Gamla Testamentet

GT - Alla Gamla Testamentes 39 böcker i kanonisk ordning med Biblisk kategorisering. För att öppna länken i Engelska KJV Bibeln klicka på Bibelboken inom parantes.

innehållsförteckning:

Välj bok: Svenska KJV (Engelska KJV)

1. Lagen (Torah/Pentateuken) – De fem Moseböckerna

• 1 Mosebok (Genesis)

• 2 Mosebok (Exodus)

• 3 Mosebok (Leviticus)

• 4 Mosebok (Numbers)

• 5 Mosebok (Deuteronomy)

2. Historiska böcker

• Josua (Joshua)

• Domarboken (Judges)

• Rut (Ruth)

• 1 Samuelsboken (1 Samuel)

• 2 Samuelsboken (2 Samuel)

• 1 Kungaboken (1 Kings)

• 2 Kungaboken (2 Kings)

• 1 Krönikeboken (1 Chronicles)

• 2 Krönikeboken (2 Chronicles)

• Esra (Ezra)

• Nehemja (Nehemiah)

• Ester (Esther)

3. Poetiska och vishetsböcker

• Job (Job)

• Psaltaren 1-75 (Psalms 1-75)

• Psaltaren 76-150 (Psalms 76-150)

• Ordspråksboken (Proverbs)

• Predikaren (Ecclesiastes)

• Höga Visan (Song of Solomon)

4. Profetiska böcker

a) Stora profeterna

• Jesaja (Isaiah)

• Jeremia (Jeremiah)

• Klagovisorna (Lamentations)

• Hesekiel (Ezekiel)

• Daniel (Daniel)

b) Små profeterna

• Hosea (Hosea)

• Joel (Joel)

• Amos (Amos)

• Obadja (Obadiah)

• Jona (Jonah)

• Mika (Micah)

• Nahum (Nahum)

• Habackuk (Habakkuk)

• Sefanja (Zephaniah)

• Haggai (Haggai)

• Sakarja (Zechariah)

• Malaki (Malachi)

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln.

Nya Testamentet

NT - Alla Nya Testamentes 27 böcker i kanonisk ordning med Biblisk kategorisering. För att öppna länken i Engelska KJV Bibeln klicka på Bibelboken inom parantes.

innehållsförteckning

Välj bok: Svenska KJV (Engelska KJV)

1. Evangelierna – Berättelser om Jesus liv och tjänst

• Matteusevangeliet (Matthew)

• Markusevangeliet (Mark)

• Lukasevangeliet (Luke)

• Johannesevangeliet (John)

2. Kyrkohistoria

• Apostlagärningarna (Acts)

3. Paulus brev (Pauline Epistles)

• Romarbrevet (Romans)

• 1 Korinthierbrevet (1 Corinthians)

• 2 Korinthierbrevet (2 Corinthians)

• Galaterbrevet (Galatians)

• Efesierbrevet (Ephesians)

• Filipperbrevet (Philippians)

• Kolosserbrevet (Colossians)

• 1 Thessalonikerbrevet (1 Thessalonians)

• 2 Thessalonikerbrevet (2 Thessalonians)

• 1 Timotheosbrevet (1 Timothy)

• 2 Timotheosbrevet (2 Timothy)

• Titusbrevet (Titus)

• Filemonbrevet (Philemon)

4. Allmänna brev (General Epistles)

• Hebréerbrevet (Hebrews)

• Jakobsbrevet (James)

• 1 Petrusbrevet (1 Peter)

• 2 Petrusbrevet (2 Peter)

• 1 Johannesbrevet (1 John)

• 2 Johannesbrevet (2 John)

• 3 Johannesbrevet (3 John)

• Judasbrevet (Jude)

5. Profetisk bok

• Uppenbarelseboken (Revelation)

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln.

Job

Välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42

Jämför denna Bibelbok i:

KJV-ENG ⎜ SK1873 ⎜ SK1703RV

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln.

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 3 [*Notering: KJV: ”yoke of oxen” sv. ”ok av oxar” betyder ett par oxar spända under samma ok. “Five hundred yoke of oxen” innebär därför fem hundra par oxar – sammanlagt 1 000 arbetsoxar. – “She asses” betyder "åsneston", högt värderade last- och ridedjur i forntida Mellanöstern. – Uttrycket “a very great household” sv. ”ett mycket stort husfolk” syftar inte främst på familj, utan på ett mycket stort husfolk; tjänare, herdar, arbetare och hela den arbetsstyrka som krävdes för att sköta Jobs omfattande jordbruk och boskap. Versen framhäver genom dessa uttryck Jobs enorma välstånd och hans ställning som “den störste av alla männen i östern”.]

[*Språknot v. 3: Ordet substance betyder här ägodelar, rikedomar och levande boskap – alltså den materiella grund som utgjorde Jobs välstånd. I KJV används substance ofta i betydelsen egendom eller förmögenhet (jfr 1 Mos 12:5; Ords 3:9). Jobs substans visar sig i hans stora hjordar och många tjänare, vilket gjorde honom till den rikaste mannen i östern.]

v. 4 [*Notering: Uttrycket betyder att Jobs söner höll gästabud (fest) i tur och ordning, var och en på sin bestämda dag. Det syftar på deras födelsedagar – vilket bekräftas i Job 3:1, 3, där Job talar om ”den dag” han föddes.]

v. 5 [*Notering: Efter gästabuden kallade Job sina barn till helgelse. Att helga dem innebar att avskilja dem inför Gud genom rening och offer. Han steg upp tidigt och frambar brännoffer för var och en av dem, eftersom han fruktade att de i hjärtat kunde ha syndat mot Gud under festligheterna. Detta visar Jobs prästerliga roll i sin familj – han bad och offrade för deras skull, såsom en förmedlare.]

v. 6 [*Notering: Uttrycket Guds söner syftar här på de himmelska väsen (änglar) som trädde fram inför Herren i den himmelska rådsförsamlingen. I Gamla Testamentet används samma uttryck i 1 Mos 6:2 och Job 38:7 om andliga väsen skapade av Gud. Här får vi en inblick i den osynliga världen, där även Satan kunde infinna sig bland dem.]

v. 7 [*Notering: När Herren frågar Satan varifrån han kommer, visar det att även den onde måste stå till svars inför Gud. Satan erkänner att han strövat omkring på jorden, men kan inte agera fritt. Herren framhåller Job som sin tjänare – en rättfärdig man som fruktar Gud och skyr det onda. Här visas att Satan endast verkar inom de gränser Gud tillåter, och att han inte kan röra Job utan Guds tillstånd (jfr v. 12).]

v. 15 [*Notering: Sabéerna var ett folk känt för sina rövartåg. De bodde troligen i södra Arabien (Sheba), i området kring dagens Jemen. I Bibeln nämns Sabéerna som handelsmän (Hes 27:22) men också som våldsamma rövare (jfr Job 1:15; Jes 45:14). Här framträder de som ett av Satans verktyg för att fördärva Job, då de plundrade hans oxar och åsnor och dräpte tjänarna.]

v. 16 [*Notering: Uttrycket kan syfta på ett blixtnedslag eller en förtärande eld från himlen, något som av de närvarande tolkades som Guds verk. Hebreiska ’ēsh Elohim (אֵשׁ אֱלֹהִים) betyder bokstavligen Guds eld. Det visar att även naturkatastrofer kan uppfattas som direkta handlingar från Gud. Här är det dock Satan som får tillåtelse att använda sådana krafter (jfr v. 12).]

v. 17 [*Notering: Kaldéerna var ett folk i södra Mesopotamien (området kring Babylonien). De blev kända som ett mäktigt folk och senare som ett imperium, men i äldre tid även som nomadiska band som kunde anfalla i skaror. Här nämns de som tre rövarband som föll över Jobs kameler. I Bibeln används Kaldéer också om Babylons invånare och dess vise män (jfr Jes 23:13; Dan 2:2).]

v. 19 [*Notering: Den stora vinden från vildmarken syftar på en våldsam storm eller orkan som slog huset på alla fyra hörn. Katastrofen framstår som naturens krafter i sin mest förödande form, men sker under Satans tillåtelse (jfr v. 12). Stormen symboliserar hur plötsligt och oväntat olyckan kan komma över människan.]

v. 21 [*Notering: Job bekänner att människan inte äger något i sig själv. Hon föds naken och lämnar världen på samma sätt. Predikaren 5:15 uttrycker samma tanke: "Såsom han kom ut ur sin moders livmoder, skall han gå bort igen, naken såsom han kom, och intet skall han taga med sig för sin möda…". Job prisar Guds namn även i förlust och erkänner att allt kommer från Herren.]

v. 22 [*Notering: Att charge God foolishly betyder att tillskriva Gud dårskap eller orätt – att anklaga honom för att handla felaktigt, obetänksamt eller utan rättvisa. Job syndade inte genom sina ord eller tankar, och han lade inte skuld på Gud, utan prisade hans namn även i sin sorg. – Att anklaga Gud för orätt eller dårskap återkommer som en frestelse genom hela Skriften. I Hes 18:25 säger folket: ”HERRENS väg är icke rättvis.” På liknande sätt i Mal 2:17 tröttade de Herren med sina ord och sade: ”Var är domens Gud?” Men Job stod fast i sin prövning och lade inte skuld på Gud.]

[*Notering: Job framställs som en rättfärdig man i landet Us, välsignad med stor rikedom och en talrik familj (v. 1–3). Hans barn höll gästabud på sina dagar, och Job uppträdde som en prästerlig fader som offrade för dem i fruktan för att de kunde ha syndat i hjärtat (v. 4–5). I den himmelska scenen visar Gud sin tjänare Job som unik i fromhet. Satan ifrågasätter hans trofasthet och menar att den bara beror på Guds välsignelser (v. 6–11). Gud tillåter Satan att pröva Job genom att ta ifrån honom hans ägodelar och barn, men förbjuder honom att röra hans person (v. 12). Fyra katastrofer följer snabbt: rövartåg (sabeer och kaldéer), eld från himlen, och en storm som dödar hans barn (v. 13–19). I allt detta sörjer Job djupt men faller ned och tillber, och erkänner att både gåva och förlust kommer från Herren. Han syndar inte, ej heller anklagar han Gud för orätt (v. 20–22). Kapitel 1 lär oss att prövningen av den rättfärdige sker under Guds suveräna tillåtelse. Job framstår som en förebild i tålamod och gudsfruktan, som prisar Herren även i djupaste lidande.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 3 [*Språknot: Det hebreiska ordet som KJV återger med “integrity” är תֻּמָּה (tummāh), besläktat med tām (“fullkomlig”). Tummāh betyder helhet, oklanderlighet, moralisk renhet, ostrafflighet. Det beskriver inte syndfrihet, utan ett helt, obrutet och uppriktigt hjärta inför Gud, en trofast hållning som inte viker undan trots prövningar. Webster’s Dictionary 1828 definierar integrity som ”helhet; moralisk sundhet; renhet; uppriktighet.” (“wholeness; moral soundness; purity; uprightness.”) Detta motsvarar väl tummāh: en karaktär som är hel, ren och rättsinnig, inte splittrad eller dubbel. KJV använder “integrity” för att framhäva Jobs fasta, orubbliga trohet, även när allt rasar omkring honom. SKJVB´s återgivning “ostrafflighet” fångar denna betydelse. Det beskriver en människa vars liv och hjärta står öppet och oklanderliga inför Gud; vilket är kärnan i Jobs försvar genom hela boken (jfr Job 13:15–16; 27:6).]

v. 4 [*Notering: ”Hud för hud” (KJV: ”Skin for skin”).Uttrycket är ett ordspråkligt talesätt, som betyder att en människa vill ge upp allt annat för att rädda sitt eget liv. Djupast sett säger Satan att Jobs trofasthet endast beror på självbevarelse – han menar att Job gladeligen skulle offra andras liv (hud för hud) för att rädda sin egen. Därför begär Satan att få röra vid Jobs egen kropp (v. 5).]

v. 8 [*Notering: Att sitta i aska var en gammal symbol för djup sorg, ödmjukelse och förnedring. Det visar hur Job delade sitt lidande inför Gud, i förkrosselse och smärta. Liknande bruk förekommer på andra ställen: t.ex. i Jona 3:6, när Ninives kung sitter i aska som tecken på ånger, och i Klag 3:16. Job blir här en bild av den lidande som sänker sig till stoftet men ändå vägrar att förbanna Gud.]

v. 9 [*Notering: Jobs hustru blir här ett redskap för frestelsen. Hon uppmanar honom att ge upp sin trofasthet, förbanna Gud och därigenom påskynda döden. I grunden uttrycker hon en tanke lik Satans: att troheten till Gud bara består så länge livet är drägligt. Job svarar henne med att hon talar såsom en dåraktig kvinna, och förblir ståndaktig.]

v. 11 [*Notering: Jobs tre vänner representerar visdomstraditioner från olika delar av Arabien och Edom. 1. Elifas, Temaniten kom från Teman i Edoms land, känt för sin visdom (jfr Jer 49:7). 2. Bildad, Shuhiten härstammade troligen från Shuah, en son till Abraham genom Ketura (1 Mos 25:2). 3. Sofar, Naamatiten är mindre känd, möjligen från Naama i norra Arabien. De hade avtalat att mötas för att sörja och trösta Job, men kommer senare att visa sig vara ”bedrövliga tröstare” (Job 16:2), då de felaktigt anklagar honom för hemlig synd.]

v. 13 [*Notering: Att sitta tyst i sju dagar och nätter var ett gammalt sorgebruk i Mellanöstern. Tystnaden uttryckte djup respekt för den lidande och en oförmåga att tala när sorgen är som störst. Hesekiel 3:15 nämner en liknande sorgegemenskap, där profeten satt förkrossad i sju dagar. I Jobs fall visar det både vännernas medkänsla och den outsägliga tyngden av hans lidande – de kände att ord inte kunde trösta.]

[*Notering: Återigen samlas Guds söner inför Herren, och Satan infinner sig. Gud pekar på att Job fortfarande håller fast vid sin integritet trots förlusterna (v. 1–3). Satan hävdar då att människan ger allt för sitt liv och begär tillåtelse att röra vid Jobs kropp. Gud tillåter honom detta, men sätter gränsen: hans liv skall skonas (v. 4–6). Job drabbas av svåra bölder från fotsulan till hjässan. Han sitter i askan, skrapande sig med en lerskärva – en bild av yttersta nöd och förnedring (v. 7–8). Hans hustru uppmanar honom att förbanna Gud och dö, men Job avvisar henne och håller fast vid sin tro: Gud ger både gott och ont, och människan måste ta emot båda (v. 9–10). När hans tre vänner kommer från fjärran, känner de knappt igen honom. De gråter, river sina mantlar, strör stoft på sina huvuden och sitter tysta med honom i sju dagar. Tystnaden uttrycker deras djupa respekt för Jobs outsägliga lidande (v. 11–13). Kapitel 2 visar att Satans makt är begränsad av Guds suveränitet, och att prövningarna kan gå ända in i människans kropp. Job framstår återigen som ett föredöme i tålamod och trofasthet, då han vägrar att synda med sina läppar.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 3 [*Notering: ”Hud för hud” (KJV: ”Skin for skin”).Uttrycket är ett ordspråkligt talesätt, som betyder att en människa vill ge upp allt annat för att rädda sitt eget liv. Djupast sett säger Satan att Jobs trofasthet endast beror på självbevarelse – han menar att Job gladeligen skulle offra andras liv (hud för hud) för att rädda sin egen. Därför begär Satan att få röra vid Jobs egen kropp (v. 5).]

[*Språknot v. 3: KJV använder ordet conceived ca 45 gånger i både GT och NT. Grundbetydelsen i hebreiskan (hārâ, הָרָה) och grekiskan (sullambanō, συλλαμβάνω) är att bli gravid, att undfå ett liv i moderlivet. I SKJVB återges det engelska ordet conceived på två sätt: 1. Undfången / Undfångit – ett äldre men högtidligt ord som betyder mottagen i moderlivet, blivit till i moderlivet, alltså blivit gravid. Det används i poetiska och teologiska sammanhang, t.ex. Ps 51:5: ”Se, i synd är jag undfången…”, samt i Job 3:3 och Luk 1:24, 31. 2. Avlad – används naturligare i genealogiska och berättande sammanhang (t.ex. 1 Mos 4:1; 29:32; Rut 4:13). Det betonar släktledet och föräldraskapet. I vissa fall förekommer ordet conceived bildligt, t.ex. Jak 1:15a: ”När begäret har undfångit, föder det synd.” Där används samma språk för att beskriva syndens inre tillblivelse.]

v. 16 [*Notering: KJV: “an hidden untimely birth”. Uttrycket syftar på ett missfall, ett foster som aldrig kommit fram i ljuset. Job önskar att han hade varit som ett barn som aldrig fått se dagen – alltså aldrig blivit till. Bilden visar den djupa förtvivlan: icke-existens tycks bättre än att leva i lidande.]

v. 18 [*Notering: I döden är alla lika: även fångar får ro. Här uttrycks tanken att döden utjämnar alla skillnader – fångar hör inte längre fångvaktarens röst, och förtrycket upphör. Bilden är inte ett löfte om salighet, utan en poetisk beskrivning av dödens vila från jordiskt lidande.]

v. 25 [*Notering: Job säger att det han fruktat mest nu drabbat honom. Hans värsta farhågor har blivit verklighet. Detta visar att även en rättfärdig kan bära djup oro inför livets bräcklighet. Jobs ord ger en inblick i hans inre kamp: all trygghet är borta, och olyckan har kommit.]

