S. JOHANNIS UPPENBARELSE.

1703RV Carl XII:s Bibel

UPPENBARELSEBOKEN, 1. CAPITLET

DEN helge Johannes berättar, vars och var om denna uppenbarelsen är; huru han haver fått henne, och vad hennes nytta är, v. 1. Sedan hälsar han sju församlingar i Asia, med nåd och frid av Gudi, hans Anda, och Son JESU Christo: vilkens Majestät, välgärningar och tillkommelse till att döma han här beskriver, v. 4. Till det tredje begynnar han förtälja dessa uppenbarelser: nämliga, den första: Huru han haver hört Christum Guds Son, v. 4. Och sett honom emellan sju gyllene ljusastakar besynnerliga utstofferad, v. 12. Och huru han haver befallt honom skriva det upp, v. 19. Och sagt vad det betydde, v. 20.

I. Johannes berättar om denna sin bok.

Upp 1:1. JESU Christi uppenbarelse, den Gud haver givit honom, till att visa sinom tjänarom, vad snarliga måste ske: och han haver betecknat och sänt det, genom sin Ängel till sin tjänare Johannem:

Upp 1:2. Vilken betygat haver Guds ord och JESU Christi vittnesbörd, och allt vad han sett hade.

Upp 1:3. Salig är den som läs, och de som höra denna Propheties ord; och hålla * det som däruti skrivet är: ty tiden är när. *

* Uppenb. 22: 7. * Rom. 13: 11. 1. Pet. 4: 7. Jac. 5: 8. Uppenb. 2: 10.

II. Hälsar sju Församlingar i Asia.

Upp 1:4. Johannes, de sju Församlingar som äro i Asia: Nåd vare med eder, och frid av honom, som är, och som var, och som komma skall *, och av de sju Andar * (b), som för hans Thron äro:

* 2. Mos. 3: 14. Uppenb. 11: 17. cap. 16: 5. * cap. 3: 1. cap. 5: 6

Upp 1:5. Och av JESU Christo, som är det trogna vittnet *, förstfödder ifrå de döda *, och en Förste * över Konungarna på jordene: den oss älskat haver, och tvaget oss av våra synder med sitt blod: *

* Uppenb. 3: 14. * 1. Cor. 15: 20. * Uppenb. 17: 14. * Ap. G. 20: 28. Ebr. 9: 12, 14. 1. Joh. 1: 7, 9. Uppenb. 5: 9.

Upp 1:6. Och gjort oss till Konungar och Präster * för Gudi, och sinom Fader: Honom vare ära och välde, ifrån evighet till evighet: Amen.

* 1. Pet. 2: 5, 9. Uppenb. 5: 10. cap. 20: 6.

Upp 1:7. Se, han kommer *, med skyarna, och all ögon skola se honom, och de honom stungit * hava, och all släkte på jordene skola jämra sig över honom: ja, Amen.

* Esa. 3: 13, 14. 1. Thess. 1: 10. Dan. 7: 13. Matth. 26: 64. * Zach. 12: 10. Joh. 19: 37.

Upp 1:8. Jag är Alpha och Omega, begynnelsen och änden *, säger HERREN, som är, och som var, och som komma skall, den Allsmäktige.

* Esa. 41: 4. cap. 48: 12. Uppenb. 21: 6.

III. Begynner förtälja sina syner.

Den 1: huru han hörde Christum tala:

Upp 1:9. Jag, Johannes, edar broder, och delaktig * i bedrövelsen, och i Riket, och i JESU Christi tålamod, var på den ön, som kallas Pathmos, för Guds ords skull, och för JESU Christi vittnesbörds skull.

* Rom. 8: 17. Phil. 1: 7. 2. Tim. 1: 8. cap. 2: 12.

Upp 1:10. Jag var i Andanom * på HERRANS dag, och hörde efter mig en stor röst, såsom en basun;

* Uppenb. 4: 2.

Upp 1:11. Sägandes: Jag är Alpha och Omega, den förste och den siste *: Och vad du ser, det skriv uti ena bok, och sänd till de sju Församlingar som äro i Asia, till Ephesum, och till Smirnen, och till Pergamen, och till Thyatiras, och till Sardis, och till Philadelphiam, och till Laodiceam.

* Uppenb. 2: 8. cap. 22: 13.

Och såg honom emellan sju gyllene ljusastakar.

Upp 1:12. Och jag vände mig om till att se efter rösten, som med mig talade: och som jag mig vände, såg jag sju gyllene ljusastakar.

Upp 1:13. Och mitt ibland de sju ljusastakar *, en, som lik var människones Son *, klädd i en sid kjortel, och begjordad kring om bröstet med ett gyllene bälte.

* Uppenb. 2: 1. * Hes. 1: 26. Dan. 7: 13. Uppenb. 14: 14.

Upp 1:14. Men hans huvud och hans hår voro vite, såsom vit ull, såsom snö: och hans ögon voro såsom en eldslåge. *

* Dan. 7: 9. Uppenb. 19: 12.

Upp 1:15. Och hans fötter likasom fin mässing, såsom i en ugn glödgade, och hans röst såsom en dön av mycket vatten.

Upp 1:16. Och han hade i sin högra hand sju stjärnor *, och av hans mun utgick ett skarpt tveeggat svärd *; och hans ansikte var såsom solen då den skiner i sine kraft.

* Uppenb. 3: 1. * Esa. 49: 2. Eph. 6: 17. Ebr. 4: 12. Uppenb. 2: 12, 16. cap. 19: 15, 21.

Upp 1:17. Och då jag såg honom, föll jag till hans fötter, såsom jag hade varit död: och han lade sin högra hand på mig, och sade till mig: Var icke förfärad *; jag är den förste och den siste: *

* Dan. 8: 18. cap. 10: 10. * Esa. 44: 6.

Upp 1:18. Och den levande *; och jag var död, och se, jag är levandes, ifrån evighet till evighet: Amen; och haver nycklarna till helvetet och döden. *

* Rom. 6: 9. * Job. 12: 14. Ps. 68: 21. Uppenb. 3: 7. cap. 20: 1.

IV. Huru Christus befaller skriva det upp, och säger vad det betydde.

Upp 1:19. Så skriv (c) nu vad du sett haver, och vad nu är, och vad härefter ske skall.

Upp 1:20. Hemligheten av de sju stjärnor som du sett haver i mine högra hand, och de sju gyllene ljusastakar: de sju stjärnor, äro de sju Församlingars Änglar *; och de sju ljusastakar som du sett haver, äro de sju Församlingar.

* Mal. 2: 7.

(a) Johannis Theologi) Johannes Evangelisten och Apostelen är av de gamla Lärare kallad Theologus, därföre att han med en besynnerlig nit haver bekräftat läran om Christi sanna Gudom, som på hans tid anfäktades av falska Lärare, var vid han ofta brukat det ordet λόγος, och därmed utmärkt det väsentliga ordet, som är Guds Son.

V. 4. (b) Av de sju Andar) Den Helge Ande är en till sin substans och varelse; men hans gåvor äro månge: därföre kallas han både enig och margfallig, Vish. 7: 22. Och här kallas han de sju Andar, för hans, sju, det är margfalliga och fullkomliga gåvors skull.

V. 19. (c) Skriv) Se till, Esa. 8: 1. Jer. 30: 2.

UPPENBARELSEBOKEN, 2. CAPITLET

NÄR nu Christus hade sagt Johanni att de sju ljusakastarna betydde sju Församlingar i Asia; och de sju stjärnorna han hade i sin hand, sju deras änglar eller Lärare: säger Johannes vidare, att han haver befallt honom skriva den Församlings Lärare till i Epheso, vad honom behagade eller misshagade hos honom; vad han kravde vidare av honom, vad straff honom förestod, om han det försummade; och vad lön, om han det efterkomme, v. 1. Sammaledes till den Församlings Ängel uti Smirnen, v. 8. uti Pergamen, v. 12. Och uti Thyatira, v. 18.

I. Christus befaller Johanni skriva den Församlings Lärare till i Epheso:

Upp 2:1. SKRIV till den Församlings Ängel i Epheso: Detta säger han som håller de sju stjärnor * i sine högra hand, den där vandrar mitt ibland de sju gyllene ljusastakar.

* Uppenb. 1: 13, 16, 20.

Upp 2:2. Jag vet dina gärningar, och ditt arbete, och ditt tålamod, och att du icke kant lida de onda, och haver försökt dem som säga att de äro Apostlar, och äro dock icke, och haver befunnit dem ljugare.

Upp 2:3. Och du haver lidit och haft tålamod, och arbetat för mitt Namns skull, och är icke trött vorden.

Upp 2:4. Men jag haver emot dig: att du den första din kärlek övergivit haver.

Upp 2:5. Kom därföre ihåg varav du fallen äst, och bättra dig, och gör de första gärningarna: var det icke sker, då varder jag dig snarliga kommandes, och skall flytta din ljusastaka av sitt rum, utan du bättrar dig.

