PROPHETEN ESAIA.

1873 Carl XII:s Bibel

JESAJA, 1. CAPITLET

Botpredikan till det otacksamma Juda.

Jes 1:1. Detta är Esaia syn, Amos sons, den han såg om Judo och Jerusalem, uti Ussia, Jothams, Ahas och Jehiskia, Juda Konungars, tid.

Jes 1:2. Hörer, I himlar, och du jord, fattat med öronen; ty HERREN talar: Jag hafver uppfödt barn, och upphöjt, och de äro mig affällige vordne.

Jes 1:3. En oxe känner sin herra, och en åsne sins herras krubbo; men Israel känner det intet, och mitt folk förstår det intet.

Jes 1:4. Ack! ve det syndiga folket; det folket af stor misshandel, den arga säden, de skadeliga barnen, som öfvergifva HERRAN, försmäda, den Heliga i Israel, och vända tillbaka.

Jes 1:5. Hvad skall man mer slå eder, medan I afviken ju desto mer? Hela hufvudet är krankt, hela hjertat är försmäktadt.

Jes 1:6. Ifrå fotbjellet allt upp till hufvudet är der intet helt uppå; utan sår, svullnad och etterböld, de der intet plåstrade, eller förbundne, eller med olja mökte äro.

Jes 1:7. Edart land är öde; edra städer äro uppbrände med eld; främmande förtära eder åker för edor ögon, och han är öde, såsom det de främmande förhärjat hafva.

Jes 1:8. Men hvad ännu qvart är af dottrene Zion, det är lika som en hydda uti enom vingård, och såsom en vaktebod uti stubbåkren; såsom en förhärjad stad.

Jes 1:9. Om HERREN Zebaoth icke läte oss något litet igenblifva, så vore vi lika som Sodom, och lika som Gomorra.

Jes 1:10. Hörer HERRANS ord, I Sodomitiske Förstar; fatta med öronen vår Guds lag, du Gomorriska folk.

Jes 1:11. Hvad skall jag med edart myckna offer? säger HERREN; jag är mätt af vädrars bränneoffer, och af de göddas talg, och hafver ingen lust till oxars, lambars och bockars blod.

Jes 1:12. Då I kommen in till att te eder för mig; ho äskar sådant af edra händer, att I skullen träda in uppå mina gårdar?

Jes 1:13. Hafver icke mer spisoffer fram fåfängt; rökverk är mig styggeligit; nymånader och Sabbather, då I sammankommen, må jag icke lida; ty I bedrifven afguderi och våld i dem.

Jes 1:14. Min själ hatar edra nymånadar och årstider; jag är ledse dervid, jag orkar icke lida dem.

Jes 1:15. Och om I än uträcken edra händer, så bortgömmer jag dock min ögon ifrån eder; och om I än mycket bedjen, så hörer jag eder dock intet; ty edra händer äro fulla med blod.

Jes 1:16. Tvår eder, görer eder rena, lägger bort edart onda väsende ifrå min ögon; vänder igen af det onda;

Jes 1:17. Lärer göra det godt är, farer efter det som rätt är, hjelper dem förtryckta, skaffer dem faderlösa rätt, och hjelper enkones sak.

Jes 1:18. Så kommer då sedan, och låter oss gå med hvarannan till rätta, säger HERREN: Om edra synder än voro blodröda, så skola de dock varda snöhvita; och om de än voro såsom rosenfärga, så skola de dock varda såsom en ull.

Jes 1:19. Viljen I höra mig, så skolen I nyttja landsens goda.

Jes 1:20. Viljen I ock icke, utan ären ohörsamme, så skolen I af svärd förtärde varda; ty HERRANS mun säger det.

Jes 1:21. Huru kommer det till, att den fromme staden är vorden en sköka? Han var full med rätthet, rättvisan bodde derinne; men nu mördare.

Jes 1:22. Ditt silfver är vordet slagg, och ditt vin förmängdt med vatten.

Jes 1:23. Dine Förstar äro affällige, och tjufvars stallbröder; de taga alle gerna gåfvor, och fara efter skänker; dem faderlösa skaffa de icke rätt, och enkones sak kommer intet inför dem.

Jes 1:24. Derföre säger Herren, HERREN Zebaoth, den mäktige i Israel: Ack ve! Jag måste trösta mig igenom mina fiendar, och hämna mig igenom mina ovänner;

Jes 1:25. Och måste vända mina hand emot dig, och utrensa ditt slagg som aldrarenast, och borttaga allt ditt tenn;

Jes 1:26. Och gifva dig åter domare igen, såsom de voro tillförene, och rådherrar, såsom i begynnelsen; då skall du heta rättvisones stad, och en from stad.

Jes 1:27. Zion måste igenom rätt förlossad varda, och hans fångar igenom rättfärdighet;

Jes 1:28. Att de öfverträdare och syndare skola tillsamman sönderkrossade varda, och de, som öfvergifva HERRAN, förgås.

Jes 1:29. Ty de måste komma på skam öfver de ekar, der I lust till hafven, och blygas öfver de lustgårdar, som I utväljen;

Jes 1:30. När I varden såsom en ek med torr löf, och såsom en lustgård utan vatten;

Jes 1:31. När beskärmet varder såsom blår, och dess verk såsom en gnista; och både tillhopa brinnen, så att ingen utsläcker det.

JESAJA, 2. CAPITLET

Hedningar kallas i Juda stad.

Jes 2:1. Detta är det Esaia, Amos son, såg om Juda och Jerusalem:

Jes 2:2. Uti yttersta tiden skall det berget, der HERRANS hus är, tillredt varda, högre än all berg, och öfver all berg upphöjdt varda; och alle Hedningar skola löpa dertill;

Jes 2:3. Och mycket folk gå dit, och säga: Kommer, och låter oss gå upp på HERRANS berg, till Jacobs Guds hus, att han lärer oss sina vägar, och vi vandrom på hans stigar; ty af Zion skall lagen utgå, och HERRANS ord af Jerusalem.

Jes 2:4. Och han skall döma ibland Hedningarna, och straffa mång folk; då skola de göra sin svärd till plogbillar, och sin spjut till liar; ty intet folk skall upplyfta svärd emot det andra, och skola nu intet lära mer att örliga.

Jes 2:5. Kommer, I af Jacobs hus, låt oss vandra uti HERRANS ljus.

Jes 2:6. Men du hafver låtit fara ditt folk, Jacobs hus; ty de bedrifvat mer än de österländningar, och äro dagaväljare såsom de Philisteer; och låta de främmande barn varda mång.

Jes 2:7. Deras land är fullt med silfver och guld, och på deras rikedom är ingen ände; deras land är fullt med hästar, och på deras vagnar är ingen ände.

Jes 2:8. Deras land är också fullt med afgudar, och de tillbedja sitt handaverk, det deras finger gjort hafva.

Jes 2:9. Der bugar den menige man, der ödmjuka sig de myndige; det varder du icke förlåtandes dem.

Jes 2:10. Gack in uti bergen, och bortgöm dig uti jordene, för HERRANS fruktan, och för hans härliga majestät.

Jes 2:11. Förty all hög ögon skola förnedrad varda, och hvad högt är ibland menniskor, det måste bocka sig; men HERREN skall på den tid allena hög vara.

Jes 2:12. Ty HERRANS Zebaoths dag skall gå öfver allt högfärdigt och högt, och öfver allt upphäfvet, att det skall förnedradt varda;

Jes 2:13. Och öfver all hög och upphäfven cedreträ i Libanon, och öfver alla ekar i Basan;

Jes 2:14. Öfver all hög berg, och öfver alla upphöjda backar;

Jes 2:15. Öfver all hög torn, och öfver alla fasta murar;

Jes 2:16. Öfver all skepp i hafvet, och öfver all kostelig skepps baner;

Jes 2:17. Att sig böja måste all höghet, och sig ödmjuka hvad högt är ibland menniskorna; och HERREN allena hög vara på den tiden.

Jes 2:18. Och afgudarna skola platt förgås.

Jes 2:19. Så skall man gå in uti bergskrefvor, och uti jordkulor, för HERRANS fruktan, och för hans härliga majestät, då han tager till att förskräcka jordena.

Jes 2:20. På den tiden skall hvar och en bortkasta sina silfverafgudar, och gyldene afgudar, som han sig hafver göra låtit till att tillbedja, och till att ära mullvärplar och flädermöss;

Jes 2:21. På det han må krypa in uti stenklyftor, och i bergskrefvor, för HERRANS fruktan, och för hans härliga majestät, då han tager till att förskräcka jordena.

Jes 2:22. Så befatter eder intet med menniskone, som anda hafver i näsone; ty I veten icke, huru högt han är aktad.

JESAJA, 3. CAPITLET

Obarmhertighets, högfärds straff.

Jes 3:1. Ty si, Herren, HERREN Zebaoth skall borttaga, af Jerusalem och Juda, allt uppehälle, bröds uppehälle, vattens uppehälle;

Jes 3:2. Starka och krigsmän; domare, Propheter, spåmän och åldersmän;

Jes 3:3. Höfvitsmän öfver femtio, och ärliga män; rådmän och visa ämbetsmän, och vältalande män;

Jes 3:4. Och skall gifva dem ynglingar till Förstar, och barnslige skola råda öfver dem.

Jes 3:5. Och plågare skola vara i folkena, den ene öfver den andra, och hvar öfver sin nästa; och den, som yngre är, skall vara stolt öfver den gamla, och en lösaktig emot den ärliga.

Jes 3:6. Då skall en fatta sin broder utu sins faders hus: Du hafver kläder, var vår Förste, hjelp du detta ofallet.

Jes 3:7. Men han skall på den tiden svärja, och säga: Jag är ingen läkare; i mino huse är hvarken bröd eller kläder; sätter mig icke till en Första öfver folket.

Jes 3:8. Ty Jerusalem faller, och Juda ligger omkull; efter deras tunga och anslag är emot HERRANOM, så att de hans majestäts ögon emot sträfva.

Jes 3:9. De skyla intet sitt väsende, och berömma sig af sina synder, lika som de i Sodom, och dölja dem intet; ve deras själar; ty dermed föra de sig sjelfva på allt ondt.

Jes 3:10. Prediker om de rättfärdiga, att de stå väl; ty de skola äta sina gerningars frukt.

Jes 3:11. Men ve dem ogudaktigom; ty de äro onde, och det skall varda dem betaladt, lika som de det förtjena.

Jes 3:12. Barn äro mins folks plågare, och qvinnor råda öfver dem. Mitt folk, dine ledare förföra dig, och förderfva vägen den du gå skall.

Jes 3:13. Men HERREN står der, till att gå till rätta, och är framgången till att döma folken.

Jes 3:14. Och HERREN kommer till domen med sins folks äldsta, och med sina Förstar; ty I hafven förderfvat vingården; och rofvet ifrå de fattige är i edart hus.

Jes 3:15. Hvi förtrampen I mitt folk, och förkrossen dens fattigas person, säger Herren, HERREN Zebaoth?

Jes 3:16. Och HERREN säger: Derföre, att Zions döttrar äro stolta, och gå med rakom hals, med färgadt ansigte; gå och svansa, och hafva kosteliga skor på sina fötter;

Jes 3:17. Så skall Herren göra Zions döttrars hufvud skallot; och HERREN skall bortrycka deras sköna hår.

Jes 3:18. På den tiden skall Herren borttaga prydningen af de kosteliga skor, och häkter, spänne,

Jes 3:19. Kedjor, armspänne, hufvor,

Jes 3:20. Flitter, bräm, snöre, desmoknappar, öronspann,

Jes 3:21. Ringar, ännespann,

Jes 3:22. Högtidskläder, kåpor, hvifvar, pungar,

Jes 3:23. Speglar, snöretröjor, bordor och sommarkläder.

Jes 3:24. Och der skall vara stank för goda lukt, och ett löst band för bälte, och ett skallot hufvud för krusadt hår, och för en vid mantel en trång säck; allt detta i staden för din dägelighet.