[*Notering: Efter sju dagars tystnad bryter Job sin tystnad och förbannar inte Gud, utan sin födelsedag (v. 1–10). Han önskar att dagen då han föddes skulle utplånas ur tid och ljus – att den aldrig existerat. Han frågar varför han inte dog redan i moderlivet eller vid födseln (v. 11–16). Han ser döden som vila: där är kungar, prinsar, små och stora, och där finner även fångar och tjänare ro och frihet (v. 17–19). Döden framstår för Job som ett jämlikhetens land, där ingen längre plågas av oro eller förtryck. Därför frågar han varför ljus och liv ges åt dem som är i elände, som längtar efter döden men inte finner den (v. 20–22). Hans egen väg känns fördold, som om Gud har inhägnat honom (v. 23). Job beskriver sitt lidande med suckar, tjut och ångest (v. 24), och bekänner att hans värsta farhågor nu slagit in (v. 25–26). – Kapitel 3 är Jobs stora klagan, där han blottar sin förtvivlan och sin längtan efter döden som en befrielse. Ändå märks att han inte förbannar Gud, utan endast sin egen existens. Här öppnas dramat om lidandet: den rättfärdige som lider utan orsak söker förstå men finner inga svar.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 6 [*Språknot: KJV: Uprightness (hebr. tōm) = helhet, redbarhet, ärligt sinnelag. Webster (1828): ”Integritet i hjärtat och uppförande.” (“integrity of heart and conduct.”). SKJVB: I denna vers återger det svenska ordet rättsinnighet detta både moraliskt och inre rättsinne. Jfr Ps 37:37; Ords 11:3; Job 1:1.]

v. 11 [*Notering: Elifas beskriver de mäktiga syndarnas fall genom en rad bilder av lejon, djur som i Bibeln ofta symboliserar styrka och fruktan: 1. Det rytande lejonet – maktens hotfulla röst. 2. Det vilda lejonet – våldsam kraft. 3. De unga lejonen – framtida styrka och hopp om efterkommande. 4. Det gamla lejonet – den som länge härskat, men nu förgås av brist på rov. 5. Den starka lejonets ungar (the stout lion’s whelps) – den mäktiges avkomma, som förskingras och blir utan arv. Bilden är tydlig: oavsett ålder, styrka eller efterkommande går även de mäktigaste under, om Gud blåser på dem (v. 9). Lejonen blir här en allegori för de ogudaktiga som synes starka men slutligen krossas.]

[*Notering: Elifas, Temaniten, är den förste av Jobs vänner att tala. Han påminner Job om hur han själv tidigare undervisat och styrkt andra i nöd (v. 3–4), men nu, när prövningen drabbat honom, har han själv blivit svag (v. 5). Elifas menar att Jobs gudsfruktan och rättfärdighet borde vara hans tröst (v. 6). Han framställer en grundtanke: ingen oskyldig går under – det är de som sår ogudaktighet som skördar olycka (v. 7–9). För att illustrera de mäktigas fall använder han bilder av lejon, vars styrka och avkomma ändå går under när Gud blåser på dem (v. 10–11). Elifas berättar om en nattlig syn: en ande passerar, och en röst frågar: Skall en dödlig vara mer rättfärdig än Gud? (v. 12–17). Slutsatsen är att om Gud inte ens litar på sina tjänare eller sina änglar (v. 18), hur mycket mindre kan människan, som bor i lerkärl och krossas som ett mal, hävda egen rättfärdighet (v. 19–21). Budskapet är att människan är bräcklig, stoft, utan vishet, och därför inte kan rättfärdiggöra sig inför Gud.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 26 [*Notering: Uttrycket shock of corn i KJV betyder inte ”majs” (som i modern engelska), utan en kärve av säd – ett knippe av vete eller korn som ställts upp på åkern för att bärgas vid skörden. Elifas liknar den gamles död vid en sädeskärve som samlas in i rätt tid, när säden är mogen. Bilden förmedlar värdighet, fullbordan och naturlig mognad: människan bärgas till sin grav i sin tid, såsom bonden samlar in kärvarna vid rätt skördetid.]

[*Notering: Elifas fortsätter sitt tal och manar Job att vända sig till Gud (v. 1). Han hävdar att lidandet kommer av dårskap och ogudaktighet (v. 2–5) och slår fast att olycka inte uppstår av en slump, utan är människans lott i en fallen värld: ”människan är född till bedrövelse, såsom gnistor flyga uppåt” (v. 6–7). Elifas råder därför Job att söka Gud, som gör stora och outrannsakliga ting (v. 8–9): han styr över naturen (v. 10), upphöjer de ringa (v. 11), omintetgör de listigas planer (v. 12–14), men frälser de fattiga från svärdet och från de mäktigas hand (v. 15–16). Han framhåller att den som Gud tuktar är salig (v. 17). Guds tuktan sårar, men samma hand helar (v. 18). Han räddar ur prövningar (”i sex bedrövelser … i sju skall intet ont komma dig vid”, v. 19–20), skyddar från tungan, från förödelse och från vilddjur (v. 21–23). Följden blir frid i hemmet, välsignelse över avkomman, och en fullbordan i ålderdomen, likt en kärve som bärgas i rätt tid (v. 24–26). Elifas avslutar med att hävda att detta är prövat och sant: ”Se detta, vi hava utforskat det, så är det; hör det, och betänk det för ditt bästa.” (v. 27).]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 6 [*Notering: ”äggvitans väta” (“the white of an egg”). Det hebreiska ordet här är חַלָּמוּת (ḥallāmûth), ett mycket sällsynt ord som betyder äggvita eller växtsaft utan smak. KJV återger det som “the white of an egg”, vilket passar bäst i sammanhanget: Job talar om något osmakligt och utan liv, en bild för meningslöshet och tom tröst. Detta är inte samma ord som i Job 30:4, där mallows återger מַלּוּחַ (mallûaḥ), en saltört eller havsmållor som användes som nödföda i vildmarken. Skillnaden visar KJV:s noggrannhet: ḥallāmûth handlar om smaklöshet, medan mallûaḥ handlar om svältens ört. Jfr Job 30:4; Ps 107:4–5.]

[*Notering: Job svarar Elifas och uttrycker sin djupa smärta. Han önskar att hans bedrövelse kunde vägas, ty den är tyngre än havets sand (v. 2–3). Han ser sig som träffad av den Allsmäktiges pilar och omgiven av Guds fasor (v. 4). Han försvarar sin klagan: som åsnan inte skriar utan orsak och oxen inte råmar i onödan, så klagar inte heller han utan anledning (v. 5–7). Job önskar att Gud ville låta honom dö och därigenom befria honom från lidandet (v. 8–10). Han ifrågasätter sin egen styrka: han är varken sten eller koppar, utan svag och utan hjälp (v. 11–13). Han anklagar sina vänner för brist på medlidande: den bedrövade behöver tröst, men de har svikit som uttorkade bäckar, som bedrar dem som hoppas på vatten (v. 14–21). Han försvarar sig: han har inte bett om hjälp eller lösen (v. 22–23), utan önskar undervisning om han felat (v. 24). Men deras ord är utan kraft och träffar bara en förtvivlad man (v. 25–26). Han tillrättavisar dem för att de handlar hårt, som mot en faderlös eller en vän (v. 27), och vädjar att de ska se på honom och erkänna hans oskuld (v. 28–30). – Kapitel 6 visar Job som en man i djupt lidande, som söker förståelse och tröst, men istället finner hårda ord från sina vänner. Han längtar efter döden som befrielse, men håller fast vid att han inte dolt den Heliges ord (v. 10).]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1 [*Notering: Ordet ”hireling” i KJV återger en arbetare som är lejd för lön. I Job och Jesaja används det neutralt om människans arbetsdagar. I Malaki syftar det på den svage arbetaren som förtrycks. I Johannes 10 används det negativt om den lejda herden som flyr och inte har omsorg om fåren. För att fånga både den neutrala och negativa sidan översätts hireling konsekvent i SKJVB med uttrycket lejd daglönare.]

[*Notering: Job beskriver människans liv som en tung tjänstgöring, likt en daglönare som väntar på sin lön (v. 1–2). Hans dagar fylls av tomhet och mödosamma nätter (v. 3–4), hans kropp är plågad av maskar och sår (v. 5), och hans liv flyr bort som en vävares skyttel, utan hopp (v. 6). Han liknar sitt liv vid en vind (v. 7), en molnsky som försvinner (v. 9), och klagar att han inte skall återvända till sitt hus (v. 10). I sin ångest talar han fritt (v. 11) och frågar varför Gud vakar över honom som om han vore havet eller en val (v. 12). Inte ens hans bädd ger honom vila; i stället hemsöks han av fruktansvärda drömmar och syner (v. 13–14). Han längtar efter döden framför detta liv (v. 15–16). Job ställer frågor om människans ställning inför Gud: varför uppmärksammar Gud människan, besöker henne varje morgon och prövar henne ständigt (v. 17–18)? Han känner sig jagad, utan ro, och vädjar om förlåtelse för sin synd innan han går ner i stoftet (v. 19–21). Kapitel 7 är Jobs klagan inför Gud själv: hans liv känns kort, plågat och meningslöst, och han vädjar om både förståelse och förlåtelse.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 6 [*Språknot: Ordet wert är den äldre engelska formen av were, preteritum av to be. Det användes på 1600-talet i andra person singular: thou wert = du var eller du vore.]

 v. 8 [*Notering: KJV: ”Prepare thyself to the search of their fathers”. Uttrycket uppmanar Job att se tillbaka på tidigare generationer och ta lärdom av deras erfarenhet. ”Of the former age”. Uttrycket syftar på de tidigare generationerna, deras erfarenhet och visdom. Ordagrant betyder det den förgångna tidsåldern eller det förgångna släktet. Prepare thyself = gör dig redo, ställ dig in på att lyssna. The search of their fathers = granskningen eller efterforskningen av deras fäders visdom och insikt. SKJVB: ”…och förbered dig på att granska deras fäder” – dvs. deras efterlämnade vittnesbörd och den kunskap som generationerna fört vidare.]

v. 11 [*Notering: KJV: The rush syftar på vass som växer i sumpmarker; the flag är säv eller vassgräs som växer vid vatten. Båda växterna är beroende av fukt och vissnar snabbt utan vatten. Bildspråket används här för att beskriva den ogudaktige: liksom vassen utan dy och säven utan vatten vissnar innan allt annat gräs, så förgås den som glömmer Gud (v. 13).]

v. 14 [*Notering: Job 8:14–15: ”a spider’s web… his house” Den ogudaktiges hopp beskrivs som en spindelväv – fint spunnen men bräcklig, lätt att brytas sönder. På samma sätt är hans förtröstan utan verklig styrka. När han lutar sig mot sitt hus (sin egen trygghet eller rikedom), faller det samman. Han kan hålla fast vid det, men det består inte. Bilden visar den falska säkerheten i egen kraft, i kontrast till den verkliga tryggheten i Gud.]

[*Notering: Bildad, Suhiten, talar. Han förebrår Job för hans starka ord (v. 2) och hävdar att Gud inte kan förvränga rätten (v. 3). Om Jobs barn syndat, menar han, så fick de sitt rättmätiga straff (v. 4). Bildad manar Job att söka Gud, ty om han är ren skall Gud återupprätta honom och ge honom en större framtid än begynnelsen (v. 5–7). Han uppmanar Job att lära av tidigare generationer (”the former age”, v. 8–10), eftersom våra egna dagar är korta som en skugga. Han beskriver sedan den gudlöse med bilder: som vass och säv som vissnar utan vatten (v. 11–13), vars hopp är som en spindelväv och vars hus inte kan bestå (v. 14–15). Även om han för en tid frodas som en växt i solen, rycks han upp och försvinner från sin plats (v. 16–19). Slutligen försäkrar Bildad att Gud inte förkastar den oskyldige, men inte heller hjälper de onda. Han menar att Job kommer att få se sin mun fylld med skratt, medan hans fiender skall kläs i skam och de gudlösas boningar förgås (v. 20–22).]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 25 [*Språknot: KJV: A post = löpare, budbärare. Job: mina dagar fly snabbare än en löpare.]

 v. 33 [*Språknot: KJV:  Daysman = skiljedomare/medlare. Job ser att han saknar någon som kan föra hans talan inför Gud.]

[*Notering: Job svarar Bildad och erkänner att Gud är rättfärdig, men ställer frågan: Hur kan en människa vara rättfärdig inför Gud? (v. 2). Ingen kan svara honom ett på tusen (v. 3). Han beskriver Guds vishet och makt: Han ryster jorden, styr sol och stjärnor, råder över havet, och har skapat himlens stjärnbilder (v. 4–10). Gud är för Job både osynlig och oemotståndlig (v. 11–12). Job inser sin egen litenhet: även om han vore rättfärdig, kunde han inte försvara sig inför Gud utan måste bönfalla (v. 14–15). Han upplever Gud som en storm som krossar honom utan orsak (v. 17–18). Oavsett om han försöker rättfärdiga sig själv, skulle hans egna ord fördöma honom (v. 20). Därför säger han att Gud förgör både fullkomlig och ogudaktig (v. 22). Han ser orättvisor i världen: de oskyldiga slås av gissel medan domarna skyler över rättvisan, och jorden tycks vara given i den ondes hand (v. 23–24). Hans dagar flyr som en löpare, skepp eller örn (v. 25–26). Försök att trösta sig själv är meningslösa, då Gud ändå inte frikänner honom (v. 27–28). Job känner behovet av en skiljedomare/medlare: ”Det finns ingen medlare (KJV:”daysman”) mellan oss, som kunde lägga sin hand på oss båda.” (v. 33). Han längtar efter att Guds stav skulle tas bort, så att han kunde tala utan fruktan (v. 34–35).]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

[*Notering: Job vänder sig direkt till Gud i sin bitterhet. Han är trött på livet och vädjar om att få veta varför Gud strider mot honom (v. 1–3). Han frågar om Gud ser som en människa och varför han granskas så strängt (v. 4–7). Han påminner om att Gud själv har format honom i moderlivet, med bilder av leran och mjölken som stelnar till ost (v. 8–11). Gud har givit honom liv och vård (”thy visitation”, v. 12), men nu känns det som att samma Gud vill fördärva honom (v. 13–17). I sin förtvivlan frågar Job varför han alls föddes, och önskar att han burits från moderlivet direkt till graven (v. 18–19). Han ber Gud att lämna honom i fred de få dagar han har kvar innan han går till mörkrets land och dödens skugga (v. 20–22). Här används det hebreiska ordet Keber (קֶבֶר) (graven), men hans beskrivning pekar också på Sheol (שְׁאוֹל) (dödsriket) som han uppfattade det, (sett ur den begränsade uppenbarelsen före Mose tid), en plats av mörker, utan ordning, där ljuset är som mörker. Ur Nya Testamentets ljus påminner Jobs ord om det yttre mörkret (Matt 22:13; 2 Pet 2:17). Hans syn är dock präglad av den begränsade uppenbarelsen före Kristus: ingen visshet om liv bortom döden, utan döden ses som slutgiltigt mörker. Det är viktigt att skilja dessa begrepp: alla människor har en keber (grav), men Sheol är dödsriket, den osynliga världen bortom graven]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 17 [*Notering: KJV:”thine age shall be clearer than the noonday”. Ordet Age kan här översättas som ”livstid” eller ”levnad”. Sofar beskriver den framtid som väntar den som omvänder sig: ett liv som lyser klarare än middagssolen och gryr likt morgonen. Bilden pekar längre fram mot den slutliga upprättelsen i Guds rike. Liknande språk används om Kristus ankomst: ”De rättfärdigas stig är såsom ljusets sken, som skiner mer och mer intill den fullkomliga dagen” (Ords 4:18) och ”Rättfärdighetens sol skall gå upp med läkedom under sina vingar” (Mal 4:2). Även Nya Testamentet tar upp bilden: ”…till dess dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan” (2 Pet 1:19), och Kristus kallas ”den ljusa och morgonstjärnan” (Upp 22:16).]

v. 20 [*Notering: Uttrycket i KJV: ”the giving up of the ghost” betyder att ge upp anden – att dö. Sofar säger att de ondas hopp slutar i döden; deras ögon försmäkta, de kan inte undkomma, och deras förväntan är lika fåfäng som det sista andetaget. Detta kontrasterar starkt mot den rättfärdiges hopp, som enligt Ords 14:32 har en tillflykt i döden. Här däremot är döden slutet för den ondes förväntningar.]

