BIBELBIBLIOTEKET

1873 CARL XII:s BIBEL

SK1873 - 1873-års utgåva av Svenska Kyrkobibeln.

Gamla Testamentet

PSALTAREN.

Psaltaren, kapitel 76-150.

Gamla Testamentet, välj bok:
1 MOS: 2 MOS: 3 MOS: 4 MOS: 5 MOS: JOS: DOM: RUT: 1 SAM: 2 SAM: 1 KUNG: 2 KUNG: 1 KRÖN: 2 KRÖN: ESRA: NEH: EST: JOB: PS: 1-75: 76-150: ORDS: PRED: HV: JES: JER: KLAG: HES: DAN: HOS: JOEL: AMOS: OBAD: JONA: MIKA: NAH: HAB: SEF: HAG: SAK: MAL:

Nya Testamentet, välj bok:
MATT: MAR: LUK: JOH: APG: ROM: 1 KOR: 2 KOR: GAL: EF: FIL: KOL: 1 TH: 2 TH: 1 TIM: 2 TIM: TIT: FILEM: HEBR: 1 PETR: 2 PETR: 1 JOH: 2 JOH: 3 JOH: JAK: JUD: UPP

Psaltaren, välj kapitel:
PS. 1-75 ⎜ 76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 76. PSALMEN

Gud församlingenes beskydd.

Ps 76:1. En Psalm och visa Assaphs, på strängaspel, till att föresjunga.

Ps 76:2. Gud är känd i Juda; i Israel är hans Namn härligit.

Ps 76:3. I Salem är hans tjäll, och hans boning i Zion.

Ps 76:4. Der sönderbryter han bågans pilar, sköld, svärd och strid. Sela.

Ps 76:5. Du äst härligare och mägtigare, än de röfvareberg.

Ps 76:6. De stolte måste beröfvade varda, och afsomna; och alle krigare måste låta händerna falla.

Ps 76:7. För ditt näpsande, Jacobs Gud, faller i sömn både vagn och häst.

Ps 76:8. Du äst förskräckelig; ho kan för dig stå, då du vred äst?

Ps 76:9. När du låter höra domen af himmelen, så förskräckes jorden, och varder stilla;

Ps 76:10. När Gud uppstår till att döma, på det han skall hjelpa alla elända på jordene. Sela.

Ps 76:11. När du ena mennisko straffar, så måste man bekänna dig, att du redo äst till att straffa andra flera.

Ps 76:12. Lofver, och håller det HERRANOM edrom Gud, alle I som omkring honom ären. Bärer fram skänker dem förskräckeliga;

Ps 76:13. Den der Förstomen borttager modet, och förskräckelig är ibland Konungarna på jordene.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 77. PSALMEN

Frommas anfäktning, tröst.

Ps 77:1. En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga.

Ps 77:2. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.

Ps 77:3. Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.

Ps 77:4. När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. Sela.

Ps 77:5. Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.

Ps 77:6. Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.

Ps 77:7. Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.

Ps 77:8. Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?

Ps 77:9. Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?

Ps 77:10. Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? Sela.

Ps 77:11. Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.

Ps 77:12. Derföre tänker jag uppå HERRANS gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;

Ps 77:13. Och talar om all din verk, och säger om din anslag:

Ps 77:14. Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?

Ps 77:15. Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.

Ps 77:16. Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. Sela.

Ps 77:17. Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.

Ps 77:18. De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.

Ps 77:19. Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.

Ps 77:20. Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.

Ps 77:21. Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 78. PSALMEN

Guds välgerningar och straff.

Ps 78:1. En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.

Ps 78:2. Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;

Ps 78:3. De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;

Ps 78:4. Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna HERRANS lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.

Ps 78:5. Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;

Ps 78:6. På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;

Ps 78:7. Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;

Ps 78:8. Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;

Ps 78:9. Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.

Ps 78:10. De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;

Ps 78:11. Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.

Ps 78:12. För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.

Ps 78:13. Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.

Ps 78:14. Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.

Ps 78:15. Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;

Ps 78:16. Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.

Ps 78:17. Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;

Ps 78:18. Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;

Ps 78:19. Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?

Ps 78:20. Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?

Ps 78:21. Då nu HERREN det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;

Ps 78:22. Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.

Ps 78:23. Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;

Ps 78:24. Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.

Ps 78:25. De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.

Ps 78:26. Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;

Ps 78:27. Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;

Ps 78:28. Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.

Ps 78:29. Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.

Ps 78:30. Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,

Ps 78:31. Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.

Ps 78:32. Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.

Ps 78:33. Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.

Ps 78:34. När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;

Ps 78:35. Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;

Ps 78:36. Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.

Ps 78:37. Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.

Ps 78:38. Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.

Ps 78:39. Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.

Ps 78:40. De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.

Ps 78:41. De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.

Ps 78:42. De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;

Ps 78:43. Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.

Ps 78:44. Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.

Ps 78:45. Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;

Ps 78:46. Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.

Ps 78:47. Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.

Ps 78:48. Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.

Ps 78:49. Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.

Ps 78:50. Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.

Ps 78:51. Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;

Ps 78:52. Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.

Ps 78:53. Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;

Ps 78:54. Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;

Ps 78:55. Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.

Ps 78:56. Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;

Ps 78:57. Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;

Ps 78:58. Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;

Ps 78:59. Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;

Ps 78:60. Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;

Ps 78:61. Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;

Ps 78:62. Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.

Ps 78:63. Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.

Ps 78:64. Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.

Ps 78:65. Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;

Ps 78:66. Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;

Ps 78:67. Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;

Ps 78:68. Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;

Ps 78:69. Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;

Ps 78:70. Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.

Ps 78:71. Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.

Ps 78:72. Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 79. PSALMEN

Emot sanningenes fiendar.

Ps 79:1. En Psalm Assaphs. Gud, Hedningarna äro in i ditt arf fallne; de hafva orenat ditt helga tempel, och af Jerusalem stenhopar gjort.

Ps 79:2. De hafva gifvit dina tjenares lekamen foglomen under himmelen till att äta, och dina heligas kött djuromen på markene.

Ps 79:3. De hafva utgjutit deras blod omkring Jerusalem, såsom vatten; och der var ingen, som begrof.

Ps 79:4. Vi äre vårom grannom till en försmädelse vordne; till spott och hån dem som omkring oss äro.

Ps 79:5. HERRE, huru länge vill du så allstings vred vara; och ditt nit, såsom en eld, brinna låta?

Ps 79:6. Utgjut dina grymhet öfver Hedningarna, de dig intet känna, och uppå de Konungariken, som ditt Namn intet åkalla.

Ps 79:7. Ty de hafva uppätit Jacob, och hans hus förödt.

Ps 79:8. Tänk icke uppå våra förra missgerningar. Förbarma dig öfver oss snarliga, ty vi äre fast eländige vordne.

Ps 79:9. Hjelp du oss, Gud vår hjelpare, för dins Namns äros skull; fräls oss, och förlåt oss våra synder, för ditt Namns skull.

Ps 79:10. Hvi låter du Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud? Låt hämnden öfver dina tjenares blod, som utgjutet är, kunnig varda, ibland Hedningarna, för vår ögon.

Ps 79:11. Låt för dig komma de fångars suckande; efter din stora arm behåll dödsens barn.

Ps 79:12. Och vedergäll vårom grannom sjufaldt uti deras sköte deras försmädelse, der de dig, Herre, med försmädt hafva.

Ps 79:13. Men vi, ditt folk och din fosterfår, tackom dig evinnerliga, och förkunnom ditt lof förutan ända.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 80. PSALMEN

Guds omsorg om sin vingård.

Ps 80:1. En Psalm Assaphs, om gyldene rosena, till att föresjunga.

Ps 80:2. Hör, Israels Herde, du som leder Joseph såsom får; bete dig, du som sitter på Cherubim.

Ps 80:3. Uppväck dina magt, du som för Ephraim, BenJamin och Manasse äst, och kom oss till hjelp.

Ps 80:4. Gud, tröst oss, och låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.

Ps 80:5. HERRE Gud Zebaoth, huru länge vill du vred vara öfver dins folks bön?

Ps 80:6. Du spisar dem med tårars bröd, och skänker dem ett stort mått, fullt med tårar.

Ps 80:7. Du lätst alla våra grannar banna oss, och våra fiendar bespotta oss.

Ps 80:8. Gud Zebaoth, tröst oss; låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.

Ps 80:9. Du hafver hemtat ditt vinträ utur Egypten, och hafver fördrifvit Hedningarna, och planterat det.

Ps 80:10. Du hafver röjt vägen för thy, och låtit det väl rota sig, så att det hafver uppfyllt landet.

Ps 80:11. Bergen äro med dess skugga öfvertäckte, och med dess qvistar Guds cedreträ.

Ps 80:12. Du hafver utsträckt dess qvistar intill hafvet, och dess telningar allt intill älfvena.

Ps 80:13. Hvi hafver du så sönderbrutit dess gård, att deraf rifver allt det som der framom går?

Ps 80:14. De vildsvin hafva uppgräfvit det, och de vilddjur hafva afbitit det.

Ps 80:15. Gud Zebaoth, vänd dig dock; skåda neder af himmelen, och se härtill, och besök detta vinträt;

Ps 80:16. Och håll det vid magt, som din högra hand planterat hafver, och det du dig stadeliga utvalt hafver.

Ps 80:17. Se dertill, och straffat; att på det brännande och rifvande må en ände varda.

Ps 80:18. Din hand beskydde dins högra hands folk, och de menniskor, som du dig stadeliga utvalt hafver;

Ps 80:19. Så vilje vi intet ifrå dig vika. Låt oss lefva, så vilje vi åkalla ditt Namn.

Ps 80:20. HERRE Gud Zebaoth, tröst oss. Låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 81. PSALMEN

Högtids rätta firande.

Ps 81:1. På Gittith, till att föresjunga, Assaphs.

Ps 81:2. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.

Ps 81:3. Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.

Ps 81:4. Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.

Ps 81:5. Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.

Ps 81:6. Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;

Ps 81:7. Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.

Ps 81:8. Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. Sela.

Ps 81:9. Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;

Ps 81:10. Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.

Ps 81:11. Jag är HERREN din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.

Ps 81:12. Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.

Ps 81:13. Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.

Ps 81:14. Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,

Ps 81:15. Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.

Ps 81:16. Och de som HERRAN hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,

Ps 81:17. Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 82. PSALMEN

Öfverhetsreglor.

Ps 82:1. En Psalm Assaphs. Gud står uti Guds församling, och är domare ibland gudarna.

Ps 82:2. Huru länge viljen I döma orätt, och föresätta de ogudaktigas person? Sela.

Ps 82:3. Skaffer dem fattiga och faderlösa rätt, och hjelper dem elända och torftiga till rätta.

Ps 82:4. Hjelper den föraktada och fattiga, och förlöser honom utu de ogudaktigas våld.

Ps 82:5. Men de låta intet säga sig, och aktat intet; de gå allt i mörkret; derföre måste alla landsens grundvalar falla.

Ps 82:6. Jag hafver väl sagt: I ären gudar, och allesammans dens Högstas barn;

Ps 82:7. Men I måsten dö såsom menniskor, och såsom en tyrann förgås.

Ps 82:8. Statt upp, Gud, och döm jordena; ty du äst en Herre öfver alla Hedningar.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 83. PSALMEN

Emot församlingenes fiendar.

Ps 83:1. En Psalmvisa Assaphs.

Ps 83:2. Gud, tig dock icke så, och var dock icke så stilla; Gud, lid det dock icke så.

Ps 83:3. Ty si, dine fiender rasa, och de som dig hata, sätta upp hufvudet.

Ps 83:4. De hafva listig anslag emot ditt folk, och rådslå emot dina fördolda.

Ps 83:5. Kommer, säga de, låter oss utrota dem, så att de intet folk äro; att på Israels namn icke skall mer tänkt varda.

Ps 83:6. Ty de hafva förenat sig med hvarannan, och ett förbund emot dig gjort:

Ps 83:7. De Edomeers hyddor, och de Ismaeliters, de Moabiters, och Hagariters,

Ps 83:8. De Gebaliters, Ammoniters, och Amalekiters, de Philisteers, samt med dem i Tyro.

Ps 83:9. Assur hafver ock gifvit sig till dem, och hjelpa Lots barnom. Sela.

Ps 83:10. Gör dem såsom de Midianiter, såsom Sisera, såsom Jabin vid den bäcken Kison;

Ps 83:11. Hvilke förderfvade vordo vid Endor, och vordo till träck på jordene.

Ps 83:12. Gör deras Förstar såsom Oreb och Seeb; alle deras öfverstar, såsom Seba och Zalmunna;

Ps 83:13. De der säga: Vi vilje intaga Guds hus.

Ps 83:14. Min Gud, gör dem såsom en hvärfvel, och såsom strå för väder,

Ps 83:15. Såsom en eld, den skog förbränner, och såsom en låga, den berg upptänder.

Ps 83:16. Alltså förfölj dem med ditt väder, och förskräck dem med ditt oväder.

Ps 83:17. Gör deras ansigten fulla med blygd, att de efter ditt Namn. HERRE, söka måste;

Ps 83:18. Skämme sig, och förskräckes alltid ju mer och mer, och till skam komme, och förgås.

Ps 83:19. Så skola de förnimma, att du med ditt Namn heter HERRE allena, och den Högste i allo verldene.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 84. PSALMEN

Guds huses förmån.

Ps 84:1. En Psalm Korah barnas, på Gittith, till att föresjunga.

Ps 84:2. Huru lustige äro dina boningar, HERRE Zebaoth!

Ps 84:3. Min själ längtar och trängtar efter HERRANS gårdar. Min kropp och själ fröjda sig uti lefvandes Gudi.

Ps 84:4. Ty foglen hafver funnit ett hus, och svalan sitt bo, der de sina ungar lägga; nämliga ditt altare, HERRE Zebaoth, min Konung och min Gud.

Ps 84:5. Salige äro de som i dino huse bo, de lofva dig till evig tid. Sela.

Ps 84:6. Salige äro de menniskor, som dig för sin starkhet hålla, och af hjertat efter dig vandra;

Ps 84:7. De der gå genom jämmerdalen, och göra der källor; och lärarena varda med mycken välsignelse prydde.

Ps 84:8. De vinna den ena segren efter den andra, att man se må, att den rätte Guden är i Zion.

Ps 84:9. HERRE Gud Zebaoth, hör min bön; akta härtill, Jacobs Gud. Sela.

Ps 84:10. Gud, vår sköld, skåda dock; se uppå din smordas rike.

Ps 84:11. Ty en dag uti dina gårdar är bättre, än eljest tusende. Jag vill heldre vakta dörrena uti mins Guds huse, än länge bo uti de ogudaktigas hyddom.

Ps 84:12. Ty HERREN Gud är sol och sköld. HERREN gifver nåd och äro; dem frommom skall intet godt fattas.

Ps 84:13. HERRE Zebaoth, säll är den menniska, som sig förlåter uppå dig.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 85. PSALMEN

Bön om alla stånds välfärd.

Ps 85:1. En Psalm Korah barnas, till att föresjunga.

Ps 85:2. HERRE, du som fordom vast dino lande nådelig, och förlossade de fångar af Jacob;

Ps 85:3. Du som tillförene dino folke missgerning förlåtit hafver, och alla deras synder öfvertäckt; Sela.

Ps 85:4. Du som tillförene alla dina vrede borttagit hafver, och vändt dig ifrå dine vredes grymhet;

Ps 85:5. Tröst oss, Gud vår Frälsare, och låt af dine ogunst till oss.