Jes 3:25. Ditt meniga folk skall falla genom svärd, och dine krigsmän i strid.

Jes 3:26. Och hans portar skola sörja och gräma sig, och han skall sitta jämmerliga på jordene.

JESAJA, 4. CAPITLET

Prophetia om Christo.

Jes 4:1. Och på den tiden skola sju qvinnor fatta en man, och säga: Vi vilje sjelfva föda och kläda oss, allenast låt oss nämnas efter ditt namn, att vår försmädelse må ifrån oss tagen varda.

Jes 4:2. Uti den tiden skall HERRANS Telning vara kär och kostelig, och jordenes Frukt härlig och skön med dem som behållne blifva i Israel.

Jes 4:3. Och hvilken i Zion återlefves, och igenblifver i Jerusalem, han skall kallas helig, hvar och en som skrifven är ibland de lefvande i Jerusalem.

Jes 4:4. Då varder Herren aftvåendes Zions döttrars smitto, och fördrifvandes Jerusalems blodskulder derut, genom Andan, som döma och en eld upptända skall.

Jes 4:5. Och HERREN skall skapa öfver alla Zions bergs boningar, och hvar som helst det församladt är, moln och rök om dagen, och sken af eld, som brinner om nattena; ty en skärm skall vara öfver allt det härligit är.

Jes 4:6. Och ett skjul skall varda till en skygd om dagen för hettanom, och en tillflykt till att gömma sig för storm och regn.

JESAJA, 5. CAPITLET

Vingårdens ofruktsamhet.

Jes 5:1. Nu väl, jag vill sjunga minom vän ens mins väns viso om hans vingård. Min vän hafver en vingård, på ett fett rum.

Jes 5:2. Och han gärde omkring honom, och med stenhopar bevarade, och satte ädla vinträ deruti; han byggde ock ett torn deruti, och grof der en press, och vänte efter, att han skulle bära vindrufvor; men han bar vilddrufvor.

Jes 5:3. Nu dömer, I Jerusalems inbyggare, och I Juda män, emellan mig och min vingård.

Jes 5:4. Hvad skulle man dock mer göra minom vingård, det jag honom icke gjort hafver? Hvi hafver han burit vilddrufvor, då jag vänte efter, att han skulle burit drufvor?

Jes 5:5. Nu väl, jag vill kungöra eder, hvad jag minom vingård göra vill: Hans gård skall borttagen varda, på det han skall ödelagd blifva, och hans mur skall sönderrifven varda, på det han skall förtrampad varda.

Jes 5:6. Jag skall låta honom ligga öde, att ingen skall skäran eller grafvan, utan tistel och törne derinne växa; och skall bjuda skyarna, att de icke regna deruppå.

Jes 5:7. Så är nu HERRANS Zebaoths vingård Israels hus, och Juda män hans lustiga plantering; han vänter efter rätt, si, så är här icke annat än öfvervåld; efter rättviso, si, så är här alltsammans klagomål.

Jes 5:8. Ve dem som draga det ena huset intill det andra, och komma den ena åkren intill den andra, tilldess att intet rum mer är, att de skola besitta landet allena.

Jes 5:9. Det är för HERRANS Zebaoths öron; hvad gäller, om de många hus icke skola öde varda, och de stora och sköna utan inbyggare?

Jes 5:10. Ty tio vingårdsfjällar skola icke gifva mer än ett åm, och en tunna säd skall icke gifva utan ena skäppo.

Jes 5:11. Ve dem som om morgonen bittida uppe äro, till att beflita sig om dryck, och sitta intill nattena, att de af vin hete varda skola;

Jes 5:12. Och hafva harpor, psaltare, trummor, pipor och vin, i deras collats; och se intet uppå HERRANS verk, och akta intet uppå hans händers gerningar.

Jes 5:13. Derföre måste mitt folk varda bortfördt oförvarandes, och deras härlige hunger lida, och deras meniga folk törst lida.

Jes 5:14. Derföre hafver helvetet utvidgat sina själ, och uppgapat med sina käftar utan, måtto, att nederfara skola både deras härlige och den menige man, både deras rike och glade;

Jes 5:15. Att hvar och en skall bocka sig, och hvar och en ödmjukad varda, och de högfärdigas ögon ödmjukad blifva;

Jes 5:16. Men HERREN Zebaoth uppböjd varda i domenom, och Gud, den Helige, helgad varda i rättfärdighet.

Jes 5:17. Så skola då lamb i bet gå i deras stad, och främlingar skola sig nära uti de fetas öde.

Jes 5:18. Ve dem som kobbla sig tillhopa, med fåfängelig band, till att göra orätt, och lika som med vagnsrep, till att synda;

Jes 5:19. Och säga: Låt hans verk skynda sig och snart komma, att vi måge set; låt dens Heligas i Israel anslag nalkas och komma, att vi måge vetat.

Jes 5:20. Ve dem som kalla det onda godt, och det goda ondt; de der af mörkret ljus göra, och af ljuset mörker; de der göra sött af sura, och surt af söto.

Jes 5:21. Ve dem som för sig sjelfva vise äro, och hålla sig sjelfva för kloka.

Jes 5:22. Ve dem som hjeltar äro till att dricka vin, och kämpar till att dricka;

Jes 5:23. De der gifva den ogudaktiga rätt för gåfvors skull, och vända de rättfärdigas rätt ifrå dem.

Jes 5:24. Derföre, lika som eldslåge förtärer halm, och borttager agnar, alltså skall deras rot förruttna, och deras telningar bortflyga såsom stoft; förty de förakta HERRANS Zebaoths lag, och försmäda dens Heligas ord i Israel.

Jes 5:25. Derföre förgrymmar sig HERRANS vrede öfver hans folk, och uträcker sina hand öfver dem, och slår dem, så att bergen bäfva, och deras kroppar äro lika som träck på gatone; och uti allt detta vänder icke hans vrede åter, utan hans hand är ännu uträckt.

Jes 5:26. Ty han skall uppresa ett baner fjerran ibland Hedningarna, och locka dem ifrå jordenes ända; och si, hastigt och snarliga komma de;

Jes 5:27. Och ingen ibland dem är trött eller svag; ingen är sömnig eller sofver; ingom lossas bältet af hans länder, och ingen sliter en skorem sönder.

Jes 5:28. Deras pilar äro skarpe, och alle deras bågar spände; deras hästahofvar äro såsom stenar, och deras hjul såsom ett stormväder.

Jes 5:29. De ryta som lejon, och ryta som ung lejon; de skola fräsa, och taga rof, och behållat, så att ingen undsätter det.

Jes 5:30. Och skall på den tiden fräsa öfver dem lika som ett haf; när man då ser uppå landet, så är det mörkt af ångest, och ljuset skin intet mer för mörkrets skull.

JESAJA, 6. CAPITLET

Guds härlighet. Juda förstockad.

Jes 6:1. Uti det året, då Konung Ussia blef död, såg jag Herran sitta på en hög och härlig stol, och hans klädefåll uppfyllde templet.

Jes 6:2. Seraphim stodo öfver honom, hvardera hade sex vingar; med två betäckte de sitt anlete; med två betäckte de sina fötter, och med två flögo de.

Jes 6:3. Och den ene ropade till den andra, och sade: Helig, Helig, Helig är HERREN Zebaoth; hela jorden är full med hans äro;

Jes 6:4. Så att öfre dörrstocken bäfvade af deras rops röst, och huset vardt fullt med rök.

Jes 6:5. Då sade jag: Ve mig, jag förgås; ty jag hafver orena läppar, och bor ibland ett folk som orena läppar hafver; ty jag hafver sett Konungen, HERRAN Zebaoth, med min ögon.

Jes 6:6. Då flög en af Seraphim till mig, och hade ett glödande kol uti handene, det han med en tång tog af altaret;

Jes 6:7. Och kom vid min mun, och sade: Si, härmed hafver jag kommit vid dina läppar, att din missgerning skall varda ifrå dig tagen, och din synd försonad vara.

Jes 6:8. Och jag hörde Herrans röst, att han sade: Hvem skall jag sända? Hvilken vill vara vårt bådskap? Men jag sade: Här är jag, sänd mig.

Jes 6:9. Och han sade: Gack åstad, och säg till detta folket: Hörer, och förstår det icke; ser, och märker det intet.

Jes 6:10. Förstocka detta folks hjerta, och låt deras öron lomhörd varda, och förblinda deras ögon, att de intet se med sin ögon, eller höra med sin öron, eller förstå med sitt hjerta, och omvända sig, och varda salige.

Jes 6:11. Men jag sade: Herre, huru länge? Han sade: Tilldess, att städerna öde varda utan inbyggare, och husen utan folk, och marken ligger platt öde.

Jes 6:12. Ty HERREN skall låta folket komma, långt bort, så att landet skall svårliga öfvergifvet varda.

Jes 6:13. Dock skall ännu tiondedelen blifva derinne; ty det skall varda bortfördt och förhärjadt, såsom en ek och lind, som ännu hafva bålen, ändock deras löf afslagne, varda; en helig säd skall sådana bål vara.

JESAJA, 7. CAPITLET

Rezins tåg. Ahas tröst. Christi födelse.

Jes 7:1. Det begaf sig uti Ahas, Jothams sons, Ussia sons, Juda Konungs, tid, drog Rezin, Konungen i Syrien, och Pekah, Remalia son, Israels Konung, upp till Jerusalem, till att örliga deremot; men de kunde intet öfvervinna det.

Jes 7:2. Då vardt Davids huse sagdt: De Syror förlåta sig uppå Ephraim. Då bäfvade honom hjertat, och hans folks hjerta, lika som trän i skogenom bäfva för vädret.

Jes 7:3. Men HERREN talade till Esaia: Gack ut emot Ahas, du och din son SearJasub, till ändan af vatturännone vid öfra dammen, på den vägen vid färgarens åker;

Jes 7:4. Och säg till honom: Vara dig, och blir stilla, frukta dig intet, och ditt hjerta vare oförskräckt för dessa två rykande släckebrandar; nämliga för Rezins och de Syrers, och Remalia sons vrede;

Jes 7:5. Att de Syror hafva gjort ett ondt rådslag emot dig, samt med Ephraim och Remalia son, och säga:

Jes 7:6. Vi vilje upp till Juda, och förskräcka honom, och skifta oss emellan, och göra Tabeels son till Konung derinne.

Jes 7:7. Ty så säger Herren, HERREN: Det skall intet så bestå eller så ske;

Jes 7:8. Utan lika som Damascus är hufvudet i Syrien, så skall Rezin vara hufvudet i Damasco. Och efter fem och sextio år skall det vara ute med Ephraim, att de icke mer skola vara något folk.

Jes 7:9. Och lika som Samarien är hufvudet i Ephraim, så skall Remalia son vara hufvudet i Samarien. Tron I icke, så felar det med eder.

Jes 7:10. Och HERREN talade åter till Ahas, och sade:

Jes 7:11. Äska dig ett tecken af HERRANOM, dinom Gud, antingen nedre i helvetet, eller ofvantill i höjdene.

Jes 7:12. Men Ahas sade: Jag äskar intet, att jag icke skall försöka HERRAN.

Jes 7:13. Då sade han: Nu väl, så hörer I af Davids hus; är det eder litet, att I gören menniskom emot, utan att I ock gören min Gud emot?

Jes 7:14. Derföre skall Herren sjelf gifva eder ett tecken; si, en Jungfru är hafvandes, och skall föda en son, den skall hon kalla ImmanuEl.

Jes 7:15. Smör och hannog skall han äta, att han skall veta förkasta det onda, och utvälja det goda.

Jes 7:16. Ty förr än pilten lärer förkasta det ondt är, och utvälja det godt är, skall det land, der du grufvar dig före, öfvergifvet varda af sina två Konungar.

Jes 7:17. Men öfver dig, öfver ditt folk och öfver dins faders hus, skall HERREN, genom Konungen af Assyrien, komma låta dagar, de icke komne äro, sedan Ephraim ifrå Juda skiljdes.

