1873 CARL XII:s BIBEL

1873 Carl XII:s Bibel

KOLOSSERNA, 1. CAPITLET

Gud tackas, bedes. Christus läres. Folket förmanas.

Kol 1:1. Paulus, Jesu Christi Apostel, genom Guds vilja, och Timotheus brodren;

Kol 1:2. De helgon, och trogna bröder i Christo, som äro i Colossen: Nåd vare med eder, och frid af Gudi, vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.

Kol 1:3. Vi tackom Gudi, och vårs Herras Jesu Christi Fader, och bedjom alltid för eder.

Kol 1:4. Ty vi hafve sport edra tro i Christo Jesu, och (edar) kärlek till all helgon;

Kol 1:5. För det hopps skull, som eder är förvaradt i himmelen; af hvilket I tillförene hört hafven, genom Evangelii sanna ord;

Kol 1:6. Som till eder kommet är, såsom ock i alla verldena, och är fruktsamt, såsom ock i eder, ifrå den dag I hörden och förnummen Guds nåd i sanningene,

Kol 1:7. Som I ock lärt hafven af Epaphra, vår älskeliga medtjenare, hvilken är en trogen Christi tjenare för eder;

Kol 1:8. Den ock oss undervist hafver edar kärlek i Andanom.

Kol 1:9. Derföre ock vi, ifrå den dag vi det hördom, vände vi icke igen bedja för eder och önska, att I mågen uppfyllde varda med hans viljas kunskap, uti all andelig visdom och förstånd;

Kol 1:10. Att I mågen vandra värdeliga Herranom till allt behag; och ären fruktsamme i alla goda gerningar, och växen till i Guds kunskap;

Kol 1:11. Och stärkte varden med allo kraft, efter hans härliga magt, uti allt tålamod och långmodighet, med glädje;

Kol 1:12. Och tacken Fadrenom, som oss hafver beqväma gjort till att delaktige vara i de heligas arfvedel i ljuset;

Kol 1:13. Hvilken oss uttagit hafver ifrå mörksens väldighet, och hafver försatt oss uti sin älskeliga Sons rike;

Kol 1:14. I hvilkom vi hafve förlossning genom hans blod, nämliga syndernas förlåtelse;

Kol 1:15. Hvilken är osynliga Guds beläte, förstfödder för all kreatur.

Kol 1:16. Ty genom honom äro all ting skapade, som i himmelen och på jordene äro, synliga och osynliga, vare sig thron, eller herrskap, eller Förstadöme, eller Öfverhet; allt är skapadt genom honom, och till honom.

Kol 1:17. Och han är för alla, och all ting bestå i honom.

Kol 1:18. Och han är hufvudet till kroppen, nämliga till församlingena, hvilken är begynnelsen, förstfödd ifrå de döda, på det han i all ting skall hafva föregången.

Kol 1:19. Ty behageligit hafver varit (Fadrenom), att all fullhet skulle bo i honom;

Kol 1:20. Och att han genom honom all ting försona skulle med sig sjelf; tillfridsställandes, genom blodet på hans kors, både det på jordene och i himmelen är;

Kol 1:21. Och eder, som fordom voren främmande, och fiender med sinnet i onda gerningar.

Kol 1:22. Men nu hafver han försonat eder med sins kötts lekamen, genom döden; på det han skulle ställa eder heliga, och ostraffeliga, och obesmittade, i sin åsyn;

Kol 1:23. Om I annars blifven i trone, grundade, och faste, och orörlige ifrå det hopp som i Evangelio är, hvilket I hört hafven, och predikadt är för all kreatur, som under himmelen äro, hvilkets jag Paulus är en tjenare vorden.

Kol 1:24. Nu fröjdar jag mig uti mitt lidande för eder, och uppfyller i mitt kött hvad som fattas i Christi lidande, för hans lekamen, som är församlingen;

Kol 1:25. Hvilkens tjenare jag vorden är, efter Guds predikoämbete, det mig gifvet är ibland eder, att jag Guds ord rikeliga predika skall;

Kol 1:26. Nämliga den hemlighet, hvilken fördold hafver varit ifrå verldenes begynnelse, och evig tid; men nu är uppenbar vorden hans helgon;

Kol 1:27. Hvilkom Gud ville kunnigt göra, hvilken denna hemlighetenes härliga rikedom är ibland Hedningarna, hvilken är Christus uti eder, härlighetenes hopp;

Kol 1:28. Den vi förkunnom, förmanande hvar menniska i all visdom; på det vi skole ställa hvar menniska fullbordada i Christo Jesu;

Kol 1:29. Der jag ock på arbetar och kämpar, efter hans verkan som krafteliga verkar i mig.

1873 Carl XII:s Bibel

KOLOSSERNA, 2. CAPITLET

Fly falsk lära och lärare.

