APOSTLA GERNINGAR,

1703RV Carl XII:s Bibel

APOSTLAGÄRNINGARNA, 1. CAPITLET

SEDAN HERREN JESUS uppstånden var ifrå döda, och hade betett sig Lärjungomen, böd han dem, att de i Jerusalem skulle förbida den Helga Andas gåvo, v. 1. Och han blev upptagen i deras åsyn, och for upp i himmelen, v. 9. Men Lärjungarna gingo till Jerusalem igen, och voro tillhopa uti böner, v. 12. Uti de dagar stod Petrus upp, och förmante dem att de skulle välja en Apostel, uti Jude stad, v. 15. Och de utvalde Matthiam, v. 23.

I. Lucas berättar vad Christus gjort och budit sina Lärjungar efter sin uppståndelse.

Apg 1:1. DEN förra boken haver jag gjort, min gode Theophile, om allt det JESUS begynte både göra och lära:

Apg 1:2. Intill den dagen han upptagen vart, sedan han Apostlomen, som han utvalt hade, genom den Helga Anda, hade givit befallning. * (a)

* Matth. 28: 19. Marc. 16: 15.

Apg 1:3. Vilkom han ock efter sin pino betedde sig levandes, med mångahanda bevisning, då han lät sig se * av dem i fyratio dagar, och talade om de ting, som höra till Guds Rike.

* 1. Cor. 15: 6.

Apg 1:4. Och då han hade församlat dem, böd han dem, att de icke skulle gå utav Jerusalem; utan förbida Fadrens löfte, där I av hört haven (sade han) av mig. *

* Luc. 24: 49. Joh. 14: 16. cap. 15: 26.

Apg 1:5. Ty Johannes döpte i vatten; men I skolen döpte varda i dem Helga Anda *, icke många dagar härefter.

* Matth. 3: 11. Marc. 1: 8. Luc. 3: 16. Joh. 1: 26. Ap. G. 11: 16.

Apg 1:6. Då de nu församlade voro, frågade de honom, sägandes: HERRE, skalt du i denna tiden upprätta igen Israels Rike?

Apg 1:7. Då sade han till dem: Det hörer icke eder till att veta tider och stunder, som Fadren haver satt i sin egen makt.

Apg 1:8. Men I skolen undfå dens Helga Andas kraft *, som över eder komma skall; och skolen vara min vittne * (b), både i Jerusalem, och i hela Judea, och Samaria, och intill jordenes ända.

* Ap. G. 2: 4. cap. 19: 6. * cap. 9: 15.

II. Om Christi himmelsfärd

Apg 1:9. Och när han detta sagt hade, vart han i deras åsyn upptagen *: och en sky tog honom bort utav deras syn.

* Marc. 16: 19. Luc. 24: 51.

Apg 1:10. Och som de stadigt uppsågo i himmelen efter honom, vid han uppfor; se, två män stodo när dem klädde i vit kläder;

Apg 1:11. De där ock sade: I Galileiske män, hvi stån I och sen upp i himmelen? Denne JESUS som upptagen är ifrån eder i himmelen, han skall så komma, som I honom sett haven uppfara i himmelen.

III. Lärjungarna, och andre gudfruktige bliva tillhopa i Jerusalem.

Apg 1:12. Sedan gingo de till Jerusalem igen, ifrå berget, som heter Oljoberget, vilket ligger ifrå Jerusalem vid en Sabbaths reso.

Apg 1:13. Och då de inkommo, stego de upp i salen, där de blevo, både Petrus, och Jacobus, Johannes, och Andreas, Philippus, och Thomas, Bartholomeus, och Mattheus, Jacobus Alphei, och Simon Zelotes, och Judas Jacobi. *

* Matth. 10: 2, 3, 4.

Apg 1:14. Alle desse voro städigt tillhopa, endräktige i böner och förmanelse; samt med kvinnomen *, och med Maria, JESU moder, och med hans bröder.

* Matth. 27: 55. Marc. 15: 40, 41. Luc. 8: 2, 3. cap. 23: 55. cap. 24: 10.

IV. Efter Petri påminnelse om Jude avfall, bliver Matthias vald till Apostlaämbetet.

Apg 1:15. Uti de dagar stod Petrus upp mitt ibland Lärjungarna, och sade; och var hopen av namnen tillsamman vid tjugo och hundrade:

Apg 1:16. I män och bröder, den Skriften måste fullbordas *, som den Helge Ande förut sagt hade genom Davids mun, om Judas, som deras ledsagare * var som grepo JESUM.

* Ps. 41: 10. Joh. 13: 18. * Matth. 26: 47. Marc. 14: 43. Luc. 22: 47. Joh. 18: 3.

Apg 1:17. Ty han var räknad med oss, och hade fått detta ämbetets lott.

Apg 1:18. Denne förvärvde nu en åker för orättfärdighetenes lön *; och han föll framstupa ned *, och rämnade mitt i tu, och alla hans inälver gåvo sig ut.

* Matth. 26: 15. * cap. 27: 5

Apg 1:19. Och det är uppenbart vordet allom dem som bo i Jerusalem; så att den åkren kallas på deras eget mål Akeldama, det är, blodsåker. *

* Matth. 27: 8.