Jes 7:18. Ty på den tiden skall HERREN hvissla till flugorna vid ändan på Egypti älfver, och till bin i Assurs land;

Jes 7:19. Att de skola komma, och allesammans lägga sig vid bäcker och stenklyftor, och all hål trä, och uti all hål.

Jes 7:20. På den samma tiden skall Herren raka hufvudet, och håret af fötterna, och taga bort skägget genom en lejd rakoknif; nämliga genom dem som på hinsidon älfvena äro, det är, genom Konungen af Assyrien.

Jes 7:21. På den samma tiden skall en man föda en hop kor, och två hjordar;

Jes 7:22. Och skall hafva så mycket till att molka, att han smör äta skall; ty den som i landens igenlefves, han skall äta smör och hannog.

Jes 7:23. Ty det skall ske på den tiden, att der nu tusende vinträd stå, tusende silfpenningar värd, der skall vara törne och tistel;

Jes 7:24. Så att man måste gå dit med pil och båga; ty uti hela landet skall törne och tistel vara;

Jes 7:25. Så att man icke komma kan till alla de berg, som man plägar uppgrafva med hacko, för tistlars och törnes styggelses skull; utan man skall låta oxar gå deruppå och får deröfver trampa.

JESAJA, 8. CAPITLET

Fly förbund. Trösta på Gud.

Jes 8:1. Och HERREN sade till mig: Tag dig ett stort bref, och skrif deruti med en menniskos styl: Röfva snart; hasta till byte.

Jes 8:2. Och jag tog till mig tu trogen vittne, Presten Uria, och Zacharia, Jeberechia son;

Jes 8:3. Och gick till ena Prophetisso; hon vardt hafvandes, och födde en son; och HERREN sade till mig: Kalla honom: Röfva snart; hasta till byte.

Jes 8:4. Ty förr än pilten skall kunna säga: Käre fader, kära moder; skall Damascos magt och Samarie byte borttaget varda, genom Konungen af Assyrien.

Jes 8:5. Och HERREN talade ytterligare med mig, och sade:

Jes 8:6. Efter detta folket föraktar det vattnet i Siloa, hvilket så stilla löper, och tröster uppå Rezin och Remalia son;

Jes 8:7. Si, så skall Herren låta komma öfver dem starkt och mycket strömvatten; nämliga Konungen af Assyrien, och all hans härlighet, att de skola fara öfver alla deras bäcker, och gå öfver alla deras stränder;

Jes 8:8. Och skola infalla uti Juda, och flöda, och gå öfver, tilldess att de räcka upp till halsen; och skola utsträcka sina vingar, så att de uppfylla ditt land, o ImmanuEl, så vidt som det är.

Jes 8:9. Varer vrede, I folk, och gifver likväl flyktena; hörer, I alle som ären i fjerran land, ruster eder, och gifver dock flyktena; ruster eder, och gifver dock flyktena.

Jes 8:10. Besluter ett råd, och der varde intet af, talens vid, och det bestå intet; ty här är ImmanuEl.

Jes 8:11. Ty så säger HERREN till mig, lika som han fattade mig vid handena, och underviste mig, att jag icke skulle vandra på detta folks väg, och säger:

Jes 8:12. I skolen icke säga: Förbund. Detta folk talar om intet annat, utan om förbund. Frukter eder icke såsom de göra, och grufver eder icke;

Jes 8:13. Utan helger HERRAN Zebaoth; honom låter vara edor fruktan och förskräckelse;

Jes 8:14. Så skall han varda en helgelse; men en stötesten och en förargelseklippa dem tvem Israels husom, Jerusalems inbyggarom till snaro och fall;

Jes 8:15. Så att månge af dem skola derpå stöta sig, falla och sönderkrossas, besnärjas och fångne varda.

Jes 8:16. Bind samman vittnesbördet; försegla lagen intill mina lärjungar.

Jes 8:17. Ty jag hoppas uppå HERRAN, den sitt anlete för Jacobs hus bortgömt hafver; men jag vänter efter honom.

Jes 8:18. Si, här är jag, och barnen som HERREN mig gifvit hafver, till ett tecken och under i Israel, af HERRANOM Zebaoth, den der bor på bergena Zion.

Jes 8:19. Men då de säga till eder: I måsten fråga af spåmän och tecknatydare, de der mycket tala och disputera, så skolen I säga: Skall icke ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda om de lefvande?

Jes 8:20. Ja, efter lag och vittnesbörd; om de det icke säga, så skola de icke få morgonrodnan;

Jes 8:21. Utan skola gå, omkring i landena slagne och hungroge; men när de hunger lida, så skola de vrede varda, och banna sinom Konung och sinom Gud, och se upp.

Jes 8:22. De skola ock se neder på Jordena, och intet finna annat än bedröfvelse och mörker; ty de äro förmörkrade i ångest, och gå ville i mörkret.

JESAJA, 9. CAPITLET

Messie födelse, titlar, rike

Jes 9:1. Ty det varder väl ett annat mörker, det dem bekymrar, än i förtiden var, då det lätteliga tillgick i Sebulons land, och i Naphthalims land, och derefter svårare vardt vid hafsvägen, på denna sidone Jordanen, vid Hedningarnas Galilea.

Jes 9:2. Det folket, som i mörkret vandrar, ser ett stort ljus; och öfver dem, som bo i mörko lande, skin det klarliga.

Jes 9:3. Du gör folket mycket, dermed gör du icke glädjena, myckna; men för dig varder man sig glädjandes, såsom man glädes i skördandene, såsom man glad är, när man utskifter byte.

Jes 9:4. Ty du hafver sönderbrutit deras bördos ok, och deras skuldrors ris, och deras plågares staf, lika som i Midians tid.

Jes 9:5. Ty allt krig, med storm och blodig klädnad, skall uppbrännas, och af eld förtärdt varda.

Jes 9:6. Ty oss är födt ett barn, en Son är oss gifven, hvilkens herradöme är uppå hans axlar; och han heter Underlig, Råd, Gud, Hjelte, Evig Fader, Fridförste;

Jes 9:7. På det hans herradöme skall stort varda, och på friden ingen ände, på Davids säte och hans rike, att han det bereda, och stärka skall med dom och rättfärdighet, ifrå nu allt intill evighet; detta skall HERRANS Zebaoths nitälskan göra.

Jes 9:8. Herren hafver sändt ett ord i Jacob, och det är fallet i Israel;

Jes 9:9. Att allt Ephraims folk och Samarie inbyggare skola det få veta, hvilke i högmod och stolt sinne säga:

Jes 9:10. Tegelstenar äro fallne; men vi vilje bygga det upp igen med huggen sten; man hafver afhuggit mulbärsträ, så vilje vi sätta i samma staden cedreträ.

Jes 9:11. Ty HERREN skall uppresa Rezins krigsfolk emot dem, och gadda deras fiendar tillhopa;

Jes 9:12. De Syrer före, och de Philisteer efter, att de skola uppfräta Israel med fullom mun. Uti allt detta stillas icke ännu hans vrede; hans hand är ännu uträckt.

Jes 9:13. Så vänder sig ej heller folket till honom, som dem slår, och fråga intet efter HERRAN Zebaoth.

Jes 9:14. Derföre skall HERREN afhugga af Israel både hufvud och stjert, både qvist och stubbs, på en dag.

Jes 9:15. De gamle och ärlige äro hufvudet; men Propheterna, som falskt lära, äro stjerten;

Jes 9:16. Ty detta folks ledare äro förförare; och de som sig leda låta, äro förtappade.

Jes 9:17. Derföre kan Herren intet glädja sig öfver deras unga män, eller förbarma, sig öfver deras faderlösa och enkor; ty de äro allesammans skrymtare och onde, och hvar och en mun talar galenskap. Uti allt detta stillas icke ännu hans vrede; hans hand är ännu uträckt.

Jes 9:18. Ty det ogudaktiga väsendet är upptändt såsom en eld, och förtärer törne och tistlar, och brinner såsom uti en tjock skog, och gifver högan rök.

Jes 9:19. Förty uti HERRANS Zebaoths vrede är landet förmörkradt, så att folket är lika, som en eldsmat; ingen skonar den andra.

Jes 9:20. Röfva de på högra sidone, så lida de hunger; äta de på venstra sidone, så varda, de icke mätte; hvar och en äter sins arms kött;

Jes 9:21. Manasse Ephraim, Ephraim Manasse, och de båda, tillsammans emot Juda. Uti allt detta stillas icke ännu hans vrede; hans hand är ännu uträckt.

JESAJA, 10. CAPITLET

Orättvisans straff. Assurs fall.

Jes 10:1. Ve dem Skriftlärdom, som orätt lag göra, och vrångan dom skrifva;

Jes 10:2. På det de skola vränga dens fattigas sak, och bruka våld uti de eländas rätt i mitt folk; så att enkor måste vara deras rof, och de faderlöse deras byte.

Jes 10:3. Hvad viljen I göra på hemsökningenes och olyckones dag, den fjerran efter kommer? Till hvem viljen I fly om hjelp? Och hvar viljen I låta edra äro;

Jes 10:4. Att hon icke under de fångna böjd varder, och ibland slagna faller? Uti allt detta är hans vrede icke stillad; hans hand är ännu uträckt.

Jes 10:5. Ack! ve Assur, den mine vredes ris, och deras hand mine grymhets staf är.

Jes 10:6. Jag vill sända honom emot ett skrymtaktigt folk, och gifva honom befallning emot mine vredes folk, att han det skinna och utbyta skall, och förtrampa det såsom träck på gatone;

Jes 10:7. Ändock han det så icke menar, och hans hjerta så icke tänker; utan hans hjerta står till att förderfva och utrota mång folk;

Jes 10:8. Ty han säger: Äro icke mine Förstar allesammans Konungar?

Jes 10:9. Är icke Calno såsom Charchemis? Är icke Hamath såsom Arphad? Är icke Samarien såsom Damascus?

Jes 10:10. Såsom min hand funnit hafver afgudarnas Konungarike; ändock deras afgudar starkare voro, än de i Jerusalem och Samarien äro;

Jes 10:11. Skulle jag icke göra Jerusalem och dess afgudom, såsom jag Samarien och dess afgudom gjort hafver?

Jes 10:12. Men när Herren hafver all sin verk uträttat på Zions berg och i Jerusalem, så vill jag hemsöka den högmodiga Konungens frukt af Assyrien, och hans högfärdiga ögons prål;

Jes 10:13. Derföre, att han säger: Jag hafver uträttat det med mina händers kraft och igenom mina vishet; ty jag är klok. Jag hafver annorlunda delat landen, och deras ägodelar röfvat, och såsom en väldig slagit deras inbyggare till jordena;

Jes 10:14. Och min hand hafver funnit folken, lika som ett hönonäste, så att jag hafver all land tillhopasamlat, lika som man församlar ägg, som öfvergifne äro; der ingen ena fjäder rörer, eller upplåter sitt näf, eller korrar.

Jes 10:15. Kan ock en yxe berömma sig emot honom, som hugger med henne; eller en såg trugas emot honom, som drager henne? Såsom den sig berömma kan, den en käpp bär, och upplyfter och bär honom så lätteliga, som han intet trä vore.

Jes 10:16. Derföre skall Herren, HERREN Zebaoth sända en magerhet ibland hans feta, och skall upptända hans härlighet, att hon skall brinna såsom en eld.

Jes 10:17. Och Israels ljus skall varda en eld, och hans helige skall varda en låge; och skall upptända och förtära hans törne och tistlar på en dag.

Jes 10:18. Och hans skogs och marks härlighet skall till intet blifva både själ och kropp, och skall förgås och försvinna;

Jes 10:19. Så att hans skogs återlefda trä måga räknad varda, att ett barn må uppskrifva dem.

Jes 10:20. På den tiden skola de igenlefde i Israel, och de som af Jacobs hus behållne blifva, icke mer förlåta sig uppå honom, som dem slår; utan skola förlåta sig uppå HERRAN, den Heliga i Israel, uti sanning.