Ps 85:6. Vill du då till evig tid uppå oss vred vara; och låt dina vrede gå evinnerliga?

Ps 85:7. Vill du då icke åter vederqvicka oss; att ditt folk må glädja sig öfver dig?

Ps 85:8. HERRE, bete oss dina nåde, och hjelp oss.

Ps 85:9. Ack! att jag höra måtte, det HERREN Gud talar, att han sino folke och sinom heligom frid tillsade; på det de icke skola på någon galenskap komma.

Ps 85:10. Dock är ju hans hjelp när dem som frukta honom, att i vårt land skall ära bo;

Ps 85:11. Att godhet och trohet mötas tillsamman, rättfärdighet och frid kyssas;

Ps 85:12. Att trohet må växa på jordene, och rättfärdighet skåda neder af himmelen;

Ps 85:13. Att ock HERREN oss godt gör; på det vårt land må sina frukt gifva;

Ps 85:14. Att rättfärdighet må ändå för honom blifva, och sin rätta gång hafva.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 86. PSALMEN

Bön om åtskillig hjelp.

Ps 86:1. En bön Davids. HERRE, böj neder dina öron, och hör mig; ty jag är elände och fattig.

Ps 86:2. Bevara mina själ, ty jag är helig; hjelp du, min Gud, dinom tjenare, som sig uppå dig förlåter.

Ps 86:3. Herre, var mig nådelig; ty jag ropar dagliga till dig.

Ps 86:4. Fröjda dins tjenares själ; förty efter dig, Herre, trängtar jag.

Ps 86:5. Ty du, Herre, äst god och nådelig, af stor godhet allom dem som åkalla dig.

Ps 86:6. Förnim, HERRE, mina bön, och akta uppå mina böns röst.

Ps 86:7. Uti mine nöd åkallar jag dig, att du dock ville höra mig.

Ps 86:8. Herre, dig är ingen lik ibland gudarna, och ingen är, som så göra kan som du.

Ps 86:9. Alle Hedningar, de du gjort hafver, skola komma och tillbedja för dig, Herre, och ära ditt Namn;

Ps 86:10. Att du så stor äst, och gör under, och allena Gud äst.

Ps 86:11. Visa mig, HERRE, din väg, att jag må vandra i dine sanning; behåll mitt hjerta vid det ena, att jag ditt Namn fruktar.

Ps 86:12. Jag tackar dig, Herre, min Gud, af allt mitt hjerta, och ärar ditt Namn evinnerliga.

Ps 86:13. Ty din godhet är stor öfver mig, och du hafver frälst mina själ utu det djupa helvetet.

Ps 86:14. Gud, de stolte sätta sig emot mig, och de tyranners hop står mig efter mina själ, och hafva dig intet för ögon.

Ps 86:15. Men du, Herre Gud, äst barmhertig och nådelig, tålig, och af stora mildhet och trohet.

Ps 86:16. Vänd dig till mig, var mig nådelig; stärk din tjenare med dine magt, och hjelp dine tjenarinnos son.

Ps 86:17. Gör ett tecken med mig, att mig väl går, att de set, som mig hata, och skämma sig, att du med mig står, HERRE, och tröstar mig.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 87. PSALMEN

Det andeliga Zions härlighet.

Ps 87:1. En Psalmvisa Korah barnas. Han är fast grundad på de helga bergen.

Ps 87:2. HERREN älskar Zions portar, öfver alla Jacobs boningar.

Ps 87:3. Härlig ting varda i dig predikade, du Guds stad. Sela.

Ps 87:4. ag vill predika låta för Rahab och Babel, att de mig känna skola. Si, de Philisteer och Tyrer, samt med de Ethioper, varda der födde.

Ps 87:5. Man skall i Zion säga, att allahanda folk derinne födt varder, och att han, den Högste, bygger honom.

Ps 87:6. HERREN skall predika låta i allahanda tungomål, att ock någre af dem skola der födde varda. Sela.

Ps 87:7. Och de sångare skola alle i dig sjunga till skiftes, såsom i en dans.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 88. PSALMEN

Bön i svår anfäktning.

Ps 88:1. En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens.

Ps 88:2. HERRE Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.

Ps 88:3. Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.

Ps 88:4. Ty min själ är full med jämmer, och mitt lif är hardt när helvetet.

Ps 88:5. Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.

Ps 88:6. Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.

Ps 88:7. Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.

Ps 88:8. Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. Sela.

Ps 88:9. Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.

Ps 88:10. Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. HERRE, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.

Ps 88:11. Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? Sela.

Ps 88:12. Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?

Ps 88:13. Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?

Ps 88:14. Men jag ropar till dig, HERRE, och min bön kommer bittida för dig.

Ps 88:15. Hvi förkastar du, HERRE, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?

Ps 88:16. Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.

Ps 88:17. Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.

Ps 88:18. De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.

Ps 88:19. Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 89. PSALMEN

Messias och hans rike.

Ps 89:1. En undervisning Ethans, dens Esrahitens.

Ps 89:2. Jag vill sjunga om HERRANS nåde evinnerliga, och hans sanning förkunna med minom mun, ifrå slägte till slägte;

Ps 89:3. Och säger alltså, att en evig nåd skall uppgå; och du varder dina sanning i himmelen troliga hållandes.

Ps 89:4. Jag hafver gjort ett förbund med minom utkorade; minom tjenare David hafver jag svorit:

Ps 89:5. Jag skall förskaffa dig en evig säd, och bygga din stol ifrå slägte till slägte. Sela.

Ps 89:6. Och himlarna, HERRE, skola prisa din under, och dina sanning, uti de heligas församling.

Ps 89:7. Ty ho kan i skyn liknas vid HERRAN; och ibland gudarnas barn HERRANOM lik vara?

Ps 89:8. Gud är fast mägtig uti de heligas församling, och underlig öfver alla de som omkring honom äro.

Ps 89:9. HERRE Gud Zebaoth, ho är såsom du, en mägtig HERRE? Och din sanning är allt omkring dig.

Ps 89:10. Du råder öfver det stormande hafvet; du styrer dess böljor, när de upphäfva sig.

Ps 89:11. Du slår Rahab till döds; du förströr dina fiendar, med dinom starka arm.

Ps 89:12. Himmel och jord äro din; du hafver grundat jordenes krets, och hvad deruti är.

Ps 89:13. Norr och söder hafver du skapat; Thabor och Hermon fröjdar sig i ditt Namn.

Ps 89:14. Du hafver en väldig arm; stark är din hand, och hög är din högra hand.

Ps 89:15. Rättfärdighet och dom är dins stols stadfästelse; nåd och sanning äro för ditt ansigte.

Ps 89:16. Väl är de folke, som fröjdas kan; HERRE, de skola vandra i dins ansigtes ljus.

Ps 89:17. De skola dagliga öfver ditt Namn glade vara, och i dine rättfärdighet härlige vara.

Ps 89:18. Ty du äst deras starkhets berömmelse, och genom dina nåde skall du upphöja vårt horn.

Ps 89:19. Ty HERREN är vår sköld, och den Helige i Israel är vår Konung.

Ps 89:20. På den tiden talade du i en syn till dina heliga, och sade: Jag hafver uppväckt en hjelta, den hjelpa skall; jag hafver upphöjt en utkoradan utu folket.

Ps 89:21. Jag hafver funnit min tjenare David; jag hafver smort honom med mina helga oljo.

Ps 89:22. Min hand uppehåller honom, och min arm skall styrka honom.

Ps 89:23. Fienderna skola icke vara honom öfvermägtige, och de orättfärdige skola icke förtrycka honom;

Ps 89:24. Utan jag skall slå hans ovänner för honom, och de honom hata, vill jag plåga.

Ps 89:25. Men min sanning och nåd skall när honom vara; och hans horn skall i mitt Namn upphöjdt varda.

Ps 89:26. Jag skall sätta hans hand uti hafvet, och hans högra hand uti älfverna.

Ps 89:27. Han skall kalla mig alltså: Du äst min fader, min Gud och tröst, den mig hjelper.

Ps 89:28. Och jag skall göra honom till första sonen, den aldrahögsta ibland Konungarna på jordene.

Ps 89:29. Jag vill behålla honom mina nåd evinnerliga, och mitt förbund skall honom fast blifva.

Ps 89:30. Jag skall gifva honom en evig säd, och hans stol uppehålla, så länge himmelen varar.

Ps 89:31. Men om hans barn min lag öfvergifva, och i minom rättom icke vandra;

Ps 89:32. Om de mina stadgar ohelga, och min bud icke hålla;

Ps 89:33. Så vill jag hemsöka deras synd med ris, och deras missgerningar med plågor.

Ps 89:34. Men mina nåd vill jag icke vända ifrå honom, och icke låta mina sanning fela.

Ps 89:35. Jag vill icke ohelga mitt förbund, och icke ogildt göra hvad af minom mun utgånget är.

Ps 89:36. Jag hafver en gång svorit vid mina helighet: Jag vill icke ljuga for David;

Ps 89:37. Hans säd skall evig vara, och hans stol för mig såsom solen.

Ps 89:38. Såsom månen skall han evinnerliga vid magt hållen varda, och såsom de vittne i skyn viss vara. Sela.

Ps 89:39. Men nu bortdrifver du och förkastar, och vredgas med dinom smorda.

Ps 89:40. Du bryter dins tjenares förbund, och trampar hans krono neder på jordena.

Ps 89:41. Du nederrifver alla hans murar, och låter hans fäste afbrytas.

Ps 89:42. Honom beröfva alle de der framom gå; han är sinom grannom ett gabberi vorden.

Ps 89:43. Du upphöjer hans ovänners högra hand, och gläder alla hans fiendar.

Ps 89:44. Ock hafver du hans svärds kraft borttagit, och låter honom ingen seger vinna i stridene.

Ps 89:45. Du förstörer hans renhet, och kastar hans stol till jordena.

Ps 89:46. Du förkortar hans ungdoms tid, och betäcker honom med blygd. Sela.

Ps 89:47. HERRE, huru länge vill du dig så allstinges fördölja; och låta dina grymhet brinna såsom en eld?

Ps 89:48. Tänk huru stackot mitt lif är; hvi vill du alla menniskor fåfängt skapat hafva?

Ps 89:49. Hvilken är den der lefver, och intet ser döden; den sina själ friar utu helvetes hand? Sela.

Ps 89:50. Herre, hvar är den förra din nåd, den du David i dine sanning svorit hafver?

Ps 89:51. Tänk, Herre, på dina tjenares försmädelse, den jag bär i mitt sköt, af allom så mångom folkom;

Ps 89:52. Dermed, HERRE, dine fiender dig försmäda; der de med försmäda, och med fötterna trampa på din smorda.

Ps 89:53. Lofvad vare HERREN evinnerliga. Amen, Amen.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 90. PSALMEN

Menniskans dödlighet.

Ps 90:1. En bön Mose dens Guds mansens. Herre, du äst vår tillflykt, ifrå slägte till slägte.

Ps 90:2. Förr än bergen vordo, och jorden och verlden skapade blefvo, äst du Gud, af evighet till evighet;

Ps 90:3. Du som låter menniskorna dö, och säger: Kommer igen, I menniskors barn.

Ps 90:4. Ty tusende år äro för dig såsom den dag i går framgick, och såsom en nattväkt.

Ps 90:5. Du låter dem gå sin kos såsom en ström; och äro såsom en sömn; likasom gräs, det dock snarliga förvissnar;

Ps 90:6. Det der bittida blomstras, och snart vissnar; och på aftonen afhugget varder, och förtorkas.

Ps 90:7. Det gör din vrede, att vi så förgås, och din grymhet, att vi så hasteliga hädan måste.

Ps 90:8. Ty våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte.

Ps 90:9. Derföre gå alle våre dagar sin kos genom dina vrede; vi lykte vår år såsom ett tal.

Ps 90:10. Vårt lif varar sjutio år, åt högsta åttatio år; och då det bäst varit; hafver, så hafver det möda och arbete varit; ty det går snart sin kos, lika som vi flöge bort.

Ps 90:11. Men ho tror det, att du så svårliga vredgas? Och ho fruktar sig för sådana dine grymhet?

Ps 90:12. Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.

Ps 90:13. HERRE, vänd dig dock till oss igen, och var dinom tjenarom nådelig.

Ps 90:14. Uppfyll oss bittida med dine nåd; så vilje vi fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar.

Ps 90:15. Gläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafver, efter det vi så länge olycko lidit hafve.

Ps 90:16. Bete dinom tjenarom dina gerningar, och dina äro deras barnom.

Ps 90:17. Och Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra händers verk med oss; ja våra händers verk främje han.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 91. PSALMEN

Guds beskydds säkerhet.

Ps 91:1. Den der under dens Högstas bekärm sitter, och under dens Allsmägtigas skugga blifver,

Ps 91:2. Han säger till HERRAN: Mitt hopp och min borg; min Gud, den jag hoppas uppå.

Ps 91:3. Ty han frälsar dig ifrå jägarens snaro, och ifrå den skadeliga pestilentie.

Ps 91:4. Han skall betäcka dig med sina fjädrar, och ditt hopp skall vara under hans vingar; hans sanning är spjut och sköld;

Ps 91:5. Att du icke torf förskräckas för nattenes stygghet; för de skott, som om dagen flyga;

Ps 91:6. För pestilentie, som i mörkrena vankar; för den sjuko, som om middagen förderfvar.

Ps 91:7. Om tusende falla vid dina sido, och tiotusende vid dina högra sido, så skall det dock intet drabba uppå dig.

Ps 91:8. Ja, du skall med din ögon se lust, och skåda huru dem ogudaktigom vedergullet varder.

Ps 91:9. Ty HERREN är ditt hopp; den Högste är din tillflykt.

Ps 91:10. Dig varder intet ondt vederfarandes, och ingen plåga skall nalkas dine hyddo.

Ps 91:11. Ty han hafver befallt sinom Änglom om dig, att de skola bevara dig på allom dinom vägom.

Ps 91:12. De skola bära dig på händerna, att du icke stöter din fot på stenen.

Ps 91:13. På lejon och huggormar skall du gå, och trampa uppå det unga lejonet och drakan.

Ps 91:14. Han begärar mig, ty vill jag uthjelpa honom; han känner mitt Namn, derföre vill jag beskydda honom.

Ps 91:15. Han åkallar mig, ty vill jag höra honom; jag är när honom i nödene; jag skall taga honom derut, och låta honom till äro komma.

Ps 91:16. Jag skall mätta honom med långt lit, och skall bete honom mina salighet.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 92. PSALMEN

Gud prisas för sin nåd.

Ps 92:1. En Psalm till att sjunga på Sabbathsdagen.

Ps 92:2. Det är en kostelig ting att tacka HERRANOM, och lofsjunga dino Namne, du Aldrahögste;

Ps 92:3. Om morgonen förkunna dina nåde. och om aftonen dina sanning;

Ps 92:4. På tio stränger, och psaltare; med spelande på harpo.

Ps 92:5. Ty, HERRE, du låter mig gladeligen sjunga om dine verk, och jag berömmer dina händers verk.

Ps 92:6. HERRE, huru äro dine verk så store! dine tankar äro så svåra djupe.

Ps 92:7. En galen tror det intet, och en dåre aktar sådant intet.

Ps 92:8. De ogudaktige grönskas såsom gräs, och de ogerningsmän blomstras alle; tilldess de förderfvade varda till evig tid.

Ps 92:9. Men du, HERRE, äst den Högste, och blifver evinnerliga.