Apg 1:20. Ty det är skrivet i Psalmboken: Hans boning varde öde, och ingen vare som däruti bor *: och hans Biskopsämbete tage en annar. *

* Ps. 69: 26. Matth. 23: 38. * Ps. 109: 8.

Apg 1:21. Så måste nu en av dessa män, som med oss varit hava, i allan den tid, som HERREN JESUS ut och in gick med oss,

Apg 1:22. Begynnandes ifrån Johannis döpelse, till den dagen, att han ifrån oss tagen vart, med oss ett vittne varda till hans uppståndelse.

Apg 1:23. Och de framställde två, Joseph, som kallas Barsabas, med det vedernamnet Justus, och Matthiam.

Apg 1:24. Och bådo, och sade: Du HERRE, som känner allas hjärta, visa ut, vilken av dessa två du utvalt haver;

Apg 1:25. Att han skall få denna tjänstens och Apostlaämbetets lott, där Judas ifrå fallen är, att han skulle bortgå till sitt eget rum.

Apg 1:26. Och de kastade lott emellan dem; och lotten föll på Matthiam: och han vart räknad till de Ellova Apostlar.

V. 2. (a) Givit befallning) Om det han ville befalla; nämlig, att de skulle vara hans Apostlar, och predika i hela världene.

V. 8. (b) Min vittne) Icke Mosis vittne, utan allenast nådenes i Christo.

APOSTLAGÄRNINGARNA, 2. CAPITLET

DÅ Pingesdagen fullkomnad var, undfingo de den Heliga Anda i synliga måtto; och begynte tala med annor tungomål, så att månge förundrade sig däruppå, v. 1. Då stod Petrus upp, och predikade för folket, om Guds Andas gåvo, v. 14. Om Christo; om hans död, uppståndelse, och himmelsfärd, v. 22. När de detta hörde, stack det dem i hjärtat; och de läto döpa sig på den dagen vid trytusend, v. 37. Och de hade allting menlig; voro endräkteliga tillhopa i böner, och förökades dagliga, v. 42.

I. Apostlarna bekomma den Helga Anda.

Apg 2:1. OCH då Pingesdagen fullkomnad var, voro de alle endräkteliga tillsammans.

Apg 2:2. Och vart hastigt ett dön av himmelen, såsom ett framfarande mäktigt stort väder, och det uppfyllde allt huset där de såto.

Apg 2:3. Och dem syntes sönderdelada tungor, såsom av eld *, och han satte sig på var och en av dem.

* Matth. 3: 11: Marc. 1: 8. Luc. 3: 16. Ap. G. 1: 5, 8.

Apg 2:4. Och de vordo alle uppfyllde av dem Helga Anda *, och begynte till att tala med annor tungomål *, efter som Anden gav dem att uttala.

* Ap. G. 1: 8. * Marc. 16: 17. Ap. G. 10: 46.

Apg 2:5. Så voro i Jerusalem boende Judar, gudfruktige män, av allahanda folk, som under himmelen är.

Apg 2:6. Då nu denna rösten skett hade, kom tillsammans mycket folk, och vordo förhäpne: ty var och en hörde dem tala med sitt eget mål.

Apg 2:7. Och de vordo alle förskräckte, och förundrade sig, sägandes emellan sig: Se, äro icke alle desse, som tala, Galileiske?

Apg 2:8. Och huru höre vi var och en vårt eget tungomål, där vi uti födde äre?

Apg 2:9. Parther, och Meder, och Elamiter, och de som bo uti Mesopotamia, och i Judea, och Cappadocia, Ponto, och Asia:

Apg 2:10. Phrygia, och Pamphylia, Egypten, och i de Libye landsändar vid Cyrenen, och de utlänningar av Rom;

Apg 2:11. Judar, och Proselyter, Creter, och Araber: vi höre dem med vårt tungomål tala Guds dråpeliga verk.

Apg 2:12. Och de vordo alle förskräckte, och förundrade sig, sägandes den ene till den andre: Vad mån detta vilja vara?

Apg 2:13. Och andre gjorde gäck av dem, och sade: Desse äro fulle med sött vin.

II. Petrus förlägger fiendarnas försmädelser; och predikar om den Helga Andas gåvor, Christi död, och uppståndelse.

Apg 2:14. Då stod Petrus upp, med de Ellova, och hov upp sin röst, och talade till dem: I Judiske män, och I alle som bon i Jerusalem; detta skall eder vetterligit vara, och anammer min ord i edor öron:

Apg 2:15. Ty desse äro icke druckne, såsom I menen; efter det är tredje timmen på dagen (a):

Apg 2:16. Utan det är det som sagt är genom Propheten Joel: *

* Joel 2: 28.

Apg 2:17. Och det skall ske uti de yttersta dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av minom Anda över allt kött * (b): och edre söner, och edra döttrar skola prophetera; och edre ynglingar skola se syner, och edre Äldste skola drömma drömmer.

* Esa. 44: 3. Zach. 12: 10.

Apg 2:18. Och över mina tjänare, och över mina tjänarinnor, skall jag i de dagar utgjuta av minom Anda; och de skola prophetera.

Apg 2:19. Och jag skall giva under ovan i himmelen, och tecken neder på jordene; blod, och eld, och rökdamm *:

* Joel 2: 30.