Jes 10:21. De igenlefde skola omvända sig, ja de igenlefde i Jacob, till Gud den starka.

Jes 10:22. Ty om ditt folk, o Israel, är lika som sanden i hafvet, så skola dock de igenlefde af dem omvände varda; ty då förderfvet stilladt varder, så skall öfversvinnande stor rättfärdighet komma.

Jes 10:23. Ty Herren, HERREN Zebaoth skall låta gå ett förderf; men han stillar det dock i hela landena.

Jes 10:24. Derföre säger Herren, HERREN Zebaoth: Frukta dig icke, mitt folk, som i Zion bor, för Assur; han skall slå dig med ris, och upplyfta sin staf emot dig, såsom uti Egypten.

Jes 10:25. Ty efter en ganska liten tid skall ogunsten och min vrede öfver deras odygd få en ända.

Jes 10:26. Då skall HERREN Zebaoth uppväcka en gissel öfver dem, lika som uti Midians slagtning på det hälleberget Oreb; och skall upphäfva sin staf, den han på hafvet brukade, lika som uti Egypten.

Jes 10:27. På den tiden skall hans börda bortvika ifrå dina skuldror, och hans ok ifrå dinom hals; ty oket skall förruttna af fetma.

Jes 10:28. Han kommer till Ajath, han drager igenom Migron; han mönstrar sin här i Michmas.

Jes 10:29. De draga framom vårt lägre Geba; Rama förskräckes; Gibeath Sauls flyr.

Jes 10:30. Du dotter Gallim, ropa högt; se till, du Laisa, du elända Anathoth.

Jes 10:31. Madmena viker undan; de borgare i Gebim löpa sin kos.

Jes 10:32. Man blifver tilläfventyrs en dag i Nob, så skall han vända sina hand till dottrenes Zions berg, och emot den högen Jerusalem.

Jes 10:33. Men si, Herren, HERREN Zebaoth skall afhugga qvistarna med magt, och afstäcka det högt står, så att de höge skola förnedrade varda.

Jes 10:34. Och den tjocke skogen skall med jern omkullhuggen varda, och Libanon skall falla genom den mägtiga.

JESAJA, 11. CAPITLET

Christi och Evangelii kraft.

Jes 11:1. Och ett Ris skall uppgå, utaf Isai slägte, och en Telning utaf hans rot frukt bära;

Jes 11:2. På hvilkom skall hvilas HERRANS Ande, vishets och förstånds ande, råds och starkhets ande, kunskaps och HERRANS fruktans ande.

Jes 11:3. Han skall inblåsa honom HERRANS fruktan, att han icke skall döma efter som ögonen se, eller straffa efter som öronen höra;

Jes 11:4. Utan skall med rättviso döma de fattiga, och med dom straffa de elända på jordene, och skall slå jordena med sins muns staf, och med sina läppars anda dräpa de ogudaktiga.

Jes 11:5. Rättvisa skall vara hans länders bälte, och trohet hans njurars bälte.

Jes 11:6. Ulfvar skola bo tillsammans med lamb, och parder ligga ibland kid; en liten dräng skall tillhopa drifva kalfvar, och ung lejon, och gödeboskap.

Jes 11:7. Kor och björnar skola gå i bet, och deras ungar tillhopa ligga, och lejonen skola äta halm, såsom oxar;

Jes 11:8. Och ett spenabarn skall lust hafva vid en huggorms hål, och ett afvandt barn skall stinga sina hand uti ena basiliskes kulo.

Jes 11:9. Man skall ingen sarga eller förderfva på mitt helga berg; ty landet är fullt af HERRANS kunskap, lika som med hafsens vatten betäckt.

Jes 11:10. Och det skall ske på den tiden, att Isai rot, som står till folks baner, der skola Hedningarna fråga efter, och hans hvila skall vara ära.

Jes 11:11. Och Herren skall på den tiden än en gång uträcka sina hand, att han skall få det återlefda af sitt folk, det qvart blifvet är för de Assyrier, Egyptier, Pathros, Ethioper, Elamiter, Sinear, Hamath, och för hafsens öar;

Jes 11:12. Och skall uppresa ett baner ibland Hedningarna, och sammanhemta de fördrefna af Israel, och församla de förskingrada af Juda, af fyra jordenes ändar.

Jes 11:13. Och det nit emot Ephraim skall återvända, och Juda fiender skola utrotade varda, så att Ephraim icke hatar Juda, och Juda icke skall vara emot Ephraim.

Jes 11:14. Men de skola vara de Philisteer på halsen vesterut, och beröfva alla de som österut bo; Edom och Moab skola gå dem tillhanda; Ammons barn skola hörsam vara.

Jes 11:15. Och HERREN skall tillspillogifva hafsens ström uti Egypten, och skall låta gå sina hand öfver älfvena med starkt väder, och slå de sju strömmar, så att man må gå torrskodd deröfver;

Jes 11:16. Och skall vara dem qvarlefdom af sitt folk, som igenblifvet är för de Assyrier, en väg; såsom Israel skedde på den tiden, de utur Egypti land drogo.

JESAJA, 12. CAPITLET

Tack för Messie välgerningar.

Jes 12:1. På den tiden skall du säga: Jag tackar dig, HERRE, att du hafver varit vred på mig; och din vrede hafver sig vändt, och du tröster mig.

Jes 12:2. Si, Gud är min helsa; jag är säker, och fruktar mig intet; ty HERREN GUD är min starkhet och min psalm, och är min helsa.

Jes 12:3. I skolen ösa vatten med glädje utu helsobrunnomen;

Jes 12:4. Och skolen säga på den tiden: Tacker HERRANOM; prediker hans Namn; görer hans anslag kunnig ibland folken; förkunner, att hans Namn högt är.

Jes 12:5. Lofsjunger HERRANOM; ty han hafver härliga bevist sig; detta vare kunnigt i all land.

Jes 12:6. Fröjda dig och var glad, du inbyggerska i Zion; ty Israels Helige är stor när dig.

JESAJA, 13. CAPITLET

Babels förstöring.

Jes 13:1. Detta är tungen öfver Babel, som Esaia, Amos son, såg:

Jes 13:2. Reser upp baner på högo berge; ropar fast emot dem; slår upp handena; låter indraga genom förstarnas portar.

Jes 13:3. Jag hafver budit minom helgedom, och kallat mina starka till mina vrede, hvilke glade äro uti mine härlighet.

Jes 13:4. Der är ett rop af en stor hop på bergomen, såsom af ett stort folk; ett rop lika som en gny af församladt Hedningars rike; HERREN Zebaoth rustar en här till strids;

Jes 13:5. Hvilke utaf fjerran land komma ifrå himmelens ända; ja, HERREN sjelfver, samt med sins vredes här, till att förderfva hela landet.

Jes 13:6. Jämrar eder; ty HERRANS dag är hardt när; han kommer såsom en förödelse af dem Allsmägtiga.

Jes 13:7. Derföre skola alla händer nederfalla, och all menniskors hjerta gifva sig.

Jes 13:8. Förskräckelse, ångest och värk skall komma dem uppå; de skola hafva vedermödo, såsom en den der barn föder; den ena skall grufva sig vid den andra; röd som en eld skola deras ansigte vara.

Jes 13:9. Ty si, HERRANS dag kommer grufvelig, vred, grym, till att förderfva landet, och till att förgöra syndarena deraf.

Jes 13:10. Ty stjernorna på himmelen, och hans Orion skina icke klart; solen går mörk upp, och månen skin mörkt.

Jes 13:11. Jag skall hemsöka jordenes krets, för hennes ondskas skull, och de ogudaktiga, för deras odygds skull; och skall göra en ända, uppå de stoltas högmod, och ödmjuka de väldigas högfärd;

Jes 13:12. Så att en man skall dyrare varda än fint guld, och en menniska mer värd än ett stycke guld af Ophir.

Jes 13:13. Derföre skall jag röra himmelen, så att jorden skall bäfva utaf sitt rum, igenom HERRANS Zebaoths vrede, och igenom hans vredes dag.

Jes 13:14. Och han skall vara såsom en förjagad rå, och såsom en hjord utan herda; så att hvar och en skall vända till sitt folk igen, och hvar och en fly uti sitt land;

Jes 13:15. Derföre att hvilken sig derinne finna låter, han skall igenomstungen varda, och den der när är, skall igenom svärd falla.

Jes 13:16. Skola ock deras barn för deras ögon dräpne varda, deras hus skinnad, och deras hustrur skämda.

Jes 13:17. Ty si, jag skall uppväcka de Meder öfver dem, hvilke intet silfver söka, eller efter något guld fråga;

Jes 13:18. Utan att skjuta de unga män ihjäl med bågar, och icke förbarma sig öfver frukten i moderlifvet, eller barn skona.

Jes 13:19. Alltså skall Babel, det aldraskönesta ibland riken, de Chaldeers härliga prål, omstört varda af Gudi, lika som Sodom och Gomorra;

Jes 13:20. Så att man sedan der intet bo skall, eller någor der blifva i evig tid; att ock de Araber der ingen hyddo göra skola, och de herdar der inga bodar uppsätta;

Jes 13:21. Utan stygge foglar skola der lägga sig, och deras hus full med odjur vara, och strutser skola der bo, och gastar skola der springa;

Jes 13:22. Och ugglor sjunga uti hans palats, och drakar uti de lustiga borger. Och hans tid varder snart kommandes, och hans dagar skola intet dröjas.

JESAJA, 14. CAPITLET

Babels och Assurs undergång.

Jes 14:1. Ty HERREN skall förbarma sig öfver Jacob, och ännu utkora Israel, och sätta dem uti sitt land: och främlingar skola gifva sig till dem, och hålla sig intill Jacobs hus;

Jes 14:2. Och folk skola, dem till sig taga, och hafva dem in till sitt rum, så att Israels hus skall äga dem uti HERRANS land till tjenare och tjenarinnor; och skola hålla dem fångna, af hvilkom de fångne voro, och skola råda öfver sina plågare.

Jes 14:3. Och på den tiden, då HERREN varder dig ro gifvandes ifrå din jämmer och vedermöda, och ifrå den hårda träldom, der du uti varit hafver;

Jes 14:4. Så skall du föra ett sådant ordspråk emot Konungen af Babel, och säga: Huru är det nu ute med plågarenom, och beskattningen hafver en ända?

Jes 14:5. HERREN hafver sönderbrutit de ogudaktigas ris, de väldigas ris;

Jes 14:6. Den som folk slog i grymhet utan återvändo, och med stränghet rådandes var öfver Hedningarna, och förföljde dem utan barmhertighet.

Jes 14:7. Nu hafver dock hela verlden ro, och är stilla, och fröjdar sig i glädje.

Jes 14:8. Ock fröjda sig furoträn öfver dig, och de cedreträ i Libanon (och säga): Efter du ligger, så kommer ingen upp, som oss afhugger.

Jes 14:9. Helvetet dernedre bäfvade för dig, emot din tillkommelse; det uppväcker dig de döda, alla verldenes bockar, och bad alla Hedningarnas Konungar uppstå utaf sina stolar;

Jes 14:10. Att de skulle, en efter den andra, tala, och säga till dig: Du äst ock slagen lika som vi, och dig går lika som oss.

Jes 14:11. Ditt prål är neder till helvete faret, samt med dina harpors klingande; mal skall vara din säng, och matkar ditt öfvertäckelse.

Jes 14:12. Huru äst du af himmelen fallen, du sköna morgonstjerna? Huru äst du till jordena fallen, du som försvagade Hedningarna?

Jes 14:13. Tänkte du dock uti ditt hjerta: Jag vill stiga upp i himmelen, och förhöja min stol upp öfver Guds stjernor. Jag vill sätta mig på vittnesbördsens berg, på den sidon norrut.

Jes 14:14. Jag vill fara öfver de höga skyar, och vara den Aldrahögsta lik.

Jes 14:15. Ja, till helvetes far du, vid kulones sida.

