SVENSKA KJV BIBELN

HABACKUK, KAPITEL 1

1 Till Habackuk, som klagar över landets orättfärdighet, 5 visas den fruktansvärda hämnden av Kaldéerna. 12 Han klagar, att hämnden ska utföras av dem som är mycket värre.

Hab 1:1 DEN börda som profeten Habackuk fick se.

Hab 1:2 O HERRE, hur länge skall jag icke ropa, utan att du hör mig, ja, ropa till dig om våld, utan att du räddar mig!

Hab 1:3 Varför visar du mig orättfärdighet och orsakar mig att se sorg? Ty plundring och våld är framför mig: och det äro de som vålla till strid och kontrovers.

Hab 1:4 Därför är lagen förslappad, och domen går aldrig fram: ty de onda omringar de rättfärdiga; därför fortsätter felaktig dom.

Hab 1:5 ¶ Se ni bland hednafolken, och betrakta, och förundra er storligen: ty jag skall göra ett verk i era dagar, som ni inte kommer att tro, även om det berättas för er.

Hab 1:6 Ty se, jag ska resa upp Kaldéerna*, detta bittra och hetsiga nation, som skall marschera genom hela landets bredd, för att ta i besittning boningar som inte är deras.

[*Notering: Kaldéerna var ett folk från södra Mesopotamien, nära dagens Irak, och blev mäktiga under den nybabyloniska perioden. De är mest kända för sin roll i förstörelsen av Jerusalem och den babyloniska fångenskapen. Under kung Nebukadnessar II ledde de invasioner mot Juda rike och förstörde templet år 586 f.Kr. I Bibeln används Kaldéerna ofta som ett redskap för Guds dom över Juda, som i Habackuk 1:6 där Gud säger att Han ska resa upp Kaldéerna för att straffa hans folk]

Hab 1:7 De är fruktansvärda och fasansfulla: deras dom och deras värdighet skall utgå från dem själva.

Hab 1:8 Deras hästar är snabbare än leoparderna, och är vildare än vargarna vid kvällningen: och deras ryttare skall sprida sig, och deras ryttare kommer från fjärran; de skall flyga som örnen som hastar sig för att äta.

Hab 1:9 De kommer alla för våld: deras ansikten skall suga upp* som östanvinden, och de skall samla fångarna som sanden.

[*Notering: I KJV, används uttrycket ”suga upp” för att fånga den bildliga betydelsen av att de sveper fram med samma kraft och intensitet som en ödeläggande östanvind. Det förstärker intrycket av en fiende som snabbt och obevekligt förintar allt i sin väg]

Hab 1:10 Och de skall håna kungarna, och prinsarna skall vara ett förakt för dem: de skall förlöjliga varje stark fästning; ty de skall samla stoft, och taga det.

Hab 1:11 Då skall hans sinne ändras, och han skall passera över, och kränka, med att tillskriva hans gud denna hans makt.*

[*Notering: Denna vers beskriver hur fienden efter sina framgångar blir arrogant och tillskriver sin makt och seger till sin egen gud, istället för att inse att det är Gud som har tillåtit honom att vinna. Detta beteende innebär en överträdelse (synd), eftersom han inte ger den rättmätiga äran till Gud utan till sina avgudar]

Hab 1:12 ¶ Är du inte från evighet, O HERRE, min Gud, min Helige? vi skall icke dö. O HERRE, du har ordinerat dem till dom; och, O mäktige Gud, du har etablerat dem till rättelse

Hab 1:13 Du är av renare ögon än att se ondska, och kan inte blicka på orättfärdighet: varför blickar du på dem som handlar svekfullt, och håller din tunga när den ogudaktige slukar den man som är mer rättfärdig än han?

Hab 1:14 Och gör människorna såsom fiskarna i havet, såsom de krypande tingen, som icke har någon härskare över sig?

Hab 1:15 De drar upp dem alla med krok, de fångar dem i sitt nät. och samlar dem i sitt dragnät: därför gläds de och fröjdas.

