1873 CARL XII:s BIBEL

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 1. CAPITLET

Vishets källa. Dårars straff.

Ords 1:1. Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;

Ords 1:2. Till att deraf lära vishet och tukt;

Ords 1:3. Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;

Ords 1:4. Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.

Ords 1:5. Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;

Ords 1:6. Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.

Ords 1:7. HERRANS fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.

Ords 1:8. Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;

Ords 1:9. Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.

Ords 1:10. Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;

Ords 1:11. Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;

Ords 1:12. Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara;

Ords 1:13. Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;

Ords 1:14. Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.

Ords 1:15. Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.

Ords 1:16. Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.

Ords 1:17. Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;

Ords 1:18. Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.

Ords 1:19. Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.

Ords 1:20. Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.

Ords 1:21. Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:

Ords 1:22. Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?

Ords 1:23. Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.

Ords 1:24. Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;

Ords 1:25. Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;

Ords 1:26. Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;

Ords 1:27. När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.

Ords 1:28. Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;

Ords 1:29. Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva HERRANS fruktan;

Ords 1:30. Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.

Ords 1:31. Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;

Ords 1:32. Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.

Ords 1:33. Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 2. CAPITLET

Egen flit och Guds nåd ger vishet.

Ords 2:1. Min son, vill du anamma mitt tal, och min bud när dig behålla,

Ords 2:2. Så låt din öron gifva akt på vishet, och böj ditt hjerta dertill med flit.

Ords 2:3. Ty om du far derefter med flit, och beder derom;

Ords 2:4. Om du söker efter henne, såsom efter silfver, och letar efter henne, såsom efter en skatt;

Ords 2:5. Så skall du förstå HERRANS fruktan, och Guds kunskap finna.

Ords 2:6. Ty Herren gifver vishet, och utaf hans mun kommer vett och förstånd.

Ords 2:7. Han låter dem redeligom väl gå, och beskärmar de fromma;

Ords 2:8. Och bevarar dem som rätt göra, och bevarar sina heligas väg.

Ords 2:9. Då skall du förstå rättfärdighet, och dom; och fromhet, och allan godan väg.

Ords 2:10. Om vishet faller dig på hjertat, så att du gerna lärer,

Ords 2:11. Så skall godt råd bevara dig, och förstånd skall gömma dig;

Ords 2:12. Att du icke råkar in uppå de ondas väg, eller ibland dem som tala det vrångt är;

Ords 2:13. Och öfvergifva den rätta vägen, och gå mörka stigar.

Ords 2:14. De der glädjas att göra illa, och äro glade uti sitt onda och vrångvisa väsende;

Ords 2:15. Hvilke sin väg förvända, och följa villstigar;

Ords 2:16. Att du icke råkar in till ens annars hustru, och den icke din är, den slät ord gjfver;

Ords 2:17. Och öfvergi!ver sins ungdoms herra, och förgäter sins Guds förbund;

Ords 2:18. Ty hennes hus böjer sig till döden och hennes gånger till de förtappade;

Ords 2:19. Alle de som ingå till henne, de komma intet igen, och fatta icke lifsens väg;

Ords 2:20. Att du må vandra på en god väg, och blifva på rätta stråtene.

Ords 2:21. Ty de rättfärdige skola bo i landena, och de fromme skola derinne blifva;

Ords 2:22. Men de ogudaktige skola utu landena utrotade varda, och de föraktare skola derut förgjorde varda.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 3. CAPITLET

Frukta Gud, och sök vishet.

Ords 3:1. Min son, förgät icke min lag, och ditt hjerta behålle min bud;

Ords 3:2. Ty de skola skaffa dig långt lif, och god år, och frid.

Ords 3:3. Nåd och trohet skola icke förlåta dig. Häng dem på din hals, och skrif dem uti dins hjertas taflo;

Ords 3:4. Så skall du finna ynnest och klokhet, den Gudi och menniskom täck är.

Ords 3:5. Förlåt dig på HERRAN af allt hjerta, och förlåt dig icke uppå ditt förstånd;

Ords 3:6. Utan tänk uppå honom i allom dinom vägom, så skall han föra dig rätt.

Ords 3:7. Låt dig icke tycka att du äst vis, utan frukta HERRAN, och vik ifrå det ondt är.

Ords 3:8. Det skall vara dinom nafla helsosamt, och vederqvicka din ben.

Ords 3:9. Hedra HERRAN af dina ägodelar, och af all dins årsväxts förstling;

Ords 3:10. Så skola dina lador fulla varda, och dine presser med must öfverflyta.

Ords 3:11. Min son, förkasta icke HERRANS tuktan, och var icke otålig, då han straffar;

Ords 3:12. Ty hvilken HERREN älskar, honom straffar han, och hafver ett behag till honom, såsom en fader till sonen.

Ords 3:13. Säll är den menniska, som vishet finner, och den menniska, hvilko förstånd tillflyter.

Ords 3:14. Ty det är bättre hafva henne än silfver, och hennes frukt bättre än guld.

Ords 3:15. Hon är ädlare än perlor, och allt det du önska må, är henne icke likt.

Ords 3:16. Långt lif är på hennes högra hand, på hennes venstra är rikedom och ära.

Ords 3:17. Hennes vägar äro lustige vägar, och alle hennes stigar äro frid.

Ords 3:18. Hon är lifsens trä allom dem som fatta henne; och salige äro de som hålla henne;

Ords 3:19. Ty HERREN hafver grundat jordena genom vishet, och genom sitt råd tillredt himmelen.

Ords 3:20. Genom hans ord äro djupen åtskild, och skyarna med dagg drypande vordne.

Ords 3:21. Min son, låt henne icke ifrå din ögon vika, så skall du lyckosam och klok varda.

Ords 3:22. Det skall vara dine själs lif, och din mun skall täck vara.

Ords 3:23. Då skall du på dinom väg säker vandra, att din fot icke stöter sig.

Ords 3:24. Lägger du dig, så skall du intet frukta dig, utan sofva sötliga;

Ords 3:25. Att du icke betorf frukta dig för hastig förskräckelse, eller för de ogudaktigas storm, då han kommer.

Ords 3:26. Ty HERREN är din tröst; han bevarar din fot, att han icke fången varder.

Ords 3:27. Neka dig icke att göra dem torftiga godt, om din hand af Gudi hafver magt sådant göra.

Ords 3:28. Säg icke till din vän: Gack bort, och kom igen, i morgon vill jag gifva dig; der du dock det nu hafver.

Ords 3:29. Far icke efter att göra dinom vän ondt, den uppå god tro när dig bor.

Ords 3:30. Kifva med ingom utan sak, om han dig intet ondt gjort hafver.

Ords 3:31. Följ icke en vrång man efter, och utvälj ingen af hans vägar;

Ords 3:32. Ty HERREN stygges vid den affälliga, och hans hemlighet är när de fromma.

Ords 3:33. Uti dens ogudaktigas hus är HERRANS förbannelse; men dens rättfärdigas hus varder välsignadt.

Ords 3:34. Han skall bespotta de bespottare; men dem eländom skall han nåd gifva.

Ords 3:35. De vise skola ärfva äro; men om de galne än högt uppkomma, varda de likväl till skam.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 4. CAPITLET

Öfva dygd; fly synd.

Ords 4:1. Hörer, min barn, edars faders tuktan, och akter uppå, att I mågen lära och kloke varda;

Ords 4:2. Ty jag gifver eder en god lärdom; öfvergifver icke min lag.

Ords 4:3. Ty jag var mins faders son, späd, och den endaste for mine moder.

Ords 4:4. Och han lärde mig, och sade: Låt ditt hjerta anamma min ord; håll min bud, så får du lefva.

Ords 4:5. Anamma vishet, anamma förstånd; förgät icke, och vik icke ifrå mins muns tal.

Ords 4:6. Öfvergif henne icke, så skall hon behålla dig; älska henne, så skall hon bevara dig;

Ords 4:7. Ty vishetenes begynnelse är, när man gerna hörer henne, och hafver klokhetena kärare, än alla ägodelar.

Ords 4:8. Akta henne högt, så skall hon upphöja dig, och skall komma dig till äro, om du hafver henne kär.

Ords 4:9. Hon skall ditt hufvud härliga pryda, och hedra dig med en dägelig krono.

Ords 4:10. Så hör, min son, och tag vid mitt tal, så skola din år mång varda.

Ords 4:11. Jag vill föra dig på vishetenes väg; jag vill leda dig på rätta stigen;

Ords 4:12. Så att, när du går, skall din gång icke varda dig tung, och när du löper, skall du icke stöta dig.

Ords 4:13. Anamma tuktan, öfvergif henne icke; bevara henne, ty hon är ditt lif.

Ords 4:14. Kom icke uppå de ogudaktigas stig, och träd icke uppå de ondas väg.

Ords 4:15. Låt fara honom, och gack icke på honom; vik ifrå honom, och gack framom.

Ords 4:16. Ty de sofva icke, utan de hafva gjort illa, och gifva sig icke ro, utan de hafva gjort skada.

Ords 4:17. Ty de föda sig af ogudaktigt bröd; och dricka af vrånghetenes vin.

Ords 4:18. Men de rättfärdigas stig skin såsom ett ljus, hvilket framgår, och lyser allt intill fullan dag.

Ords 4:19. Men de ogudaktigas väg är såsom mörker, och de veta icke, hvar de fallande varda.

Ords 4:20. Min son, akta uppå min ord, och böj din öron till mitt tal.

Ords 4:21. Låt dem icke komma ifrå din ögon; behåll dem i ditt hjerta.

Ords 4:22. Ty de äro lif dem som finna dem, och helsosam deras hela kroppe.

Ords 4:23. Bevara ditt hjerta med all flit; ty derutaf går lifvet.