Jes 14:16. Den dig ser, han skall skåda dig, och se uppå dig (och säga): Är det den man, som verldena skälfvande gjorde, och Konungariken bäfvande;

Jes 14:17. Den der jordenes krets ödelade, och städerna derinne nederslog, och gaf icke sina fångar lösa?

Jes 14:18. Allesamman Hedningarnas Konungar ligga dock med äro, hvar och en i sitt hus;

Jes 14:19. Men du äst förkastad utu dine graf, såsom en förderfvad gren, såsom de slagnas klädnad, som med svärd ihjälstungne äro, hvilke nederfara till helvetes stenar, såsom ett förtrampadt as.

Jes 14:20. Du skall icke såsom de begrafven varda; ty du hafver förderfvat ditt land, och slagit ditt folk; ty man skall aldrig tänka på den ondskofulla sädena.

Jes 14:21. Reder till, att man må slagta hans barn, för deras fäders missgerningars skull, att de icke uppkomma eller ärfva landet, eller göra jordenes krets fullan med fiendar.

Jes 14:22. Och jag skall öfver dem komma säger HERREN Zebaoth, och i Babel utrota hans åminnelse, hans igenlefda, affödo och efterkommande, säger HERREN;

Jes 14:23. Och skall göra honom igelkottom till arfs, och till en vattusjö, och skall sopa honom med förderfvelsens qvast, säger HERREN Zebaoth.

Jes 14:24. HERREN Zebaoth hafver svorit, och sagt: Hvad gäller, att det skall så ske som jag tänker, och skall så blifva, som jag i sinnet hafver;

Jes 14:25. Att Assur nederlagd varder i mitt land, och jag förtrampar honom på min berg; på det hans ok skall af dem taget varda, och hans börda af deras hals komma.

Jes 14:26. Detta äro de anslag, som han hafver öfver all land, och det är den uträckta hand öfver alla Hedningar.

Jes 14:27. Ty HERREN Zebaoth hafver det beslutit; ho vill förmenat? Och hans hand är uträckt; ho kan afvända henne?

Jes 14:28. I det året, då Konung Ahas blef död, vardt denne tungen sedd.

Jes 14:29. Fröjda dig icke så fast, du Philistea, att det ris, som dig slog, sönderbrutet är; ty utaf ormsens rot skall komma en basilisk, och hans frukt skall vara en brinnande flygande drake.

Jes 14:30. Ty de torftigas förstfödingar skola berga sig, och de fattige tryggeliga hvila sig; men dina rot vill jag dräpa med hunger, och skall han förgöra dina igenlefda.

Jes 14:31. Jämra dig, du port, ropa, du stad, hela Philistea är förtviflad; ty nordanefter kommer en rök, och ingen ensam är uti hans tjäll.

Jes 14:32. Och hvad varda Hedningarnas båd sägande? Nämliga att HERREN hafver grundat Zion, och der skola hans folks elände hafva tillflykt.

JESAJA, 15. CAPITLET

Prophetia mot Moab.

Jes 15:1. Detta är tungen öfver Moab: Om nattena kommer förstöring öfver Ar i Moab, det är sin kos; om nattena, kommer förstöring öfver Kir i Moab, det är sin kos.

Jes 15:2. De gå upp till Baith och Dibon till altaren, att de skola gråta och jämra sig öfver Nebo och Medba i Moab: All hufvud är rakad, allt skägg är afskuret.

Jes 15:3. På deras gator gå de omsvepte i säcker; på deras tak och gatom jämra de sig alle, och gå neder gråtande.

Jes 15:4. Hesbon och Eleale ropa, så att man hörer det intill Jahaz; derföre jämra sig de väpnade i Moab, ty deras själ går illa.

Jes 15:5. Mitt hjerta ropar till Moab, deras flyktige fly ifrå den treggaåra kon allt intill Zoar; ty de gå upp till Luhith och gråta; och på den vägenom till Horonaim upphäfver sig ett jämmerrop.

Jes 15:6. Ty de vatten i Nimrim torkas bort, så att höet förtorkas der, och gräset förvissnar, och växer ingen grön ört.

Jes 15:7. Ty de ägodelar, som de församlat, och de folk, som de tillrustat hafva, förer man öfver pilträbäcken.

Jes 15:8. Ropet går omkring uti Moabs gränsor de gråta allt intill Eglaim, och gråta vid den brunnen Elim;

Jes 15:9. Ty de vatten i Dimon äro full med blod; dertill vill jag ännu låta mer komma öfver Dimon, både öfver dem som behållne äro i Moab lejonens, och öfver dem igenlefda i landena.

JESAJA, 16. CAPITLET

Moab plåga, fall.

Jes 16:1. Sänder ut, I landsherrar, lamb ifrå Sela utur öknene, till dottrenes Zions berg.

Jes 16:2. Men såsom en fogel bortflyger, den utaf sitt näste drifven är, så skall det ske med Moabs döttrar, då de draga framom Arnon.

Jes 16:3. Hafver råd tillhopa, håller dom; gör dig middagsskuggan såsom en natt; fördölj de fördrefna, och utrödj icke de flyktiga.

Jes 16:4. Låt mina fördrefna hafva herberge när dig; Moab, var du deras skärm för förderfvarenom, så får plågaren en ända, förstöraren vänder åter, och förtramparen låter af i landena.

Jes 16:5. Men en stol varder tillredd af nåde, att en skall deruppå sitta i sanning, uti Davids hyddo, och döma, och söka efter rätt, och främja rättvisona.

Jes 16:6. Men vi höre af Moabs högmod, att han fast högmodig är, så att ock hans högmod, stolthet och vrede är större, än hans magt.

Jes 16:7. Derföre skall en Moabit gråta öfver den andra; allesamman skola de gråta, öfver den stadsens KirHareseths grundvalar skola de halte sucka.

Jes 16:8. Ty Hesbon är vorden en ödemark; vinträt i Sibma är förderfvadt; herrarna ibland Hedningarna hafva förtrampat hans ädla vinträ, och äro komne allt intill Jaeser, och draga omkring uti öknene; hans vinqvistar äro förskingrade, och öfver hafvet förde.

Jes 16:9. Derföre gråter jag för Jaesers skull, och för vinträt i Sibma, och utgjuter många tårar för Hesbon och Eleale; ty en sång är fallen uti din sommar, och uti dina and;

Jes 16:10. Så att fröjd och glädje återvänder på markene, och i vingårdomen fröjdas eller ropar man intet; man trampar intet vin i pressomen; jag hafver gjort en ända, på sången.

Jes 16:11. Derföre lommar mitt hjerta öfver Moab, såsom en harpa, och mina inelfver öfver KirHares.

Jes 16:12. Då skall uppenbart varda, huru Moab är ledse vid altaren, och huru han till sina kyrko gången är till att bedja, och hafver dock intet kunnat skaffa.

Jes 16:13. Detta är det HERREN på den tiden emot Moab talade.

Jes 16:14. Men nu talar HERREN, och säger: Uti tre år, såsom en legodrängs år äro, skall Moabs härlighet, som stor och mycken är, klen varda, så att der skall ganska litet qvart blifva, och icke mycket.

JESAJA, 17. CAPITLET

Damasci, Israels, Assurs fall.

Jes 17:1. Detta är tungan öfver Damascon: Si, Damascus skall ingen stad nu mer vara, utan en förfallen stenhop.

Jes 17:2. Aroers städer skola, öfvergifne varda, så att hjordar skola der i bet gå, och ingen skall drifva dem ut.

Jes 17:3. Och det skall ute vara med Ephraims fäste, och Konungariket i Damasco; och det öfverblefna i Syrien skall vara såsom Israels barnas härlighet, säger HERREN Zebaoth.

Jes 17:4. På den tiden skall Jacobs härlighet tunn varda, och hans feta kropp skall mager blifva;

Jes 17:5. Ty han skall varda såsom när en insamlade säd i andene, och såsom när en inbergade ax med sin arm, och såsom en upphemte ax i Rephaims dal;

Jes 17:6. Och en efterhemtning blefve, såsom när man rister ett oljoträ och der tu eller tre bär qvarsitta uppe i skatanom; eller såsom fyra eller fem bär hänga qvar på qvistarna, säger HERREN Israels Gud.

Jes 17:7. På den tiden skall menniskan hålla sig intill honom, som henne gjort hafver, och hennes ögon skola se på den Heliga i Israel;

Jes 17:8. Och skall icke hålla sig till altaren, som hennes händer gjort hafva, och icke se till det hennes finger gjort hafva, antingen till lundar eller beläte.

Jes 17:9. På den tiden skola hans starkhets städer varda såsom en öfvergifven telning och qvist, som öfvergifven var för Israels barn, och skola öde varda.

Jes 17:10. Ty du hafver förgätit Gud, den din helsa, är, och icke tänkt uppå dina starkhets klippo; derföre skall du sätta lustiga plantor, men du skall dermed satt hafva vinqvisten åt främmandom.

Jes 17:11. I planterningenes tid skall du väl taga vara uppå, att din säd må tideliga växa; men åt höstenom, när du skall inberga kärfvarna, skall du få ens bedröfvadas sorg derföre.

Jes 17:12. Ack! ve det öfvermåtto myckna folket; såsom hafvet skall det brusa, och folkens rumor varder stormandes, såsom stor vatten storma.

Jes 17:13. Ja, såsom stor vatten storma, så skola folken storma; men han skall näpsa dem, och de skola fly lång väg bort; och skall förfölja dem, såsom stoftena på bergen sker af vädret, och såsom enom väderhvirfvel sker af stormenom.

Jes 17:14. Om aftonen, si, så är förskräckelse på färde, och förr än morgonen varder, så äro de intet till. Detta är deras lön, som oss röfva, och deras arfvedel, som taga oss vårt ifrå.

JESAJA, 18. CAPITLET

Morlands ve, omvändelse.

Jes 18:1. Ve thy landena, som far i skugganom under segel, på desso sidone Ethiopiens floder;

Jes 18:2. Hvilket bådskap sänder till hafs, och i rörskepp far på vattnen. Går åstad, I snare bådskap, till det folk, som rifvet och skinnadt är, till det folk, som grufveligare är än något annat; till det folk, som här och der utmätet och förtrampadt är, hvilkets land vattuströmmar intaga.

Jes 18:3. Alle I, som bon på jordene, och I, som i landena sitten, skolen se huru man skall uppresa baneret på bergen, och höra huru man med trummeterna blåsa skall.

Jes 18:4. Ty all säger HERREN till mig: Jag vill vara stilla, och tillse i mine hyddo; såsom en hette, den der uttorkar regn, och såsom en dagg i skördandenes hetta.

Jes 18:5. Ty för skördandena skall växten förminskas, och den omogna frukten förtorkas, medan hon ännu står i blomma, så att man måste afskära qvistarna med skäro, och afhugga vinträn, och kasta dem bort;

Jes 18:6. Att man måste låta ligga dem tillsammans foglomen på bergen, och djuromen i landena, att foglarna bygga om sommaren der sitt näste uti, och allahanda djur i landena ligga deruti om vinteren.

Jes 18:7. På den tiden skall det refna och skinnade folket, det grufveligare är än något annat, det här och der afmätet och nedertrampadt är, hvilkets land vattuströmmarna intaga föra HERRANOM Zebaoth skänker, på det rum, der HERRANS Zebaoths Namn är, till Zions berg.

JESAJA, 19. CAPITLET

Egypti plåga, bot.

Jes 19:1. Detta är tungen öfver Egypti land: Si, HERREN skall fara uti enom snarom sky, och komma in uti Egypten; då skola de afgudar uti Egypten bäfva för honom, och de Egyptiers hjerta skall gifva sig i dem.

Jes 19:2. Och jag skall hetsa, de Egyptier på hvarannan, att en broder skall strida emot den andra, en vän emot den andra, en stad emot den andra, ett rike emot det andra.

Jes 19:3. Och de Egyptiers mod skall förgås i dem, och jag skall göra deras anslag omintet; så skola de då fråga deras afgudar och Prester, och spåmän och tecknatydare.