Hab 1:16 Därför offrar de åt sitt nät, och bränner rökelse åt sitt dragnät; ty genom dem är deras del fet, och deras föda riklig.*

[*Notering: Denna vers beskriver hur fienden förhärligar sina egna verktyg och medel för framgång. Bildspråket visar att de dyrkar sina ”nät” och ”dragnät” (deras makt, militär och strategier) genom att offra och bränna rökelse åt dem, eftersom dessa verktyg har gett dem rikedom och överflöd. Istället för att erkänna Guds suveränitet, dyrkar de sina egna förmågor och framgångar, vilket avslöjar deras avgudadyrkan och arrogans. Det är en bild av hur högmod och tilltro till mänskliga prestationer leder till att avvisa Gud]

Hab 1:17 Skall de därför fortsätta att tömma sitt nät, och oupphörligt förgöra nationer utan att visa någon barmhärtighet?*

[*Notering: Profeten Habackuk uttrycker oro och frustration över fiendens hänsynslösa våld. Habackuk undrar om fienden ska få fortsätta sin förödelse och plundring utan att någon stoppar dem, likt fiskare som ständigt tömmer sina nät för att fånga mer. Det är en fråga som riktas mot Gud, där Habackuk ifrågasätter hur länge dessa förtryckare ska få härja och förstöra utan att möta rättvisa eller stoppas]

SVENSKA KJV BIBELN

HABACKUK, KAPITEL 2

1 Till Habackuk, som väntar på ett svar, visas att han måste vänta av tro. 5 Domen över Kaldéen för omättlighet, 9 för girighet, 12 för grymhet, 15 för dryckenskap, 18 och för avgudadyrkan.

Hab 2:1 JAG SKA stå på min vakt, och sätta mig på tornet, och kommer att vaka för att se vad han kommer att säga till mig, och vad jag skall svara när jag blir tillrättavisad.

Hab 2:2 Och HERREN svarade mig och sade, Skriv visionen, och gör den tydlig på bord, så att han som läser den må springa.

Hab 2:3 Ty visionen är ännu för en bestämd tid, men vid slutet skall den tala, och icke ljuga: fastän det dröjer, vänta på det; ty det kommer säkert att komma, det kommer icke att dröja.

Hab 2:4 Se, hans själ som är upphöjd är icke rättfärdig i honom: men den rättfärdige skall leva genom hans tro.

Hab 2:5 ¶ Ja också, ty han överträdde genom vinet, han är en stolt man, som icke håller sig hemma, som utvidgar hans begär som helvetet, och är som döden, och icke kan bliva tillfredsställd, utan samlar alla nationer till sig, och hopar alla folk till sig:

Hab 2:6 Skall icke alla dessa uppställa en liknelse mot honom och ett hånfullt ordspråk mot honom och säga, Ve honom som ökar på det som icke är hans! huru länge? och till honom som lägger på sig själv tjock lera!

Hab 2:7 Skall inte de som biter dig plötsligt stiga upp, och väcka dem som vill plåga dig, och du blir som ett byte för dem?

Hab 2:8 Ty du har fördärvat många nationer, och alla folkets kvarlevor skall fördärva dig; på grund av människors blod, och för våldet av landet, av staden, och av alla dem som bo däri.

Hab 2:9 ¶ Ve till honom som önskar en ond begärelse till hans hus, att han må sätta hans näste högt, så att han må bliva befriad från ondskans makt!

Hab 2:10 Du har konsulterat skam till ditt hus genom att utrota många människor, och har syndat mot din själ.*

[*Notering: I KJV används ordet ”consulted”, på svenska ”konsulterat” eller rådslagit, vilket visar att personen uppsåtligt har planerat denna skam över hans hus genom hans orättfärdiga handlingar, som att utplåna andra och begå våldshandlingar för personlig vinning. I KJV betonas också att dessa onda gärningar inte bara skadar andra utan också den egna själen]

Hab 2:11 Ty stenen skall ropa ut från muren, och bjälken ut från timret skall svara den.

Hab 2:12 ¶ Ve till honom som bygger en stad med blod, och grundlägger en stad genom orättfärdighet!

Hab 2:13 Se, är det icke HERREN Sebaot som har sagt att folket skall arbeta i själva elden, och att folket skall trötta ut sig för själva fåfängans skull?

Hab 2:14 Ty jorden skall bliva uppfylld av kunskapen om HERRENS härlighet, såsom vattnet täcker havet.

Hab 2:15 ¶ Ve till honom som giver sin nästa att dricka, som sätter din flaska till honom, och gör honom berusad också, så att du må se på deras nakenhet!

Hab 2:16 Du är fylld av skam för härlighetens skull: drick du också, och låt din förhud bli blottad: HERRENS högra hands bägare skall vändas mot dig, och skammens uppstötning skall vara på din härlighet.

Hab 2:17 Ty Libanons våld skall täcka dig, och vilddjurens byte, som gjorde dem förskräckta, för människoblodets skull, och för våldet av landet, av staden, och av alla dem som bo däri.

