja han slog av folket sjuttio män femtio tusen män: och folket sörjde, eftersom HERREN hade slagit många av folket med ett stort slag.

1Sam 6:20 Och männen i Bet-Semes sade, Vem kan bestå inför denne helige HERREN Gud? och till vem skall han gå upp från oss?

1Sam 6:21 ¶ Och de sände budbärare till invånarna i Kirjat-Jearim, och sade, Filistéerna har fört tillbaka HERRENS ark; kom ner, och hämta den upp till er.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 7

1 Männen i Kirjat-Jearim för arken in i Abinadabs hus och helgar hans son Eleasar till att vaka över den. 2 Efter tjugo år, 3 omvänder sig Israels barn högtidligen vid Mispa genom Samuels försorg. 7 Medan Samuel ber och offrar, bringar HERREN Filistéerna i förvirring genom åska vid Eben-Eser. 13 Filistéerna blir kuvade. 15 Samuel dömer Israel i frid och gudsfruktan.

1Sam 7:1 OCH männen från Kirjat-Jearim kom, och hämtade upp HERRENS ark, och förde den in i Abinadabs hus på kullen, och de helgade hans son Eleasar till att vakta HERRENS ark.

1Sam 7:2 Och det skedde, medan arken stannade i Kirjat-Jearim, att tiden blev lång; ty det var tjugo år: Och hela Israels hus suckade efter HERREN.

1Sam 7:3 ¶ Och Samuel talade till hela Israels hus, och sade, Om ni vänder om till HERREN av hela ert hjärta, så lägg bort de främmande gudarna och Astarterna från er mitt, och bered era hjärtan för HERREN, och tjäna honom allena: så skall han befria er ur Filistéernas hand. *

1Sam 7:4 Då lade Israels barn bort Baalim och Astarterna, och tjänade HERREN allena. *

1Sam 7:5 Och Samuel sade, Samla hela Israel till Mispa, och jag skall be till HERREN för er.

1Sam 7:6 Och de samlades till Mispa, och öste upp vatten, och utgöt det inför HERREN, och fastade den dagen, och sade där, Vi har syndat mot HERREN. Och Samuel dömde Israels barn i Mispa.

1Sam 7:7 Och när Filistéerna hörde att Israels barn hade samlats till Mispa, drog Filistéernas hövdingar upp mot Israel. Och när Israels barn hörde det, blev de rädda för Filistéerna.

1Sam 7:8 Och Israels barn sade till Samuel, Upphör inte att ropa till HERREN, vår Gud för oss, så att han frälser oss ur Filistéernas hand.

1Sam 7:9 ¶ Och Samuel tog ett diande lamm ,och offrade det helt och hållet som brännoffer åt HERREN: och Samuel ropade till HERREN för Israel; och HERREN hörde honom.

1Sam 7:10 Och medan Samuel offrade brännoffret, drog Filistéerna nära för att strida mot Israel: men HERREN dundrade med ett stort dunder den dagen över Filistéerna, och förvirrade dem; och de blev slagna inför Israel.

1Sam 7:11 Och Israels män drog ut från Mispa, och förföljde Filistéerna, och slog dem, tills de kom nedanför Bet-Kar.

1Sam 7:12 Då tog Samuel en sten, och reste den mellan Mispa och Shen, och kallade dess namn Eben-Haeser, och sade, Hitintills har HERREN hjälpt oss.

1Sam 7:13 ¶ Så blev Filistéerna kuvade, och de kom inte mer in i Israels ytterland: och HERRENS hand var emot Filistéerna alla Samuels dagar. *

1Sam 7:14 Och de städer som Filistéerna hade tagit från Israel blev återställda åt Israel, från Ekron ända till Gat; och deras ytterlanden befriade Israel ur Filistéernas hand. Och det var frid mellan Israel och Amoréerna. *

1Sam 7:15 Och Samuel dömde Israel alla sina livsdagar.

1Sam 7:16 Och han gick år efter år runt i krets till Bet-el, och Gilgal, och Mispa, och dömde Israel på alla dessa platser.

1Sam 7:17 Och hans återvändande var till Rama; ty där var hans hus; och där dömde han Israel; och där byggde han ett altare åt HERREN.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 8

1 På grund av Samuels söners dåliga styre begär Israels barn en kung. 6 Samuel ber i sorg och blir tröstad av Gud. 10 Han förklarar hur en kung skall vara. 19 Gud vill att Samuel skall ge efter för folkets enträgenhet.

1Sam 8:1 OCH det skedde, när Samuel blev gammal, att han satte sina söner till domare över Israel.

1Sam 8:2 Och namnet på hans förstfödde var Joel; och namnet på hans andre var Abia: de var domare i Beer-Sheba.

1Sam 8:3 Men hans söner vandrade inte i hans vägar, utan vek av efter vinning, och tog mutor, och förvred dom.

1Sam 8:4 Då samlades alla Israels äldste, och kom till Samuel i Rama,

1Sam 8:5Och sade till honom, Se, du är gammal, och dina söner vandrar inte i dina vägar: sätt nu en kung över oss så att han dömer oss såsom alla nationer.

1Sam 8:6 ¶ Men detta misshagade Samuel, när de sade, Ge oss en kung som skall döma oss. Och Samuel bad till HERREN.

1Sam 8:7 Och HERREN sade till Samuel, Hör folkets röst i allt vad de säger till dig: ty de har inte förkastat dig, utan de har förkastat mig, så att jag inte skall regera över dem.

1Sam 8:8 Såsom alla de gärningar de har gjort från den dag då jag förde dem upp ur Egypten ända till denna dag, därmed att de har övergivit mig, och tjänat andra gudar, så gör de också mot dig.

1Sam 8:9 Hör nu därför deras röst: dock skall du allvarligt varna dem, och låta dem veta vilken sed den kung skall ha som kommer att regera över dem.

1Sam 8:10 ¶ Och Samuel sade alla HERRENS ord till folket som begärde en kung av honom.

1Sam 8:11 Och han sade, Detta skall vara den kungs sed som kommer att regera över er: Han skall ta era söner, och sätta dem åt sig, till sina vagnar, och till sina ryttare; och några skall springa framför hans vagnar.

1Sam 8:12 Och han skall sätta dem till hövitsmän över tusenden, och hövitsmän över femtio; och låta dem plöja hans jord, och skörda hans säd, och göra hans krigsredskap, och hans vagnars redskap.

1Sam 8:13 Och han skall ta era döttrar till att tillreda söta rätter, och till kokerskor, och till bagerskor. *

1Sam 8:14 Och han skall ta era fält, och era vingårdar, och era olivlundar, ja de bästa av dem, och ge dem åt sina tjänare.

1Sam 8:15 Och han skall ta tionde av er säd, och av era vingårdar, och ge åt sina ämbetsmän, och åt sina tjänare.

1Sam 8:16 Och han skall ta era tjänare, och era tjänarinnor, och era bästa unga män, och era åsnor, och sätta dem till sitt arbete.

1Sam 8:17 Han skall ta tionde av era får, och ni skall vara hans tjänare.

1Sam 8:18 Och ni skall ropa i den dagen över er kung som ni själva har utvalt åt er; men HERREN skall inte höra er i den dagen.

1Sam 8:19 ¶ Men folket vägrade att höra Samuels röst, och de sade, Nej; utan en kung skall vara över oss;

1Sam 8:20 Så att också vi kan vara såsom alla nationer; och vår kung skall döma oss, och gå ut framför oss, och strida våra strider.

1Sam 8:21 Och Samuel hörde alla folkets ord, och återgav dem i HERRENS öron.

1Sam 8:22 Och HERREN sade till Samuel, Hör deras röst, och sätt en kung över dem. Och Samuel sade till Israels män, Gå, var och en till sin stad.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 9

1 Saul, förtvivlad över att inte finna sin fars åsnor, 6 genom sin tjänares råd, 11 och genom unga flickors vägledning, 15 enligt Guds uppenbarelse, 18 kommer till Samuel. 19 Samuel tar emot Saul vid gästabudet. 25 Samuel, efter ett förtroligt samtal, följer Saul ett stycke på vägen.

1Sam 9:1 NU var det en man av Benjamins stam, vars namn var Kish, Abiels son, Serors son, Bekorats son, Afiahs son, en Benjaminit, en mäktig man.

1Sam 9:2 Och han hade en son, vars namn var Saul, en utvald ung man, och skön: och det fanns ingen bland Israels barn som var skönare än han: från hans skuldror och uppåt var han högre än allt folket.

1Sam 9:3 Och åsnorna som tillhörde Kish Sauls fader hade gått förlorade. Och Kish sade till Saul sin son, Ta nu med dig en av tjänarna, och stå upp, och gå och sök efter åsnorna.

1Sam 9:4 Och han gick igenom Efraims bergsbygd, och gick igenom landet Shalisha, men de fann dem inte: sedan gick de igenom landet Shalim, men där var de inte: och han gick igenom Benjaminiternas land, men de fann dem inte.

1Sam 9:5 Och när de kom till Sufs land, sade Saul till sin tjänare som var med honom, Kom, låt oss vända tillbaka; så att inte min fader slutar att bekymra sig om åsnorna, och i stället oroar sig för oss.

1Sam 9:6 Och han sade till honom, Se nu, i denna stad finns en man av Gud, och han är en aktad man; allt vad han säger går sannerligen i uppfyllelse: låt oss nu gå dit; måhända kan han visa oss vår väg den som vi bör gå.

1Sam 9:7 Då sade Saul till sin tjänare, Men, se, om vi går, vad skall vi då föra mannen? ty brödet är slut i våra kärl, och det finns ingen gåva att föra till mannen av Gud: vad har vi?

1Sam 9:8 Och tjänaren svarade Saul åter, och sade, Se, jag har här till hands en fjärdedels sikels silver: det skall jag ge åt mannen av Gud, så att han säger oss vår väg. *

1Sam 9:9 (Förr i tiden i Israel, när en man gick för att fråga Gud, sade man så, Kom, låt oss gå till siaren: ty han som nu kallas en Profet kallades förr en Siare.) *

1Sam 9:10 Då sade Saul till sin tjänare, Du har talat väl; kom, låt oss gå. Så gick de till den stad där mannen av Gud var.

1Sam 9:11 ¶ Och medan de gick uppför kullen till staden, mötte de unga flickor som gick ut för att hämta vatten, och de sade till dem, Är siaren här?

1Sam 9:12 Och de svarade dem, och sade, Ja, se, han är framför er: skynda nu, ty i dag har han kommit till staden; ty där är i dag ett folkets offer på höjden:

1Sam 9:13 Så snart ni kommer in i staden, skall ni genast finna honom, innan han går upp till höjden för att äta: ty folket äter inte förrän han kommer, eftersom han välsignar offret; och därefter äter de som är bjudna. Gå nu därför upp; ty vid denna tid skall ni finna honom.

1Sam 9:14 Och de gick upp till staden: och när de kom in i staden, se, då kom Samuel emot dem, för att gå upp till höjden.

1Sam 9:15 ¶ Men HERREN hade uppenbarat i Samuels öra en dag innan Saul kom, och sagt,

1Sam 9:16 I morgon vid denna tid skall jag sända dig en man från Benjamins land, och du skall smörja honom till furste över mitt folk Israel, så att han frälser mitt folk ur Filistéernas hand: ty jag har sett till mitt folk, eftersom deras rop har kommit till mig. *

1Sam 9:17 Och när Samuel såg Saul, sade HERREN till honom, Se, det är den man som jag talade till dig om! denne skall regera över mitt folk.

1Sam 9:18 Då trädde Saul fram till Samuel i porten, och sade, Säg mig, jag ber dig, var siarens hus är.

1Sam 9:19 Och Samuel svarade Saul, och sade, Jag är siaren: gå upp framför mig till höjden; ty i dag skall ni äta med mig, och i morgon skall jag låta dig gå, och skall säga dig allt som är i ditt hjärta.

1Sam 9:20 Och vad angår dina åsnor, som gick förlorade för tre dagar sedan, så fäst inte ditt sinne vid dem, ty de är funna. Och på vem är hela Israels längtan riktad? Är den inte riktad på dig, och på hela din faders hus?

1Sam 9:21 Och Saul svarade och sade, Är jag inte en Benjaminit, av den minsta av Israels stammar? och min familj den ringaste av alla familjer i Benjamins stam? varför talar du då sådant till mig?

1Sam 9:22 Och Samuel tog Saul och hans tjänare, och förde dem in i salen, och satte dem på den förnämsta platsen bland dem som var bjudna, vilka var omkring trettio personer.

1Sam 9:23 Och Samuel sade till kokaren, Bär fram den del som jag gav dig, om vilken jag sade till dig, Lägg den åt sidan hos dig.

1Sam 9:24 Och kokaren tog upp bogen, och det som låg på den, och satte det framför Saul. Och Samuel sade, Se detta är det som är kvar! lägg det framför dig, och ät: ty till denna stund har det varit bevarat åt dig sedan jag sade, Jag har bjudit folket. Så åt Saul med Samuel den dagen.

1Sam 9:25 ¶ Och när de hade gått ner från höjden in i staden, samtalade Samuel med Saul på husets tak.

1Sam 9:26 Och de stod tidigt upp: och det skedde vid gryningens tid, att Samuel kallade på Saul uppe på husets tak, och sade, Stå upp, så att jag kan sända dig iväg. Och Saul stod upp, och de gick båda två ut, han och Samuel.

1Sam 9:27 Och när de gick ner till stadens yttersta del, sade Samuel till Saul, Säg åt tjänaren att gå vidare framför oss (och han gick vidare), men stå du kvar en stund, så att jag får låta dig höra Guds ord.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 10

1 Samuel smörjer Saul. 2 Han bekräftar honom genom förutsägelsen av tre tecken. 9 Sauls hjärta blir förändrat, och han profeterar. 14 Han döljer saken om kungadömet för sin farbror. 17 Saul blir utvald vid Mispa genom lottkastning. 26 Hans undersåtars skilda sinnelag.

1Sam 10:1 DÅ tog Samuel en flaska med olja, och göt den över hans huvud, och kysste honom, och sade, Är det inte så att HERREN har smort dig till furste över sin arvedel? *

1Sam 10:2 När du i dag har gått från mig, skall du finna två män vid Rakels grav vid Benjamins gräns, vid Selsa; och de skall säga till dig, Åsnorna som du gick för att söka är funna: och, se, din fader har upphört att bekymra sig om åsnorna, och sörjer nu för er, och säger, Vad skall jag göra för min son?

1Sam 10:3 Sedan skall du gå vidare därifrån, och komma till Tabors slätt, och där skall tre män möta dig som går upp till Gud i Bet-el, den ene bärande tre killingar, den andre bärande tre brödlimpor, och den tredje bärande en flaska vin:

1Sam 10:4 Och de skall hälsa dig, och ge dig två brödlimpor; som du skall ta emot ur deras hand.

1Sam 10:5 Därefter skall du komma till Guds höjd, där Filistéernas förläggning är: och det skall ske, när du kommer dit till staden, att du skall möta en skara profeter som kommer ner från höjden med psaltare, och tamburin, och flöjt, och harpa, framför sig; och de skall profetera.

1Sam 10:6 Och HERRENS Ande skall komma över dig, och du skall profetera med dem, och förvandlas till en annan man. *

1Sam 10:7 Och när dessa tecken har kommit över dig, gör då vad tillfälle gives; ty Gud är med dig.

1Sam 10:8 Och du skall gå ner före mig till Gilgal; och, se, jag skall komma ner till dig, för att offra brännoffer, och slakta fridsoffer: sju dagar skall du vänta, tills jag kommer till dig, och låter dig veta vad du skall göra.

1Sam 10:9 ¶ Och det skedde, när han vände ryggen till för att gå från Samuel, att Gud gav honom ett annat hjärta: och alla dessa tecken skedde den dagen.

1Sam 10:10 Och när de kom dit till kullen, se, då mötte honom en skara profeter; och Guds Ande kom över honom, och han profeterade ibland dem.

1Sam 10:11 Och det skedde, när alla som kände honom förut, såg att, han profeterade bland profeterna, att folket sade till varandra, Vad är detta som har kommit över Kishs son? Är Saul också bland profeterna? *

1Sam 10:12 Och en av dem som var där svarade och sade, Men vem är deras fader? Därför blev det ett ordspråk: Är Saul också bland profeterna?

1Sam 10:13 Och när han hade slutat att profetera, kom han till höjden.