Ords 4:24. Låt bort ifrå dig en ond mun, och vrånga läppar låt långt vara ifrå dig.

Ords 4:25. Låt din ögon se rätt fram för sig, och din ögnalock se rätt fram för dig.

Ords 4:26. Låt din fot gå lika, så går du visst.

Ords 4:27. Vik hvarken på högra eller på venstra sidona; vänd din fot ifrå det ondt är.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 5. CAPITLET

Sky horeri; lef kysk.

Ords 5:1. Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;

Ords 5:2. Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.

Ords 5:3. Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;

Ords 5:4. Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.

Ords 5:5. Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet.

Ords 5:6. Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.

Ords 5:7. Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.

Ords 5:8. Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;

Ords 5:9. Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;

Ords 5:10. Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;

Ords 5:11. Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;

Ords 5:12. Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;

Ords 5:13. Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?

Ords 5:14. Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.

Ords 5:15. Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.

Ords 5:16. Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;

Ords 5:17. Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.

Ords 5:18. Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.

Ords 5:19. Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.

Ords 5:20. Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?

Ords 5:21. Ty hvars och ens mans vägar äro för HERRANOM, och han mäter alla deras gångar.

Ords 5:22. Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.

Ords 5:23. Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 6. CAPITLET

Borgen. Lättja. Löshet. Lydnad.

Ords 6:1. Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;

Ords 6:2. Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.

Ords 6:3. Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.

Ords 6:4. Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.

Ords 6:5. Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.

Ords 6:6. Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.

Ords 6:7. Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,

Ords 6:8. Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.

Ords 6:9. Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?

Ords 6:10. Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;

Ords 6:11. Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.

Ords 6:12. En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;

Ords 6:13. Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;

Ords 6:14. Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.

Ords 6:15. Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.

Ords 6:16. Si, sex stycke hatar HERREN, och vid det sjunde hafver han en styggelse:

Ords 6:17. Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;

Ords 6:18. Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;

Ords 6:19. Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.

Ords 6:20. Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.

Ords 6:21. Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;

Ords 6:22. När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.

Ords 6:23. Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;

Ords 6:24. På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.

Ords 6:25. Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.

Ords 6:26. Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.

Ords 6:27. Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?

Ords 6:28. Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?

Ords 6:29. Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.

Ords 6:30. Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;

Ords 6:31. Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.

Ords 6:32. Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.

Ords 6:33. Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.

Ords 6:34. Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;

Ords 6:35. Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 7. CAPITLET

Budets nytta. Skökors akt.

Ords 7:1. Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.

Ords 7:2. Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.

Ords 7:3. Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.

Ords 7:4. Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;

Ords 7:5. Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.

Ords 7:6. Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;

Ords 7:7. Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.

Ords 7:8. Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;

Ords 7:9. I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;

Ords 7:10. Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;

Ords 7:11. Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;

Ords 7:12. Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.

Ords 7:13. Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:

Ords 7:14. Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.

Ords 7:15. Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.

Ords 7:16. Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;

Ords 7:17. Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.

Ords 7:18. Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.

Ords 7:19. Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.

Ords 7:20. Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.

Ords 7:21. Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.

Ords 7:22. Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;

Ords 7:23. Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.

Ords 7:24. Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.

Ords 7:25. Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.

Ords 7:26. Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.

Ords 7:27. Hennes hus äro helvetes vägar, der man nederfar uti dödsens kammar.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 8. CAPITLET

Guds son är rätta viheten.

Ords 8:1. Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?

Ords 8:2. Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;

Ords 8:3. Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;

Ords 8:4. O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.

Ords 8:5. Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.

Ords 8:6. Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.

Ords 8:7. Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.

Ords 8:8. All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;

Ords 8:9. De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.

Ords 8:10. Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.

Ords 8:11. Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.

Ords 8:12. Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.

Ords 8:13. HERRANS fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.

Ords 8:14. Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;

Ords 8:15. Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.

Ords 8:16. Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.

Ords 8:17. Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.

Ords 8:18. Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.

Ords 8:19. Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.

Ords 8:20. Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;

Ords 8:21. Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.

Ords 8:22. HERREN hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.

Ords 8:23. Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.

Ords 8:24. Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.

Ords 8:25. Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.

Ords 8:26. Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.

Ords 8:27. Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;

Ords 8:28. Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;

Ords 8:29. Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;

Ords 8:30. Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;

Ords 8:31. Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.

Ords 8:32. Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.

Ords 8:33. Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.

Ords 8:34. Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.

Ords 8:35. Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af HERRANOM.

Ords 8:36. Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 9. CAPITLET

Vishets tuktan. Dårskaps fel.

Ords 9:1. Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;

Ords 9:2. Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;

Ords 9:3. Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:

Ords 9:4. Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:

Ords 9:5. Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;

Ords 9:6. Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.

Ords 9:7. Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.

Ords 9:8. Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.

Ords 9:9. Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.

Ords 9:10. Vishetenes begynnelse är HERRANS fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;

Ords 9:11. Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.

Ords 9:12. Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.

Ords 9:13. Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;

Ords 9:14. Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;

Ords 9:15. Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:

Ords 9:16. Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:

Ords 9:17. Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.

Ords 9:18. Men han vet icke, att der äro de döde, och hennes gäster uti djupa helvetet.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 10. CAPITLET

Desse äro Salomos Ordspråk.

Ords 10:1. En vis son är sins faders glädje; men en galen son är sine moders grämelse.

Ords 10:2. Orätt gods hjelper intet; men rättfärdighet friar ifrå döden.

Ords 10:3. HERREN låter icke de rättfärdigas själar hunger lida; men han omstörter de ogudaktigas arghet.

Ords 10:4. En lat hand gör fattigan; men en idog hand gör rikan.

Ords 10:5. Den som församlar om sommaren, han är klok; men den som i andene sofver, han kommer på skam.

Ords 10:6. Välsignelse är öfver dens rättfärdigas hufvud; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.

Ords 10:7. De rättfärdigas åminnelse blifver uti välsignelse; men de ogudaktigas namn skall förgås.

Ords 10:8. Den af hjertat vis är, han anammar buden; men den en galen mun hafver, han varder slagen.

Ords 10:9. Den der ostraffeliga lefver, han lefver säkert; men den der vrång är på sina vägar, han skall uppenbar varda.

Ords 10:10. Den der vinkar med ögonen, han kommer vedermödo åstad; och den en galen mun hafver, han varder slagen.

Ords 10:11. Dens rättfärdigas mun är en lefvandes källa; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.

Ords 10:12. Hat uppväcker träto; men kärlek öfverskyler all öfverträdelse.

Ords 10:13. Uti de förståndigas läppar finner man vishet; men till ens dåras rygg hörer ris.

Ords 10:14. De vise bevara lärdom; men de dårars mun är hardt när förskräckelse.

Ords 10:15. Dens rikas gods är hans faste stad; men fattigdom gör de fattiga blödiga.

Ords 10:16. Den rättfärdige arbetar till lifvet; men den ogudaktige brukar sina tilldrägt till synd.

Ords 10:17. Hålla tuktan är vägen till lifvet; men den som bortkastar straff, han far vill.

Ords 10:18. Falske munnar skyla hat, och den der baktalar, han är en dåre.

Ords 10:19. Der mång ord äro, der är icke synden borto; men den sina läppar håller, han är klok.

Ords 10:20. Dens rättfärdigas tunga är kosteligt silfver; men de ogudaktigas hjerta är intet.

Ords 10:21. Dens rättfärdigas läppar föda många; men de galne skola dö uti deras galenskap.

Ords 10:22. HERRANS välsignelse gör rikan utan mödo.

Ords 10:23. En dåre bedrifver det ondt är, och gör sig der ett löje af; men den man är vis, som tager der vara uppå.

Ords 10:24. Hvad den ogudaktige fruktar, det vederfars honom; och hvad de rättfärdige begära, det varder dem gifvet.

Ords 10:25. Den ogudaktige är såsom ett väder, det framom går, och är icke mer till; men den rättfärdige består evigliga.

Ords 10:26. Såsom ättika gör ondt tandomen, och rök ögonen, så gör en försummelig dem ondt, som sända honom.

Ords 10:27. HERRANS fruktan förmerar dagarna; men de ogudaktigas år varda förkortad.

Ords 10:28. Dens rättfardigas väntan skall fröjd varda; men de ogudaktigas hopp skall förtappadt varda.

Ords 10:29. HERRANS väg är dens frommas tröst; men de ogerningsmän äro blödige.

Ords 10:30. Den rättfärdige varder aldrig nederslagen; men de ogudaktige skola icke blifva i landena.

Ords 10:31. Dens rättfärdigas mun bär fram vishet; men de vrångas mun skall utrotad blifva.

Ords 10:32. Dens rättfärdigas läppar lära helsosam ting; men de ogudaktigas mun är vrång.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 11. CAPITLET

Ords 11:1. Falsk våg är HERRANOM en styggelse; men en full vigt är honom behagelig.

Ords 11:2. Der stolthet är, der är ock föraktelse; men vishet är när de ödmjuka.

Ords 11:3. Oskyldighet skall ledade fromma; men ondskan skall förstöra de föraktare.

Ords 11:4. Gods hjelper intet på vredenes dag; men rättfärdighet frälsar ifrå döden.

Ords 11:5. Dens frommas rättfärdighet gör hans väg rättan; men den ogudaktige skall falla genom sitt ogudaktiga väsende.

Ords 11:6. De frommas rättfärdighet skall fria dem; men de föraktare varda fångne uti sine skalkhet.

Ords 11:7. När den ogudaktiga menniskan dör, så är hoppet borto; och det de orättfärdige vänta, blifver omintet.

Ords 11:8. Den rättfärdige varder förlossad utu nöd, och den ogudaktige kommer i hans stad.

Ords 11:9. Genom skrymtarens mun varder hans näste förderfvad; men de rättfärdige märka det, och varda förlossade.