Upp 2:6. Men detta haver du, att du hatar de Nicolaiters verk, vilka jag ock hatar.

Upp 2:7. Den där öra haver han höre vad Anden säger Församlingarna: Den där vinner, honom vill jag giva äta av livsens trä *, som är mitt i Guds Paradis.

* 1. Mos. 2: 9. Uppenb. 22: 2.

II. Sammaledes den uti Smirnen:

Upp 2:8. Och skriv till den Församlings Ängel i Smirnen: Detta säger den förste och den siste *, den död var, och är levandes vorden. *

* Esa. 41: 4. cap. 44: 6. Uppenb. 1: 4, 8, 11, 17. * cap. 1: 18.

Upp 2:9. Jag vet dina gärningar och din bedrövelse, och din fattigdom (men du äst rik), och hädelse av dem som sig säga vara Judar, och äro icke, utan äro Satans Synagoga. *

* Uppenb. 3: 9.

Upp 2:10. Frukta intet för något som du lida skalt: se, djävulen skall kasta några av eder i fängelse; på det I skolen försökte varda, och hava bedrövelse i tio dagar: var trofast intill döden, så skall jag giva dig livsens crono. *

* 1. Cor. 9: 25. 2. Tim. 2: 5. cap. 4: 7, 8. Jac. 1: 12.

Upp 2:11. Den där öra haver, han höre * vad Anden säger Församlingarna. Den där vinner, han skall ingen skada få av den andra döden. *

* Uppenb. 3: 6, 13, 22. cap. 13: 9. * cap. 20: 14. cap. 21: 8.

III. Den uti Pergamen.

Upp 2:12. Och skriv till den Församlings Ängel i Pergamen: Detta säger han som haver det skarpa tveeggade svärdet. *

* Uppenb. 1: 16.

Upp 2:13. Jag vet dina gärningar, och var du bor, att där Satans säte är: och du håller mitt Namn, och haver icke nekat mina tro, icke ens i de dagar, i vilka Antipas, mitt trogna vittne, vart dödad när eder, där Satan bor.

Upp 2:14. Men jag haver något litet emot dig: ty du haver där dem som hålla Balaams lärdom, vilken lärde Balak att kasta förargelse för Israels barn, till att äta av det avgudom offrat var, och bedriva boleri: *

* 4. Mos. 22, 23, 24, 25. cap. 31: 16.

Upp 2:15. Så haver du ock dem som hålla de Nicolaiters lärdom, vilket jag hatar.

Upp 2:16. Bättra dig; annars skall jag dig snarliga komma, och skall strida med dem, med mins muns svärd. *

* Esa. 11: 4. cap. 49: 2. Eph. 6: 17. 2. Thess 2: 8. Ebr. 4: 12. Uppenb. 1: 16. cap. 19: 15, 21.

Upp 2:17. Den där öra haver, han höre * vad Anden säger Församlingarna. Den där vinner, honom vill jag giva äta av det fördolda Manna, och vill giva honom en vit sten, och på den stenen ett nytt namn * skrivet, det ingen känner, utan den det får.

* Matth. 13: 9. * Uppenb. 3: 12.

IV. Den uti Thyatira.

Upp 2:18. Och skriv till den Församlings Ängel i Thyatira: Detta säger Guds Son, som sin ögon haver såsom eldslåge *, och hans fötter lika som mässing.

* Uppenb. 1: 14, 15.

Upp 2:19. Jag vet dina gärningar, och din kärlek, och dina tjänst, och dina tro, och ditt tålamod, och dina gärningar, de sista flere än de första.

Upp 2:20. Men jag haver något litet emot dig: att du tillstäder den kvinnan Jesabel *, som säger, att hon är en prophetissa, lära och bedraga mina tjänare, bedriva boleri, och äta av det avgudom offrat är. *

* 1. Kon. 16: 31. 2. Kon. 9: 7. * Ap. G. 15: 20. 1. Cor. 10: 19, 20.

Upp 2:21. Och jag haver givit henne tid, att hon skulle bättra sig av sitt boleri; och hon haver intet bättrat sig.

Upp 2:22. Se, jag skall kasta henne i sängena, och de, som med henne hor bedriva, i stor bedrövelse, om de icke bättra sig av sina gärningar.

Upp 2:23. Och hennes barn skall jag döda med döden: och alla Församlingar skola veta, att jag är den som rannsakar njurar och hjärtan *; och skall giva varjom och enom av eder efter hans gärningar. *

* 1. Sam. 16: 7. Ps. 7: 10. Jer. 11: 20. cap. 17: 10. Joh. 2: 24, 25. Ap. G. 1: 24. * Ps. 62: 13. Matth. 16: 27. Rom. 2: 6. cap. 14: 12. 2. Cor. 5: 10. Gal. 6: 5.

Upp 2:24. Men eder, säger jag, och androm som i Thyatira ären, så månge som icke hava denna lärdom, och icke hava förstått Satans djupheter, såsom de säga: Jag skall icke lägga på eder några andra bördo.

Upp 2:25. Dock vad I haven, det håller så länge jag kommer. *

* Uppenb. 3: 11.

Upp 2:26. Och den där vinner, och håller min verk intill ändan, honom skall jag giva makt över Hedningarna; *

* Ps. 2: 8. Uppenb. 3: 21.

Upp 2:27. Och han skall regera dem med järnspiro; och han skall sönderkrossa dem, såsom en Pottomakares käril: *

* Ps. 2: 9.

Upp 2:28. Såsom jag ock fått haver av minom Fader, och vill giva honom morgonstjärnona.

Upp 2:29. Den där öra haver, han höre vad Anden säger Församlingarna.

V. 5. (a) Gör de första gärningar) Det är, hav den flit, åhoga, och nit om mig och min lära som du hade i förstone.

V. 6. (b) Nicolaiter) Voro falske Lärare, som hade sitt namn och begynnelse av den Nicolao som talas om Ap. G. 6: 5. Vilke ock hava umgåts med lösaktighet, och fört ett slemt leverne. Om vilka man må läsa Epiph. l. 1. Tom. 2.

V. 7. (c) Av livsens trä) Det är: Jag skall giva honom ett evigt liv och salighet.

V. 10. (d) Tio dagar) Det är: I tio år, eller en viss tid, så länge Gud haver ärnat.

V. 11. (e) Den andra döden) Är den evige döden, Uppenb. 21: 8.

V. 12. (f) Tveeggade svärdet) Därom talas, Ebr. 4: 12.

V. 13. (g) Satans säte) Där Satan haver stor makt och regemente.

UPPENBARELSEBOKEN, 3. CAPITLET

SAMMALEDES haver han befallt skriva den Församlings Lärare till uti Sardis, v. 1. Den uti Philadelphia, v. 7. Och den uti Laodicea, v. 14.

I. Befalles skriva till den Församlingens Lärare i Sardis.

Upp 3:1. OCH skriv till den Församlings Ängel i Sardis: Detta säger den som haver de sju Guds Andar *, och de sju stjärnor *: Jag vet dina gärningar; ty du haver namnet att du lever, och äst död. (a)

* Uppenb. 4: 5. cap. 5: 6. * cap. 1: 16, 20. cap. 2: 1.

Upp 3:2. Var vaken, och stärk det andra som dö vill: ty jag haver icke befunnit dina gärningar fullkomliga (b) för Gudi.

Upp 3:3. Kom därföre ihåg, huruledes du undfått och hört haver; och hålt det, och bättra dig: äst du icke vaken, så skall jag komma över dig såsom en tjuv *, och du skalt icke veta på vad stund jag kommer över dig.

* Matth. 24: 42, 43. Luc. 12: 39, 40. 1. Thess. 5: 2. 2. Pet. 3: 10. Uppenb. 16: 15.

Upp 3:4. Du haver ock få namn i Sardis, som sin kläder icke besmittat hava, och de skola vandra med mig i vit kläder *, ty de äro dess värdige. (c)

* Uppenb. 4: 4. cap. 6: 11. cap. 7: 9, 13.

Upp 3:5. Den som vinner, han skall klädder varda i vit kläder: och jag skall icke utskrapa hans namn utur livsens bok *; och jag skall vederkänna * hans namn för min Fader, och för hans Änglar.

* Ps. 69: 29. Phil. 4: 3. Uppenb. 13: 8. * Matth. 10: 32. Luc. 12: 8.

Upp 3:6. Den där öra haver, han höre vad Anden säger Församlingarna. *

* Uppenb. 2: 7, 11.

II. Den uti Philadelphia.

Upp 3:7. Och skriv till den Församlings Ängel i Philadelphia: Detta säger den Helige, den Sannfärdige, den som haver Davids nyckel * (d), den där upplåter, och ingen igenlåter; den där igenlåter, och ingen upplåter. (e)

* Job. 12: 14. Esa. 22: 22. Uppenb. 1: 18.

