S. JOHANNIS EVANGELIUM.

1873 Carl XII:s Bibel

JOHANNES, 1. CAPITLET

Christi Person. Johannis vittnesbörd. Petrus. Philippus. Nathanael.

Joh 1:1. I Begynnelsen var Ordet, och Ordet var när Gudi; och Gud var Ordet.

Joh 1:2. Det samma var i begynnelsen när Gudi.

Joh 1:3. Genom det äro all ting gjord; och thy förutan är intet gjordt, det gjordt är.

Joh 1:4. I thy var lifvet; och lifvet var menniskornas ljus;

Joh 1:5. Och ljuset lyser i mörkret; och mörkret hafver det icke begripit.

Joh 1:6. En man var sänd af Gudi, som het Johannes;

Joh 1:7. Han kom till vittnesbörd, på det han skulle vittna om Ljuset, att alle skulle tro genom honom.

Joh 1:8. Icke var han Ljuset; men (han var sänd) till att vittna om Ljuset.

Joh 1:9. Det var det sanna Ljuset, hvilket upplyser alla menniskor, som komma i verlden.

Joh 1:10. I verldene var det, och igenom det är verlden gjord; och verlden kände det icke.

Joh 1:11. Han kom till sitt eget, och hans egne anammade honom icke.

Joh 1:12. Men allom dem, som honom anammade, gaf han magt att blifva Guds barn, dem som tro på hans Namn;

Joh 1:13. Hvilke icke af blod, icke heller af köttslig vilja, icke heller af någors mans vilja, utan af Gudi födde äro.

Joh 1:14. Och Ordet vardt kött, och bodde ibland oss; och vi sågom hans härlighet, såsom enda Sonsens härlighet af Fadrenom, full med nåd och sanning.

Joh 1:15. Johannes vittnar om honom, ropar, och säger: Denne varet, om hvilken jag sagt hafver: Efter mig skall komma, den för mig varit hafver; ty han var förr än jag;

Joh 1:16. Och af hans fullhet hafve vi alle fått, och nåd för nåd.

Joh 1:17. Ty genom Mosen är lagen gifven; nåd och sanning är kommen genom Jesum Christum.

Joh 1:18. Ingen hafver någon tid sett Gud; ende Sonen, som är i Fadrens sköt, han hafver det kungjort.

Joh 1:19. Och detta är Johannis vittnesbörd, då Judarna sände Prester och Leviter af Jerusalem, att de skulle fråga honom: Ho äst du?

Joh 1:20. Och han bekände, och försakade icke; och bekände han: Icke är jag Christus.

Joh 1:21. Då frågade de honom: Hvad då; äst du Elias? Han sade: Jag är det icke. Äst du en Prophet? Och han svarade: Nej.

Joh 1:22. Då sade de till honom: Ho äst du, att vi måge gifva dem svar, som oss sändt hafva? Hvad säger du om dig sjelf?

Joh 1:23. Sade han: Jag är ens ropandes röst i öknene: Rödjer Herrans väg, som Esaias Propheten sagt hafver.

Joh 1:24. Och de, som sände voro, voro af de Phariseer.

Joh 1:25. Och de frågade honom, och sade till honom: Hvi döper du då, medan du äst icke Christus, icke heller Elias, icke heller en Prophet?

Joh 1:26. Svarade dem Johannes, och sade: Jag döper med vatten; men midt ibland eder står den I icke kännen.

Joh 1:27. Han är den som efter mig komma skall, hvilken för mig varit hafver; hvilkens skotväng jag icke värdig är upplösa.

Joh 1:28. Detta skedde i Bethabara, på hinsidon Jordan, der Johannes döpte.

Joh 1:29. Dagen derefter såg Johannes Jesum komma till sig, och sade: Si, Guds Lamb, som borttager verldenes synd.

Joh 1:30. Denne äret, om hvilken jag sagt hafver: Efter mig skall komma en man, den för mig varit hafver; ty han var förr än jag:

Joh 1:31. Och jag kände honom icke; men på det han skulle varda uppenbar i Israel, fördenskull är jag kommen, till att döpa med vatten.

Joh 1:32. Och Johannes vittnade, och sade: Jag såg Andan nederkomma i dufvoliknelse af himmelen, och blef på honom;

Joh 1:33. Och jag kände honom icke; men den som mig sände, till att döpa med vatten, han sade till mig: Öfver hvilken du far se Andan nederkomma, och blifva på honom, han är den som döper med den Helga Anda.

Joh 1:34. Och jag såg det, och vittnade att han är Guds Son.

Joh 1:35. Dagen derefter stod åter Johannes, och två af hans lärjungar.

Joh 1:36. Och som han fick se Jesum gå, sade han: Si, Guds Lamb.

Joh 1:37. Och de två hans lärjungar hörde honom tala, och följde Jesum.

Joh 1:38. Då vände Jesus sig om, och såg dem följa sig, och sade till dem: Hvad söken I? Då sade de till honom: Rabbi (det betyder Mästar), hvar vistas du?