Ps 92:10. Ty si, dine fiender, HERRE, si, dine fiender skola förgås, och alle ogerningsmän måste förströdde varda.

Ps 92:11. Men mitt horn skall upphöjdt varda, såsom ens enhörnings, och jag varda smord med färska oljo.

Ps 92:12. Och mitt öga skall lust se på mina fiendar, och mitt öra skall lust höra på de arga, som sig emot mig sätta.

Ps 92:13. Den rättfärdige skall grönskas, såsom ett palmträ; han skall växa, såsom ett cedreträ på Libanon.

Ps 92:14. De der planterade äro uti HERRANS hus, de skola i vår Guds gårdom grönskas.

Ps 92:15. Och om de än gamle varda, skola de likväl blomstras, fruktsamme och färske vara;

Ps 92:16. Att de förkunna skola, att HERREN så from är; min tröst, och intet orätt är i honom.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 93. PSALMEN

Christi rikes fasthet.

Ps 93:1. HERREN är Konung och härliga beprydd; HERREN är beprydd, och hafver begynt ett rike, så vidt som verlden är, och tillredt det, att det blifva skall.

Ps 93:2. Ifrå den tiden står din stol fast; du äst evig.

Ps 93:3. HERRE, vattuströmmarna upphäfva sig, vattuströmmarna upphäfva sitt fräsande; vattuströmmarna upphäfva sina böljor.

Ps 93:4. De vågar i hafvet äro stora, och fräsa grufveliga; men HERREN är ännu större i höjdene.

Ps 93:5. Din ord äro en rätt lära; helighet, HERRE, är dins hus prydning evinnerliga.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 94. PSALMEN

Emot församlingenes fiendar.

Ps 94:1. HERRE Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig.

Ps 94:2. Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena.

Ps 94:3. HERRE, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla;

Ps 94:4. Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig?

Ps 94:5. HERRE, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf.

Ps 94:6. Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de;

Ps 94:7. Och säga: HERREN ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet.

Ps 94:8. Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda?

Ps 94:9. Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se?

Ps 94:10. Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta.

Ps 94:11. Men HERREN vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro.

Ps 94:12. Säll är den som du, HERRE, tuktar, och lärer honom genom din lag;

Ps 94:13. Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder.

Ps 94:14. Ty HERREN skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.

Ps 94:15. Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.

Ps 94:16. Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?

Ps 94:17. Om HERREN icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.

Ps 94:18. Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, HERRE, uppehöll mig.

Ps 94:19. Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.

Ps 94:20. Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.

Ps 94:21. De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.

Ps 94:22. Men HERREN är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.

Ps 94:23. Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; HERREN, vår Gud, skall förgöra dem.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 95. PSALMEN

Christus bör tackas, lydas.

Ps 95:1. Kommer, låter oss glädjas HERRANOM, och fröjdas för vår salighets tröst.

Ps 95:2. Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

Ps 95:3. Ty HERREN är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

Ps 95:4. Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

Ps 95:5. Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

Ps 95:6. Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för HERRANOM, den oss gjort hafver.

Ps 95:7. Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

Ps 95:8. I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

Ps 95:9. Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

Ps 95:10. Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

Ps 95:11. Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 96. PSALMEN

Christi rikes vidd, härlighet.

Ps 96:1. Sjunger HERRANOM en ny viso; sjunger HERRANOM all verlden.

Ps 96:2. Sjunger HERRANOM, och lofver hans Namn; prediker den ena dagen efter den andra hans salighet.

Ps 96:3. Förtäljer ibland Hedningarna hans äro, ibland all folk hans under.

Ps 96:4. Ty HERREN är stor, och högt prisandes; underlig öfver alla gudar.

Ps 96:5. Ty alle folkens gudar äro afgudar; men HERREN hafver gjort himmelen.

Ps 96:6. Det står härliga och kosteliga till för honom, och går väldeliga och lofliga till i hans helgedom.

Ps 96:7. I folk, bärer fram HERRANOM; bärer fram HERRANOM äro och magt.

Ps 96:8. Bärer fram HERRANOM hans Namns äro; bärer skänker, och kommer i hans gårdar.

Ps 96:9. Tillbedjer HERRAN i heligo prydning; hela verlden frukte honom.

Ps 96:10. Säger ibland Hedningarna, att HERREN är Konung, och hafver sitt rike, så vidt som verlden är, beredt, att det blifva skall; och dömer folken rätt.

Ps 96:11. Himmelen fröjde sig, och jorden vare glad. hafvet fräse, och hvad deruti är.

Ps 96:12. Marken vare glad, och allt det derpå är, och låter all trä i skogen fröjda sig,

Ps 96:13. För HERRANOM; ty han kommer; ty han kommer till att döma jordena; han skall döma jordenes krets med rättfärdighet, och folken med sine sanning.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 97. PSALMEN

Christi rikes magt.

Ps 97:1. HERREN är Konung, dess fröjde sig jorden, och öarna fröjde sig, så månge som de äro.

Ps 97:2. Moln och mörker är omkring honom; rättfärdighet och dom är hans stols stadfästelse.

Ps 97:3. Eld går framför honom, och uppbränner hans ovänner allt omkring.

Ps 97:4. Hans ljungande lyser på jordenes krets; jorden ser det, och förskräckes.

Ps 97:5. Bergen försmälta såsom vax för HERRANOM; för hela jorderikes Herra.

Ps 97:6. Himlarna förkunna hans rättfärdighet; och all folk se hans äro.

Ps 97:7. Skämme sig alle de som belätom tjena, och berömma sig af afgudar; tillbedjer honom alle gudar.

Ps 97:8. Zion hörer det, och är glad; och Juda döttrar fröjda sig, HERRE, öfver ditt regemente.

Ps 97:9. Ty du, HERRE, äst den Högste i all land; du är fast upphöjd öfver alla gudar.

Ps 97:10. I som älsken HERRAN, hater det onda; (Herren) bevarar sina heligas själar; ifrå de ogudaktigas hand skall han frälsa dem.

Ps 97:11. Dem rättfärdiga skall alltid ljus uppgå igen, och frommom hjertom glädje.

Ps 97:12. I rättfärdige, fröjder eder af HERRANOM, och tacker honom, och priser hans helighet.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 98. PSALMEN

All ting lofva HERRAN.

Ps 98:1. En Psalm. Sjunger HERRANOM en ny viso, ty han gör underlig ting; han vinner seger med sine högra hand, och med sinom helga arm.

Ps 98:2. HERREN låter förkunna sina salighet; för folken låter han uppenbara sina rättfärdighet.

Ps 98:3. Han tänker uppå sina nåde och sanning Israels huse; alle verldenes ändar se vår Guds salighet.

Ps 98:4. Glädjens HERRANOM, all verlden; sjunger, priser och lofver.

Ps 98:5. Lofver HERRAN med harpor, med harpor och psalmer;

Ps 98:6. Med trummeter och basuner; fröjdens för HERRANOM, Konungenom.

Ps 98:7. Hafvet fräse, och hvad deruti är; jordenes krets, och de deruppå bo.

Ps 98:8. Vattuströmmarna fröjde sig, och all berg vare glad,

Ps 98:9. För HERRANOM; ty han kommer till att döma jordena; han skall döma jordenes krets med rättfärdighet, och folken med rätt.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 99. PSALMEN

Christi rikes beskaffenhet.

Ps 99:1. HERREN är Konung, derföre vredgas folken; han sitter på Cherubim, derföre upprörer sig verlden.

Ps 99:2. HERREN är stor i Zion, och hög öfver all folk.

Ps 99:3. Man tacke ditt stora och underliga Namn, det heligt är.

Ps 99:4. Uti denna Konungens rike älskar man det rätt är; du gifver fromhet, du skaffar dom och rättfärdighet i Jacob.

Ps 99:5. Upphöjer HERRAN vår Gud; tillbedjer vid hans fotapall; ty han är helig.

Ps 99:6. Mose och Aaron ibland hans Prester, och Samuel ibland dem som hans Namn åkalla; de åkallade HERRAN, och han bönhörde dem.

Ps 99:7. Han talade med dem genom en molnstod; de höllo hans vittnesbörd och bud, som han dem gaf.

Ps 99:8. HERRE, du äst vår Gud; du bönhörde dem; du, Gud, gaf dem till, och straffade deras verk.

Ps 99:9. Upphöjer HERRAN vår Gud, och tillbedjer på hans helga berg; tv HERREN vår Gud är helig.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 100. PSALMEN

Tacksägelse för Guds välgerningar.

Ps 100:1. En Tackpsalm. Fröjdens HERRANOM, all verlden.

Ps 100:2. Tjener HERRANOM med fröjd; kommer för hans ansigte med glädskap.

Ps 100:3. Förnimmer, att HERREN är Gud; han hafver gjort oss, och icke vi sjelfve, till sitt folk, och till sin fosterfår.

Ps 100:4. Går in i hans portar med tackande; uti hans gårdar med lofvande; tacker honom, lofver hans Namn.

Ps 100:5. Ty HERREN är god, och hans nåd varar evinnerliga, och hans sanning ifrå slägte till slägte.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 101. PSALMEN

Regementsspegel.

Ps 101:1. En Psalm Davids. Om nåd och rätt vill jag sjunga; och dig, HERRE, lofsäga.

Ps 101:2. Jag handlar försigteliga och redeliga med dem som mig tillhöra, och vandrar troliga i mitt hus.

Ps 101:3. Jag tager mig ingen ond sak före; jag hatar öfverträdaren, och låter honom icke när mig blifva.

Ps 101:4. Ett vrångt hjerta måste vika ifrå mig; den onda lider jag icke.

Ps 101:5. Den sin nästa hemliga baktalar, honom förgör jag; den der storlåtig är och högt sinne hafver, honom lider jag icke.

Ps 101:6. Mine ögon se efter de trogna i landena, att de måga när mig bo; och hafver gerna fromma tjenare.

Ps 101:7. Falskt folk håller jag icke i mitt hus; ljugare trifvas icke när mig.

Ps 101:8. Bittida förgör jag alla ogudaktiga i landena, att jag må utrota alla ogerningsmän utu HERRANS stad.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 102. PSALMEN

5.  Bot-Psalmen.

Ps 102:1. En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för HERRANOM utgjuter.

Ps 102:2. HERRE, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.

Ps 102:3. Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.

Ps 102:4. Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.

Ps 102:5. Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.

Ps 102:6. Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.

Ps 102:7. Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.

Ps 102:8. Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.

Ps 102:9. Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.

Ps 102:10. Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;

Ps 102:11. För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.

Ps 102:12. Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.

Ps 102:13. Men du, HERRE, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.

Ps 102:14. Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.

Ps 102:15. Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;

Ps 102:16. Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, HERRE, och alle Konungar på jordene dina äro;

Ps 102:17. Att HERREN bygger Zion, och låter se sig i sin äro.

Ps 102:18. Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.

Ps 102:19. Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva HERRAN.

Ps 102:20. Ty han skådar af sine helga högd, och HERREN ser af himmelen på jordena;

Ps 102:21. Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;

Ps 102:22. På det de skola i Zion predika HERRANS Namn, och hans lof i Jerusalem;

Ps 102:23. När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena HERRANOM.

Ps 102:24. Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.

Ps 102:25. Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.

Ps 102:26. Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.

Ps 102:27. De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.

Ps 102:28. Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.

Ps 102:29. Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 103. PSALMEN

Lof för allahanda nådevälgerningar.

Ps 103:1. En Psalm Davids. Lofva HERRAN, min själ, och allt det uti mig är, hans helga Namn.

Ps 103:2. Lofva HERRAN, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver;

Ps 103:3. Den dig alla dina synder förlåter, och helar alla dina brister;

Ps 103:4. Den ditt lif förlöser ifrå förderf, och kröner dig med nåd och barmhertighet;

Ps 103:5. Den dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn.

Ps 103:6. HERREN skaffar rättfärdighet och dom, allom dem som orätt lida.

Ps 103:7. Han hafver låtit Mose veta sina vägar; Israels barn sin verk.

Ps 103:8. Barmhertig och nådelig är HERREN, tålig och af stora mildhet.

Ps 103:9. Han träter icke till evig tid, och vredgas icke evinnerliga.

Ps 103:10. Han handlar icke med oss efter våra synder, och vedergäller oss icke efter våra missgerningar.

Ps 103:11. Ty så hög som himmelen öfver jordena är, låter han sina nåd väldig vara öfver dem som frukta honom.

Ps 103:12. Så långt som öster är ifrå vester, låter han vår öfverträdelse vara ifrån oss.

Ps 103:13. Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig HERREN öfver dem som frukta honom.

Ps 103:14. Ty han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre.

Ps 103:15. En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.

Ps 103:16. När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer.

Ps 103:17. Men HERRANS nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn,

Ps 103:18. När dem som hans förbund hålla, och tänka uppå hans bud, att de derefter göra.

Ps 103:19. HERREN hafver beredt sin stol i himmelen, och hans rike skall råda öfver allt.

Ps 103:20. Lofver HERRAN, I hans Änglar, I starke hjeltar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall.

Ps 103:21. Lofver HERRAN, alle hans härar; I hans tjenare, som hans vilja gören.

Ps 103:22. Lofver HERRAN, all hans verk uti all hans herradömes rum; min själ lofve HERRAN.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 104. PSALMEN

Gud lofva all hans verk.

Ps 104:1. Lofva HERRAN, min själ; HERRE, min Gud, du äst ganska härlig, du äst dägelig och allstinges väl beprydd.

Ps 104:2. Ljus är din klädnad, som du uppå hafver; du utsträcker himmelen såsom ett tapet.

Ps 104:3. Du hvälfver honom ofvan med vatten; du far i skyn såsom i en vagn, och går på vädrens vingar;

Ps 104:4. Du, som gör dina Änglar till väder, och dina tjenare till eldslåga;

Ps 104:5. Du, som grundar jordena på hennes botten, så att hon blifver i evig tid.

Ps 104:6. Med djupet betäcker du henne, såsom med ett kläde, och vatten stå öfver bergen.

Ps 104:7. Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.

Ps 104:8. Bergen resa högt upp, och dalarna sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafver.

Ps 104:9. Du hafver satt ett mål, der komma de intet öfver; och måga icke åter betäcka jordena.

Ps 104:10. Du låter källor uppbrista i dalomen, så att vatten emellan bergen flyta;

Ps 104:11. Att all djur på markene måga dricka, och vildåsnarna sin törst släcka.

Ps 104:12. När dem sitta himmelens foglar, och sjunga på qvistarna.

Ps 104:13. Du fuktar bergen ofvanefter; du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.

Ps 104:14. Du låter gräs växa för boskapen, och säd menniskomen till nytto; att du skall låta komma bröd utaf jordene;

Ps 104:15. Och att vin skall fröjda menniskones hjerta, och hennes ansigte dägeligit varda af oljo, och bröd styrka menniskones hjerta;

Ps 104:16. Att HERRANS trä skola full med must stå; de cedreträ på Libanon, som han planterat hafver.

Ps 104:17. Der hafva foglarna sitt näste, och hägrar bo uppe i furoträn.

Ps 104:18. De höga berg äro de stengetters tillflykt, och stenklyfterna de kunilers.

Ps 104:19. Du gör månan, till att derefter skifta året; solen vet sin nedergång.

Ps 104:20. Du gör mörker, att natt varder; då draga sig all vilddjur ut;

Ps 104:21. De unga lejon, som ryta efter rof, och sin mat söka af Gudi;

Ps 104:22. Men när solen uppgår, draga de bort, och lägga sig uti sina kulor.