Jes 19:4. Men jag skall gifva de Egyptier uti grufveliga herrars händer; och en hård Konung skall råda öfver dem, säger den rådandes HERREN Zebaoth.

Jes 19:5. Och vattnet i hafvet skall uttorkas; dertill skola ock strömmarna, bortsjunka och försvinna.

Jes 19:6. Älfverna skola utlöpa, så att dammsjöarna skola förminskas och torre varda; rör och säf förvissna.

Jes 19:7. Och gräset vid bäckerna, och all säd vid vattnet skall förfalna, förderfvas och till intet varda.

Jes 19:8. Och fiskarena skola sörja, och alle de, som fiskakrok kasta i vattnet, skola beklaga sig; och de, som nät utkasta i vattnet, skola bedröfvade varda.

Jes 19:9. De skola afgå med skam, som god garn göra, och nät binda.

Jes 19:10. Och de som fiskakistor hafva, med alla dem som dammar för lön göra, skola ångse varda.

Jes 19:11. De Förstar i Zoan äro dårar, Pharaos vise rådgifvare äro i deras råd galne vordne. Hvi sägen I dock om Pharao: Jag är visamannabarn, och är af gamla Konungar kommen?

Jes 19:12. Hvar äro då nu dine vise? Låt dem förkunna, och undervisa dig, hvad HERREN Zebaoth öfver Egypten beslutit hafver.

Jes 19:13. Men de Förstar i Zoan äro vordne till dårar; de Förstar i Noph äro bedragne; de förföra samt med Egypten hörnstenen för slägten.

Jes 19:14. Ty HERREN hafver utgjutit en villoanda ibland dem, att de skola förföra Egypten uti allt det de göra, såsom en drucken ragar, då han spyr.

Jes 19:15. Och Egypten skall ingen hafva, den der för hufvud eller stjert, bål eller gren är.

Jes 19:16. På den tiden skall Egypten vara såsom qvinnor, och frukta sig, och förskräckas, då HERREN Zebaoth veftar handena öfver dem.

Jes 19:17. Och Egypten skall frukta sig för Juda lande, så att den der tänker uppå, han skall förskräckas öfver HERRANS Zebaoths råd, som han öfver det beslutit hafver.

Jes 19:18. Uti den tiden skola fem städer uti Egypti land tala efter Canaans mål, och svärja vid HERRAN Zebaoth; en af dem skall heta Irheres.

Jes 19:19. På den samma tiden skall HERRANS Zebaoths altare vara midt uti Egypti land, och en HERRANS vårdsten i gränsone;

Jes 19:20. Den ett tecken och vittne vara skall HERRANOM Zebaoth uti Egypti land; ty de skola ropa till HERRAN, för sina plågares skull, och han skall sända dem en Frälsare och mästare, som dem hjelpa skall.

Jes 19:21. Ty HERREN skall af, de Egyptier känd varda; och de Egyptier skola känna HERRAN på den tiden, och skola tjena honom med offer och spisoffer, och skola göra HERRANOM löfte, och hålla det.

Jes 19:22. Och HERREN skall slå de Egyptier, och hela dem; ty de skola omvända sig till HERRAN, och han skall låta bedja sig, och hela dem.

Jes 19:23. På den tiden skall en väg vara ifrån Egypten in uti Assyrien, så att de Assyrier skola komma in uti Egypten, och de Egyptier in uti Assyrien, och både Egyptier och Assyrier Gudi tjena.

Jes 19:24. På samma tiden skall Israel vara sjelf tredje, med de Egyptier och Assyrier, genom den välsignelse, som på jordene vara skall.

Jes 19:25. Ty HERREN Zebaoth skall välsigna dem, och säga: Välsignad äst du Egypten, mitt folk, och du Assur, mina händers verk, och du Israel, mitt arf.

JESAJA, 20. CAPITLET

Egypti. Morers fängelse.

Jes 20:1. Uti det året, då Tharthan kom till Asdod, hvilken Sargon, Konungen i Assyrien, utsändt hade, och stridde emot Asdod, och vann det;

Jes 20:2. På samma tid talade HERREN, genom Esaia, Amos son, och sade: Gack bort, och drag säcken af dina länder, och drag dina skor af dina fötter. Och han gjorde så, gick nakot och barfött.

Jes 20:3. Då sade HERREN: Lika som min tjenare Esaia går nakot och barfött, till treåra tecken och under öfver Egypten och Ethiopien;

Jes 20:4. Alltså skall Konungen i Assyrien drifva den fångna Egypten, och förderfva Ethiopien, både unga och gamla, nakota och barfötta, med blottad skam, Egypten till blygd.

Jes 20:5. Och de skola förskräckas, och med skam bestå öfver Ethiopien, der de förläto sig uppå; och tvärtom Ethiopien, öfver de Egyptier, af hvilkom de sig berömde.

Jes 20:6. Och dessa öars inbyggare skola säga på den tiden: Är det vår tillflykt, dit vi flytt hafve efter hjelp, att vi skulle hulpne varda ifrå Konungenom i Assyrien? Ja, skönliga äre vi undsluppne.

JESAJA, 21. CAPITLET

Babel. Edom. Arabien.

Jes 21:1. Detta är tungen öfver öknena vid hafvet: Såsom ett väder kommer ifrå sunnan, det all ting omvänder, så kommer det utur öknene, utur ett grufveligit land.

Jes 21:2. Ty mig är betedd en hård syn: En föraktare kommer emot den andra; och en förstörare emot den andra; drag upp, Elam, belägg dem, Madai; jag skall göra en ända uppå allt hans suckande.

Jes 21:3. Derföre äro mina länder fulla mes värk, och ångest hafver begripit mig, såsom ena barnafödersko; jag kröker mig, när jag hörer det, och förskräckes, när jag ser deruppå.

Jes 21:4. Mitt hjerta bäfvar; grufvelse hafver mig förskräckt; jag hafver derföre uti den ljufva nattene ingen ro haft.

Jes 21:5. Ja, tillred ett bord, låt vaka på vaktene, äter, dricker; står upp, I Förstar, smörjer skölden.

Jes 21:6. Ty Herren säger till mig alltså: Gack bort och beställ en väktare, den som tillser och tillsäger.

Jes 21:7. Men han ser resenärer rida och fara med hästar, åsnar, och camelar, och hafver granneliga akt deruppå.

Jes 21:8. Och ett lejon ropade: Herre, jag står på vaktene alltjemt om dagen, och står i mine vakt alla nätter.

Jes 21:9. Och si, der kommer en på enom vagn, han svarar, och säger: Babel är fallet; det är fallet, och all dess gudars beläte äro slagne ned till markena.

Jes 21:10. O! min loge, der jag på tröskar; hvad jag af HERRANOM Zebaoth Israels Gudi hört hafver, det förkunnar jag eder.

Jes 21:11. Detta är tungen öfver Duma: Man ropar till mig utaf Seir: Väktare, hvad lider natten? Väktare, hvad lider natten?

Jes 21:12. Väktaren sade: Då morgonen än kommer, så skall det ändå vara natt; om I än frågen, så skolen I likväl igenkomma och åter fråga.

Jes 21:13. Detta är tungen öfver Arabien: I skolen bo uti skogenom i Arabien, på den vägen åt Dedanim.

Jes 21:14. Bärer vatten emot den törstiga, I som bon uti Thema land; bjuder dem flyktigom bröd;

Jes 21:15. Förty de flyr för svärd, ja, för draget svärd, för spändom båga, för storo strid.

Jes 21:16. Ty alltså, säger Herren till mig: Ännu innan ett år, såsom legodrängers år äro, skall all Kedars härlighet förgås;

Jes 21:17. Och de qvarblefne skyttar af hjeltarna i Kedar skola mindre varda; ty HERREN Israels Gud hafver det så sagt.

JESAJA, 22. CAPITLET

Jerusalem. Sebna. Eliakim.

Jes 22:1. Detta är tungen öfver synedalen: Hvad är eder, att I så alle löpen på taken?

Jes 22:2. Du vast full med gny, en stad full med folk, en glad stad; dine slagne äro icke med svärd slagne, och icke döde blefne i strid;

Jes 22:3. Utan alle dine höfvitsmän äro tillika bortvekne för båga, och fångne; alle de, Som man uti dig funnit hafver, äro fångne, och långt bortflydde.

Jes 22:4. Derföre säger jag: Går ifrå mig, låter mig bitterliga gråta; farer icke efter att hugsvala mig öfver mins folks dotters förstöring.

Jes 22:5. Ty det är en bullers, förtryckelses och bekymmers dag af HERRANOM Zebaoth, i synedalenom, för murarnas undergrafnings skull, och för ropets skull på berget.

Jes 22:6. Ty Elam drager med koger, vagnar, folk och resenärar, och Kir glimmar af sköldar.

Jes 22:7. Och skall ske, att dina utkorade dalar skola med vagnar fulle varda, och resenärer skola lägga sig för portarna.

Jes 22:8. Då skall Juda förlåt öppnad varda, att man skall kunna se, på den tiden, tygen uti skogshuset.

Jes 22:9. Och I skolen se refvorna många vara på Davids stad, och skolen församla vatten uti dem nedra dammenom.

Jes 22:10. I skolen ock räkna, husen i Jerusalem, ja, I skolen afbryta husen, till att befästa murarna.

Jes 22:11. Och I skolen göra ena vattugraf, emellan båda murarna af den gamla dammens vatten; likväl sen I icke uppå den som detta gör, och skåden icke på den som sådant beställt hafver fjerranefter.

Jes 22:12. Derföre skall Herren, HERREN Zebaoth på den tiden låta utropa, att man skall gråta och jämra sig, och kulla sig, och draga säck uppå;

Jes 22:13. Ändock nu, si; intet annat är än glädje, slagta oxar, dräpa får, äta kött, dricka vin, och säga: Låt oss äta och dricka, vi måste dock i morgon dö.

Jes 22:14. Detta är för HERRANS Zebaoths öron uppenbart. Hvad gäller, om eder denna missgerningen förlåtas skall, tilldess I dön, säger Herren, HERREN Zebaoth.

Jes 22:15. Så säger Herren, HERREN Zebaoth: Gack in till räntomästaren Sebna, hofmästaren, och säg till honom:

Jes 22:16. Hvad hafver du här? Hvem hörer du till? att du låter dig hugga en graf, såsom den der låter sig hugga en graf i höjdene, och såsom den der låter sig göra en boning i bergklippone?

Jes 22:17. Si, HERREN skall förkasta dig, såsom en stark man någon bortkastar, och nederkrafsa dig;

Jes 22:18. Och skall omdrifva dig, såsom ett klot på vida mark; der skall du dö, der skola dina kosteliga vagnar blifva med dins herras hus försmädelse.

Jes 22:19. Och jag skall störta dig ifrå ditt stånd, och sätta dig af ditt ämbete.

Jes 22:20. Och på den tiden vill jag kalla min tjenare Eliakim, Hilkia son;

Jes 22:21. Och draga din kjortel uppå honom, och omgjorda honom med ditt bälte, och gifva ditt välde uti hans hand, att han skall vara deras fader, som i Jerusalem och Juda hus bo;

Jes 22:22. Och skall lägga Davids hus nyckel uppå hans axlar, att han skall upplåta, och ingen skall tillsluta; att han skall tillsluta, och ingen upplåta.

Jes 22:23. Och jag vill inslå honom för en nagla på ett fast rum, och han skall hafva ärones stol uti sins faders hus;

Jes 22:24. Att man skall hänga uppå honom all hans faders hus härlighet, barn och barnabarn, all små tyg, både dryckekar och allahanda strängaspel.

Jes 22:25. På den tiden, säger HERREN Zebaoth, skall nagelen borttagen varda, den på det fasta rummet står, så att han skall söndergå och falla, och hans börda förgås; ty HERREN säger det.

JESAJA, 23. CAPITLET

Tyrus förstörd, upprättad.

Jes 23:1. Detta är tungen öfver Tyro: Jämrer eder, I skepp på hafvena; ty det är förstördt, så att der är intet hus, ej heller far någor dit; utu det land Chittim skola de varda dess var.