Joh 1:39. Då sade han till dem: Kommer, och ser. De kommo, och sågo hvar han vistades, och blefvo den dagen när honom; och det var vid tionde timman.

Joh 1:40. Och var Andreas, Simonis Petri broder, en af de två, som hade hört af Johanne; och följde Jesum.

Joh 1:41. Han fann först sin broder Simon, och sade till honom: Vi hafve funnit Messiam, det betyder den Smorda.

Joh 1:42. Och han hade honom till Jesum. Då Jesus fick se honom, sade han: Du äst Simon, Jona son; du skall heta Cephas, det betyder hälleberg.

Joh 1:43. Dagen derefter ville Jesus gå ut i Galileen; och fann Philippum, och sade till honom: Följ mig.

Joh 1:44. Och var Philippus af Bethsaida, Andree och Petri stad.

Joh 1:45. Philippus fann Nathanael, och sade till honom: Den som Mose hafver skrifvit om i lagen, och Propheterna, hafve vi funnit, Jesum, Josephs son af Nazareth.

Joh 1:46. Och Nathanael sade till honom: Kan något godt komma af Nazareth? Philippus sade till honom: Kom, och se.

Joh 1:47. Jesus såg Nathanael komma till sig, och sade om honom: Si, en rätt Israelit, i hvilkom intet svek är.

Joh 1:48. Då sade Nathanael till honom: Hvaraf känner du mig? Jesus svarade, och sade till honom: Förr än Philippus kallade dig, då du vast under fikonaträt, såg jag dig.

Joh 1:49. Nathanael svarade, och sade till honom: Rabbi, du äst Guds Son: Du äst Israels Konung.

Joh 1:50. Jesus svarade, och sade till honom: Efter det jag sade dig, att jag såg dig under fikonaträt, tror du; större ting, än desse äro, skall du få se;

Joh 1:51. Och sade till honom: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Härefter skolen I få se himmelen öppen, och Guds Änglar fara upp och neder öfver menniskones Son.

JOHANNES, 2. CAPITLET

Bröllop i Cana. Templet Rensadt. Första Påskan.

Joh 2:1. Och på tredje dagen vardt ett bröllop i Cana i Galileen; och Jesu moder var der.

Joh 2:2. Vardt ock desslikes Jesus buden, och hans Lärjungar, till bröllopet.

Joh 2:3. Och då vinet begynte fattas, sade Jesu moder till honom: De hafva intet vin.

Joh 2:4. Då sade Jesus till henne: Qvinna, hvad hafver jag med dig? Min tid är icke ännu kommen.

Joh 2:5. Då sade hans moder till tjenarena: Hvad han säger eder, det görer.

Joh 2:6. Så voro der sex stenkrukor, som satta voro efter sättet om Judarnas rening, hållandes hvardera tu eller tre mått.

Joh 2:7. Då sade Jesus till dem: Fyller upp krukorna med vatten; och de fyllde dem öfverfulla.

Joh 2:8. Och han sade till dem: Låter nu uti, och bärer till kökemästaren; och de båro.

Joh 2:9. När då kökemästaren smakade vinet, som vatten varit hade, och icke visste hvadan det kommet var; men tjenarena, som vattnet öst hade, visste det, kallade han brudgummen;

Joh 2:10. Och sade till honom: Hvar man sätter först fram det goda vinet, och när de äro vordne druckne, då det som sämre är. Du hafver gömt det goda vinet allt härtill.

Joh 2:11. Detta var det första tecken, som Jesus gjorde i Cana i Galileen, och uppenbarade sina härlighet; och hans Lärjungar trodde på honom.

Joh 2:12. Derefter for han ned till Capernaum, han och hans moder, och hans bröder, och hans Lärjungar; och blefvo der i få dagar.

Joh 2:13. Och var Judarnas Påska hardt när; och Jesus for upp till Jerusalem;

Joh 2:14. Och fann i templet dem som sålde fä, och får, och dufvor, och vexlare sittande.

Joh 2:15. Då gjorde han ena gissel af tåg, och dref dem alla ut af templet, med får och fä, och bortspillde vexlarenas penningar, och störte borden omkull.

Joh 2:16. Och sade till dem som dufvor sålde: Hafver detta bort hädan, och görer icke af mins Faders hus ett marknadshus.

Joh 2:17. Då kommo hans Lärjungar ihåg det som skrifvet är: Dins hus nitälskan hafver frätit mig.

Joh 2:18. Då svarade Judarna, och sade till honom: Hvad tecken låter du oss se, att du skall detta göra?

Joh 2:19. Svarade Jesus, och sade till dem: Slår detta templet neder, och i tre dagar vill jag det upprätta.

Joh 2:20. Då sade Judarna: I sex och fyratio år är detta templet uppbygdt, och du vill det upprätta i tre dagar!

Joh 2:21. Men han sade om sins kropps tempel.

Joh 2:22. Och när han var uppstånden ifrå de döda, kommo hans Lärjungar ihåg, att han hade det sagt dem; och trodde Skriftene, och det tal, som Jesus sagt hade.