Upp 3:8. Jag vet dina gärningar: se, jag haver givit för dig en öppen dörr (f), och ingen kan låta henne igen: ty du haver liten kraft, och du haver hållit min ord, och haver icke nekat mitt Namn.

Upp 3:9. Se, jag vill giva dem utu Satans Synagoga * (g); de sig säga vara Judar, och äro icke, utan ljuga: se, jag vill driva dem därtill, att de skola komma, och tillbedja för dina fötter, och skola veta, att jag haver älskat dig.

* Uppenb. 2: 9.

Upp 3:10. Efter du haver hållit mitt tålamods ord, skall jag ock bevara dig för frestelsens stund, vilken tillstundar allo världene, till att fresta dem som bo på jordene.

Upp 3:11. Se, jag kommer snarliga *: hålt * det du haver, att ingen tager dina crono.

* Uppenb. 2: 7, 12. * cap. 1: 3. cap. 2: 25.

Upp 3:12. Den där vinner, honom vill jag göra till en Pelare uti mins Guds Tempel, och han skall icke mer utgå: och jag skall skriva på honom mins Guds Namn, och mins Guds stads, dess nya Jerusalems * namn, som nederkommer av himmelen ifrå min Gud, och mitt nya Namn. * (h)

* Gal. 4: 26. Ebr. 12: 22. Uppenb. 21: 2, 20. * cap. 22: 4.

Upp 3:13. Den där öra haver, han höre vad Anden säger Församlingarna.

III. Den uti Laodicea.

Upp 3:14. Och skriv till den Församlings Ängel i Laodicea: Detta säger Amen, det trogna och sannfärdiga vittnet *, begynnelsen till Guds creatur. * (i)

* Ps. 89: 10. Esa. 55: 4. Uppenb. 1: 5. * Evl. 1: 15.

Upp 3:15. Jag vet dina gärningar, att du äst varken kall, eller varm; jag ville att du vore kall eller varm.

Upp 3:16. Så efter du äst ljum, och varken kall, eller varm, skall jag dig utspy utu min mun.

Upp 3:17. Ty du säger: Jag är rik * (k), och är rik vorden, och behöver intet; och vetst icke att du äst elände, och jämmerlig, och fattig, och blind, och nakot.

* 1. Cor. 4: 8.

Upp 3:18. Jag råder dig, att du köper av mig guld (l), luttrat i elden, att du må bliva rik; och vit kläder (m), som du må kläda dig uti *, på det dine nakenhets blygd icke skall synas *; och smör din ögon med ögnasalvo (n), att du må få se.

* Uppenb. 7: 13. cap. 19: 8. * cap. 16: 15.

Upp 3:19. Alla dem jag älskar, dem agar jag och näpser *. Så var nu nitisk, och bättra dig.

* Job. 5: 17. Ords. 3: 11, 12. Ebr. 12: 5, 6. Jac. 1: 12.

Upp 3:20. Se, jag står för dörrene och klappar *: om någor hörer mina röst och upplåter dörrena, skall jag ingå till honom, och hålla nattvard med honom, och han med mig.

* Högvis. 5: 2. Joh. 14: 21, 23.

Upp 3:21. Den där vinner, honom skall jag sitta låta med mig på min Thron, såsom ock jag vunnit haver, och är sittandes vorden med minom Fader på hans Thron. * (o)

* Matth. 19: 28. Luc. 22: 30. 1. Cor. 6: 2. 2. Tim. 2: 12. Uppenb. 2: 26, 27.

Upp 3:22. Den där öra haver, han höre vad Anden säger Församlingarna. *

* Uppenb. 2: 17, 29.

V. 1. (a) Äst död) I andeliga måtto.

V. 2. (b) Fullkomliga) Det är, allvara, och utan skrymtan.

V. 4. (c) Värdige) Icke efter någon rätt, och av sig själva, utan av Guds nåd, efter hans löfte och tillsägelse.

V. 7. (d) Haver Davids nyckel) Det är: Den som haver våld över det eviga riket, som var betecknat med Davids rike, och var lovat hans son.

(e) Och ingen upplåter) Ty ingen kan komma till Fadren utan genom Sonen, Joh. 14: 6.

V. 8. (f) Öppen dörr) Till himmelrike.

V. 9. (g) Giva dem utu Satans Synagoga) Förstå några som skulle varda omvände, och begära antagas i hans Församling.

V. 12. (h) Mitt nya Namn) Att han skall heta en rätt Christen.

V. 14. (i) Begynnelsen till Guds creatur) Icke att han är något creatur, mandomen undantagen; utan att igenom honom äro all creatur skapade och begynte, Joh. 1: 3. Col. 1: 16.

V. 17. (k) Rik, rc.) I andeliga måtto.

V. 18. (l) Guld) Den rätta tron.

(m) Vijt kläder) Christi rättfärdighet.

(n) Ögna salvo) Den H. Andas gåva och upplysning till att förstå Guds ord.

V. 21. (o) På min Thron) Icke på Guds högra hand, utan i himmelen, vilken ock kallas Guds Thron, Esa. 66: 1. Matth. 5: 34. Och kallas här Christi Thron, därföre, att Christus haver förvärvat honom sinom Christtrognom, Joh. 14: 2, 3.

UPPENBARELSEBOKEN, 4. CAPITLET

DEN andra synen: huru han haver sett himmelen öppen, v. 1. Och Gud sitta på sins Majestäts Thron, v. 2. Med de 24 Äldsta kring om sig på deras stolar, rc. v. 4. Item ett glashav och fyra åtskillig djur, vilke utan återvändo sungo: Helig, Helig, Helig är HERREN, rc. v. 6. Och huru de Äldste föllo neder för honom som satt på Thronen, tillbådo och lovade honom, v. 9.

I. Ingång till den 2 synen.

Upp 4:1. EFTER detta såg jag, och se, en dörr vart upplåten i himmelen (a): och den första rösten som jag hörde, såsom en basun * med mig tala, sade: Stig här upp, och jag vill visa dig vad som måste ske härefter.

* Uppenb. 1: 10.

II. Själva synen bestående;

1. Av Guds Majestäts Thron.

Upp 4:2. Och strax var jag i Andanom *: och se, en Thron (b) vart satt i himmelen, och på Thronen satt en. *

* Uppenb. 1: 10. * Hes. 1: 26. cap. 10: 1.

Upp 4:3. Och den där satt, han var påseende såsom den stenen Jaspis (c), och Sardis (d); och en regnbåge (e) var runt omkring Thronen, påseendes såsom en Smaragd.

2. De 24 Äldste däromkring.

Upp 4:4. Och kring om Thronen voro fyra och tjugo Throner: och på de Throner såg jag fyra och tjugo Äldste (f) sittandes, klädde i vit kläder, och de hade på sina huvud gyllene cronor.

Upp 4:5. Och av Thronenom utgingo ljungeldar, och tordöner, och röster (g): och sju eldslampor (h) brunno för Thronen, vilke äro de sju Guds Andar. * (i)

* Uppenb. 1: 4. cap. 3: 1. cap. 5: 6. 3.

Där framföre ett glashav, och fyra djur.

Upp 4:6. Och fram för Thronen var såsom ett glashav * (k), likt vid Christal: och mitt i Thronen, och kringom Thronen, fyra djur (l) full med ögon, både före och bak.

* Uppenb. 15: 2.

Upp 4:7. Och det första djuret var likt ett Lejon; och det andra djuret likt enom kalv; och det tredje djuret hade ett ansikte såsom en människa; och det fjärde djuret likt enom flygande örn.

Upp 4:8. Och de fyra djur hade vartdera sex vingar allt omkring, och de voro innantill full med ögon: och hade ingen ro dag eller natt, och sade: Helig, Helig *, Helig är HERREN Gud Allsmäktig, som var, och som är, och som komma skall.

* Esa. 6: 2, 3. Uppenb. 16: 5.

Upp 4:9. Och då de djuren giva honom pris, och äro, och tack, som satt på stolen, den där lever ifrån evighet till evighet:

Upp 4:10. Då skola de fyra och tjugo Äldste falla ned för honom som satt på Thronen, och tillbedja den där lever ifrån evighet till evighet, och kasta sina cronor för Thronen, sägandes:

Upp 4:11. HERRE, du äst värdig taga pris, och äro, och kraft: ty du haver skapat allting, och för din viljas skull hava de varelse, och äro skapt.

V. 1. (a) I himmelen) Med denna synen betecknas Christenheten på jordene uti sitt rätta villkor och fridliga lägenhet: vilken tillstundande plågor utstå skulle, och dock bliva vid makt.

V. 2. (b) Thron) Guds makt och regemente.

V. 3. (c) Jaspis) Är grön, och märker Guds barmhärtighet.

(d) Sardis Är röd, och märker Guds rättfärdighet.