1Sam 10:14 ¶ Och Sauls farbror sade till honom och till hans tjänare, Vart gick ni? Och han sade: För att söka åsnorna: och när vi såg att de inte fanns någonstans, gick vi till Samuel.

1Sam 10:15 Och Sauls farbror sade, Säg mig, jag ber dig, vad Samuel sade till dig.

1Sam 10:16 Och Saul sade till sin farbror, Han sade oss rent ut att åsnorna var funna. Men om kungadömets sak, som Samuel talade om, berättade han inte för honom.

1Sam 10:17 ¶ Och Samuel kallade folket samman till HERREN i Mispa;

1Sam 10:18 Och sade till Israels barn, Så säger HERREN Israels Gud, Jag förde Israel upp ur Egypten, och befriade er ur Egyptiernas hand och ur alla kungadömens hand, och ur deras hand som förtryckte er:

1Sam 10:19 Men ni har i dag förkastat er Gud, han som själv frälste er ur alla era olyckor och era trångmål; och ni har sagt till honom, Nej, utan sätt en kung över oss. Träd nu fram inför HERREN efter era stammar, och efter era tusenden.

1Sam 10:20 Och när Samuel lät alla Israels stammar träda fram, blev Benjamins stam uttagen.

1Sam 10:21 Och när han lät Benjamins stam träda fram efter deras familjer, blev Matris familj uttagen, och Saul sonen till Kish blev uttagen: och när de sökte honom, kunde han inte bli funnen.

1Sam 10:22 Därför frågade de HERREN vidare, om mannen ännu hade kommit dit. Och HERREN svarade, Se, han har gömt sig bland bagaget. *

1Sam 10:23 Och de sprang och hämtade honom därifrån: och när han stod bland folket, var han högre än allt folket från sina skuldror och uppåt.

1Sam 10:24 Och Samuel sade till allt folket, Ser ni honom som HERREN har utvalt, att det finns ingen lik honom bland allt folket? Och allt folket ropade, och sade, Gud bevare kungen.

1Sam 10:25 Då talade Samuel för folket om kungadömets sed, och skrev den i en bok, och lade den inför HERREN. Och Samuel sände bort allt folket, var och en till sitt hus.

1Sam 10:26 ¶ Och Saul gick också hem till Gibea; och med honom gick en skara män, vilkas hjärtan Gud hade rört.

1Sam 10:27 Men Belials söner sade, Hur skall denne man kunna frälsa oss? Och de föraktade honom, och bar inte fram några gåvor till honom. Men han teg. *

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 11

1 Nahash erbjuder dem i Jabes-Gilead ett skamligt villkor. 4 De sänder bud och blir befriade av Saul. 12 Därigenom blir Saul bekräftad, och hans kungadöme förnyas.

1Sam 11:1 DÅ drog Ammoniten Nahas upp, och slog läger mot Jabes i Gilead: och alla männen i Jabes sade till Nahas, Slut ett förbund med oss, så skall vi tjäna dig.

1Sam 11:2 Och Ammoniten Nahas svarade dem, På detta villkor vill jag sluta ett förbund med er, att jag får sticka ut allas era högra ögon, och lägga detta till vanära över hela Israel.

1Sam 11:3 Och Jabes’ äldste sade till honom, Ge oss sju dagars frist, så att vi kan sända budbärare till alla Israels ytterlanden: och om det då inte finns någon som räddar oss, skall vi komma ut till dig. *

1Sam 11:4 ¶ Då kom budbärarna till Sauls Gibea, och berättade dessa ord i folkets öron: och allt folket höjde sina röster, och grät.

1Sam 11:5 Och, se, Saul kom efter boskapen från fältet; och Saul sade, Vad fattas folket att de gråter? Och de berättade för honom vad männen i Jabes hade sagt.

1Sam 11:6 Och Guds Ande kom över Saul när han hörde dessa ord, och hans vrede upptändes mycket.

1Sam 11:7 Och han tog ett par oxar, och högg dem i stycken, och sände dem genom alla Israels ytterlanden med budbärarnas hand, och sade, Den som inte drar ut efter Saul och efter Samuel, så skall det göras med hans oxar. Och HERRENS fruktan föll över folket, och de drog ut såsom en man. *

1Sam 11:8 Och när han mönstrade dem i Besek, var Israels barn trehundra tusen, och Juda män trettio tusen.

1Sam 11:9 Och de sade till budbärarna som hade kommit, Så skall ni säga till männen i Jabes i Gilead, I morgon, vid den tid då solen är het, skall ni få hjälp. Och budbärarna kom och förkunnade detta för männen i Jabes; och de gladdes.

1Sam 11:10 Därför sade männen i Jabes, I morgon skall vi komma ut till er, och ni får göra med oss allt som synes er gott.

1Sam 11:11 Och det skedde nästa dag, att Saul delade folket i tre skaror; och de trängde in mitt i lägret i morgonvakten, och slog Ammoniterna till dess dagen blev het: och det skedde, att de som återstod blev kringspridda, så att inte två av dem blev kvar tillsammans.

1Sam 11:12 ¶ Då sade folket till Samuel, Vem är det som sade, Skall Saul regera över oss? för hit männen, så att vi kan döda dem.

1Sam 11:13 Men Saul sade, Ingen man skall dödas i dag: ty i dag har HERREN utfört frälsning i Israel.

1Sam 11:14 Då sade Samuel till folket, Kom, låt oss gå till Gilgal, och förnya kungadömet där.

1Sam 11:15 Och allt folket gick till Gilgal; och där gjorde de Saul till kung inför HERREN i Gilgal; och där offrade de fridsoffer inför HERREN; och där gladde sig Saul och alla Israels män mycket.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 12

1 Samuel vittnar om sin redlighet. 6 Han tillrättavisar folket för deras otacksamhet. 16 Han skrämmer dem med åska under skördetiden. 20 Han tröstar dem i Guds barmhärtighet.

1Sam 12:1 OCH Samuel sade till hela Israel, Se, jag har hört er röst i allt vad ni sade till mig, och har satt en kung över er.

1Sam 12:2 Och nu, se, kungen vandrar framför er: och jag är gammal och gråhårig; och, se, mina söner är hos er: och jag har vandrat framför er från min ungdom ända till denna dag.

1Sam 12:3 Se, här är jag: vittna mot mig inför HERREN, och inför hans smorde: vems oxe har jag tagit? eller vems åsna har jag tagit? eller vem har jag bedragit? vem har jag förtryckt? eller ur vems hand har jag tagit någon muta för att därmed förblinda mina ögon? och jag skall återgälda er det.

1Sam 12:4 Och de sade, Du har inte bedragit oss, och inte förtryckt oss, och du har inte tagit något ur någon mans hand.

1Sam 12:5 Och han sade till dem, HERREN är vittne mot er, och hans smorde är vittne denna dag, att ni inte har funnit något i min hand. Och de svarade, Han är vittne.

1Sam 12:6 ¶ Och Samuel sade till folket, Det är HERREN som upphöjde Mose och Aron, och som förde era fäder upp ur Egyptens land.

1Sam 12:7 Stå nu därför stilla, så att jag får tala till er inför HERREN om alla HERRENS rättfärdiga gärningar, som han har gjort mot er och mot era fäder.

1Sam 12:8 När Jakob hade kommit till Egypten, och era fäder ropade till HERREN, då sände HERREN Mose och Aron, som förde era fäder ut ur Egypten, och lät dem bo på denna plats.

1Sam 12:9 Men när de glömde HERREN sin Gud, sålde han dem i Siseras hand, härhövitsmannen i Hasor, och i Filistéernas hand, och i Moabs kungs hand, och dessa stred mot dem.

1Sam 12:10 Och de ropade till HERREN, och sade, Vi har syndat, ty vi har övergivit HERREN, och tjänat Baalim och Astarterna: men befria oss nu ur våra fienders hand, så skall vi tjäna dig. *

1Sam 12:11 Och HERREN sände Jerubbaal, och Bedan, och Jefta, och Samuel, och befriade er ur era fienders hand runt omkring, och ni bodde i trygghet.

1Sam 12:12 Men när ni såg att Ammoniternas kung Nahas kom mot er, sade ni till mig, Nej; utan en kung skall regera över oss: fastän HERREN er Gud var er kung.

1Sam 12:13 Se nu därför den kung som ni har utvalt, och som ni har begärt! och, se, HERREN har satt en kung över er.

1Sam 12:14 Om ni fruktar HERREN, och tjänar honom och lyder hans röst, och inte gör uppror mot HERRENS befallning, då skall både ni och den kung som regerar över er fortsätta att följa HERREN er Gud:

1Sam 12:15 Men om ni inte lyder HERRENS röst, utan gör uppror mot HERRENS befallning, då skall HERRENS hand vara mot er, såsom den var mot era fäder.

1Sam 12:16 ¶ Stå nu därför och se detta stora ting, som HERREN skall göra inför era ögon.

1Sam 12:17 Är det inte veteskörd i dag? Jag skall ropa till HERREN, och han skall sända åska och regn; så att ni förstår och ser att er ondska är stor, den som ni har gjort inför HERREN, genom att begära en kung åt er.

1Sam 12:18 Och Samuel ropade till HERREN; och HERREN sände åska och regn den dagen: och allt folket fruktade HERREN och Samuel mycket.

1Sam 12:19 Och allt folket sade till Samuel, Bed för dina tjänare till HERREN din Gud, att vi inte dör: ty till alla våra synder har vi lagt denna ondska, att vi har begärt en kung åt oss.

1Sam 12:20 ¶ Och Samuel sade till folket, Frukta inte: ni har gjort all denna ondska: men vänd er inte bort från att följa HERREN, utan tjäna HERREN av hela ert hjärta:

1Sam 12:21 Och vänd er inte bort: ty då skulle ni följa efter tomma ting, som varken kan gagna eller befria; eftersom de är tomma.

1Sam 12:22 Ty HERREN skall inte överge sitt folk för sitt stora namns skull: eftersom det har behagat HERREN att göra er till sitt folk.

1Sam 12:23 Och för min del, Gud förbjude att jag skulle synda mot HERREN genom att upphöra att be för er: utan jag skall lära er den goda och rätta vägen:

1Sam 12:24 Frukta bara HERREN, och tjäna honom i sanning av hela ert hjärta: ty betänk hur stora ting han har gjort för er.

1Sam 12:25 Men om ni fortfarande handlar ont, skall ni förgås, både ni och er kung.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 13

1 Sauls utvalda skara. 3 Han kallar Hebréerna till Gilgal mot Filistéerna, vilkas garnison Jonatan hade slagit. 5 Filistéernas stora här. 6 Israels barns nöd. 8 Saul, trött på att vänta på Samuel, offrar. 11 Samuel tillrättavisar honom. 17 Filistéernas tre härjningståg. 19 Filistéernas politik att inte tillåta någon smed i Israel.

1Sam 13:1 SAUL hade regerat ett år; och när han hade regerat två år över Israel,

1Sam 13:2 Utvalde Saul sig tre tusen män av Israel; därav var två tusen med Saul i Mikmas och på Bet-els berg, och tusen var med Jonatan i Benjamins Gibea: men resten av folket sände han var man till sitt tält.

1Sam 13:3 Och Jonatan slog Filistéernas förläggning som var i Geba, och Filistéerna fick höra det. Och Saul lät stöta i trumpeten genom hela landet, och sade, Låt Hebréerna höra.

1Sam 13:4 Och hela Israel hörde sägas att Saul hade slagit Filistéernas förläggning, och att Israel hade blivit förhatligt för Filistéerna. Och folket kallades samman efter Saul till Gilgal.

1Sam 13:5 ¶ Och Filistéerna samlade sig för att strida mot Israel, trettio tusen vagnar, och sex tusen ryttare, och folk som sanden vid havets strand i mängd: och de drog upp, och slog läger i Mikmas, öster om Bet-Aven.

1Sam 13:6 När Israels män såg att de var i trångmål, (ty folket var hårt pressat,) då gömde sig folket i grottor, och i snår, och i klippor, och i höjder, och i gropar.

1Sam 13:7 Och några av Hebréerna gick över Jordan till Gads och Gileads land. Men Saul var ännu i Gilgal, och allt folket följde honom darrande.

1Sam 13:8 ¶ Och han väntade sju dagar, enligt den tid som Samuel hade fastställt: men Samuel kom inte till Gilgal; och folket skingrades från honom.

1Sam 13:9 Då sade Saul, För hit brännoffret till mig, och fridsoffren. Och han frambar brännoffret. *

1Sam 13:10 Och det skedde, när han just hade gjort slut på att frambära brännoffret, se, då kom Samuel; och Saul gick ut för att möta honom, för att hälsa honom.

1Sam 13:11 ¶ Och Samuel sade, Vad har du gjort? Och Saul sade, Eftersom jag såg att folket skingrades från mig, och att du inte kom inom de fastställda dagarna, och att Filistéerna samlade sig i Mikmas;

1Sam 13:12 Därför sade jag, Nu skall Filistéerna komma ner mot mig till Gilgal, och jag har inte åkallat HERREN: därför tog jag mig samman, och frambar ett brännoffer.

1Sam 13:13 Och Samuel sade till Saul, Du har handlat dåraktigt: du har inte hållit HERRENS din Guds befallning, som han befallde dig: ty nu skulle HERREN ha befäst ditt kungadöme över Israel för evigt.

1Sam 13:14 Men nu skall ditt kungadöme inte bestå: HERREN har sökt åt sig en man efter sitt hjärta, och HERREN har befallt honom att vara furste över sitt folk, eftersom du inte har hållit det som HERREN befallde dig. *

1Sam 13:15 Och Samuel stod upp, och gick från Gilgal till Benjamins Gibea. Och Saul mönstrade folket som var hos honom, omkring sex hundra män.

1Sam 13:16 Och Saul, och hans son Jonatan, och folket som var hos dem, stannade i Benjamins Gibea: men Filistéerna slog läger i Mikmas.

1Sam 13:17 ¶ Och härjningstrupper drog ut från Filistéernas läger i tre skaror: den ena skaran vände sig mot vägen som leder till Ofra, till Suals land:

1Sam 13:18 Och en annan skara vände sig mot vägen till Bet-Horon: och en tredje skara vände sig mot vägen till gränsen som vetter mot Seboims dal mot vildmarken.

1Sam 13:19 ¶ Men ingen smed fanns i hela Israels land: ty Filistéerna sade, Så att inte Hebréerna gör sig svärd eller spjut: *

1Sam 13:20 Men alla Israeliterna gick ner till Filistéerna, för att var man slipa sin plogbill, och sin plogkniv, och sin yxa, och sin hacka.

1Sam 13:21 Och priset var en pim för hackorna, och för plogknivarna, och för gafflarna, och för yxorna, och för att skärpa oxpikarna. *

1Sam 13:22 Så skedde det på stridens dag, att det inte fanns vare sig svärd eller spjut i handen på någon av allt det folk som var med Saul och Jonatan: men hos Saul och hos hans son Jonatan fanns det.

1Sam 13:23 Och Filistéernas förläggning drog ut till passet vid Mikmas.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 14

1 Jonatan, ovetande för sin far, prästen och folket, går och slår mirakulöst Filistéernas garnison. 15 En gudomlig skräck gör att de slår varandra. 17 Saul, utan att avvakta prästens svar, går till anfall. 21 De tillfångatagna Hebréerna och de Israeliter som hade gömt sig sluter sig till anfallet mot dem. 24 Sauls oförståndiga ed hindrar segern. 32 Han hindrar folket från att äta blod. 35 Han bygger ett altare. 36 Jonatan, som tas ut genom lott, räddas av folket. 47 Sauls styrka och familj.

1Sam 14:1 OCH det skedde en dag, att Jonatan sonen till Saul sade till den unge mannen som bar hans vapen, Kom, låt oss gå över till Filistéernas förläggning, som är på andra sidan. Men han sade det inte till sin fader.

1Sam 14:2 Och Saul stannade i utkanten av Gibea under ett granatäppelträd som var i Migron: och folket som var med honom var omkring sex hundra män.

1Sam 14:3 Och Ahia, Ahitubs son, I-Kabods broder, Pinehas’ son, Elis son, HERRENS präst i Silo, bar efoden. Och folket visste inte att Jonatan hade gått.

1Sam 14:4 ¶ Och mellan passen, genom vilka Jonatan sökte gå över till Filistéernas förläggning, fanns det en vass klippa på den ena sidan, och en vass klippa på den andra sidan: och den enas namn var Boses, och den andras namn var Sene.