[*Notering: Sofar, Naamatiten, talar för första gången. Han anklagar Job för tomma ord och hån (v. 2–4), och menar att Gud redan straffat honom mindre än han förtjänar (v. 5–6). Han framhåller Guds visdom som ofattbar och obegriplig för människan: högre än himlen, djupare än helvetet, vidare än jorden och havet (v. 7–9). Ingen kan hindra Gud i hans handlingar, ty han känner människors fåfänglighet och ser ondskan (v. 10–11). Sofar förlöjligar människan som dåraktig från födseln – lik en vildåsnefölunge (v. 12). Samtidigt manar han Job att omvända sig: bereda sitt hjärta, sträcka ut sina händer mot Gud och kasta bort synden (v. 13–14). Då skall han kunna se upp utan fruktan, glömma sitt lidande, få nytt ljus och trygghet, vila i säkerhet och bli aktad av många (v. 15–19). Men för de onda återstår inget hopp: deras ögon försmäkta, de undkommer inte, och deras hopp slutar i döden (v. 20).]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 4 [*Notering: Den rättfördige rättsinnige mannen är som en rak palm som sträcker sig mot himmelen: stadig, ren och trofast, och bär sitt lövverk som en krona. Ps 92:12: ”Den rättfärdige skall blomstra som en palm: han skall växa som en ceder i Libanon.”. Här förlöjligas den rättfärdige trots att han är den som ropar till Gud och får svar. Men i slutändan väntar en annan krona: ”en krona av rättfärdighet, som Herren, den rättfärdige domaren, skall giva… åt alla dem som älskar hans ankomst” (2 Tim 4:8). – Ordet upright i KJV (hebr. יָשָׁר yāšār = rak, sann, trofast), Webster 1828 Upright: “Ärlig, rättvis, följer rättfärdighet… avviker inte från korrekta moraliska principer.”. – Uttrycket:”the just upright man” i KJV (Job 12:4) sammanför två egenskaper: just = rättfärdig, och upright = upprätt/rättsinnig. Det beskriver en människa som lever både rättfärdigt och uppriktigt inför Gud.]

v. 7 [*Notering: Job hänvisar till skapelsen som vittne om Guds verk. Djuren, fåglarna, jorden och fiskarna förkunnar alla samma sanning: att det är HERRENS hand som gjort allt. Detta är en påminnelse om den allmänna uppenbarelsen – skapelsen själv lär människan att Gud är Skaparen (jfr Ps 19:1–4; Rom 1:20). Job vänder sig till sina vänner: denna sanning är självklar för alla som vill se, men deras ord om honom visar att de saknar verklig insikt.]

v. 10 [*Notering: Job framhäver Guds absoluta herravälde över allt liv. Varje levande varelses själ (nephesh) och varje människas andedräkt finns i Guds hand. Det är Han som uppehåller skapelsen och ger livet dess bestånd (jfr 1 Mos 2:7; Ps 104:29–30; Apg 17:25). Uttrycket visar både människans totala beroende av Gud och hans makt att ta tillbaka livets ande när som helst.]

v. 13 [*Notering: Job framhåller att all sann vishet och styrka hör Gud till. Med honom finns råd (counsel) och förstånd, inte hos människor som förlitar sig på sina egna ord (jfr Ords 2:6; Rom 11:33). Detta är en direkt kontrast mot Jobs vänner, som talar som om de ägde vishet i sig själva. Job påminner om att det är endast Gud som ger råd och förstånd – människors vishet är intet mot hans.]

v. 22 [*Notering: Gud uppenbarar det som är dolt. Han drar fram hemligheter och djupheter som människan inte kan se. Till och med dödsskuggan (hebr. tsalmavet) – det yttersta mörkret – kan han föra fram i ljuset. Detta visar Guds suveränitet över både liv och död, ljus och mörker (jfr Dan 2:22; Ps 139:11–12). Människor famlar i okunskap, men Gud uppenbarar det som är dolt och för fram det till ljus.]

v. 23 [*Notering: Job betonar Guds suveränitet över historiens gång. Det är Han som låter nationer växa till och bli mäktiga, och det är Han som störtar dem i fördärvet. Han kan vidga deras gränser och sedan inskränka dem igen. Detta tema återkommer i hela Skriften: Gud är den som uppsätter och avsätter kungar och bestämmer rikens tider och gränser (jfr Dan 2:21; 4:32; Apg 17:26; Rom 13:1-7).]

[*Notering: Job svarar sina vänner med skarp ironi: ”Utan tvekan är ni folket, och med er skall visheten dö” (v. 2). Han betonar att han har lika mycket förstånd som de (v. 3), men blir nu förlöjligad trots att han är en rättfärdig som ropar till Gud (v. 4). Han påpekar orättvisan i världen: rövare och de som trotsa Gud lever i trygghet, medan den rättskaffens blir hånad (v. 5–6). Job vänder sedan blicken mot skapelsen: djur, fåglar, jorden och fiskarna vittnar alla om Guds hand som håller allt vid liv (v. 7–10). Människans öron prövar ord som munnen maten (v. 11), men sann vishet och styrka finns endast hos Gud, inte hos människans många ord (v. 12–13). Han beskriver Guds absoluta makt: Han river ner och ingen kan bygga upp, Han släpper lös eller håller tillbaka vattnet, Han för bort rådsherrar och prinsar som fångar, gör domare till dårar, och avslöjar det dolda (v. 14–22). Han ökar och förminskar nationer efter sitt behag (v. 23), och låter ledare famla i mörker, utan ljus, raglande som druckna (v. 24–25).]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 12 [*Notering: KJV:Remembrances betyder här minnesord, tankar eller vishetsord – det som de tre vännerna höll fram som lärdom och tradition. Job kallar deras visdom aska: förbränd, utan liv eller beständighet. Uttrycket i KJV: “your bodies to bodies of clay” (hebr. gabbēy ḥomer) beskriver människans bräckliga och jordiska natur – bokstavligen ”lerkroppar”. De är som kärl av jord, svaga och förgängliga inför Gud. Versen uttrycker en dubbel bild: deras ord är tomma som aska, och deras väsen är skört som lera.]

[*Ordstudie v. 12: ”Remembrances” – זִכְרֹנֵיכֶם (zikhronekhem). Roten är זָכַר (zākar) = att minnas, erinra, ihågkomma. Substantivet zikārôn eller zikhrôn betyder minne, åminnelse, erinran (jfr 2 Mos 12:14; Mal 3:16). Här används det i plural: ”era minnesord” eller ”era lärdomar”. Job använder ordet ironiskt: deras så kallade visdom, som borde vara värd att minnas, är bara aska, något utan beständighet. Jfr Ps 112:6 (“den rättfärdiges åminnelse skall bestå evinnerligen”) – en motsats till denna förgängliga visdom.]

[*Ordstudie v. 12: ”Bodies of clay” – גַּבֵּיכֶםלְגַבֵּי־חֹמֶר (gabbeikhem legabbei chomer) Gabbē (גַּבּ) betyder massa, kropp, yttre form eller hög. I poetiska texter kan det beteckna människans kroppsliga substans (jfr Job 30:18, där gabbi används om kroppen). Chōmer (חֹמֶר) betyder lera, jord, råmaterial – det som människan är formad av (1 Mos 2:7; Job 33:6). Uttrycket ”bodies of clay” beskriver alltså människans jordiska och bräckliga natur, likt ett kärl av lera som lätt krossas (jfr 2 Kor 4:7).]

v. 14 [*Notering: Uttrycket “to take my flesh in my teeth”, אֶשָּׂא בִשְׁנַי בְּשָׂרִי (essā bishnai besārī) är en hebreisk idiom som beskriver livsfara och självuppoffring. Bilden kan syfta på ett djur som bär sitt byte i munnen men därigenom utsätter sig för att själv bli angripet – alltså att riskera sitt eget liv. Den följande frasen “to put my life in mine hand” betyder på liknande sätt att sätta sitt liv på spel eller att ta sin själ i sina händer (jfr Dom 12:3; 1 Sam 19:5). Job säger: ”Varför skulle jag våga allt – riskera livet självt – för att tala?” Ändå väljer han att tala med Gud, trots att det kan leda till döden. Versen uttrycker djärv tro och beslutsamhet mitt i livsfaran.]

v. 15 [*Notering: Uttrycket “Though he slay me” uttrycker fullständig överlåtelse: även om Gud själv skulle döda honom, vägrar Job att förneka sin tro. Trust (hebr. enligt den äldre läsningen) betyder att förtrösta, vila med tillit. Webster’s 1828: “To rest with assurance on the truth or faithfulness of another.”Job bekänner att även inför döden sätter han sin tillit till Gud. Den masoretiska texten läses ibland som ”jag skall inte hoppas”, så följer KJV den äldre och teologiskt rikare traditionen: ”Yet will I trust in him.”. Andra halvan – “I will maintain mine own ways before him” – betyder att Job skall bevara sin hederliga väg inför Gud, stå för sin oskuld och inte hyckla. Versen visar tro på Gud utan villkor: en tro som håller även i mörker och tystnad.]

v. 19 [*Notering: Ordet plead (hebr. rīv, רִיב) betyder att föra sak, tvista eller vädja inför domstol. Det är ett juridiskt uttryck som används både om mänskliga tvister och om Guds rättsliga uppgörelser med sitt folk (jfr Jes 3:13; Mika 6:2). I Webster’s Dictionary 1828 betyder to plead ”att försvara en sak genom argument, att vädja eller tala till försvar”. Job använder här rättsspråk: han ser sig som stående inför Gud som domare och frågar: ”Vem är han som vill föra sak mot mig?” – dvs. ”Vem kan anklaga mig och vinna?”. Han är så övertygad om sin uppriktighet att han hellre riskerar sitt liv än tiger.]

[*Notering v. 19: Uttrycket “Who is he that will plead with me?” använder rättsspråk. Hebreiska rīv (רִיב) betyder att föra sak eller tvista inför domstol. Job utmanar sin anklagare att träda fram – en anspelning på Satan, som i början av boken uppträder som åklagaren inför Gud (jfr Job 1:6; Jes 50:8). Han säger i princip: ”Vem är det som vill driva sak mot mig? Låt honom framföra sina anklagelser!”. Men tillägger: “if I hold my tongue, I shall give up the ghost” – dvs. om jag tiger, dör jag. Job uttrycker att tystnad skulle kväva honom – han måste tala, även om det kostar honom livet. Uttrycket ”give up the ghost” betyder bokstavligen att ande och liv lämnar kroppen, inte att bli till ett spöke, utan att själen går ur den jordiska formen. (jfr 1 Mos 25:8; Joh 19:30).]

v. 25 [*Notering: “A leaf driven to and fro” beskriver en vissnad, bortblåst bladrest – en bild för den hjälplösa och redan förbrukade människan. Job liknar sig vid ett löv som vinden sliter loss och driver omkring, utan kraft eller motstånd. “The dry stubble” (hebr. qash yāvēsh) syftar på torrt strå eller halm, ett vanligt Bibliskt uttryck för det som är förgängligt och värdelöst (jfr Ps 83:13; Jes 40:24; Mal 4:1). Job frågar med ödmjuk förtvivlan: Skall Gud slå det som redan är brutet? Skall den Allsmäktige förfölja något så kraftlöst som ett torrt strå? Bilden uttrycker både mänsklig svaghet och en vädjan om Guds förbarmande – att han inte må tillintetgöra den som redan ligger ned.]

v. 27 [*Notering: Uttrycket betyder bokstavligen: “du ristar (eller präntar) ett avtryck på mina hälar” (hebr. titḥaqqēh ʿal ʿiqvê raglāy). Verbet ḥāqaq (חקק) betyder att hugga in, gravera, inskriva; det används även om att inprägla lagar eller påbud (Jes 10:1). Bilden beskriver fullständig övervakning och bundenhet: Gud håller Jobs fötter i stocken, vakar över varje steg och lämnar märken efter hans rörelser. Det är som om Gud ”präntar hans fotspår” – inget han gör undgår den gudomliga uppmärksamheten. Job känner sig som en fånge, spårad till varje rörelse. Webster’s Dictionary (1828): PRINT – “To mark by pressure; to impress; to stamp or fix by application; to leave a mark or trace.”Alltså: att lämna ett avtryck eller en stämpel genom tryck. Det förstärker bilden: Gud har ”stämplat” eller “präglat” hans fotspår, som en mästare som intrycker sin sigill på vax eller lera;  tecken på kontroll, ägande och noggrann uppsikt. Hälen (hebr. ʿāqēv) för också tanken till Jakob – ”den som griper om hälen” – och kan symbolisera mänsklig svaghet och det som Gud följer i våra spår.]

v. 28 [*Notering: Uttrycken “as a rotten thing” och “as a garment that is moth eaten” beskriver människans förgänglighet och långsamma upplösning. Rotten thing (hebr. rāqāb, רָקָב) betyder bokstavligen röta eller förruttnelse, och används i Skriften om något som sönderfaller inifrån (jfr Ords 12:4: ”röta i benen”). Job ser sig själv som ett ting som redan håller på att förmultna – livets krafter förtärs av lidandet och dödens närhet. Den andra bilden, “as a garment that is moth eaten” (hebr. beged ʾakhalō ʿāsh), beskriver förgängelsen som långsam och tyst, likt en mal som obemärkt förstör ett tyg. Människan, liksom klädet, förbrukas utan att märka när förstörelsen sker. Webster’s Dictionary (1828) definierar rotten som:“decayed, putrid, corrupted, perished” och moth-eaten som:“consumed or injured by moths; impaired by time or decay.”. Versen avslutar Jobs tal med en stilla erkänsla av människans jordiska natur: att hon förtärs inifrån av röta och utifrån av tidens tand.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 14 [*Notering: Uttrycket “as an hireling” på sv. ”såsom en lejd daglönare” återger hebreiska keśākhîr (כְּשָׂכִיר), av roten śākar (שָׂכַר) – att hyra, leja, eller få lön. Substantivet śākhîr betyder en lejd arbetare eller daglönare, vars arbete är tidsbundet och vars vila kommer först när dagen är fullbordad. Job använder bilden också i 7:1–2, där människans dagar liknas vid en lejd tjänare som uthärdar arbetet och längtar efter skuggan och sin lön. Här (14:6) ber han att Gud ska vända sig bort, låta människan vila till dess hon fullbordar, såsom en lejd daglönare, sin dag. Det beskriver livet som en bestämd tjänstgöringstid under Guds överinseende – mödosamt men med ett slut, där vilan väntar den trogne arbetaren. Webster’s Dictionary (1828):HIRELING – “A laborer employed for wages; a person who serves for pay.”Webster noterar också att ordet ibland betecknar en som tjänar utan kärlek till arbetet, endast för lön. Job använder det dock utan förakt, som en bild av människans begränsade lott.]

v. 7 [*Notering: v. 7-9. Job använder här trädet som en bild av livets återväxt och hopp bortom döden. Ett träd som huggits ner kan spira igen, ty livet finns kvar i roten. Den hebreiska texten betonar hoppet (tiqvāh, תִּקְוָה) – samma ord som ofta används för andlig förtröstan. När vattnet når dess rötter, väcks livskraften på nytt: “genom vattnets doft det skall knoppas” (v.9). Detta är en av Skriftens mest uttrycksfulla naturbilder för uppståndelsens eller förnyelsens möjlighet – kontrasterad mot människans förgänglighet i följande verser (v.10–12). Trädet dör inte för alltid; så finns det, antyder Job, kanske även för människan ett gömt hopp i Gud. Jfr Jes 11:1 (“Och ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, och en Gren skall växa upp ut ur hans rötter.”), Jes 55:12–13 och Hos 14:6–7, där samma bild används för liv ur död.]

v. 10 [*Notering: KJV återger här den hebreiska texten troget och med djup poetisk precision: “But man dieth, and wasteth away: yea, man giveth up the ghost, and where is he?” Det sista uttrycket “and where is he?” (ve’āyēh hû’, וְאַיֵּה הוּא) betyder bokstavligen “och var är han?” – en öppen, undrande fråga. Den uttrycker existentiell förundran, inte tvärsäker förnekelse: människan dör och försvinner, men hennes tillstånd därefter är dolt för det mänskliga ögat. En del moderna översättningar ersätter detta med “and is no more” – “och han är inte mer” – vilket ändrar meningen från en öppen fråga till ett definitivt påstående om utplåning. Den hebreiska texten, liksom KJV, lämnar frågan obesvarad: “Vart har han tagit vägen?” Den rymmer både sorg och hopp, en antydan till det mysterium som Job längre fram anas i orden: “If a man die, shall he live again?” (v.14). KJV:s återgivning bevarar alltså den teologiska öppenheten i Jobs klagan: människan dör, men hennes slutliga öde ligger hos Gud, dolt men inte upphävt.]

v. 13 [*Notering: Uttrycket “keep me secret” på sv. ”hålla mig dold”  (hebr. tistīrenī, från sātar = att dölja, gömma) betyder att hållas dold eller bevarad i trygghet. Job ber att Gud ska dölja honom i graven – inte i fördömelse, utan i skyddad vila – tills Guds vrede har gått förbi och den bestämda tiden för hans återkallelse kommer. Jfr Ps 27:5 där samma rot används om Guds beskydd: “Ty i nödens stund skall han gömma mig i hans paviljong: i hans tabernakels hemlighet skall han gömma mig,..”. se också Ps 31:21. Ordet Sheol (שְׁאוֹל) betyder här graven, ej helvetet. I Karl XII:s Bibel och andra äldre svenska översättningar återges Sheol stundom med helvete, vilket förvanskar innebörden. Job ber inte om fördömelse, utan om tillflykt och vila i döden. KJV återger ordet Sheol på tre huvudsakliga sätt, beroende på sammanhang: – 1 Grave (grav) när det syftar på graven eller kroppens vila (t.ex. Job 14:13; 17:13), – 2 Pit (grop) när det beskriver djupet, fördärvet eller jordens innandöme (t.ex. Job 17:16), – 3 Hell (helvetet) när sammanhanget talar om en verklig plats av straff, i hjärtat av jorden (se Matt 12:40; Ef 4:9-10. Se också Job 26:6; Ps 9:17; 16:10). Detta visar att KJV:s översättare medvetet nyanserade ordets innebörd efter kontexten, i stället för att binda Sheol till en enda, sen teologisk betydelse. Här, i Job 14:13, är ordet graven (“grave”) den mest korrekta återgivningen – ett uttryck för vilans och väntans plats, inte för straff eller förtappelse.]