Joh 2:23. Då han nu var i Jerusalem, om Påskana på högtidsdagen, trodde månge på hans Namn, då de sågo hans tecken, som han gjorde.

Joh 2:24. Men Jesus betrodde icke sig sjelfvan dem; ty han kände alla;

Joh 2:25. Och behöfde icke, att någor skulle vittna om menniskona; ty han visste väl hvad i menniskone var.

JOHANNES, 3. CAPITLET

Christus och Nicodemus. Johannes och hans lärjungar.

Joh 3:1. Och var en man af de Phariseer, som het Nicodemus, en öfverste ibland Judarna.

Joh 3:2. Han kom till Jesum om nattena, och sade till honom: Rabbi, vi vete att du äst kommen af Gudi för en lärare; ty ingen kan göra de tecken, som du gör, utan Gud är med honom.

Joh 3:3. Jesus svarade, och sade till honom: Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Utan en blifver född på nytt, kan han icke se Guds rike.

Joh 3:4. Då sade Nicodemus till honom: Huru kan en menniska födas, när hon är gammal? Icke kan hon på nytt gå in i sins moders lif, och födas?

Joh 3:5. Svarade Jesus: Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Utan en varder född af vatten och Andanom, kan han icke ingå i Guds rike.

Joh 3:6. Det som är födt af kött, det är kött; och det som är födt af Andanom, det är Ande.

Joh 3:7. Förundra icke, att jag sade dig, att I måsten födas på nytt.

Joh 3:8. Vädret blås hvart det vill, och du hörer dess röst; och du vetst icke hvadan det kommer, eller hvart det fart alltså är hvar och en, som af Andanom född är.

Joh 3:9. Nicodemus svarade, och sade till honom: Huru kan detta ske?

Joh 3:10. Jesus svarade, och sade till honom: Äst du en mästare i Israel, och vetst icke detta?

Joh 3:11. Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Vi tale det vi vete, och det vi hafve sett, det vittne vi; och vårt vittnesbörd anammen I icke.

Joh 3:12. Tron I icke, när jag säger eder om jordisk ting; huru skolen I då tro, om jag säger eder om himmelsk ting?

Joh 3:13. Och ingen far upp i himmelen, utan den som for neder af himmelen, menniskones Son, som är i himmelen.

Joh 3:14. Och såsom Moses upphöjde ormen i öknene, alltså måste ock menniskones Son varda upphöjd;

Joh 3:15. På det att hvar och en, som tror på honom, skall icke förgås, utan få evinnerligit lif.

Joh 3:16. Ty så älskade Gud verldena, att han utgaf sin enda Son, på det att hvar och en, som tror på honom, skall icke förgås, utan få evinnerligit lif.

Joh 3:17. Ty icke hafver Gud sändt sin Son i verldena, att han skall döma verldena; utan på det att verlden skall varda salig genom honom.

Joh 3:18. Hvilken som tror på honom, han varder icke dömd; men hvilken som icke tror, han är redo dömd, efter det han icke trodde i Guds enda Sons Namn.

Joh 3:19. Men detta är domen, att Ljuset är kommet i verldena, och menniskorna älskade mer mörkret än Ljuset; ty deras gerningar voro onda.

Joh 3:20. Ty hvar och en, som illa gör, hatar ljuset, och kommer icke till ljuset, att hans gerningar skola icke varda straffade;

Joh 3:21. Men den som gör sanningena, han kommer till ljuset, att hans gerningar skola varda uppenbara; ty de äro gjorda i Gudi.

Joh 3:22. Derefter kom Jesus och hans Lärjungar i Judiska landet, och vistades der med dem, och döpte.

Joh 3:23. Döpte ock desslikes Johannes i Enon, hardt vid Salim; ty der var mycket vatten, och de kommo, och läto döpa sig.

Joh 3:24. Ty Johannes var icke än då kastad i häktelse.

Joh 3:25. Då kom upp ett spörsmål ibland Johannis lärjungar, samt med Judarna, om reningen;

Joh 3:26. Och kommo till Johannem, och sade till honom: Rabbi, den som var när dig på hinsidon Jordan, den du vittnade om, si, han döper, och alle komma till honom.

Joh 3:27. Johannes svarade, och sade: Menniskan kan intet taga, utan det varder henne gifvet af himmelen.

Joh 3:28. I ären sjelfve min vittne, att jag sade: Icke är jag Christus; utan jag är sänd för honom.

Joh 3:29. Den som brudena hafver, han är brudgummen; men brudgummens vän, som står och hörer honom, han fröjdar sig af brudgummens röst; denna min fröjd är nu fullbordad.

Joh 3:30. Honom bör växa till, och mig bör förminskas.

Joh 3:31. Den som ofvanefter kommer, han är öfver alla; den af jordene är, han är af jord, och af jordene talar han; den af himmelen kommer, han är öfver alla.

Joh 3:32. Och det han hafver sett och hört, det vittnar han; och hans vittnesbörd anammar ingen.