1Sam 14:5 Den enas förkant låg norrut mitt emot Mikmas, och den andra låg söderut mitt emot Gibea.

1Sam 14:6 Och Jonatan sade till den unge mannen som bar hans vapen, Kom, låt oss gå över till dessa oomskurnas förläggning: måhända skall HERREN verka för oss: ty för HERREN finns inget hinder att frälsa genom många eller genom få.

1Sam 14:7 Och hans vapendragare sade till honom, Gör allt som är i ditt hjärta: vänd dig dit; se, jag är med dig efter ditt hjärta.

1Sam 14:8 Då sade Jonatan, Se, vi skall gå över till dessa män och visa oss för dem.

1Sam 14:9 Om de säger så till oss, Vänta tills vi kommer till er; då skall vi stå stilla på vår plats, och inte gå upp till dem.

1Sam 14:10 Men om de säger så, Kom upp till oss; då skall vi gå upp: ty HERREN har givit dem i vår hand: och detta skall vara ett tecken för oss.

1Sam 14:11 Och de visade sig båda för Filistéernas förläggning, och Filistéerna sade, Se, Hebréerna kommer fram ur hålen där de hade gömt sig.

1Sam 14:12 Och männen i förläggningen svarade Jonatan och hans vapendragare, och sade, Kom upp till oss, så skall vi visa er något. Och Jonatan sade till sin vapendragare: Kom upp efter mig: ty HERREN har givit dem i Israels hand.

1Sam 14:13 Och Jonatan klättrade upp på sina händer och på sina fötter, och hans vapendragare efter honom: och de föll inför Jonatan; och hans vapendragare dödade efter honom.

1Sam 14:14 Och den första slakten, som Jonatan och hans vapendragare gjorde, var omkring tjugo män, inom ett stycke land av ungefär ett halv fält, som ett par oxar kan plöja.

1Sam 14:15 Och det blev bävan i lägret, på fältet, och bland allt folket: både förläggningen, och härjningstrupperna bävade, och jorden skakade: så blev det en mycket stor bävan.

1Sam 14:16 Och Sauls väktare i Benjamins Gibea såg; och, se, hopen smälte bort, och slog ner varandra.

1Sam 14:17 Då sade Saul till folket som var med honom, Räkna nu, och se vem som har gått bort från oss. Och när de räknade, se, då var varken Jonatan eller hans vapendragare där.

1Sam 14:18 Och Saul sade till Ahia, För hit Guds ark. Ty Guds ark var vid den tiden hos Israels barn.

1Sam 14:19 ¶ Och det skedde, medan Saul talade med prästen, att bullret som var i Filistéernas läger fortsatte och tilltog: och Saul sade till prästen, Dra tillbaka din hand.

1Sam 14:20 Och Saul och allt folket som var med honom samlades, och de kom till striden: och, se, var mans svärd var mot hans medbroder, och det var en mycket stor förvirring.

1Sam 14:21 Och även de Hebréer som tidigare hade varit hos Filistéerna, som hade gått upp med dem i lägret från landet runt omkring, också de vände om för att vara med Israeliterna som var med Saul och Jonatan.

1Sam 14:22 Likaså alla Israels män som hade gömt sig i Efraims bergsbygd, när de hörde att Filistéerna flydde, också de satte efter dem i striden.

1Sam 14:23 Så frälste HERREN Israel den dagen: och striden drog vidare till Bet-Aven.

1Sam 14:24 ¶ Och Israels män var hårt pressade den dagen: ty Saul hade besvurit folket, och sagt, Förbannad vare den man som äter någon mat innan aftonen, tills jag har hämnats på mina fiender. Så ingen av folket smakade någon mat.

1Sam 14:25 Och allt folket i landet kom till en skog; och där fanns honung på marken.

1Sam 14:26 Och när folket kom in i skogen, se, då droppade honungen; men ingen man förde sin hand till sin mun: ty folket fruktade eden.

1Sam 14:27 Men Jonatan hade inte hört när hans fader band folket med eden: därför räckte han fram änden av käppen som var i hans hand, och doppade den i en honungskaka, och förde sin hand till sin mun; och hans ögon blev klara.

1Sam 14:28 Då svarade en av folket, och sade, Din fader band folket strängt med en ed, och sade, Förbannad vare den man som äter någon mat denna dag. Och folket var utmattat.

1Sam 14:29 Då sade Jonatan, Min fader har fört landet i olycka: se, jag ber er, hur mina ögon har blivit klara, därför att jag smakade lite av denna honung.

1Sam 14:30 Hur mycket mer, om folket i dag hade ätit fritt av bytet från sina fiender som de fann? ty hade det då inte blivit ett ännu större nederlag bland Filistéerna?

1Sam 14:31 Och de slog Filistéerna den dagen från Mikmas till Ajalon: och folket var mycket utmattat.

1Sam 14:32 Och folket kastade sig över bytet, och tog får, och oxar, och kalvar, och slaktade dem på marken: och folket åt dem med blodet.

1Sam 14:33 ¶ Då berättade man det för Saul, och sade, Se, folket syndar mot HERREN, genom att äta med blodet. Och han sade, Ni har handlat trolöst: rulla en stor sten till mig i dag.

1Sam 14:34 Och Saul sade, Sprid er bland folket, och säg till dem, För hit till mig var man sin oxe, och var man sitt får, och slakta dem här, och ät; och synda inte mot HERREN genom att äta med blodet. Och allt folket förde var man sin oxe med sig den natten, och slaktade dem där.

1Sam 14:35 Och Saul byggde ett altare åt HERREN: detta var det första altare som han byggde åt HERREN.

1Sam 14:36 ¶ Och Saul sade, Låt oss dra ner efter Filistéerna om natten, och plundra dem till morgonljuset, och inte lämna en enda man av dem kvar. Och de sade, Gör allt som synes dig gott. Då sade prästen, Låt oss träda fram hit inför Gud.

1Sam 14:37 Och Saul frågade Gud, Skall jag dra ner efter Filistéerna? vill du ge dem i Israels hand? Men han svarade honom inte den dagen.

1Sam 14:38 Då sade Saul, Träd fram hit, alla folkets hövdingar: och märk och se i vem denna synd har varit i dag.

1Sam 14:39 Ty, så sant HERREN lever, som frälser Israel, även om det är i Jonatan min son, skall han visst dö. Men det fanns inte en man bland allt folket som svarade honom.

1Sam 14:40 Då sade han till hela Israel, Stå ni på ena sidan, och jag och Jonatan min son skall stå på den andra sidan. Och folket sade till Saul, Gör det som synes dig gott.

1Sam 14:41 Därför sade Saul till HERREN Israels Gud, Ge en fullkomlig lott. Och Saul och Jonatan blev tagna: men folket gick fria.

1Sam 14:42 Och Saul sade, Kasta lott mellan mig och Jonatan min son. Och Jonatan blev tagen.

1Sam 14:43 Då sade Saul till Jonatan, Säg mig vad du har gjort. Och Jonatan berättade det, och sade, Jag smakade bara lite honung med änden av käppen som var i min hand, och, se, jag måste dö.

1Sam 14:44 Och Saul svarade, Gud må göra så och mer därtill: ty du skall visst dö, Jonatan.

1Sam 14:45 Men folket sade till Saul, Skall Jonatan dö, han som har verkat denna stora frälsning i Israel? Gud förbjude: så sant HERREN lever, inte ett hår av hans huvud skall falla till jorden; ty han har verkat med Gud denna dag. Så räddade folket Jonatan, så att han inte dog.

1Sam 14:46 Då drog Saul upp från att förfölja Filistéerna: och Filistéerna gick till sin plats.

1Sam 14:47 ¶ Och Saul tog kungadömet över Israel, och stred mot alla sina fiender runt omkring, mot Moab, och mot Ammons barn, och mot Edom, och mot Sobas kungar, och mot Filistéerna: och varthelst han vände sig, kuvade han dem.

1Sam 14:48 Och han samlade ett läger, och slog Amalekiterna, och befriade Israel ur händerna på dem som plundrade dem.

1Sam 14:49 Och Sauls söner var Jonatan, och Jishvi, och Malki-Sua: och namnen på hans två döttrar var dessa; den förstföddas namn Merab, och den yngstas namn Mikal:

1Sam 14:50 Och namnet på Sauls hustru var Ahinoam, Ahimaas’ dotter: och namnet på fursten över hans läger var Abner, Ners son, Sauls farbroder.

1Sam 14:51 Och Kis var Sauls fader; och Ner Abners fader var Abiels son.

1Sam 14:52 Och det var ett hårt krig mot Filistéerna alla Sauls dagar: och när Saul såg någon stark man, eller någon tapper man, tog han honom till sig.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 15

1 Samuel sänder Saul att förgöra Amalek. 6 Saul visar gunst mot Keniterna. 8 Han skonar Agag och det bästa av bytet. 10 Samuel förkunnar för Saul, som berömmer och urskuldar sig själv, Guds förkastelse av honom för hans olydnad. 24 Sauls förödmjukelse. 32 Samuel dödar Agag. 34 Samuel och Saul skiljs åt.

1Sam 15:1 OCH Samuel sade också till Saul, HERREN sände mig för att smörja dig till kung över sitt folk, över Israel: hör nu därför på HERRENS ords röst.

1Sam 15:2 Så säger HERREN Sebaot, Jag har ihågkommit vad Amalek gjorde mot Israel, hur han lade sig i bakhåll för honom på vägen, när han drog upp ur Egypten.

1Sam 15:3 Gå nu och slå Amalek, och förgör allt vad de har, och skona dem inte; utan döda både man och kvinna, spädbarn och diande, oxe och får, kamel och åsna.

1Sam 15:4 Och Saul samlade folket, och mönstrade dem i Telaim, två hundra tusen fotfolk, och tio tusen män av Juda.

1Sam 15:5 Och Saul kom till Amaleks stad, och lade sig i bakhåll i dalen.

1Sam 15:6 ¶ Och Saul sade till Keniterna, Gå, bryt upp, dra er ner bort ifrån Amalekiterna, så att jag inte förgör er tillsammans med dem: ty ni visade godhet mot alla Israels barn, när de drog upp ur Egypten. Så drog Keniterna bort från Amalekiterna.

1Sam 15:7 Och Saul slog Amalekiterna från Havila ända till dess man kommer till Shur, som ligger mitt emot Egypten.

1Sam 15:8 Och han tog Agag Amalekiternas kung levande, och förgjorde allt folket med svärdets egg.

1Sam 15:9 Men Saul och folket skonade Agag, och det bästa av fåren, och oxarna, och göddjuren, och lammen, och allt som var gott, och ville inte förgöra dem fullständigt: men allt som var ringa och föraktligt, det förgjorde de fullständigt.

1Sam 15:10 ¶ Då kom HERRENS ord till Samuel, och sade,

1Sam 15:11 Det är mig till omvändelse att jag har satt Saul till kung, eftersom han har vänt tillbaka från att följa mig, och har inte utfört mina befallningar. Och Samuel blev bedrövad; och han ropade till HERREN hela natten. *

1Sam 15:12 Och när Samuel steg upp tidigt på morgonen för att möta Saul, blev det sagt, till Samuel, Saul kom till Karmel, och, se, han reste där ett minnesmärke åt sig själv, och drog vidare, och gick ner till Gilgal.

1Sam 15:13 Och Samuel kom till Saul: och Saul sade till honom, Välsignad vare du av HERREN: jag har fullgjort HERRENS befallning.

1Sam 15:14 Och Samuel sade, Vad betyder då detta fårens bräkande i mina öron, och oxarnas råmande som jag hör?

1Sam 15:15 Och Saul sade, De har fört dem från Amalekiterna: ty folket skonade det bästa av fåren och oxarna, för att offra åt HERREN din Gud; men resten har vi förgjort fullständigt.

1Sam 15:16 Då sade Samuel till Saul, Stanna, så skall jag säga dig vad HERREN sade till mig i natt. Och han sade till honom, Tala.

1Sam 15:17 Och Samuel sade, När du var liten i dina egna ögon, blev du då inte satt till huvud över Israels stammar, och smorde inte HERREN dig till kung över Israel?

1Sam 15:18 Och HERREN sände dig på en väg, och sade, Gå och förgör fullständigt syndarna Amalekiterna, och strid mot dem tills de är förtärda.

1Sam 15:19 Varför hörde du då inte på HERRENS röst, utan kastade dig över bytet, och gjorde det som var ont i HERRENS ögon?

1Sam 15:20 Och Saul sade till Samuel, Ja, jag har hört på HERRENS röst, och har gått den väg som HERREN sände mig på, och har fört Agag Amaleks kung, och har fullständigt förgjort Amalekiterna.

1Sam 15:21 Men folket tog av bytet, får och oxar, det främsta av det som skulle ha varit fullständigt förgjort, för att offra åt HERREN din Gud i Gilgal.

1Sam 15:22 Och Samuel sade, Har HERREN så stor lust till brännoffer och slaktoffer som till att höra HERRENS röst? Se, lydnad är bättre än offer, och att höra bättre än baggars fett.

1Sam 15:23 Ty uppror är såsom trolldom, och trots är såsom missgärning och avguderi. Eftersom du har förkastat HERRENS ord, har han också förkastat dig från att vara kung.

1Sam 15:24 ¶ Då sade Saul till Samuel, Jag har syndat: ty jag har överträtt HERRENS befallning, och dina ord: därför att jag fruktade folket, och hörde på deras röst.

1Sam 15:25 Nu ber jag, dig därför, förlåt min synd, och vänd tillbaka med mig, så att jag får tillbe HERREN.

1Sam 15:26 Men Samuel sade till Saul, Jag vill inte vända tillbaka med dig: ty du har förkastat HERRENS ord, och HERREN har förkastat dig från att vara kung över Israel.

1Sam 15:27 Och när Samuel vände sig om för att gå bort, fattade Saul tag i kanten på hans mantel, och den revs sönder.

1Sam 15:28 Och Samuel sade till honom, HERREN har i dag slitit Israels kungadöme ifrån dig, och givit det åt din nästa, som är bättre än du.

1Sam 15:29 Och Israels Styrka ljuger inte och gör ingen omvändelse: ty han är inte en människa, så att han skulle göra omvändelse. *

1Sam 15:30 Då sade han, Jag har syndat: men ära mig nu, jag ber dig, inför mitt folks äldste, och inför Israel, och vänd tillbaka med mig, så att jag får tillbe HERREN din Gud.

1Sam 15:31 Så vände Samuel tillbaka efter Saul; och Saul tillbad HERREN.

1Sam 15:32 ¶ Då sade Samuel, För hit till mig Agag Amalekiternas kung. Och Agag kom till honom försiktigt. Och Agag sade, Sannerligen dödens bitterhet är förbi.

1Sam 15:33 Och Samuel sade, Såsom ditt svärd har gjort kvinnor barnlösa, så skall din moder vara barnlös bland kvinnor. Och Samuel högg Agag i stycken inför HERREN i Gilgal.

1Sam 15:34 ¶ Därefter gick Samuel till Rama; och Saul gick upp till sitt hus i Sauls Gibea.

1Sam 15:35 Och Samuel kom inte mer för att se Saul intill sin dödsdag: dock sörjde Samuel över Saul: och HERREN gjorde omvändelse över att han hade gjort Saul till kung över Israel. *

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 16

Samuel, sänd av Gud, kommer till Betlehem under förevändning av ett offer. 6 Hans mänskliga omdöme blir tillrättavisat. 11 Han smörjer David. 15 Saul sänder efter David för att stilla hans onda ande.

1Sam 16:1 OCH HERREN sade till Samuel, Hur länge skall du sörja över Saul, eftersom jag har förkastat honom från att regera över Israel? fyll ditt horn med olja, och gå, jag vill sända dig till Betlehemiten Isai: ty jag har utsett mig en kung bland hans söner.

1Sam 16:2 Och Samuel sade, Hur kan jag gå? Om Saul får höra det, kommer han att döda mig. Och HERREN sade, Ta med dig en kviga, och säg, Jag har kommit för att offra åt HERREN.

1Sam 16:3 Och kalla Isai till offret, så skall jag visa dig vad du skall göra: och du skall smörja åt mig honom som jag nämner för dig.

1Sam 16:4 Och Samuel gjorde det som HERREN hade talat, och kom till Betlehem. Och stadens äldste darrade vid hans ankomst, och sade, Kommer du i frid?

1Sam 16:5 Och han sade, I frid: jag har kommit för att offra åt HERREN: helga er, och kom med mig till offret. Och han helgade Isai och hans söner, och kallade dem till offret.