v. 14 [*Notering: Uttrycket “till my change come” på sv. ”till dess min förvandling kommer” återger hebreiska ʿad bōʾ ḥĕlīpātī (עַד בּוֹא חֲלִיפָתִי), av roten ḥālap̄ (חלף); att bytas, förnyas, förvandlas. Ordet ḥălīpāh betyder förändring, skifte, växling och används på andra ställen om förnyelse eller ombyte, inte utplåning (jfr Ps 102:26: “De skall förgås, men du skall bestå; ja, alla skall åldras som en klädnad; som en mantel, och de skall förvandlas:”). Job talar om att vänta till dess hans förändring kommer; ett uttryck för hoppet om befrielse, uppståndelse eller förnyelse efter döden. Han ser sin nuvarande kroppsliga förgänglighet som en tillfällig tjänstgöringstid, och förtröstar på att Gud en dag skall kalla honom tillbaka till liv (v.15: “Du skall kalla, och jag skall svara dig:..”). KJV:s ”change” fångar därför den dubbla betydelsen: 1. dels den fysiska förändringen (död till vila), 2. dels den framtida förvandlingen när Gud återupprättar människan. I modern engelska (och i vissa nyare översättningar) har nyansen förlorats, där “change” ibland återges som “release” eller “renewal”, vilket försvagar tanken på den slutliga förvandlingen. Job uttrycker alltså ett tidigt frö till uppståndelsetro – vilan i graven följs av en förändring, då Gud återkallar sina trogna verk (v.15).]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 15 [*Notering v. 20-21: Elifas beskriver här den ondes inre plåga och ständiga oro. Uttrycket “travaileth with pain”på sv. ”plågas av smärta” (hebr. yĕḥûl kôbēl) betyder bokstavligen att våndas, lida smärta, pinas i sitt inre; en bild av ständig ångest, samvetsnöd och rastlöshet. Den onde har ingen verklig frid: hans själ är fylld av oro över straffet som väntar, även mitt i välgången. Det följs av orden “A dreadful sound is in his ears” – bokstavligen “en förskräckelsens ljud är i hans öron” – vilket syftar på en inre röst av fruktan, ett dån av kommande dom som aldrig tystnar. Elifas’ poäng är att den gudlösa människan bär sin dom redan i sitt hjärta: hennes samvete vittnar mot henne, och även i framgång hör hon det osynliga hotets eko. Det är en gammal Biblisk sanning att “de onda har ingen frid” (Jes 48:22). Jfr 5 Mos 28:65–67; Ps 53:5; Ordsp 28:1.]

v. 22 [*Notering v. 22-24: Elifas fortsätter att beskriva den ondes inre tillstånd med starka bilder av mörker, svärd och skräck. Uttrycket “He believeth not that he shall return out of darkness” (på sv.”Han tror icke att han skall undkomma mörkret”) visar en människa som förlorat allt hop;  hennes själ är fången i mörker, och hon ser ingen väg tillbaka. “And he is waited for of the sword” (på sv. ”och svärdet väntar på honom”) betyder att fördärvet väntar honom, som en oundviklig dom. I v.23–24 utvecklas bilden: han vandrar oroligt omkring i sökande efter bröd (“Where is it?”), med vissheten att “mörkrets dag” står nära; nöd och ångest bemäktigar sig honom som “en kung redo till strid.” Detta är en psykologisk och andlig skildring av hur syndens följder plågar människan: även innan domen kommer lever hon redan i sin egen inre natt. Mörkret, svärdet och ångesten är tre steg i samma bild: 1. Mörkret – andlig blindhet och hopplöshet. 2. Svärdet – den hotande domen. 3. Ångesten – den inre förskräckelsen som till slut tar över. KJV:s språk bevarar denna ordning med både realism och poetisk tyngd. Jfr Ps 73:18–19; Ordsp 28:1; Jes 57:20–21.]

v. 26 [*Notering: Uttrycket beskriver den övermodige syndaren som rusar mot Gud såsom en krigare mot sin fiende. Hebreiska texten lyder baʿăvê gabbê māginnāyw – bokstavligen “på de tjocka utskjutningarna av sina sköldar.” Bosses (Webster 1828: “en rund utbuktning eller upphöjd del på ett sköld, som avvärjer ett slag”) syftar på de metallknoppar eller kupor som förstärkte en stridssköld. Bildspråket visar människans trots mot den Allsmäktige: han rusar fram med sina “bucklor” av självrättfärdighet och tror sig skyddad, men hans sköldar kan ej värna honom mot Gud. Elifas använder militärbilden som symbol för det andliga högmodets fåfänglighet – den som reser sig mot Gud möter ofelbart hans dom. Jfr Ps 2:1-4; Jes 27:4; Job 40:9.]

v. 27 [*Notering: Uttrycket beskriver den ondes överflöd och självtillräcklighet. Hebreiska ḥeleb betyder både fett och överflöd, rikedom, välmåga. Att “täcka sitt ansikte med fetma” är en bild för inre förhärdelse och blindhet; den som mättas av världens goda blir okänslig för Guds tilltal. Elifas menar att den stolte syndaren har dolt sitt ansikte (själens säte) under rikedomens slöja, och gjort “collops of fat on his flanks” – tjocka lager av fett på sina sidor – som tecken på sin själviska välmåga. Fetma används ofta i Skriften som symbol för högmod, förnöjsam likgiltighet och andlig slöhet: 1. “Men Jesurun blev fet och slog bakut” (5 Mos 32:15), 2.“Deras ögon står ut av fetma:..” (Ps 73:7). Den fysiska bilden bär en andlig innebörd: människan har blivit fylld av sig själv och har ingen plats för Gud.]

v. 29 [*Notering: Uttrycket “the perfection thereof” på sv. ”dess perfektion” återger hebreiska מִנְלָם (minlām), ett ovanligt ord som betyder överflöd, fullhet eller välgångens fullbordan. KJV har här översatt troget med perfection, i betydelsen välståndets fullhet eller högsta blomstring, inte moralisk fullkomlighet. Versen beskriver den ondes förgängliga framgång i tre steg: 1, han blir inte rik, 2, hans substans = egendom består inte, 3, och även om han når ett tillstånd av välgång, skall dess fullhet inte bestå på jorden. Webster’s Dictionary (1828) definierar perfection även som: “Fullständighet; fullkomlighet; det högsta tillståndet av välstånd eller excellens.” Det visar att KJV:s översättning följer 1600-talets bruk, där perfection betyder “välgångens höjdpunkt” snarare än moralisk felfrihet. KJV:s återgivning är därför språkligt och teologiskt riktig. Den visar att Elifas talar om den ondes rikedom som ofullständig och kortlivad, inte om hans andliga tillstånd.]

v. 31 [*Notering: Ordet “vanity” på sv. ”fåfänglighet” återger hebreiska שָׁוְא (shāv’), som betyder fåfänglighet, tomhet, falskhet, bedräglighet. Roten shāva’ betyder att vara tom, innehållslös, värdelös, och används ofta i Skriften om bedräglig trygghet, falska ord eller meningslös ondska (jfr Ps 12:3; Jes 30:7; 41:29). Uttrycket betyder därför: “Låt inte den bedragne sätta sin förtröstan till det tomma, det falska.” KJV översätter troget med vanity; inte i modern betydelse av “självupptagenhet”, utan i sin äldre Bibliska mening: tomhet, meningslöshet, värdelöst bedrägeri. Webster’s Dictionary (1828) förklarar vanity som: “Tomhet; brist på substans; fruktlösa önskningar; falsk stolthet; triviala strävanden.”. Elifas varnar att den som vilseletts av fåfänga ting får samma lön som sitt svek: ”ty fåfänglighet skall vara hans lön” (“for vanity shall be his recompence.”) Versen uttrycker den Bibliska principen att den som sätter sin förtröstan till tomhet, får tomhet till återgäld. Detta tema återkommer i Ps 62:10 och Jer 2:5 – “de vandrade efter fåfänglighet och blev själva fåfängliga.”]

v. 34 [*Notering v. 34-35: Elifas avslutar sitt tal med en kraftfull domsbild: “The congregation of hypocrites shall be desolate, and fire shall consume the tabernacles of bribery.”Uttrycket “congregation of hypocrites” betyder bokstavligen de skrymtaktigas samfund – de som yttre sett har fromhet, men vars hjärtan är falska. Deras “tabernakel” (tält) symboliserar deras liv och hus, deras tillfälliga trygghet, som nu skall förtäras av eld – en bild för Guds dom, samvetets förbrännande vittnesbörd och deras slutliga undergång. Ordet “bribery” syftar här på orätt vinning eller mutor, d.v.s. en falsk grund för deras välstånd. Elifas målar upp en moraliskt rättvis värld där hyckleri och korruption inte kan bestå: även om de skrymtaktiga tycks blomstra, kommer deras församling att bli öde och deras tält brinna upp. Vers 35 fördjupar bilden:“They conceive mischief, and bring forth vanity, and their belly prepareth deceit.”Detta är en andlig graviditetsmetafor – ondskan avlas i hjärtat, växer i hemlighet, och föder tomhet. Människan bär synden inom sig som en fruktlös börda. Jfr Ps 7:14–16; Jak 1:14–15. Elifas’ ord är poetiskt sanna, även om de i sammanhanget riktas orätt mot Job. De uttrycker ändå en biblisk princip: det hycklande livet leder till ödeläggelse; sanningens eld förtär det falska.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 9 [*Notering v. 9-10: Job beskriver här sitt lidande i bilder som växlar mellan Guds vrede och människors hån. Uttrycket “He teareth me in his wrath” (hebr. ṭārap b’appō, טָרַף בְּאַפּוֹ) betyder bokstavligen “han sliter mig i stycken i sin vrede” – en stark poetisk bild av Gud som ett rovdjur som går till angrepp. Det uttrycker Jobs känsla av att vara söndersliten av Gud själv, maktlös inför den Allsmäktiges hand (jfr Job 10:16). Men direkt därefter skildras också hans mänskliga fiender: “They have gaped upon me with their mouth; they have smitten me upon the cheek reproachfully.”Att “gapa med munnen” (pāʿar pāh) är en gammal semitisk idiom för hån och förakt, där fienden öppnar sin mun i triumf mot den fallne. Att “slå på kinden” var den yttersta förolämpningen (jfr Klag 3:30; Matt 5:39). Bilden är både fysisk och profetisk: Jobs lidande beskrivs på ett sätt som förutsäger Kristus egen förnedring: – “All they that see me laugh me to scorn… they gape upon me with their mouths” (Ps 22:7, 13),– “They smote him with the palms of their hands” (Joh 19:3). KJV återger originalets kraft: Job upplever att Gud själv har vänt sig mot honom, och att människor därtill föraktar honom; en dubbel smärta som speglar den lidandes oskuld inför både Gud och människor.]

v. 12 [*Notering v. 12-13: Job beskriver här sin lidande upplevelse i militära bilder, som om Gud själv vore en bågskytt som riktar sina pilar mot honom. Uttrycket “He hath set me up for his mark” betyder bokstavligen att Gud har ställt honom upp som måltavla, ett mål för sina slag. Hebreiska mattārāh (מַטָּרָה) betyder “mål” eller “skjutmärke”. Det är en bild av total utsatthet: Job står ensam inför Guds kraft, utan skydd. “His archers compass me round about” syftar på de prövningar och plågor som träffar honom från alla håll. De är som Guds “pilar”; träffande, skarpa, och till synes obarmhärtiga. I fortsättningen säger han: “he cleaveth my reins asunder… he poureth out my gall upon the ground”; stark poetisk symbolik för hur Gud har genomborrat hans innersta och tömt honom på livskraft. KJV:s översättning bevarar hela den Bibliska kraften i bilden: den lidande människan upplever sig som måltavla för den gudomliga bågen, även om hon inte förstår syftet. Job beskriver inte Gud som ond, utan som ofattbar; en kraft som prövar honom till bristningsgränsen. Bilden återkommer i andra poetiska texter: 1. “Thine arrows stick fast in me” (Ps 38:2), 2.“He hath bent his bow, and set me as a mark for the arrow” (Klag 3:12–13).Elifas har tidigare sagt att Gud slår de ogudaktiga med sina pilar (Job 5:17–18), men här vänder Job bilden: även den rättfärdige kan stå som Guds måltavla – inte för undergång, utan för prövningens skull.]

v. 15 [*Notering: Uttrycket beskriver den övermodige syndaren som rusar mot Gud såsom en krigare mot sin fiende. Hebreiska texten lyder baʿăvê gabbê māginnāyw – bokstavligen “på de tjocka utskjutningarna av sina sköldar.” Bosses (Webster 1828: “en rund utbuktning eller upphöjd del på ett sköld, som avvärjer ett slag”) syftar på de metallknoppar eller kupor som förstärkte en stridssköld. Bildspråket visar människans trots mot den Allsmäktige: han rusar fram med sina “bucklor” av självrättfärdighet och tror sig skyddad, men hans sköldar kan ej värna honom mot Gud. Elifas använder militärbilden som symbol för det andliga högmodets fåfänglighet – den som reser sig mot Gud möter ofelbart hans dom. Jfr Ps 2:1-4; Jes 27:4; Job 40:9.]

v. 16 [*Notering: Ordet “foul” i KJV återger hebreiska ḥāmar (חָמַר), som betyder att mörkna, svälla upp, eller bli förvridet. Det beskriver inte orenhet i moralisk mening, utan fysiskt vanställdhet och förmörkning genom sorg. KJV:s “foul” följer 1600-talets engelska användning, där ordet kunde betyda “missfärgad, förvriden, eller nedsmutsad” (Webster 1828: “stained; discolored; defiled”). Job säger alltså att hans ansikte har blivit förmörkat och vanställt av tårar, hans ögon svullna och hans blick matt; yttre tecken på djup inre smärta. Uttrycket “the shadow of death” på hans ögonlock förstärker bilden av livets förbleknande ljus. Jfr Ps 6:7; Klag 4:8.]

v. 19 [*Notering v. 19-21: I sin djupaste förtvivlan uttalar Job här ord med profetisk klarsyn. Trots att Gud synes vara hans motståndare, tror han att det i himlen finns “ett vittne” och “en försvarare” (record = försvar, vittnesbörd, bekräftelse). Det hebreiska ordet för “witness” är ʿēd (עֵד) – en som vittnar eller talar sanning inför en domare. Job ser med trons blick mot en himmelsk försvarare som känner hans oskuld. När han sedan ropar: “O that one might plead for a man with God, as a man pleadeth for his neighbour”, uttrycker han längtan efter en medlar; någon som kan föra människans sak inför Gud. Det hebreiska verbet rîb (רִיב) betyder att försvara, att föra en rättssak. KJV:s ordval “plead” (Webster 1828: “att argumentera eller ingripa till förmån för någon annan inför en domare”) visar att Job föreställer sig en förbönsroll i himmelen, en föregångare till det Nya Testamentets uppenbarelse om Kristus som vår medlare (1 Tim 2:5; Hebr 9:24; 1 Joh 2:1). Job tror alltså;  mitt i klaga; att någon i himmelen kan tala för människan inför Gud. Detta är ett av Gamla Testamentets klaraste förebud om den kommande Medlaren. Jfr Job 9:33; 19:25–27.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 3 [*Notering: Uttrycken ”lay down”, ”surety” och ”strike hands” är juridiska och bildliga. I 1600-talets engelska (se också Webster Dictionary 1828) betyder ”lay down” att fastställa eller stadfästa något, ofta som grund för ett avtal. ”Surety” betyder en borgensman eller garant, någon som åtar sig att svara för en annans sak eller skuld. ”To strike hands” syftar på den forntida sed att bekräfta ett förbund eller avtal genom att slå händer, motsvarigheten till att skaka hand som tecken på bindande överenskommelse. Job vädjar till Gud själv att bli hans borgensman, eftersom ingen människa vill försvara eller gå i god för honom. Denna begäran uttrycker en djup andlig insikt; en längtan efter en surety inför Gud, en medlare som kan stå mellan Gud och människan. Den tanken uppfylls i Kristus, som kallas “en garant av ett bättre testamente” (Hebr 7:22). Jfr Ords 17:18; 22:26.]

v. 6 [*Notering: Byword betyder (Webster 1828) ett ordspråk eller ett hånfullt talesätt; något som används som exempel på förakt eller olycka. Job har blivit ett spottord bland folket, en som man talar om i förnedring. Tabret betyder tamburin eller handtrumma, ett instrument för glädje och dans. Kontrasten visar hur Job gått från ära och glädje till skam och förakt. Jfr 5 Mos 28:37; Ps 44:14; Jes 14:4.]

v. 8 [*Notering: Ordet rättsinniga återger KJV:s upright (hebr. yāšār, יָשָׁר), vilket betyder “rak”, “uppriktig”, “rättsinnig” eller “hederlig”. Det beskriver en människa vars liv är moraliskt rättvänt inför Gud; en som vandrar ärligt, utan svek eller förvändhet. Webster’s 1828 definierar upright som: “Ärlig; rättvis; följer rättfärdighet i alla sociala kontakter; avviker inte från korrekta moraliska principer.” De rättsinniga är alltså de som håller fast vid rättfärdighet även när världen är orättvis. De häpnar över Jobs lidande, men deras förundran leder dem till insikt om hycklarens fördärv. Jfr Ps 11:7; Ords 2:7, 15, 21; Job 1:1.]