Kol 2:1. Så vill jag att I veta skolen, hvilken kamp jag hafver om eder, och om dem som äro i Laodicea, och om alla dem som min person i köttet icke sett hafva;

Kol 2:2. På det deras hjerta måga få någon hugnad, och sammanfogade varda i kärlekenom, till all rikedom uti fullkomligit förstånd, till att kunna besinna Guds hemlighet, både Fadrens och Christi;

Kol 2:3. Uti hvilkom fördolda ligga alla visdoms och förstånds håfvor.

Kol 2:4. Men detta säger jag, på det ingen skall bedraga eder med klok ord.

Kol 2:5. Ty ändock jag är ifrån eder efter köttet, är jag dock när eder i Andanom, fröjdar mig, och ser edor skickelse, och edar tros stadighet på Christum.

Kol 2:6. Såsom I nu anammat hafven Herran Christum Jesum, så vandrer i honom;

Kol 2:7. Och varer rotade och uppbyggde i honom, och varer faste i trone, såsom I lärde ären, och varer i henne rikeliga tacksamme.

Kol 2:8. Ser till, att eder icke någor bortröfvar med Philosophia och fåfängt bedrägeri, efter menniskors stadgar, och efter verldenes stadgar, och icke efter Christum;

Kol 2:9. Ty i honom bor all Gudomsens fullhet lekamliga.

Kol 2:10. Och I ären i honom fullkomne, hvilken är hufvudet öfver all Förstadöme och väldighet;

Kol 2:11. I hvilkom I ock omskorne ären med den omskärelse, som sker utan händer, då I afladen syndakroppen i köttet, nämliga med Christi omskärelse;

Kol 2:12. I det, att I med honom begrafne ären genom dopet; i hvilkom I ock uppståndne ären genom trona, den Gud verkar, hvilken honom uppväckt hafver ifrå de döda.

Kol 2:13. Han hafver ock gjort eder lefvande med honom, då I döde voren i synderna, och uti edars kötts förhud; och hafver förlåtit oss alla synder;

Kol 2:14. Och afplånat den handskrift, som oss emot var; hvilken af stadgarna kom, och var oss emot; och den hafver han tagit oss af vägen, och naglat vid korset;

Kol 2:15. Och hafver blottat Förstadömen, och väldigheterna, och fört dem uppenbarliga, och gjort en härlig seger af dem, genom sig sjelf.

Kol 2:16. Så låter nu ingen göra eder samvet öfver mat, eller dryck, eller öfver bestämda helgedagar, eller nymånader, eller Sabbather;

Kol 2:17. Hvilket är skuggen af det som tillkommande var; men kroppen sjelf är i Christo.

Kol 2:18. Låter ingen taga eder lönen ifrå, den som vandrar efter egen godtycko i Änglaödmjukhet och andelighet, i de ting han aldrig sett hafver, och är förgäfves uppblåst i sitt köttsliga sinne;

Kol 2:19. Och håller sig icke vid hufvudet, af hvilko hele lekamenen genom leder och ledamot kraft får och tillsammans hänger, och tillväxer i den förökelse som Gud gifver.

Kol 2:20. Efter I nu döde ären med Christo, ifrå de verldsliga stadgar; hvi låten I eder då begripas med beskrefna stadgar, lika som I ännu lefden i verldene?

Kol 2:21. De der säga: Du skall icke komma vid det; icke smaka det; icke handtera det;

Kol 2:22. Hvilket dock allt förgås i brukningene, och är efter menniskors bud och lärdom;

Kol 2:23. Hvilke hafva väl ett sken af visdom, genom sjelftagen andelighet och ödmjukhet, och derigenom att de icke skona kroppen, och göra icke köttena dess äro till dess nödtorft.

1873 Carl XII:s Bibel

KOLOSSERNA, 3. CAPITLET

Fördömeliga laster. Christeliga dygder.

Kol 3:1. Om I nu ären uppståndne med Christo, så söker det ofvantill är, der Christus är sittandes på Guds högra hand.

Kol 3:2. Farer efter det som ofvantill är, icke efter det som på jordene är.

Kol 3:3. Ty I ären döde, och edart lif är fördoldt med Christo i Gudi.

Kol 3:4. Men när edart lif, Christus, uppenbarad varder, då varden ock I uppenbarade med honom i härligheten.

Kol 3:5. Så döder nu edra lemmar, som på jordene äro; boleri, orenlighet, lusta, ond begärelse och girighet, hvilken afgudadyrkan är;

Kol 3:6. För hvilka styckers skull Guds vrede kommer öfver otrones barn;

Kol 3:7. Uti hvilka I ock fordom vandraden, då I deruti lefden.

Kol 3:8. Men lägger ock nu I bort alltsammans, vrede, grymhet, ondsko, försmädelse, skamlig ord, af edar mun.

Kol 3:9. Ljuger icke för hvarannan; afkläder eder den gamla menniskan med hans gerningar;

Kol 3:10. Och ikläder eder den nya, den der förnyas till hans kunskap och beläte, som honom skapat hafver.