Jes 23:2. Öarnas inbyggare äro stilla vordne; de köpmän af Zidon, som till sjös foro, uppfyllde dig.

Jes 23:3. Och allahanda frukt, som växer vid Zihor, och säd vid älfvena, det förde man derin öfver stor vatten; och du vast Hedningarnas stapol vorden.

Jes 23:4. Du må väl förskräckas, Zidon; ty hafvet, ja, den fastesta vid hafvet säger: Jag är intet hafvandes, jag föder intet, så uppföder jag ock inga ynglingar, och uppfostrar inga jungfrur.

Jes 23:5. Såsom man förskräcktes, då man hörde om Egypten, så skall man ock förskräckas, då man får höra om Tyro.

Jes 23:6. Farer till sjös, jämrer eder, I som bon på öarna.

Jes 23:7. Är icke detta eder glädjestad, den sig berömmer af sinom stora ålder? Hans fötter skola föra honom långan väg bort till att vandra.

Jes 23:8. Ho hade det betänkt, att thy krönta Tyro skulle så gå, efter dess köpmän äro Förstar, och dess krämare de härligaste i landena?

Jes 23:9. HERREN Zebaoth hafver det så betänkt, på det han skall försvaga allt prål i den lustiga staden, och förakteliga göra alla de härliga i landena.

Jes 23:10. Far igenom ditt land, såsom en ström, du hafsens dotter; der är intet bälte mer.

Jes 23:11. Han uträcker sina hand öfver hafvet, och förskräcker Konungarike; HERREN bjuder öfver Canaan, till att förgöra hans mägtiga;

Jes 23:12. Och säger: Du skall icke mer glad vara, du beskämda Zidons dotter; o Chittim, statt upp, och far din väg, ty du skall icke blifva der;

Jes 23:13. Utan i de Chaldeers land, det intet folk var; utan Assur hafver det uppbyggt för skepp, och upprest der fast torn, och uppbyggt palats; och är likväl förstörd.

Jes 23:14. Jämrer eder, I skepp på hafvena; ty edor magt är omintet.

Jes 23:15. På den tiden skall Tyrus förgäten varda i sjutio år, så länge en Konung lefva må; men efter sjutio år skall man sjunga en skökoviso om Tyro:

Jes 23:16. Tag harpona, gack omkring i staden, du förglömda, sköka, spela fast på strängaspel, och sjung trösteliga, att man må åter tänka uppå dig.

Jes 23:17. Ty efter sjutio år skall Herren besöka Tyrum, att han skall åter komma till sin skökolön, och bedrifva boleri med all Konungarike på jordene.

Jes 23:18. Men hans köpmanshandel och skökolön skall varda helig HERRANOM; man varder det icke församlande för en skatt, ej heller fördöljande; utan de som för HERRANOM bo, skola hafva hans köpmansgods, att de skola deraf äta, och mätte varda, och väl klädde vara.

JESAJA, 24. CAPITLET

Juda förstöring, återlefvor.

Jes 24:1. Si, HERREN gör landet tomt och öde, och omstörtar hvad deruti är, och förströr dess inbyggare.

Jes 24:2. Och Prestenom går såsom folkena; herranom såsom tjenarenom, frune såsom tärnone; så honom som säljer, som honom som köper, honom som lånar, såsom honom som borgar; kräfvarenom, såsom gäldenärenom;

Jes 24:3. Ty landet skall varda tomt och skinnadt; ty HERREN hafver detta sagt.

Jes 24:4. Landet står jämmerliga, och förderfvas; jordenes krets förvanskas och förderfvas; de högste af folket i landena förminskas.

Jes 24:5. Landet är oskärdt vordet af sina inbyggare; förty att de öfverträda lagen, och förvandla buden, och låta det eviga förbundet fara.

Jes 24:6. Derföre uppfräter förbannelse landet; ty de som deruti bo, förskylla det; derföre borttorkas landsens inbyggare, så att fögo folk qvart blifver.

Jes 24:7. Vinet försvinner, vinträt förvissnar, och alle de, som af hjertat glade voro, sucka.

Jes 24:8. Fröjd af trummor håller upp, de gladas lust är ute; harpors fröjd hafver en ända.

Jes 24:9. Man sjunger intet, der man vin dricker, och god dryck är bitter dem som dricka honom.

Jes 24:10. Den tomme staden är nederbruten; all hus äro tillsluten, så att ingen går derin.

Jes 24:11. Man klagar efter vin på gatone, all glädje är borto, all landsens fröjd är sin väg.

Jes 24:12. Icke annat än förödelse är blifvet i stadenom, och portarna stå öde.

Jes 24:13. Ty det går i landena och med folkena, lika som när ett oljoträ afplockadt är; såsom när man efterhämtar, då vinanden ute är.

Jes 24:14. De samme upphäfva deras röst och lofva, och glädjas öfver HERRANS härlighet ifrå hafvet.

Jes 24:15. Så priser nu HERRAN i dalomen; på hafsens öar HERRANS Israels Guds Namn.

Jes 24:16. Vi höre lofsång ifrå jordenes ända, den Rättfärdiga till äro; och jag måste säga: Hvi är jag dock så mager? Hvi är jag dock så mager? Ve mig! ty föraktarena förakta, ja, föraktarena förakta.

Jes 24:17. Derföre kommer öfver eder, landsens inbyggare, förskräckelse, grop och snara.

Jes 24:18. Och om en undflydde för förskräckelsens rop, så faller han dock likväl uti gropena. Kommer han utu gropene, så varder han dock fången i snarone; ty fenstren i höjdene äro upplåtna, och jordenes grundvalar bäfva.

Jes 24:19. Landena varder illa gångandes; det skall icke trifvas, utan måste förfalla.

Jes 24:20. Landet skall raga hit och dit, såsom en drucken, och bortfördt varda, lika som en hydda; ty dess missgerningar trycka det, så att det falla måste, och kan icke blifva.

Jes 24:21. På den tiden skall HERREN besöka det höga herrskapet, som i höjdene är, och jorderikes Konungar, som på jordene äro;

Jes 24:22. Att de skola tillhopasamkas såsom ett knippe till gropena, och skola förslutne varda uti fångahuse, och efter lång tid åter besökte varda.

Jes 24:23. Och månen skall skämma sig, och solen blygas; då HERREN Zebaoth skall Konung varda på berget Zion, och i Jerusalem, och för sina äldsta i härlighet.

JESAJA, 25. CAPITLET

Tacksägelse för Christi rike.

Jes 25:1. HERRE, du äst min Gud; dig prisar jag; jag lofvar ditt Namn; ty du gör under, din gamla anslag äro trofast och sannfärdig.

Jes 25:2. Ty du gör staden till en stenhop, den fasta staden, att han uti en hop ligger; de främmandes palats, så att det icke mer en stad är, och aldrig mer uppbyggd varder.

Jes 25:3. Derföre ärar dig ett mägtigt folk; de väldiga Hedningars städer frukta dig.

Jes 25:4. Ty du äst dens fattigas starkhet, dens armas starkhet i bedröfvelsen, en tillflykt för oväder, en skygd för hetta, då de tyranner rasa såsom en storm emot en vägg.

Jes 25:5. Du ödmjukar de främmandes storm, såsom en hette i torrt rum, så att hetten skall förderfva de tyranners vinqvistar; och skyarna gifva ändock skugga.

Jes 25:6. Och HERREN Zebaoth skall göra till all folk ett fett gästabåd på desso bergena; ett gästabåd af klart vin, af feto, af märg, af vin, der ingen drägg uti är.

Jes 25:7. Och han skall på desso bergena bortlägga svepklädet, der all folk med besvept äro, och täckeklädet, der alle Hedningar men betäckte äro.

Jes 25:8. Ty döden skall platt uppsluken varda; och Herren HERREN skall aftvå tårarna af all ansigte, och skall borttaga sins folks försmädelse i all land; ty HERREN hafver det sagt.

Jes 25:9. På den tiden skall man säga: Si, det är vår Gud, den vi förbide, och han skall hjelpa, oss; det är HERREN; vi förbide honom, att vi skole fröjda oss, och glade vara i hans salighet.

Jes 25:10. Ty HERRANS hand hvilas på desso bergena; och Moab skall derunder förkrossad varda, såsom strå söndertröskadt varder, och såsom träck.

Jes 25:11. Och han skall utsträcka sina händer midt ibland dem, såsom en simmande dem uträcker till att simma, och förnedra deras prål med sina händers arm;

Jes 25:12. Och skall nederböja edra murars höga fäste, förnedra, och kasta dem i stoft på jordena.

JESAJA, 26. CAPITLET

Förmaning till tröst på Gud.

Jes 26:1. På den tiden skall man sjunga, en sådana viso i Juda land: Vi hafve en fast stad, murar och värn äro helsa.

Jes 26:2. Låter upp portarna, att det rättfärdiga folket, som tro bevarar, må gå härin.

Jes 26:3. Du håller allstädes frid vid magt, efter visst löfte; ty man förlåter sig uppå dig.

Jes 26:4. Derföre förlåter eder uppå HERRAN evinnerliga; ty HERREN GUD är en klippa evinnerliga.

Jes 26:5. Och han nederböjer dem som i höjdene bo; den höga staden förnedrar han; ja, han stöter honom neder till jordena, så att han ligger i stoftet;

Jes 26:6. Att han med fötter trampad varder; ja, med de fattigas fötter; de arme skola trampa deruppå.

Jes 26:7. Men de rättfärdigas väg är slät; de rättfärdigas stig gör du rättan.

Jes 26:8. Ty vi vänte efter dig, HERRE, uti dins rätts väg; hjertans lust står till ditt Namn och ord.

Jes 26:9. Af hjertat begärar jag dig om nattena; med minom anda i mig vakar jag bittida upp till dig; ty der din rätt är på jordene, der lära jorderikes inbyggare rättfärdighet.

Jes 26:10. Men om än dem ogudaktigom nåde tillbuden varder, så lära de dock icke rättfärdighet; utan på jordene, der rätt ske skulle, göra de det ondt är; ty de se intet HERRANS härlighet.

Jes 26:11. HERRE, din hand är upphöjd, det se de intet; men när de få se det, så skola de på skam komma, uti nit öfver Hedningarna; dertill skall du förtära dem med eld, der du dina fiendar med förtärer.

Jes 26:12. Men oss, HERRE, varder du frid skaffandes; ty allt det vi uträtte, det hafver du gifvit oss.

Jes 26:13. HERRE, vår Gud, det råda väl andre herrar öfver oss utan dig; men vi tänke dock allena uppå dig och ditt Namn.

Jes 26:14. De döde få icke lif, de afledne stå icke upp; ty du hafver sökt dem, och förgjort dem, och all deras åminnelse tillintetgjort.

Jes 26:15. Men, HERRE, du håller det fram ibland Hedningarna, du håller det alltså fram ibland Hedningarna; du beviser dina härlighet, och kommer långt bort, allt intill verldenes ända.

Jes 26:16. HERRE, när bedröfvelse på färde är, så söker man dig; när du tuktar dem, så ropa de med ängslan.

Jes 26:17. Lika som en hafvandes qvinna, då det lider till födslostundena, så är henne ångest, ropar i sin värk; alltså går ock oss, HERRE, för ditt ansigte.

Jes 26:18. Vi äre också hafvande, och hafvom ångest, att vi som nogast kunne andas; dock kunne vi intet hjelpa jordene, och inbyggarena på jordenes krets vilja icke falla.

Jes 26:19. Men dine döde skola lefva, och med lekamenom uppstå igen. Vaker upp och berömmer eder, I som liggen under jordene; ty din dagg är en grön marks dagg, och jorden skall gifva ifrå sig de döda.

Jes 26:20. Gack bort, mitt folk, uti en kammar, och slut dörrena igen efter dig; fördölj dig ett litet ögnablick, så länge vreden går öfver.