Ords 11:10. En stad gläder sig, när dem rättfärdigom väl går, och der de ogudaktige förgöras varder man glad.

Ords 11:11. Genom de frommas välsignelse varder en stad upphöjd; men genom dens ogudaktigas mun varder han nederbruten.

Ords 11:12. Den som sin nästa skämmer, han är en dåre; men en förståndig man stillar det.

Ords 11:13. En baktalare röjer hvad han hemliga vet; men den som ett trofast hjerta hafver, han döljer det.

Ords 11:14. Der intet råd är, der far folket illa; men der månge rådgifvare äro, der går det väl till.

Ords 11:15. Den som för en annan i borgan går, han får skada; men den sig för borgan vaktar, han är säker.

Ords 11:16. Den qvinna hafver ynnest, som ärona bevarar; men det äro de starke, som rikedomar bevara.

Ords 11:17. En barmhertig man gör sinom kropp godt; men en obarmhertig bedröfvar ock sitt kött och blod.

Ords 11:18. De ogudaktigas verk skall fela; men den som rättfärdighet sår, det är icke fåfängt.

Ords 11:19. Ty rättfärdighet fordrar till lifs; men fara efter ondt, det fordrar till döden.

Ords 11:20. HERREN hafver en styggelse till vrång hjerta, och ett behag till de fromma.

Ords 11:21. Dem ondom hjelper intet, om de än alle lade händer tillsamman; men de rättfärdigas säd skall hulpen varda.

Ords 11:22. En dägelig qvinna utan tukt är lika som en so med ett gyldene spann på näsone.

Ords 11:23. De rätträrdigas önskan måste dock väl gå, och det de ogudaktige vänta, är olycka.

Ords 11:24. Den ene skiftar ut, och får alltid mer; men den andre är nidsk, der han icke skall, och varder dock fattigare.

Ords 11:25. Den själ, som rikeliga välsignar, varder fet; och den som drucknan gör, han skall ock drucken varda.

Ords 11:26. Den som korn innehåller, honom banna menniskorna; men välsignelse kommer öfver honom, som det säljer.

Ords 11:27. Den som något godt söker, honom vederfars godt; men den som efter ondt far, det skall hända honom.

Ords 11:28. Den sig uppå sina rikedomar förlåter, han skall förgås; men de rättfärdige skola grönskas såsom löf.

Ords 11:29. Den som sitt eget hus bedröfvar, han skall få väder till arfvedel; och en dåre måste dens visas tjenare vara.

Ords 11:30. Dens rättfärdigas frukt är lifsens trä, och en vis man låter sig om menniskorna hjerteliga vårda.

Ords 11:31. Efter den rättfärdige på jordene lida måste; huru mycket mer den ogudaktige och syndaren?

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 12. CAPITLET

Ords 12:1. Den sig gerna straffa låter, han varder klok; men den der ostraffad vara vill, han blifver en dåre.

Ords 12:2. Den der from är, honom vederfars tröst af HERRANOM; men en ond man varder förkastad.

Ords 12:3. Ett ogudaktigt väsende främjar menniskona intet; men dens rättfärdigas rot skall blifva.

Ords 12:4. En idog qvinna är sins mans krona; men en oidog är såsom var i hans ben.

Ords 12:5. De rättfärdigas tankar äro redelige; men de ogudaktigas anslag äro bedrägeri.

Ords 12:6. De ogudaktigas anslag vakta efter blod; men de frommas mun friar dem.

Ords 12:7. De ogudaktige skola varda omstörte, och icke mer vara till; men dens rättfärdigas hus blifver beståndandes.

Ords 12:8. Ett godt råd varder (dock på ändalyktene) lofvadt; men arg list kommer på skam.

Ords 12:9. Den som ringa är, och tager vara uppå sitt, han är bättre än den der stor vill vara, och honom fattas bröd.

Ords 12:10. Den rättfärdige förbarmar sig öfver sin ök; men de ogudaktigas hjerta är obarmhertigt.

Ords 12:11. Den som sin åker brukar, han skall få bröd tillfyllest; men den som går efter de ting, som intet af nödene äro, han är en dåre.

Ords 12:12. Dens ogudaktigas lust är till att göra skada; men dens rättfärdigas rot skall bära frukt.

Ords 12:13. Den onde varder gripen i sin egen falska ord; men den rättfärdige undkommer ångest.

Ords 12:14. Mycket godt kommer enom genom munsens frukt; och menniskone varder vedergullet efter som hennes händer förtjent hafva.

Ords 12:15. Enom dåra behagar hans sed väl; men den der råde lyder, han är vis.

Ords 12:16. En dåre beviser sina vrede snarliga; men den der smälek fördöljer, han är vis.

Ords 12:17. Den som sannfärdig är, han säger hvad rätt är; men ett falskt vittne bedrager.

Ords 12:18. Den der ovarliga talar, han stinger såsom ett svärd; men de visas tunga är helsosam.

Ords 12:19. En sannfärdig mun består evigliga; men en falsk tunga består icke länge.

Ords 12:20. De som något ondt råda, bedraga sig sjelfva; men de som tillfrid råda, de skola glädja sig deraf.

Ords 12:21. Dem rättfärdiga varder intet ondt vederfarandes; men de ogudaktige skola med olycko fulla varda.

Ords 12:22. Falske munnar äro HERRANOM en styggelse; men de som troliga handla, de behaga honom väl.

Ords 12:23. En vis man gör icke mycket af sin klokhet; men de dårars hjerta utropar sin dårskap.

Ords 12:24. En trifven hand skall varda väldig; men den som som lat är, hon måste skatt gifva.

Ords 12:25. Sorg i hjertana kränker; men ett vänligit ord fröjdar.

Ords 12:26. Den rättfärdige hafver bättre än hans näste; men de ogudaktigas väg förförer dem.

Ords 12:27. Enom latom lyckas icke hans handel; men en trifven menniska varder rik.

Ords 12:28. På rättom väg är lif, och på farnom stig är ingen död.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 13. CAPITLET

Ords 13:1. En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.

Ords 13:2. Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.

Ords 13:3. Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.

Ords 13:4. Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.

Ords 13:5. Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.

Ords 13:6. Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.

Ords 13:7. Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.

Ords 13:8. Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.

Ords 13:9. De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.

Ords 13:10. Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.

Ords 13:11. Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.

Ords 13:12. Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.

Ords 13:13. Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.

Ords 13:14. Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.

Ords 13:15. Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.

Ords 13:16. En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.

Ords 13:17. Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.

Ords 13:18. Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.

Ords 13:19. När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.

Ords 13:20. Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.

Ords 13:21. Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.

Ords 13:22. Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.

Ords 13:23. Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.

Ords 13:24. Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.

Ords 13:25. Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 14. CAPITLET

Ords 14:1. Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.

Ords 14:2. Den som HERRAN fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.

Ords 14:3. Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.

Ords 14:4. Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.

Ords 14:5. Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.

Ords 14:6. Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.

Ords 14:7. Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.

Ords 14:8. Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.

Ords 14:9. De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.

Ords 14:10. När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.

Ords 14:11. De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.

Ords 14:12. Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.

Ords 14:13. Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.

Ords 14:14. Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.

Ords 14:15. En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.

Ords 14:16. En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.

Ords 14:17. En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.

Ords 14:18. De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.

Ords 14:19. De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.

Ords 14:20. En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.

Ords 14:21. Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.

Ords 14:22. De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.

Ords 14:23. Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.

Ords 14:24. Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.

Ords 14:25. Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.

Ords 14:26. Den som HERRAN fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.

Ords 14:27. HERRANS fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.

Ords 14:28. Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.

Ords 14:29. Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.

Ords 14:30. Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.

Ords 14:31. Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.

Ords 14:32. Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.

Ords 14:33. Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.

Ords 14:34. Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.

Ords 14:35. En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 15. CAPITLET

Ords 15:1. Ett mjukt svar stillar vrede; men ett hårdt ord kommer harm åstad.

Ords 15:2. De visas tunga gör lärdomen ljuflig; de dårars mun utsputar alltid galenskap.

Ords 15:3. HERRANS ögon skåda i all rum, både onda och goda.

Ords 15:4. En helsosam tunga är lifsens trä; men en lögnaktig gör hjertans sorg.

Ords 15:5. En dåre lastar sins faders tuktan; men den som tager vid straff, han varder klok.

Ords 15:6. Uti dens rättfärdigas hus äro ägodelar nog; men uti dens ogudaktigas tilldrägt är förderf.

Ords 15:7. De visas mun utströr god råd; men de dårars hjerta är icke så.

Ords 15:8. Dens ogudaktigas offer är HERRANOM en styggelse; men de frommas bön är honom behagelig.

Ords 15:9. Dens ogudaktigas väg är HERRANOM en styggelse; men den der far efter rättfärdighet, han varder älskad.

Ords 15:10. Det är en ond tuktan, öfvergifva vägen; och den der straff hatar, han måste dö.

Ords 15:11. Helvete och förderf är för HERRANOM; huru mycket mer menniskornas hjerta?

Ords 15:12. En bespottare älskar icke den honom straffar, och går icke till den visa.

Ords 15:13. Ett gladt hjerta gör ett blidt ansigte; men när hjertat bekymradt är, så faller ock modet.

Ords 15:14. Ett klokt hjerta handlar visliga; men de öfverdådige dårar regera dårliga.

Ords 15:15. En bedröfvad menniska hafver aldrig en god dag; men ett godt mod är ett dageligit gästabåd.

Ords 15:16. Bättre är något lite med HERRANS fruktan, än en stor skatt med oro.

Ords 15:17. Bättre är en rätt kål med kärlek, än en gödd oxe med hat.

Ords 15:18. En sticken man kommer träto åstad; men en tålig man stillar kif.