Joh 3:33. Den som anammar hans vittnesbörd, han hafver beseglat, att Gud är sannfärdig.

Joh 3:34. Ty den Gud sändt hafver, han talar Guds ord; ty Gud gifver icke Andan efter mått.

Joh 3:35. Fadren älskar Sonen, och allt hafver han gifvit honom i händer.

Joh 3:36. Hvilken som tror Sonenom, han hafver evinnerligit lif; men den som icke tror Sonenom, han skall icke få se lifvet; utan Guds vrede blifver öfver honom.

JOHANNES, 4. CAPITLET

Samariterna omvände. Konungsmannens son.

Joh 4:1. Då nu Herren förnam, att Phariseerna hade hört att Jesus gjorde flera Lärjungar, och döpte, än Johannes;

Joh 4:2. (Ändock Jesus döpte icke sjelf, utan hans Lärjungar;)

Joh 4:3. Öfvergaf han Judeen, och drog åter in i Galileen.

Joh 4:4. Så måste han gå genom Samarien.

Joh 4:5. Och när han kom till en stad i Samarien, som kallas Sichar, vid en bolstad, som Jacob gaf sinom son Joseph;

Joh 4:6. Och der var Jacobs brunn. Och efter det Jesus var trötter af vägen, satte han sig så ned vid brunnen; och det var vid sjette timman.

Joh 4:7. Då kom en qvinna af Samarien, till att hemta vatten. Sade Jesus till henne: Gif mig dricka;

Joh 4:8. Ty hans Lärjungar voro gångne in i staden, till att köpa mat.

Joh 4:9. Då sade den Samaritiska qvinnan till honom: Huru bedes du, som äst en Jude, dricka af mig, som är en Samaritisk qvinna? Ty Judarna hafva ingen handel med de Samariter.

Joh 4:10. Jesus svarade, och sade till henne: Förstode du Guds gåfvo, och ho den är, som säger till dig: Gif mig dricka; då beddes du af honom, och han gåfve dig lefvandes vatten.

Joh 4:11. Sade qvinnan till honom: Herre, icke hafver du det du kan tågat med, och brunnen är djuper; hvadan hafver du då lefvandes vatten?

Joh 4:12. Månn du vara mer än vår fader Jacob, som gaf oss brunnen, och drack af honom, med sin barn och sin boskap?

Joh 4:13. Då svarade Jesus, och sade till henne: Hvar och en som dricker af detta vattnet, han varder törstig igen;

Joh 4:14. Men hvilken som dricker af det vatten, som jag honom gifver, han skall icke törsta till evig tid; utan det vatten, som jag honom gifver, skall blifva i honom en källa med springande vatten i evinnerligit lif.

Joh 4:15. Då sade qvinnan till honom: Herre, gif mig det vattnet, att jag icke törster, eller behöfver komma hit efter vatten.

Joh 4:16. Sade Jesus till henne: Gack, kalla din man, och kom hit.

Joh 4:17. Svarade qvinnan, och sade: Jag hafver ingen man. Sade Jesus till henne: Du sade rätt, jag hafver ingen man;

Joh 4:18. Ty du hafver haft fem män, och den du nu hafver, är icke din man; det sade du sant.

Joh 4:19. Då sade qvinnan till honom: Herre, jag ser, att du äst en Prophet.

Joh 4:20. Våre fäder hafva tillbedit på detta berget, och I sägen, att i Jerusalem är det rum, der man tillbedja skall.

Joh 4:21. Jesus sade till henne: Qvinna, tro mig; den tid kommer, att hvarken på detta berget, eller i Jerusalem, skolen I tillbedja Fadren.

Joh 4:22. I veten icke hvad I tillbedjen; men vi vete hvad vi tillbedje; ty saligheten är af Judomen.

Joh 4:23. Men den tid kommer, och är nu allaredo, att rätte tillbedjare skola tillbedja Fadren i Andanom och sanningen; ty Fadren vill ock sådana hafva, som honom tillbedja skola.

Joh 4:24. Gud är en Ande; och de honom tillbedja, skola tillbedja honom i Andanom, och i sanningen.

Joh 4:25. Då sade qvinnan till honom: Jag vet, att Messias skall komma, som kallas Christus; när han kommer, varder han oss all ting undervisandes.

Joh 4:26. Sade Jesus till henne: Jag är den samme, som talar med dig.

Joh 4:27. Och i det samma kommo hans Lärjungar, och undrade derpå, att han talade med qvinnone; dock sade ingen: Hvad frågar du, eller hvad talar du med henne?

Joh 4:28. Då lät qvinnan stå sina kruko, och gick in i staden, och sade till det folket:

Joh 4:29. Kommer, och ser en man, som mig hafver sagt allt det jag hafver gjort. Månn han icke vara Christus?

Joh 4:30. Då gingo de af staden, och kommo till honom.

Joh 4:31. Deremellan bådo Lärjungarna honom, sägande: Rabbi, ät.

Joh 4:32. Sade han till dem: Jag hafver mat att äta, der I intet af veten.