Ps 104:23. Så går då menniskan ut till sitt arbete, och till sitt åkerverk intill aftonen.

Ps 104:24. HERRE, huru äro din verk så stor och mång! Du hafver visliga skickat dem all, och jorden är full af dina ägodelar.

Ps 104:25. Hafvet, det så stort och vidt är, der kräla uti, utan tal, både stor och liten djur.

Ps 104:26. Der gå skepp; der äro hvalfiskar, som du gjort hafver, att de deruti leka skola.

Ps 104:27. Allt vänter efter dig, att du skall gifva dem mat i sin tid.

Ps 104:28. Då du gifver dem, så samla de; när du upplåter dina hand, så varda de med god ting mättade.

Ps 104:29. Om du fördöljer ditt ansigte, så varda de förskräckte; du tager deras anda bort, så förgås de, och varda åter till stoft igen.

Ps 104:30. Du låter ut din anda, så varda de skapade, och du förnyar jordenes ansigte.

Ps 104:31. HERRANS ära är evig; HERREN hafver behag till sin verk.

Ps 104:32. Han ser uppå jordena, så bäfvar hon; han kommer vid bergen, så ryka de.

Ps 104:33. Jag vill sjunga HERRANOM i mina lifsdagar, och lofva min Gud, så länge jag är till.

Ps 104:34. Mitt tal behage honom väl; jag gläder mig af HERRANOM.

Ps 104:35. Syndarena hafve en ända på jordene, och de ogudaktige vare icke mer till; lofva, min själ, HERRAN. Halleluja.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 105. PSALMEN

Guds nåd med Abraham och Israel.

Ps 105:1. Tacker HERRANOM, och prediker hans Namn; förkunner hans verk ibland folken.

Ps 105:2. Sjunger om honom, och lofver honom; taler om all hans under.

Ps 105:3. Lofver hans helga Namn; deras hjerta, som HERRAN söka, glädje sig.

Ps 105:4. Fråger efter HERRANOM, och efter hans magt; söker hans ansigte alltid.

Ps 105:5. Tänker uppå hans underliga verk, som han gjort hafver; uppå hans under, och uppå hans ord;

Ps 105:6. I Abrahams hans tjenares säd, I Jacobs hans utkorades barn.

Ps 105:7. Han är HERREN vår Gud; han dömer i hela verldene.

Ps 105:8. Han tänker evinnerliga uppå sitt förbund; på det ord han lofvat hafver till mång tusend, slägte ifrå slägte;

Ps 105:9. Det han gjort hafver med Abraham; och på eden med Isaac;

Ps 105:10. Och satte det Jacob till en rätt, och Israel till ett evigt förbund;

Ps 105:11. Och sade: Dig vill jag gifva det landet Canaan, edars arfs lott;

Ps 105:12. Då de få och ringa voro, och främlingar derinne.

Ps 105:13. Och de foro ifrå folk till folk; ifrå det ena riket till annat folk.

Ps 105:14. Han lät ingen menniska göra dem skada, och näpste Konungar för deras skull:

Ps 105:15. Kommer intet vid mina smorda, och görer intet ondt minom Prophetom.

Ps 105:16. Och han lät en dyr tid komma i landet, och förtog dem allt bröds uppehälle.

Ps 105:17. Han sände en man framför dem; Joseph vardt såld till en träl.

Ps 105:18. De tvingade hans fötter i fjettrar; hans kropp måste jern ligga;

Ps 105:19. Tilldess hans ord kom, och HERRANS tal pröfvade honom.

Ps 105:20. Då sände Konungen bort, och lät gifva honom lös; herren öfver folken böd låta honom ut.

Ps 105:21. Han satte honom till en herra öfver sitt hus; till en föreståndare öfver alla sina ägodelar;

Ps 105:22. Att han skulle undervisa hans Förstar, efter sitt sätt, och lära hans äldsta vishet.

Ps 105:23. Och Israel for in uti Egypten, och Jacob vardt en främling i Hams land.

Ps 105:24. Och han lät sitt folk svåliga växa, och gjorde dem mägtigare än deras fiender.

Ps 105:25. Han förvände deras hjerta, så att de hans folk hätske vordo, och tänkte till att förtrycka hans tjenare med list.

Ps 105:26. Han sände sin tjenare Mose; Aaron, den han utvalt hade.

Ps 105:27. De samme gjorde hans tecken ibland dem, och hans under i Hams land.

Ps 105:28. Han lät mörker komma, och gjordet mörkt; och de voro icke hans ordom ohörsamme.

Ps 105:29. Han förvände deras vatten i blod, och dräp deras fiskar.

Ps 105:30. Deras land gaf myckna paddor ifrå sig; ja, uti deras Konungars kamrar.

Ps 105:31. Han sade, då kom ohyra; löss uti alla deras landsändar.

Ps 105:32. Han gaf dem hagel till regn; eldslåga uti deras land;

Ps 105:33. Och slog deras vinträ och fikonaträ, och förderfvade trän i deras landsändar.

Ps 105:34. Han sade, då kommo gräshoppor, gräsmatkar otalige;

Ps 105:35. Och de uppåto allt gräset i deras land, och uppfrätte frukten på deras mark;

Ps 105:36. Och slog allt förstfödt uti deras land, alla deras första arfvingar.

Ps 105:37. Och han förde dem ut med silfver och guld, och ibland deras slägter var ingen krank.

Ps 105:38. Egypten var glad, att de utdrogo; ty deras fruktan var uppå dem fallen.

Ps 105:39. Han utsträckte en molnsky till skjul, och eld om nattena till att lysa.

Ps 105:40. De bådo, och han lät komma åkerhöns; och han mättade dem med himmelsbröd.

Ps 105:41. Han öppnade bergsklippona, och vatten flöt derut, så att bäcker flöto i torra öknene.

Ps 105:42. Ty han tänkte på sitt helga ord, det han till Abraham sin tjenare talat hade.

Ps 105:43. Alltså förde han sitt folk ut med fröjd, och sina utkorade med glädje;

Ps 105:44. Och gaf dem Hedningarnas land, så att de folks gods intogo;

Ps 105:45. På det de skulle hålla hans rätter, och bevara hans lag. Halleluja.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 106. PSALMEN

Guds nådevälgerningar. Israels otacksamhet.

Ps 106:1. Halleluja. Tacker HERRANOM, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.

Ps 106:2. Ho kan uttala HERRANS dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?

Ps 106:3. Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.

Ps 106:4. HERRE, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;

Ps 106:5. Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.

Ps 106:6. Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.

Ps 106:7. Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.

Ps 106:8. Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.

Ps 106:9. Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;

Ps 106:10. Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.

Ps 106:11. Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.

Ps 106:12. Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.

Ps 106:13. Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.

Ps 106:14. Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.

Ps 106:15. Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.

Ps 106:16. Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, HERRANS heliga.

Ps 106:17. Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.

Ps 106:18. Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.

Ps 106:19. De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;

Ps 106:20. Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.

Ps 106:21. De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;

Ps 106:22. Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.

Ps 106:23. Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.

Ps 106:24. Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;

Ps 106:25. Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet HERRANS röst.

Ps 106:26. Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;

Ps 106:27. Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.

Ps 106:28. Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;

Ps 106:29. Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.

Ps 106:30. Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.

Ps 106:31. Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.

Ps 106:32. Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.

Ps 106:33. Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.

Ps 106:34. De förgjorde ock icke de folk, som dock HERREN dem budit hade;

Ps 106:35. Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;

Ps 106:36. Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.

Ps 106:37. Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;

Ps 106:38. Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;

Ps 106:39. Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.

Ps 106:40. Då förgrymmade sig HERRANS vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;

Ps 106:41. Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.

Ps 106:42. Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.

Ps 106:43. Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.

Ps 106:44. Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;

Ps 106:45. Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;

Ps 106:46. Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.

Ps 106:47. Hjelp oss, HERRE vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.

Ps 106:48. Lofvad vare HERREN, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 107. PSALMEN

Tacksägelse för hjelp i nödene.

Ps 107:1. Tacker HERRANOM, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:

Ps 107:2. Säger I, som af HERRANOM förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;

Ps 107:3. Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;

Ps 107:4. De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;

Ps 107:5. Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.

Ps 107:6. Och de ropade till HERRAN i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;

Ps 107:7. Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.

Ps 107:8. De skola tacka HERRANOM för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;

Ps 107:9. Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;

Ps 107:10. De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.

Ps 107:11. Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;

Ps 107:12. Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.

Ps 107:13. Och de ropade till HERRAN i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;

Ps 107:14. Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.

Ps 107:15. De skola tacka HERRANOM för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;

Ps 107:16. Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.

Ps 107:17. De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.

Ps 107:18. De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.

Ps 107:19. Och de ropade till HERRAN i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.

Ps 107:20. Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.

Ps 107:21. De skola tacka HERRANOM för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;

Ps 107:22. Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.

Ps 107:23. De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;

Ps 107:24. De hafva förnummit HERRANS verk, och hans under i hafvet;

Ps 107:25. När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.

Ps 107:26. Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;

Ps 107:27. Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.

Ps 107:28. Och de ropade till HERRAN i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;

Ps 107:29. Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.

Ps 107:30. Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.

Ps 107:31. De skola tacka HERRANOM för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;

Ps 107:32. Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;

Ps 107:33. De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;

Ps 107:34. Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.

Ps 107:35. Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;

Ps 107:36. Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;

Ps 107:37. Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.

Ps 107:38. Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;

Ps 107:39. De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.

Ps 107:40. Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.

Ps 107:41. Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.

Ps 107:42. Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.

Ps 107:43. Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar HERREN beviser.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 108. PSALMEN

Davids tacksägelse och bön.

Ps 108:1. En Psalmvisa Davids.

Ps 108:2. Gud, det är mitt rätta allvar, jag vill sjunga. och lofva; min ära också.

Ps 108:3. Vaka upp, psaltare och harpa, jag vill bittida uppe vara.

Ps 108:4. Jag vill tacka dig, HERRE, ibland folken; jag vill lofsjunga dig ibland menniskorna;

Ps 108:5. Ty din nåd räcker så vidt som himmelen är; och din sanning så vidt som skyarna gå.

Ps 108:6. Upphöj dig, Gud, öfver himmelen, och din äro öfver all land;

Ps 108:7. På det dine älskelige vänner måga förlossade varda; hjelp med dina högra hand, och bönhör mig.

Ps 108:8. Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill skifta Sichem, och afmäta den dalen Succoth.

Ps 108:9. Gilead är min, Manasse är ock min, och Ephraim är mins hufvuds magt. Juda är min Förste.

Ps 108:10. Moab är mitt tvättekar; jag vill sträcka mina skor öfver Edom; öfver de Philisteer vill jag fröjdas.

Ps 108:11. Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho vill leda mig intill Edom?

Ps 108:12. Skall icke du göra det, Gud, som oss förkastat hafver, och drager icke ut, Gud, med vårom här?

Ps 108:13. Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskos hjelp är fåfängelig.

Ps 108:14. I Gudi vilje vi bevisa manlig verk; han skall underträda våra fiendar.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 109. PSALMEN

Judarnas otro, förbannelse.

Ps 109:1. En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;

Ps 109:2. Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.

Ps 109:3. Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.

Ps 109:4. Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.

Ps 109:5. De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.

Ps 109:6. Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.

Ps 109:7. Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.

Ps 109:8. Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.

Ps 109:9. Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.

Ps 109:10. Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.

Ps 109:11. De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.

Ps 109:12. Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.

Ps 109:13. Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.

Ps 109:14. På hans fäders missgerning varde tänkt för HERRANOM, och hans moders synd varde intet utplånad.

Ps 109:15. HERREN låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;

Ps 109:16. Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.

Ps 109:17. Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.

Ps 109:18. Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.

Ps 109:19. Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.

Ps 109:20. Alltså ske dem af HERRANOM, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.

Ps 109:21. Men du, HERRE, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.

Ps 109:22. Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.

Ps 109:23. Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.

Ps 109:24. Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.

Ps 109:25. Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.

Ps 109:26. Gör mig bistånd, HERRE, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;

Ps 109:27. Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, HERRE, detta gör.

Ps 109:28. Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.

Ps 109:29. Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.

Ps 109:30. Jag vill mycket tacka HERRANOM med min mun, och lofva honom ibland många.

Ps 109:31. Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 110. PSALMEN

Christi trefaldiga ämbete.

Ps 110:1. En Psalm Davids. HERREN sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand, tilldess jag lägger dina fiendar till din fotapall.

Ps 110:2. HERREN skall sända dins rikes spiro utaf Zion; var rådandes ibland dina fiendar.

Ps 110:3. Efter din seger skall ditt folk välviljeliga offra dig i heligo prydning; dine barn varda dig födde såsom daggen af morgonrodnaden.

Ps 110:4. HERREN hafver svorit, och honom skall det intet ångra: Du äst en Prest evinnerliga, efter Melchisedeks sätt.

Ps 110:5. HERREN på dine högra hand skall slå Konunga i sine vredes tid.

Ps 110:6. Han skall döma ibland Hedningarna; han skall göra stora slagtningar. Han skall sönderkrossa hufvudet öfver stor land.

Ps 110:7. Han skall dricka af bäcken på vägenom, derföre skall han upphäfva hufvudet.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 111. PSALMEN

Tack för andelig och lekamlig välsignelse.

Ps 111:1. Halleluja. Jag tackar HERRANOM af allo hjerta, uti de frommas råd, och i församlingene.

Ps 111:2. Store äro HERRANS verk; den som uppå dem aktar, hafver lust deraf.

Ps 111:3. Hvad han skickar, det är lofligit och härligit, och hans rättfärdighet blifver evinnerliga.

Ps 111:4. Han hafver gjort en åminnelse till sina under, den nådelige och barmhertige HERREN.

Ps 111:5. Han gifver mat dem som frukta honom; han tänker evinnerliga uppå sitt förbund.

Ps 111:6. Han låter förkunna små väldiga gerningar sino folke, att han skall gifva dem Hedningarnas arf.

Ps 111:7. Hans händers verk äro sanning och rätt; all hans bud äro rättsinnige.

Ps 111:8. De blifva vid magt alltid och evinnerliga, och ske troliga och redeliga.

Ps 111:9. Han sänder sino folke förlossning; han lofvar, att hans förbund skall evinnerliga blifva; heligt och förskräckeligit är hans Namn.

Ps 111:10. HERRANS fruktan är vishetenes begynnelse; det är ett godt förstånd, den derefter gör; hans lof blifver evinnerliga.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 112. PSALMEN

Gudsfruktans sällhet.

Ps 112:1. Halleluja. Säll är den som HERRAN fruktar, den som stor lust hafver till hans bud.

Ps 112:2. Hans säd skall väldig vara på jordene; de frommas slägte skall välsignadt varda.

Ps 112:3. Rikedom och ymnoghet skall vara i hans hus, och hans rättfärdighet blifver evinnerliga.

Ps 112:4. Dem fromma går ljus upp i mörkret, af den nådeliga, barmhertiga och rättfärdiga.

Ps 112:5. Säll är den som barmhertig är, och gerna lånar; och lagar så sina saker, att han ingom orätt gör.

Ps 112:6. Ty han skall blifva evinnerliga; den rättfärdige skall aldrig förgäten varda.

Ps 112:7. När en plåga kommer, fruktar han sig intet; hans hjerta hoppas stadeliga uppå HERRAN.

Ps 112:8. Hans hjerta är tröst, och fruktar sig intet, tilldess han på sina fiendar lust ser.

Ps 112:9. Han utströr, och gifver dem fattigom; hans rättfärdighet blifver evinnerliga; hans horn skall upphöjdt varda med äro.