Apg 2:20. Solen skall vändas i mörker, och månen i blod, förr än den store och härlige HERRANS dag kommer.

Apg 2:21. Och det skall ske, att var och en som åkallar HERRANS Namn, han skall varda frälst. *

* Joel 2: 32. Rom. 10: 13.

Apg 2:22. I män av Israel, hörer dessa orden: JESUM av Nazareth, den man som när eder av Gudi bevisad är *, med krafter, och under, och tecken, som Gud haver gjort genom honom mitt ibland eder; såsom I ock själve veten:

* Ap. G. 10: 38.

Apg 2:23. Honom, efter han av Guds beslutna råd och försyn (c) utgiven var, haven I tagit genom orättfärdigas händer, korsfäst, och dödat.

Apg 2:24. Den haver Gud uppväckt *, upplösandes dödsens svedor; efter omöjeligit var, att han skulle behållas av honom.

* Ap. G. 3: 15. cap. 4: 10. cap. 10: 40. cap. 13: 30, 34.

Apg 2:25. Ty David säger om honom: Jag haver alltid föresett HERRAN inför mitt ansikte; ty han är mig på högra handene, att jag icke skall rörd varda. *

* Ps. 16: 8.

Apg 2:26. Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min tunga fröjdar sig; skall också mitt kött vilas i förhoppning.

Apg 2:27. Ty du skalt icke övergiva mina själ i helvete, icke heller skalt du tillstädja din Helige se förgängelse.

Apg 2:28. Du haver mig kungjort livsens vägar; du skalt uppfylla mig med glädje för ditt ansikte.

Apg 2:29. I män och bröder, låter mig fritt tala med eder om den Patriarchen David, att han är både död och begraven *; och hans grav är när oss intill denna dag.

* 1. Kon. 2: 10. Ap. G. 13: 36.

Apg 2:30. Efter han nu var en Prophet, och visste att Gud hade svurit honom med en ed, att han av hans länds frukt skulle efter köttet uppväcka Christum, till att sitta på hans Thron: *

* 2. Sam. 7: 12. Ps. 132: 11.

Apg 2:31. Såg han det framföre åt, och talade om Christi uppståndelse, att hans själ icke är övergiven uti helvete; icke heller hans kött haver sett förgängelse. *

* Ps. 16: 10. Ap. G. 13: 35.

Apg 2:32. Denna JESUM haver Gud uppväckt *; där vi alle vittne till äro.

* Ap. G. 10: 40. Rom. 4: 24. cap. 8: 11. 1. Cor. 6: 14. cap. 15: 15. 2. Cor. 4: 14. Gal. 1: 1.

Apg 2:33. Medan han nu med Guds högra hand upphöjd är, och löfte fått haver av Fadrenom om den Helga Anda, haver han utgjutet detta I nu sen och hören.

Apg 2:34. Ty icke haver David uppfarit i himmelen; men han säger: HERREN sade till min Herra, sätt dig på mina högra hand *;

* Ps. 110: 1. 1. Cor. 15: 25.

Apg 2:35. Tilldess jag lägger dina fiendar dig till en fotapall.

Apg 2:36. Så skall nu hela Israels hus veta förvisso, att denna JESUM, som I korsfäst haven, haver Gud gjort till en HERRA och Christum.

III. Vad Petri predikan verkat haver

Apg 2:37. Då de detta hörde, fingo de en styng * i hjärtat; och sade till Petrum, och till de andra Apostlarna: I män och bröder, vad skole vi göra?

* Ebr. 4: 12.

Apg 2:38. Och Petrus sade till dem: Görer bättring (d), och var och en av eder låte sig döpa i JESU Christi Namn, till syndernas förlåtelse *; och I skolen undfå den Helga Andas gåvo.

* Luc. 24: 47.

Apg 2:39. Ty eder är löftet gjort, och edrom barnom *, och allom dem som fjärran äro, så månge som HERREN vår Gud, härtill kallandes varder. *

* 1. Mos. 17: 7. * Joh. 10: 16.

Apg 2:40. Betygade han ock med mång annor ord, och förmanade dem, sägandes: Frälser eder ifrå detta vanartiga släktet.

Apg 2:41. De som då gärna anammade hans tal, de läto sig döpa: och på den dagen blevo tillagde till hopen vid trytusend själar.

Apg 2:42. Och blevo de städigt ståndandes uti Apostlarnas lärdom, och i delaktighet, och i bröds brytelse, och i böner.

Apg 2:43. Och en fruktan kom uppå varjo och ena själ; och mång under och tecken gjordes av Apostlarna.

Apg 2:44. Och alle de som trodde, voro tillsammans, och hade allting menlig. *

* Ap. G. 4: 32.

Apg 2:45. Och sina ägodelar och håvor sålde de, och delade dem med alla, såsom var och en behövde.

Apg 2:46. Och var dag voro de städigt och endräkteliga i Templet; och bruto bröd * här och där i husen, ätandes med varannan i fröjd och hjärtans enfaldighet.

* Ap. G. 20: 7.

Apg 2:47. Lovandes Gud, havandes ynnest när allt folket *. Och HERREN tillade var dag till Församlingen dem som salige vordo.

* Ap. G. 4: 33.