Joh 4:33. Då sade Lärjungarna emellan sig: Månn någor hafver burit honom äta?

Joh 4:34. Sade Jesus till dem: Min mat är det, att jag gör hans vilja, som mig sändt hafver, och fullbordar hans verk.

Joh 4:35. Sägen I icke, fyra månader äro ännu, och skördatimmen kommer? Si, jag säger eder: Lyfter upp edor ögon, och beser markena; ty hon begynner hvitna till skörd.

Joh 4:36. Och den der uppskär, han tager lön, och församlar frukt till evinnerligit lif; på det att både den som sår, och den som uppskär, skola tillsamman glädjas.

Joh 4:37. Ty här är det ordet sant, att en annar är den som sår, och en annar som uppskär.

Joh 4:38. Jag sände eder ut att uppskära, det I hafven intet arbetat; andre hafva arbetat, och I ären ingångne i deras arbete.

Joh 4:39. Och månge Samariter af den staden trodde på honom, för qvinnones tals skull, som vittnade, att han hade sagt henne allt det hon hade gjort.

Joh 4:40. När nu de Samariter kommo till honom, bådo de honom att han ville blifva när dem; och han blef der i två dagar.

Joh 4:41. Och mycket flere trodde för hans ords skull;

Joh 4:42. Och sade till qvinnona: Nu tro vi icke för ditt tals skull; ty vi hafve sjelfve hört, och vete, att han är visst Christus, verldenes Frälsare.

Joh 4:43. Men två dagar derefter gick han dädan, och drog in i Galileen.

Joh 4:44. Ty Jesus vittnade sjelf, att en Prophet varder intet afhållen i sitt fädernesland.

Joh 4:45. Och när han kom i Galileen, undfingo de Galileer honom, efter de all ting sett hade, som han gjort hade i Jerusalem, på högtidsdagen; ty de hade ock varit till högtidsdagen.

Joh 4:46. Så kom åter Jesus i Cana i Galileen, der han hade gjort vin af vatten. Och der var en Konungsman, hvilkens son låg sjuk i Capernaum.

Joh 4:47. När han hörde, att Jesus var kommen af Judeen till Galileen, gick han till honom, och bad honom, att han ville komma ned, och göra hans son helbregda; ty han låg för döden.

Joh 4:48. Då sade Jesus till honom: Utan I sen tecken och under, tron I icke.

Joh 4:49. Konungsmannen sade till honom: Herre, kom ned, förr än min son dör.

Joh 4:50. Sade Jesus till honom: Gack, din son lefver. Då trodde mannen ordena, som Jesus sade till honom, och gick.

Joh 4:51. Och i det han gick ned, mötte honom hans tjenare, och bebådade honom, sägande: Din son lefver.

Joh 4:52. Då besporde han med dem, hvad stund det var vordet bättre med honom. Och de sade till honom: I går, på sjunde timman, öfvergaf skälfvan honom.

Joh 4:53. Då förstod fadren, att det var den timmen, i hvilkom Jesus hade sagt till honom: Din son lefver. Och han trodde, och allt hans hus.

Joh 4:54. Detta är nu det andra tecknet, som Jesus gjorde, när han kom af Judeen i Galileen.

JOHANNES, 5. CAPITLET

Bethesda. Christi persons och verks försvar.

Joh 5:1. Derefter var en Judarnas högtid; och Jesus for upp till Jerusalem.

Joh 5:2. Men i Jerusalem är en dam, vid fårahuset, som het på Ebreisko Bethesda, och hade fem skjul;

Joh 5:3. Deruti lågo en stor hop sjuke, blinde halte, borttvinade, och bidde efter att vattnet skulle röras.

Joh 5:4. Ty en Ängel steg ned i dammen, på en viss tid, och rörde vattnet; den der nu först steg ned i vattnet, sedan det var rördt, han blef helbregda, ehvad sjukdom han hade.

Joh 5:5. Så var der en man, som hade varit sjuk i åtta och tretio år.

Joh 5:6. Då Jesus fick se honom der han låg, och förnam att han nu i lång tid hade legat sjuk, sade han till honom: Vill du blifva helbregda?

Joh 5:7. Svarade den sjuke honom: Herre, jag hafver ingen, som hafver mig i dammen, när vattnet är rördt; men förr än jag kommer, då är en annar stigen in för mig.

Joh 5:8. Då sade Jesus till honom: Statt upp, tag din säng, och gack.

Joh 5:9. Och straxt blef den mannen helbregda, och tog sin säng, och gick; och det var på en Sabbathsdag.

Joh 5:10. Då sade Judarna till honom, som var vorden helbregda: Det är Sabbath; dig är icke lofligit bära sängena.

Joh 5:11. Svarade han dem: Den som gjorde mig helbregda, han sade till mig: Tag din säng, och gack.

Joh 5:12. Då sporde de honom: Ho är den mannen, som dig sade: Tag din säng, och gack?

Joh 5:13. Men han, som helbregda var vorden, visste icke, ho han var; ty Jesus var undanviken, efter mycket folk var i det rummet.