Jes 26:21. Ty si, HERREN varder utgångandes af sitt rum, till att besöka jordenes inbyggares ondsko öfver dem, så att jorden skall uppenbara deras blod, och icke mer öfverskyla dem som på henne slagne äro.

JESAJA, 27. CAPITLET

Emot församlingenes fiendar.

Jes 27:1. På den tiden skall HERREN, med sitt hårda, stora och starka svärd, hemsöka Leviathan, som en raker orm är, och Leviathan, som en krokot orm är, och skall dräpa drakan i hafvena.

Jes 27:2. På den tiden skall man sjunga om bästa vinsens vingård.

Jes 27:3. Jag HERREN bevarar honom, och vattnar honom i tid, att man icke skall mista hans löf; jag skall bevara honom dag och natt.

Jes 27:4. Gud är icke vred på mig. Ack! att jag strida måtte med tistel och törne, så ville jag till dem, och uppbränna dem alla tillsammans.

Jes 27:5. Han skall hålla mig vid magt, och skaffa mig frid; frid skall han ändå skaffa mig.

Jes 27:6. Det varder likväl ännu dertill kommandes, att Jacob skall rota sig, och Israel skall grönskas och blomstras, så att de skola uppfylla jordenes krets med frukt.

Jes 27:7. Varder han dock icke slagen, såsom hans fiender slå honom, och varder icke dräpen, såsom hans fiender honom dräpa;

Jes 27:8. Utan med mått dömer du dem, och låter dem lös, sedan du dem bedröfvat hafver, med ditt hårda väder, som är med östanväder.

Jes 27:9. Derföre skall derigenom Jacobs synd återvända; och det är nyttan deraf, att hans synd borttagen varder; då han gör alla altarens stenar, såsom sönderstötta stenar, till asko, att inga lundar eller beläte nu mer blifva.

Jes 27:10. Ty den faste staden måste ensam varda, de sköna hus bortkastad och öfvergifne blifva, såsom en öken; så att kalfvar skola der gå i bet, och vistas der, och afbita der qvistarna.

Jes 27:11. Hans qvistar skola brista sönder för torrhet, så att qvinnor skola komma och göra der eld med; ty det är ett oförståndigt folk; derföre varder ej heller förbarmandes sig öfver dem den dem gjort hafver, och den dem skapat hafver skall icke vara dem nådelig.

Jes 27:12. På den tiden skall HERREN kasta ifrå stranden af älfvene, allt intill Egypti älf; och I, Israels barn, skolen församlade varda, den ene efter den andra.

Jes 27:13. På den tiden skall man blåsa med en stor basun, så skola komma de förtappade uti Assurs land, och de fördrefne uti Egypti land, och skola tillbedja HERRAN, på det helga berget i Jerusalem.

JESAJA, 28. CAPITLET

Israel och Juda tunge.

Jes 28:1. Ve den stolta kronone, de drucknas af Ephraim, det falnade blomstret, hans lustiga härlighets, hvilket öfver den feta dalen står, deras som af vin raga.

Jes 28:2. Si! en starker och mägtiger af Herranom, såsom en hagelstorm, såsom ett skadeligit väder, såsom en vattustorm, den starkeliga infaller, skall uti landet med våld insläppt varda;

Jes 28:3. Att den stolta kronan, och drucknas af Ephraim, skall med fötter trampad varda;

Jes 28:4. Och det falnade blomstret, hans lustiga härlighets, hvilket öfver den feta dalen står, skall varda såsom det bittida på sommaren mognas, hvilket förgås, medan man ännu ser det hänga på sina qvistar.

Jes 28:5. På den tiden skall HERREN Zebaoth vara dem igenlefdom af sitt folk en lustig krona, och en härlig krans;

Jes 28:6. Och en doms ande honom som för rätta sitter, och en starkhet dem som igenkomma af stridene till porten.

Jes 28:7. Dertill äro ock dessa galne vordne af vin, och raga af starkom dryck; ty både Prester och Propheter äro galne af starkom dryck. De äro drunknade uti vin, och raga af starkom dryck; de äro galne i Prophetien, och drabba icke rätt i domen.

Jes 28:8. Ty all bord äro full med spyor, och slemhet allstädes.

Jes 28:9. Hvem skall han då lära vishet? Hvem skall han då låta predikan förstå? Dem afvandom af mjölkene, dem aftagnom ifrå bröstet.

Jes 28:10. Ty de säga: Bjud, bjud, bjud, bjud; bida, bida, bida, bida, här litet, der litet.

Jes 28:11. Nu väl, han skall en gång med spotskliga läppar och med ett annat tungomål tala till detta folket;

Jes 28:12. Hvilko nu detta predikadt varder: Så hafver man ro, så vederqvicker man de trötta, så varder man stilla; och vilja dock icke höra denna predikanen.

Jes 28:13. Derföre skall dem ock HERRANS ord alltså varda: Bjud, bjud, bjud, bjud; bida, bida, bida, bida, här litet, der litet; att de skola gå bort, och falla tillbaka, förkrossas, besnärde och fångne varda.

Jes 28:14. Så hörer nu HERRANS ord, I bespottare, som rådande ären öfver detta folk som i Jerusalem är.

Jes 28:15. Ty I sägen: Vi hafve gjort ett förbund med döden, och förvete oss med helvetet. När en flod kommer, skall hon intet drabba på oss; ty vi hafve gjort oss en falsk tillflykt, och gjort oss en bedrägelig skärm.

Jes 28:16. Derföre säger Herren HERREN alltså: Si, jag lägger i Zion en grundsten, en pröfvosten, en kostelig hörnsten, den väl grundad är. Den der tror, han skall icke förskräckas.

Jes 28:17. Och jag skall göra domen till ett rättesnöre, och rättfärdighetena, till en vigt. Så skall haglet drifva den falska tillflykten bort, och vatten skall föra skärmen bort;

Jes 28:18. Att edart förbund med döden skall löst varda, och edart förvetande med helvetet skall icke bestå, och när en flod går fram, skall hon förtrampa eder.

Jes 28:19. Så snart hon framgår, skall hon taga eder bort. Kommer hon om morgonen, så sker det om morgonen; sammalunda, ehvad hon kommer dag eller natt; ty straffet allena lärer gifva akt uppå orden.

Jes 28:20. Ty sängen är för trång, så att intet öfver är, och täckenet så stackot, att man måste krympa sig derunder.

Jes 28:21. Ty HERREN skall uppstå lika som på de bergena Perazim, och vredgas, såsom uti Gibeons dal; på det han skall göra sitt verk vid ett annat sätt, och att han sitt arbete göra skall vid ett annat sätt.

Jes 28:22. Så lägger nu bort edart begabberi, på det edor band icke skola hårdare varda; ty jag hafver hört en förderfvelse och afkortelse, den af Herranom, HERRANOM Zebaoth ske skall i allo verldene.

Jes 28:23. Fatter med öronen, och hörer mina röst; märker åt, och hörer mitt tal.

Jes 28:24. Plöjer eller träder, eller arbetar ock en åkerman sin åker alltid till säd?

Jes 28:25. Är icke så? När han hafver gjort honom jemn, så sår han deruti ärter, och kastar kummin, och sår hvete och bjugg, hvart och ett dit som han det hafva vill, och hafra på sitt rum;

Jes 28:26. Alltså, tuktar ock dem deras Gud med straff, och lärer dem.

Jes 28:27. Ty man tröskar icke ärter med slago, och låter man ej heller vagnshjulet gå öfver kummin; utan ärter slår man ut med en staf, och kummin med ett spö.

Jes 28:28. Man mal det till bröds, och man tröskar det icke alldeles till intet, när man med vagnshjul och hästar uttröskar det.

Jes 28:29. Detta sker ock af HERRANOM Zebaoth; ty hans råd är underligit, och går det härliga igenom.

JESAJA, 29. CAPITLET

Ariel förstörd. Juda förstockad.

Jes 29:1. Ve Ariel, Ariel, du Davids lägres stad. I begån årstider, och hållen helga dagar.

Jes 29:2. Men jag skall tränga Ariel, så att han skall sörja och jämra sig, och vara mig en sannskyldig Ariel.

Jes 29:3. Ty jag skall belägga dig allt omkring, och skall tränga dig med bålverk, och skall låta uppsätta vallar omkring dig.

Jes 29:4. Då skall du förnedrad varda, och tala utu jordene, och mumla med ditt tal utu stoftet, att din röst skall vara såsom en spåkarls utu jordene, och ditt tal skall hviskande vara utu stoftet.

Jes 29:5. Och de som dig förskingra, skola vara så månge som ett grant stoft; och de tyranner så månge såsom fjukande agnar; och det skall ganska hastigt ske.

Jes 29:6. Ty du skall af HERRANOM Zebaoth hemsökt varda, med väder, och med jordbäfning, och stor dunder; med väderhvirfvel och storm, och med förtärande eldslåga.

Jes 29:7. Men såsom en natts syn i dröm, så skola alle de många Hedningar vara, de der strida emot Ariel; samt med all deras här och bålverke, och dem som tränga honom.

Jes 29:8. Ty såsom enom hungrogom drömmer, att han äter; men då han uppvakar, så är hans själ ännu tom; och såsom enom törstigom drömmer, att han dricker; men när han uppvakar, är han magtlös och törstig; alltså skola ock de månge Hedningar vara, som emot Zions berg strida.

Jes 29:9. Varder häpne och försoffade; förblindens och varder druckne, dock icke af vin; rager, dock icke af starkom dryck.

Jes 29:10. Ty HERREN hafver eder inskänkt en svår sömns anda, och tillyckt edor ögon; edra Propheter och Förstar, samt med de Siare, hafver han förblindat;

Jes 29:11. Så att allas syner skola vara eder såsom ens beseglad boks ord, hvilka som man får enom, som läsa, kan, och säger: Käre, läs häruti; och han säger: Jag kan icke; ty hon är beseglad;

Jes 29:12. Eller, lika som man finge enom, som intet läsa kunde, och sade: Käre, läs häruti; och han sade: Jag kan intet läsa.

Jes 29:13. Och Herren säger: Derföre, att detta folket nalkas mig med sinom mun, och hedrar mig med sina läppar, men deras hjerta är långt ifrå mig, och frukta mig efter menniskors bud, som de lära;

Jes 29:14. Si, så vill jag ock underliga handla med detta folk, allt som underligast och sällsynligast; så att deras visas vishet skall förgås, och deras klokas förstånd skall förblindadt varda.

Jes 29:15. Ve dem som fördolde vilja vara för HERRANOM, till att förskyla deras uppsåt, och hålla deras gerningar i mörkret, och säga: Ho ser oss? Och ho känner oss?

Jes 29:16. Hvi ären I så vrånge? lika som en krukomakares ler tänkte, och ett verk sade om sin mästare: Han hafver icke gjort mig; och en potta sade till sin makare: Han känner mig intet.

Jes 29:17. Nu väl, innan en ganska liten tid skall Libanon varda en åkermark, och åkermarken skall en skog räknad varda.

Jes 29:18. Ty på den samma tiden skola de döfve höra bokenes ord, och de blindas ögon skola se utu mörkret och skummet.

Jes 29:19. Och de elände skola åter hafva glädje i HERRANOM, och de fattige ibland menniskorna skola glädja sig uti Israels Heliga;

Jes 29:20. När de tyranner en ända hafva, och det med de begabbare ute blifver; och förgjorde varda alle de som vaka efter att komma vedermödo åstad;

Jes 29:21. Hvilke komma menniskorna till att synda genom predikan, och gå dem efter som straffa dem i portenom, och vika ifrå rätthetene genom lögn.

Jes 29:22. Derföre säger HERREN, som Abraham förlossat hafver, till Jacobs hus alltså: Jacob skall icke mer på skam komma, och hans anlete skall icke mer skämmas.

Jes 29:23. Ty när de få se deras barn, mina händers verk ibland dem, skola de helga mitt Namn, och skola helga den Heliga i Jacob, och frukta Israels Gud.

Jes 29:24. Ty de, som en villoanda hafva, skola taga vid förstånd, och de bladdrare skola sig lära låta.