Ords 15:19. Dens latas väg är full med törne; men de frommas väg är väl slät.

Ords 15:20. En vis son fröjdar fadren, och en galen menniska skämmer sina moder.

Ords 15:21. Enom dåra är galenskapen en glädje; men en förståndig man blifver på rätta vägenom.

Ords 15:22. De anslag varda till intet, der icke råd är med; men der månge rådgifvare äro, blifva de beståndande.

Ords 15:23. Det är enom glädje, att man honom skäliga svarar, och ett ord i sinom tid är ganska täckeligit.

Ords 15:24. Lifsens väg leder den visa uppåt, på det han skall undvika helvetet, som nedatill är.

Ords 15:25. HERREN skall nederslå de högfärdigas hus, och stadfästa enkones gränso.

Ords 15:26. De argas anslog äro HERRANOM en styggelse; men ett skäligit tal är täckt.

Ords 15:27. Men girige förstörer sitt eget hus; men den som mutor hatar, han skall lefva.

Ords 15:28. Dens rättfärdigas hjerta betänker, hvad svaras skall; men de ogudaktigas mun utöser ondt.

Ords 15:29. HERREN är långt ifrå de ogudaktiga; men de rättfärdigas bön hörer han.

Ords 15:30. Ett blidt ansigte gläder hjertat; ett godt ryckte gör benen fet.

Ords 15:31. Det öra, som hörer lifsens straff, det skall bo ibland de visa.

Ords 15:32. Den som icke låter sig aga, han gör sig sjelf till intet; men den som straff hörer han varder klok.

Ords 15:33. HERRANS fruktan är en tuktan till vishet, och förr än man till äro kommer, måste man lida.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 16. CAPITLET

Ords 16:1. En menniska sätter sig väl före i hjertat; men af HERRANOM kommer, hvad tungan tala skall.

Ords 16:2. Hvarjom och enom tyckas hans vägar rene vara; men HERREN allena gör hjertat visst.

Ords 16:3. Befalla HERRANOM din verk, så gå din anslag fram.

Ords 16:4. HERREN gör all ting för sin egen skull; desslikes ock den ogudaktiga till en ondan dag.

Ords 16:5. All högmodig hjerta äro HERRANOM en styggelse, och skola icke ostraffad blifva, om de än alle tillhopa höllo.

Ords 16:6. Genom godhet och trohet varder en missgerning försonad, och genom HERRANS fruktan undflyr man det onda.

Ords 16:7. Om någors mans vägar behaga HERRANOM, så gör han ock hans ovänner tillfrids med honom.

Ords 16:8. Bättre är litet med rättfärdighet, än mycken tilldrägt med orätt.

Ords 16:9. Menniskones hjerta sätter sig sina vägar före; men HERREN allena gifver, att de framgår.

Ords 16:10. Prophetia (är) i Konungens mun; hans mun felar intet i domen.

Ords 16:11. Rätt våg och vigt är af HERRANOM; och all pund i säckenom äro hans verk.

Ords 16:12. Om Konungarna orätt göra, så äro de en styggelse; ty genom rättfärdighet varder Konungssätet fast.

Ords 16:13. Rätt råd behagar Konungenom, och den som rätt råder, han varder älskad.

Ords 16:14. Konungens vrede är dödsens bådskap, och en vis man försonar honom.

Ords 16:15. När Konungens ansigte är ljufligit, det är lifvet, och hans ynnest är såsom ett aftonregn.

Ords 16:16. Tag vishet till dig, ty hon är bättre än guld; och hafva förstånd är ädlare än silfver.

Ords 16:17. De frommas väg flyr det arga, och den sin väg bevarar, han behåller sitt lif.

Ords 16:18. Den som ett nederfall skall få, han varder tillförene högmodig, och stort sinne går för fallet.

Ords 16:19. Bättre är ödmjuk vara med de elända, än utskifta rof med de högfärdiga.

Ords 16:20. Den ena sak visliga företager, han finner lycko, och säll är den som sig förlåter på HERRAN.

Ords 16:21. En förståndig varder berömd for en vis man, och ljuft tal lärer väl.

Ords 16:22. Klokhet är en lefvandes källa honom, som hafver henne; men de dårars tuktan är galenskap.

Ords 16:23. Ett vist hjerta talar klokliga, och lärer väl.

Ords 16:24. Ljuftig ord äro en hannogskaka; de trösta själena, och uppfriska benen.

Ords 16:25. Mångom behagar en väg väl, men hans yttersta drager till döden.

Ords 16:26. Mången man kommer i stor olycko genom sin egen mun.

Ords 16:27. En lösaktig menniska gräfver efter olycko, och i hennes mun brinner eld.

Ords 16:28. En vrång menniska kommer träto åstad, och en lackare gör Förstar oens.

Ords 16:29. En arg menniska lockar sin nästa, och förer honom in på en ondan väg.

Ords 16:30. Den som blinkar med ögonen, han tänker intet godt; och den som biter läpparna, han fullkomnar ondt.

Ords 16:31. Gå hår äro en hederskrona, den på rättfärdighetenes väg funnen varder.

Ords 16:32. En tålig man är bättre än en stark; och den, som råder sitt sinne, är bättre än en som städer vinner.

Ords 16:33. Lotten varder kastad i skötet; men han faller hvart HERREN vill.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 17. CAPITLET

Ords 17:1. En torr bete, der man låter sig med nöja, är bättre än ett fullt visthus med träto.

Ords 17:2. En klok tjenare skall råda öfver snöplig barn, och skall utskifta arfvet emellan bröder.

Ords 17:3. Såsom elden pröfvar silfret, och ugnen guld, alltså pröfvar HERREN hjertan.

Ords 17:4. En ond menniska aktar uppå onda munnar, och en falsk menniska hörer gerna en skadelig tungo.

Ords 17:5. Den som den fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och den som gläder sig af annars ofärd, han skall icke ostraffad blifva.

Ords 17:6. De gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder.

Ords 17:7. Det står icke en dåra väl att tala om hög ting, mycket mindre en Första, att han gerna ljuger.

Ords 17:8. Gåfva är en ädelsten; hvart man henne bär, så främjar hon väl.

Ords 17:9. Den som synd skyler, han förskaffar vänskap; men den som sakena röjer, han gör Förstar oens.

Ords 17:10. Ord förskräcka mer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra.

Ords 17:11. Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufvelig ängel skall komma öfver honom.

Ords 17:12. Bättre är möta en björn, den ungarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap.

Ords 17:13. Den som vedergäller godt med ondo, af hans hus skall det onda icke återvända.

Ords 17:14. Begynnelse till träto är såsom ett vatten, det sig utskär; haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd varder.

Ords 17:15. Den som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både HERRANOM en styggelse.

Ords 17:16. Hvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet?

Ords 17:17. En vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene.

Ords 17:18. Det är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa.

Ords 17:19. Den som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko.

Ords 17:20. Ett vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko.

Ords 17:21. En dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje.

Ords 17:22. Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen.

Ords 17:23. Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg.

Ords 17:24. En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit.

Ords 17:25. En galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver.

Ords 17:26. Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar.

Ords 17:27. En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda.

Ords 17:28. Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 18. CAPITLET

Ords 18:1. Den som lust hafver till att komma tvedrägt åstad, han söker efter träto, ehvar han kan.

Ords 18:2. En dåre hafver icke lust till förstånd, utan till hvad han hafver i hjertat.

Ords 18:3. Der den ogudaktige råder, der kommer föraktelse och försmädelse med hån.

Ords 18:4. Orden uti ens mun äro såsom djup vatten, och vishetenes källa är en full ström.

Ords 18:5. Det är icke godt att se till dens ogudaktigas person, till att nedertrycka den rättfärdiga i domen.

Ords 18:6. Ens dåras läppar komma med kif, och hans mun far efter hugg.

Ords 18:7. Ens dåras mun skämmer sig sjelf, och hans läppar fånga hans egen själ.

Ords 18:8. Ens lackares ord äro hugg, och de gå en genom hjertat.

Ords 18:9. Den som lat är i sitt arbete, han är hans broder som skada gör.

Ords 18:10. HERRANS Namn är ett fast slott; den rättfärdige löper dit, och varder beskärmad.

Ords 18:11. Dens rikas gods är honom en fast stad, och såsom en hög mur allt omkring.

Ords 18:12. Då en skall ett nederfall få, så varder hans hjerta tillförene stolt; och förr än man till äro kommer, måste man lida.

Ords 18:13. Den som svarar förr än han hörer, honom är det en galenskap och skam.

Ords 18:14. Den som ett gladt hjerta hafver, han vet hålla sig uti sitt lidande; men när anden är bedröfvad, hvad kan en lida?

Ords 18:15. Ett förståndigt hjerta vet hålla sig förnufteliga; och de vise höra gerna, att man förnufteliga handlar.

Ords 18:16. Menniskones skänker göra honom rum, och hafva honom fram för de stora herrar.

Ords 18:17. Hvar och en är i förstone i sine sak rätt; men kommer hans nästa dertill, så finner det sig.

Ords 18:18. Lotten stillar träto, och skiljer emellan de mägtiga.

Ords 18:19. En broder, som fast står, han är såsom en fast stad; och de, som för hvarann strida, såsom en bom för ett slott.

Ords 18:20. Enom man varder lönt efter som hans mun talat hafver, och han varder mättad af sina läppars frukt.

Ords 18:21. Döden och lifvet står i tunganes våld; den henne älskar, han får äta af hennes frukt.

Ords 18:22. Den som ena ägta hustru finner, han finner godt, och får välsignelse af HERRANOM.

Ords 18:23. En fattig man talar med ödmjukhet; en rik man svarar stolteliga.