V. 15. (a) På dagen) Det är: sedan solen uppgick.

V. 17. (b) Allt kött) Både uti Lagen och där förutan: ty i Christo äro de alle lika, utan all verk och förtjänst, till nåden kallade.

V. 23. (c) Råd och försyn) Guds råd haver varit, att han ville utgiva sin Son uti döden, människomen till salighet: men det hat och den onda vilja som Judafolket emot JESUM hade, det var av dem självom: dock haver Gud sett det tillförene, såsom Petrus här säger; och haver deras onda uppsåt vänt till människones salighet; och dem botfärdigom Judom deras synd förlåtit: men dem som i sitt onda uppsåt framhärdade, med timeligit och evigt straff hemsökt.

V. 38. (d) Görer bättring) Se desse bliva fromme igenom ordet, utan gärningar, och måste då bättra deras förra helighet.

APOSTLAGÄRNINGARNA, 3. CAPITLET

SÅ gingo Petrus och Johannes upp i Templet: där gjorde de en krympling färdigan, att han gick, och prisade Gud, v. 1. Däröver förundrade sig folket storliga, v. 9. Då sade dem Petrus, att han var helbrägda gjord i JESU Namn, den de korsfäst hade, v. 12. Och han kallade dem till bättring, och uttydde dem Skrifterna, v. 17.

I. Petrus och Johannes göra en krympling helbrägda.

Apg 3:1. SÅ gingo Petrus och Johannes tillhopa upp i Templet, vid bönestunden, som var den nionde timmen.

Apg 3:2. Och där var en man, halt allt ifrå sine moders liv, som lät sig bära: den satte de var dag för dörrena åt Templet, som het den Sköna, att han skulle bedas allmoso av dem som ingingo i Templet.

Apg 3:3. Då han fick se Petrum, och Johannem, att de ville gå in i Templet, bad han, att han måtte få allmoso.

Apg 3:4. Då fäste Petrus ögonen på honom, med Johanne, och sade: Se på oss.

Apg 3:5. Och han gav akt på dem, förväntandes att han skulle något få av dem.

Apg 3:6. Då sade Petrus: Silver och guld haver icke jag; men det jag haver, det giver jag dig: I JESU Christi Nazareni Namn, statt upp, och gack.

Apg 3:7. Och tog honom vid högra handena, och reste honom upp: och strax vordo hans fötter och fotknölar stärkte.

Apg 3:8. Och han språng upp, och stod, och vandrade; och följde dem in i Templet, vandrandes och springandes, och prisandes Gud.

Apg 3:9. Då fick allt folket se honom, vandrandes och prisandes Gud:

Apg 3:10. Och kände honom, att han var den samme som plägade sitta efter allmoso, vid den Sköna dörrena för Templet: och vordo fulle med undersamhet och förskräckelse, över det honom vederfaret var.

Apg 3:11. Då nu denne mannen, som halt varit hade, och helbrägda gjord var, hölt sig intill Petrum och Johannem, lopp allt folket till dem i Förhuset *, som kallas Salomons, och förundrade sig.

* 1. Kon. 6: 3. Ap. G. 5: 12.

II. Petrus predikar, och kallar till bättring.

Apg 3:12. Då Petrus det såg, svarade han till folket: I män av Israel, hvi undren I häruppå? Eller hvi fästen I ögonen på oss, likavisst som vi av vår egen kraft eller Gudaktighet (a) hade åstadkommit, att denne går?

Apg 3:13. Abrahams, och Isaacs, och Jacobs Gud *, våra fäders Gud, haver förklarat sin Son JESUM, vilken I överantvardat haven, och förnekat inför Pilatus, då han dömde, att han skulle givas lös.* 

* 2. Mos. 3: 6. * Luc. 23: 16, 20, 21. Joh. 19: 12.

Apg 3:14. Men I förnekaden den Helga och Rättfärdiga; och båden att mandråparen skulle skänkas eder. *

* Matth. 27: 20. Marc. 15: 11. Luc. 23: 18. Joh. 18: 40.

Apg 3:15. Och livsens Första (b) dråpen I: den haver Gud uppväckt ifrå de döda *; till vilket vi vittne äre.

* Ap. G. 2: 24, 32. Eph. 1: 20.

Apg 3:16. Och genom trona på hans Namn, haver hans Namn stärkt denna, som I sen och kännen: och tron *, som är genom honom (c), haver givit denna hans helbrägda, i allas edra åsyn.

* Luc. 17: 19.

Apg 3:17. Nu, bröder, vet jag väl, att I det gjort haven av fåkunnighet, såsom ock edre Överste.

Apg 3:18. Men Gud, som genom alla sina Propheters mun föresagt haver, att Christus skulle lida, han haver nu så fullbordat det.

Apg 3:19. Så bättrer eder nu, och vänder eder om; på det edra synder måga avskrapade varda:

Apg 3:20. Att vederkvickelsens tid (d) då kommer för HERRANS ansikte, när han sändandes varder, den eder nu tillförene predikad är, JESUM Christum.

Apg 3:21. Vilken himmelen intaga måste, intill alltings upprättelses tider, om vilka Gud talat haver, genom alla sina helga Propheters mun, av världenes begynnelse.