1Sam 16:6 ¶ Och det skedde, när de kom, att han såg på Eliab, och sade, Sannerligen, HERRENS smorde står här inför honom.

1Sam 16:7 Men HERREN sade till Samuel, Se inte på hans utseende, eller på hans höga växt; ty jag har förkastat honom: ty HERREN ser inte såsom människan ser; ty människan ser till det yttre, men HERREN ser till hjärtat.

1Sam 16:8 Då kallade Isai på Abinadab, och lät honom gå fram inför Samuel. Och han sade, Inte heller denne har HERREN utvalt.

1Sam 16:9 Därefter lät Isai Shamma gå fram. Och han sade, Inte heller denne har HERREN utvalt.

1Sam 16:10 Återigen lät Isai sju av sina söner gå förbi Samuel. Och Samuel sade till Isai, HERREN har inte utvalt dessa.

1Sam 16:11 Och Samuel sade till Isai, Är detta alla dina barn? Och han sade, Där återstår ännu den yngste, och, se, han vaktar fåren. Och Samuel sade till Isai: Sänd och hämta honom: ty vi skall inte sätta oss till bords förrän han kommer hit.

1Sam 16:12 Och han sände, och lät hämta honom. Och han var rödlätt, och hade ett skönt ansikte, och var fager att se på. Och HERREN sade, Stå upp, och smörj honom: ty denne är han.

1Sam 16:13 Då tog Samuel oljehornet, och smorde honom mitt ibland hans bröder: och HERRENS Ande kom över David från den dagen och framgent. Och Samuel stod upp, och gick till Rama.

1Sam 16:14 ¶ Men HERRENS Ande vek från Saul, och en ond ande från HERREN plågade honom. *

1Sam 16:15 Och Sauls tjänare sade till honom, Se nu, en ond ande från Gud plågar dig.

1Sam 16:16 Låt nu vår herre befalla sina tjänare, som står inför dig, att söka upp en man, som är skicklig att spela på harpa: och det skall ske, när den onda anden från Gud är över dig, att han spelar med sin hand, och du skall må bättre.

1Sam 16:17 Och Saul sade till sina tjänare, Förse mig nu med en man som kan spela väl, och för honom till mig.

1Sam 16:18 Då svarade en av tjänarna, och sade, Se, jag har sett en son till Betlehemiten Isai, som är skicklig att spela, och en tapper man, en stridsman, förståndig i tal, en vacker man, och HERREN är med honom.

1Sam 16:19 ¶ Därför sände Saul budbärare till Isai, och sade, Sänd mig David din son, som är hos fåren.

1Sam 16:20 Och Isai tog en åsna lastad med bröd, och en flaska med vin, och en killing, och sände dem genom David sin son till Saul.

1Sam 16:21 Och David kom till Saul, och stod inför honom: och han älskade honom mycket; och han blev hans vapendragare.

1Sam 16:22 Och Saul sände till Isai, och sade, Låt David, jag ber dig, stå inför mig; ty han har funnit nåd i mina ögon.

1Sam 16:23 Och det skedde, när den onda anden från Gud var över Saul, att David tog harpan, och spelade med sin hand: så blev Saul lättad, och mådde väl, och den onda anden vek från honom.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 17

1 Israels och Filistéernas härar står redo till strid, 4 Goliat träder stolt fram för att utmana till envig. 12 David, sänd av sin far för att se till sina bröder, antar utmaningen. 28 Eliab förebrår honom. 30 Han förs inför Saul. 32 Han visar grunden för sin förtröstan. 38 Utan rustning, men beväpnad med tro, dödar han jätten. 55 Saul fäster uppmärksamhet vid David.

1Sam 17:1 OCH Filistéerna samlade sina härar till strid, och samlades vid Soko, som tillhör Juda, och slog läger mellan Soko och Aseka, vid Efes-Dammim.

1Sam 17:2 Och Saul och Israels män samlades, och slog läger i Eladalen, och ställde upp till strid mot Filistéerna.

1Sam 17:3 Och Filistéerna stod på berget på den ena sidan, och Israel stod på berget på den andra sidan: och där fanns en dal mellan dem.

1Sam 17:4 ¶ Och det trädde fram en kämpe ur Filistéernas läger, vid namn Goliat, från Gat, hans längd var sex alnar och ett kvarter. *

1Sam 17:5 Och han hade en kopparhjälm på sitt huvud, och var klädd i en fjällpansar; och pansarets vikt var fem tusen siklar koppar. *

1Sam 17:6 Och han hade kopparskydd på sina ben, och ett skulderskydd av koppar mellan sina axlar. *

1Sam 17:7 Och skaftet på hans spjut var som en vävbom; och spetsen på hans spjut vägde sex hundra siklar järn: och en som bar en sköld gick framför honom. *

1Sam 17:8 Och han stod och ropade till Israels härar,  och sade till dem, Varför har ni dragit ut för att ställa upp till strid? är inte jag en Filisté, och ni Sauls tjänare? utse åt er en man, och låt honom komma ner till mig.

1Sam 17:9 Om han kan strida med mig, och döda mig, då skall vi vara era tjänare: men om jag får överhanden mot honom, och dödar honom, då skall ni vara våra tjänare, och tjäna oss.

1Sam 17:10 Och Filistén sade, Jag hånar Israels härar denna dag; ge mig en man, så att vi kan strida tillsammans.

1Sam 17:11 När Saul och hela Israel hörde dessa ord av Filistén, blev de förfärade, och mycket rädda.

1Sam 17:12 ¶ Och David var sonen till denne Efratit från Betlehem i Juda, vid namn Isai; och han hade åtta söner: och mannen var i Sauls dagar gammal och kommen i år.

1Sam 17:13 Och Isais tre äldsta söner gick och följde Saul till striden: och namnen på hans tre söner som gick till striden var Eliab den förstfödde, och näst efter honom Abinadab, och den tredje Shamma.

1Sam 17:14 Och David var den yngste: och de tre äldsta följde Saul.

1Sam 17:15 Men David gick fram och tillbaka från Saul för att vakta sin faders får i Betlehem.

1Sam 17:16 Och Filistén trädde fram morgon och afton, och visade sig i fyrtio dagar.

1Sam 17:17 Och Isai sade till David sin son, Tag nu till dina bröder en efa av detta rostade korn och dessa tio bröd och skynda till lägret till dina bröder; *

1Sam 17:18 Och bär dessa tio ostar till hövitsmannen över deras tusende, och se hur det står till med dina bröder, och tag deras pant. *

1Sam 17:19 Och Saul, och de och alla Israels män, var i Eladalen, och stred mot Filistéerna.

1Sam 17:20 ¶ Och David stod tidigt upp om morgonen, och lämnade fåren åt en väktare, och tog, och gick, såsom Isai hade befallt honom; och han kom till lägervallen, när lägret drog ut till striden, och höjde stridsropet. *

1Sam 17:21 Ty Israel och Filistéerna hade ställt upp till strid, här mot här.

1Sam 17:22 Och David lämnade sitt bagage i handen på väktaren över bagaget, och sprang in i härskaran, och kom och hälsade på sina bröder.

1Sam 17:23 Och medan han talade med dem, se, då trädde kämpen fram, Filistén från Gat, Goliat till namnet, ur Filistéernas härar, och talade enligt samma ord: och David hörde dem.

1Sam 17:24 Och alla Israels män, när de såg mannen, flydde för honom, och var mycket förskräckta.

1Sam 17:25 Och Israels män sade, Har ni sett denne man som har trätt fram? ty för att håna Israel har han trätt fram: och det skall ske, att den man som dödar honom, honom skall kungen belöna med stora rikedomar, och ge honom sin dotter, och göra hans faders hus fritt i Israel.

1Sam 17:26 Och David talade till männen som stod hos honom, och sade, Vad skall göras med den man som dödar denne Filisté, och tar bort vanäran från Israel? ty vem är denne oomskurne Filisté, att han skulle håna den levande Gudens härar?

1Sam 17:27 Och folket svarade honom på detta sätt, och sade, Så skall det göras med den man som dödar honom.

1Sam 17:28 ¶ Och Eliab, hans äldste broder hörde när han talade till männen; och Eliabs vrede upptändes mot David, och han sade, Varför har du kommit ner hit? och åt vem har du lämnat de där få fåren i vildmarken? Jag känner din övermodighet, och ditt hjärtas ondska; ty du har kommit ner för att se striden.

1Sam 17:29 Och David sade, Vad har jag nu gjort? Är det inte en sak?

1Sam 17:30 ¶ Och han vände sig bort från honom till en annan, och talade på samma sätt: och folket svarade honom igen såsom förut.

1Sam 17:31 Och när de ord hördes som David talade, fördes de vidare inför Saul: och han sände efter honom.

1Sam 17:32 ¶ Och David sade till Saul, Låt ingen mans hjärta falla modlöst för hans skull; din tjänare skall gå och strida mot denne Filisté.

1Sam 17:33 Och Saul sade till David, Du förmår icke gå mot denne Filisté för att strida mot honom: ty du är blott en yngling, och han en stridsman allt ifrån sin ungdom.

1Sam 17:34 Och David sade till Saul, Din tjänare vallade sin faders får, och det kom ett lejon, och en björn, och tog ett lamm ur hjorden.

1Sam 17:35 Och jag gick efter honom, och slog honom, och befriade det ur hans mun: och när han reste sig mot mig, grep jag honom i skägget, och slog honom, och dödade honom.

1Sam 17:36 Din tjänare slog både lejonet och björnen: och denne oomskurne Filisté skall bli såsom en av dem, eftersom han har hånat den levande Gudens härar.

1Sam 17:37 Och David sade vidare, HERREN som befriade mig ur lejonets klo och ur björnens klo, han skall befria mig ur denne Filistés hand. Och Saul sade till David, Gå, och HERREN vare med dig.

1Sam 17:38 ¶ Och Saul klädde David i sin rustning, och satte en kopparhjälm på hans huvud; och han klädde honom även i en pansarskjorta.

1Sam 17:39 Och David spände sitt svärd över sin rustning, och försökte gå; ty han hade icke prövat det. Och David sade till Saul; Jag kan icke gå med detta; ty jag har icke prövat det. Och David tog det av sig.

1Sam 17:40 Och han tog sin stav i sin hand, och utvalde åt sig fem släta stenar ur bäcken, och lade dem i herdeväskan som han hade, ja i ränseln; och hans slunga var i hans hand: och han gick fram mot Filistén.

1Sam 17:41 Och Filistén kom fram och närmade sig David; och mannen som bar skölden gick framför honom.

1Sam 17:42 Och när Filistén såg sig omkring, och fick se David, föraktade han honom: ty han var blott en yngling, friskhyad, och av fagert utseende. *

1Sam 17:43 Och Filistén sade till David, Är jag en hund, att du kommer mot mig med stavar? Och Filistén förbannade David vid sina gudar.

1Sam 17:44 Och Filistén sade till David, Kom till mig, så skall jag ge ditt kött åt luftens fåglar, och åt fältens djur.

1Sam 17:45 Då sade David till Filistén, Du kommer mot mig med svärd, och med ett spjut, och med en sköld: men jag kommer mot dig i HERREN Sebaots namn, Israels härars Gud, som du har hånat.

1Sam 17:46 Denna dag skall HERREN utlämna dig i min hand; och jag skall slå dig. och ta huvudet av dig; och jag skall denna dag ge Filistéernas härars kroppar åt luftens fåglar, och åt jordens vilda djur; så att hela jorden må veta att det finnes en Gud i Israel.

1Sam 17:47 Och hela denna församling skall veta att HERREN icke frälser med svärd eller med spjut: ty striden är HERRENS, och han skall ge er i våra händer.

1Sam 17:48 Och det skedde, när Filistén reste sig, och kom och närmade sig för att möta David, att David skyndade, och sprang mot hären för att möta Filistén.

1Sam 17:49 Och David stack sin hand i väskan, och tog därur en sten, och slungade den, och slog Filistén i pannan, så att stenen sjönk in i hans panna; och han föll på sitt ansikte till jorden.

1Sam 17:50 Så övervann David Filistén med en slunga och med en sten, och slog Filistén, och dödade honom; men det fanns intet svärd i Davids hand. *

1Sam 17:51 Därför sprang David, och stod över Filistén, och tog hans svärd, och drog det ur dess skida, och dödade honom, och högg av honom huvudet därmed. Och när Filistéerna såg att deras kämpe var död, flydde de.

1Sam 17:52 Och Israels och Juda män stod upp, och höjde stridsrop, och förföljde Filistéerna, till dess man kom till dalen, och till Ekrons portar. Och Filistéernas sårade föll längs vägen till Shaaraim, ända till Gat, och till Ekron.

1Sam 17:53 Och Israels barn vände tillbaka från att ha förföljt Filistéerna, och de plundrade deras tält.

1Sam 17:54 Och David tog Filisténs huvud, och förde det till Jerusalem; men hans rustning lade han i sitt tält.

1Sam 17:55 ¶ Och när Saul såg David gå ut mot Filistén, sade han till Abner, härhövitsmannen, Abner, vems son är denne yngling? Och Abner sade, Så sant din själ lever, O kung, jag vet det icke.

1Sam 17:56 Och kungen sade, Fråga då vems son denne yngling är.

1Sam 17:57 Och när David återvände från att ha slagit Filistén, tog Abner honom, och förde honom inför Saul med Filisténs huvud i hans hand.

1Sam 17:58 Och Saul sade till honom, Vems son är du, du unge man? Och David svarade: Jag är son till din tjänare Isai Betlehemiten.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 18

1 Jonatan älskar David. 5 Saul avundas hans lovprisning, 10 söker i sin vrede döda honom, 12 fruktar honom för hans goda framgång, 17 och erbjuder honom sina döttrar som en snara. 22 David, övertalad att bli kungens måg, ger två hundra Filistéers förhudar som brudgåva för Mikal. 28 Sauls hat och Davids ära tilltar.

1Sam 18:1 OCH det skedde, när han hade slutat tala med Saul, att Jonatans själ bands samman med Davids själ, och Jonatan älskade honom såsom sin egen själ.

1Sam 18:2 Och Saul tog honom den dagen, och lät honom inte längre återvända till sin faders hus.

1Sam 18:3 Då slöt Jonatan och David ett förbund, eftersom han älskade honom såsom sin egen själ.

1Sam 18:4 Och Jonatan tog av sig den mantel som han bar, och gav den åt David, jämte sina kläder, ja ända till sitt svärd, och sin båge, och sitt bälte.

1Sam 18:5 ¶ Och David gick ut varthelst Saul sände honom, och förde sig vist: och Saul satte honom över stridsmännen, och han var väl sedd i allt folkets åsyn, och även i Sauls tjänares åsyn.

1Sam 18:6 Och det skedde när de kom hem, då David återvände från att ha slagit Filistén, att kvinnorna kom ut ur alla Israels städer, sjungande och dansande, för att möta kung Saul, med tamburiner, med glädje, och med musikens instrument. *

1Sam 18:7 Och kvinnorna svarade varandra medan de lekte, och sade, Saul har slagit sina tusenden, och David sina tiotusenden.

1Sam 18:8 Och Saul blev mycket vred, och detta ord misshagade honom; och han sade, Åt David har de tillskrivit tiotusenden, men åt mig har de tillskrivit tusenden: och vad återstår honom nu mer än kungadömet?

1Sam 18:9 Och Saul såg med misstänksamma ögon på David från den dagen och framåt.

1Sam 18:10 ¶ Och det skedde dagen därpå, att den onda anden från Gud kom över Saul, och han rasade i huset: och David spelade med sin hand såsom förr: och Saul hade ett kastspjut i sin hand. *

1Sam 18:11 Och Saul kastade spjutet; ty han sade, Jag skall slå David fast vid väggen med det. Men David undvek honom två gånger.

1Sam 18:12 ¶ Och Saul fruktade David, eftersom HERREN var med honom, men hade vikit från Saul.

1Sam 18:13 Därför avlägsnade Saul honom från sig, och satte honom till hövitsman över tusen; och han gick ut och kom in inför folket.

1Sam 18:14 Och David förde sig vist på alla sina vägar; och HERREN var med honom.

1Sam 18:15 Och när Saul såg att han förde sig mycket vist, fruktade han honom.

1Sam 18:16 Men hela Israel och Juda älskade David, eftersom han gick ut och kom in inför dem.