v. 9 [*Notering v. 9-10: Mitt i sin mörkaste prövning uttalar Job ett ord av tro och visshet: “The righteous also shall hold on his way, and he that hath clean hands shall be stronger and stronger.”Uttrycket “hold on his way” betyder bokstavligen att stå fast på den väg han vandrar, att inte vika från rättfärdighetens stig trots lidandet. Den hebreiska texten använder verbet ḥāzaq (חָזַק) – att hålla fast, att bli stark – samma rot som i “he shall be stronger and stronger.”. Job uttrycker därmed tron på den rättfärdiges uthållighet: även om vägen är fylld av mörker och prövning, skall den som har rena händer växa i styrka. Det är ett uttryck för andlig seghet och trofasthet under lidande – samma princip som återkommer i Ps 84:8: “De gå från kraft till kraft.” I kontrast (v.10) beskriver han de ogudaktiga: “men kom igen, I alla, ty jag finner ingen vis man bland er.” Här vänder han sig mot sina falska tröstare; de förstår inte den rättfärdiges väg, som stärks just genom prövningen. Denna vers är ett nyckelord i hela Jobs bok: den sanna rättfärdigheten består inte i att slippa lidande, utan i att hålla fast vid Gud mitt i det. Jfr Ps 37:24; Ords 4:18; Rom 5:3–5; Jak 1:12.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 13 [*Notering: Uttrycket dödens förstfödde syftar på den yttersta och mest fruktansvärda dödskraften; det som leder till den slutliga fördärvelsen. I hebreiskan står bekôrê māvet (בְּכוֹרֵי מָוֶת), ordagrant “dödens förstfödde”. Bilden grundar sig på ett forntida semitiskt idiom, där “förstfödd” betecknar det främsta, starkaste eller mäktigaste inom en viss kategori. Exempelvis kallas Israel “min förstfödde” (2 Mos 4:22), och Messias “den förstfödde, den högste bland jordens kungar” (Ps 89:27). På samma sätt används här “dödens förstfödde” för att beteckna dödens mest förgörande kraft – den plåga eller dödsängel som drabbar den onde. Jfr 2 Mos 12:29; Ps 78:51; Ps 89:27; Jes 14:30.]

v. 21 [*Notering: Versen sammanfattar Bildads tal och speglar den forntida vedergällningstanken: att den ogudaktiges lidande alltid är bevis på skuld och Guds dom. I den värld Job levde i ansågs framgång och välgång vara tecken på Guds välbehag, medan olycka och sjukdom tydde på synd. Bildad beskriver därför den gudlöse som en som mister allt – hem, barn, namn och ljus; vars plats blir ödslig. Men Jobs bok visar att denna förenklade tankemodell inte alltid gäller: den rättfärdige kan lida utan skuld, och Guds vishet övergår människans bedömning. Uttrycket den som icke känner Gud betecknar här inte bara en ateist, utan en människa utan gemenskap och fruktan för Herren. Jfr Ps 73:3–17; Job 1:1; Joh 9:2–3.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 6 [*Notering: Uttrycket beskriver hur Job upplever sig infångad i Guds nät; hjälplös, utan utväg. Bilden av nätet används ofta i Skriften som symbol för försynens ofrånkomlighet eller Guds doms snara (jfr Klag 1:13; Hes 12:13). Job ser inte Guds hand som beskyddande utan som fångande: Gud har störtat honom från hans höjd och omgivit honom med lidandets garn. Denna bild fördjupar hans inre kamp; han erkänner fortfarande att Gud styr, men förstår inte syftet. Jfr Klag 1:13; Ps 140:5; Hes 12:13.]

v. 20 [*Notering: Uttrycket “skinnet på mina tänder” (hebr. beʿōr šinnay, בְּעוֹר שִׁנָּי) är ett äldre idiom för den yttersta knapphetens gräns; att nätt och jämnt undkomma döden. Tänderna har inget verkligt “skinn”, och bilden understryker därför hur nära förintelsen Job har varit: han har ingenting kvar, blott livet självt. Webster’s 1828 förklarar idiomet: “Att undkomma med nöd och näpp;  att knappt undkomma; att räddas med minsta möjliga marginal.” Job säger alltså: Jag har undkommit med knappast mer än livet. Jfr Amos 3:12; Sak 3:2.]

v. 25 [*Notering v. 25-27: Orden är bland de mest kända i hela Job och bär djup profetisk betydelse. Ordet återlösare (hebr. go’el, גֹּאֵל) betyder den närmaste frände som har rätt att lösa eller återköpa; t.ex. återlösa mark (3 Mos 25:25) eller försvara en släkting (Rut 4:4–6). I andlig mening är go’el den som friköper den förlorade. Job uttrycker här en oförlorad tro mitt i lidandet: han vet att hans Återlösare lever, och att denne en dag skall träda fram på jorden. Verserna 26–27 vittnar om tro på uppståndelse: även efter kroppens förstörelse skall Job själv skåda Gud, inte genom någon annan, utan “i mitt kött” – dvs. i förnyad existens. KJV:s ordval sammanfaller med den messianska tron: Kristus som den levande Återlösaren och uppståndelsens Herre. Jfr Jes 41:14; Ps 49:15; Joh 11:25–26.]

[*Ordstudie v. 25: ”Återlösare”, hebreiska ordet go’el (גֹּאֵל) betyder “återlösare” eller “frände-lösare”, och kommer från roten ga’al – att återlösa, friköpa, befria eller hämnas en släkting. I Mose lag hade go’el flera juridiska funktioner: 1. att lösa tillbaka egendom som sålts (3 Mos 25:25), 2. att lösa en släkting ur slaveri (3 Mos 25:47–49), 3. att hämnas en mördad släkting som “blodshämnare” (4 Mos 35:19), 4. och att upprätta släktens namn genom Leviratäktenskap (Rut 4:4–6). I Jobs bekännelse (Job 19:25) används go’el i en djup andlig mening: han ser Gud själv som sin Återlösare, den som skall stå upp för honom efter döden och återge honom rättfärdighet. I frälsningshistorien uppfylls denna roll i Kristus, som är människans go’el – vår friköpare från syndens och dödens slaveri (Jes 41:14; Tit 2:14). Ordet bevarar därmed både den juridiska och frälsningsmässiga innebörden: den som har rätt, makt och vilja att återlösa. Jfr 3 Mos 25:25; Rut 4:4–6; Jes 41:14; Jes 59:20; Tit 2:14.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 3 [*Notering: Uttrycket “the check of my reproach” betyder ordagrant “tillrättavisningen av min vanära” på svenska. Ordet ”check” (Webster 1828) betyder tillrättavisning, förebråelse, återhållande eller tillbakahållande ord, och reproach betyder smädelse, skam, vanära. Sofar säger alltså: “Jag har hört den tillrättavisning som innebär smädelse mot mig.” Han syftar på Jobs ord i föregående kapitel (Job 19), där Job anklagat sina vänner för grymhet. Uttrycket visar att Sofar uppfattar Jobs tal som en personlig kränkning och därför känner sig manad att svara, driven av “sin förstånds ande”. Jfr Ords 9:7–8; Ps 119:39.]

v. 5 [*Notering: Uttrycket uttrycker den klassiska vedergällningstanken: att den ondes framgång är kortvarig och snabbt slocknar. I hebreiskan står rinnah (רִנָּה) “jubel, triumf, glädjerop” och kontrasteras mot “för evigt” i nästa vers (v.7). Sofar framställer detta som en självklar sanning “sedan människan blev satt på jorden” (v.4). Den ondes glädje kan nå höjden av ära och makt, men den är flyktig och försvinner som en dröm (v.8). I Skriften är detta ett återkommande tema: syndens njutning varar blott för en tid (Hebr 11:25), medan den rättfärdiges lön är beständig. Jfr Ps 37:35–36; Ords 24:19–20; Hebr 11:25.]

v. 14 [*Notering v. 14-16: Bilden av giftet i tarmarna och huggormens galla (hebr. ro’sh pethen, רֹאשׁ פֶּתֶן) beskriver syndens inre förgiftning: det som en gång smakat sött blir dödligt i människans inre. Sofar säger att den onde “gömmer” sin ondska som något ljuvligt under tungan (v.12–13), men den förvandlas inom honom till bitterhet och död. Galla står i hebreiskan ofta för gift eller bitterhet (5 Mos 32:32–33; Ps 140:3). Huggormen (pethen) var i forntida Israel sinnebilden för dolt, dödligt bedrägeri — tyst, snabb och förgörande. Bilden för tanken att syndens lön inte är yttre, utan inre: den bär döden i sig själv. Jfr 5 Mos 32:33; Ps 140:3; Rom 6:23.]

v. 16 [*Notering: Asps (hebr. pethen) och viper (hebr. ephʿeh) beteckna båda giftiga ormar, troligen arter av kobra eller huggorm. Enligt Webster’s Dictionary 1828 betyder asp: En liten, giftig orm, vars bett sägs orsaka död genom sömnighet. (“A small, poisonous serpent, whose bite is said to cause death by sleepiness.”). Uttrycket bygger på den antika uppfattningen om aspis, troligen den egyptiska kobran (Naja haje) vars neurotoxiska gift förlamar och leder till en stillsam, sömnlik död. Webster återger alltså den klassiska bilden av en tyst död genom insomnande, snarare än en våldsam förgiftning, vilket också passar den poetiska och andliga betydelsen i Jobs bok. I Biblisk symbolik står asps och vipers för dold, förförisk och dödlig ondska. Att “suga ormens gift” betyder att ta syndens gift in i sitt inre; först som något sött (v.12–13), men som blir dödligt i slutänden. Uttrycket “huggormens tunga skall dräpa honom” är symboliskt: verkliga ormar dödar inte med tungan (den är ett luktorgan), utan med sitt gift. Därför används tungan här bildligt för de bedrägliga och dödande ord som liknas vid ormens lögn; samma bild som i 1 Mos 3, där ormens ord förde död genom bedrägeri. Den dödande “tungan” står alltså för syndens förföriska ord, inte ett fysiskt organ. Jfr 1 Mos 3:1–5; Ps 58:4; Ps 140:3; Rom 3:13.]

[*Språknot v. 16 – The viper’s tongue. Ormens tunga är inte ett vapen, utan ett lukt- och känselorgan. Den kluvna tungan samlar upp doftpartiklar från luften och för dem till Jacobsons organ i gommen som är delad, en för varje tungspets, där doften “avläses”. Ormen “smakar” därmed luften för att känna byte eller fara. Bibliskt språk använder därför “ormens tunga” symboliskt, för att uttrycka bedrägliga, förgiftande ord, inte biologisk förmåga.]

v. 23 [*Notering: Uttrycket “Gud skall låta sin vredes glöd regna över honom” använder eld och storm som bilder för Guds dom. Den hebreiska texten beskriver en kraftfull scen: “Gud skall sända över honom sin vredes glöd (ḥărôn ’appô) och låta den regna över honom medan han äter.” Bilden påminner starkt om förstörelsen av Sodom och Gomorra, “Då lät HERREN svavel och eld regna över Sodom och Gomorra från HERREN ur himmelen.” (1 Mos 19:24). Den upprepas även i Ps 11:6: “Över de onda skall han låta snärjor regna, eld och svavel”. Uttrycket “medan han äter” understryker ironin i Guds rättvisa: den onde försöker fylla sitt inre med rikedom (v.20–22), men just i det ögonblicket faller domen. Det är den omedelbara vedergällningens bild – Gud slår till mitt i välmågan. Språkligt bär ordet ḥărôn (חרון) innebörden av brinnande vrede eller förbrännande hetta – ett återkommande ord för Herrens vrede i GT. Teologiskt handlar det inte bara om fysisk eld, utan om den förtärande rättvisan som drabbar synden, motsvarande Nya Testamentets bild av “Guds vrede uppenbarad från himmelen” (Rom 1:18). Jfr 1 Mos 19:24; Ps 11:6; Ps 18:13–14; Rom 1:18.]

v. 24 [*Notering: Versen beskriver den ondes ofrånkomliga undergång. Han försöker fly “järnvapnet”; symbolen för kraft och förstörelse; men genomborras av “stålbågen”. I forntida strid var bågar av stål tecken på styrka och precision (jfr Ps 18:34 och 2 Samuel 22:35: “Han lär mina händer att kriga, så att en båge av stål är bruten av mina armar.”). Bildens innebörd är teologisk: Den onde kan icke undfly Guds dom. Hans försök att rädda sig blir förgäves; vapnet han fruktar ersätts av ett ännu säkrare som träffar honom. Detta är ett återkommande tema i Skriften; människan kan inte gömma sig undan Guds rättvisa. Jfr Ps 18:34; 1 Sam 2:9; Amos 5:19; Rom 2:3.]

v. 29 [*Notering; Vers 29 utgör Sofars slutord och sammanfattar hela hans tal. Uttrycket “den ondes lott” (hebr. ḥēleq rāšāʿ) och “den arvedel som är honom tillsagd av den Allsmäktige” (naḥalāh mimmāddai El Shaddai) beskriver den tillskiftade del eller andel som Gud tillmäter människan; här i meningen den straffdom och olycka som tillfaller den onde som hans rättmätiga arv. Ordet lott (ḥēleq) betyder ursprungligen en tilldelad del, ofta genom lottkastning (som i Jos 14:2; Ps 16:5), och används i Bibeln både för välsignelse och dom. Sofar ser alltså Guds dom inte som tillfällig, utan som något förordnat och fastställ; den ondes öde är hans “lott” i livet, lika bestämd som den rättfärdiges arv hos Gud. Teologiskt uttrycker detta den vedergällande rättfärdighetens princip, men i Jobs bok visar Herren senare att denna människosyn är ofullständig. Den “lott” som Sofar talar om är verklig som dom över ondskan, men kan inte förklaras som orsaken till Jobs lidande. Jfr Ps 11:6; Ps 16:5; Jes 57:6; Dan 12:13.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 7 [*Notering v. 7-13: Här ställer Job den fråga som genomsyrar all vishetslitteratur: Varför tycks de onda leva i framgång, medan den rättfärdige lider? Hans ord utmanar vännernas vedergällningsteologi; tanken att välgång alltid är belöning och lidande alltid straff. Job beskriver hur de gudlösa inte bara överlever, utan blir gamla, starka och välsignade med barn, trygghet och glädje (v.7–13). De lever i prakt, dans och musik, och går till graven utan lidande. Job observerar världen sådan den faktiskt är, inte sådan hans vänner säger att den borde vara. Detta markerar ett avgörande skifte i boken: Jobs tro vilar inte längre på moralisk enkelhet utan söker verklig rättfärdighet inför Gud. Denna fråga – varför Gud tillåter de ondas välgång; blir sedan ett huvudtema i Psaltaren (Ps 37; Ps 73) och i profeterna (Jer 12:1; Hab 1:13). Teologiskt visar Job att Guds styre inte kan mätas genom människors yttre framgångar. Gud handlar i djupare vishet än den mänskliga rättvisans omedelbara vedergällning. Jfr Ps 37:1–7; Ps 73:3–12; Jer 12:1–2; Hab 1:13.]

v. 12 [*Notering: “De ta tamburin och harpa, och fröjda sig vid orgelns ljud”  (“They take the timbrel and harp, and rejoice at the sound of the organ”) Versen beskriver de ondas yttre glädje som musik, dans och fest utan tanke på Gud. Timbrel (tamburin), harp och organ (hebr. ʿûgāb, blåsinstrument) användes för glädje och underhållning, men här i en världslig och självisk mening. Ordet organ på sv. orgel syftar på instrument med rör eller pipor och behöver ingen modern ersättning som pipe (pipa) eller flute (flöjt). KJV bevarar den poetiska värdigheten och de Bibliska tonfallen från 1 Mos 4:21, där Jubal kallas “fader till alla som spela på harpa och orgel.”. Job kontrasterar denna tomma glädje med den rättfärdiges lott: de gudlösa “i ett ögonblick fara de ned i graven” (v.13). Jfr 1 Mos 4:21; Ps 150:4; Amos 6:5; Job 30:31.]

v. 15 [*Notering: Denna vers uttrycker den öppna gudsförnekelsens och självtillräcklighetens ande. De onda, som Job beskriver, lever i välgång och säger i sitt hjärta: “Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad gagnar det oss om vi åkalla honom?”. Detta är den naturliga konsekvensen av stolthetens välstånd; människan ser inget behov av Gud när allt synes gå väl. Orden ekar Faraos trots i 2 Mos 5:2: “Vem är HERREN, att jag skulle lyda hans röst?” och senare Psaltaren 10:4: “Den onde.. kommer icke att söka efter Gud: Gud är icke i alla hans tankar.” Teologiskt uttrycker versen den praktiska ateismen: att leva som om Gud inte fanns, därför att man ser sig själv som självförsörjande. Det är samma ande som förkastar all tillbedjan och menar att tro inte lönar sig; ett mönster som genom Bibeln alltid föregår dom (jfr Mal 3:14–15). Jobs poäng är dock inte att rättfärdiga detta tänkesätt, utan att visa hur världen tycks belöna det. Han ser detta som en gåta: hur kan de som talar så mot Gud ändå leva i trygghet? Frågan hänger kvar utan svar tills Gud själv talar i slutet av boken. Jfr 2 Mos 5:2; Ps 10:4; Ps 73:11; Mal 3:14–15; Rom 1:21.]