Apg 3:22. Ty Moses haver sagt till fäderna: En Prophet, såsom mig, skall HERREN, edar Gud, uppväcka eder utav edra bröder; honom skolen I höra i allt det han eder sägandes varder. *

* 5. Mos. 18: 15, 18. Ap. G. 7: 37.

Apg 3:23. Och det skall ske, att var och en själ, som icke hörer den Propheten, hon skall utrotas ifrå folket.

Apg 3:24. Men ock alle Propheterna, ifrå Samuel, och sedan så månge som talat hava, hava ock bådat dessa dagarna.

Apg 3:25. I ären Propheternas och Förbundsens barn (e), det Gud haver gjort med våra fäder, sägandes till Abraham: Och i dine Säd skola alla släkter på jordene välsignade varda. *

* 1. Mos. 12: 3. cap. 18: 18. cap. 22: 18. cap. 26: 4. Gal. 3: 8.

Apg 3:26. Eder först haver Gud uppväckt sin Son JESUM, och sänt honom till att välsigna eder *, i det var och en av eder omvänder sig ifrå sine ondsko. (f)

* Ap. G. 13: 46.

V. 12. (a) Gudaktighet) Helighet, eller värdighet.

V. 15. (b) Första) Den där huvudet och den förste är, som ifrå de döda uppväckt är, och genom vilken vi alle levande varde.

V. 16. (c) Genom honom) Ty genom Christum tro vi på Gud.

V. 20. (d) Vederkvickelsens tid) Och icke till förskräckelse eller blygd.

V. 25. (e) Förbundsens barn) Han tiger om Mosis förbund, och talar om Abrahams förbund, som var ett förbund om nåd, och icke om gärningar.

V. 26. (f) Ondsko) Utan tron kallas all helighet ondska: ty han talar till alla Judar, både onda och goda.

APOSTLAGÄRNINGARNA, 4.  CAPITLET

MEDAN de nu så talade, kommo Prästerna och Föreståndarena i Templet, och satte dem i häktelse, v. 1. Andre dagen hade de dem för rätta: då bekände Petrus, att de det gjort hade i Jesu Namn, v. 5. Men de förbödo dem, att de intet mer skulle tala eller lära i JESU Namn, v. 13. Och de gingo sin väg; prisade och åkallade Gud, v. 27. Predikade om Christo. Och alle gåvo sina ägodelar till gemena bästa; och Apostlarna delte varjom och enom efter som han behövde, v. 32.

I. Apostlarna bliva fångne.

Apg 4:1. MEN då de talade till folket, kommo därtill Prästerna, och Föreståndaren i Templet, och de Sadduceer;

Apg 4:2. Och togo det illa vid sig, att de lärde folket, och förkunnade i JESU, uppståndelsen ifrå de döda *:

* Dan. 12: 2.

Apg 4:3. Och båro händer på dem, och satte dem i häktelse till annan dagen: ty det var redo aftonen.

Apg 4:4. Men månge av dem, som ordet hört hade, trodde; och vart talet på männerna vid femtusend.

II. Då de andra dagen ställes för rätta, gör Petrus en härlig bekännelse.

Apg 4:5. Och det begav sig dagen därefter, att deras Överstar, och Äldste, och Skriftlärde i Jerusalem;

Apg 4:6. Och Annas överste Präst, och Caiphas *, och Johannes, och Alexander, och så månge som voro av översta Prästasläktet, församlade sig:

* Luc. 3: 2. Joh. 18: 13.

Apg 4:7. Och de ställde dem i mitten, och frågade: Av vad makt, eller i vad namn haven I detta gjort?

Apg 4:8. Petrus, full med den Helga Anda, sade till dem: I Överstar för folket, och Äldste i Israel:

Apg 4:9. Om vi i dag blive rannsakade för denna välgärningen på denna sjuka mannen, genom vilka han är helbrägda vorden:

Apg 4:10. Så skall det eder allom vetterligit vara, och allo Israels folke, att genom JESU Christi Nazareni Namn, den I korsfäst haven, den Gud uppväckt haver ifrå de döda *, genom honom står nu denne helbrägda för eder.

* Ap. G. 17: 31.

Apg 4:11. Han är den stenen, som av eder, byggningsmännerna, förkastad är; och är vorden en Hörnsten: *

* Ps. 118: 22. Esa. 28: 16. Matth. 21: 42. Marc 12: 10. Luc. 20: 17. Rom. 9: 33. 1. Pet. 2: 6.

Apg 4:12. Och i ingom androm är salighet: ty det är icke heller något annat Namn (a) under himmelen, ibland människomen givet, i vilko vi skole salige varda. *

* Matth. 1: 21.

III. Judarna förundra sig över Apostlarnas frimodighet; dock förbjuda dem predika i Jerusalem.

Apg 4:13. När de sågo sådana frimodighet i Petro, och Johanne; och funno dock, att de voro olärde, och lekmän, förundrade de sig, och drogo känslo på dem, att de hade varit med JESU.

Apg 4:14. Och då de sågo mannen, som helbrägda var gjorder, ståndandes när dem, hade de intet att säga däremot:

Apg 4:15. Utan bådo dem gå ut av Rådet, och handlade sedan emellan sig,

Apg 4:16. Sägandes: Vad skole vi göra åt dessa männerna? Ty ett uppenbart tecken är gjort av dem, och är kunnigt allom dem som bo i Jerusalem; och vi kunne icke neka det.