1Sam 18:17 ¶ Och Saul sade till David, Se, min äldsta dotter Merab, henne vill jag ge dig till hustru: allenast var tapper för mig, och strid HERRENS strider. Ty Saul sade, Låt inte min hand vara över honom, utan Filistéernas hand vare över honom.

1Sam 18:18 Och David sade till Saul, Vem är jag, och vad är mitt liv, eller min faders familj i Israel, att jag skulle bli kungens måg?

1Sam 18:19 Men det skedde, när tiden kom att Merab Sauls dotter skulle ges åt David, att hon gavs åt Adriel Meholatiten till hustru.

1Sam 18:20 Och Mikal, Sauls dotter älskade David: och de berättade det för Saul, och saken behagade honom.

1Sam 18:21 Och Saul sade, Jag skall ge honom henne, så att hon må bli en snara för honom, och så att Filistéernas hand må vara emot honom. Därför sade Saul till David, I dag skall du bli min måg genom den ena av de två.

1Sam 18:22 ¶ Och Saul befallde sina tjänare, och sade, Tala hemligen med David, och säg, Se, kungen har behag till dig, och alla hans tjänare älskar dig: bli nu kungens måg.

1Sam 18:23 Och Sauls tjänare talade dessa ord i Davids öron. Och David sade, Tycks det er vara en ringa sak att bli kungens måg, då jag är en fattig man, och ringa aktad?

1Sam 18:24 Och Sauls tjänare berättade för honom, och sade, På detta sätt talade David.

1Sam 18:25 Och Saul sade, Så skall ni säga till David, Kungen begär ingen hemgift, utan hundra Filistéers förhudar, för att hämnas på kungens fiender. Men Saul tänkte låta David falla för Filistéernas hand. *

1Sam 18:26 Och när hans tjänare berättade dessa ord för David, behagade det David väl att bli kungens måg: och dagarna var ännu inte ute.

1Sam 18:27 Då stod David upp och gick, han och hans män, och slog av Filistéerna två hundra man; och David förde deras förhudar. och gav dem i fullt tal till kungen, för att han skulle bli kungens måg. Och Saul gav honom Mikal sin dotter till hustru.

1Sam 18:28 ¶ Och Saul såg och förstod att HERREN var med David, och att Mikal Sauls dotter älskade honom.

1Sam 18:29 Och Saul fruktade David ännu mer; och Saul blev Davids fiende allt framgent.

1Sam 18:30 Och Filistéernas prinsar drog ut: och det skedde, så ofta de drog ut, att David förde sig visare än alla Sauls tjänare; så att hans namn blev högt aktat.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 19

1 Jonatan avslöjar sin faders avsikt att döda David. 4 Han övertalar sin far till försoning. 8 På grund av Davids goda framgång i ett nytt krig bryter Sauls illvilliga raseri åter ut mot honom. 12 Mikal bedrar sin fader med en bildstod i Davids säng. 18 David kommer till Samuel i Najot. 20 Sauls sändebud, som sänds för att gripa David, 22 och Saul själv, profeterar.

1Sam 19:1 OCH Saul talade till sin son Jonatan, och till alla sina tjänare, att de skulle döda David.

1Sam 19:2 Men Jonatan Sauls son hade stort behag till David: och Jonatan berättade detta för David, och sade, Saul min fader, söker att döda dig: var nu därför på din vakt till morgonen, och håll dig i ett hemligt ställe, och göm dig.

1Sam 19:3 Och jag skall gå ut och ställa mig vid min fader på fältet där du är, och jag skall tala med min fader om dig; och vad jag får se, det skall jag berätta för dig.

1Sam 19:4 ¶ Och Jonatan talade gott om David inför sin fader Saul, och sade till honom, Låt inte kungen synda mot sin tjänare, mot David; ty han har inte syndat mot dig, och hans gärningar har varit mycket goda mot dig:

1Sam 19:5 Ty han satte sitt liv i sin hand, och slog Filistén, och HERREN verkade en stor frälsning för hela Israel: du såg det. och gladdes: varför vill du då synda mot oskyldigt blod, och döda David utan orsak?

1Sam 19:6 Och Saul hörde Jonatans röst: och Saul svor, Så sant HERREN lever, han skall inte dödas.

1Sam 19:7 Och Jonatan kallade David, och berättade allt detta för honom. Och Jonatan förde David till Saul, och han var inför honom, såsom förut.

1Sam 19:8 ¶ Och det blev åter krig: och David drog ut, och stred mot Filistéerna, och slog dem med ett stort nederlag; så att de flydde för honom.

1Sam 19:9 Och den onda anden från HERREN var över Saul, när han satt i sitt hus med sitt kastspjut i handen. och David spelade med sin hand. *

1Sam 19:10 Och Saul försökte slå David fast vid väggen med kastspjutet; men han gled undan ur Sauls närvaro, och han slog kastspjutet i väggen: och David flydde, och undkom den natten.

1Sam 19:11 Och Saul sände budbärare till Davids hus, för att bevaka honom, och döda honom på morgonen: Men Mikal Davids hustru berättade det för honom, och sade, Om du inte räddar ditt liv i natt, skall du i morgon bli dödad.

1Sam 19:12 ¶ Då släppte Mikal ner David genom ett fönster: och han gick bort, och flydde, och undkom.

1Sam 19:13 Och Mikal tog en bildgestalt och lade den i sängen, och satte en kudde av gethår vid dess huvud, och täckte den med en mantel. *

1Sam 19:14 Och när Saul sände budbärare för att ta David, sade hon, Han är sjuk.

1Sam 19:15 Då sände Saul budbärarna igen för att se David, och sade, Bär upp honom till mig i sängen, så att jag kan döda honom.

1Sam 19:16 Och när budbärarna kom in, se, då låg där en bildgestalt i sängen, med en kudde av gethår vid dess huvud. *

1Sam 19:17 Då sade Saul till Mikal, Varför har du bedragit mig så, och låtit min fiende gå, så att han har undkommit? Och Mikal svarade Saul, Han sade till mig, Låt mig gå; varför skulle jag döda dig?

1Sam 19:18 ¶ Så flydde David, och undkom, och han kom till Samuel i Rama, och berättade för honom allt vad Saul hade gjort mot honom. Och han och Samuel gick bort och bodde i Najot.

1Sam 19:19 Och det berättades för Saul, och man sade, Se David är i Najot i Rama.

1Sam 19:20 Då sände Saul budbärare för att ta David: Men när de såg skaran av profeter som profeterade, och Samuel stående som den som var satt över dem, kom Guds Ande över Sauls budbärare, och även de profeterade.

1Sam 19:21 Och när det berättades för Saul, sände han andra budbärare, och de profeterade likaså. Och Saul sände budbärare tredje gången, och även de profeterade.

1Sam 19:22 Då gick han själv till Rama, och han kom till den stora brunnen som är i Seku: och han frågade och sade, Var är Samuel och David? Och man sade, Se, de är i Najot i Rama.

1Sam 19:23 Och han gick dit till Najot i Rama: och Guds Ande kom över honom också, och han gick vidare, och profeterade, till dess han kom till Najot i Rama.

1Sam 19:24 Och även han tog av sig sina kläder, och profeterade inför Samuel på samma sätt, och låg naken hela den dagen och hela den natten. Därför säger man, Är Saul också bland profeterna?

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 20

1 David rådgör med Jonatan om sin säkerhet. 11 Jonatan och David förnyar sitt förbund med ed. 18 Jonatans tecken till David. 24 Saul, som saknar David, söker döda Jonatan. 35 Jonatan tar kärleksfullt farväl av David.

1Sam 20:1 OCH David flydde från Najot i Rama, och kom och sade inför Jonatan, Vad har jag gjort? vad är min missgärning? och vad är min synd inför din fader, att han söker mitt liv?

1Sam 20:2 Och han sade till honom, Gud förbjude; du skall inte dö: Se, min fader gör intet vare sig stort eller smått, utan att han låter mig veta det: varför skulle min fader dölja detta för mig? så är det inte.

1Sam 20:3 Och David svor ytterligare, och sade, Din fader vet förvisso att jag har funnit nåd i dina ögon; och han säger, Låt inte Jonatan få veta detta, så att han inte bedrövas: men så sant HERREN lever, och så sant din själ lever, är det endast ett steg mellan mig och döden.

1Sam 20:4 Då sade Jonatan till David, Vad din själ än begär, det skall jag göra för dig.

1Sam 20:5 Och David sade till Jonatan, Se, i morgon är nymånedag, och jag borde sitta med kungen vid måltiden: men låt mig gå, så att jag kan gömma mig på fältet till tredje dagens afton. *

1Sam 20:6 Om din fader alls saknar mig, säg då, David bad enträget om tillåtelse av mig att få springa till Betlehem sin stad: ty där är ett årligt offer för hela familjen.

1Sam 20:7 Om han säger så, Det är gott: då skall din tjänare ha frid: men om han blir mycket vred, vet då att ondskan är besluten av honom.

1Sam 20:8 Därför skall du handla nådigt mot din tjänare; ty du har fört din tjänare in i ett HERRENS förbund med dig: men, om det finns missgärning i mig, döda mig själv; ty varför skulle du föra mig till din fader?

1Sam 20:9 Och Jonatan sade, Fjärre det från dig: ty om jag visste förvisso att ondskan var besluten av min fader att komma över dig, skulle jag då inte säga dig det?

1Sam 20:10 Då sade David till Jonatan, Vem skall säga mig det? eller vad om din fader svarar dig hårt?

1Sam 20:11 ¶ Och Jonatan sade till David, Kom, låt oss gå ut på fältet. Och de gick båda två ut på fältet.

1Sam 20:12 Och Jonatan sade till David, O HERREN Israels Gud, när jag i morgon, eller på tredje dagen, har sonderat min fader, och se, om det då är gott ställt med David, och jag inte sänder till dig, och låter dig veta det;

1Sam 20:13 Må HERREN göra så och ännu mer mot Jonatan: men om det behagar min fader att göra dig ont, då skall jag låta dig veta det, och sända dig bort, så att du kan gå i frid: och HERREN vare med dig, såsom han har varit med min fader.

1Sam 20:14 Och skall du inte medan jag ännu lever visa mig HERRENS nåd, så att jag inte dör:

1Sam 20:15 Inte heller skall du för evigt avskära din nåd från mitt hus: nej, inte ens när HERREN har utrotat Davids fiender var och en från jordens yta.

1Sam 20:16 Så slöt Jonatan ett förbund med Davids hus, och sade, Låt HERREN kräva det av Davids fienders hand.

1Sam 20:17 Och Jonatan lät David svära igen, eftersom han älskade honom: ty han älskade honom såsom sin egen själ.

1Sam 20:18 Då sade Jonatan till David, I morgon är nymånedag: och du skall bli saknad, eftersom din plats är tom.

1Sam 20:19 Och när du har dröjt tre dagar, skall du snabbt gå ner, och komma till den plats där du gömde dig när saken var i görningen, och stanna vid stenen Esel.

1Sam 20:20 Och jag skall skjuta tre pilar vid sidan av den, såsom om jag sköt mot ett mål.

1Sam 20:21 Och, se, jag skall sända en yngling, och säga, Gå, leta upp pilarna. Om jag uttryckligen säger till ynglingen, Se, pilarna är på denna sida om dig, ta dem; då skall du komma: ty det är frid för dig, och ingen fara; så sant HERREN lever.

1Sam 20:22 Men om jag säger så till ynglingen, Se, pilarna är bortom dig; gå din väg: ty HERREN har sänt dig bort.

1Sam 20:23 Och angående den sak som du och jag har talat om, se, HERREN vare mellan mig och dig för evigt.

1Sam 20:24 ¶ Så gömde sig David på fältet: och när nymånedagen kom, satte sig kungen till bords för att äta.

1Sam 20:25 Och kungen satt på sin plats, såsom vid andra tillfällen, nämligen på platsen vid väggen: och Jonatan reste sig, och Abner satte sig vid Sauls sida, och Davids plats var tom.

1Sam 20:26 Likväl sade Saul ingenting den dagen: ty han tänkte, Något har hänt honom, han är inte ren; han är säkert inte ren.

1Sam 20:27 Och det skedde på följande dag, den andra dagen i månaden, att Davids plats var tom: och Saul sade till Jonatan sin son, Varför kommer inte Isais son till måltiden, varken i går, eller i dag?

1Sam 20:28 Och Jonatan svarade Saul, David bad enträget om tillåtelse av mig att få gå till Betlehem:

1Sam 20:29 Och han sade, Låt mig gå, jag ber dig; ty vår familj har ett offer i staden; och min broder, har befallt mig att vara där: och nu, om jag har funnit nåd i dina ögon, låt mig få gå bort, jag ber dig, och se mina bröder. Därför kommer han inte till kungens bord.

1Sam 20:30 Då upptändes Sauls vrede mot Jonatan, och han sade till honom, Du son av en förvänd och upprorisk kvinna, vet jag inte att du har utvalt Isais son till din egen skam, och till din moders nakenhets skam?

1Sam 20:31 Ty så länge Isais son lever på jorden, skall varken du, eller ditt rike bli beståndande. Sänd nu och hämta honom till mig, ty han skall sannerligen dö.

1Sam 20:32 Och Jonatan svarade Saul sin fader, och sade till honom, Varför skall han dödas? vad har han gjort?

1Sam 20:33 Och Saul kastade kastspjutet mot honom för att slå honom: varigenom Jonatan förstod att det var beslutat av hans fader att döda David.

1Sam 20:34 Så reste sig Jonatan från bordet i häftig vrede, och åt ingen mat den andra dagen i månaden: ty han var bedrövad för Davids skull, eftersom hans fader hade vanärat honom.

1Sam 20:35 ¶ Och det skedde om morgonen, att Jonatan gick ut på fältet vid den tid som var bestämd med David, och en liten yngling med honom.

1Sam 20:36 Och han sade till sin yngling, Spring nu, och leta upp pilarna som jag skjuter. Och medan ynglingen sprang, sköt han en pil bortom honom.

1Sam 20:37 Och när ynglingen kom till den plats där pilen var som Jonatan hade skjutit, ropade Jonatan efter ynglingen, och sade, Är inte pilen bortom dig?

1Sam 20:38 Och Jonatan ropade efter ynglingen, Skynda, skynda, dröj inte. Och Jonatans yngling samlade upp pilarna, och kom till sin herre.

1Sam 20:39 Men ynglingen visste ingenting: endast Jonatan och David kände till saken.

1Sam 20:40 Och Jonatan gav sina vapen åt sin yngling, och sade till honom, Gå, bär dem in till staden.

1Sam 20:41 ¶ Och så snart ynglingen hade gått bort, stod David upp från platsen söderut, och föll på sitt ansikte till marken, och bugade sig tre gånger: och de kysste varandra, och grät med varandra, tills David grät mest.

1Sam 20:42 Och Jonatan sade till David, Gå i frid, eftersom vi båda har svurit i HERRENS namn, och sagt, HERREN vare mellan mig och dig, och mellan min säd och din säd för evigt. Och han stod upp och gick bort: och Jonatan gick in i staden.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 21

1 David får i Nob av Ahimelek det heliga brödet. 7 Doeg är närvarande. 8 David tar Goliats svärd. 10 David låtsas vara vansinnig i Gat.

1Sam 21:1 DÅ kom David till Nob till prästen Ahimelek: och Ahimelek blev rädd vid mötet med David, och sade till honom, Varför är du ensam, och ingen man med dig?

1Sam 21:2 Och David sade till prästen Ahimelek, Kungen har ålagt mig ett ärende, och har sagt till mig, Låt ingen få veta något om ärendet vartill jag sänder dig, eller vad jag har befallt dig: och jag har anvisat mina tjänare till en viss plats.

1Sam 21:3 Vad har du nu till hands? Ge mig fem brödlimpor i min hand, eller vad som finns tillgängligt.

1Sam 21:4 Och prästen svarade David, och sade, Jag har inget vanligt bröd till hands, utan det finns helgat bröd; om de unga männen åtminstone har hållit sig från kvinnor. *

1Sam 21:5 Och David svarade prästen, och sade till honom, I sanning kvinnor har varit avhållna från oss i omkring tre dagar, sedan jag drog ut, och de unga männens kärl är heliga, och brödet är på sätt och vis vanligt, ja, även om det i dag blev helgat i kärlet. *

1Sam 21:6 Så gav prästen honom det helgade brödet: ty där fanns inget annat bröd än skådebrödet, som hade tagits bort från inför HERREN, för att lägga fram varmt bröd den dag då det togs bort. *

1Sam 21:7 Nu var där en viss man av Sauls tjänare den dagen, kvarhållen inför HERREN; hans namn var Doeg, Edomiten, Sauls överherde. *

1Sam 21:8 ¶ Och David sade till Ahimelek, Finns här inte under din hand spjut eller svärd? ty jag har varken tagit mitt svärd eller mina vapen med mig, eftersom kungens ärende krävde hast.