(e) Regnbågen) Guds nåd, 1. Mos. 9: 13.

V. 4. (f) De 24 Äldste) Guds Församlings Lärare.

V. 5. (g) Ljungeld, tordön, och röster) Guds ords kraft.

(h) Sju lampor) Den H. Andas gåvor.

(i) Sju Guds Andar) Bese till cap. 1: 4.

V. 6. (k) Glashav) Guds Församling.

(l) Fyra djur) De fyra Evangelister.

UPPENBARELSEBOKEN, 5. CAPITLET

JOHANNES berättar, huru han haver sett en förseglad bok i hans hand som satt på stolen, vilken ingen kunde upplåta, v. 1. Utan Lejonet av Juda, av Davids rot, som är Christus Guds Lamm, v. 5. Och huru de 24 Äldste, v. 8. Otalige Guds Änglar, v. 11. Och all Guds creatur, v. 13. Samt de fyra djuren lovade och prisade det, och Gud där före, v. 14.

I. En förseglad bok i Guds hand, som ingen kunde upplåta, utan Christus Guds Lamm.

Upp 5:1. OCH jag såg i hans högra hand som satt på Thronen, ena bok skriven innan och utan *, beseglad med sju insegel.

* Hes. 2: 9, 10.

Upp 5:2. Och jag såg en stark Ängel, som predikade med höga röst: Ho är värdig upplåta bokena, och uppbryta hennes insegel?

Upp 5:3. Och ingen i himmelen, eller på jordene, eller under jordene kunde upplåta bokena (b), och icke heller se på henne.

Upp 5:4. Och jag grät mycket, att ingen vart funnen värdig till att upplåta bokena, och läsa henne, eller se på henne.

Upp 5:5. Och en av de Äldsta sade till mig: Gråt icke. Se, Lejonet * av Juda (c) släkte, Davids rot *, haver vunnit, till att upplåta bokena, och uppbryta hennes sju insegel.

* 1. Mos. 49: 9, 10. * Esa. 11: 1, 10. Rom. 15: 12. Uppenb. 22: 16.

Upp 5:6. Och jag såg, och se, mitt emellan Thronen (d) och de fyra djuren (e), och mitt emellan de Äldsta, stod ett Lamm *, såsom det hade slaktat varit, och hade sju horn (f), och sju ögon * (g), vilke äro de sju Guds Andar (h) sände i all land:

* Joh. 1: 29, 36. * Zach. 3: 9. cap. 4: 10.

Upp 5:7. Och det kom och tog bokena utav hans högra hand som satt på Thronen.

II. Huru Guds Lamm därföre varder prisat och ärat.

Upp 5:8. Och då det hade taget bokena, föllo de fyra djur, och de fyra och tjugo Äldste fram för Lammet, havandes var och en harpor och gyllene skålar fulla med rökverk *, vilke äro de heligas böner:

* Ps. 141: 2.

Upp 5:9. Och sungo en ny sång *, och sade: Du äst värdig att taga bokena, och upplåta hennes insegel (i): ty du äst slaktad, och haver igenlöst * oss Gudi med ditt blod, av allahanda släkte och tungomål, och folk, och Hedningar:

* Uppenb. 14: 3. * Ap. G. 20: 28. 1. Cor. 6: 20. cap. 7: 23. Eph. 1: 7. Col. 1: 14. Ebr. 9: 12. cap. 10: 10. 1. Pet. 1: 18, 19. 2. Pet. 2: 1. 1. Joh. 1: 7.

Upp 5:10. Och haver gjort oss vårom Gudi till Konungar och Präster *; och vi skole regnera på jordene.

* 2. Mos. 19: 6. 1. Pet. 2: 5, 9. Uppenb. 1: 6. cap. 20: 6.

Upp 5:11. Och jag såg, och hörde en röst av många Änglar, kringom Thronen, och kringom djuren, och kringom de Äldsta, och talet på dem var tio tusend gångor tio tusend, och tusend gångor tusend: *

* Dan. 7: 10.

Upp 5:12. Sägandes med höga röst: Lammet som slaktat är, det är värdigt att taga makt, och rikedom, och visdom, och starkhet, och äro, och pris, och välsignelse.

Upp 5:13. Och all creatur * som i himmelen äro, och de på jordene, och de under jordene, och vad i havet är, och allt det uti dem är, hörde jag säga: honom som sitter på Thronen, och till Lammet: Välsignelse, och ära, och härlighet, och kraft, ifrån evighet till evighet.

* Phil. 2: 10.

Upp 5:14. Och de fyra djuren sade Amen: och de fyra och tjugo Äldste föllo ned,och tillbådo honom som lever ifrån evighet till evighet.

V. 1. (a) Ena bok) Denna boken innehölt de ting som ske skulle, vilka Christus här sedan uppenbarar.

V. 3. (b) Ingen rc. kunde upplåta bokena) Det är: Ingen Ängel eller människa kunde veta vad ske skulle.

V. 5. (c) Lejonet av Juda) Det är: Christus, 1. Mos. 49: 9. vilken ock är av Davids rot, Esa. 11: 1.

V. 6. (d) Mitt emellan Thronen) Ty honom är given all makt i himmelen och på jordene, Matth. 28: 18.

(e) Och de fyra djuren) Ty han är ock när sin Församling intill världenes ända, Matth. 28: 20.

(f) Sju horn) All makt.

(g) Sju ögon) All visdoms Anda utan mått.

(h) Sju Guds Andar) Bese till cap. 1: 4.

V. 9. (i) Upplåta hennes insegel) Förkunna Guds Församling vad ske skall.

UPPENBARELSEBOKEN, 6. CAPITLET

VIDARE förtäljer Johannes, huru han haver sett detta Lammet uppbryta de insegel på boken: och då han bröt upp det första, en ryttare komma fram på en vit häst, rc v. 1. Då han bröt upp det andra, en komma på en röd häst, v. 3. Det tredje, en på en svart häst, v. 5. Det fjärde, en på en black, v. 7. Efter det femte, de heliga Martyrers själar under ett Altare, som begärade Gud skulle hämnas deras blod, v. 9. Efter det sjätte, en jordbävning, med annor skräckelig ting och förandringar, v. 12.

I. Christus uppbryter det första inseglet på boken, och vad då sker.

Upp 6:1. OCH jag såg, då Lammet uppbröt ett av inseglen (a), och jag hörde ett av de fyra djuren sägandes, såsom med tordöns röst: Kom, och se.

Upp 6:2. Och jag såg, och se, en vit häst (b), och den därpå satt, hade en båga; och honom vart given en crona; och han for ut vinnandes, och till att vinna. *

* Uppenb. 19 11.

II. Det andra.

Upp 6:3. Och då det uppbröt det andra inseglet, hörde jag det andra djuret säga: Kom, och se.

Upp 6:4. Och där utgick en annar häst, röd (c), och honom som därpå satt, vart givit att han borttaga friden av jordene, och att de skulle slakta varandra; och honom vart givet ett stort svärd.

III. Det tredje.

Upp 6:5. Och då det uppbröt det tredje inseglet, hörde jag det tredje djuret säga: Kom, och se. Och jag såg, och se, en svart häst (d), och den där satt på honom, hade ena vågskål i sine hand.

Upp 6:6. Och jag hörde ena röst mitt ibland de fyra djur, sägandes: Ett mått vete om en penning, och try mått bjugg om en penning; och oljone och vinet gör ingen skada. *

* Uppenb. 9: 4.

IV. Det fjärde

Upp 6:7. Och då det uppbröt det fjärde inseglet, hörde jag dess fjärde djursens röst säga: Kom, och se.

Upp 6:8. Och jag såg, och se, en black häst (e), och den som på honom satt, hans namn var Döden; och helvetet följde honom efter: och dem vart makt given över fjärde parten på jordene, att döda med svärd, och med hunger, och med döden, och genom vilddjuren på jordene.

V. Det femte.

Upp 6:9. Och då det uppbröt det femte inseglet, såg jag under Altaret (f), deras själar som slaktade voro för Guds ords skull, och för det vittnesbörds skull *, som de hade:

* Uppenb. 1: 9. cap. 20: 4.

Upp 6:10. Och de ropade med höga röst, och sade: HERRE, du som äst helig och sannfärdig, huru länge dömer du icke, och hämnas icke vårt blod på dem som bo på jordene?

Upp 6:11. Och dem voro givne varjom och enom sida vita kläder *: och till dem vart sagt (g), att de skulle ännu vilas en liten tid, till dess ock deras medtjänare och deras bröder, fullkomnas måtte, de där skola dödade varda, såsom ock de.

* Uppenb. 3: 5. cap. 7: 9, 14.

VI. Det sjätte.

Upp 6:12. Och jag såg, då det uppbröt det sjätte inseglet; och se, då vart en stor jordbävning (h), och solen vart svart som en hårsäck, och månen vart allsammans såsom blod. *

* Joel 2: 10, 31. cap. 3: 15. Matth. 24: 29. Ap. G. 2: 20.