v. 23 [*Notering v. 23-26: Job målar här en dubbel scen: den ene lever och dör i överflöd, den andre i fattigdom och sorg; men båda slutar i stoftet. Verserna visar att döden är den stora utjämnaren. Varken rikedom eller välmåga, fattigdom eller lidande kan ändra det slutliga utfallet. Den som dör “i full styrka” (bĕʿaṣmāw shĕlēm) har “bröst fulla av mjölk”, en orientaliskt poetisk bild för överflöd och hälsa; medan den andre “dör i själens bitterhet” utan att ha smakat lycka. Men, säger Job: “De ligga båda i stoftet, och maskar täcka dem.”. Här krossar Job den vedergällningslära hans vänner håller fast vid. Han säger i sak: Gud låter både den rike och den lidande dö; världen visar ingen tydlig rättvisa. Denna insikt förbereder vägen för Bibelns senare uppenbarelse om uppståndelsen (jfr Job 19:25–27; Pred 9:2–3). Bildligt påminner stycket om Predikaren 9:2–3, där “allt händer alla”, och Ps 49:10–12, där människans ära ej kan rädda henne från graven. Jfr Ps 49:10–12; Pred 9:2–3; Job 14:10–12; Rom 3:23.]

v. 24 [*Notering: ”Hans bröst är fulla av mjölk”. Versen är bildlig och beskriver = en människa som dör i full fysisk hälsa och välmåga. Uttrycken “hans bröst är fulla av mjölk” och “ben fuktade av märg” är poetiska idiom för näring, styrka och livskraft. De hör till samma semitiska bildspråk som ofta används i Job: rikedom och fruktbarhet beskrivs genom fyllighet, vätska och mättnad (jfr Job 29:6; Ps 92:14). Den hebreiska texten kan återges: “Hans kar är fyllda av mjölk, hans ben är uppfriskade av märg.” Det syftar inte på verkliga kärl eller djur, utan på människans kropp; bilden av ett liv som ännu är starkt och friskt när döden kommer. KJV:s återgivning ligger nära denna mening, men senare Bibelöversättningar som försökt göra texten bokstavlig (“hans tarmar är fulla av fett”, “hans kärl är fulla av mjölk” etc.) har förlorat den poetiska innebörden. Som i mycket av hebreisk poesi används konkret kroppsspråk för att uttrycka inre och andlig vitalitet. Job kontrasterar i denna vers den välmående människan med den som “dör i själens bitterhet” (v.25): båda slutar ändå i stoftet (v.26). Poängen är alltså inte fysiologisk, utan moralisk; välgång är ingen garanti för rättfärdighet eller gudsfruktan. Jfr Job 29:6; Ps 73:4–5; Pred 9:2–3.]

v. 30 [*Notering: ”De onda är förbehållna för förgörelsens dag”. Uttrycket beskriver den gudlöses tillfälliga trygghet. Job säger inte att Gud godkänner den onde, utan att Guds dom ibland dröjer. Den onde tycks leva i fred, “är förbehållna för förgörelsens dag”, det vill säga hålls kvar till en bestämd tid för dom och vedergällning. Det hebreiska ordet för “besparas” (יִחָשֵׂךְ, yichasékh) betyder “hållas tillbaka” eller “skonas”. Bilden är av en människa som undgår straff i denna tid, men förvaras för Guds framtida dom; likt en förbrytare som ännu inte förts inför rätta. I Jobs sammanhang är detta en direkt motsägelse till vännernas lära om omedelbar vedergällning: de menade att Gud alltid slår till genast. Job ser däremot att många onda lever tryggt, och att domen ofta är uppskjuten, inte upphävd. Samma tanke återkommer i Ps 73:17–19 och Rom 2:4–5, där Guds tålamod och långmodighet missförstås som likgiltighet, men i själva verket samlar upp vrede till vredens dag. Profetiskt kan uttrycket också syfta fram mot Antikrists tid, då den onde “besparas” ett tag innan han förgörs vid Herrens ankomst (jfr 2 Tess 2:8). Jfr Ps 73:17–19; Pred 8:11; Rom 2:4–5; 2 Tess 2:8; 2 Pet 2:9.]

v. 32 [*Notering: Versen uttrycker den ironiska kontrasten mellan den ondes liv och hans död: han dör, men får ändå en hedersam begravning. Uttrycket “föras till graven” (hebr. qevarot) syftar på själva gravplatsen, människans jordiska vila. Frasen “förbli i gravkammaren” (hebr. gaddish, KJV tomb) syftar däremot på en byggd eller markerad grav; en gravkammare eller högtidlig viloplats. KJV:s distinktion mellan orden ”grave” och ”tomb” återger en poetisk parallellism: 1.Grave = dödens plats, där kroppen förs ner;  platsen för död och förgängelse. 2.Tomb = den yttre kammaren eller gravhögen, där kroppen “förblir” på platsen för kvarlevor och minne. Att han “förblir” där antyder stillhet och varaktighet; en sorts yttre ära efter döden. Job visar att även den onde kan få en vaktad och vördnadsfull grav, men detta yttre minne döljer bara själens verkliga tomhet. Poängen är densamma som i Ps 49:17 och Pred 8:10: de som levde utan Gud kan få praktfulla begravningar, men deras ära följer dem inte i döden. Jobs verkliga hopp ligger inte i gravkammaren, utan i den levande Återlösaren (Job 19:25–27). Jfr Ps 49:17; Jes 14:18–19; Pred 8:10; Job 19:25–27.]

v. 33 [*Notering: Uttrycket “jordklumparna i dalen” (hebr. ʿāphar nāḥal) beskriver jordlagret som täcker den döde; alltså själva graven i dalen där kroppen vilar. Enligt Webster’s Dictionary 1828 betyder “clod” – “en klump av jord eller lera” (a lump of earth or clay), men användes även bildligt om människan som skapad av jord: “a clod of clay”. I Bibliskt språk blir därför ordet ”clods” en påminnelse om människans jordiska natur och förgänglighet (jfr 1 Mos 3:19). När Job säger att “jordklumparna skall vara ljuvliga för honom”, är det en ironisk bild av dödens vila. Jorden som en gång bar honom blir nu hans täcke; dess “sötma” ligger i stillheten; den tysta vila som återstår även för den ogudaktige. Uttrycket “ljuvliga” (matôq) betecknar inte verklig glädje, utan mildhet och stilla ro: döden är det enda som längre inte motsäger honom. “Dalen” syftar på begravningsplatsen (ofta i låg terräng utanför staden), där man lade både rika och fattiga. Job ser hur även den ogudaktige får vila där, vördnadsfullt begravd, och säger med bitter realism: “Och varje människa skall följa efter honom, såsom otaliga har gått före honom.”: Alltså, döden förenar alla. Den mäktiges gravjord är lika mild som den ringes. Jobs ord framhäver människans gemensamma slut och antyder att sann rättvisa inte uppenbaras i döden, utan endast hos Gud själv. Jfr 1 Mos 3:19; Ps 49:14; Pred 3:19–20; Job 3:17–19.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 4 [*Notering: Uttrycket for fear of thee i KJV återger den hebreiska frasen hamîrʾāthekā – ordagrant ”för din fruktans skull”. Ordet fear kan här förstås på två sätt: 1.Subjektivt – ”din gudsfruktan” (som många moderna översättningar: ”Är det för din gudsfruktan som han straffar dig?”), eller 2. Objektivt – ”fruktan för dig”, dvs. Gud fruktar dig. KJV följer det objektiva bruket, vilket framgår av sammanhanget: Elifas talar ironiskt. Han frågar inte om Gud straffar Job för hans gudsfruktan, utan om Gud skulle tillrättavisa honom av fruktan för honom; något absurt. Därigenom understryker Elifas att Gud är suverän och aldrig fruktar människan. Webster’s Dictionary (1828) definierar reprove som:“To blame, to censure, to charge with a fault, to convince of guilt.”Alltså: att tillrättavisa eller visa någon tillrätta genom överbevisning om skuld. KJV:s formulering “Will he reprove thee for fear of thee?” betonar att Guds domar inte drivs av rädsla utan av rättvisa. KJV:s syntax bevarar den teologiska kraften och retoriska ironin i Elifas’ ord, medan moderna översättningar väljer en mildare mening – ”för din gudsfruktans skull” – vilket dock försvagar den sarkastiska tonen i kontexten (v. 2–5).]

v. 5 [*Notering v. 5-6: Elifas går från ironi till direkt anklagelse. Han hävdar att Jobs lidande är bevis på stor synd: “Is not thy wickedness great? and thine iniquities infinite?”. Han påstår sedan specifika orättfärdigheter (v. 6): att Job tagit pant utan orsak, och berövat de nakna deras kläder – symboler för grymhet, orättfärdig vinst och brist på barmhärtighet. Enligt Webster’s Dictionary (1828) betyder wickedness – ”Avvikelse från den gudomliga lagens regler; ond disposition eller onda handlingar.” och orättfärdighet. ”Orättvisa; orättfärdighet; en avvikelse från rättfärdighet.” (“Departure from the rules of the divine law; evil disposition or practices.”och iniquity. “Injustice; unrighteousness; a deviation from rectitude.”). Elifas’ språk är juridiskt: great och infinite uttrycker inte bara mängd utan moraliskt djup – ett tillstånd av oändlig skuld inför Gud. Detta är dock en felaktig tillämpning av teologin om vedergällning. Elifas antar att lidande alltid är följden av personlig synd (jfr Joh 9:2–3). Han missförstår därmed Guds syfte med Jobs prövning. I v. 6 beskriver han handlingar som stred mot Mose lag (2 Mos 22:26–27; 5 Mos 24:6, 10–13), men dessa anklagelser saknar grund i berättelsen – de är Elifas’ retoriska försök att pressa Job till bekännelse.]

v. 7 [*Notering v. 7-9: Elifas fortsätter sin falska anklagelse mot Job genom att rada upp påstådda synder mot barmhärtighetens lag. “Thou hast not given water to the weary to drink, and thou hast withholden bread from the hungry… Thou hast sent widows away empty, and the arms of the fatherless have been broken.”Dessa bilder är typiska i vishetslitteraturen för social orättfärdighet – att vägra hjälp åt de behövande, änkor och faderlösa, vilket enligt Skriften väcker Guds vrede (jfr 2 Mos 22:22–24; 5 Mos 15:7–11; Jes 1:17). Webster’s Dictionary (1828) definierar withhold som: ”Att hålla tillbaka; att vägra att bevilja; att avstå från att ge.” (“To keep back; to refuse to grant; to restrain from giving.”) Elifas målar alltså upp Job som en självisk förtryckare som undanhåller livets nödtorft från de svaga. Uttrycket “the arms of the fatherless have been broken” är bildligt och starkt. Armen står för kraft och försvar (jfr Ps 10:15). Elifas anklagar Job för att ha brutit ner de försvarslösas styrka; ett hårt och grundlöst påstående. Elifas’ ord avslöjar hans felaktiga teologi: han utgår från att rikedom och inflytande alltid är belöning för rättfärdighet, och att förlust och olycka är bevis på synd. Han förvränger därmed Guds rättvisa till ett mekaniskt system utan nåd.]

v. 10 [*Notering v. 10-11: Elifas drar nu sin slutsats: “Therefore snares are round about thee, and sudden fear troubleth thee; or darkness, that thou canst not see; and abundance of waters cover thee.”Han hävdar att Jobs lidanden; snaran, mörkret och de överflödande vattnen, är Guds vedergällning för hans påstådda synder (v. 5–9). I den hebreiska poesin är dessa bilder typiska uttryck för dom och förtvivlan: Snares (hebr. pach, פַּח) = snaror, fällor – symbol för ofrånkomlig olycka. Sudden fear = plötslig skräck, den inre förfäran som slår den skyldige. Darkness och abundance of waters = bildspråk för överväldigande nöd, jfr Ps 69:1–2; Klag 3:54. Webster’s Dictionary (1828) definierar snare som: ”En anordning för att fånga; något som man fastnar i eller luras av.” (“A device for catching; any thing by which one is entangled or deceived.”) och fear som: ”Känsla av fara; ångest; smärtsam känsla orsakad av överhängande ondska.” (“Apprehension of danger; anxiety; painful emotion caused by impending evil.”) Elifas tolkar alltså Jobs inre ångest och yttre olycka som bevis för Guds straffdom. Men i verkligheten är dessa prövningar inte resultatet av synd, utan av Guds suveräna prövning (jfr Job 1:8–12; 23:10). Elifas’ teologi är yttre och mekanisk: den ser bara sambandet synd – straff, utan att förstå den rättfärdiges lidande som en prövning till rening.]

v. 12 [*Notering v. 12-14: Elifas fortsätter sin anklagelse genom att lägga hädelse i Jobs mun – han påstår att Job tänker så här om Gud: “Är icke Gud i himmelens höjd? och se hur höga stjärnorna är, hur upphöjda de är! Och du säger, Hur skulle Gud veta? kan han döma genom de mörka molnen?Tjocka moln är ett täckmantel för honom, så att han icke ser; och han vandrar i himmelens krets.” Elifas beskriver alltså den praktiske gudsförnekaren; en människa som menar att Gud är för avlägsen för att se eller döma människans gärningar. Detta är en felaktig tolkning av Jobs tidigare klagan över Guds tystnad (jfr Job 21:7–15; 23:8–9). Job har aldrig förnekat Guds allvetande, utan uttryckt sin förtvivlan över att Gud tycks gömma sig. Webster’s Dictionary (1828) definierar ordet ”circuit” som: ”En cirkelformad linje; omkretsen eller utsträckningen av ett område; den runda bana i vilken något rör sig.” (“A circular line; the compass or extent of a space; the round which any thing performs.”) Uttrycket “He walketh in the circuit of heaven” betyder att Gud vandrar i sin höga bana, långt ovan människan – men Elifas framställer det felaktigt som om Gud vore fjärran och ointresserad. Elifas’ ord speglar de gudlösas filosofi, inte Jobs. Det är samma tanke som uttrycks i Ps 10:11: “Han säger i sitt hjärta, Gud har glömt: han döljer sitt ansikte; han kommer aldrig att se det.” Den sanna läran är att Gud, fastän upphöjd, ändå ser allt (Ps 33:13–14; Ords 15:3).]

v. 15 [*Notering v. 15-18: Elifas manar Job att betrakta ”den gamla vägen” – the old way which wicked men have trodden; alltså den väg de onda gått före honom: “Which were cut down out of time, whose foundation was overflown with a flood; which said unto God, Depart from us: and what can the Almighty do for them? Yet he filled their houses with good things: but the counsel of the wicked is far from me.”. Elifas syftar troligen på människorna före syndafloden (jfr 1 Mos 6:5–7). De var mäktiga och välbärgade, men förkastade Gud med orden: “Depart from us”; ”Vik bort ifrån oss!” Resultatet blev deras plötsliga undergång genom floden. I Webster’s Dictionary (1828) betyder ”mark” bland annat: “To notice; to take particular observation of; to regard attentively.” – ”Att lägga märke till; noggrant betrakta; uppmärksamt betänka. Uttrycket “cut down out of time” (hebr. qūppĕrū, troligen borthuggna före sin tid) beskriver hur de rycktes bort innan deras dagar var fullbordade. Their foundation was overflown with a flood hänvisar tydligt till Noas flod; Guds dom som sköljde bort grunden för de ondas värld. Elifas använder alltså historisk parallell: han likställer Jobs lidande med de fornas fördärv, som om Job vore en av dem. Detta är ännu en orätt anklagelse. Men i vers 18 visar Elifas ett ögonblicks teologisk insikt: “Yet he filled their houses with good things.” Gud låter ibland även de onda njuta av välsignelser (jfr Ps 73:3–12; Matt 5:45). Ändå säger Elifas: “the counsel of the wicked is far from me” – en from bekännelse som, i hans mun, blir självrättfärdig.]

v. 19 [*Notering v. 19-20: Elifas avslutar sin hänvisning till de ondas fall med en kontrast: “De rättfärdiga se det. och glädja sig: och de oskyldiga skrattar dem till förakt. Medan vår substans inte är nedhuggen, men deras kvarleva har elden förtärt”. Här beskriver han hur de rättfärdiga gläder sig när de ser syndarnas undergång. Detta uttrycker inte skadeglädje, utan rättmätig fröjd över Guds rättvisa (jfr Ps 58:10–11: “Den rättfärdige skall glädja sig när han ser hämnden;..”). Elifas’ ord är teologiskt rikt men felriktade; han tillämpade sanning på fel person. Det är sant att de onda till sist går under och att Gud upprättar sina heliga, men att tillämpa detta på Job var att döma utan kunskap. Webster’s Dictionary (1828) definierar ordet ”scorn” som: ”Djup förakt; harm förenad med hån.” (“Extreme contempt; indignation mingled with derision.”). Uttrycket “de oskyldiga skrattar dem till förakt.” beskriver hur de oskyldiga, i poetisk mening, förlöjligar de gudlösas fåfänga planer när dessa går om intet (jfr Ords 1:26). Vers 20 har en svårtolkad mening. “Whereas our substance is not cut down, but the remnant of them the fire consumeth” betyder troligen: ”Vår substans (egendom eller vårt tillstånd) är inte förgjort, men deras kvarleva har elden förtärt.”. Elifas talar här i vi-form, som en representant för de rättfärdiga, och pekar på Guds dom över de onda (jfr 1 Mos 19:24–25).]