1Sam 21:9 Och prästen sade, Filistén Goliats svärd, som du slog i Eladalen, se, det är här insvept i ett tygstycke bakom efoden: om du vill ta det, så ta det, ty här finns inget annat. Och David sade, Det finns inget som det; ge mig det. *

1Sam 21:10 ¶ Då stod David upp, och flydde den dagen för Sauls skull, och han gick till Akis kungen i Gat. *

1Sam 21:11 Och Akis’ tjänare sade till honom, Är inte denne David landets kung? var det inte om honom de sjöng för varandra i danserna, och sade, Saul har slagit sina tusenden, och David sina tiotusenden?

1Sam 21:12 Och David tog dessa ord till sitt hjärta, och blev mycket rädd för Akis kungen i Gat.

1Sam 21:13 Och han ändrade sitt uppförande inför dem, och låtsades vara vansinnig i deras händer, och klottrade på portarnas dörrar, och lät sitt spott rinna ner i sitt skägg. *

1Sam 21:14 Då sade Akis till sina tjänare, Se, ni ser att mannen är vansinnig: varför har ni då fört honom till mig?

1Sam 21:15 Behöver jag vansinniga män, eftersom ni har fört denne hit för att spela vansinnig i min närvaro? skall denne komma in i mitt hus? *

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 22

1 Skaror sluter sig till David i Adullam. 3 I Mispa anförtror han sina föräldrar åt Moabs kung. 5 Förmanad av Gad kommer han till Haret. 6 Saul, som ämnar förfölja honom, klagar över sina tjänares trolöshet. 9 Doeg anklagar Ahimelek. 11 Saul befaller att prästerna skall dödas. 17 När livvakten vägrar, verkställer Doeg det. 20 Abiatar undkommer och för David budet.

1Sam 22:1 DAVID gick därför bort därifrån, och undkom till grottan Adullam: och när hans bröder och hela hans faders hus fick höra det, gick de ner dit till honom.

1Sam 22:2 Och var och en som var i nöd, och var och en som var skuldsatt, och var och en som var missnöjd, samlade sig till honom; och han blev en furste över dem. Och med honom var omkring fyrahundra män.

1Sam 22:3 ¶ Och David gick därifrån till Mispa i Moab: och han sade till Moabs kung, Jag ber dig, Låt min fader och min moder, få komma ut, och vara hos dig, tills jag vet vad Gud skall göra med mig.

1Sam 22:4 Och han förde dem fram inför Moabs kung: och de bodde hos honom hela den tid David var i fästet.

1Sam 22:5 ¶ Och profeten Gad sade till David, Stanna inte i fästet; bryt upp, och bege dig in i Juda land. Då bröt David upp, och kom till skogen Haret.

1Sam 22:6 ¶ När Saul hörde att David var upptäckt, och männen som var med honom, (nu bodde Saul i Gibea under ett träd i Rama, med sitt spjut i handen, och alla hans tjänare stod omkring honom;)

1Sam 22:7 Då sade Saul till sina tjänare som stod omkring honom, Hör nu, ni Benjaminiter; skall Isais son ge er alla åkerfält och vingårdar, och göra er alla till hövitsmän över tusenden och hövitsmän över hundraden;

1Sam 22:8 Eftersom ni alla har sammansvurit er mot mig, och det inte finns någon som låter mig veta att min son har slutit förbund med Isais son, och ingen av er som har medlidande med mig, eller låter mig veta att min son har uppviglat min tjänare mot mig, till att ligga i bakhåll, som det är denna dag?

1Sam 22:9 ¶ Då svarade Doeg Edomiten, som stod över Sauls tjänare, och sade, Jag såg Isais son komma till Nob, till Ahimelek, Ahitubs son.

1Sam 22:10 Och han rådfrågade HERREN för honom, och gav honom mat, och gav honom Filistén Goliats svärd.

1Sam 22:11 Då sände kungen och kallade till sig prästen Ahimelek, Ahitubs son, och hela hans faders hus, prästerna som var i Nob: och de kom alla till kungen.

1Sam 22:12 Och Saul sade, Hör nu, du Ahitubs son. Och han svarade: Här är jag, min herre.

1Sam 22:13 Och Saul sade till honom, Varför har ni sammansvurit er mot mig, du och Isais son, genom att du har gett honom bröd, och ett svärd, och rådfrågat Gud för honom, så att han har rest sig mot mig, för att ligga i bakhåll, som det är denna dag?

1Sam 22:14 Då svarade Ahimelek kungen, och sade, Och vem är så trogen bland alla dina tjänare som David, kungens svärson, som går på dina uppdrag, och är hedrad i ditt hus?

1Sam 22:15 Var det då i dag jag började rådfråga Gud för honom? långt därifrån: låt inte kungen tillräkna sin tjänare något, ej heller hela min faders hus: ty din tjänare visste ingenting om allt detta, varken litet eller stort.

1Sam 22:16 Och kungen sade, Du skall döden dö, Ahimelek, du, och hela din faders hus.

1Sam 22:17 ¶ Och kungen sade till livvakterna som stod omkring honom, Vänd er om, och döda HERRENS präster; eftersom deras hand också är med David, och eftersom de visste att han flydde, och inte lät mig veta det. Men kungens tjänare ville inte räcka ut sin hand för att falla över HERRENS präster.

1Sam 22:18 Då sade kungen till Doeg, Vänd du dig om, och fall över prästerna. Och Doeg Edomiten vände sig om, och föll över prästerna, och dödade den dagen åttiofem män som bar en linne-efod.

1Sam 22:19 Och Nob, prästernas stad, slog han med svärdsegg, både män och kvinnor, barn och spädbarn, och oxar, och åsnor, och får, slog han med svärdsegg.

1Sam 22:20 ¶ Men en av Ahimeleks söner Ahitubs son, vid namn Abjatar, undkom, och flydde efter David.

1Sam 22:21 Och Abjatar underrättade David om att Saul hade dödat HERRENS präster.

1Sam 22:22 Då sade David till Abjatar, Jag visste den dagen, när Doeg Edomiten var där, att han säkert skulle underrätta Saul: Jag har vållat döden för alla personerna i din faders hus.

1Sam 22:23 Stanna hos mig, frukta inte: ty han som söker mitt liv söker ditt liv: men hos mig skall du vara i trygghet.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 23

1 David, som frågar HERREN genom Abiatar, räddar Keila. 7 När Gud visar honom Sauls ankomst och Keilaiternas trolöshet, undkommer han från Keila. 14 I Sif kommer Jonatan och tröstar honom. 19 Sifiterna förråder honom för Saul. 25 Vid Maon räddas han undan Saul genom Filistéernas anfall. 29 Han bor i En-Gedi.

1Sam 23:1 DÅ berättade man för David, och sade, Se, Filistéerna strider mot Kegila, och plundrar tröskplatserna.

1Sam 23:2 Därför frågade David HERREN, och sade, Skall jag gå och slå dessa Filistéer? Och HERREN sade till David, Gå, och slå Filistéerna, och rädda Kegila.

1Sam 23:3 Men Davids män sade till honom, Se, vi är rädda här i Juda: hur mycket mer då om vi går till Kegila mot Filistéernas härar?

1Sam 23:4 Då frågade David HERREN ännu en gång. Och HERREN svarade honom och sade, Stå upp, gå ner till Kegila; ty jag skall ge Filistéerna i din hand.

1Sam 23:5 Så gick David och hans män till Kegila, och stred mot Filistéerna och förde bort deras boskap, och slog dem med ett stort nederlag. Så räddade David Kegilas invånare.

1Sam 23:6 Och det hände sig, när Abjatar sonen till Ahimelek flydde till David i Kegila, att han kom ner med en efod i sin hand. *

1Sam 23:7 ¶ Och det berättades för Saul att David hade kommit till Kegila. Och Saul sade, Gud har gett honom i min hand; ty han är instängd, genom att ha gått in i en stad som har portar och bommar.

1Sam 23:8 Och Saul kallade samman allt folket till krig, för att gå ner till Kegila, och belägra David och hans män.

1Sam 23:9 ¶ Men David fick veta att Saul i hemlighet tänkte ont mot honom; och han sade till prästen Abjatar, För hit efoden.

1Sam 23:10 Då sade David, O HERRE, Israels Gud, din tjänare har med visshet hört att Saul söker komma till Kegila, för att fördärva staden för min skull.

1Sam 23:11 Skall männen i Kegila utlämna mig i hans hand? skall Saul komma ner, såsom din tjänare har hört? O HERRE Israels Gud, jag ber dig, säg din tjänare. Och HERREN sade, Han skall komma ner. *

1Sam 23:12 Då sade David, Skall männen i Kegila utlämna mig och mina män i Sauls hand? Och HERREN sade, De skall utlämna dig.

1Sam 23:13 ¶ Då stod David och hans män, omkring sexhundra, upp och drog bort från Kegila, och gick varthelst de kunde gå. Och det berättades för Saul att David hade undkommit från Kegila; och han avstod från att dra ut.

1Sam 23:14 Och David stannade i vildmarken i bergfästen, och höll till på ett berg i Zifs vildmark. Och Saul sökte honom varje dag, men Gud gav honom inte i hans hand. *

1Sam 23:15 Och David såg att Saul hade dragit ut för att söka hans liv: och David var i Zifs vildmark i en skog.

1Sam 23:16 ¶ Då stod Jonatan Sauls son, upp och gick till David i skogen, och styrkte hans hand i Gud. *

1Sam 23:17 Och han sade till honom, Frukta inte; ty Sauls min faders hand skall inte finna dig; och du skall bli kung över Israel, och jag skall vara näst efter dig; och det vet också Saul min fader.

1Sam 23:18 Och de båda slöt ett förbund inför HERREN: och David stannade i skogen, men Jonatan gick till sitt hus.

1Sam 23:19 ¶ Då gick Sifiterna upp till Saul i Gibea, och sade, Håller sig inte David gömd hos oss i bergfästena i skogen, på Hakilas kulle, som ligger söder om Jeshimon? *

1Sam 23:20 Kom nu därför ner, O kung, efter all din själs åstundan att komma ner; och vår del skall vara att utlämna honom i kungens hand.

1Sam 23:21 Och Saul sade, Välsignade är ni av HERREN; ty ni har förbarmat er över mig.

1Sam 23:22 Gå nu, jag ber er, och bered er ytterligare, och ta reda på och se hans plats där hans tillhåll är, och vem som har sett honom där: ty det har sagts mig att han handlar mycket listigt.

1Sam 23:23 Se därför noga efter, och få kännedom om alla de gömställen där han gömmer sig, och kom sedan tillbaka till mig med visshet, så skall jag gå med er: och det skall ske, om han finns i landet, att jag skall genomsöka honom bland alla Judas tusenden.

1Sam 23:24 Och de stod upp, och gick till Zif före Saul: men David och hans män var i Maons vildmark, på slätten söder om Jeshimon.

1Sam 23:25 Och Saul gick han och hans män för att söka honom. Och man berättade det för David: därför gick han ner till klippan, och stannade i Maons vildmark. Och när Saul hörde det, förföljde han David i Maons vildmark.

1Sam 23:26 Och Saul gick på den ena sidan av berget, och David och hans män på den andra sidan av berget: och David skyndade sig att komma undan av fruktan för Saul; ty Saul och hans män omringade David och hans män för att gripa dem. *

1Sam 23:27 ¶ Men då kom en budbärare till Saul, och sade, Skynda dig, och kom, ty Filistéerna har invaderat landet.

1Sam 23:28 Därför vände Saul tillbaka från att förfölja David, och drog mot Filistéerna: därför kallade man den platsen Sela-hammalekot. *

1Sam 23:29 ¶ Och David gick upp därifrån, och bodde i bergfästena vid En-Gedi.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 24

1 David, i en grotta vid En-Gedi, sedan han skurit av Sauls mantelhörn, skonar hans liv. 8 Därigenom visar han sin oskuld. 16 Saul, som erkänner sin skuld, tar en ed av David och går bort.

1Sam 24:1 OCH det hände sig, när Saul hade återvänt från att förfölja Filistéerna, att man berättade för honom, och sade, Se, David är i En-Gedis vildmark.

1Sam 24:2 Då tog Saul tre tusen utvalda män ur hela Israel, och gick för att söka David och hans män på stenklipporna där vildgetterna håller till.

1Sam 24:3 Och han kom till fårfållorna vid vägen, där det fanns en grotta; och Saul gick in för att lätta sig: men David och hans män höll till längst in i grottan. *

1Sam 24:4 Då sade Davids män till honom, Se detta är den dag om vilken HERREN sade till dig, Se, jag skall ge din fiende i din hand, så att du kan göra med honom som det synes dig gott. Då stod David upp, och skar i hemlighet av hörnet på Sauls mantel. *

1Sam 24:5 Men därefter hände sig att Davids hjärta slog honom, eftersom han hade skurit av hörnet på Sauls mantel.

1Sam 24:6 Och han sade till sina män: Må HERREN förbjuda att jag skulle göra detta mot min herre, HERRENS smorde, att räcka ut min hand mot honom, eftersom han är HERRENS smorde. *

1Sam 24:7 Så höll David tillbaka sina män med dessa ord, och tillät dem inte att resa sig mot Saul. Och Saul stod upp, och gick ut ur grottan och fortsatte sin väg. *

1Sam 24:8 Därefter stod också David upp, och gick ut ur grottan, och ropade efter Saul, och sade, Min herre kungen. Och när Saul såg bakom sig, böjde David sig med ansiktet mot jorden, och föll ner.

1Sam 24:9 ¶ Och David sade till Saul, Varför hör du på människors ord, som säger, Se, David söker ditt fördärv?

1Sam 24:10 Se, denna dag har dina ögon sett hur HERREN i dag gav dig i min hand i grottan: och några uppmanade mig att döda dig: men mitt öga skonade dig; och jag sade, Jag vill inte räcka ut min hand mot min herre; ty han är HERRENS smorde.

1Sam 24:11 Se nu, min fader, ja, se hörnet av din mantel i min hand: ty genom att jag skar av hörnet av din mantel, och inte dödade dig, kan du veta och se att det inte finns vare sig ondska eller överträdelse i min hand, och att jag inte har syndat mot dig; men du jagar min själ för att ta den. *

1Sam 24:12 HERREN må döma mellan mig och dig, och HERREN må hämnas mig på dig: men min hand skall inte vara över dig.

1Sam 24:13 Såsom de gamlas ordspråk säger, Ondska utgår från de onda: men min hand skall inte komma över dig. *

1Sam 24:14 Efter vem har Israels kung dragit ut? efter vem förföljer du? En död hund? en loppa? *

1Sam 24:15 HERREN må därför vara domare, och döma mellan mig och dig, och se, till saken och föra min talan, och befria mig ur din hand.

1Sam 24:16 ¶ Och det hände sig, när David hade slutat tala dessa ord till Saul, att Saul sade, Är detta din röst, min son David? Och Saul höjde sin röst, och grät.

1Sam 24:17 Och han sade till David, Du är mer rättfärdig än jag: ty du har gjort gott mot mig, medan jag har gjort ont mot dig.

1Sam 24:18 Och du har i dag visat hur du har handlat väl mot mig: då HERREN gav mig i din hand, och du inte dödade mig.

1Sam 24:19 Ty om en man finner sin fiende, låter han honom då gå sin väg i frid? därför må HERREN belöna dig med gott för det du har gjort mot mig denna dag.

1Sam 24:20 Och nu, se, jag vet med visshet att du skall bli kung, och att Israels kungarike skall bli befäst i din hand. *

1Sam 24:21 Svär nu därför mig vid HERREN, att du inte skall utrota min säd efter mig, och att du inte skall utplåna mitt namn ur min faders hus.

1Sam 24:22 Och David svor Saul. Därefter gick Saul hem; men David och hans män gick upp till bergfästet.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 25

1 Samuel dör. 2 David sänder från Paran till Nabal. 10 Förargad av Nabals vrånghet tänker han förgöra honom. 14 Abigail, som får kännedom om detta, 18 tar med sig en gåva, 23 och genom sin vishet 32 stillar hon David. 36 När Nabal hör detta dör han. 39 David tar Abigail och Ahinoam till hustrur. 44 Mikal ges åt Palti.