Ps 112:10. Den ogudaktige skall det se, och honom skall förtrytat; sina tänder skall han bita tillsamman, och förgås; ty hvad de ogudaktige gerna vilja, det blifver omintet.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 113. PSALMEN

Gud sörjer för de ringa.

Ps 113:1. Halleluja. Lofver, I HERRANS tjenare, lofver HERRANS Namn.

Ps 113:2. Lofvadt vare HERRANS Namn, ifrå nu och i evighet.

Ps 113:3. Ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången, vare HERRANS Namn lofvadt.

Ps 113:4. HERREN är hög öfver alla Hedningar; hans ära går så vidt som himmelen är.

Ps 113:5. Hvilken är såsom HERREN vår Gud, den sig så högt satt hafver?

Ps 113:6. Och ser uppå det nedriga, i himmelen och på jordene;

Ps 113:7. Den som den ringa upprättar utu stoftet, och upplyfter den fattiga utu träcken;

Ps 113:8. Att han skall sätta honom bredovid Förstar, vid hans folks Förstar;

Ps 113:9. Den der låter den ofruktsamma bo i huset, att hon en glad barnamoder varder! Halleluja.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 114. PSALMEN

Israel förlust utur Egypten.

Ps 114:1. Då Israel ut ur Egypten drog, Jacobs hus ifrå främmande folk.

Ps 114:2. Då vardt Juda hans helgedom, Israel hans välde.

Ps 114:3. Hafvet såg det, och flydde; Jordanen vände tillbaka.

Ps 114:4. Bergen sprungo såsom lamb; högarna såsom ung får.

Ps 114:5. Hvad var dig, du haf, att du flydde; och du Jordan, att du tillbakavände?

Ps 114:6. I berg, att I sprungen såsom lamb; I högar, såsom ung får?

Ps 114:7. För Herranom bäfvade jorden, för Jacobs Gud;

Ps 114:8. Den bergsklipporna förvandlar uti vattusjöar, och stenen i vattukällor.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 115. PSALMEN

Guds lof för afgudarnas. Välsignelse.

Ps 115:1. Icke oss, HERRE, icke oss, utan dino Namne, gif ärona, för dina nåde och sannings skull.

Ps 115:2. Hvi skulle Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud?

Ps 115:3. Men vår Gud är i himmelen; han kan göra hvad han vill.

Ps 115:4. Men deras afgudar äro silfver och guld, med menniskors händer gjorde.

Ps 115:5. De hafva mun, och tala intet; de hafva ögon, och se intet.

Ps 115:6. De hafva öron, och höra intet; de hafva näso, och lukta intet.

Ps 115:7. De hafva händer, och taga intet; fötter hafva de, och gå intet; och tala intet genom deras hals.

Ps 115:8. De som sådana göra, äro likaså, alle de som hoppas uppå dem.

Ps 115:9. Men Israel hoppes uppå HERRAN; han är deras hjelp och sköld.

Ps 115:10. Aarons hus hoppes uppå HERRAN; han är deras hjelp och sköld.

Ps 115:11. De der HERRAN frukta, hoppes ock uppå HERRAN; han är deras hjelp och sköld.

Ps 115:12. HERREN tänker uppå oss, och välsignar oss; han välsignar Israels hus, han välsignar Aarons hus.

Ps 115:13. Han välsignar dem som frukta HERRAN, både små och stora.

Ps 115:14. HERREN välsigne eder, ju mer och mer, eder och edor barn.

Ps 115:15. I ären HERRANS välsignade, den himmel och jord gjort hafver.

Ps 115:16. Himmelen allt omkring är HERRANS; men jordena hafver han gifvit menniskors barnom.

Ps 115:17. De döde kunna dig, HERRE, intet lofva; ej heller de som nederfara i det stilla;

Ps 115:18. Utan vi lofve HERRAN, ifrå nu och i evighet. Halleluja.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 116. PSALMEN

Guds församlings tacksägelse, löfte.

Ps 116:1. Det är mig ljuft, att HERREN hörer mina röst och mina bön;

Ps 116:2. Att han böjer sina öron till mig; derföre vill jag åkalla honom i mina lifsdagar.

Ps 116:3. Dödsens snaror hade omfattat mig, och helvetes ångest hade råkat uppå mig; jag kom i jämmer och nöd.

Ps 116:4. Men jag åkallade HERRANS Namn: O! HERRE, fräls mina själ.

Ps 116:5. HERREN är nådelig och rättfärdig, och vår Gud är barmhertig.

Ps 116:6. HERREN bevarar de enfaldiga; när jag nederligger så hjelper han mig.

Ps 116:7. Var nu åter tillfrids, min själ; ty HERREN gör dig godt.

Ps 116:8. Ty du hafver uttagit mina själ utu dödenom, mina ögon ifrå tårar, min fot ifrå fall.

Ps 116:9. Jag vill vandra för HERRANOM uti de lefvandes lande.

Ps 116:10. Jag tror, derföre talar jag; men jag varder svårliga plågad.

Ps 116:11. Jag sade i min häpenhet: Alla menniskor äro lögnaktige.

Ps 116:12. Huru skall jag vedergälla HERRANOM alla hans välgerningar, som han mig gör?

Ps 116:13. Jag vill taga den helsosamma kalken, och predika HERRANS Namn.

Ps 116:14. Jag vill betala mina löften HERRANOM, för allt folk.

Ps 116:15. Hans helgons död är dyr hållen för HERRANOM.

Ps 116:16. O! HERRE, jag är din tjenare; jag är din tjenare, dine tjenarinnos son; du hafver sönderslitit mina band.

Ps 116:17. Dig vill jag offra tacksägelse, och predika HERRANS Namn.

Ps 116:18. Jag vill betala mina löften HERRANOM, för allt hans folk;

Ps 116:19. Uti gårdarna åt HERRANS hus, uti dig, Jerusalem. Halleluja.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 117. PSALMEN

Messie nåderike.

Ps 117:1. Lofver HERRAN, alle Hedningar; priser honom, all folk.

Ps 117:2. Ty hans nåd är väldig öfver oss, och HERRANS sanning (varar) i evighet. Halleluja.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 118. PSALMEN

Tacksägelse. Prophetia om Christo.

Ps 118:1. Tacker HERRANOM, ty han är mild, och hans godhet varar evinnerliga.

Ps 118:2. Nu säge Israel: Hans godhet varar evinnerliga.

Ps 118:3. Nu säge Aarons hus: Hans godhet varar evinnerliga.

Ps 118:4. Nu säge de som HERRAN frukta: Hans godhet varar evinnerliga.

Ps 118:5. Uti ångest åkallade jag HERRAN; och HERREN bönhörde mig, och tröste mig.

Ps 118:6. HERREN är med mig, derföre fruktar jag mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?

Ps 118:7. HERREN är med mig, till att hjelpa mig; och jag vill lust se på mina fiendar.

Ps 118:8. Det är godt att förtrösta på HERRAN, och icke förlåta sig på menniskor.

Ps 118:9. Det är godt att förtrösta uppå HERRAN, och icke förlåta sig på Förstar.

Ps 118:10. Alle Hedningar belägga mig; men i HERRANS Namn vill jag förgöra dem.

Ps 118:11. De kringhvärfva mig på alla sidor; men i HERRANS Namn vill jag nederlägga dem.

Ps 118:12. De omlägga mig såsom bi, de släcka såsom eld i törne; men i HERRANS Namn vill jag förgöra dem.

Ps 118:13. Man stöter mig, att jag falla skall; men HERREN hjelper mig.

Ps 118:14. HERREN är min magt, och min psalm; och är min salighet.

Ps 118:15. Man sjunger med glädje om seger uti de rättfärdigas hyddom; HERRANS högra hand behåller segren.

Ps 118:16. HERRANS högra hand är upphöjd; HERRANS högra hand behåller segren.

Ps 118:17. Jag skall icke dö, utan lefva, och förkunna HERRANS gerningar.

Ps 118:18. HERREN näpser mig väl; men han gifver mig icke dödenom.

Ps 118:19. Upplåter mig rättfärdighetenes portar, att jag må der ingå, och tacka HERRANOM.

Ps 118:20. Det är HERRANS port, de rättfärdige skola der ingå.

Ps 118:21. Jag tackar dig, att du näpste mig, och halp mig.

Ps 118:22. Den stenen, som byggningsmännerna förkastade, är till en hörnsten vorden.

Ps 118:23. Det är skedt af HERRANOM, och är ett under för vår ögon.

Ps 118:24. Detta är den dagen, den HERREN gör; låt oss på honom fröjdas och glädjas.

Ps 118:25. O! HERRE, hjelp; o! HERRE, låt väl gå.

Ps 118:26. Lofvad vare den som kommer i HERRANS Namn; vi välsigne eder, som af HERRANS hus ären.

Ps 118:27. HERREN är Gud, den oss upplyser; pryder högtidena med löf, allt intill hornen på altaret.

Ps 118:28. Du äst min Gud, och jag tackar dig; min Gud, jag vill prisa dig.

Ps 118:29. Tacker HERRANOM, ty han är mild, och hans godhet varar evinnerliga.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 119. PSALMEN

Guds ords kraft, nytta.

Ps 119:1. Salige äro de som utan vank lefva, de som i HERRANS lag vandra.

Ps 119:2. Salige äro de som hans vittnesbörd hålla; de som af allo hjerta söka honom.

Ps 119:3. Ty de som på hans vägom vandra, de göra intet ondt.

Ps 119:4. Du hafver budit, att hålla dina befallningar fliteliga.

Ps 119:5. O! att mitt lif hölle dina rätter med fullt allvar.

Ps 119:6. När jag skådar uppå all din bud, så kommer jag icke på skam.

Ps 119:7. Jag tackar dig af rätt hjerta, att du lärer mig dina rättfärdighets rätter.

Ps 119:8. Dina rätter vill jag hålla; öfvergif mig dock aldrig.

Ps 119:9. Huru skall en yngling sin väg ostraffeliga gå? När han håller sig efter din ord.

Ps 119:10. Jag söker dig af allo hjerta; Låt mig icke fela om din bud.

Ps 119:11. Jag behåller din ord i mitt hjerta, på det jag icke skall synda emot dig.

Ps 119:12. Lofvad vare du, HERRE; lär mig dina rätter.

Ps 119:13. Jag vill med mina läppar förtälja alla dins muns rätter.

Ps 119:14. Jag fröjdar mig af dins vittnesbörds väg, såsom af allahanda rikedomar.

Ps 119:15. Jag talar det du befallt hafver, och ser på dina vägar.

Ps 119:16. Jag hafver lust till dina rätter, och förgäter icke din ord.

Ps 119:17. Gör väl med din tjenare, att jag må lefva och hålla din ord.

Ps 119:18. Öppna mig ögonen, att jag må se under i din lag.

Ps 119:19. Jag är en gäst på jordene; fördölj icke din bud för mig.

Ps 119:20. Min själ är all sönderkrossad för trängtans skull, efter dina rätter alltid.

Ps 119:21. Du näpser de stolta; förbannade äro de som vika ifrå din bud.

Ps 119:22. Vänd ifrå mig försmädelse och föraktelse; ty jag håller din vittnesbörd.

Ps 119:23. Sitta ock Förstarna och tala emot mig; men din tjenare talar om dina rätter.

Ps 119:24. Jag hafver lust till din vittnesbörd; de äro mine rådgifvare.

Ps 119:25. Min själ ligger i stoft; vederqvick mig efter ditt ord.

Ps 119:26. Jag förtäljer mina vägar, och du bönhörer mig; lär mig dina rätter.

Ps 119:27. Undervisa mig dina befallningars väg, så vill jag tala om din under.

Ps 119:28. Jag grämer mig så att hjertat mig försmäktas; styrk mig efter ditt ord.

Ps 119:29. Vänd ifrå mig den falska vägen, och unna mig din lag.

Ps 119:30. Jag hafver utvalt sanningenes väg; dina rätter hafver jag mig föresatt.

Ps 119:31. Jag håller mig intill din vittnesbörd; HERRE, låt mig icke på skam komma.

Ps 119:32. När du mitt hjerta tröstar, så löper jag dins buds väg.

Ps 119:33. Lär mig, HERRE, dina rätters väg, att jag må bevara dem intill ändan.

Ps 119:34. Undervisa mig, att jag må bevara din lag, och hålla dem af allo hjerta.

Ps 119:35. För mig in på din buds stig, ty jag hafver der lust till.

Ps 119:36. Böj mitt hjerta till din vittnesbörd, och icke till girighet.

Ps 119:37. Vänd bort min ögon, att de icke se efter onyttig läro; utan vederqvick mig på dinom väg.

Ps 119:38. Låt din tjenare hålla din bud stadeliga för din ord, att jag må frukta dig.

Ps 119:39. Vänd ifrå mig den försmädelse, som jag fruktar; ty dine rätter äro lustige.

Ps 119:40. Si, jag begärar dina befallningar; vederqvick mig med dine rättfärdighet.

Ps 119:41. HERRE, låt mig vederfaras dina nåd; dina hjelp efter ditt ord;

Ps 119:42. Att jag mina lastare svara må; ty jag förlåter mig uppå ditt ord.

Ps 119:43. Och tag ju icke ifrå minom mun sanningenes ord; ty jag hoppas uppå dina rätter.

Ps 119:44. Jag vill hålla din lag allstädes, alltid och evinnerliga.

Ps 119:45. Och jag vandrar i glädje; ty jag söker dina befallningar.

Ps 119:46. Jag talar om din vittnesbörd inför Konungar, och blyges intet;

Ps 119:47. Och hafver lust till din bud, och de äro mig käre;

Ps 119:48. Och lyfter mina händer upp till din bud, de mig kär äro; och talar om dina rätter.

Ps 119:49. Tänk dinom tjenare uppå ditt ord, på hvilket du låter mig hoppas.

Ps 119:50. Det är min tröst i mitt elände; ty ditt ord vederqvicker mig.

Ps 119:51. De stolte hafva deras gabberi af mig; likväl viker jag icke ifrå din lag.

Ps 119:52. HERRE, när jag tänker, huru du af verldenes begynnelse dömt hafver, så varder jag tröstad.

Ps 119:53. Jag brinner innan, för de ogudaktiges skull, som din lag öfvergifva.

Ps 119:54. Dine rätter äro min visa i mino huse.

Ps 119:55. HERRE, jag tänker om nattena på ditt Namn, och håller din lag.

Ps 119:56. Det är min skatt, att jag dina befallningar håller.

Ps 119:57. Jag hafver sagt, HERRE: Det skall mitt arf vara, att jag dina vägar håller.

Ps 119:58. Jag beder inför ditt ansigte af allo hjerta; var mig nådelig efter ditt ord.

Ps 119:59. Jag betraktar mina vägar, och vänder mina fötter till din vittnesbörd.

Ps 119:60. Jag skyndar mig, och dröjer intet, till att hålla din bud.

Ps 119:61. De ogudaktigas rote beröfvar mig; men jag förgäter intet din lag.

Ps 119:62. Om midnatt står jag upp, till att tacka dig för dina rättfärdighets rätter.

Ps 119:63. Jag håller mig till alla dem som frukta dig, och dina befallningar hålla.

Ps 119:64. HERRE, jorden är full af dine godhet; lär mig dina rätter.

Ps 119:65. Du gör dinom tjenare godt, HERRE, efter ditt ord.

Ps 119:66. Lär mig goda seder och förståndighet; ty jag tror dinom budom.