Kol 3:11. Der icke Grek och Jude är, omskärelse och förhud, Barbarisk och Scytisk, tjenare och fri, utan allt i allom Christus.

Kol 3:12. Så kläder eder nu såsom Guds utkorade, helgon och älskelige, uti hjertans barmhertighet, vänlighet, ödmjukhet, saktmodighet, långmodighet;

Kol 3:13. Och unddrager hvarannan, och förlåter hvarandrom, om någor hafver någon klagomål emot den andra; såsom ock Christus eder förlåtit hafver, så görer ock I.

Kol 3:14. Men öfver allt detta ikläder eder kärleken, hvilken är fullkomlighetenes band.

Kol 3:15. Och Guds frid regere i edor hjerta, till hvilken I ock kallade ären uti en lekamen; och varer tacksamme.

Kol 3:16. Låter Christi ord rikeliga bo uti eder med all visdom; lärer och förmaner eder inbördes med Psalmer och lofsånger, och andeliga visor i nådene, och sjunger Herranom i edart hjerta.

Kol 3:17. Och allt det I gören, med ord eller gerning, det görer allt i Herrans Jesu Namn, och tacker Gudi och Fadrenom genom honom.

Kol 3:18. I hustrur, varer edra män underdåniga, såsom tillbörligit är, i Herranom.

Kol 3:19. I män, älsker edra hustrur, och varer icke bittre emot dem.

Kol 3:20. I barn, varer edra föräldrar lydige i all ting; ty det täckes väl Herranom.

Kol 3:21. I fäder, reter icke edor barn; på det de icke skola vara klenmodige.

Kol 3:22. I tjenare, varer lydige edra köttsliga herrar i all ting; icke med tjenst för ögonen, såsom menniskom till vilja, utan med hjertans enfaldighet, och med Gudsfruktan.

Kol 3:23. Allt hvad I gören, det görer af hjertat, såsom Herranom, och icke menniskom.

Kol 3:24. Och veter, att I af Herranom skolen få arfsens lön; ty I tjenen Herranom Christo.

Kol 3:25. Men den som orätt gör, han skall undfå hvad han orätt gjort hafver; och varder intet anseende till personen.

1873 Carl XII:s Bibel

KOLOSSERNA, 4. CAPITLET

Förmanas till bön och försigtighet.

Kol 4:1. I herrar, hvad lika och rätt är, det beviser tjenaromen; vetande, att I hafven ock en Herra i himmelen.

Kol 4:2. Håller uppå bedja, och vaker deruti med tacksägelse;

Kol 4:3. Bedjande också för oss, att Gud ville upplåta oss ordsens dörr, till att tala Christi hemlighet, för hvilket jag ock bunden är;

Kol 4:4. Att jag må det uppenbara, såsom mig bör att tala.

Kol 4:5. Vandrer visliga med dem som utantill äro, och skicker eder efter tiden.

Kol 4:6. Edart tal vare alltid ljufligit, och med salt förmängdt, att I veten huru I skolen svara hvarjom och enom.

Kol 4:7. Huru med mig går, skall Tychicus, min älskelige broder, och trogne tjenare och medtjenare i Herranom, eder allt kungöra;

Kol 4:8. Hvilken jag hafver till eder sändt fördenskull, att han skall få veta, huru det hafver sig med eder, och att han må hugsvala edor hjerta;

Kol 4:9. Samt med Onesimo, minom trogna och älskeliga broder, hvilken en af eder är; de skola eder undervisa allt, huru här tillstår.

Kol 4:10. Helsar eder Aristcarchus, min medfånge, och Marcus, Barnabe syssling, af hvilkom I hafven fått några befallningar; kommer han till eder, så undfår honom;

Kol 4:11. Och Jesus, som kallas Justus, hvilke äro af omskärelsen; desse äro allena mine medhjelpare till Guds rike, de mig ock varit hafva till hugnad;

Kol 4:12. Helsar eder ock Epaphras, den en af eder är, Christi tjenare, alltid arbetandes för eder i böner, på det I mågen blifva ståndande fullkomlige, och uppfyllde i all Guds vilja.

Kol 4:13. Jag bär vittnesbörd med honom, att han hafver mycken omsorg om eder, och dem i Laodicea, och dem i Hierapoli.

Kol 4:14. Helsar eder Lucas, läkaren, den älskelige, och Demas.

Kol 4:15. Helser de bröder i Laodicea, och Nympham, och den församling, som i hans hus är.

Kol 4:16. Och då Epistelen är läsen när eder, så beställer att han varder ock läsen för den församling i Laodicea; och att I ock den Laodiska Epistelen läsen.

Kol 4:17. Och säger Archippo: Se på ämbetet som du fått hafver i Herranom, att du det uträttar.

Kol 4:18. Mina helsning med mine Pauli hand. Tänker på mina bojor. Nåd vare med eder. Amen.

Skrifven af Rom, med Tychico och Onesimo.