Joh 5:14. Derefter fann Jesus honom i templet, och sade till honom: Si, du äst vorden helbregda; synda icke härefter, att dig icke vederfars något värre.

Joh 5:15. Då gick den mannen bort, och sade Judomen, att Jesus var den, som honom hade helbregda gjort;

Joh 5:16. Och derföre förföljde Judarna Jesum, och sökte efter att döda honom, efter han detta gjorde på Sabbathen.

Joh 5:17. Då svarade Jesus dem: Min Fader verkar intill nu; och jag verkar ock.

Joh 5:18. Derföre sökte Judarna ändå mer efter att döda honom; ty han ej allenast bröt Sabbathen, utan ock sade Gud vara sin Fader, görandes sig sjelf lik med Gud.

Joh 5:19. Då svarade Jesus, och sade till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Sonen kan intet göra af sig sjelf, utan det han ser Fadren göra; ty allt det han gör, det gör ock Sonen.

Joh 5:20. Ty Fadren älskar Sonen, och visar honom allt det han gör; och varder än visandes honom större verk än dessa äro, att I skolen undra derpå.

Joh 5:21. Ty såsom Fadren uppväcker de döda, och gör dem lefvande; så gör ock Sonen lefvande hvem han vill.

Joh 5:22. Ty icke dömer heller Fadren någon; utan hafver all dom gifvit Sonenom;

Joh 5:23. På det alle skola hedra Sonen, såsom de hedra Fadren. Hvilken som icke hedrar Sonen, han hedrar icke Fadren, som honom sändt hafver.

Joh 5:24. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som hörer mitt tal, och tror honom, som mig sändt hafver, han hafver evinnerligit lif, och kommer icke i domen; utan är gången ifrå döden till lifvet.

Joh 5:25. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Den tid skall komma, och är nu allaredo, att de döde skola höra Guds Sons röst; och de henne höra, de skola lefva.

Joh 5:26. Ty såsom Fadren hafver lif i sig sjelfvom, så hafver han ock gifvit Sonenom hafva lif i sig sjelfvom;

Joh 5:27. Och hafver desslikes gifvit honom magt att döma; derföre, att han menniskones Son är.

Joh 5:28. Förundrer eder icke öfver detta: ty den stund skall komma, i hvilko alle de i grifterna äro, skola höra hans röst.

Joh 5:29. Och de som väl hafva gjort, skola framgå till lifsens uppståndelse; men de som illa hafva gjort, till domsens uppståndelse.

Joh 5:30. Intet kan jag göra af mig sjelf. Som jag hörer, så dömer jag, och min dom är rätt; ty jag söker icke min vilja, utan Fadrens vilja, som mig sändt hafver.

Joh 5:31. Om jag vittnar om mig sjelf, då är mitt vittnesbörd icke sant.

Joh 5:32. En annar är, som vittnar om mig; och jag vet, att det vittnesbörd sant är, som han vittnar om mig.

Joh 5:33. I sänden till Johannes, och han gaf vittnesbörd till sanningen;

Joh 5:34. Men jag tager intet vittnesbörd af mennisko; utan säger detta, på det I skolen varda salige.

Joh 5:35. Han var ett brinnande och skinande ljus; och I villen en tid långt fröjdas i hans ljus.

Joh 5:36. Men jag hafver ett större vittnesbörd än Johannis vittnesbörd; ty de verk, som Fadren hafver gifvit mig att jag skall fullborda, de samma verk, som jag gör, vittna om mig, att Fadren hafver sändt mig.

Joh 5:37. Och Fadren, som mig sände, han hafver vittnat om mig: I hafven hvarken någon tid hört hans röst, eller sett hans skepelse;

Joh 5:38. Och hans ord hafven I icke blifvandes i eder; ty I tron icke honom, som han sändt hafver.

Joh 5:39. Ransaker Skrifterna; ty I menen eder hafva evinnerligit lif i dem; och de äro de som vittna om mig.

Joh 5:40. Och I viljen icke komma till mig, att I måtten få lif.

Joh 5:41. Jag tager ingen pris af menniskor.

Joh 5:42. Men jag känner eder, att I icke hafven Guds kärlek uti eder.

Joh 5:43. Jag är kommen i mins Faders Namn, och I anammen mig icke; kommer en annar i sitt eget namn, den varden I anammande.

Joh 5:44. Huru kunnen I tro, I som tagen pris hvar af androm; och den pris, som kommer allena af Gudi, söken I intet.

Joh 5:45. I skolen icke mena, att jag skall anklaga eder för Fadren; det är en, som eder anklagar, nämliga Moses, den I hoppens uppå.

Joh 5:46. Haden I trott Mosi, så haden I ock trott mig; ty om mig hafver han skrifvit.

Joh 5:47. Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då tro min ord?

JOHANNES, 6. CAPITLET

Femtusen män spisas. Lifsens bröd.

Joh 6:1. Derefter for Jesus öfver det Galileiska hafvet, som är vid den staden Tiberias.