Upp 6:13. Och himmelens stjärnor föllo ned på jordena, såsom ett fikonaträ nederkastar sina omogna fikon, då det ristes av stort väder.

Upp 6:14. Och himmelen gick bort *, såsom en bok, som sammanrullas; och all berg och öar vordo rörd av sin rum.

* Ps. 102: 27. Esa. 34: 4.

Upp 6:15. Och Konungarna på jordene, och de Överste, och de rike, och de Hövitsmän, och de väldige, och alle trälar, och alle frie, fördolde sig uti jordkulor, och i bergskrevor; *

* Esa. 2: 19.

Upp 6:16. Och sade till berg och klippor: Faller över oss, och skyler oss *, för hans ansikte som sitter på Thronen, och för Lammsens vrede.

* Ose. 10: 8. Luc. 23: 30. Uppenb. 9: 6.

Upp 6:17. Ty den store hans vredes dag är kommen; och ho kan bestå?

V. 1. (a) Uppbröt ett av inseglen) Han uppenbarade ett fördolt ting, som ske skulle.

V. 2. (b) En vit häst) Detta är den första plågan: nämliga förföljelse av tyranner, som somlige det uttyda.

V. 4. (c) En röd häst) Den andra plågan: Krig och blodsutgjutelse.

V. 5. (d) En svart häst) Hunger och dyr tid.

V. 8. (e) En black häst) Pestilentie och döden.

V. 9. (f) Under Altaret) Christo, Ebr. 13: 10.

V. 11. (g) Och till dem vart sagt) Här varda de Christne tröstade i deras lidande.

V. 12. (h) En stor jordbävning) Det är: uppror och oenighet, lands och regementsförändringar; samt de plågor som därmed övergå, både höga och låga, intill världenes ända.

UPPENBARELSEBOKEN, 7. CAPITLET

YTTERMERA beskriver Johannes, huru han haver sett fyra Änglar som hade fått makt till att göra jordene, havena, och trän skada: men en annan Ängel förhindrade dem, till dess han beseglade Guds tjänare, v. 1. Först, av var Israels släkt några tusend, v. 4. Sedan, av all folk och Hedningom, en hop den ingen räkna kunde, som stod för Guds Thron i stor härlighet och lovade honom, v. 9. Och huru en av de Äldsta haver undervist Johannes, vilke desse voro och deras härlighet, v. 13.

I. Huru fyra Änglar hade fått makt till att skada jordene, rc.

Upp 7:1. OCH därefter såg jag fyra Änglar (a) ståndandes på fyra jordenes hörn, hållandes fyra jordenes väder, att intet väder (b) skulle blåsa på jordena (c), eller på havet (d), eller på något trä. (e)

II. En annan förhindrar dem, till dess han tecknar Guds tjänare.

Upp 7:2. Och jag såg en annan Ängel (f) uppstigandes ifrå solenes uppgång, han hade levandes Guds insegel, och ropade med höga röst till de fyra Änglar, vilkom givet var skada göra jordene och havena;

Upp 7:3. Sägandes: Görer icke jordene skada, eller havena, eller trän, till dess vi have beseglat vår Guds tjänare uti deras anlete. *

* Hes. 9: 4. Uppenb. 9: 4.

III. Talet av dem som beseglades av Israels barn.

Upp 7:4. Och jag hörde talet på dem som beseglade voro, hundrade fyra och fyratio tusend, som beseglade voro * av all Israels barnas släkter.

Upp 7:5. Av Juda släkte, tolv tusend beseglade: av Rubens släkte, tolv tusend beseglade: av Gads släkte, tolv tusend beseglade.

Upp 7:6. Av Asers släkte, tolv tusend beseglade: av Nephthali släkte, tolv tusend beseglade: av Manasse släkte, tolv tusend beseglade.

Upp 7:7. Av Simeons släkte, tolv tusend beseglade: av Levi släkte, tolv tusend beseglade: av Isaschars släkte, tolv tusend beseglade.

Upp 7:8. Av Zabulons släkte, tolv tusend beseglade: av Josephs släkte, tolv tusend beseglade: av BenJamins släkte, tolv tusend beseglade.

IV. De som beseglades av Hedningomen.

Upp 7:9. Sedan såg jag, och se, en stor skare, den ingen räkna kunde, av allom Hedningom, och släktom, och folkom, och tungomålom, ståndandes för Thronen, och för Lammena, klädd i sid vit kläder *, och palmar i deras händer:

* Uppenb. 3: 5, 18. cap. 6: 11.

Upp 7:10. Och de ropade med höga röst, sägandes: Salighet honom som sitter på Thronen, vårom Gudi och Lammena.

Upp 7:11. Och alle Änglar stodo kringom Thronen, och om de Äldsta, och om de fyra djuren; och föllo på sin ansikte fram för Thronen, och tillbådo Gud;

Upp 7:12. Sägandes: Amen, välsignelse, och ära, och vishet, och tacksägelse, och härlighet, och kraft, och starkhet vare vårom Gud, ifrån evighet till evighet: Amen.

V. Vilke desse voro; och deras härlighet.

Upp 7:13. Och en av de Äldsta svarade, och sade till mig: Ho äro desse som uti de sida vita kläder klädde äro? Och vadan äro de komne?

Upp 7:14. Och jag sade till honom: HERRE, du vetst det. Och han sade till mig: Desse äro de som komne äro utu stor bedrövelse, och hava tvagit sin kläder, och gjort dem vit i Lammsens blod. *

* Ebr. 9: 14. 1. Joh. 1: 7. Uppenb. 1: 5.

Upp 7:15. Därföre äro de för Guds Thron, och tjäna honom dag och natt uti hans Tempel: och den på Thronen sitter, skall bo över dem. *

* Ps. 121: 6. Esa. 4: 5, 6.

Upp 7:16. De skola intet mer hungra, eller törsta: icke heller skall solen falla på dem, icke heller någon hette: *

* Esa. 49: 10.

Upp 7:17. Ty Lammet som mitt i Thronen är, skall föda dem, och leda dem till levande vattukällor *: och Gud skall avtorka alla tårar av deras ögon. *

* Ps. 23: 1, 2. * Esa. 25: 8. Uppenb. 21: 4.

V. 1. (a) Fyra Änglar) Här gå de andelige plågor och bedrövelser an, av kättare och falska Lärare. Dock bliva de Christne först tröstade, att de skola tecknade och bevarade varda.

(b) Att intet väder) Det är: Att den H. Ande genom predikoämbetet icke skall röra människornas hjärta, och göra dem skickeliga till alla goda gärningar.

(c) På jordena) Det är: Gemene man.

(d) På havet) Köpmän.

(e) På trä) De höga och myndiga.

V. 2. (f) En annan Ängel) Kan förstås Guds Son, som haver omvårdnad om sina utvalda, att de icke skola varda bedragne.

UPPENBARELSEBOKEN, 8. CAPITLET

DÅ Lammet uppbröt det sjunde inseglet, vart en tysthet i himmelen, v. 1. Följer sedan den tredje synen: huru han haver sett sju Änglar, vilkom vordo givne sju basuner, v. 2. Och därhos en annan Ängel, vilken offrade Gudi de heligas böner uppå det gyllene Altaret, som var för hans Thron, v. 3. Samt vad som skedde, när den förste Ängelen basunade, v. 6. Sammaledes, när den andre, v. 8. Den tredje, v. 10. Och den fjärde, v. 12.

I. Det sjunde inseglet.

Upp 8:1. OCH då det uppbröt det sjunde inseglet, vart en tysthet i himmelen vid en halv stund.

II. Den III Synen. Sju Änglar med sju basuner.

Upp 8:2. Och jag såg de sju Änglar (a), som stå för Gud, och dem vordo givne sju basuner.

III. En annan Ängel som offrar Gudi de heligas böner.

Upp 8:3. Och en annar Ängel kom, och stod för Altaret, och hade ett gyllene rökelsekar; och honom vart givit mycket rökverk *: på det han skulle giva till all Helgons böner på gyllene Altaret, som är för Thronenom.

* Uppenb. 5: 8.

Upp 8:4. Och rökverksens rök, av Helgonens böner *, gick upp av Ängelens hand för Gud.

* Ps. 141: 2.

Upp 8:5. Och Ängelen tog rökelsekaret, och uppfyllde det med eld av Altaret, och kastade det på jordena: och där skedde röster, och tordöner, (b), och ljungeldar, och jordbävning.

IV. Huru den förste Ängelen basunar; och vad då sker.

Upp 8:6. Och de sju Änglar, som hade de sju basuner, skickade sig till att basuna.

Upp 8:7. Och den förste Ängelen (c) basunade, och vart ett hagel, och eld bemängt med blod; och det vart kastat på jordena: och tredje parten av trän (d) vart uppbränd, och allt grönt gräs (d) brann upp.