1Sam 25:1 OCH Och Samuel dog; och hela Israel samlades, och sörjde honom, och de begravde honom i hans hus i Rama. Och David bröt upp, och gick ner till Parans vildmark.

1Sam 25:2 Och det fanns en man i Maon, vars egendomar var i Karmel; och mannen var mycket rik, och han hade tre tusen får, och tusen getter: och han höll på att klippa sina får i Karmel.

1Sam 25:3 Mannens namn var Nabal; och hans hustrus namn var Abigail: och hon var en kvinna med gott förstånd, och vackert utseende: men mannen var hård och ond i sina gärningar; och han var av Kalebs hus. *

1Sam 25:4 ¶ Och David hörde i vildmarken att Nabal klippte sina får.

1Sam 25:5 Då sände David tio unga män, och David sade till de unga männen, Gå du upp till Karmel, och gå till Nabal, och hälsa honom i mitt namn:

1Sam 25:6 Och så skall ni säga till honom som lever i välgång, Frid vare med dig, och frid vare med ditt hus, och frid vare med allt som du har.

1Sam 25:7 Och nu har jag hört att du har fårklippare: dina herdar som var hos oss gjorde vi inget ont, och inget saknades för dem, så länge de var i Karmel.

1Sam 25:8 Fråga dina unga män, så skall de säga dig det. Låt därför de unga männen finna nåd i dina ögon: ty vi kommer på en god dag: giv, jag ber dig, vad som står till buds åt dina tjänare, och åt din son David.

1Sam 25:9 När Davids unga män kom, talade de till Nabal efter alla dessa ord i Davids namn, och de väntade.

1Sam 25:10 ¶ Men Nabal svarade Davids tjänare, och sade, Vem är David? och vem är Isais son? nu för tiden finns det många tjänare som rymmer från sina herrar.

1Sam 25:11 Skall jag då ta mitt bröd ,och mitt vatten, och mitt kött som jag slaktat för mina fårklippare, och ge det åt män, som jag inte vet varifrån de är?

1Sam 25:12 Då vände Davids unga män tillbaka, och gick sin väg, och de kom och berättade allt detta för honom.

1Sam 25:13 Och David sade till sina män, Spänn på er var och en sitt svärd. Och de spände på sig var och en sitt svärd; också David spände på sig sitt svärd: och omkring fyrahundra män drog upp efter David; men tvåhundra stannade kvar vid trossen. *

1Sam 25:14 ¶ Men en av de unga männen berättade för Abigail, Nabals hustru, och sade, Se, David sände budbärare från vildmarken för att hälsa vår herre; men han skymfade dem.

1Sam 25:15 Men männen var mycket goda mot oss, och vi blev inte skadade, och inget saknades för oss, så länge vi var tillsammans med dem, ute på fälten:

1Sam 25:16 De var som en mur för oss både natt och dag, så länge vi var hos dem och vaktade fåren.

1Sam 25:17 Vet nu därför och betänk vad du skall göra; ty olycka är beslutad mot vår herre, och mot hela hans hus: för han är en sådan Belials son, att ingen man kan tala med honom. *

1Sam 25:18 ¶ Då skyndade Abigail sig, och tog tvåhundra bröd, och två flaskor vin, och fem tillredda får, och fem mått rostad säd, och hundra russinklasar, och tvåhundra fikonkakor, och lade dem på åsnor.

1Sam 25:19 Och hon sade till sina tjänare, Gå före mig; se, jag kommer efter dig. Men hon sade inget till sin man Nabal.

1Sam 25:20 Och det hände sig, när hon red på åsnan, och kom ner bakom kullen, och, se, David och hans män kom ner mot henne; och hon mötte dem.

1Sam 25:21 David hade nämligen sagt, Förgäves har jag vaktat allt som denne man har i vildmarken, så att inget saknades av allt som tillhörde honom: och han har lönat mig ont för gott.

1Sam 25:22 Gud må göra så och ännu mer mot Davids fiender, om jag till morgonljuset lämnar kvar av allt som tillhör honom ens en enda man. *

1Sam 25:23 Och när Abigail fick se David, skyndade hon sig, och steg av åsnan, och föll ner på sitt ansikte inför David, och bugade sig till marken.

1Sam 25:24 Och hon föll ner vid hans fötter, och sade, På mig, min herre, på mig må denna missgärning vara: låt din tjänarinna, jag ber dig, få tala inför dig, och hör din tjänarinnas ord.

1Sam 25:25 Låt inte min herre, jag ber dig, att fästa sig vid denne Belials man, vid Nabal: ty som hans namn är, sådan är han; Nabal är hans namn, och dårskap är hos honom: men jag, din tjänarinna såg inte min herres unga män, som du sände.

1Sam 25:26 Nu därför, min herre, så sant HERREN lever, och så sant din själ lever, eftersom HERREN har hållit dig tillbaka från att utgjuta blod, och från att skaffa dig hämnd med egen hand, låt nu dina fiender, och dem som söker ont mot min herre, bli som Nabal.

1Sam 25:27 Och låt nu denna gåva som din tjänarinna har fört till min herre, ges åt de unga män som följer min herre.

1Sam 25:28 Förlåt, jag ber dig, din tjänarinnas överträdelse: ty HERREN skall förvisso bygga min herre ett bestående hus; eftersom min herre strider HERRENS strider, och ondska har inte funnits hos dig under alla dina dagar.

1Sam 25:29 Om än någon har rest sig för att förfölja dig, och söka din själ, skall min herres själ vara bunden i livets knippe hos HERREN din Gud; men dina fienders själar, skall han slunga bort, som ur mitten av en slunga. *

1Sam 25:30 Och det skall ske, när HERREN har gjort med min herre allt det goda som han har talat om dig, och har satt dig till furste över Israel,

1Sam 25:31 Skall detta inte bli till sorg för dig, eller till anstöt för min herres hjärta, att du har utgjutit blod utan orsak, eller att min herre har skaffat sig hämnd själv: men när HERREN har handlat väl mot min herre, då må du minnas din tjänarinna.

1Sam 25:32 ¶ Då sade David till Abigail, Välsignad vare HERREN Israels Gud, som i dag sände dig mig till mötes:

1Sam 25:33 Och välsignat vare ditt råd, och välsignad vare du, som i dag har hindrat mig från att utgjuta blod, och från att skaffa mig hämnd med egen hand.

1Sam 25:34 Ty sannerligen, så sant HERREN Israels Gud lever, han som har hållit mig tillbaka från att göra dig ont, om du inte hade skyndat dig och kommit mig till mötes, skulle det till morgonljuset inte ha blivit kvar åt Nabal ens en enda man. *

1Sam 25:35 Och David tog emot ur hennes hand det hon hade fört till honom och sade till henne, Gå up i frid till ditt hus; se, Se, jag har hört din röst, och har visat dig nåd. *

1Sam 25:36 ¶ Och Abigail kom till Nabal; och, se, då höll han gästabud i sitt hus, som ett kungligt gästabud; och Nabals hjärta var glatt inom honom, ty han var mycket berusad: därför sade hon honom ingenting, varken litet eller mycket, förrän morgonljuset.

1Sam 25:37 Men på morgonen, när vinet hade lämnat Nabal, berättade hans hustru detta för honom, då dog hans hjärta inom honom, och han blev som en sten.

1Sam 25:38 Och det hände sig att omkring tio dagar därefter slog HERREN Nabal, så att han dog.

1Sam 25:39 ¶ När David hörde att Nabal var död, sade han, Välsignad vare HERREN, som har fört min skymfs sak från Nabals hand, och hållit sin tjänare från ont: ty HERREN har låtit Nabals ondska återvända över hans eget huvud. Och David sände bud och talade med Abigail, för att ta henne till hustru.

1Sam 25:40 Och när Davids tjänare kom till Abigail i Karmel, talade de till henne, och sade, David har sänt oss till dig, för att ta dig till hustru.

1Sam 25:41 Då stod hon upp, och bugade sig med sitt ansikte till jorden, och sade, Se, din tjänarinna är redo att vara en tjänare till att tvätta min herres tjänares fötter.

1Sam 25:42 Och Abigail skyndade sig, och stod upp, och red på en åsna, med fem av sina tjänarinnor som följde henne; och hon följde Davids budbärare, och blev hans hustru.

1Sam 25:43 David tog också Ahinoam från Jisreel; och de blev båda hans hustrur.

1Sam 25:44 ¶ Men Saul hade gett Mikal sin dotter, Davids hustru, åt Palti sonen till Laish, från Gallim.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 26

1 Saul kommer genom Sifiternas angivelse till Hakila mot David. 4 David går ner i lägret och hindrar Abisaj från att döda Saul, men tar hans spjut och vattenkruka. 13 David tillrättavisar Abner, 18 och förmanar Saul. 21 Saul erkänner sin synd.

1Sam 26:1 OCH Sifiterna kom till Saul i Gibea, och sade, Döljer sig inte David på Hakilas höjd, som ligger framför Jeshimon?

1Sam 26:2 Då bröt Saul upp, och drog ner till Sifs vildmark, med tre tusen utvalda män av Israel med sig, för att söka David i Sifs vildmark.

1Sam 26:3 Och Saul slog läger på Hakilas kulle, som ligger framför Jeshimon, vid vägen. Men David stannade i vildmarken, och han märkte att Saul kom efter honom ut i vildmarken.

1Sam 26:4 Därför sände David ut spejare, och fick visshet om att Saul verkligen hade kommit.

1Sam 26:5 ¶ Då bröt David upp och gick till den plats där Saul hade slagit läger: och David såg den plats där Saul låg, och Abner sonen till Ner, härhövitsman över hans här; och Saul låg i lägervallen, och folket hade slagit läger runt omkring honom. *

1Sam 26:6 Då svarade David och sade till Hetiten Ahimelek, och till Abisaj sonen till Seruja, Joabs broder, Vem vill gå ner med mig till Saul i lägret? Och Abisaj sade, Jag vill gå ner med dig.

1Sam 26:7 Så kom David och Abisaj om natten fram till folket: och, se, Saul låg och sov inne i lägervallen, och hans spjut stod nedstucket i marken vid hans huvudstöd: och Abner och folket låg runt omkring honom. *

1Sam 26:8 Då sade Abisaj till David, Gud har i dag gett din fiende i din hand: jag ber dig, låt mig nu genomborra honom, med spjutet ända ner i jorden med ett enda slag, jag skall inte behöva slå honom två gånger.

1Sam 26:9 Men David sade till Abisaj, Förgör honom inte: ty vem kan räcka ut sin hand mot HERRENS smorde, och vara ostraffad? *

1Sam 26:10 Och David sade vidare, Så sant HERREN lever; antingen skall HERREN slå honom; eller skall hans dag komma då han dör; eller skall han gå ner i strid, och förgås.

1Sam 26:11 HERREN förbjude att jag skulle räcka ut min hand mot HERRENS smorde: Men jag ber dig, ta nu spjutet som står vid hans huvudstöd, och vattenkrukan, och låt oss gå.

1Sam 26:12 Så tog David spjutet och vattenkrukan från Sauls huvudstöd; och de gick därifrån. och ingen såg det, eller märkte det, eller vaknade: ty de sov alla; eftersom en djup sömn från HERREN hade fallit över dem. *

1Sam 26:13 ¶ Därefter gick David över till andra sidan, och ställde sig på toppen av ett berg långt borta; med ett stort avstånd mellan dem:

1Sam 26:14 Och David ropade till folket, och till Abner sonen till Ner, och sade, Svarar du inte, Abner? Då svarade Abner och sade, Vem är du som ropar till kungen?

1Sam 26:15 Och David sade till Abner, Är du inte en tapper man? och vem är som du i Israel? varför har du då inte vaktat din herre kungen? ty en av folket kom in för att förgöra din herre kungen. *

1Sam 26:16 Detta som du har gjort är inte gott. Så sant HERREN lever, ni är värda att dö, eftersom ni inte har vaktat er herre, HERRENS smorde. Och se nu var kungens spjut är, och vattenkrukan som stod vid hans huvudstöd.

1Sam 26:17 Då kände Saul igen Davids röst, och sade, Är det din röst, min son David? Och David svarade, Det är min röst, min herre, O kung.

1Sam 26:18 Och han sade, Varför förföljer min herre sin tjänare? ty vad har jag gjort? eller vilket ont finns i min hand?

1Sam 26:19 Nu därför, jag ber dig, låt min herre kungen höra sin tjänares ord. Om HERREN har eggat dig mot mig, må han ta emot ett offer: men om det är människors barn, må de vara förbannade inför HERREN; ty de har i dag drivit mig bort från att få bo i HERRENS arvedel, och sagt, Gå, och tjäna andra gudar. *

1Sam 26:20 Nu därför, låt inte mitt blod falla till jorden inför HERRENS ansikte: ty Israels kung har dragit ut för att söka en loppa, såsom man jagar en rapphöna i bergen. *

1Sam 26:21 ¶ Då sade Saul, Jag har syndat: vänd tillbaka, min son David: ty jag skall inte längre göra dig något ont, eftersom mitt liv var dyrbart i dina ögon denna dag: se, jag har handlat dåraktigt, och farit mycket vilse. *

1Sam 26:22 Och David svarade och sade, Se här är kungens spjut! och låt en av de unga männen komma över och hämta det.

1Sam 26:23 HERREN må vedergälla var och en hans rättfärdighet och hans trofasthet: ty HERREN gav dig i min hand i dag, men jag ville inte räcka ut min hand mot HERRENS smorde. *

1Sam 26:24 Och, se, såsom ditt liv i dag var högt aktat i mina ögon, så må mitt liv vara högt aktat i HERRENS ögon, och må han befria mig ur all nöd. *

1Sam 26:25 Då sade Saul till David, Välsignad är du, min son David: du skall både göra stora ting, och också segra. Så gick David sin väg, och Saul vände tillbaka till sin plats.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 27

1 Saul, när han hör att David är i Gat, söker honom inte mer. 5 David ber Achish om Siklag. 8 När han härjar andra länder, intalar han Achish att han strider mot Juda.

1Sam 27:1 OCH David sade i sitt hjärta, Jag skall en dag förgås genom Sauls hand. det finns inget bättre för mig än att jag skyndsamt flyr till Filistéernas land; då skall Saul ge upp hoppet om mig, och inte längre söka mig i något av Israels ytterland: och så skall jag undkomma hans hand. *

1Sam 27:2 Så stod David upp, och gick över med de sexhundra män som var med honom till Akish, Maochs son, kungen i Gat.

1Sam 27:3 Och David bodde hos Akish i Gat, han och hans män, var man med sitt husfolk, även David med sina två hustrur, Ahinoam från Jisreel, och Abigail från Karmel, Nabals hustru.

1Sam 27:4 Och när Saul fick höra att David hade flytt till Gat: sökte han honom inte mer.

1Sam 27:5 ¶ Och David sade till Akish, Om jag nu har funnit nåd i dina ögon, låt dem ge mig en plats i någon stad på landet, så att jag kan bo där: ty varför skulle din tjänare bo i den kungliga staden hos dig?

1Sam 27:6 Då gav Akish honom Siklag den dagen: därför tillhör Siklag Juda kungar intill denna dag. *

1Sam 27:7 Och den tid som David bodde i Filistéernas land var ett helt år och fyra månader.

1Sam 27:8 ¶ Och David och hans män drog upp, och gjorde härjningståg mot Gesuriterna, Gesriterna och Amalekiterna: ty dessa nationer hade från fordom varit landets invånare, från vägen mot Shur, ända till Egyptens land.

1Sam 27:9 Och David slog landet, och lämnade varken man eller kvinna vid liv, och tog får, och oxar, och åsnor, och kameler, och kläder, och vände tillbaka, och kom till Akish.

1Sam 27:10 Och Akish sade, Var har ni gjort ert härjningståg i dag? Och David sade, Mot södra Juda, och mot Jerahmeeliternas södra område, och mot Keniternas södra område. *

1Sam 27:11 Och David lät varken man eller kvinna leva, för att föra bud till Gat, och sade, Annars kunde de förråda oss, och säga, Så gjorde David, och så har varit hans sed under hela den tid han har bott i Filistéernas land.

1Sam 27:12 Och Akish trodde David, och sade, Han har gjort sitt folk Israel till sina bittraste fiender; därför skall han vara min tjänare för alltid. *

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 28

1 Achish sätter sin tillit till David. 3 Saul, som hade utrotat häxorna, 4 och nu i sin fruktan övergiven av Gud, 7 söker upp en häxa. 9 Häxan, uppmuntrad av Saul, låter Samuel stiga upp. 15 Saul, när han hör om sin undergång, förfaller. 21 Kvinnan, tillsammans med hans tjänare, styrker honom med mat.