Apg 4:17. Men på det att det icke skall vidare utkomma ibland folket, vilje vi allvarliga hota dem, att de härefter icke tala i detta Namnet för någro människo.

Apg 4:18. Och de kallade dem, och bådo dem att alldeles icke tala eller lära i JESU Namn. *

* Ap. G. 5: 28.

Apg 4:19. Men Petrus och Johannes svarade, och sade till dem: Om det är rättfärdigt för Gudi, att vi höre eder mer än Gud *, därom mån I själve döma:

* Ap. G. 5: 29.

Apg 4:20. Ty vi kunne icke annat än tala det vi sett och hört have.

Apg 4:21. Men de hotade vidare dem, och läto gå dem, intet finnandes, huruledes de kunde pina dem för folkets skull: ty alle prisade Gud för det som skett var.

Apg 4:22. Ty mannen var över fyratio år, på vilkom detta helbrägda tecknet skett var.

IV. Huru genom Apostlarnas lovsägande, och bön, samt de första Christnas samdräktighet Christi Rike är förmerat vordet.

Apg 4:23. Sedan de läto dem gå, kommo de till sina, och kungjorde dem allt det de överste Prästerna, och Äldste till dem sagt hade.

Apg 4:24. Och då de det hörde, upphovo de endräkteliga sina röst till Gud, och sade: HERRE, du äst Gud, som gjort haver himmel och jord, havet, och allt det som däruti är.

Apg 4:25. Du, som genom din tjänares Davids mun sagt haver: Hvi hava Hedningarna vredgat sig, och folken tänkt det fåfängt är? *

* Ps. 2: 1.

Apg 4:26. Jordenes Konungar trädde tillhopa, och Förstarna församlade sig ihop, emot HERRAN, och emot hans Christ.

Apg 4:27. Ty i sanning, församlade sig emot din helga Son JESUM, den du smort haver, både Herodes, och Pontius Pilatus, med Hedningarna, och Israels folk:

Apg 4:28. Till att göra evad din hand och ditt Råd tillförene beslutit hade (b), att ske skulle.

Apg 4:29. Och nu, HERRE, se till deras trug, och giv dina tjänare, att de med alla frimodighet tala din ord:

Apg 4:30. Uträckandes dina hand därtill, att sundhet, och tecken, och under, måga göras genom din helga Sons JESU Namn.

Apg 4:31. Och då de bedit hade, skakades rummet där de uti församlade voro; och de vordo alle fulle av dem Helga Anda, och talade Guds ord med frimodighet. *

* Ap. G. 2: 47.

Apg 4:32. Och uti hela hopen av dem som trodde, var ett hjärta och en själ: och ingen av dem sade något vara sitt av det han åtte; utan allting voro dem menlig. *

* Ap. G. 2: 44.

Apg 4:33. Och Apostlarna gåvo med stora kraft (c) vittnesbörd till HERRANS JESU Christi uppståndelse; och stor nåd var över dem alla.

Apg 4:34. Och ingen var heller ibland dem som något fattades: ty så månge som åkrar eller hus åtte, de sålde dem, och båro värdet för det som de sålt hade:

Apg 4:35. Och lade fram för Apostlarnas fötter; och delades varjom och enom, efter som honom behov var.

Apg 4:36. Men Joses, som ock kallades av Apostlarna Barnabas, det uttytt är: Hugsvalelsens son, en Levit, bördig av Cypren;

Apg 4:37. Han hade en åker, den sålde han, och bar fram värdet, och ladet för Apostlarnas fötter.

V. 12. (a) Annat Namn) Här varder den rättfärdighet, som är av gärningarna, rent och alldeles utsluten.

V. 28. (b) Beslutit) Gud hade beslutit att Christus skulle lida: men om Jude och Juda folksens ondsko, hade han det beslutit, att efter han, såsom en Gud, den allt vet, förr än det sker, såg vad de i framtiden göra skulle, ville han denna deras onda vilja så vända, att därav följde människornas salighet, och icke det de hade ärnat.

V. 33. (c) Kraft) Med gott mod, ganska trösteliga och frimodeliga.

APOSTLAGÄRNINGARNA, 5. CAPITLET

DÅ kom Ananias med sine hustru Saphira, och bar fram sina ägodelar; men somt hade han undstungit: därföre föllo de både döde för Petro, v. 1. Efter nu stor under gjordes av Apostlarna, v. 12. Togo Prästerna och de Sadduceer, och satte dem i fängelset. v. 17. Men HERRANS Ängel lät dem ut, v. 18. Åter hade de dem för Rådet: och efter de intet kunde skaffa, begynte de rädslå huru de kunde förgöra dem, v. 25. Då svarade Gamaliel, och rådde, att man skulle låta dem betämma, v. 34. Och de hudflängde dem, och läto dem gå, v. 40.

I. Ananias, och Saphira varda dödade.

Apg 5:1. MEN en man, benämnd Ananias, med Saphira sin hustru, sålde sina ägor;

Apg 5:2. Och hade lagt avsides något av värdet, med sine hustrus vetskap: och en del bar han fram, och lade för Apostlarnas fötter.

Apg 5:3. Men Petrus sade: Anania, hvi haver Satanas uppfyllt ditt hjärta, att du skulle ljuga för dem Helga Anda, och undstinga somt av värdet för åkren?