Hab 2:18 ¶ Vad gagnar det den snidade bilden, att dess skapare har snidat den, den gjutna bilden, och en lögnens lärare, att dess skapare förlitar sig på sitt verk för att göra stumma avgudar?*

[*Notering: Denna vers ifrågasätter meningslösheten och tomheten i att dyrka avgudar som är skapade av mänskliga händer. Den ställer frågan: Vad är egentligen nyttan med en avgud som har skapats av människor, som inte kan tala eller ge vägledning? ”En lärare av lögner” syftar på hur avgudarna vilseleder dem som tillber dem, eftersom de inte är levande eller har någon verklig kraft. Versen kritiserar dem som sätter sin tilltro till stumma och meningslösa objekt, istället för att vända sig till den levande Guden]

Hab 2:19 Ve till honom som säger till träet, Vakna; och till den stumma stenen, Res dig, så skall den lära! Se, den är överdragen med guld och silver, och det finns ingen andedräkt alls mitt i den.*

[*Notering: Denna vers beskriver ironin i att tillbe döda material, såsom trä och sten, och förvänta sig att de ska vakna eller undervisa. Även om dessa avgudar är täckta med guld och silver, har de inget liv, ingen kraft och ingen andedräkt – de är helt oförmögna att ge någon form av verklig hjälp eller vägledning. Versen understryker dårskapen i att vända sig till stumma och livlösa föremål, istället för till den levande Guden, som ensam kan ge sanning och vägledning]

Hab 2:20 Men HERREN är i hans heliga tempel: låt hela jorden skall tiga inför honom.*

[*Notering: Versen uppmanar till respekt, tystnad och erkännande av Guds majestät och auktoritet. Medan människor förgäves tillber stumma och livlösa avgudar, är den levande Guden närvarande i sitt heliga tempel, och hela jorden uppmanas att vara stilla och vördnadsfullt tyst inför Honom]

SVENSKA KJV BIBELN

HABACKUK, KAPITEL 3

1 Habackuk skälver i sin bön inför Guds Majestät. 17 Hans tros förtröstan.

Hab 3:1 EN BÖN av profeten Habakuk på Shigionoth.*

[*Notering: Denna vers inleder en bön eller psalm av profeten Habackuk. Ordet ”Shigionoth” (annan Sv. stavning Shigjonót) är ett hebreiskt musikaliskt eller liturgiskt begrepp, en musikalisk not eller en melodi, en form av klagosång eller extatisk bön. Ordet ”Shigionoth” är en variant av ordet ”Shiggaion” i Psaltaren 7.Båda dessa ord signalerar en kraftfull och känsloladdad form av bön eller sång]

Hab 3:2 O HERRE, jag har hört vad du har talat, och jag blev förskräckt: O HERRE, ge liv åt ditt verk mitt i åren, mitt i åren gör det känt; i din vrede kom ihåg barmhärtighet.

Hab 3:3 Gud kom från Teman och den Helige från Parans berg. Sela. Hans härlighet täckte himmelen, och jorden var full av hans lovsång.*

[*Notering: Teman och Paran är geografiska områden som förknippas med Guds uppenbarelse för sitt folk, ofta kopplade till den tid då Israels folk vandrade i öknen efter uttåget ur Egypten. Versen målar upp en storslagen bild av Gud som kommer med överväldigande kraft, där Hans härlighet fyller himmlarna och hela jorden prisar Honom. Teman: Jer 49:7, Obad. 1:9. Paran: 5 Mos. 33:2, 1 Mos. 21:21. Selah: Ordet Sela I psalmerna ger en hänvisning till Jesus andra ankomst då Sela är en klippfästning i Edom (2 Kung 14:7) som idag kallas ”Sela-Petra” eller bara ”Petra”. Den Judiska kvarlevan flyr dit under vedermödan (Matt. 2416), och Herren föder dem mirakulöst (Upp. 12:14) precis som han gjorde med Israel i öknen (Mik. 7:14). Herren räddar Judarna i Sela-Petra]

Hab 3:4 Och hans glans var som ljuset; han hade horn som utgick ur hans hand: och hans makt var dold.

Hab 3:5 Framför honom gick pesten, och brinnande kol utgick vid hans fötter.

Hab 3:6 Han stod, och mätte jorden: han såg, och förskingrade nationerna; och de eviga bergen splittrades, de stadigvarande kullarna böjde sig: hans vägar är eviga.*

[*Notering: Guds överväldigande kraft, som inte bara påverkar nationer och folk, utan även den fysiska världen, där till och med de mest orubbliga delarna av skapelsen viker sig för hans vilja]

Hab 3:7 Jag såg Kushans* tält i nöd: och tältdukarna av landet av Midjan darrades.