Joh 6:2. Och mycket folk följde honom, derföre att de sågo hans tecken, som han gjorde med dem som sjuke voro.

Joh 6:3. Och gick Jesus på ett berg, och satte sig der med sina Lärjungar.

Joh 6:4. Och då tillstundade Påska, Judarnas högtid.

Joh 6:5. Då lyfte Jesus upp sin ögon, och såg att mycket folk kom till honom, och sade till Philippum: Hvar få vi köpa bröd, att desse må äta?

Joh 6:6. Det sade han till att försöka honom; ty han visste väl hvad han ville göra.

Joh 6:7. Svarade honom Philippus: För tuhundrade penningar bröd vore dem icke nog, till att hvar finge ett litet stycke.

Joh 6:8. Då sade till honom en af hans Lärjungar, Andreas, Simon Petri broder:

Joh 6:9. Här är en pilt, som hafver fem bjuggbröd, och två fiskar; men hvad förslår det ibland så många?

Joh 6:10. Sade Jesus: Låter folket satta sig. Och på det rummet var mycket gräs. Då satte sig ned vid femtusend män.

Joh 6:11. Och Jesus tog bröden, tackade, och fick Lärjungomen, och Lärjungarna skifte ibland dem som såto; sammaledes ock af fiskarna, så mycket han ville.

Joh 6:12. Då de voro mätte, sade han till sina Lärjungar: Hemter tillhopa stycker, som öfverblifne äro, att de icke förfaras.

Joh 6:13. Så hemte de tillhopa, och uppfyllde tolf korgar med styckom, som öfver voro af fem bjuggbröd, efter dem som ätit hade.

Joh 6:14. När nu de menniskorna sågo, att Jesus hade gjort tecknet, sade de: Visserliga är denne den Propheten, som komma skall i verldena.

Joh 6:15. När då Jesus förnam, att de ville komma och taga honom, och göra honom till Konung, gick han åter afsides bort uppå berget, han sjelf allena.

Joh 6:16. Och när aftonen kom, gingo hans Lärjungar ned till hafvet;

Joh 6:17. Och stego till skepps, och foro öfver hafvet till Capernaum; och det var redo mörkt vordet, och Jesus var icke till dem kommen.

Joh 6:18. Då blåste ett stort vader, och vågen begynte gå.

Joh 6:19. När de nu rott hade vid fem och tjugu eller tretio stadier, fingo de se Jesum gå på hafvet, och nalkas skeppet; och de vordo förfärade.

Joh 6:20. Då sade han till dem: Det är jag, rädens icke.

Joh 6:21. Och de ville hafva tagit honom in i skeppet; och i det samma var skeppet vid landet, som de foro till.

Joh 6:22. Dagen derefter, när folket, som stod på hinsidon hafvet, såg att der var intet annat skepp än det ena, som hans Lärjungar voro uti stegne; och att Jesus var icke instigen med sina Lärjungar i skeppet, utan hans Lärjungar voro bortfarne allena;

Joh 6:23. Men annor skepp kommo af Tiberias, hardt till det rummet, der de hade ätit brödet, genom Herrans tacksägelse;

Joh 6:24. När då folket såg, att Jesus var icke der, ej heller hans Lärjungar, stego de ock i skeppen, och kommo till Capernaum, och sökte Jesum.

Joh 6:25. Och då de funno honom på hinsidon hafvet, sade de till honom: Rabbi, när komst du hit?

Joh 6:26. Svarade Jesus dem, och sade: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: I söken mig icke fördenskull, att I hafven sett tecken; utan fördenskull, att I hafven ätit af brödet, och ären vordne mätte.

Joh 6:27. Verker icke den mat, som förgås, utan den som blifver till evinnerligit lif, den menniskones Son eder gifva skall; ty honom hafver Gud Fader beseglat.

Joh 6:28. Då sade de till honom: Hvad skole vi göra, att vi verka kunne Guds verk?

Joh 6:29. Svarade Jesus, och sade till dem: Det är Guds verk, att I tron på den han sändt hafver.

Joh 6:30. Då sade de till honom: Hvad tecken gör du då, att vi se kunne, och tro dig? Hvad verkar du?

Joh 6:31. Våre fader åto Manna i öknene, som skrifvet är: Han gaf dem bröd af himmelen till att äta.

Joh 6:32. Då sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Icke gaf Mose eder det brödet af himmelen; men min Fader gifver eder det rätta brödet af himmelen.

Joh 6:33. Ty det är Guds bröd, som nederkommer af himmelen, och gifver verldene lif.

Joh 6:34. Då sade de till honom: Herre, gif oss alltid detta brödet.

Joh 6:35. Sade Jesus till dem: Jag är lifsens bröd; hvilken som kommer till mig, han skall icke hungra; och hvilken som tror på mig, han skall aldrig törsta.

Joh 6:36. Men jag hafver sagt eder, att I hafven ock sett mig; och tron dock icke.