Ps 119:67. Förr än jag späkt vardt, for jag vill; men nu håller jag ditt ord.

Ps 119:68. Du äst mild och god; lär mig dina rätter.

Ps 119:69. De stolte dikta lögn öfver mig; men jag håller dina befallningar af allt hjerta.

Ps 119:70. Deras hjerta är fett vordet, såsom flott; men jag hafver lust till din lag.

Ps 119:71. Det är mig ljuft att du hafver späkt mig, att jag må lära dina rätter.

Ps 119:72. Dins muns lag är mig täckare, än mång tusend stycke guld och silfver.

Ps 119:73. Din hand hafver gjort och beredt mig; undervisa mig, att jag må lära din bud.

Ps 119:74. De som dig frukta, de se mig, och glädja sig; ty jag hoppas uppå din ord.

Ps 119:75. HERRE, jag vet att dina domar äro rätte, och du hafver troliga späkt mig.

Ps 119:76. Din nåd vare min tröst, såsom du dinom tjenare lofvat hafver.

Ps 119:77. Låt mig vederfaras dina barmhertighet, att jag må lefva; ty jag hafver lust till din lag.

Ps 119:78. Ack! att de stolte måtte komma på skam, som mig med lögn nedertrycka; men jag talar om dina befallningar.

Ps 119:79. Ack! att de måtte hålla sig till mig, som dig frukta, och känna din vittnesbörd.

Ps 119:80. Mitt hjerta blifve rättsinnigt i dinom rättom, att jag icke på skam kommer.

Ps 119:81. Min själ trängtar efter dina salighet; jag hoppas uppå ditt ord.

Ps 119:82. Min ögon trängta efter ditt ord, och säga: När vill du trösta mig?

Ps 119:83. Ty jag är såsom en lägel i rök; dina rätter förgäter jag icke.

Ps 119:84. Huru länge skall din tjenare bida? När vill du dom hålla öfver mina förföljare?

Ps 119:85. De stolte grafva mig gropar, hvilka intet äro efter din lag.

Ps 119:86. Dine bud äro alltsamman sanning; de förfölja mig med lögn, hjelp mig.

Ps 119:87. De hade fulltnär förgjort mig på jordene; men jag öfvergifver icke dina befallningar.

Ps 119:88. Vederqvick mig genom dina nåd, att jag må hålla dins muns vittnesbörd.

Ps 119:89. HERRE, ditt ord blifver evinnerliga, så vidt som himmelen är.

Ps 119:90. Din sanning varar i evighet; du hafver tillredt jordena, och hon blifver ståndandes.

Ps 119:91. Det blifver dagliga efter ditt ord; ty all ting måste tjena dig.

Ps 119:92. Om din lag icke hade min tröst varit, så vore jag förgången i mitt elände.

Ps 119:93. Jag vill aldrig förgäta dina befallningar; ty du vederqvicker mig med dem.

Ps 119:94. Jag är din, hjelp mig; ty jag söker dina befallningar.

Ps 119:95. De ogudaktige vakta uppå mig, att de måga förgöra mig; men jag aktar uppå din vittnesbörd,

Ps 119:96. Jag hafver på all ting en ända sett; men ditt bud är varaktigt.

Ps 119:97. Huru hafver jag din lag så kär; dageliga talar jag derom.

Ps 119:98. Du gör mig med ditt bud visare, än mina fiender äro; ty det är evinnerliga min skatt.

Ps 119:99. Jag är lärdare, än alle mine lärare; ty din vittnesbörd äro mitt tal.

Ps 119:100. Jag är förståndigare, än de gamle; ty jag håller dina befallningar.

Ps 119:101. Jag förtager minom fotom alla onda vägar, att jag må hålla din ord.

Ps 119:102. Jag viker icke ifrå dina rätter; ty du lärer mig.

Ps 119:103. Din ord äro minom mun sötare än hannog.

Ps 119:104. Ditt ord gör mig förståndigan; derföre hatar jag alla falska vägar.

Ps 119:105. Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på minom vägom.

Ps 119:106. Jag svär, och vill hållat, att jag dina rättfärdighets rätter hålla vill.

Ps 119:107. Jag är svårliga plågad; HERRE, vederqvick mig efter ditt ord.

Ps 119:108. Låt dig behaga, HERRE, mins muns välviljoga offer, och lär mig dina rätter.

Ps 119:109. Jag bär mina själ i mina händer alltid, och jag förgäter icke din lag.

Ps 119:110. De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke vill ifrå dina befallningar.

Ps 119:111. Din vittnesbörd äro mitt eviga arf; ty de äro mins hjertas fröjd.

Ps 119:112. Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och evinnerliga.

Ps 119:113. Jag hatar de ostadiga andar, och älskar din lag.

Ps 119:114. Du äst mitt beskärm och sköld; jag hoppas uppå ditt ord.

Ps 119:115. Viker ifrå mig, I onde; jag vill hålla min Guds bud.

Ps 119:116. Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefva; och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.

Ps 119:117. Stärk mig, att jag må blifva salig; så vill jag alltid lust hafva till dina rätter.

Ps 119:118. Du förtrampar alla dem som villa gå om dina rätter; ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.

Ps 119:119. Du bortkastar alla ogudaktiga på jordene som slagg; derföre älskar jag din vittnesbörd.

Ps 119:120. Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfver; och förskräcker mig for dina rätter.

Ps 119:121. Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfvergif mig icke dem som mig öfvervåld göra vilja.

Ps 119:122. Beskärma du din tjenare, och tröst honom, att de stolte icke göra mig öfvervåld.

Ps 119:123. Mina ögon trängta efter dina salighet, och efter dine rättfärdighets ord.

Ps 119:124. Handla med dinom tjenare efter dina nåd; och lär mig dina rätter.

Ps 119:125. Jag är din tjenare; undervisa mig, att jag må känna din vittnesbörd.

Ps 119:126. Det är tid, att HERREN gör der något till; de hafva omintetgjort din lag.

Ps 119:127. Derföre älskar jag din bud, öfver guld och öfver fint guld.

Ps 119:128. Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar allan falskan väg.

Ps 119:129. Underliga äro din vittnesbörd, derföre håller dem min själ.

Ps 119:130. När ditt ord uppenbaradt varder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga visa.

Ps 119:131. Jag öppnar min mun, och begärar din bud; ty mig längtar efter dem.

Ps 119:132. Vänd dig till mig, och var mig nådelig, såsom du plägar göra dem som ditt Namn älska.

Ps 119:133. Låt min gång viss vara i dino orde, och låt ingen orätt öfver mig råda.

Ps 119:134. Förlös mig ifrå menniskors orätt; så vill jag hålla dina befallningar.

Ps 119:135. Låt ditt ansigte lysa öfver din tjenare, och lär mig dina rätter.

Ps 119:136. Mine ögon flyta med vatten, att man icke håller din lag.

Ps 119:137. HERRE, du äst rättfärdig, och rätt är ditt ord.

Ps 119:138. Du hafver dina rättfärdighets vittnesbörd, och sanningena hårdeliga budit.

Ps 119:139. Jag hafver när harmats till döds, att mine ovänner hafva din ord förgätit.

Ps 119:140. Ditt ord är väl bepröfvadt, och din tjenare hafver det kärt.

Ps 119:141. Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.

Ps 119:142. Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.

Ps 119:143. Ångest och nöd hafva drabbat uppå mig; men jag hafver lust till din bud.

Ps 119:144. Dins vittnesbörds rättfärdighet är evig; undervisa mig, så lefver jag.

Ps 119:145. Jag ropar af allo hjerta, bönhör mig, HERRE, att jag må hålla dina rätter.

Ps 119:146. Jag ropar till dig, hjelp mig, att jag må hålla din vittnesbörd.

Ps 119:147. Jag kommer bittida, och ropar; uppå ditt ord hoppas jag.

Ps 119:148. Jag vakar bittida upp, att jag må handla om din ord.

Ps 119:149. Hör mina röst efter dina nåde: HERRE, vederqvick mig efter dina rätter.

Ps 119:150. Mine arge förföljare vilja till mig, och äro långt ifrå din lag.

Ps 119:151. HERRE, du äst hardt när, och din bud äro alltsamman sanning.

Ps 119:152. Men jag vet det långt tillförene, att du din vittnesbörd evinnerliga grundat hafver.

Ps 119:153. Se uppå mitt elände, och fräls mig; hjelp mig ut; förty jag förgäter icke din lag.

Ps 119:154. Uträtta min sak, och förlossa mig; vederqvick mig igenom ditt ord.

Ps 119:155. Saligheten är långt ifrå de ogudaktiga; ty de akta intet dina rätter.

Ps 119:156. HERRE, din barmhertighet är stor; vederqvick mig efter dina rätter.

Ps 119:157. Mine förföljare och ovänner äro månge; men jag viker icke ifrå din vittnesbörd.

Ps 119:158. Jag ser de föraktare, och det gör mig ondt, att de icke hålla din ord.

Ps 119:159. Si, jag älskar dina befallningar; HERRE, vederqvick mig efter din nåd.

Ps 119:160. Ditt ord hafver af begynnelsen varit sanning; alle dine rättfärdighets rätter vara evinnerliga.

Ps 119:161. Förstarna förfölja mig utan sak, och mitt hjerta fruktar sig för din ord.

Ps 119:162. Jag gläder mig öfver din ord, såsom en den stort byte får.

Ps 119:163. Lögnene är jag hätsk, och stygges dervid, men din lag hafver jag kär.

Ps 119:164. Jag lofvar dig sju resor om dagen, för dine rättfärdighets rätters skull.

Ps 119:165. Stor frid hafva de som din lag älska, och de skola icke stappla.

Ps 119:166. HERRE, jag väntar efter din salighet, och gör efter din bud.

Ps 119:167. Min själ håller din vittnesbörd, och hafver dem mycket kär.

Ps 119:168. Jag håller dina befallningar, och dina vittnesbörder; ty alle mine vägar äro för dig.

Ps 119:169. HERRE, låt min klagan för dig komma; undervisa mig efter ditt ord.

Ps 119:170. Låt mina bön komma för dig; fräls mig efter ditt ord.

Ps 119:171. Mine läppar skola lofva, när du lärer mig dina rätter.

Ps 119:172. Min tunga skall tala om ditt ord; ty all din bud äro rätt.

Ps 119:173. Låt dina hand vara mig biståndiga; ty jag hafver utkorat dina befallningar.

Ps 119:174. HERRE, jag längtar efter din salighet, och hafver lust till din lag.

Ps 119:175. Låt mina själ lefva, att hon må lofva dig, och dine rätter hjelpa mig.

Ps 119:176. Jag är såsom ett villfarande och borttappadt får; sök din tjenare, ty jag förgäter icke din bud.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 120. PSALMEN

Emot falska tungor.

Ps 120:1. En visa i högre choren. Jag ropar till HERRAN i mine nöd, och han bönhörer mig.

Ps 120:2. HERRE, fräls mina själ ifrå lögnaktiga munnar, och ifrå falska tungo.

Ps 120:3. Hvad kan den falska tungan göra dig? Och hvad kan hon uträtta?

Ps 120:4. Hon är såsom ens väldigs skarpe pilar, såsom eld i enebärsträ.

Ps 120:5. Ve mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.

Ps 120:6. Det varder mine själ långt att bo när dem, som friden hata.

Ps 120:7. Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 121. PSALMEN

Guds vaksamma beskydd.

Ps 121:1. En visa i högre choren. Jag lyfter min ögon upp till bergen, ifrå hvilkom mig hjelp kommer.

Ps 121:2. Min hjelp kommer ifrå HERRANOM, den himmel och jord gjort hafver.

Ps 121:3. Han skall icke låta din fot slinta; och den dig bevarar, han sofver icke.

Ps 121:4. Si, den som Israel bevarar, han är icke sömnog eller sofver.

Ps 121:5. HERREN bevarar dig; HERREN är din skygd öfver dina högra hand;

Ps 121:6. Att solen icke skall skada dig om dagen, eller månen om nattena.

Ps 121:7. HERREN bevare dig för allt ondt; han bevare dina själ.

Ps 121:8. HERREN bevara din utgång och ingång, ifrå nu och i evighet.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 122. PSALMEN

Lyckönskan öfver Guds församling.

Ps 122:1. En visa Davids i högre choren. Jag glädes i det mig sagdt är, att vi skole gå in uti HERRANS hus;

Ps 122:2. Och att våre fötter skola stå i dinom portom, Jerusalem.

Ps 122:3. Jerusalem är bygdt, att det skall vara en stad, der man tillsammankomma skall;

Ps 122:4. Dit slägterna uppgå skola, nämliga HERRANS slägter, till att predika Israels folke, till att tacka HERRANS Namne.

Ps 122:5. Ty der äro satte stolar till doms, Davids hus stolar.

Ps 122:6. Önsker Jerusalem lycko; dem gånge väl, som dig älska.

Ps 122:7. Frid vare innan dina murar, och lycka i dina palats.

Ps 122:8. För mina bröders och fränders skull vill jag dig frid önska.

Ps 122:9. För HERRANS vår Guds hus skull vill jag ditt bästa söka.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 123. PSALMEN

Om beskydd emot förakt.

Ps 123:1. En visa i högre choren. Jag lyfter min ögon upp till dig, du som i himmelen sitter.

Ps 123:2. Si, såsom tjenarenas ögon uppå deras herrars händer se; såsom tjenarinnones ögon uppå sine frues händer; alltså se vår ögon uppå HERRAN vår Gud, tilldess han oss nådelig varder.

Ps 123:3. Var oss nådelig, HERRE, var oss nådelig; ty vi äre fast fulle med föraktelse.

Ps 123:4. Fast full är vår själ af de stoltas begabberi, och de högfärdigas föraktelse.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 124. PSALMEN

Tacksägelse för bistånd emot fiendar.

Ps 124:1. En visa Davids i högre choren. Om HERREN icke med oss vore; så säge Israel.

Ps 124:2. Om HERREN icke med oss vore, när menniskorna sig emot oss sätta,

Ps 124:3. Så uppsvulge de oss lefvande, då deras vrede sig öfver oss förgrymmar;

Ps 124:4. Så fördränkte oss vatten; strömmar ginge öfver våra själar;

Ps 124:5. Vatten ginge allt för högt öfver våra själar;

Ps 124:6. Lofvad vare HERREN, att han icke gifver oss till rofs uti deras tänder.

Ps 124:7. Vår själ är undkommen, såsom en fogel ens foglafängares snaro; snaran är söndergången, och vi äre löse.

Ps 124:8. Vår hjelp står i HERRANS Namn, den himmel och jord gjort hafver.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 125. PSALMEN

Rätt hopps och vrånghets lön.

Ps 125:1. En visa i högre choren. De som hoppas uppå HERRAN, de skola icke falla, utan evinnerliga blifva, såsom det berget Zion.

Ps 125:2. Omkring Jerusalem äro berg; och HERREN är omkring sitt folk, ifrå nu och i evighet.

Ps 125:3. Ty de ogudaktigas spira skall icke blifva öfver de rättfärdigas hop; på det de rättfärdige icke skola uträcka sina hand till orättfärdighet.

Ps 125:4. HERRE, gör väl vid dem som gode och fromhjertade äro.

Ps 125:5. Men de som afvika uppå deras vrånga vägar, dem skall HERREN bortdrifva med de ogerningsmän. Men frid vare öfver Israel.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 126. PSALMEN

Israels sorg vänd i glädje.