1Sam 28:1 OCH det skedde vid den tiden, att Filistéerna samlade sina härar till krig, för att strida mot Israel. Och Akish sade till David, Du skall veta förvisso, att du skall dra ut med mig i striden, du och dina män.

1Sam 28:2 Och David sade till Akish, Då skall du få veta vad din tjänare kan göra. Och Akish sade till David, Därför vill jag göra dig till väktare över mitt huvud för alltid.

1Sam 28:3 ¶ Nu var Samuel död, och hela Israel hade sörjt honom, och begravt honom i Rama, i hans stad. Och Saul hade drivit bort dem som hade andebesvärjelser, och trollkarlar ur landet.

1Sam 28:4 Och Filistéerna samlade sig, och kom och slog läger i Sunem: och Saul samlade hela Israel, och de slog läger vid Gilboa.

1Sam 28:5 Och när Saul såg Filistéernas här, blev han rädd, och hans hjärta bävade mycket.

1Sam 28:6 Och när Saul frågade HERREN, svarade HERREN honom inte, varken genom drömmar, eller genom Urim, eller genom profeter. *

1Sam 28:7 ¶ Då sade Saul till sina tjänare, Sök åt mig en kvinna som har en andebesvärjande ande, så att jag kan gå till henne, och fråga henne. Och hans tjänare sade till honom, Se, det finns en kvinna som har en andebesvärjande ande i En-Dor. *

1Sam 28:8 Och Saul förklädde sig, och tog på sig andra kläder, och gick dit, han och två män med honom, och de kom till kvinnan om natten: och han sade, Jag ber dig, spå åt mig genom andebesvärjelsen, och för mig upp honom, jag nämner för dig.

1Sam 28:9 Och kvinnan sade till honom, Se, du vet vad Saul har gjort, hur han har utrotat dem som har andebesvärjelser, och trollkarlarna ur landet: varför lägger du då en snara för mitt liv, så att jag skall dödas?

1Sam 28:10 Och Saul svor henne en ed vid HERREN, och sade, Så sant HERREN lever, skall ingen straffdom drabba dig för denna sak.

1Sam 28:11 Då sade kvinnan, Vem skall jag föra upp åt dig? Och han sade, För mig upp Samuel.

1Sam 28:12 Och när kvinnan såg Samuel, ropade hon med hög röst: och kvinnan talade till Saul, och sade, Varför har du bedragit mig? du är ju Saul.

1Sam 28:13 Och kungen sade till henne, Var inte rädd: vad ser du? Och kvinnan sade till Saul, Jag ser gudar stiga upp ur jorden. *

1Sam 28:14 Och han sade till henne, Hurdan är hans gestalt? Och hon sade, En gammal man stiger upp; och han är höljd i en mantel. Och Saul förstod att det var Samuel, och han böjde sig med ansiktet mot marken, och bugade sig.

1Sam 28:15 ¶ Och Samuel sade till Saul, Varför har du oroat mig, genom att föra mig upp? Och Saul svarade, Jag är i stor nöd; ty Filistéerna för krig mot mig, och Gud har lämnat mig, och svarar mig inte mer, varken genom profeter, eller genom drömmar: därför har jag kallat på dig, för att du skall låta mig veta vad jag skall göra.

1Sam 28:16 Då sade Samuel, Varför frågar du då mig, eftersom HERREN har lämnat dig, och blivit din fiende?

1Sam 28:17 Och HERREN har gjort med dig, såsom han talade genom mig: ty HERREN har slitit riket ur din hand, och gett det åt din nästa, nämligen åt David:

1Sam 28:18 Eftersom du inte lydde HERRENS röst, och inte verkställde hans glödande vrede över Amalek, har HERREN gjort detta med dig i dag.

1Sam 28:19 Dessutom skall HERREN även utlämna Israel tillsammans med dig i Filistéernas hand: och i morgon skall du och dina söner vara hos mig: HERREN skall också utlämna Israels här i Filistéernas hand.

1Sam 28:20 Då föll Saul genast raklång till marken, och blev mycket rädd, för Samuels ord: och det fanns ingen kraft i honom; ty han hade inte ätit något bröd hela dagen, och hela natten.

1Sam 28:21 ¶ Och kvinnan kom till Saul, och såg att han var djupt förskräckt, och hon sade till honom, Se, din tjänarinna har lytt din röst, och satt sitt liv i sin hand, och hört dina ord som du talade till mig.

1Sam 28:22 Nu därför, jag ber dig, hör också din tjänarinnas röst, och låt mig sätta fram en bit bröd för dig; och ät, så att du får kraft när du går din väg.

1Sam 28:23 Men han vägrade, och sade, Jag vill inte äta. Men hans tjänare, tillsammans med kvinnan, trängde på honom; och han hörde deras röst. Då reste han sig upp från marken, och satte sig på sängen.

1Sam 28:24 Och kvinnan hade en gödd kalv i huset; och hon skyndade sig, och slaktade den, och tog mjöl, och knådade det, och bakade osyrat bröd därav:

1Sam 28:25 Och hon satte fram det för Saul, och för hans tjänare; och de åt. Sedan stod de upp, och gick bort samma natt.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 29

1 David, som tågar tillsammans med Filistéerna, 3 blir avvisad av deras prinsar. 6 Achish avskedar honom med lovord för hans trofasthet.

1Sam 29:1 NU samlade Filistéerna alla sina härar i Afek: och Israeliterna slog läger vid källan som är i Jisreel.

1Sam 29:2 Och Filistéernas furstar drog fram med sina skaror, hundrade efter hundrade och tusende efter tusende: men David och hans män drog sist i hären tillsammans med Akish.

1Sam 29:3 Då sade Filistéernas furstar, Vad gör dessa Hebréer här? Och Akish sade till Filistéernas furstar, Är inte denne David Saul Israels kungs tjänare, som har varit hos mig dessa dagar, ja dessa år, och jag har inte funnit något fel hos honom från den dag han kom till mig ända till denna dag?

1Sam 29:4 Men Filistéernas furstar vredgades på honom; och Filistéernas furstar sade till honom, Låt denne man vända tillbaka, så att han går till den plats som du har bestämt åt honom, låt honom inte dra ner med oss i striden, så att han inte blir vår motståndare i striden: ty varmed skulle han försona sig med sin herre? om inte med huvudena på dessa män?

1Sam 29:5 Är inte denne David, om vilken de sjöng för varandra i danser, och sade, Saul slog sina tusenden, men David sina tiotusenden?

1Sam 29:6 ¶ Då kallade Akish på David, och sade till honom, så sant HERREN lever, du har varit rättskaffens, och ditt gående ut och ditt kommande in med mig i hären är gott i mina ögon: jag har inte funnit något ont hos dig från den dag du kom till mig ända till denna dag: men furstarna har inte välbehag till dig.

1Sam 29:7 Vänd därför nu tillbaka, och gå i frid, så att du inte väcker Filistéernas furstars misshag.

1Sam 29:8 ¶ Och David sade till Akish, Men vad har jag gjort? och vad har du funnit hos din tjänare under hela den tid jag har varit hos dig ända till denna dag, att jag inte skulle få gå och strida mot min herre kungens fiender?

1Sam 29:9 Då svarade Akish och sade till David, Jag vet att du är god i mina ögon, lik en Guds ängel: men Filistéernas furstar har sagt, Han skall inte dra upp med oss i striden.

1Sam 29:10 Stå därför nu upp tidigt i morgon tillsammans med din herres tjänare som har kommit med dig: och så snart ni har stigit upp tidigt på morgonen, och det blir ljust, skall ni ge er av.

1Sam 29:11 Så stod David och hans män upp tidigt på morgonen, för att bryta upp och återvända till Filistéernas land. Men Filistéerna drog upp till Jisreel.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 30

1 Amalekiterna plundrar Siklag. 4 David frågar om råd och blir av Gud uppmuntrad att förfölja dem. 11 Genom en återupplivad Egyptier leds han till fienderna och återfår allt bytet. 22 Davids lag att dela bytet lika mellan dem som strider och dem som vakar över trossen. 26 Han sänder gåvor till sina vänner.

1Sam 30:1 OCH det skedde, när David och hans män på tredje dagen kom till Siklag, att Amalekiterna hade gjort ett infall i söderlandet, och i Siklag, och de hade slagit Siklag, och bränt det med eld;

1Sam 30:2 Och de hade fört bort kvinnorna som fångar, som var där: de dödade ingen, varken liten eller stor, utan förde dem bort, och gick sin väg.

1Sam 30:3 ¶ Och David och hans män kom till staden, och se, den var bränd med eld; och deras hustrur och deras söner och deras döttrar var bortförda som fångar.

1Sam 30:4 Då höjde David och folket som var med honom sin röst och grät, tills de inte hade någon kraft kvar att gråta.

1Sam 30:5 Och Davids två hustrur hade blivit bortförda som fångar: Ahinoam, Jisreelitiskan, och Abigail, Karmeliten Nabals hustru.

1Sam 30:6 Och David var i stor nöd; ty folket talade om att stena honom, eftersom hela folkets själ var bedrövad, var och en för sina söner och för sina döttrar. Men David styrkte sig i HERREN sin Gud. *

1Sam 30:7 Och David sade till prästen Ebjatar, Ahimeleks son: Jag ber dig, bär hit efoden till mig. Och Ebjatar bar efoden till David. *

1Sam 30:8 Och David frågade HERREN och sade: Skall jag förfölja denna skara? Skall jag hinna ifatt dem? Och han svarade honom: Förfölj, ty du skall sannerligen hinna ifatt dem och utan tvekan återvinna allt. *

1Sam 30:9 Så gick David, han och de sexhundra män som var med honom, och de kom till bäcken Besor, där de som blev kvar stannade.

1Sam 30:10 Men David förföljde vidare, han och fyrahundra män; ty tvåhundra stannade kvar, som var så utmattade att de inte kunde gå över bäcken Besor. *

1Sam 30:11 ¶ Och de fann en Egyptier på fältet, och förde honom till David, och de gav honom bröd, och han åt; och de gav honom vatten att dricka;

1Sam 30:12 Och de gav honom ett stycke fikon-kaka, och två klasar russin: och när han hade ätit, kom hans livsande tillbaka till honom: ty han hade inte ätit bröd, eller druckit vatten, på tre dagar och tre nätter.

1Sam 30:13 Och David sade till honom, Vem tillhör du? och varifrån är du? Och han sade, Jag är en ung man från Egypten, tjänare åt en Amalekit; och min herre lämnade mig, eftersom jag blev sjuk för tre dagar sedan.

1Sam 30:14 Vi gjorde ett infall i söderlandet till Keretiterna, och i ytterlandet som hör till Juda, och i Kalebs söderland; och vi brände Siklag med eld. *

1Sam 30:15 Och David sade till honom, Kan du föra mig ner till denna skara? Och han sade, Svär mig vid Gud, att du inte skall döda mig, eller utlämna mig i min herres hand, så skall jag föra dig ner till denna skara.

1Sam 30:16 ¶ Och när han hade fört honom ner, se, då låg de utspridda över hela marken, och åt och drack, och dansade, för allt det stora byte som de hade tagit från Filistéernas land, och från Juda land.

1Sam 30:17 Och David slog dem från skymningen ända till kvällen nästa dag: och inte en enda man av dem kom undan, förutom fyrahundra unga män, som red på kameler, och flydde. *

1Sam 30:18 Och David återvann allt som Amalekiterna hade fört bort: och David räddade sina två hustrur.

1Sam 30:19 Och inget fattades dem, varken liten eller stor, varken söner eller döttrar, varken byte, eller något av det som de hade tagit: David återvann allt. *

1Sam 30:20 Och David tog alla fårhjordarna och boskapshjordarna, som de drev framför den övriga boskapen, och sade, Detta är Davids byte.

1Sam 30:21 ¶ Och David kom till de tvåhundra män, som var så utmattade att de inte kunde följa David, och som man hade låtit stanna vid bäcken Besor: och de gick ut för att möta David, och för att möta folket som var med honom: och när David kom nära folket, hälsade han dem.

1Sam 30:22 Då svarade alla de onda männen och Belials män, bland dem som hade gått med David, och sade, Eftersom de inte gick med oss, skall vi inte ge dem något av bytet som vi har återvunnit, utom till var man hans hustru och hans barn, så att de kan föra bort dem, och gå sin väg. *

1Sam 30:23 Då sade David, Så skall ni inte göra, mina bröder, med det som HERREN har gett oss, han som har bevarat oss, och gett den skara som kom emot oss i vår hand.

1Sam 30:24 Ty vem skulle lyssna till er i denna sak? utan som delen är för den som går ner i striden, så skall delen vara för den som stannar vid trossen: de skall dela lika. *

1Sam 30:25 Och så blev det från den dagen och framöver, att han gjorde det till en stadga och en rättsregel för Israel ända till denna dag. *

1Sam 30:26 ¶ Och när David kom till Siklag, sände han av bytet till Juda äldste, till sina vänner, och sade, Se här är en gåva till er av bytet från HERRENS fiender;

1Sam 30:27 Till dem som var i Bet-el, och till dem som var i syd-Ramot, och till dem som var i Jattir,

1Sam 30:28 Och till dem som var i Aroer, och till dem som var i Sifmot, och till dem som var i Eshtemoa,

1Sam 30:29 Och till dem som var i Rakal, och till dem som var i Jerahmeeliternas städer, och till dem som var i Keniternas städer,

1Sam 30:30 Och till dem som var i Horma, och till dem som var i Kor-Asan, och till dem som var i Atak,

1Sam 30:31 Och till dem som var i Hebron, och till alla de platser där David själv och hans män brukade uppehålla sig.

SVENSKA KJV BIBELN

1 SAMUELSBOKEN, KAPITEL 31

1 Saul, sedan han förlorat sin här och hans söner blivit slagna, dödar sig själv tillsammans med sin vapendragare. 7 Filistéerna tar de övergivna Israelitiska städerna i besittning. 8 De triumferar över de döda kropparna. 11 Männen i Jabes-Gilead hämtar kropparna om natten, bränner dem i Jabes och begraver deras ben under sorg.

1Sam 31:1 NU stred Filistéerna mot Israel: och Israels män flydde för Filistéerna, och föll slagna på berget Gilboa.

1Sam 31:2 Och Filistéerna förföljde Saul och hans söner tätt; och Filistéerna dödade Jonatan, och Abinadab, och Malki-Shua, Sauls söner.

1Sam 31:3 Och striden hårdnade mot Saul, och bågskyttarna träffade honom; och han blev svårt sårad av skyttarna.

1Sam 31:4 Då sade Saul till sin vapendragare, Drag ditt svärd, och genomborra mig med det; så att inte dessa oomskurna kommer och genomborrar mig, och skymfar mig. Men hans vapendragare ville inte; ty han var mycket rädd. Därför tog Saul ett svärd, och föll på det. *

1Sam 31:5 Och när hans vapendragare såg att Saul var död, föll även han på sitt svärd, och dog med honom.

1Sam 31:6 Så dog Saul, och hans tre söner, och hans vapendragare, och alla hans män, samma dag tillsammans.

1Sam 31:7 ¶ Och när Israels män som var på andra sidan dalen, och de som var bortom Jordan, såg att Israels män hade flytt, och att Saul och hans söner var döda, övergav de städerna, och flydde; och Filistéerna kom och bodde i dem.

1Sam 31:8 Och det skedde dagen därefter, när Filistéerna kom för att avkläda de slagna, att de fann Saul och hans tre söner ligga fallna på berget Gilboa.

1Sam 31:9 Och de högg av hans huvud, och tog av honom hans rustning, och sände bud runtom i Filistéernas land, för att förkunna det i deras avgudahus, och bland folket.

1Sam 31:10 Och de lade hans rustning i Ashtarots hus: och hans kropp fäste de vid muren i Bet-Shean.

1Sam 31:11 ¶ Och när invånarna i Jabes i Gilead hörde vad Filistéerna hade gjort mot Saul; *

1Sam 31:12 Då stod alla tappra män upp, och gick hela natten, och tog Sauls kropp och hans söners kroppar från muren i Bet-Shean, och kom till Jabes, och brände dem där.

1Sam 31:13 Och de tog deras ben, och begravde dem under trädet i Jabes, och fastade sju dagar. *