Ords 18:24. En trofast vän älskar mer, och står fastare, än en broder.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 19. CAPITLET

Ords 19:1. En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.

Ords 19:2. Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.

Ords 19:3. Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot HERRAN vredgas.

Ords 19:4. Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.

Ords 19:5. Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.

Ords 19:6. Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.

Ords 19:7. Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.

Ords 19:8. Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.

Ords 19:9. Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.

Ords 19:10. Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.

Ords 19:11. Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.

Ords 19:12. Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.

Ords 19:13. En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.

Ords 19:14. Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af HERRANOM.

Ords 19:15. Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.

Ords 19:16. Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.

Ords 19:17. Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar HERRANOM; han skall vedergälla honom godt igen.

Ords 19:18. Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;

Ords 19:19. Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.

Ords 19:20. Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.

Ords 19:21. Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men HERRANS råd blifver beståndandes.

Ords 19:22. Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.

Ords 19:23. HERRANS fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.

Ords 19:24. Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.

Ords 19:25. Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.

Ords 19:26. Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.

Ords 19:27. Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.

Ords 19:28. Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.

Ords 19:29. Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 20. CAPITLET

Ords 20:1. Vin gör lösaktigt folk, och starka drycker göra buller; den som dertill lust hafver, han varder aldrig vis.

Ords 20:2. Konungens förskräckelse är såsom ens ungs lejons rytande; den honom förtörnar, han syndar emot sitt lif.

Ords 20:3. Det är enom man en ära, att han är utan träto; men de som gerna träta, de äro allesamman dårar.

Ords 20:4. För kölds skull vill den late icke plöja; så måste han i andene tigga och intet få.

Ords 20:5. Rådet uti ens mans hjerta är såsom djup vatten; men en förståndig kan märka, hvad han menar.

Ords 20:6. Månge menniskor varda fromme kallade; men ho skall finna en, den rättsliga from är?

Ords 20:7. En rättfärdig, den i sine fromhet vandrar, hans barnom varder väl gångandes efter honom.

Ords 20:8. En Konung, den på stolenom sitter till att döma, han förskingrar allt argt med sin ögon.

Ords 20:9. Ho kan säga: Jag är ren i mitt hjerta, och klar ifrå mina synder?

Ords 20:10. Mångahanda vigt och mått, både är HERRANOM en styggelse.

Ords 20:11. Man känner ock en dräng på hans väsende, om han from och redelig vara vill.

Ords 20:12. Ett hörande öra, och seende öga, HERREN gör dem båda.

Ords 20:13. Älska icke sömn, att du icke skall fattig varda; låt din ögon vaken vara, så får du bröd nog.

Ords 20:14. Ondt, ondt säger man, då man hafver det; men då det borto är, så rosar man det.

Ords 20:15. Man finner guld och många perlor; men en förnuftig mun är ett ädla klenodium.

Ords 20:16. Tag honom sin kläde bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för den okändas skull.

Ords 20:17. Stulet bröd smakar hvarjom och enom väl; men derefter skall honom munnen full varda med hvassa stenar.

Ords 20:18. Anslag bestå, då man förer dem med råd; och krig skall man med förnuft föra.

Ords 20:19. Var unbevarad med den som hemlighet uppenbarar, och med baktalare, och med falskom mun.

Ords 20:20. Den sinom fader och sine moder bannar, hans lykta skall utslockna midt i mörkret.

Ords 20:21. Det arf, der man allt för mycket hastar till det varder på sistone icke välsignadt.

Ords 20:22. Säg icke: Jag vill vedergälla det onda. Förbida HERRAN, han skall hjelpa dig.

Ords 20:23. Mångahanda vigt är HERRANOM en styggelse; och en falsk våg är icke god.

Ords 20:24. Hvars och ens gånger komma af HERRANOM; hvilken menniska förstår sin väg?

Ords 20:25. Det är menniskone en snara, lasta det helga, och sedan söka löfte.

Ords 20:26. En vis Konung förskingrar de ogudaktiga, och låter gå hjulet öfver dem.

Ords 20:27. HERRANS lykta är menniskones ande; han går igenom hela hjertat.

Ords 20:28. Fromhet och sannfärdighet bevara Konungen, och hans säte består genom fromhet.

Ords 20:29. Unga mäns starkhet är deras pris, och de gamlas grå hår är deras prydning.

Ords 20:30. Sår fördrifver det onda, och hela hjertans skada.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 21. CAPITLET

Ords 21:1. Konungens hjerta är uti HERRANS hand, såsom vattubäcker; och han böjer det hvart han vill.

Ords 21:2. Hvar och en tycker sin väg rättan vara; men HERREN allena gör hjertan viss.

Ords 21:3. Göra väl och rätt är HERRANOM kärare än offer.

Ords 21:4. Högfärdig ögon, och ett stolt sinne, och de ogudaktigas lykta, är synd.

Ords 21:5. En idogs mans anslag draga in ymnoghet; men den som allt för hastig är, han varder fattig.

Ords 21:6. Den som en skatt samkar med lögn, honom skall fela; och han skall falla ibland dem som döden söka.

Ords 21:7. De ogudaktigas röfvande skall förskräcka dem; ty de ville icke göra hvad rätt var.

Ords 21:8. Den en främmande väg går, han är vrångvis; men den som går i sine befallning, hans verk är rätt.

Ords 21:9. Bättre är bo uti en vrå på taket, än med en trätosam qvinna uti ett stort hus.

Ords 21:10. Dens ogudaktigas själ önskar ondt, och unnar sinom nästa intet godt.

Ords 21:11. När bespottaren straffad varder, varda de fåkunnige vise; och när man underviser en visan, så varder han förnuftig.

Ords 21:12. En rättfärdig håller sig visliga emot dens ogudaktigas hus; men de ogudaktige tänka till att göra skada.

Ords 21:13. Den som tillstoppar sin öron för dens fattigas rop, han skall ock ropa, och intet hörd varda.

Ords 21:14. En hemlig gåfva stillar vrede, och en skänk i skötet aldrastörsta ogunst.

Ords 21:15. Det är dem rättfärdiga en glädje, att göra det rätt är; men fruktan blifver dem som illa göra.

Ords 21:16. En menniska, som ifrå klokhetenes väg, hon skall blifva uti de dödas hop.

Ords 21:17. Den som gerna lefver i vällust, han skall blifva fattig; och den der vin och oljo älskar, han varder icke rik.

Ords 21:18. Den ogudaktige måste i dens rättfärdigas stad utgifven varda, och föraktaren för de fromma.

Ords 21:19. Bättre är att bo uti ett öde land, än när en trätosamma och ensinnada qvinno.

Ords 21:20. Uti dens visas hus är en lustig skatt, och olja; men en dåre förtärer det.

Ords 21:21. Den som far efter barmhertighet och godhet, han finner lif, barmhertighet och äro.

Ords 21:22. En vis man vinner de starkas stad, och omstörter hans magt genom hans säkerhet.

Ords 21:23. Den sin mun och tungo bevarar, han bevarar sina själ för ångest.

Ords 21:24. Den som stolt och öfverdådig är, han kallas en lösaktig menniska, den i vredene stolthet bevisar.

Ords 21:25. Den late dör öfver sine önsko; ty hans händer vilja intet göra.

Ords 21:26. Han önskar dagliga; men den rättfärdige gifver, och nekar intet.

Ords 21:27. De ogudaktigas offer är en styggelse; ty det varder i synd offradt.

Ords 21:28. Ett lögnaktigt vittne skall förgås; men den som höra gitter, honom låter man ock tala igen.

Ords 21:29. Den ogudaktige löper igenom med hufvudet; men den der from är, hans väg blifver beståndandes.

Ords 21:30. Ingen vishet, intet förstånd, ingen konst hjelper emot HERRAN.

Ords 21:31. Hästar varda tillredde till stridsdagen; men segren kommer af HERRANOM.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 22. CAPITLET

Ords 22:1. Rykte är kosteligare än stor rikedom; och ynnest bättre än silfver och guld.

Ords 22:2. Rike och fattige måste vara ibland hvarannan; HERREN hafver gjort dem alla.

Ords 22:3. Den kloke ser det onda, och tager sig vara; de oförnuftige löpa igenom, och få skada.

Ords 22:4. Der man lider i HERRANS fruktan, der är rikedom, ära och lif.

Ords 22:5. Spjut och snaror äro på dens vrångas väg; men den som drager sig der långt ifrå, han bevarar sitt lif.

Ords 22:6. Såsom man vän ett barn, så låter det icke af, då det gammalt varder.

Ords 22:7. Den rike råder öfver de fattiga, och den som borgar, han är hans träl som lånar.

Ords 22:8. Den som orätt sår, han skall uppskära vedermödo, och skall igenom sins ondskos ris förgås.

Ords 22:9. Ett mildt öga varder välsignadt; ty han gifver af sitt bröd dem fattiga.

Ords 22:10. Drif ut bespottaren, så kommer kifvet bort; så vänder igen träta och smälek.

Ords 22:11. Den som ett trofast hjerta hafver, och täckeliga talar, hans vän är Konungen.

Ords 22:12. HERRANS ögon bevara godt råd; men föraktarens ord omstörter han.

Ords 22:13. Den late säger: Ett lejon är ute; jag måtte varda dräpen på gatone.

Ords 22:14. Ens skökos mun är en djup grop; dem HERREN ogunstig är, han faller deruti.

Ords 22:15. Galenskap är i piltens hjerta; men tuktans ris drifver den långt ifrå honom.

Ords 22:16. Den som den fattiga orätt gör, på det hans gods må mycket varda, han skall ock gifva enom rikom, och fattig varda.