V. Den andre.

Upp 8:8. Och den andre (e) Ängelen basunade; och uti havet vart kastat såsom ett stort brinnande berg: och tredje parten av havet vart blod.

Upp 8:9. Och tredje parten av de levande creatur som i havet voro, blevo döde: och tredje parten av skeppen förgingos.

VI. Den tredje.

Upp 8:10. Och den tredje (f) Ängelen basunade; och en stor stjärna föll ned av himmelen, brinnandes som ett bloss: och föll uti tredje parten av älverna, och uti vattukällorna.

Upp 8:11. Och stjärnones namn kallas Malört: och tredje parten vändes i Malört; och många människor blevo döde av vattnen, ty de voro förbittrade.

VII. Den fjärde.

Upp 8:12. Och den fjärde (g) Ängelen basunade; och tredje parten av solene vart slagen, och tredje parten av månan, och tredje parten av stjärnorna: så att tredje parten av dem vart förmörkrad, och tredje delen av dagen intet skina kunde, och av nattene sammalunda.

Upp 8:13. Och jag såg, och hörde en Ängel, som flög mitt genom himmelen, och sade med höga röst: Ve, ve, ve dem som bo på jordene, för de andra röster av de tre Änglars * basuner, som ännu basuna skola.

* Uppenb. 9: 12.

V. 2. (a) Sju Änglar) Här komma de sju kättare var efter annan: dock går före åt en tröst av de heligas böner, vilka en god Ängel frambär för Gud.

V. 5. (b) Och där skedde tordön, röster, rc.) Bemärker, att förr än de kättare kommo, skulle Guds ord med makt predikas, efter de heligas begäran.

V. 7. (c) Den förste Ängelen) Tacianus, och de Encratiter, som förbödo äktenskapet, och voro verkhelgon. Såsom ock sedan de Pelagianer.

(d) Trän och grönt gräs) Höga och låga, som av den villfarelsen vordo fördärvade.

V. 8. (e) Den andre) Marcion, de Manicheer, och Cataphryger.

V. 10. (f) Den tredje) Origenes.

V. 12. (g) Den fjärde) Novatus, och Cathari, vilke förnekade dem bot som hade fallit efter dopet, och ville synas besynnerliga helige för andra.

UPPENBARELSEBOKEN, 9. CAPITLET

VAD som skedde, när den femte Ängelen basunade, v. 1. Och den sjätte, v. 13.

I. Den femte Ängelen; och det 1 ve.

Upp 9:1. OCH den femte (a) Ängelen basunade; och jag såg ena stjärno falla av himmelen på jordena: och honom vart given nyckelen till avgrundens brunn.

Upp 9:2. Och han upplät avgrundens brun, och av brunnen uppgick en rök, såsom av en stor ugn; och solen, och vädret vordo förmörkrad av brunsens rök.

Upp 9:3. Och utur röken kommo gräshoppor på jordena; och dem vart given makt, såsom jordenes Scorpioner makt hava.

Upp 9:4. Och vart sagt till dem, att de icke skulle göra gräset på jordene skada, icke heller något det grönt var, icke heller något trä; utan allena människorna, de som icke hade Guds insegel * i sin anlete.

* Hes. 9: 4. Uppenb. 7: 3.

Upp 9:5. Och dem vart givet, att de icke skulle döda dem: utan att de skulle plågas i fem månader; och deras plågo var såsom en Scorpions plågo, då han haver stungit människona.

Upp 9:6. Och i de dagar skola människorna söka efter döden *, och skola icke finna honom; och de skola begära dö, och döden skall fly ifrå dem.

* Esa. 2: 19. Jer. 8: 3. Ose. 10: 8. Luc. 23: 30. Uppenb. 6: 16.

Upp 9:7. Och de gräshoppors * skapnader voro like de hästar, som till krigs beredde äro; och på deras huvud såsom cronor gulde lika, och deras ansikte såsom människors ansikte.

* 2. Mos. 10: 4. Vish. 16: 9.

Upp 9:8. Och de hade hår såsom kvinnohår: och deras tänder voro såsom Lejons;

Upp 9:9. Och hade pansar såsom järnpansar: och bullret av deras vingar såsom vagns buller, där månge hästar löpa till krigs;

Upp 9:10. Och de hade stjärtar såsom Scorpioner, och gaddar voro i deras stjärtar: och deras makt var till att skada människorna i fem månader.

Upp 9:11. Och de hade över sig en Konung, avgrundens Ängel, vilkens namn på Ebreisko är Abaddon, och på Grekisko haver han till namn Apollyon.

Upp 9:12. Ett ve är framfaret; och se, här komma ännu tu ve efter. *

* Uppenb. 8: 13.

II. Den sjätte; och det 11 ve.

Upp 9:13. Och den sjätte (b) Ängelen basunade, och jag hörde ena röst av de fyra hörn av det gyllene Altaret, som är för Guds ögon:

Upp 9:14. Och sade till den sjätte Ängelen som basunen hade: Lös de fyra Änglar som bundne äro uti den stora älven Euphrates.

Upp 9:15. Och de fyre Änglar vordo löse, vilke beredde voro till ena stund, till en dag, till en månad, och till ett år, att de skulle döda tredje parten av människorna.

Upp 9:16. Och talet på krigshärarna till häst, var tuhundrade tusende tusend *; och jag hörde deras tal.

* Ps. 68: 18. Dan. 7: 10.

Upp 9:17. Och så såg jag hästarna i synene, och de som såto på dem; de hade glödande, och hyacinth, och svavels pantsar: och huvuden på hästarna voro såsom Lejonahuvud; och av deras mun utgick eld, och rök, och svavel.

Upp 9:18. Av dessa tre plågor vart dödad tredje parten av människorna, av elden och röken, och svavlet som utav deras mun gick.

Upp 9:19. Ty deras makt var i deras mun, och i deras stjärtar: ty deras stjärtar voro ormom like, och hade huvud, där de skada med gjorde.

Upp 9:20. Och de andra av människorna, som icke voro dödade av dessa plågor, och icke bättrade sig av sina händers verk: att de icke tillbådo djävlarna, och avgudar av guld, silver, koppar, sten, och trä, de där varken se kunna, eller höra, eller gå:

Upp 9:21. Och bättrade sig icke av sina mord, eller av sin trolldom, eller av sitt boleri, eller av sina tjuverier.

V. 1. (a) Den femte) Det första ve är den store kättaren Arius, vilken intet trodde att Christus var sanner Gud.

V. 13. (b) Den sjätte) Det andra ve är Mahometh, med de Saracener.

UPPENBARELSEBOKEN, 10. CAPITLET

VAD som än vidare skedde: nämliga, att en stark Ängel kom neder av himmelen, klädd med en sky, och en regnbåge över huvudet, rc. Havandes en öppen bok i handene, re. v. 1. Och Johanni blev befallt taga den boken av honom; äta henne upp, och än prophetera folkom och Hedningom, rc. v. 8.

I. En stark Ängel med en bok i handene.

Upp 10:1. OCH jag såg en annan stark Ängel nederkomma av himmelen; han var klädd med en sky, och en regnbåge över hans huvud, och hans ansikte såsom solen, och hans fötter såsom eldspelare. *

* Uppenb. 1: 14, 15.

Upp 10:2. Och han hade i sine hand en liten öppen bok; och han satte sin högra fot på havet, och den vänstra på jordena.

Upp 10:3. Och ropade med höga röst, såsom ett Lejon ryter: och då han ropade, talade de sju tordöner sina röster.

Upp 10:4. Och då de sju tordöner talat hade sina röster, ville jag skriva; och jag hörde ena röst av himmelen säga till mig: Besegla det de sju tordöner talat hava, och skriv det intet. *

* Dan. 8: 26.

Upp 10:5. Och Ängelen, som jag såg stå på havet och på jordene, hov sina hand upp till himmelen, *

* Dan. 12: 7.

Upp 10:6. Och svor vid honom, som lever ifrån evighet till evighet, den där himmelen skapat haver, och vad däruti är; och jordena, och vad däruti är; och havet, och vad däruti är, att ingen tid skall vara mer. (a)

Upp 10:7. Utan i den sjunde Ängelens rösts dagar, då han varder basunandes *, då skall Guds hemlighet fullkomnad varda, såsom han förkunnat haver sinom tjänarom Prophetomen.

* Uppenb. 11: 15.

II. Johannes befalles taga boken, och äta henne upp, det han ock gjorde.

Upp 10:8. Och rösten jag hört hade av himmelen talade åter med mig, och sade: Gack, och tag den litsla bokena, som öppen är i Ängelens hand, som står på havet, och på jordene.

Upp 10:9. Och jag gick bort till Ängelen, och sade till honom: Få mig den litsla bokena: och han sade till mig: Tag, och ät upp henne, och hon skall göra din buk förbittradan; men i din mun skall hon vara söt (b) som hannog. *

* Hes. 3: 1, 2, 3.