Joh 6:37. Allt det min Fader gifver mig, det kommer till mig; och den till mig kommer, honom kastar jag icke ut.

Joh 6:38. Ty jag är nederkommen af himmelen, icke att jag skall göra min vilja, utan hans vilja, som mig sändt hafver.

Joh 6:39. Och det är mins Faders vilje, som mig sändt hafver, att jag intet borttappa skall af allt det han mig gifvit hafver; utan att jag skall uppväcka det på yttersta dagen.

Joh 6:40. Detta är nu hans vilje, som mig sändt hafver, att hvar och en, som ser Sonen, och tror på honom, han skall hafva evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen.

Joh 6:41. Då knorrade Judarna deröfver, att han sade: Jag är det brödet, som nederkommet är af himmelen;

Joh 6:42. Och sade: Är icke denne Jesus, Josephs son, hvilkens fader och moder vi känne? Huru säger han då: Jag är nederkommen af himmelen?

Joh 6:43. Då svarade Jesus, och sade till dem: Knorrer icke emellan eder.

Joh 6:44. Ingen kan komma till mig, utan Fadren, som mig sändt hafver, drager honom; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen.

Joh 6:45. Det är skrifvet i Propheterna: De skola alle varda lärde af Gudi: Hvar och en, som det nu hört hafver af Fadren, och lärt det, han kommer till mig.

Joh 6:46. Icke så, att någor hafver sett Fadren; utan den, som är af Gudi, han hafver sett Fadren.

Joh 6:47. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som tror på mig, han hafver evinnerligit lif.

Joh 6:48. Jag är lifsens bröd.

Joh 6:49. Edre fäder åto Manna i öknene, och äro blefne döde.

Joh 6:50. Detta är det brödet, som nederkommer af himmelen, på det den deraf äter, skall icke dö.

Joh 6:51. Jag är det lefvandes brödet, som nederkommer af himmelen; hvilken som äter af detta brödet, han skall lefva evinnerliga; och det brödet, som jag gifva skall, är mitt kött, hvilket jag gifva skall för verldenes lif.

Joh 6:52. Då kifvade Judarna emellan sig, sägande: Huru kan denne gifva oss sitt kött till att äta?

Joh 6:53. Sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan I äten menniskones Sons kött, och dricken hans blod, då hafven I icke lif i eder.

Joh 6:54. Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han hafver evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen.

Joh 6:55. Ty mitt kött är den rätte maten, och min blod är den rätte drycken.

Joh 6:56. Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han blifver i mig, och jag i honom.

Joh 6:57. Såsom lefvandes Fadren hafver mig sändt, och jag lefver för Fadrens skull; så ock den, som äter mig, han skall ock lefva för mina skull.

Joh 6:58. Detta är det brödet, som af himmelen nederkommet är; icke såsom edre fäder åto Manna, och äro blefne döde; den som äter detta brödet, han skall lefva evinnerliga.

Joh 6:59. Detta sade han i Synagogon, då han lärde i Capernaum.

Joh 6:60. Men månge af hans Lärjungar, när de detta hörde, sade: Detta är ett hårdt tal; ho kan det höra?

Joh 6:61. Så, efter Jesus visste vid sig sjelf, att hans Lärjungar knorrade deröfver, sade han till dem: Förtörnar detta eder?

Joh 6:62. Huru skall då ske, när I varden seende menniskones Son uppstiga, dit han förra var?

Joh 6:63. Anden är den som gör lifaktig; köttet är intet nyttigt; de ord, jag säger eder, äro ande, och äro lif.

Joh 6:64. Men någre af eder äro, som icke tro; ty Jesus visste väl af begynnelsen, hvilke de voro som icke trodde, och hvilken honom förråda skulle.

Joh 6:65. Och han sade: Fördenskull sade jag eder, att ingen kan komma till mig, utan det varder honom gifvet af minom Fader.

Joh 6:66. Ifrå den tiden gingo månge af hans Lärjungar tillrygga, och vandrade intet länger med honom.

Joh 6:67. Då sade Jesus till de tolf: Icke viljen I ock gå bort?

Joh 6:68. Svarade honom Simon Petrus: Herre, till hvem skole vi gå? Du hafver eviga lifsens ord;

Joh 6:69. Och vi tro, och hafve förnummit, att du äst Christus, lefvandes Guds Son.

Joh 6:70. Svarade dem Jesus: Hafver jag icke eder tolf utvalt? Och en af eder är en djefvul.

Joh 6:71. Men det sade han om Juda Simons Ischarioth; ty han var den som honom förråda skulle, och var en af de tolf.

JOHANNES, 7.  CAPITLET

Löfhyddohögtiden. Folket oense om Jesu person.

Joh 7:1. Derefter vistades Jesus i Galileen; ty han ville icke vistas i Judeen, derföre att Judarna foro efter att dräpa honom.

Joh 7:2. Och var då hardt vid Judarnas löfhyddohögtid.

Joh 7:3. Då sade hans bröder till honom: Gack hädan, och gack in i Judeen, att dine Lärjungar må ock se din verk, som du gör.