v. 20 [*Språknot: KJV: Substance (sv. substans). Websters 1828 beskriver ordet som varor; egendom; försörjningsmedel. Jobs förmögenhet bestod av sjutusen får, tre tusen kameler osv. (Job 1:3). Jfr. också 1 Moseboken 7:23: ”Och varje levande substans som fanns på jordens yta, både människor, och boskap, och krypande ting, och himmelens fåglar; och de blev tillintetgjorda från jorden: och endast Noa förblev vid liv, och de som var med honom i arken.”.]

v. 21 [*Notering v. 21-23: Elifas övergår här från anklagelse till förmaning och uppmanar Job till omvändelse: “Förlika dig nu med honom, och var i frid: därigenom skall gott komma till dig. Tag emot, jag beder dig, lagen från hans mun, och lägg hans ord i ditt hjärta. Om du återvänder till den Allsmäktige, skall du bli upprättad; du skall driva orättfärdigheten långt bort från dina tabernakel.”. Ordet ”acquaint” betyder enligt Webster’s Dictionary (1828): “To make familiar; to cause to know personally.” – ”Att göra bekant; att föra i personlig kunskap med.”. Att ”acquaint thyself with him” betyder alltså att komma i förtrolig gemenskap med Gud; inte bara yttre kunskap, utan inre förbindelse. Elifas uppmanar Job att återvända till Gud och därigenom finna frid och välsignelse. Hans ord är i sig teologiskt sanna (jfr Jes 57:19; Jak 4:8), men felaktigt riktade. Job har inte vänt sig bort från Gud; hans prövning är inte straff utan prövningens rening. Be at peace (hebr. shalam) antyder försoning, helhet, återställd gemenskap. Elifas förutsätter dock att Job först måste omvända sig från någon dold synd för att få frid; vilket visar att han fortfarande bygger på vedergällningsprincipen: att välsignelse följer rättfärdighet, och olycka följer synd. Vers 23 uttrycker samma tanke med bilden “thou shalt be built up” – återuppbyggd, upprättad, som ett hus som återställs efter förstörelse.]

v. 24 [*Notering v. 24-25: Elifas beskriver nu vilka välsignelser som, enligt hans teologi, skall följa om Job återvänder till Gud: “Då skall du lägga upp guld som stoft, och Ofirs guld som stenarna i bäckarna. Ja, den Allsmäktige skall vara ditt försvar, och du skall ha mycket silver.”. Här framträder hans vedergällningssyn tydligt: omvändelse leder till yttre rikedom och välstånd. Men i Skriften är den sanna välsignelsen själva gemenskapen med Gud; inte materiellt guld, utan den Allsmäktige själv som skatt (jfr Ps 16:5; Fil 3:8). Webster’s Dictionary (1828) definierar defence som: “That which protects or secures from attack or injury; a guard, a fortress, or security.” – ”Det som beskyddar eller bevarar från angrepp eller skada; ett värn, en fästning, eller trygghet.”. I vers 25 ligger därför en djup sanning, som övergår Elifas’ egen förståelse: “Yea, the Almighty shall be thy defence, and thou shalt have plenty of silver.” Det verkliga värnet är Gud själv, inte rikedom. Det äkta silvret är den renade tron (jfr Ps 18:2; Ords 30:5; 1 Petr 1:7). Ophir (Ofir) var en region berömd för sitt guld (1 Kung 9:28; 10:11) – här används det som symbol för överflöd. Elifas tror att Gud belönar den botfärdige med guld, men den sanna lärdomen är att Gud själv är den rättfärdiges skatt.]

v. 26 [*Notering v. 26-28: Elifas beskriver här de andliga följderna av återupprättelsen: “Ty då skall du ha din glädje i den Allsmäktige, och du skall lyfta upp ditt ansikte till Gud. Du skall bedja till honom, och han skall höra dig, och du skall infria dina löften. Du skall också besluta ett ting, och det skall stå fast för dig: och ljus skall lysa över dina vägar”. Språket är poetiskt och vackert, men fortfarande byggt på hans villkor: välsignelsen kommer efter Jobs antagna omvändelse. Samtidigt uttrycks här verkliga sanningar om den rättfärdiges förhållande till Gud: 1.“Glädje i den Allsmäktige” = finna sin glädje i Gud själv (Ps 37:4). 2.“Lyfta upp ditt ansikte till Gud” = att stå i frimodig gemenskap (Ps 24:6; 27:8). 3.“Ljus skall lysa över dina vägar” = att leva under Guds välbehag och ledning (Ps 97:11; Ords 4:18). Webster’s Dictionary (1828) definierar delight som: “A high degree of pleasure, or satisfaction of mind; joy.” – ”Ett högt mått av glädje eller sinnets tillfredsställelse; fröjd.” Elifas har rätt i att sann välsignelse består i att glädja sig i Gud, men hans tanke är moralistisk: att denna glädje är en belöning snarare än ett tillstånd som kan finnas även i lidandet. Job själv uttrycker den motsatta tron: att även i mörkret kan den rättfärdige hoppas (Job 19:25–27). “Du skall också besluta ett ting” syftar på den rättfärdiges bön och tro. Elifas menar att Gud kommer att stadfästa den botfärdiges ord – vilket speglar principen i Ps 145:19: “Han uppfyller dem som fruktar honom deras begär.” Men versen kan också förstås andligt: att när människans vilja överensstämmer med Guds, då bekräftar Gud hennes ord (jfr Joh 15:7).]

v. 29 [*Notering v. 29-30: Elifas avslutar sitt tal med löftet att den som ödmjukar sig inför Gud skall bli upprättad, och att hans rättfärdighet till och med kan rädda andra: “När människor nedslås, skall du säga, Upphöjelse finnes: och han skall frälsa den ödmjuke. Han skall befria det oskyldigas ytterland: och det är befriat genom dina händers renhet” Uttrycket ”När människor nedslås” (“When men are cast down”) beskriver tider av förtvivlan, när människor faller under dom eller nöd. Då skall den rättfärdige säga: ”Upphöjelse finnes”(“There is lifting up”) – en upphöjelse, en räddning. Detta uttrycker en profetisk tröst: Gud upphöjer den ödmjuke (Ps 147:6; Jak 4:10). Webster’s Dictionary (1828) definierar ordet ”humble” som: “Lowly; modest; submissive; opposed to proud.” – ”Ödmjuk, saktmodig, undergiven; motsats till stolt.”. Vers 30 innehåller ett unikt och poetiskt uttryck: ”Han skall befria det oskyldigas ytterland” (“He shall deliver the island of the innocent.”). Det hebreiska ordet ʾî betyder egentligen ”ö” eller ”kustland”, men används här bildligt för en avskild plats eller ett folk. KJV:s ”island” (och SKJVB:s ”Ytterland”) återger denna bild med denna äldre betydelse. Meningen är att Gud skall befria även andra; kanske ett helt land eller en omgivning – för den rättfärdiges skull. Webster’s 1828 förklarar island också bildligt: “A detached or insulated place; sometimes used figuratively for a solitary or separate person or people.” – ”En avskild eller isolerad plats; ibland bildligt om en ensam person eller ett särskilt folk.”. Uttrycket ”genom dina händers renhet” (“by the pureness of thine hands”) betyder att den rättfärdiges renhet och bön kan vara till välsignelse och befrielse för andra (jfr 1 Mos 18:26; Jak 5:16). Elifas’ teologi är delvis sann: Gud räddar de ödmjuka, och den rättfärdiges förbön har kraft. Men återigen drar han fel slutsats; han antar att Job ännu är bland de högmodiga som måste ödmjukas, medan Job i själva verket redan är den ödmjuke som Gud skall upprätta.]

v. 30 [*Notering: KJV återger här hebreiskan אִי־נָקִי (ʾî naqî) ordagrant: ”ö av den oskyldige”. Ordet ʾî betyder ö i hebreiskan (jfr Jes 20:6; 23:2, 6) och uttrycket är poetiskt-metaforiskt – en ”ö” av oskyldiga som Gud vill befria, omgiven av de ogudaktigas ”vatten” troligen de icke frälsta mänskligheten (jfr. Upp 17:15). KJV är den enda större översättning som konsekvent bevarar både ordet ö och bildspråket.Många moderna översättningar ersätter i stället metaforen med en tolkning såsom ”den som inte är oskyldig”, trots att inget hebreiskt ord för ”inte” finns i texten. Dessa bygger på textkritiska gissningar, inte manuskriptstöd. KJV följer däremot originalspråken utan att släta ut bilden.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 13 [*Notering: Job uttrycker här en av Bibelns starkaste bekännelser till Guds oföränderlighet och suveränitet: “But he is in one mind, and who can turn him? and what his soul desireth, even that he doeth”. Uttrycket “he is in one mind” (hebr. beʾeḥād) betyder ordagrant “han är i ett” – en poetisk bekännelse till Guds enhet och oföränderlighet. Det beskriver inte bara att Gud är ensam eller unik, utan att han är odelad, orubblig och densamme i sitt råd och väsen. KJV:s ordval “in one mind” återspeglar denna tanke: Gud är ensinnig, fast i sitt syfte, och oföränderlig i sin vilja. Webster’s Dictionary (1828) definierar “one” som: ”En, odelad, densamme; icke föränderlig” (“Single, undivided, the same; not variable or changeable.”). I kontrast har flera svenska översättningar förändrat textens fokus: Som t.ex. Carl XII:s Bibel: ”Han är enig” – betonar inre samstämmighet, utan ger svagare uttryck för Guds oföränderlighet. Också formuleringen: ”Han är den ende” – flyttar innebörden till monoteism (tron på en enda gud), Guds unikhet. Eller uttrycket: ”När han har bestämt sig” – tolkar om till en handling i tiden, men förlorar djupet i Guds väsen. KJV:s formulering bevarar den teologiska höjden: Gud är inte bara den ende Guden, utan den oföränderlige Guden – ”fast i sitt råd”. Versen uttrycker samma sanning som Mal 3:6: Jag är HERREN, jag har icke förändrats.” – ”Who can turn him”. Webster’s Dictionary (1828) definierar “turn” som: ”Att förändra, avvända eller vända om från ett tillstånd till ett annat” (“To change, to alter, to cause to move from one state or course to another.”). KJV:s formulering “who can turn him?” betyder alltså: vem kan ändra hans beslut eller hindra hans vilja? Job bekänner att Gud handlar i fullständig självbestämdhet: “What his soul desireth, even that he doeth.”. Guds vilja är inte styrd av människans gärningar utan av hans eget visa och heliga väsen. Versen motsvarar tanken i bl.a. Jak 1:17 – ”..hos vilken det inte finns någon föränderlighet..” (jfr Mal 3:6). För Job innebär detta både bävan och tröst: Gud är orubblig, men också trofast i sitt syfte.]

v. 14 [*Notering: Job fortsätter sin bekännelse om Guds suveräna råd:“For he performeth the thing that is appointed for me: and many such things are with him.”. Uttrycket “the thing that is appointed for me” (hebr. ḥuqqî) betyder bokstavligen ”det som är fastställt / bestämt för mig” – från roten ḥāqaq, ”att inrista, inskriva, stadfästa”. Det antyder något förordnat, något som ligger fast i Guds plan. Webster’s Dictionary (1828) definierar appoint som: Att fastställa, förordna eller bestämma genom dekret (“To fix; to settle; to ordain; to establish by decree.”) Versen uttrycker alltså att Gud utför det han själv beslutat, inte bara för Job, utan för varje människa. Job ser sitt lidande som del av ett gudomligt syfte som inte kan omintetgöras. Han tillägger: “and many such things are with him” – Gud har fler sådana beslut, dolda för människan men styrda av hans vishet. Denna vers fortsätter tanken i v. 13: Gud är fast i sitt råd, och vad han beslutat det fullbordar han. Samma tanke återfinns i Jes 46:10–11: “Mitt råd skall bestå, och allt vad jag vill, det gör jag.”. Elifas hade talat om Guds råd som något som Job måste underkasta sig (22:21–23); här bekänner Job detsamma, men med djupare insikt; att även prövningen själv ingår i Guds rättvisa och nådiga plan.]

v. 15 [*Notering v. 15-17: Efter att ha talat om Guds oföränderlighet och suveräna råd (v. 13–14) uttrycker Job nu den heliga bävan som denna insikt väcker: “Därför bävar jag för hans närvaro: när jag betänker det, fruktar jag för honom. Ty Gud har gjort mitt hjärta svagt, och den Allsmäktige har förskräckt mig: Eftersom jag inte blev avhuggen före mörkret, inte heller har han täckt mörkret från mitt ansikte.”. Orden visar att Job inte fruktar Gud som en fiende, utan som den helige och upphöjde Domaren. “Troubled at his presence” betyder att hans själ darrar inför Guds närvaro och makt. Webster’s Dictionary (1828) definierar ”trouble” som: Att uppröra, oroa, bedröva eller kasta i oro och sorg  (“To agitate; to disturb; to afflict; to throw into confusion or sorrow.”) Och ”soft” som: Mjuk, öm, mottaglig för intryck (“Tender, yielding, susceptible to impression.”). När Job säger: “God maketh my heart soft”, menar han att Gud har gjort honom ödmjuk, bruten och inre skakad; ett hjärta som inte längre trotsar, utan darrar inför Guds storhet (jfr Jes 66:2: “.. ja till honom som är fattig och av en förkrossad ande,..”). I v. 17 avslutar Job med att säga att Gud inte ”täckt mörkret från mitt ansikte” – alltså att prövningens natt inte har undanhållits honom. Han är inte förintad, men han måste möta mörkret ansikte mot ansikte. Dessa verser uttrycker trons verkliga mognad: att kunna frukta Gud utan att fly, och lita på hans syften även när de är dolda.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 2 [*Notering: Uttrycket “remove the landmarks” i KJV syftar på att flytta gränsstenar eller markgränser; en allvarlig form av stöld i forntida samhällen. I Mose lag var detta en förbrytelse mot Guds ordning, eftersom markgränserna var heliga arvsgränser givna av Herren själv (jfr 5 Mos 19:14; 27:17; Ords 22:28). Webster’s Dictionary (1828) definierar landmark som: Ett märke som utvisar gränsen för ett område; ett synligt tecken som markerar en gräns.” (“A mark to designate the boundary of land; any visible object that marks a limit.”).Att “remove the landmarks” betyder alltså att förskjuta gränsen för sitt eget vinnings skull – en handling som symboliserar orättfärdighet, maktmissbruk och förvrängd rättvisa. Den andra halvan av versen – “they violently take away flocks, and feed thereof” – beskriver hur dessa orättfärdiga, med våld, tar andras boskap och förtär den själva. Tillsammans målar versen upp bilden av laglöshet och förtryck: människor som med makt rubbar rättvisa och stjäl de svagas arv. I andlig mening kan uttrycket även syfta på att förvrida Guds gränser; att flytta på de sanningar och bud som skiljer rätt från orätt.]

v. 3 [*Notering: Versen beskriver en dubbel orättfärdig handling: de rika och mäktiga berövar de svaga deras nödvändiga livsmedel och redskap. Att driva bort den faderlöses åsna syftar på att ta ifrån honom hans enda arbetsdjur – hans försörjning. Att ta änkans oxe i pant betyder att man kräver säkerhet för skuld på ett sätt som berövar henne möjligheten att försörja sig själv. I Mose lag var detta uttryckligen förbjudet: “Om du tager din nästas mantel i pant, så skall du återgiva den innan solen går ned.” (2 Mos 22:26–27; jfr Job 24:7; 5 Mos 24:6, 10–13). Webster’s Dictionary (1828) definierar pledge som: “Något som lämnas som säkerhet för betalning av skuld eller fullgörande av löfte”  (“Something delivered as security for the payment of a debt or fulfillment of a promise.”) Versen visar hur de onda missbrukar denna praxis: de kräver pant av dem som redan är fattiga, vilket fördjupar deras nöd. I Biblisk symbolik står änkan och den faderlöse för de mest försvarslösa i samhället; de som Herren särskilt tar i försvar (jfr Ps 68:5; 5 Mos 10:18). Elifas hade i sitt tal (22:6) falskt anklagat Job för just detta, men här beskriver Job hur det i själva verket är de verkligt onda som handlar så.]

v. 4 [*Notering: Versen fortsätter Jobs beskrivning av de mäktigas orättfärdighet: Uttrycket “turn the needy out of the way” betyder bokstavligen att tränga bort eller fördriva de fattiga från väge; både i konkret och bildlig mening. De förtryckta drivs bort från de trygga vägarna och samhällsgemenskapen, tvingade att leva i undangömda platser. Detta speglar social förnedring och rättslöshet: de rika tar marken, vägarna och makten, medan de fattiga tvingas undan. Webster’s Dictionary (1828) definierar “needy” som: Den som är i nöd; utan medel till livets uppehälle; fattig. (“Being in want; destitute of the means of living; poor.”) Och ”way” som: ”En väg, en stig eller en livsväg” (“A road, a path, or course of life.”) Uttrycket kan alltså också förstås andligt: de onda förvillar de behövande från livets väg; de hindrar dem från rättfärdighetens bana. Den andra satsen, “the poor of the earth hide themselves together”, visar följden: de fattiga måste dra sig undan, leva i skymundan, skydda varandra i hemlighet för att undkomma förtrycket. Detta beskriver ett samhälle där våldet har trängt undan rättfärdigheten, och de små tvingas gömma sig för överhetens hårdhet.]

