SVENSKA KJV BIBELN™
Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.
v. 5 [*Notering: ”Som ni flydde för jordbävningen på Ussias tid”. Hänvisar till en historisk jordbävning som nämns i Amos 1:1. Detta ger en jämförelse för att beskriva den panik och flykt som kommer att inträffa.]
v. 10 [*Notering: Geba låg i norra Juda (Josua 21:17) och Rimmon i södra Juda (Josua 15:32, 19:7) – ”Benjamins port”.Se Jer. 20:2, 37:13, 38:7. – ”Hananeels torn”.Ett känt landmärke i Jerusalems mur, nämnt även i Nehemja 3:1 och Jeremia 31:38.]
v. 15 [*Notering: Plågan som beskrivs här är densamma som tidigare nämnts i samband med människor (Sakarja 14:12). Den drabbar nu även djuren och förstärker den totala omfattningen av domen. Se också 2 Mosebok 9:6, där boskapen i Egypten drabbas av en plåga under Moses tid. – ”Av alla de djur som skall finnas i dessa tält”. 1 Mosebok 13:12, där tält ofta representerar bosättningar eller samhällen.]
v. 16 [*Notering: KJV, ”The Feast of Tabernacles” på sv. ”Lövhyddefesten” (Sukkot) är en Judisk högtid som firar Guds omsorg under Israels tid i vildmarken och Guds närvaro bland sitt folk. Versen beskriver en framtida tid av fred och tillbedjan där de som överlever Guds dom samlas årligen i Jerusalem för att tillbe Herren och fira lövhyddohögtiden.]
v. 17 [*Notering: Versen beskriver hur nationer som vägrar att lyda Kungen, som är Herren Jesus Kristus i Jerusalem, kommer att möta konsekvenser i form av torka, vilket representerar Guds dom. Den betonar lydnadens betydelse och visar att Guds rike omfattar hela världen. (Regn som Guds välsignelse: 5 Mosebok 11:13-17, 28:12 – Torka som Guds straff: 1 Kungaboken 17:1 (Elias profetia om torka), Jeremia 14:1-6).]
v. 18 [*Notering: Egyptens särskilda omnämnande indikerar på en historisk kontext där Egypten ofta symboliserar motstånd mot Gud och Egypten utgör också en bild världen. Se också Jesaja 60:12, där det sägs att varje nation som vägrar tjäna Herren ska förgås.]
v. 21 [*Notering: Versen beskriver en framtid, under tusenårsriket, där hela samhället är genomsyrat av helighet inför Gud och vardagliga handlingar som matlagning är lika heliga som tempelritualer. Det är en vision av en renad gemenskap där allt är avskilt för Guds ära, och där ingen orenhet eller ogudaktighet finns i hans närhet. – Kanaanéerna var kända för sin avgudadyrkan, särskilt dyrkan av Baal och Astarte (Astarte eller Ashtoreth var en fruktbarhets- och kärleksgudinna), och deras religion inkluderade ofta omoraliska och våldsamma ritualer. Detta gjorde dem till en andlig och moralisk kontrast till Israels folk, som kallades att dyrka den ende sanne Guden. – Kanaanéerna var ättlingar till Kanaan, som var son till Ham och sonson till Noa (1 Mosebok 10:6). Kanaan var det område som Gud lovade till Abraham och hans ättlingar som det utlovade landet (1 Mosebok 12:7). Noa förbannade Kanaan efter att Ham vanärade honom (1 Mosebok 9:25–27). – Kanaan sträckte sig från Medelhavet i väster till Jordanfloden i öster och från Libanon i norr till Negevöknen i söder. Det omfattade många stadsstater och folkgrupper, såsom Hivéer, Jebuséer och Amoréer (5 Mosebok 7:1).]
© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™