Upp 10:10. Och jag tog den litsla bokena av Ängelens hand, och åt henne upp; och hon var i min mun söt som hannog: och då jag hade ätit henne, vart min buk förbittrad.

Upp 10:11. Och han sade till mig: Du måste åter prophetera folkom, Hedningom, och tungomålom, och mångom Konungom.

V. 6. (a) Ingen tid skall vara mer) Allt måste under Påven vad saligt vill varda: utan Påvedömet är ingen Christen; han vill vara huvudet allena.

V. 9. (b) Skall hon vara söt) Märk, att människo lära är utvärtes söt och välsmakande; men hon fördärvar samvetet.

UPPENBARELSEBOKEN, 11. CAPITLET

VIDARE berättas huru Johannes fått en rö att mäta Templet, v. 1. Och att Gud gav tu sinom vittnom makt till att prophetera en långan tid, v. 3. Vilke sedan av ett stort vilddjur som uppsteg utu avgrunden, vordo dödade, v. 7. Men de stodo åter upp igen, och blevo upptagne i himmelen, rc. v. 11. Sist, vad som skedde när den sjunde Ängelen basunade, v. 15.

I. Om templets och altarets mälande. Hes. 40, 41, 42, 43 cap.

Upp 11:1. OCH mig vart givet en rö såsom en käpp; och Ängelen stod och sade: Statt upp, och mäl Guds Tempel och Altare, och de som tillbedja därinne.

Upp 11:2. Men gården utanför Templet kasta ut, och mäl honom intet: ty han är given Hedningomen; och de skola förtrampa den helga staden, i två och fyratio månader. *

* Uppenb. 13: 5.

II. Gud giver tu sinom vittnom makt att prophetera.

Upp 11:3. Och jag skall giva tu minom vittnom (a), och de skola prophetera i tusende tuhundrade och sextio dagar *, klädde i säcker.

* Uppenb. 12: 6.

Upp 11:4. Desse äro tu oljoträ *, och tu ljusastakar, ståndandes för jordenes Gud.

* Zach. 4: 2, 3, 11, 14.

Upp 11:5. Och var någor vill göra dem skada, så går elden utav deras mun, och förtärer deras fiendar; och var någor vill göra dem ont, så måste han dödas.

Upp 11:6. Desse hava makt till att igenlycka himmelen, att intet regnar * uti deras propheties dagar; och hava makt över vattnet, att förvända det i blod, och slå jordena med allahanda plågo *, så ofta de vilja.

* 1. Kon. 17: 1. * 2. Mos. 7, 8, 9, 10, 12 cap.

III. Ett vilddjur utur avgrunden dödar vittnen.

Upp 11:7. Och då de hava lyktat sitt vittnesbörd, skall det Vilddjuret (b), som uppstiger av avgrunden, hålla ena strid med dem, och skall övervinna dem, och döda dem. *

* Dan. 7: 21. Uppenb. 13: 1, 7, 11.

Upp 11:8. Och deras lekamen skola bliva liggandes på gatorna, i den stora staden *, som heter andeliga Sodoma och Egypten, där vår HERRE korsfäst är.

* Uppenb. 17: 2, 5. cap. 18: 10.

Upp 11:9. Och de av folkom och släktom, och tungomålom, och Hedningom, skola se deras lekamen i tre dagar och en halv, och skola icke vilja tillstädja deras lekamen läggas i graver.

Upp 11:10. Och de på jordene bo, skola fröjda sig över dem, och skola glädjas, och sända var androm gåvor: ty desse två Propheter kvalde dem som bo på jordene.

IV. Samma vittne stå upp igen, rc.

Upp 11:11. Och efter tre dagar och en halv, kom livsens Ande av Gudi uti dem, och de stodo på sina fötter; och en stor förskräckelse föll på dem som sågo dem.

Upp 11:12. Och de hörde en hög röst av himmelen, säga till dem: Stiger hit upp. Och de stego upp i himmelen uti en sky, och deras fiendar sågo dem.

Upp 11:13. Och i samma stundene vart en stor jordbävning, och tionde delen av staden föll ned: och blevo i jordbävningen dödade sjutusend människors namn; och de andra vordo förfärade, och gåvo Gudi i himmelen pris.

Upp 11:14. Det andra ve gick över; och se, det tredje ve kommer snart. *

* Uppenb. 8: 13. cap. 9: 12. cap. 15: 1.

V. Den sjunde Ängelen basunar, och vad då sker.

Upp 11:15. Och den sjunde Ängelen (c) basunade *, och i himmelen skedde höga röster, sägandes: Denna världenes Rike äro vordne vår HERRAS och hans Christs; och han skall regnera av evighet till evighet.

* Uppenb. 10: 7.

Upp 11:16. Och de fyra och tjugo Äldste som för Gudi på sina Throner såto, föllo på sin ansikte, och tillbådo Gud; *

* Uppenb. 4: 4, 10. cap. 5: 8.

Upp 11:17. Sägandes: Vi tackom dig, HERRE allsmäktig Gud, du som äst, och som vast, och som komma skalt *: ty du haver tagit dina stora kraft, och regnerar;

* Uppenb. 1: 4, 8. cap. 4: 8. cap. 16: 5.

Upp 11:18. Och Hedningarna äro vrede vordne: och din vrede är kommen, och de dödas tid, att de skola dömas, och att du skalt löna dina tjänare Propheterna, och Helgonen, och dem som frukta ditt Namn, små och stora, och fördärva dem som jordena fördärvat hava.

Upp 11:19. Och Guds Tempel vart upplåtet i himmelen *, och hans Testaments Ark vart sedd i hans Tempel, och där skedde ljungeld och röster, och tordöner, och jordbävning, och stort hagel.

* Uppenb. 15: 5.

V. 3. (a) Tu minom vittnom) Desse äro alle rättsinnige fromme Lärare, de som hålla Guds ord rent, dem Christnom till tröst.

V. 7. (b) Det Vilddjuret) Är den världslige Påven, v. 15.

V. 15. (c) Den sjunde Ängelen) Här kommer den världslige Påven: men tillförene varda de Christne tröstade för sådana styggelse.

UPPENBARELSEBOKEN, 12. CAPITLET

DEN fjärde synen: huru han haver sett en havande kvinna, rc. som kvaldes och skulle föda, v. 1. Och därhos en stor röd Draka, rc. som ville uppäta hennes barn, v. 3. Men barnet och hon vordo hulpne ifrå honom, v. 6. Och den store Michael stridde med honom, och kastade honom ut av himmelen, v. 7. För vilket Gud vart högeliga prisad, v. 10. Dock när draken det såg, förföljde han än mer kvinnona och hennes säd, v. 13. Men hon vart åter hulpin ifrå honom, v. 14.

I. 4: synen: En havande kvinna, beklädd med solen.

Upp 12:1. OCH i himmelen syntes ett stort tecken: En kvinna (a) beklädd med solene, och månen under hennes fötter (b), och på hennes huvud en crona av tolv stjärnor.

Upp 12:2. Och hon var havandes, ropade, och pintes med barn, och hade stort kval till att föda.

II. En röd Drake med 7 huvud förföljer kvinnan.

Upp 12:3. Och så syntes ett annat tecken i himmelen; och se, en stor röd Drake (c), som hade sju huvud och tio horn, och på hans huvud sju cronor.

Upp 12:4. Och hans stjärt drog tredje parten av himmelens stjärnor, och kastade dem ned på jordena: och Draken stod för kvinnone som föda skulle: på det, när hon fött hade, skulle han uppäta hennes barn.

Upp 12:5. Och hon födde ett svenbarn (d) som regera skulle alla Hedningar med järnris *: och hennes barn vart uppryckt till Gud och till hans Thron.

* Ps. 2: 9. Uppenb. 2: 27. cap. 19: 15.

Upp 12:6. Och kvinnan flydde uti öknena, där hon rum hade, berett av Gudi, att de där skulle föda henne, i tusende, tuhundrade och sextio dagar. *

* Uppenb. 11: 3.

III. Michael strider med drakan, och vinner.

Upp 12:7. Och det vart en strid i himmelen: Michael (e) och hans Änglar stridde emot Drakan; och Draken stridde och hans änglar: *

* Dan. 10: 13, 21. cap. 12: 1. Jud. Ep. 9.

Upp 12:8. Och de vunno intet; och deras rum vart icke mer funnet i himmelen. *

* Dan. 2: 35.

Upp 12:9. Och den store Draken, den gamle Ormen, den där heter djävul och Satanas, vart utkastad *, den där bedrager hela världena *; han vart kastad på jordena, och hans änglar vordo bortkastade med honom.

* Luc. 10: 18. Joh. 12: 31. Uppenb. 20: 3. * 1. Mos. 3: 1, 4.