[*Notering: ”Kushan” är en förkortad form av ”Kusan-Risataim” (KJV: Chushanrishathaim), i Dom. 3:8, 10, Kusan-Risataim var en hednisk och mäktig kung från Mesopotamien som fick makt över Israel som ett straff för deras otrohet mot Gud. Kusan-Risataim förtryckte Israels folk under en period på åtta år innan Gud reste upp Otniel som domare för att befria dem.Dom. 3:7-11]

Hab 3:8 Var HERREN misshagad mot floderna? var din vrede mot floderna? var din vrede mot havet, när du red på dina hästar och dina stridsvagnar av frälsning?

Hab 3:9 Din båge gjordes helt naken, enligt stammarnas eder, ja ditt ord. Selah. Du klöv jorden med floder.

Hab 3:10 Bergen såg dig, och skälvde: översvämningen av vattnet passerade förbi: djupet höjde hans röst, och lyfte upp hans händer i höjden.

Hab 3:11 Solen och månen stodo stilla i deras boning: för dina pilars ljus gick de, och för ditt glittrande spjut gick de, och vid glansen av ditt glittrande spjut.

Hab 3:12 Du marscherade genom landet i indignation, du tröskade hednafolket i vrede.

Hab 3:13 Du gick ut till frälsning för ditt folk, ja till frälsning med din smorde; du sårade huvudet ur de ondas hus, genom att blotta grunden ända till halsen. Sela.

Hab 3:14 Du genomborrade med hans egna stavar huvudet av hans byar: de kom ut som en virvelvind för att splittra mig: deras glädje var som att i hemlighet sluka de fattiga.*

[*Notering: Uttryck I KJV: ”Du genomborrade med hans egna stavar huvudet av hans byar” visar att Gud använder fiendens egna vapen och medel för att besegra dem. – ”De kom ut som en virvelvind för att splittra mig” beskriver fiendens rasande och destruktiva ankomst, där de försöker sprida kaos och förstörelse. – ”deras glädje var som att i hemlighet sluka de fattiga” avslöjar fiendens ondskefulla natur, de gläder sig i att utnyttja och förstöra de svaga och fattiga, särskilt i det fördolda. Detta understryker deras orättfärdighet och grymhet, och Gud griper in för att sätta stopp för deras förtryck]

Hab 3:15 Du gick genom havet med dina hästar, genom de stora vattnens svall.

[*Notering: Denna vers i KJV påminner om när Gud delade Röda havet under Israels uttåg ur Egypten (2 Mosebok 14:21-22). Detta symboliserar Guds kontroll över naturens krafter och hans förmåga att leda sitt folk genom omöjliga hinder]

Hab 3:16 När jag hörde det, darrade min mage; mina läppar skälvde vid ljudet: ruttenhet kom in i mina ben, och jag skälvde i mitt inre. att jag må vila i dagen av nöd: när han drar upp mot folket, han kommer att invadera dem med sina trupper.

Hab 3:17 ¶ Även om fikonträdet inte skall blomma, inte heller skall frukten vara i vinstockarna; olivträdets arbete skall misslyckas, och fälten skall inte giva något kött; flocken skall skäras bort från fållan, och det skall inte finnas någon hjord i stallarna:*

[*Notering: Visar en bild av total brist och förödelse. Versen beskriver en situation där alla källor till försörjning och välstånd är borta: inga fikon på träden, inga vindruvor på vinstockarna, olivträd som misslyckas, fält som inte ger någon skörd, och boskap som inte finns kvar. Det är en bild av en tid av stor ekonomisk och materiell nöd. Trots detta svåra scenario, som antyder misslyckande och förlust på alla fronter, handlar denna vers om att beskriva prövningar och utmaningar som folket möter. I nästa vers (Habackuk 3:18) uttrycker Habackuk dock sin förtröstan på Gud, oavsett omständigheterna, och betonar sin tro på Guds godhet trots de yttre svårigheterna]

Hab 3:18 Men jag skall glädja mig i HERREN, jag vill fröjda mig i min frälsnings Gud.

Hab 3:19 HERREN Gud är min styrka, och han kommer att göra mina fötter som hindens fötter, och han kommer att låta mig vandra på mina höga platser. Till den ledande sångaren med mina stränginstrument.*

[*Notering: Att ”göra mina fötter som hindens fötter” är en bild av smidighet och säkerhet, som ett rådjur (hind) som lätt rör sig på bergiga, höga och svåra terränger. Det innebär att Gud ger profeten förmågan att klara av utmaningar och svårigheter med styrka och skicklighet. – ”Låter mig gå på mina höjder” antyder att Gud kommer att lyfta honom över farorna och prövningarna, till en plats av säkerhet och andlig upphöjelse. – Bönen riktas till ”den ledande sångaren, med mina stränginstrument”, vilket tyder på att denna bön och sång var avsedd att användas i gudstjänst och musikaliskt ackompanjeras på stränginstrument, vilket understryker dess poetiska och liturgiska karaktär