Apg 5:4. Var han icke din, då du honom hade: och då han såld var, var han ock i ditt våld. Varföre haver du sådant företagit i ditt hjärta? Du haver icke lugit för människor, utan för Gudi.

Apg 5:5. Men då Ananias hörde dessa orden, föll han ned, och gav upp andan: och en stor räddhåge kom över alla dem som detta hörde.

Apg 5:6. Då stodo unge män upp; togo honom av vägen, båro honom bort, och begrovon.

Apg 5:7. Men det begav sig, vid tre stunder därefter, att hans hustru kom in, icke vetandes vad skett var.

Apg 5:8. Då svarade Petrus henne: Säg mig, haven I ock för så mycket sålt åkren? Då sade hon: Ja, för så mycket.

Apg 5:9. Men Petrus sade till henne: Varföre voren I överens, att I skullen fresta HERRANS Anda? Se, deras fötter, som hava begravit din man, äro för dörrene, och de skola ock strax bära dig ut.

Apg 5:10. Och strax föll hon ned för hans fötter, och gav upp andan. Då gingo de unge män in, och funno henne dödan; och båro henne ut, och jordade henne när hennes man.

Apg 5:11. Och en stor räddhåge kom över hela Församlingena, och över alla dem som detta hörde.

II. Stor under göras av Apostlarna.

Apg 5:12. Och igenom Apostlarnas händer gjordes mång tecken och under ibland folket: och de voro endräkteliga alle uti Salomons Förhus.

Apg 5:13. Men av de andra, djärvdes ingen hålla sig intill dem; utan folket hölt mycket av dem.

Apg 5:14. Och av dem som trodde tillades än mer HERRANOM, hopar av både män och kvinnor:

Apg 5:15. Så att de utbåro på gatorna sjuka människor, och lade dem i sängar, och på bårar, att då Petrus kom gångandes, måtte åtminsta hans skugge skygga på någon av dem.

Apg 5:16. Och där församlade sig ock en stor hop av nästa städerna till Jerusalem, och förde dit sjuka, och de som kvalde voro med de orena andar; och de vordo alle helbrägda.

III. Apostlarna fängslas; men Guds Ängel förlossar dem.

Apg 5:17. Då stod den överste Prästen (a) upp, och alle de med honom voro, vilket är de Sadduceers parti; och vordo fulle med nit;

Apg 5:18. Och båro sina händer på Apostlarna, och satte dem uti allmänneligit fängelse.

Apg 5:19. Men HERRANS Angel lät dörrarna upp på fångahuset om nattena, och hade dem ut, och sade:

Apg 5:20. Går, och står och taler i Templet till folkena alla detta livsens ord.

Apg 5:21. Och då de detta hört hade, gingo de bittida om morgonen i Templet, och lärde. Men den överste Prästen kom, och de med honom voro, och kallade Rådet tillhopa, och alle de Äldsta ibland Israels barn; och sände till fångahuset, att de skulle hämta dem.

Apg 5:22. Men då tjänarena kommo, och funno dem icke i fångahuset, kommo de igen, och bådade dem,

Apg 5:23. Sägandes: Fångahuset funne vi ju i all fasthet igenläst, och väktarena ståndandes utanför dörrarna; men då vi uppläste, funne vi där ingen.

Apg 5:24. Men då överste Prästen, och templets Föreståndare, och överste Prästerna hörde dessa orden, begynte de varda tvehågse om dem, vad därav varda ville.

IV. Apostlarna lära i Templet; men havas därföre för Rådet.

Apg 5:25. Då kom en, och bådade dem: Se, de män som I insatt haden i fångahuset, äro i Templet, ståndandes och lärandes folket.

Apg 5:26. Då gick Föreståndaren med tjänarena, och hade dem fram utan våld: ty de räddes för folket, att de skulle stena dem.

Apg 5:27. Och då de hade lett dem dit, hade de dem fram för Rådet; och den överste Prästen frågade dem,

Apg 5:28. Sägandes: Have vi icke allvarliga budit eder, att I icke skullen lära i detta Namnet *? Och se, I haven uppfyllt Jerusalem med edar lärdom, och viljen draga över oss denna mansens blod.

* Ap. G. 4: 18.

Apg 5:29. Men Petrus och Apostlarna svarade, och sade: Man måste mer lyda Gud, än människor. *

* Ap. G. 4: 19.

Apg 5:30. Våra fäders Gud haver uppväckt * JESUM, den I dräpit haven, och upphängt på träd:

* Ap. G. 2: 24, 32. cap. 3: 15.

Apg 5:31. Honom haver Gud med sina högra hand upphöjt, till en Förste * och Frälsare, till att giva Israel bättring, och syndernas förlåtelse. *

* Ebr. 2: 10. * Luc. 24: 47.

Apg 5:32. Och vi äre hans vittne * till dessa ting; så ock den Helge Ande, den Gud givit haver dem som honom lydaktige äro.

* Joh. 15: 26, 27.

Apg 5:33. Då de detta hörde, skar det dem i hjärtat, och de rådslogo att dräpa dem.