Ords 22:17. Böj din öron, och hör de visas ord, och lägg uppå hjertat mina läro.

Ords 22:18. Ty det skall väl bekomma dig, om du dem när dig behåller; och de skola tillsammans genom din mun väl lyckas.

Ords 22:19. Att ditt hopp skall vara intill HERRAN, måste jag dig om sådant dagliga förmana.

Ords 22:20. Hafver jag icke margfaldeliga skrifvit dig före, med råd och läro;

Ords 22:21. På det jag skulle visa dig en vissan grund till sanningena, att du måtte kunna rätteliga svara dem som dig sända?

Ords 22:22. Beröfva icke den fattiga, ändock han fattig är; och undertryck icke den elända i portenom.

Ords 22:23. Ty HERREN skall handla deras sak, och skall förtrycka deras förtryckare.

Ords 22:24. Gif dig icke i sällskap med en vredsam man, och håll dig icke intill en grym man;

Ords 22:25. Att du tilläfventyrs icke lärer hans väg, och får dine själs förargelse.

Ords 22:26. Var icke när dem som sina hand förpligta, och för skuld i borgan gå.

Ords 22:27. Ty om du icke hafver till att betala, så tager man dina säng bort under dig.

Ords 22:28. För icke tillbaka de förra råmärke, som dine fäder gjort hafva.

Ords 22:29. Ser du en man endigan i sin ärende, han skall stå för Konungenom; och skall icke stå för de oädla.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 23. CAPITLET

Ords 23:1. När du sitter och äter med enom herra, så gif akt uppå, hvad för dig handladt varder;

Ords 23:2. Och sätt en knif på din hals, om du vill behålla lifvet.

Ords 23:3. Önska dig icke af hans mat; ty det är falskt bröd.

Ords 23:4. Möd dig icke till att varda rik, och vänd igen af dina funder.

Ords 23:5. Låt icke din ögon flyga efter det som du icke få kan; ty detsamma gör sig vingar såsom en örn, och flyger upp åt himmelen.

Ords 23:6. Ät icke bröd med en afundsfull, och önska dig icke hans mat;

Ords 23:7. Ty såsom ett spökelse är han innantill. Han säger: Ät och drick; och hans hjerta är dock icke till dig.

Ords 23:8. Dine betar, som du ätit hafver, måste du utspy; och måste din vänliga ord förtappat hafva.

Ords 23:9. Tala icke för ens dåras öron; ty han föraktar dins tals klokhet.

Ords 23:10. För icke tillbaka de förra råmärke, och gack icke in uppå de faderlösas åker;

Ords 23:11. Ty deras förlösare är mägtig; han skall uträtta deras sak emot dig.

Ords 23:12. Gif ditt hjerta till tuktan, och din öron till förnuftigt tal.

Ords 23:13. Låt icke af att tukta pilten; ty om du slår honom med ris, så betorf man icke dräpa honom.

Ords 23:14. Du slår honom med ris; men du friar hans själ ifrå helvetet.

Ords 23:15. Min son, om du vis är, så gläder sig ock mitt hjerta;

Ords 23:16. Och mine njurar äro glade, när dina läppar tala det rätt är.

Ords 23:17. Ditt hjerta följe icke syndarom; utan var dagliga uti HERRANS fruktan.

Ords 23:18. Ty det skall vara dig framdeles godt, och ditt väntande skall icke fela.

Ords 23:19. Hör, min son, och var vis; och styr ditt hjerta in på vägen.

Ords 23:20. Var icke ibland drinkare och slösare;

Ords 23:21. Ty de drinkare och slösare varda fattige, och en sofvare måste rifven kläder bära.

Ords 23:22. Hör din fader, den dig födt hafver, och förakta icke dina moder, då hon gammal varder.

Ords 23:23. Köp sanningena, och sälj icke bort henne; vishet, tuktan och förstånd.

Ords 23:24. Dens rättfärdigas fader gläder sig; och den som en visan födt hafver, han är glad deröfver.

Ords 23:25. Låt din fader och dina moder glädja sig, och glädje sig den dig födt hafver.

Ords 23:26. Gif mig, min son, ditt hjerta, och låt dinom ögom mina vägar behaga.

Ords 23:27. Ty en sköka är en djup grop, och horkonan är en trång grop.

Ords 23:28. Och vaktar hon såsom en röfvare, och de oaktsamma ibland menniskorna samkar hon till sig.

Ords 23:29. Hvar är ve? Hvar är sorg? Hvar är kif? Hvar är klagan? Hvar äro sår utan sak? Hvar äro röd ögon?

Ords 23:30. Nämliga der man dryckenskap öfvar, och kommer till att utdricka hvad inskänkt är.

Ords 23:31. Se icke till vinet, att det så rödt är, och står så dägeligit i glasena, och går lätteliga in;

Ords 23:32. Men på sistone biter det såsom en orm, och stinger såsom en huggorm.

Ords 23:33. Så se din ögon efter andra qvinnor; och ditt hjerta talar oskälig ting;

Ords 23:34. Och du blifver såsom en den der sofver midt i hafvet, och såsom den der sofver ofvanpå en mast.

Ords 23:35. De slå mig, och det gör mig intet ondt; de stöta mig, men jag känner det intet. När skall jag uppvaka, att jag måtte komma till drycks igen?

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 24. CAPITLET

Ords 24:1. Följ icke onda menniskor, och begär icke att vara när dem.

Ords 24:2. Ty deras hjerta står efter skada, och deras läppar råda till ondt.

Ords 24:3. Genom vishet varder ett hus bygdt, och genom förstånd vid magt hållet.

Ords 24:4. Genom skickelig hushållning varda husen full med allahanda kosteliga och härliga rikedomar.

Ords 24:5. En vis man är stark, och en förnuftig man är mägtig af krafter.

Ords 24:6. Ty med råd måste man örlig föra; och der månge rådgifvare äro, der är segren.

Ords 24:7. Vishet är dem galna allt för hög; han tör icke upplåta sin mun i portenom.

Ords 24:8. Den sig sjelfvom skada gör, honom kallar man väl en hufvudskalk.

Ords 24:9. Ens dåras tanke är synd, och en bespottare är en styggelse för menniskomen.

Ords 24:10. Den är icke stark, som i nödene icke fast är.

Ords 24:11. Hjelp dem som man döda vill, och drag dig icke undan för dem som man dräpa vill.

Ords 24:12. Säger du: Si, vi förståt intet; menar du, att den der hjertan vet, märker det icke; och den der på själena akt hafver, känner det icke; och lönar menniskone efter hennes gerningar?

Ords 24:13. Ät, min son, hannog, ty det är godt; och hannogskaka är söt i dinom hals.

Ords 24:14. Alltså lär vishetena för dina själ; när du finner henne, så varder det framdeles väl gåendes, och ditt hopp skall icke fåfängt vara.

Ords 24:15. Vakta icke, såsom en ogudaktig, uppå dens rättfärdigas hus; förspill icke hans hvilo.

Ords 24:16. Ty en rättfärdig faller sju resor, och står åter upp; men de ogudaktige falla uti olycko.

Ords 24:17. Gläd dig icke öfver dins oväns fall, och ditt hjerta fröjde sig icke öfver hans olycka.

Ords 24:18. HERREN måtte det se, och honom det illa behaga, och vända sina vrede ifrå honom.

Ords 24:19. Vredgas icke öfver den onda, och haf icke nit öfver de ogudaktiga.

Ords 24:20. Ty den onde hafver intet till hoppandes, och de ogudaktigas lykta skall utslockna.

Ords 24:21. Min son, frukta HERRAN och Konungen, och blanda dig icke ibland de upproriska.

Ords 24:22. Ty deras förderf skall med hast uppstiga; och ho vet, när begges olycka kommer?

Ords 24:23. Detta kommer ock ifrå de visa. Anse personen i domenom är icke godt.

Ords 24:24. Den som till den ogudaktiga säger: Du äst from; honom banna menniskorna, och folket hatar honom.

Ords 24:25. Men de som straffa honom, de behaga väl; och en rik välsignelse kommer öfver dem.

Ords 24:26. Ett redeligit svar är såsom ett ljuft kyssande.

Ords 24:27. Beställ din ärende ute, och bruka din åker; sedan bygg ditt hus.

Ords 24:28. Var icke vittne utan sak emot din nästa, och bedrag icke med dinom mun.

Ords 24:29. Säg icke: Såsom man gör mig, så vill jag göra igen, och vedergälla hvarjom och enom hans gerning.

Ords 24:30. Jag gick framom dens latas åker, och om dens galnas vingård;

Ords 24:31. Och si, der var icke annat än nässlor på, och stod full med tistel, och muren var omkullfallen.

Ords 24:32. Då jag det såg, lade jag det på hjertat, och skådade, och lärde deraf.

Ords 24:33. Du vill ännu något litet sofva, och ännu något litet sömnig vara, och ännu litet sammanlägga händerna till att hvila;

Ords 24:34. Men din armod skall komma dig, såsom en vandrare, och din fattigdom, såsom en väpnad man.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 25. CAPITLET

Ords 25:1. Desse äro ock Salomos Ordspråk, hvilka här tillsatt hafva Hiskia män, Juda Konungs.

Ords 25:2. Det är Guds ära ena sak fördölja; men Konungars ära är ena sak utransaka.

Ords 25:3. Himmelen är hög, och jorden djup; men Konungars hjerta är oransakeligit.

Ords 25:4. Man kastar bort slagget ifrå silfret, så varder der ett rent käril utaf.

Ords 25:5. Man kastar ett ogudaktigt väsende bort ifrå Konungenom, så varder hans säte med rättfärdighet befäst.