Ps 126:1. En visa i högre choren. När HERREN Zions fångar lösandes varder, så skole vi varda såsom drömmande.

Ps 126:2. Då skall vår mun full med löje varda, och vår tunga full med fröjd: då skall man säga ibland Hedningarna: HERREN hafver gjort stor ting med dem.

Ps 126:3. HERREN hafver gjort stor ting med oss; dess äre vi glade.

Ps 126:4. HERRE, vänd vårt fängelse, såsom du de strömmar söderut uttorkat hafver.

Ps 126:5. De som med tårar så, skola med glädje uppskära.

Ps 126:6. De gå åstad och gråta, och bära ut ädla säd; och komma med glädje, och bära sina kärfvar.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 127. PSALMEN

Fåfängt arbetas utan Gudi nåd.

Ps 127:1. En visa Salomos, i högre choren. Om HERREN icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som derpå bygga; om HERREN icke förvarar staden, så vaka väktarena fåfängt.

Ps 127:2. Det är fåfängt, att I bittida uppstån, och sent gån till hvilo, och äten edart bröd med sorg; ty han gifver det sina vänner, vid de sofva.

Ps 127:3. Si, barn äro en HERRANS gåfva, och lifsfrukt är en skänk.

Ps 127:4. Lika som skott uti en stark mans hand, så äro ock de unge dränger.

Ps 127:5. Säll är den som sitt koger af dem full hafver; de komma icke på skam, då de med sina fiendar handla i portenom.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 128. PSALMEN

Fromt ägtenskap lyckligt.

Ps 128:1. En visa i högre choren. Säll är den som fruktar HERRAN, och på hans vägar går.

Ps 128:2. Du skall föda dig af dina händers arbete; säll äst du, och väl är dig.

Ps 128:3. Din hustru skall vara såsom ett fruktsamt vinträ, allt omkring i ditt hus; dine barn såsom oliveqvistar kringom ditt bord.

Ps 128:4. Si, alltså varder välsignad den man, som HERRAN fruktar.

Ps 128:5. HERREN skall välsigna dig af Zion, att du skall få se Jerusalems välfärd, i alla dina lifsdagar;

Ps 128:6. Och skall få se din barnabarn; frid öfver Israel!

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 129. PSALMEN

Israels seger, bön emot fiendar.

Ps 129:1. En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

Ps 129:2. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

Ps 129:3. De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

Ps 129:4. HERREN, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

Ps 129:5. Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

Ps 129:6. Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

Ps 129:7. Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

Ps 129:8. Och de, som framom gå icke säga: HERRANS välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i HERRANS Namn.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 130. PSALMEN

6. Bot-Psalmen.

Ps 130:1. En visa i högre choren. Utu djupen ropar jag till dig, HERRE.

Ps 130:2. Herre, hör mina röst; låt din öron akta uppå mins böns röst.

Ps 130:3. Om du, HERRE, vill tillräkna synderna, Herre, ho kan blifva beståndandes?

Ps 130:4. Ty när dig är förlåtelse, att man skall frukta dig.

Ps 130:5. Jag vänter efter HERRAN; min själ vänter, och jag hoppas uppå hans ord.

Ps 130:6. Min själ vänter efter Herran, ifrå den ena morgonväkten till den andra.

Ps 130:7. Israel hoppes uppå HERRAN; ty när HERRANOM är nåd, och mycken förlossning när honom.

Ps 130:8. Och han skall förlossa Israel ifrån alla hans synder.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 131. PSALMEN

Rätt ödmjukhets spegel.

Ps 131:1. En visa Davids i högre choren. HERRE, mitt hjerta. är icke högfärdigt, och mina ögon äro icke stolta; och jag vandrar icke i stor ting, de mig för höge äro.

Ps 131:2. När jag icke satte och stillte mina själ, så vardt min själ afvand, såsom en ifrå sine moder afvand varder.

Ps 131:3. Israel hoppes uppå HERRAN, ifrå nu och i evighet.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 132. PSALMEN

Guds tempel och regering i Zion.

Ps 132:1. En visa i högre choren. Tänk, HERRE, uppå David, och uppå allt hans lidande;

Ps 132:2. Hvilken HERRANOM svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob:

Ps 132:3. Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre;

Ps 132:4. Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara;

Ps 132:5. Tilldess jag må finna ett rum för HERRANOM, till en boning dem mägtiga i Jacob.

Ps 132:6. Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene.

Ps 132:7. Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall.

Ps 132:8. HERRE, statt upp till dina ro, du och din magts ark.

Ps 132:9. Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig.

Ps 132:10. Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull.

Ps 132:11. HERREN hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol.

Ps 132:12. Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga.

Ps 132:13. Ty HERREN hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der.

Ps 132:14. Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl.

Ps 132:15. Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog.

Ps 132:16. Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig.

Ps 132:17. Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto.

Ps 132:18. Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 133. PSALMEN

Bröders endrägtighet.

Ps 133:1. En visa Davids i högre choren. Si, huru godt och lustigt är det, att bröder bo endrägteliga tillsammans;

Ps 133:2. Såsom kosteligit balsam är, det af Aarons hufvud flyter neder i allt hans skägg, det nederflyter uppå hans kläder;

Ps 133:3. Såsom Hermons dagg, och den på Zions berg nederfaller; ty dersammastäds lofvar HERREN välsignelse och lif till evig tid.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 134. PSALMEN

Kyrkotjenares pligt.

Ps 134:1. En visa i högre choren. Si, lofver HERRAN, alle HERRANS tjenare; I som stån om nattena i HERRANS hus.

Ps 134:2. Lyfter edra händer upp i helgedomenom, och lofver HERRAN.

Ps 134:3. HERREN välsigne dig af Zion, den himmel och jord gjort hafver.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 135. PSALMEN

Guds magt lof. Afgudars spott.

Ps 135:1. Halleluja. Lofver HERRANS Namn; lofver, I HERRANS tjenare;

Ps 135:2. I som stån i HERRANS hus, uti vår Guds gårdar.

Ps 135:3. Lofver HERRAN, ty HERREN är god; lofsjunger hans Namn, ty det är ljufligit.

Ps 135:4. Ty HERREN hafver utvalt sig Jacob; Israel till sin egendom.

Ps 135:5. Ty jag vet, att HERREN är stor; och vår Herre för alla gudar.

Ps 135:6. Allt det HERREN vill, det gör han, i himmelen, på jordene, i hafvet, och i all djup;

Ps 135:7. Den der låter skyarna uppgå af jordenes ända; den der ljungelden gör, samt med regnet; den der vädret utu hemlig rum komma låter;

Ps 135:8. Den der förstfödingen slog uti Egypten, både af menniskor och af boskap;

Ps 135:9. Och lät sina tecken och under komma öfver dig, Egypti land, öfver Pharao och alla hans tjenare;

Ps 135:10. Den mång folk slog, och drap mägtiga Konungar:

Ps 135:11. Sihon, de Amoreers Konung, och Og, Konungen i Basan, och all Konungarike i Canaan;

Ps 135:12. Och gaf deras land till arfs, till arfs sino folke Israel.

Ps 135:13. HERRE, ditt Namn varar i evighet; din åminnelse, HERRE, varar förutan ända.

Ps 135:14. Ty HERREN skall döma sitt folk, och vara sina tjenare nådelig.

Ps 135:15. De Hedningars gudar äro silfver och guld, med menniskors händer gjorde.

Ps 135:16. De hafva mun, och tala intet; de hafva ögon, och se intet.

Ps 135:17. De hafva öron, och höra intet, och ingen ande är i deras mun.

Ps 135:18. De som sådana göra, äro lika så; alle de som hoppas på dem.

Ps 135:19. Israels hus lofve HERRAN; lofver HERRAN, I af Aarons hus.

Ps 135:20. I af Levi hus, lofver HERRAN; I som frukten HERRAN, lofver HERRAN.

Ps 135:21. Lofvad vare HERREN af Zion, den i Jerusalem bor. Halleluja.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 136. PSALMEN

Guds nådeverk prisas.

Ps 136:1. Tacker HERRANOM, ty han är god; ty hans godhet varar evinnerliga.

Ps 136:2. Tacker alla gudars Gudi; ty hans godhet varar evinnerliga.

Ps 136:3. Tacker alla herrars Herra; ty hans godhet varar evinnerliga.

Ps 136:4. Den stor under gör allena; ty hans godhet varar evinnerliga.

Ps 136:5. Den himlarna skickeliga gjort hafver; ty hans godhet varar evinnerliga.

Ps 136:6. Den jordena på vatten utsträckt hafver; ty hans godhet varar evinnerliga.

Ps 136:7. Den stor ljus gjort hafver; ty hans godhet varar evinnerliga.

Ps 136:8. Solena till att förestå dagenom; ty hans godhet varar evinnerliga.

Ps 136:9. Månan och stjernorna till att förestå nattena; ty hans godhet varar evinnerliga.

Ps 136:10. Den Egypten slog på deras förstfödingar; ty hans godhet varar evinnerliga.

Ps 136:11. Och utförde Israel ifrå dem; ty hans godhet varar evinnerliga.

Ps 136:12. Med väldiga hand och uträcktom arm; ty hans godhet varar evinnerliga.

Ps 136:13. Den röda hafvet skifte i två delar; ty hans godhet varar evinnerliga.

Ps 136:14. Och lät Israel derigenom gå; ty hans godhet varar evinnerliga.

Ps 136:15. Den Pharao och hans här i röda hafvet störte; ty hans godhet varar evinnerliga.

Ps 136:16. Den sitt folk förde genom öknena; ty hans godhet varar evinnerliga.

Ps 136:17. Den stora Konungar slog; ty hans godhet varar evinnerliga;

Ps 136:18. Och drap mägtiga Konungar; ty hans godhet varar evinnerliga:

Ps 136:19. Sihon, de Amoreers Konung; ty hans godhet varar evinnerliga:

Ps 136:20. Och Og, Konungen i Basan; ty hans godhet varar evinnerliga.

Ps 136:21. Och gaf deras land till arfs; ty hans godhet varar evinnerliga.

Ps 136:22. Till arfs sinom tjenare Israel; ty hans godhet varar evinnerliga.

Ps 136:23. Ty han tänkte på oss, då vi undertryckte voro; ty hans godhet varar evinnerliga.

Ps 136:24. Och förlossade oss ifrå våra fiendar; ty hans godhet varar evinnerliga.

Ps 136:25. Den allo kötte mat gifver; ty hans godhet varar evinnerliga.

Ps 136:26. Tacker Gudi af himmelen; ty hans godhet varar evinnerliga.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 137. PSALMEN

De fångnas gråt i Babel.

Ps 137:1. Vid de älfver i Babel såte vi och grete, då vi på Zion tänkte.

Ps 137:2. Våra harpor hängde vi på pilträ, som der äro.

Ps 137:3. Ty der bådo de oss sjunga, som oss fångna höllo, och i vår gråt glade vara: Sjunger oss ena af Zions Visor.

Ps 137:4. Huru skulle vi sjunga HERRANS viso i främmande land?

Ps 137:5. Om jag förgäter dig, Jerusalem, så varde min högra hand förgäten.

Ps 137:6. Min tunga låde vid min gom, om jag icke tänker uppå dig; om jag icke låter Jerusalem min högsta glädje vara.

Ps 137:7. HERRE, mins uppå Edoms barn, på Jerusalems dag; de der säga: Slår ned, slår ned i grund.

Ps 137:8. Du förstörda dotter Babel, säll är den dig vedergäller, såsom du oss gjort hafver.

Ps 137:9. Säll är den, som dina unga barn tager, och slår dem emot stenen.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 138. PSALMEN

Tacksägelse för Guds ord och nåd.

Ps 138:1. Davids. Jag tackar dig af allo hjerta; inför gudarna vill jag lofsjunga dig.

Ps 138:2. Jag vill tillbedja emot ditt helga tempel, och tacka dino Namne för dina godhet och trohet; ty du hafver gjort ditt Namn härligit öfver all ting, genom ditt ord.

Ps 138:3. När jag åkallar dig, så bönhör mig, och gif mine själ stora kraft.

Ps 138:4. HERRE, alle Konungar på jordene tacka dig, att de höra dins muns ord;

Ps 138:5. Och sjunga på HERRANS vägom, att HERRANS ära stor är.

Ps 138:6. Ty HERREN är hög, och ser uppå det nedriga, och känner de högmodiga. fjerran.

Ps 138:7. Om jag midt i ångest vandrar, så vederqvicker du mig, och räcker dina hand öfver mina fiendars vrede; och hjelper mig med dine högra hand.

Ps 138:8. HERREN skall göra der en ända uppå för mina skuld; HERRE, din godhet är evig; förlåt dock icke dina händers verk.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 139. PSALMEN

Guds försyn, magt, närvarelse.

Ps 139:1. En Psalm Davids, till att föresjunga. HERRE, du utransakar mig, och känner mig.

Ps 139:2. Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.

Ps 139:3. Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.

Ps 139:4. Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, HERRE, icke allt vetst.

Ps 139:5. Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.

Ps 139:6. Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.

Ps 139:7. Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?

Ps 139:8. Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der.

Ps 139:9. Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,

Ps 139:10. Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.

Ps 139:11. Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.

Ps 139:12. Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.

Ps 139:13. Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.

Ps 139:14. Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.

Ps 139:15. Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.

Ps 139:16. Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.

Ps 139:17. Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!

Ps 139:18. Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.

Ps 139:19. Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.

Ps 139:20. Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.

Ps 139:21. Jag hatar ju, HERRE, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.

Ps 139:22. Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.

Ps 139:23. Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;

Ps 139:24. Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 140. PSALMEN

Emot hemliga och uppenbara fiendar.

Ps 140:1. En Psalm Davids, till att föresjunga.

Ps 140:2. Fräls mig, HERRE, ifrån onda menniskor; bevara mig för vrångvisa män;

Ps 140:3. De der ondt tänka i sin hjerta, och dagliga komma örlig åstad.

Ps 140:4. De hvässa sina tungo såsom en orm; huggormaförgift är under deras läppar. Sela.

Ps 140:5. Bevara mig, HERRE, för de ogudaktigas hand. Bevara mig för vrångvisa menniskor, de der tänka till att omstöta min gång.

Ps 140:6. De högfärdige sätta mig snaror, och utsträcka mig rep till nät, och gildra för mig vid vägen. Sela.

Ps 140:7. Men jag säger till HERRAN: Du äst min Gud; HERRE, förnim mine böns röst.

Ps 140:8. HERRE, Herre, min starka hjelp; du beskärmar mitt hufvud i stridstidenom.

Ps 140:9. HERRE, låt icke dem ogudaktiga sitt begär; styrk icke hans onda vilja; de måtte högmodas deraf. Sela.

Ps 140:10. Det onda, der mine fiender om rådslå, falle uppå deras hufvud.

Ps 140:11. Han skall utskudda öfver dem ljungeld. Han skall med eld slå dem djupt neder i jordena, så att de aldrig mer uppstå skola.

Ps 140:12. En ond mun skall ingen lycko hafva på jordene. En vrångvis ond menniska skall förjagad och omstört varda.

Ps 140:13. Ty jag vet, att HERREN skall uträtta dens eländas sak, och dens fattigas rätt.

Ps 140:14. Och skola de rättfärdige tacka dino Namne, och de fromme skola för ditt ansigte blifva.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 141. PSALMEN

Bön om rätt vandel och beskydd.

Ps 141:1. En Psalm Davids. HERRE, jag ropar till dig, skynda dig till mig. Förnim mina röst, när jag åkallar dig.