v. 5 [*Notering: Job använder här en slående jämförelse. De fördrivna och förtryckta (v. 4) liknas vid vildåsnor i öknen; fria, men samtidigt utblottade och ensamma. De tvingas vandra som djur i ödemarken, sökande föda i det karga landet. Webster’s Dictionary (1828) definierar wild ass som: ”Ett djur som liknar den tama åsnan, känd för sin snabbhet, som lever i öknarna i Asien och Afrika.” (“An animal resembling the tame ass, remarkable for swiftness, inhabiting deserts of Asia and Africa.”).I Bibeln är den vilda åsnan ofta symbol för otyglad frihet (jfr Job 39:5–8; Jer 2:24). Här används bilden ironiskt: dessa människor har blivit ”fria” endast därför att de förlorat allt skydd och all trygghet. De lever i överlevnadens frihet; inte i värdighetens. Uttrycket “rising betimes for a prey” betyder att de tidigt stiger upp för att söka föda; inte som rovdjur, utan för att finna sitt dagliga bröd. “The wilderness yieldeth food for them” antyder att naturen själv, snarare än människorna, ger dem vad de behöver; ett tecken på hur samhället har vänt dem ryggen. Versen är en bild av de fördrivnas mödosamma liv, där de lever som vildåsnor; ständigt i rörelse, beroende av ödemarkens ringa föda, utan hem eller vila.]

v. 6 [*Notering: Versen beskriver hur de fördrivna (v. 4–5) tvingas arbeta för de rika och onda. Det är en bild av social orättfärdighet: de fattiga, som själva berövats sina ägor, arbetar nu på de ondas marker, där de skördar deras säd och samlar in deras vinbärgning utan att få del i den. Uttrycket “the vintage of the wicked” betyder den ondes vinbärgning, alltså hela årets druvskörd och den rikedom som följer därav. Ordet vintage betyder enligt Webster’s Dictionary (1828): ”Frukten av vinrankan för en säsong, eller tiden då druvskörden bärgas; även det vin som framställs därav” (“The produce of the vine for one season, or the time of gathering the crop of grapes; also the wine produced.”) I äldre engelska syftade vintage på den fullständiga vinskörden för året, och används ofta bildligt i Bibeln för människors handlingar och deras följder; den ”skörd” som synd eller rättfärdighet bär fram (jfr Jes 24:13; Upp 14:18–19). Här blir ordet en symbol för den ondes rikedom och vinst, som de rättfärdiga eller fattiga tvingas samla in åt honom. Det är inte en rättfärdig skörd, utan en vinbärgning av orättfärdighet. KJV:s uttryck bevarar både den konkreta och bildliga innebörden; att de fördrivna samlar in hela vinbärgningen för året, men frukten tillhör deras förtryckare.]

v. 7 [*Notering: Här beskriver Job de orättfärdigas grymhet mot de mest utsatta. Uttrycket “the naked” syftar inte på fullständig nakenhet, utan på de fattiga som saknar tillräckliga kläder för skydd och värme (jfr 2 Mos 22:26–27; Jak 2:15–16). De rika, som tagit deras mantlar eller kläder i pant, tvingar dem att sova utan täcke i kölden; en handling som Mose lag uttryckligen förbjöd. Webster’s Dictionary (1828) definierar naked som: Utan kläder, eller otillräckligt klädd för värme eller anständighet  (“Destitute of clothing, or not sufficiently clothed for warmth or decency.”). Och lodge som: ”Att vila eller tillbringa natten” (“To rest or remain through the night.”). Versen målar en bild av den djupaste sociala orättvisan; människor som, berövade sitt yttersta skydd, måste uthärda nattens kyla medan deras förtryckare lever i överflöd. Detta står i skarp kontrast till Guds lag, som befaller medlidande med den fattige: “Om du tager din nästas mantel i pant, så skall du återgiva den innan solen går ned; ty det är hans enda täcke.” (2 Mos 22:26–27). Andligt kan versen också ses som en bild av själens utsatthet; att stå naken inför världens hårdhet utan Guds rättfärdighets täckelse (jfr Upp 3:17–18).]

v. 8 [*Notering: Versen fortsätter beskrivningen av de fattigas lidande. De som drivits bort från samhället (v. 4–7) utsätts nu för naturens hårdhet. De har ingen bostad, inget tak, ingen mantel; endast klipporna som skydd. Uttrycket “showers of the mountains” på sv. ”bergens regnskurar” syftar på de kraftiga regn som faller i bergstrakterna, där de fördrivna söker tillflykt.“Embrace the rock” betyder bokstavligen att trycka sig mot klippan för skydd; en gripande bild av fattigdom och hjälplöshet. Webster’s Dictionary (1828) definierar embrace som: “Att omfamna, hålla tätt intill bröstet”(“To clasp in the arms; to press to the bosom.”) Här används ordet bildligt: de fattiga ”omfamnar klippan” inte av kärlek, utan av nöd. De klamrar sig fast vid stenen för att skydda sig mot regn och kyla; naturen själv blir deras sista tillflykt. Klippor och grottor var i forntiden ofta tillflyktsorter för fördrivna och jagade (jfr Dom 6:2; 1 Sam 22:1). I andlig mening kontrasteras detta med Herren som den sanna Klippan – “Herren är min klippa och min borg” (Ps 18:2). De ondas offer söker skydd i döda klippor; den trogne finner skydd i Gud.]

v. 9 [*Notering: Denna vers uttrycker något av det mest hjärtskärande i hela kapitlet. Bilden är medvetet brutal. “They pluck the fatherless from the breast” betyder att de rycker det moderlösa barnet från moderns bröst, alltså att de sliter bort spädbarnet från dess naturliga trygghet. Detta kan förstås både bokstavligt och bildligt: – Bokstavligt, som tvångsarbete eller slavtagning, där barn tas från fattiga mödrar för skuldens skull (jfr 2 Kung 4:1). – Bildligt, som uttryck för hur de svaga berövas allt skydd, till och med det mest naturliga och heliga bandet. Webster’s Dictionary (1828) definierar pluck som: Att rycka bort med kraft; att slita loss (“To pull with sudden force; to tear away.”) Och pledge som: ”Pant eller säkerhet som lämnas för skuld eller löfte.” (“Something delivered as security for the payment of a debt or performance of a promise.”) Att “take a pledge of the poor” innebär att man kräver pant av dem som redan inget äger, vilket direkt bryter mot Mose lag (5 Mos 24:10–13). Job framställer detta som höjden av grymhet: att de rika, i sin hårdhet, inte bara berövar den fattige hans ägodelar, utan också hans barn och framtid. Denna vers visar att Jobs klagan inte är mot Gud, utan mot världens orättfärdighet – där de som borde försvara de svaga i stället förtrycker dem.]

v. 10 [*Notering: Versen fortsätter att beskriva den orättfärdiges hårdhet mot de fattiga. Den som redan är utblottad tvingas vandra naken, utan kläder eller skydd. Detta anspelar troligen på panttagning, där de rika tog den fattiges kläder som säkerhet för skuld (jfr v. 7; 2 Mos 22:26–27). Så förlorar den fattige inte bara sin egendom utan också sin värdighet. Uttrycket “they take away the sheaf from the hungry” betyder att de berövar den hungrige hans kärve; alltså den skörd han själv arbetat med, men inte får äta av. Kärven (hebr. ʿōmer) är symbolen för dagligt bröd och arbetsfrukt. De hungriga får alltså binda säden åt sina herrar, men själva svälta. Webster’s Dictionary (1828) definierar sheaf som: ”En kärve; sädeskärve som bundits efter skörden”. (“A bunch of grain bound together after reaping.”) Versen är både socialt realistisk och andligt symbolisk: de ogudaktiga tar från människan både hennes kläder (yttre skydd) och hennes kärve (livets näring). De lämnar henne naken och hungrig – ett uttryck för den totala orättfärdigheten i världen som Job betraktar.]

v. 11 [*Notering: Versen fortsätter den gripande beskrivningen av de förtrycktas arbete under orättfärdiga herrar. De fattiga arbetar inom de rikas murar, pressar olja ur oliverna och trampar druvorna i vinpressen; men får varken smaka oljan eller dricka vinet. Det är en bild av förslavad möda utan lön, där den arbetande frambringar överflöd åt andra men själv lever i brist. Webster’s Dictionary (1828) definierar winepress som: En anordning eller behållare där druvor pressas för att utvinna vinets saft. (“A machine or trough in which grapes are pressed to obtain the juice for making wine.”). Uttrycket “make oil within their walls” syftar på olivpressning, en central symbol för rikedom i forntida Israel (jfr 5 Mos 8:8). Att detta sker inom deras murar förstärker bilden av ojämlikhet: de rikas gårdar är välbefästa, men arbetarna törstar innanför samma väggar där vin och olja flödar. Versen blir en kraftfull symbol för världens orättvisa och förvridna ordning; människan arbetar i överflöd men får ingen del i frukten. I andlig mening kan detta också ses som en bild av hur de som tjänar syndens herravälde sliter utan att mättas, till skillnad från dem som tjänar Herren (jfr Hag 1:6; Jes 65:13).]

v. 12 [*Notering: Job sammanfattar här världens lidande och den skenbara tystnaden från Gud. De förtryckta ropar inte bara på landsbygden (v. 2–11), utan också “from out of the city” – mitt i civilisationen. Där borde rättvisa råda, men istället hörs suckar, klagan och rop från de sårade. Uttrycket “the soul of the wounded crieth out” betyder att de skadade, både fysiskt och själsligt, ropar till Gud i sin nöd (jfr 2 Mos 3:7). Men Job tillägger: “yet God layeth not folly to them” – alltså: Gud tycks inte hålla de onda ansvariga; han för inte deras dårskap (synd) till räkenskap. Webster’s Dictionary (1828) definierar folly som: Dårskap, men också ondska, synd eller brottslig orättfärdighet (“Weakness of intellect; wickedness or sin; scandalous crime.”). Här används ordet i betydelsen “moralisk dårskap”, dvs. synd eller orätt. Versen uttrycker därför Jobs svåraste fråga: varför Gud, som ser förtrycket, dröjer med domen. Detta är inte otro, utan klarsyn. Job vågar se världen sådan den är; fylld av våld och klagan och erkänner samtidigt att Gud är tyst, fastän han är rättfärdig. Det är trons paradox: att ropa i mörkret utan att förneka Guds rättvisa.]

v. 13 [*Notering v. 13-17: I dessa verser beskriver Job de ondas nattliv; hur de gömmer sina gärningar i mörkret, i trots mot ljuset. (v. 13). Ljuset står här för Guds sanning, rättfärdighet och uppenbarelse. Att “göra uppror mot ljuset” betyder att medvetet vända sig bort från sanningen, likt Joh 3:19: “och människorna har älskat mörkret hellre än ljuset, eftersom deras gärningar var onda.”. Verserna 14–17 ger tre exempel på sådant mörkrets liv: 1. Mördaren (v. 14), som dräper i gryningen och stjäl i natten. 2. Äktenskapsbrytaren (v. 15), som väntar på skymningen och döljer sitt ansikte. 3. Tjuven (v. 16), som bryter sig in i mörkret i hus han märkt ut om dagen. Alla dessa “känna icke ljuset” (v. 16), dvs. de avskyr insyn, dom och sanning. För dem är morgonen som dödsskugga (v. 17) – det ljus som avslöjar deras gärningar blir för dem lika skrämmande som döden själv. Webster’s Dictionary (1828) definierar light inte bara som fysisk ljusstrålning, utan också: Det som upplyser sinnet; kunskap, sanning, andlig insikt (“That which illumines the mind; knowledge; truth; spiritual understanding.”). Och shadow of death som: Djupaste mörker, yttersta fara, döden själv. (“Deep darkness; extreme danger; the grave itself.”).Job använder alltså ljuset och mörkret både moraliskt och poetiskt: ljuset symboliserar Guds närvaro och rättfärdighet, mörkret syndens och fördoldhetens välde. De som lever i mörkret undfly människors dom, men inte Guds (jfr Ps 139:11–12; Joh 3:19–20).]

v. 18 [*Notering v. 18-20: Efter att ha beskrivit de ogudaktigas mörka gärningar (v. 13–17) skildrar Job nu deras slutliga undergång. Uttrycket ”Han är snabb som vattnen” (“He is swift as the waters”) beskriver den ondes korta liv och snabba försvinnande, som vatten som rinner bort. De kan vara mäktiga en tid, men deras “del” är förbannad; de lämnar ingen välsignelse eller varaktig frukt (jfr Ps 1:4; 73:18–19). ”de se icke vägen till vingårdarna.” (“He beholdeth not the way of the vineyards”) antyder att de inte får njuta livets goda längre; de förlorar tillträde till den bördiga markens välsignelser. Vers 19 ger en kraftfull bild: “Torka och hetta förtära snövatten: så förtär graven dem som har syndat.”. Som snövatten snabbt försvinner i hettan, så slukar graven syndaren. Det är en bild av hur döden obevekligt utplånar syndens frukt, likt solen som torkar vattnet. I vers 20 förstärks detta: “Moderlivet skall glömma honom; masken skall ljuvligt äta av honom;” Till och med hans mor glömmer honom; maskarna förtär hans kropp med ljuvlighet. Detta är poetiskt men obarmhärtigt: den som levde i stolthet blir föda för förgängelsen. Webster’s Dictionary (1828) definierar worm också bildligt som: ”Det som förtär kroppen i graven; en symbol för förgängelse” (“That which preys on the body in the grave; emblem of corruption.”). Och to feed sweetly betyder här ironiskt att maskarna njuter hans förtäring; en poetisk kontrast till hur han själv en gång “åt” av orättfärdighetens rikedomar. Sista satsen; “och ondskan skall bli bruten som ett träd.” – återger en vanlig hebreisk bild: den ondes liv fälls som ett träd (jfr Job 15:32–33; Jes 10:33–34). Sammantaget beskriver Job här den gudlöses snabba uppgång och obönhörliga fall; ett tema som återkommer i Ps 37:35–36: “Jag har sett den onde i stor makt,.. men han gick bort, och se, han var inte mer.”]

v. 21 [*Notering v. 21-24: Job avslutar kapitlet med en kontrasterande bild: de ogudaktiga tycks ibland leva länge, men deras trygghet är kortvarig och bedräglig. Vers 21 visar den ogudaktiges hårdhet mot de mest hjälplösa: han förtrycker den ofruktsamma kvinnan, som redan lider sorg, och han vägrar visa barmhärtighet mot änkan. Detta är den raka motsatsen till Guds eget hjärta (Ps 68:5; 5 Mos 10:18). I vers 22–23 skildras hans till synes obestridda makt: han “drar också de mäktiga med sin kraft” och “ingen är viss om sitt liv.” Men även i hans trygghet vakar Guds ögon över hans vägar – hans säkerhet är en fälla av egen makt. Uttrycket “They are exalted for a little while, but are gone” uttrycker den kortvariga upphöjelsen hos den gudlöse. Som axspetsar som skärs av vid skördens slut (v. 24), så rycks även de mäktiga bort när tiden är inne. Webster’s Dictionary (1828) definierar exalt som: Att upphöja, höja i makt eller värdighet (“To raise high; to elevate in power, rank, or dignity.”) Och cut off som: Att avlägsna plötsligt; att förgöra; att avsluta. (“To remove suddenly; to destroy; to bring to an end.”) Job beskriver alltså den gudlöses öde som kortvarig glans följd av bråddjupets fall. Det är Guds tysta rättvisa i arbete – långsam, men säker. Samma sanning återkommer i Ps 37:35–36: “Jag har sett den onde i stor makt,.. men han gick bort, och se, han var inte mer”]

v. 25 [*Notering: Job avslutar sitt tal med en utmaning till sina anklagare. Han har just beskrivit hur orättfärdighet och förtryck råder på jorden; hur de onda blomstrar för en tid, medan de fattiga lider, och Gud tycks tiga. Här säger han i princip: Om detta inte är sant, bevisa det!. Job försvarar inte sin egen rättfärdighet, utan verklighetsbeskrivningen; att världen verkligen är fylld av orätt, trots att Gud är rättvis. Det är ett svar på Elifas och de andra vännernas påstående att onda alltid straffas och goda alltid välsignas. Job säger: verkligheten motsäger er lära. Webster’s Dictionary (1828) definierar liar som: ”En som uttalar falskhet med avsikt att bedra” (“A person who utters falsehood with an intention to deceive.”). Men Job har ingen sådan avsikt; han talar sanning, även om den är obekväm. Genom frågan “vem kan då göra mig till lögnare?” försvarar han sin integritet: ingen kan vederlägga det han har sett. Den avslutande meningen “och visa att mitt tal intet är värt?” betyder: ingen kan visa att mina ord saknar värde eller tyngd. Hans erfarenhet står fast; verkligheten bekräftar hans ord. Detta är en höjdpunkt i Jobs argumentation: han vågar stå ensam mot sina vänner och hålla fast vid att Guds rättvisa ibland är dold, men ändå verklig.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ 30 ⎜ 31 ⎜ 32 ⎜ 33 ⎜ 34 ⎜ 35 ⎜ 36 ⎜ 37 ⎜ 38 ⎜ 39 ⎜ 40 ⎜ 41 ⎜ 42 ⎜ TOP