Ords 25:6. Pråla icke för Konungenom, och träd icke fram der de store stå.

Ords 25:7. Ty det är dig bättre, när man till dig säger: Gack hitupp; än att du skulle för Förstanom förnedrad varda, det din ögon se måste.

Ords 25:8. Var icke hastig till att träta: ty hvad vill du sedan göra, när din nästa dig skämt hafver?

Ords 25:9. Handla dina sak med din nästa, och uppenbara icke ens annars hemlighet;

Ords 25:10. På det att den det hörer icke skall tala dig illa till, och ditt onda rykte icke återvänder.

Ords 25:11. Ett ord i sinom tid taladt är såsom ett gyldene äple uti silfskålom.

Ords 25:12. Den som en visan straffar, och han lyder honom, det är såsom en gyldene örnaring, och ett gyldene halsband.

Ords 25:13. Lika som snököld i andstiden, så är ett troget bådskap honom, som det sändt hafver, och vederqvicker sins herras själ.

Ords 25:14. Den der mycket talar, och håller intet, är såsom ett moln och väder utan regn.

Ords 25:15. Genom tålamod varder en Förste blidkad, och en len tunga stillar hårdhetena.

Ords 25:16. Finner du hannog, så ät så mycket som behöfves af honom, att du icke för mätt varder, och spyr det ut.

Ords 25:17. Drag din fot tillbaka ifrå dins nästas hus; han måste ledas vid dig, och varda dig vred.

Ords 25:18. Den som emot sin nästa falskt vittnesbörd talar, han är ett spjut, svärd och skarp pil.

Ords 25:19. Föraktarens hopp i nödenes tid är såsom en rutten tand, och en oviss fot.

Ords 25:20. Den för ett bedröfvadt hjerta visor qväder, det är såsom en sönderrifven klädnad om vintren, och ättika på krito.

Ords 25:21. Hungrar din ovän, så spisa honom med bröd; törstar han, så gif honom vatten dricka;

Ords 25:22. Ty du samkar kol tillhopa uppå hans hufvud, och HERREN vedergäller dig det.

Ords 25:23. Nordanväder gör storm, och en hemlig tunga gör ett oblidt ansigte.

Ords 25:24. Det är bättre att sitta uti en vrå på taket, än när en trätosamma qvinno i ett stort nus.

Ords 25:25. Ett godt rykte utaf fjerran land är lika som kallt vatten ene törstigo själ.

Ords 25:26. En rättfärdig, som för enom ogudaktigom faller, är såsom en rörd brunn och en förderfvad källa.

Ords 25:27. Den som för mycken hannog äter, det är icke godt; och den svår ting utransakar, det varder honom för svårt.

Ords 25:28. En man, som sin anda icke hålla kan, han är såsom en öppen stad utan murar.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 26. CAPITLET

Ords 26:1. Lika som snö om sommaren, och regn i andene, så höfves icke enom dåra ära.

Ords 26:2. Lika som en fogel bortfar, och en svala flyger, alltså biter intet en oförtjent banna.

Ords 26:3. Hästenom en gissel, och åsnanom ett betsel, och dåranom ett ris på ryggen.

Ords 26:4. Svara icke dåranom efter hans dårskap, att du honom icke lik varder.

Ords 26:5. Men svara dåranom efter hans dårskap, att han icke skall låta sig tycka, att han är vis.

Ords 26:6. Den ena sak genom ett galet bådskap beställer, han är såsom en halter på fötterna, och tager skada.

Ords 26:7. Såsom enom krympling står att dansa, alltså står enom dåra tala om vishet.

Ords 26:8. Den enom dåra äro tillägger, det är lika som man kastade en ädla sten uppå en stenrösjo.

Ords 26:9. Ett ordspråk uti ens dåras mun är såsom en törneqvist, den uti ens druckens mans hand stinger.

Ords 26:10. En god mästare gör ett ting rätt; men den som en klåpare lejer, honom varder det förderfvadt.

Ords 26:11. Såsom en hund uppäter sina spyor igen, alltså är en dåre som sin galenskap på nytt bedrifver.

Ords 26:12. När du en ser, som sig tycker vis vara, det är mera hopp uppå en dåra, än på honom.

Ords 26:13. Den late säger: Det är ett ungt lejon på vägenom, och ett lejon på gatone.

Ords 26:14. En later vänder sig i sängene, lika som en dörr på dörrajernen.

Ords 26:15. Den late gömmer sina hand i barmen, och det varder honom tungt, att han skall bära henne åt munnen.

Ords 26:16. En later tycker sig visare vara än sju, som seder lära.

Ords 26:17. Den som framgår, och blandar sig uti annars kif, han är lika som en, den der drager en hund med öronen.

Ords 26:18. Lika som en hemliga med skott och pilar skjuter, och dräper;

Ords 26:19. Alltså gör en falsk menniska med sin nästa, och säger sedan: Det var mitt skämt.

Ords 26:20. Då intet mer ved är, slocknar elden; och när klaffaren är borta, vänder trätan åter.

Ords 26:21. Såsom kolen glöd, och veden eld, alltså kommer en trätosam man kif åstad.

Ords 26:22. Klaffarens ord äro såsom hugg, och de gå igenom hjertat.

Ords 26:23. En förgiftig mun, och ondt hjerta, är såsom en lerpotta med silfslagg öfverdragen.

Ords 26:24. Fienden varder känd vid sitt tal, och när han nalkas, far han med falskhet.

Ords 26:25. Då han smeker med sitt mjuka tal, tro honom intet; ty sju styggelser äro uti hans hjerta.

Ords 26:26. Den som hat hemliga håller, till att göra skada, hans ondska skall den meniga man uppenbar varda.

Ords 26:27. Den ena grop gör, han skall falla deruti; och den en sten välter, uppå honom skall han komma.

Ords 26:28. En falsk tunga hatar den henne straffar, och en smeken mun kommer förderf åstad.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 27. CAPITLET

Ords 27:1. Beröm dig icke af morgondagen; ty du vetst icke hvad i dag hända kan.

Ords 27:2. Låt en annan lofva dig, och icke din mun; en främmande, och icke dina egna läppar.

Ords 27:3. Stenen är svår, och sanden är tung; men ens dåras vrede är svårare än de både.

Ords 27:4. Vrede är en grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afund?

Ords 27:5. Uppenbara straff är bättre än hemlig kärlek.

Ords 27:6. Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit.

Ords 27:7. En mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött.

Ords 27:8. Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker.

Ords 27:9. Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull.

Ords 27:10. Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto.

Ords 27:11. Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder.

Ords 27:12. En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada.

Ords 27:13. Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull.

Ords 27:14. Den sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt.

Ords 27:15. En trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad.

Ords 27:16. Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene.

Ords 27:17. En knif hvetter den andra, och en man den andra.

Ords 27:18. Den sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad.

Ords 27:19. Lika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra.

Ords 27:20. Helvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt.

Ords 27:21. En man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen.

Ords 27:22. Om du stötte en dåra i mortare, med stötare, såsom gryn, så går dock hans galenskap icke ifrå honom.

Ords 27:23. Tag vara uppå ditt får, och låt vårda dig om din hjord;

Ords 27:24. Ty gods varar icke evinnerliga, och kronan varar icke till evig tid.

Ords 27:25. Gräset är uppgånget, och hö är för handene, och på bergen varda örter församlade.

Ords 27:26. Lamben kläda dig, och bockarna gifva dig åkerhyrona.

Ords 27:27. Du hafver getamjölk nog till dins hus spis, och till dina tjenarinnors födo.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 28. CAPITLET

Ords 28:1. Den ogudaktige flyr, och ingen jagar honom; men den rättfardige är frimodig, såsom ett ungt lejon.

Ords 28:2. För landsens synders skull varda många förvandlingar i Förstadömen; men för deras skull, som förståndige och förnuftige äro, blifva de länge.

Ords 28:3. En armling, som de fattiga oförrättar, är såsom väta, den fruktena förderfvar.

Ords 28:4. De som lagen öfvergifva, lofva den ogudaktiga; men de som bevara lagen, äro dem ogunstige.

Ords 28:5. Onde menniskor akta intet uppå rätt; men de som efter HERRAN fråga, de akta uppå all ting.

Ords 28:6. Bättre är en fattig, den i sine fromhet vandrar, än en rik man, den i vrångom vägom går.

Ords 28:7. Den der lagen bevarar, han är ett förståndigt barn; men den som slösare uppehåller, han skämmer sin fader.

Ords 28:8. Den sitt gods förmerar med ocker och vinning, han församlar det dem fattigom till nytto.

Ords 28:9. Den sitt öra afvänder till att höra lagen, hans bön är en styggelse.

Ords 28:10. Den som de fromma förförer in uppå en ond väg, han varder i sina grop fallandes; men de fromme skola det goda ärfva.

Ords 28:11. En rik man tycker, att han är vis; men en fattig förståndig märker honom.

Ords 28:12. När de rättfärdige hafva öfverhandena, så går det ganska väl till; men när ogudaktige uppkomma, så varder en omvändning i folkena.

Ords 28:13. Den sina missgerning nekar, honom varder icke väl gångandes; men den henne bekänner och öfvergifver, han skall få barmhertighet.

Ords 28:14. Säll är den som städse fruktar; men den som halsstyf är, han faller i olycko.

Ords 28:15. En ogudaktig, som öfver ett fattigt folk regerar, han är ett rytande lejon, och en girig björn.

Ords 28:16. När en Förste utan förstånd är, så sker mycken orätt; men den der girighet hatar, han skall länge lefva.

Ords 28:17. En menniska, som uppå ens själs blod orätt gör, han varder icke behållen, det han än i kulona fore.