Ps 141:2. Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer; mina händers upphäfvande, såsom ett aftonoffer.

Ps 141:3. HERRE, bevara min mun, och bevara mina läppar.

Ps 141:4. Böj icke mitt hjerta till något det ondt är, till att föra ett ogudaktigt väsende med de ogerningsmän; att jag icke äter af det som dem lyster.

Ps 141:5. Den rättfärdige slå mig vänliga, och straffe mig. Det skall göra mig så godt, som balsam på mitt hufvud; ty jag beder städse, att de icke skola göra mig skada.

Ps 141:6. Deras lärare störte öfver en sten; så skall man då sedan höra mina läro, att hon lustig är.

Ps 141:7. Vår ben äro förströdd allt intill helvetet, såsom då en upprifver och uppkastar jordena.

Ps 141:8. Ty uppå dig, HERRE, Herre, se min ögon. Jag tröster uppå dig; bortkasta icke mina själ.

Ps 141:9. Bevara mig för den snaro, som de mig satt hafva, och för de ogerningsmäns gildre.

Ps 141:10. De ogudaktige falle med hvarannan uti sina egna nät; men jag gånge alltid framom.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 142. PSALMEN

Bön i ångest om hjelp.

Ps 142:1. En undervisning Davids, till att bedja, då han uti kulone var.

Ps 142:2. Jag ropar till HERRAN med mine röst, och beder HERRAN med mine röst.

Ps 142:3. Jag utgjuter mitt tal för honom, och gifver honom mina nöd före.

Ps 142:4. När min ande i ångest är, så låter du dig vårda om mig. De sätta för mig snaror på vägen, der jag går.

Ps 142:5. Skåda på högra handena; och se, der vill ingen känna mig. Jag kan icke undfly; ingen låter sig vårda om mine själ.

Ps 142:6. HERRE, till dig ropar jag, och säger: Du äst mitt hopp, min del uti de lefvandes land.

Ps 142:7. Akta uppå min klagan; ty jag varder svårliga plågad. Hjelp mig ifrå mina förföljare; ty de äro mig för mägtige.

Ps 142:8. För mina själ utu fångahuset, att jag må tacka ditt Namn. De rättfärdige skola församla sig till mig, när du väl emot mig gör.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 143. PSALMEN

7. Bot-Psalmen.

Ps 143:1. En Psalm Davids. HERRE, hör mina bön, förnim mina bön, för dina sannings skull; bönhör mig, för dina rättfärdighets skull.

Ps 143:2. Och gack icke till doms med din tjenare; ty för dig är ingen lefvandes rättfärdig.

Ps 143:3. Ty fienden förföljer mina själ, och sönderslår mitt lif till jordena. Han lägger mig i mörkret, såsom de döda i verldene.

Ps 143:4. Och min ande är i mig bedröfvad; mitt hjerta är mig i mitt lif förtärdt.

Ps 143:5. Jag tänker uppå de förra tider; jag talar om alla dina gerningar, och säger af dina händers verk.

Ps 143:6. Jag uträcker mina händer till dig; min själ törster efter dig, såsom en torrjord. Sela.

Ps 143:7. HERRE, bönhör mig snarliga, min ande förgås; göm icke ditt ansigte bort ifrå mig, att jag dem icke lik varder, som i kulona fara.

Ps 143:8. Låt mig bittida höra din nåd; ty jag hoppas på dig. Kungör mig den väg, der jag uppå gå skall; ty mig trängtar efter dig.

Ps 143:9. Hjelp mig, HERRE, ifrå mina fiendar; till dig hafver jag tillflykt.

Ps 143:10. Lär mig göra efter ditt behag; ty du äst min Gud. Din gode Ande före mig på en jemn väg.

Ps 143:11. HERRE, vederqvick mig, för ditt Namns skull; för mina själ utu nödene, för dina rättfärdighets skull.

Ps 143:12. Och förgör mina fiendar, för dina godhets skull, och förgör alla de som mina själ bedröfva; ty jag är din tjenare.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 144. PSALMEN

Segersång. Orätt, rätt sällhet.

Ps 144:1. En Psalm Davids. Lofvad vare HERREN, min tröst, den mina händer lärer strida, och mina finger örliga;

Ps 144:2. Min barmhertighet och min borg, mitt beskärm och min hjelpare, min sköld, på den jag tröster; den mitt folk under mig tvingar;

Ps 144:3. HERRE, hvad är menniskan, att du så låter dig vårda om henne; och menniskones son, att du så aktar uppå honom?

Ps 144:4. Är dock menniskan lika som intet. Hennes tid går bort såsom en skugge.

Ps 144:5. HERRE, böj din himmel, och stig härned; tag uppå bergen, att de ryka.

Ps 144:6. Låt ljunga, och förströ dem; skjut dina skott, och förskräck dem.

Ps 144:7. Sänd dina hand af höjdene, och förlossa mig, och fräls mig ifrå stor vatten, ifrå de främmande barnas händer;

Ps 144:8. Hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska.

Ps 144:9. Gud, jag vill sjunga dig en ny viso; jag vill spela dig på psaltare af tio stränger;

Ps 144:10. Du, som gifver Konungomen seger, och förlöser din tjenare David ifrå dens ondas mordsvärd.

Ps 144:11. Förlös mig ock, och hjelp mig ifrå de främmande barnas hand; hvilkas lära är onyttig, och deras gerningar falska;

Ps 144:12. Att våre söner måga uppväxa i deras ungdom, såsom plantor; och våra döttrar, såsom beprydde svalar, såsom palats;

Ps 144:13. Och våra visthus fulle vara, de der spisning utgifva kunna, den ena efter den andra; att våra får måga bära tusend och hundrade tusend, i våra afvelsgårdar;

Ps 144:14. Att våre oxar måga mycket arbete göra; att ingen skade, ingen olycka eller klagan på våra gator är.

Ps 144:15. Saligt är det folk, hvilko alltså går; men saligt är det folk, hvilkets Gud HERREN är.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 145. PSALMEN

Lof om Christi rike och nåd.

Ps 145:1. Ett lof Davids. Jag vill upphöja dig, min Gud, du Konung, och ditt Namn lofva alltid och förutan ända.

Ps 145:2. Jag vill dagliga lofva dig, och ditt Namn prisa alltid och förutan ända.

Ps 145:3. HERREN är stor, och mycket loflig, och hans storhet är osägelig.

Ps 145:4. Barnabarn skola prisa dina verk, och tala om ditt välde.

Ps 145:5. Jag vill tala om dina härliga stora äro, och om dina under;

Ps 145:6. Att man skall tala om dina härliga gerningar, och att man förtäljer dina härlighet;

Ps 145:7. Att man skall prisa dina stora godhet, och lofva dina rättfärdighet.

Ps 145:8. Nådelig och barmhertig är HERREN, tålig och af stor godhet.

Ps 145:9. HERREN är allom god, och förbarmar sig öfver all sin verk.

Ps 145:10. All din verk, HERRE, skola tacka dig, och dine helige lofva dig;

Ps 145:11. Och prisa dins rikes äro, och tala om ditt välde;

Ps 145:12. Att ditt välde må menniskors barnom kunnogt varda, och dins rikes härliga majestät.

Ps 145:13. Ditt rike är ett evigt rike, och ditt herradöme varar förutan ända.

Ps 145:14. HERREN uppehåller alla de som falla, och uppreser alla de som nederslagne äro.

Ps 145:15. Allas ögon vänta efter dig, och du gifver dem sin spis i sinom tid.

Ps 145:16. Du upplåter dina hand, och uppfyller allt det som lefver med behag.

Ps 145:17. HERREN är rättfärdig i alla sina vägar, och helig i alla sina gerningar.

Ps 145:18. HERREN är när allom dem som åkalla honom, allom dem som med allvar åkalla honom.

Ps 145:19. Han gör hvad de gudfruktige begära, och hörer deras rop, och hjelper dem.

Ps 145:20. HERREN bevarar alla de honom älska, och skall förgöra alla ogudaktiga.

Ps 145:21. Min mun skall säga HERRANS lof; allt kött lofve hans helga Namn alltid, och förutan ända!

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 146. PSALMEN

Trösta på Gud, ej på menniskor.

Ps 146:1. Halleluja. Lofva HERRAN, min själ.

Ps 146:2. Jag vill lofva HERRAN, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.

Ps 146:3. Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.

Ps 146:4. Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.

Ps 146:5. Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på HERRAN hans Gud står;

Ps 146:6. Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;

Ps 146:7. Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. HERREN löser de fångna.

Ps 146:8. HERREN gör de blinda seende; HERREN upprättar de som nederslagne äro; HERREN älskar de rättfärdiga.

Ps 146:9. HERREN bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.

Ps 146:10. HERREN är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 147. PSALMEN

Tacksägelse för Guds ord, försorg, nåd.

Ps 147:1. Lofver HERRAN; ty att lofva vår Gud är en kostelig ting; det lofvet är ljufligit och dägeligit.

Ps 147:2. HERREN bygger Jerusalem, och sammanhemtar de fördrefna i Israel.

Ps 147:3. Han helar dem som ett förkrossadt hjerta hafva, och förbinder deras sveda.

Ps 147:4. Han räknar stjernorna, och nämner dem alla vid namn.

Ps 147:5. Vår Herre är stor, och stor är hans magt; och det är obegripeligit, huru han regerar.

Ps 147:6. HERREN upprättar de elända, och slår de ogudaktiga till jordena.

Ps 147:7. Sjunger till skiftes HERRANOM med tacksägelse, och lofver vår Gud med harpo;

Ps 147:8. Den himmelen med skyar betäcker, och gifver regn på jordena; den gräs på bergen växa låter;

Ps 147:9. Den boskapenom sitt foder gifver; dem unga korpomen, som ropa till honom.

Ps 147:10. Han hafver inga lust till hästars starkhet; icke heller behag till någors mans ben.

Ps 147:11. HERREN hafver behag till dem som frukta honom; dem som uppå hans godhet hoppas.

Ps 147:12. Prisa, Jerusalem, HERRAN; lofva, Zion, din Gud.

Ps 147:13. Ty han gör bommarna fasta för dina portar, och välsignar din barn i dig.

Ps 147:14. Han skaffar dinom gränsom frid, och mättar dig med bästa hvete.

Ps 147:15. Han sänder sitt tal uppå jordena; hans ord löper snarliga.

Ps 147:16. Han gifver snö såsom ull; han strör rimfrost såsom asko.

Ps 147:17. Han kastar sitt hagel såsom betar. Ho kan blifva för hans frost?

Ps 147:18. Han säger, så försmälter det; han låter sitt väder blåsa, så töar det upp.

Ps 147:19. Han kungör Jacob sitt ord, Israel sina seder och rätter.

Ps 147:20. Så gör han ingom Hedningom; ej heller låter dem veta sina rätter. Halleluja.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 148. PSALMEN

All kreatur lofve Herran.

Ps 148:1. Halleluja. Lofver, I himlar, HERRAN; lofver honom i höjdene.

Ps 148:2. Lofver honom, alle hans Änglar; lofver honom, all hans här.

Ps 148:3. Lofver honom, sol och måne; lofver honom, alla skinande stjernor.

Ps 148:4. Lofver honom, I himlar, allt omkring, och de vatten, som ofvan himmelen äro.

Ps 148:5. De skola lofva HERRANS Namn; ty han bjuder, så varder det skapadt.

Ps 148:6. Han håller dem alltid och evinnerliga; han skickar dem, att de icke annorlunda gå måste.

Ps 148:7. Lofver HERRAN på jordene; I hvalfiskar och all djup;

Ps 148:8. Eld, hagel, snö och dimba, stormväder, de hans ord uträtta;

Ps 148:9. Berg, och alle högar; fruktsam trä, och alle cedrer;

Ps 148:10. Djur och all fänad; krypande djur, och foglar.

Ps 148:11. I Konungar på jordene, och all folk; Förstar, och alle domare på jordene;

Ps 148:12. Ynglingar och jungfrur; de gamle med de unga;

Ps 148:13. Skolen lofva HERRANS Namn; ty hans Namn allena är högt; hans lof går så vidt som himmel och jord är.

Ps 148:14. Och han upphöjer sins folks horn; alle hans helige skola lofva, Israels barn, det folk, som honom tjenar. Halleluja.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 149. PSALMEN

Tacksägelse för Evangelii lära.

Ps 149:1. Halleluja. Sjunger HERRANOM en ny viso; de heligas församling skall lofva honom.

Ps 149:2. Israel glädje sig af den honom gjort hafver; Zions barn vare glade öfver sin Konung.

Ps 149:3. De skola lofva hans Namn i dans; med trummor och harpor skola de spela honom.

Ps 149:4. Ty HERREN hafver ett behag till sitt folk; han hjelper den elända härliga.

Ps 149:5. De helige skola glade vara, och prisa, och lofva i deras säng;

Ps 149:6. Deras mun skall upphöja Gud; och skola hafva skarp svärd i sina händer;

Ps 149:7. Att de skola hämnas ibland Hedningarna, och straffa ibland folken;

Ps 149:8. Till att binda deras Konungar med kedjor, och deras ädlingar med jernfjettrar;

Ps 149:9. Att de skola göra dem den rätt, derom skrifvet står: Denna ärona skola alle hans heliga hafva. Halleluja.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP
1873 Carl XII:s Bibel

PSALTAREN, 150. PSALMEN

Förmaning till Guds lof.

Ps 150:1. Halleluja. Lofver Gud i hans helgedom; lofver honom uti hans magts fäste.

Ps 150:2. Lofver honom i hans dråpeliga gerningar; lofver honom i hans stora härlighet.

Ps 150:3. Lofver honom med basuner; lofver honom med psaltare och harpor.

Ps 150:4. Lofver honom med trummor och danser; lofver honom med stränger och pipor.

Ps 150:5. Lofver honom med klara cymbaler; lofver honom med välklingande cymbaler.

Ps 150:6. Allt det anda hafver lofve HERRAN. Halleluja.

Psaltaren, välj kapitel:
76 ⎜ 77 ⎜ 78 ⎜ 79 ⎜ 80 ⎜ 81 ⎜ 82 ⎜ 83 ⎜ 84 ⎜ 85 ⎜ 86 ⎜ 87 ⎜ 88 ⎜ 89 ⎜ 90 ⎜ 91 ⎜ 92 ⎜ 93 ⎜ 94 ⎜ 95 ⎜ 96 ⎜ 97 ⎜ 98 ⎜ 99 ⎜ 100 ⎜ 101 ⎜ 102 ⎜ 103 ⎜ 104 ⎜ 105 ⎜ 106 ⎜ 107 ⎜ 108 ⎜ 109 ⎜ 110 ⎜ 111 ⎜ 112 ⎜ 113 ⎜ 114 ⎜ 115 ⎜ 116 ⎜ 117 ⎜ 118 ⎜ 119 ⎜ 120 ⎜ 121 ⎜ 122 ⎜ 123 ⎜ 124 ⎜ 125 ⎜ 126 ⎜ 127 ⎜ 128 ⎜ 129 ⎜ 130 ⎜ 131 ⎜ 132 ⎜ 133 ⎜ 134 ⎜ 135 ⎜ 136 ⎜ 137 ⎜ 138 ⎜ 139 ⎜ 140 ⎜ 141 ⎜ 142 ⎜ 143 ⎜ 144 ⎜ 145 ⎜ 146 ⎜ 147 ⎜ 148 ⎜ 149 ⎜ 150 ⎜ PS. 1-75 ⎜ TOP