V. Gamaliel giver hälsosamt råd om Apostlarna.

Apg 5:34. Då stod en Pharisee upp i Rådet, benämnd Gamaliel *, en Lagkloker, den ibland allt folket avhållen var, och böd att Apostlarna skulle som snarast gå ut;

* Ap. G. 22: 3.

Apg 5:35. Och sade till dem: I män av Israel, tager eder själv till vara, vad I gören med dessa män.

Apg 5:36. För dessa dagar hov Theudas sig upp *, sägandes sig någon vara; honom föll ett antal män till, vid fyrahundrad: han vart ihjälslagen, och alle de som trodde honom vordo förskingrade, och kommo till intet.

* Ap. G. 21: 38.

Apg 5:37. Efter honom hov Judas av Galilea sig upp i beskattningenes dagar, och avvände mycket folk efter sig: han är ock förgången, och alle de som honom lytt hade vordo förskingrade.

Apg 5:38. Och nu säger jag eder: Kommer intet vid dessa männerna, utan låter dem betämma: ty är detta råd eller verk av människor, så varder det väl om intet:

Apg 5:39. Men är det av Gudi, så kunnen I icke slå det neder; på det I icke ock mågen finnas strida emot Gud.

VI. Apostlarna bliva hudflängde; men de lära ändå med fröjd.

Apg 5:40. Då lydde de honom: och kallade Apostlarna, läto hudflänga dem, och budo dem, att de icke skulle tala i JESU Namn; och läto gå dem.

Apg 5:41. Så gingo de då med fröjd ifrå Rådets ansikte, att de voro värdige hållne att lida smälek för hans Namns skull: *

* Matth. 5: 10, 11, 12. Rom. 5: 3.

Apg 5:42. Och höllo var dag uppå utan återvändo, att lära och predika Evangelium om JESU Christo, uti Templet, och i all hus.

V. 17. (a) Överste Prästen) Märk; Annas som detta året är överste Präst, är en Sadducee.

APOSTLAGÄRNINGARNA, 6. CAPITLET

VID den tiden utvalde Apostlarna samt menigheten, sju män till Skaffare över deras förråd och utspisning, v. 1. Men Stephanus, en av dessa sju, gjorde under, och stor tecken ibland folket, v. 8. Då satte sig några upp emot honom, och disputerade med honom, v. 9. Och de förförde honom för de Äldsta; hade honom för Rådet, och båro falsk vittnesbörd emot honom, v. 11.

I. Sju Skaffare varda utvalde att förestå spisningen.

Apg 6:1. MEN uti de dagar, då Lärjungarna förökades, vart ett knorrande, de Grekers emot de Ebreer: därföre att deras änkor vordo försummade uti den dagliga tjänstene. (a)

Apg 6:2. Då kallade de Tolv hela hopen av Lärjungarna tillsamman, och sade: Det är icke tillbörligit, att vi skole övergiva Guds ord, och tjäna till bords.

Apg 6:3. Ser fördenskull ut, bröder, sju män av eder, som gott vittnesbörd hava, och fulle äro med dem Helga Anda, och visdom, vilka vi kunnom beställa över detta ärendet.

Apg 6:4. Men vi viljom städigt hålla på med bönen, och ordsens tjänst.

Apg 6:5. Och det talet täcktes väl hela hopen: och de utvalde Stephanum, en man full av tro och dem Helga Anda; och Philippum *, och Prochorum, och Nicanorem, och Timonem, och Parmenam, och Nicolaum, som var en Proselyt av Antiochia.

* Ap. G. 8: 26. cap. 21: 8.

Apg 6:6. Vilka de ställde fram för Apostlarna. Och de bådo, och lade händer på dem.

Apg 6:7. Och Guds ord förkovrade sig, och Lärjungarnas antal i Jerusalem förökades mycket: och en stor hop av Prästerna vordo trone lydaktige.

II. Stephanus gör tecken; och dispurerar med de otrogna.

Apg 6:8. Men Stephanus, som var full med tro och starkhet, gjorde under och stor tecken ibland folket.

Apg 6:9. Då reste sig någre upp av den Synagogon, som kallades de Libertiners, och de Cyreners, och de Alexandriners, och deras, som voro av Cilicia och Asia, och disputerade med Stephano.

Apg 6:10. Och de förmådde icke stå emot den visdom, och den Anda, av vilken han talade.

III. Falsk vittne varda andragne emot Stephanus.

Apg 6:11. Då undersatte de några män, som skulle säga: Vi have hört honom säga hädisk ord emot Mosen, och emot Gud.

Apg 6:12. Och de äggade folket, och de Äldsta, och de Skriftlärda; och kommo över honom, och togo fatt på honom, och hade honom inför Rådet.

Apg 6:13. Och drogo fram falska vittnen, de där sade: Denne mannen vänder icke igen att tala hädisk ord emot detta helga rummet, och emot Lagen:

Apg 6:14. Ty vi hörde honom säga: JESUS av Nazareth skall kullslå detta rummet, och skall förvandla de seder, som Moses haver överantvardat oss.

Apg 6:15. Och alle de på Rådet såto, fäste ögonen på honom, och sågo hans ansikte likasom ens Ängels ansikte.

V. 1. (a) Tjänstene) Här med förstås förvaltandet av den undsättning som sammankommen var av de Christnas ägodelar; vilken somlige mente intet bliva hanterad som sig borde.