Ords 28:18. Den der i fromhet vandrar, han blifver vid sig; men den en ond väg går, han måste engång falla.

Ords 28:19. Den sin åker brukar, han skall få bröd nog; men den der far efter att gå fåfäng, han skall få fattigdom nog.

Ords 28:20. En trofast man varder mycket välsignad; men den der fiker efter att varda rik, han skall icke oskyldig blifva.

Ords 28:21. Anse personen är icke godt; ty han gjorde väl illa för ett stycke bröd.

Ords 28:22. Den som hastar efter rikedom, och är nidsk, han vet icke, att honom skall nöd uppåkomma.

Ords 28:23. Den ena mennisko straffar, han skall sedan ynnest finna, mer än den der smekrar.

Ords 28:24. Den som tager ifrå fader eller moder, och säger: Det är icke synd; han är förderfvarens stallbroder.

Ords 28:25. En högmodig man uppväcker träto; men den som förlåter sig uppå HERRAN, han varder fet.

Ords 28:26. Den sig uppå sitt hjerta förlåter, han är en dåre; men den som går med vishet, han skall friad varda.

Ords 28:27. Den som den fattiga gifver, honom skall intet fattas; men den som sin ögon afvänder, med honom skall det fast tillbakagå.

Ords 28:28. När de ogudaktige uppkomma, så förgömmer sig folket; men när de förgås, så varda de rättfärdige månge.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 29. CAPITLET

Ords 29:1. Hvilken som emot straff genstörtig är, han skall med hast förderfvad varda, utan all hjelp.

Ords 29:2. När de rättfärdige månge äro, så glädes folket; men när den ogudaktige regerar, så suckar folket.

Ords 29:3. Den som vishet älskar, han gläder sin fader; men den som skökor uppehåller, han mister sina ägodelar.

Ords 29:4. En Konung upprätter landet genom rätt; men en girig förderfvar det.

Ords 29:5. Den som smekrar med sin nästa, han utbreder ett nät för hans fötter.

Ords 29:6. När en ond syndar, besnärjer han sig sjelf; men en rättfärdig fröjdar sig, och hafver glädje.

Ords 29:7. Den rättfärdige känner den fattigas sak; den ogudaktige aktar ingen förnuft.

Ords 29:8. De bespottare föra en stad i olycko; men de vise stilla vrede.

Ords 29:9. När en vis med en dåra till handel kommer, han vare vred eller glad, så hafver han dock ingen ro.

Ords 29:10. De blodgirige hata den fromma; men de rättfärdige vårda sig om hans själ.

Ords 29:11. En dåre gjuter sin anda allan ut; men en vis man håller tillbaka.

Ords 29:12. En herre, som till lögn lust hafver, hans tjenare äro alle ogudaktige.

Ords 29:13. Fattige och ockrare bo ibland hvarannan; begges deras ögon upplyser HERREN.

Ords 29:14. En Konung, som de fattiga troliga dömer, hans säte blifver evigliga beståndandes.

Ords 29:15. Ris och straff gifver vishet; men ett barn, som hafver sjelfsvåld, skämmer sina moder.

Ords 29:16. Der månge ogudaktige äro, der äro många synder; men de rättfärdige skola se deras fall.

Ords 29:17. Tukta din son, så skall han vederqvicka dig, och göra dine själ vällust.

Ords 29:18. När Prophetien ute är, så förskingras folket; men väl är honom, som lagen vid magt håller.

Ords 29:19. En tjenare låter icke näpsa sig med ordom; förty, om han än förstår det, så tager han sig dock intet deraf.

Ords 29:20. Ser du en, som snar är till att tala, det är mera hopp uppå en dåra, än uppå honom.

Ords 29:21. Om en tjenare varder af ungdom kräseliga hållen, så vill han sedan vara en herre.

Ords 29:22. En vredsam man kommer träto åstad, och en harmse man gör många synder.

Ords 29:23. Menniskones högfärd skall omstörta henne; men ära skall upphöja den ödmjuka.

Ords 29:24. Den som med tjufvar del hafver, hörer bannas; och säger icke till, han hatar sitt lif.

Ords 29:25. Den som rädes för menniskom, han kommer på fall; men den som sig förlåter uppå HERRAN, han varder beskyddad.

Ords 29:26. Månge söka ens Förstas ansigte; men hvars och ens dom kommer af HERRANOM.

Ords 29:27. En orättfärdig man är dem rättfärdigom en styggelse; och den som på en rätt väg är, han är dens ogudaktigas styggelse.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 30. CAPITLET

Ords 30:1. Detta är Agurs, Jake sons, ord, lära och tal; dens mansens, till Ithiel, ja till Ithiel och Uchal.

Ords 30:2. Ty jag är den aldragalnaste, och menniskors förstånd är icke när mig.

Ords 30:3. Jag hafver icke lärt vishet; och hvad heligt är, vet jag icke.

Ords 30:4. Hvilken far upp till himmelen, och neder? Ho fattar vädret i sina händer? Ho binder vattnet uti ett kläde? Ho hafver stadfäst alla verldenes ändar? Huru heter han? Och huru heter hans Son? Vetst du det?

Ords 30:5. All Guds ord äro genomluttrad, och äro en sköld dem som tro uppå honom.

Ords 30:6. Lägg intet till hans ord, att han icke skall straffa dig, och du varder lögnaktig funnen.

Ords 30:7. Tu ting bedes jag af dig, att du dock icke ville neka mig dem, förr än jag dör:

Ords 30:8. Afguderi och lögn låt vara långt ifrå mig; fattigdom och rikedom gif mig icke, men låt mig min afskilda del af spis få.

Ords 30:9. Jag måtte eljest, om jag alltför mätt vorde, neka och säga: Ho är HERREN? eller, om jag alltför fattig vorde, måtte stjäla, och förtaga mig på mins Guds Namn.

Ords 30:10. Förråd icke tjenaren för hans herra, att han icke bannar dig, och du kommer i skuld.

Ords 30:11. Det är ett slägte, som banna sin fader, och icke välsigna sina moder;

Ords 30:12. Ett slägte, som sig tycker rent vara, och äro dock icke ifrå sinom träck rene tvagne;

Ords 30:13. Ett slägte, som sin ögon högt upphäfva, och sin ögnahvarf högt upphålla;

Ords 30:14. Ett slägte, som hafver svärd för tänder, hvilke med sina oxlatänder uppfräta och förtära de elända i landena, och de fattiga ibland menniskorna.

Ords 30:15. Iglen har två döttrar: Bär hit, Bär hit. Tre ting stå icke till att mätta, och det fjerde säger icke: Det är nog:

Ords 30:16. Helvetet, en ofruktsam qvinnos lif; jorden varder icke af vattnet mätt; och elden säger icke: Det är nog.

Ords 30:17. Ett öga, som bespottar fadren, och försmår att lyda modrene, det måste korparna vid bäcken uthugga, och de unga örnar uppfräta.

Ords 30:18. Tre ting äro mig förunderlige, och det fjerde vet jag icke:

Ords 30:19. Örnens väg i vädret; ormens väg på hälleberget; skeppets väg midt i hafvet; och ens mans väg till ena pigo.

Ords 30:20. Alltså är horkonones väg; hon uppsluker, och stryker sig om munnen, och säger: Jag hafver intet illa gjort.

Ords 30:21. Ett land varder igenom tre ting oroligit, och det fjerde kan det icke fördiaga:

Ords 30:22. En tjenare, då han Konung varder; en dåre, då han alltför mätt är;

Ords 30:23. En vanartig, då hon gift varder; och en tjenarinna, då hon sina frues artving varder.

Ords 30:24. Fyra äro små ting på jordene, och klokare än de vise:

Ords 30:25. Myrorna, ett svagt folk, likväl skaffa de om sommaren sin spis;

Ords 30:26. Kuniler, ett svagt folk, likväl göra de sitt hus i bergsklippomen;

Ords 30:27. Gräshoppor hafva ingen Konung, likväl draga de ut med hela hopar;

Ords 30:28. Spindelen virkar med sina händer, och är i Konungapalats.

Ords 30:29. Tre ting hafva en skön gång, och det fjerde går väl:

Ords 30:30. Lejonet mägtigt ibland djuren, och vänder icke tillbaka för någrom;

Ords 30:31. En vedehund med starka länder; och en vädur; och en Konung, dem ingen sig emotsätta tör.

Ords 30:32. Hafver du varit fåvitsk, och upphäfvit dig, och haft ondt för händer, så lägg handena på munnen.

Ords 30:33. Då man mjölk kärnar, gör man der smör utaf; och den der näsona trycker, han tvingar der blod ut; och den der vrede uppväcker, han tvingar der träto ut.

1873 Carl XII:s Bibel

ORDSPRÅKSBOKEN, 31. CAPITLET

Ords 31:1. Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.

Ords 31:2. Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.

Ords 31:3. Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.

Ords 31:4. O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;

Ords 31:5. Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.

Ords 31:6. Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;

Ords 31:7. Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.

Ords 31:8. Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.

Ords 31:9. Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.

Ords 31:10. Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.

Ords 31:11. Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.

Ords 31:12. Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.

Ords 31:13. Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.

Ords 31:14. Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.

Ords 31:15. Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.

Ords 31:16. Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.

Ords 31:17. Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.

Ords 31:18. Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.

Ords 31:19. Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.

Ords 31:20. Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.

Ords 31:21. Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.

Ords 31:22. Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.

Ords 31:23. Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.

Ords 31:24. Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.

Ords 31:25. Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.

Ords 31:26. Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.

Ords 31:27. Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.

Ords 31:28. Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.

Ords 31:29. Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.

Ords 31:30. Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som HERRAN fruktar, den skall man lofva.

Ords 31:31. Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.