IV. Gud varder därföre prisad.

Upp 12:10. Och jag hörde en stor röst som sade i himmelen: Nu är vorden salighet, och kraft, och vår Guds Rike, och hans Christs makt *, förty våra bröders åklagare * är förkastad, den dem åklagade för Gud, dag och natt.

* Uppenb. 11: 15. * Job. 1: 9. cap. 2: 5. Zach. 3: 1.

Upp 12:11. Och de vunno * honom för Lammsens blods skull, och för deras vittnesbörds ords skull; och de hava icke älskat sitt liv allt intill döden.

* Rom. 8: 33, 34, 37.

Upp 12:12. Därföre glädjens, I himlar *, och de som bo i dem. Ve * dem som bo på jordene, och på havet: ty djävulen stiger ned till eder, och haver en stor vrede, vetandes, att han icke lång tid haver.

* Ps. 96: 11. Esa. 49: 13. * Uppenb. 8: 13.

V. Draken förföljer kvinnan på nytt.

Upp 12:13. Och då Draken såg att han förkastad var på jordena, förföljde han kvinnona som svenbarnet fött hade.

Upp 12:14. Och kvinnone vordo givne den stora örnens två vingar : att hon skulle flyga uti öknena uti sitt rum, där hon födes en tid, och två tider, och en halv tid *, ifrån Ormsens ansikte.

* Dan. 12: 7.

Upp 12:15. Och Ormen sputade utu sin mun vatten såsom en ström efter kvinnona: på det han skulle låta henne bortföras utav strömmenom.

Upp 12:16. Och jorden halp kvinnone, och jorden upplät sin mun, och uppsvalg strömen som Draken av sin mun utsputat hade.

Upp 12:17. Och Draken vart vred på kvinnona, och gick bort, att han skulle örliga med de andra av hennes säd, de som hålla Guds bud, och hava JESU Christi vittnesbörd. *

* 1. Joh. 5: 10.

Upp 12:18. Och jag stod på havsens sand.

V. 1. (a) En kvinna) Denna kvinnan är Guds Församling, Christi brud, vilken i dopet haver iklätt sig Christum, rättfärdighetenes Sol, Gal. 3: 27.

(b) Månen under hennes fötter) Det är: Hon föraktar allt detta världsliga och förgängeliga.

V. 3. (c) Drake) Det är djävulen.

V. 5. (d) Ett svenbarn) Det är Christus.

V. 7. (e) Michael) Det är Christus, det store Förbunds Ängel.

UPPENBARELSEBOKEN, 13. CAPITLET

SEDAN ett Vilddjur med sju huvud, rc. uppstiga utu havet, vilko Draken gav sina makt, rc. v. 1. Det talade mycken hädelse emot Gud, v. 5. Förföljde hans Helgon, v. 7. Och blev högt ärat av dem som bo på jordene, v. 8. Och än ett annat Vilddjur med tu horn som ett lamm, uppstiga utu jordene, v. 11. Vilket gjorde all det förra Vilddjursens makt, v. 12. Och med stor tecken bedrog många, v. 13. Befallde göra det förra Vilddjurena ett beläte, v. 14. Gav thy anda, v. 15. Och lät ingen handla utan sitt vedertecken, v. 16.

I. Ett Vilddjur med sju huvud uppstiger utu havet; det häder Gud, och förföljer hans Helgon.

Upp 13:1. OCH jag såg ett Vilddjur * (a) uppstiga utu havet, det hade sju huvud, och tio horn, och på dess horn tio cronor, och på dess huvud hädelsens namn.

* Dan. 7: 7. Uppenb. 17: 3, 9, 12.

Upp 13:2. Och Vilddjuret som jag såg, det var likt enom Pardel, och dess fötter såsom Björnafötter, och dess mun såsom Lejons mun: och Draken * gav thy sina kraft, och sin stol, och stora makt.

* Uppenb. 12: 9.

Upp 13:3. Och jag såg ett av hans huvud, såsom sargad till döds, och dess döds sår vart läkt (b): och hela jorden förundrade sig efter Vilddjuret; *

* Uppenb. 17: 8.

Upp 13:4. Och de tillbådo Drakan, som Vilddjurena hade makt givit: och tillbådo Vilddjuret, sägandes: Ho är Vilddjuret lik *? Ho förmå strida emot thy?

* Uppenb. 18: 18.

Upp 13:5. Och thy vart given en mun, till att tala stor ting och hädelser *, och thy vart given makt, till att bruka sig i två och fyratio månader. *

* Dan. 7: 8, 11. cap. 11: 36. * Uppenb. 11: 2.

Upp 13:6. Och det upplät sin mun till hädelse emot Gud, till att häda hans Namn och hans Tabernakel, och dem som bo i himmelen: och thy vart givit att strida med Helgonen, och övervinna dem.

Upp 13:7. Och thy vart given makt * över all släkter, och tungomål, och Hedningar.

* Dan. 7: 21.

Upp 13:8. Och alle de som på jordene bo, skola tillbedja det, vilkas namn icke skrivne äro i Lammsens livs bok *, vilket slaktat är ifrå världenes begynnelse. (c)

* 2. Mos. 32: 33. Phil. 4: 3. Uppenb. 3: 5. cap. 17: 8. cap. 20: 12. cap. 21: 27.

Upp 13:9. Den där öra haver, han höre. *

* Uppenb. 2: 7, 11, 17, 29.

Upp 13:10. Den där leder i fängelse, han skall gå i fängelse: den där dräper med svärd, han måste dödas med svärd *. Här är de heligas tålamod och tro. *

* 1. Mos. 9: 6. Esa. 33: 1. Matth. 26: 52. * Uppenb. 14: 12.

II. Ett annat Vilddjur, med tu horn, utur jordene, gör tecken och bedrager många; och giver det förra vilddjurets beläte anda.

Upp 13:11. Och jag såg ett annat Vilddjur (d) uppstiga utur jordene, och det hade tu horn, lika som Lammet; och det talade som Draken.

Upp 13:12. Och det gör alla dess första Vilddjurets makt, i dess åsyn; och det kommer jordena, och dem därpå bo, till att tillbedja det första Vilddjuret *, vilkes dödssår igenläkt var.

* Uppenb. 19: 20.

Upp 13:13. Och det gör stor tecken *, så att det ock låter eld falla ned av himmelen på jordena, i människors åsyn.

* Matth. 24: 24. 2. Thess. 2: 9. Uppenb. 16: 14.

Upp 13:14. Och det bedrager dem som bo på jordene, för de teckens skull som thy givne äro *, att göra för Vilddjuret; sägandes till dem som bo på jordene, att de skola göra Vilddjurena, som sargat var av svärd, och var levande vordet, ett beläte.

* 5. Mos. 13: 1.

Upp 13:15. Och thy vart givet, att det skulle giva Vilddjurets beläte anda (e), och att Vilddjurets beläte skulle tala, och så beställat, att vilke som helst icke tillbådo Vilddjurets beläte, skulle dödas.

Upp 13:16. Och det kommer alla, små och stora, rika och fattiga, fria och trälar, att taga ett vedertecken uti deras högra hand, eller uti deras anlete:

Upp 13:17. Och att ingen må kunna köpa, eller sälja, utan den där haver vedertecknet *, eller Vilddjurets namn, eller dess namns tal.

* Uppenb. 14: 9, 11.

Upp 13:18. Här är visdomen *: Den där förstånd haver, han räkne Vilddjurets tal: ty det är ens människos tal *; och dess tal är sexhundrad sextio och sex. (f)

* Uppenb. 17: 9. * cap. 15: 2.

V. 1. (a) Ett Vilddjur) Det tredje ve, den Påviska styggelsen i det världsliga väsendet. Detta förra Vilddjuret är det Romerska riket, medan det än var Hedniskt.

V. 3. (b) Vart läkt) Bese till Dan. 2: 41.

V. 8. (c) Dödat ifrå världenes begynnelse) Först, uti sine figurer: förty all offer som äro slaktade av världenes begynnelse, hava betecknat detta Guds Lamms död och offer på korset. Sedan, vad dess döds kraft och förtjänst tillkommer: ty för dess död och offrandes skull äro alle salige vordne, som äro salige blevne av världenes begynnelse.

V. 11. (d) Ett annat Vilddjur) Detta djuret är Påvadömet, vilket haver åter upprättat det Romerska riket.

V. 15. (e) Giva Vilddjurets beläte anda, rc.) Det är: Att det kan något uträtta, och icke är ett dött beläte: utan haver sina rätter och ämbeter i svang gående.

V. 18. (f) Sexhundrad, rc.) Det äro 666 år: så länge står det världsliga Påvadömet.

UPPENBARELSEBOKEN, 14. CAPITLET

VIDARE: huru han såg först, ett Lamm stå uppå Sions berg, med mång tusende heliga, som sungo för det, rc. v. 1. Sedan, en Ängel som flög mitt genom himmelen, och hade ett evigt Evangelium, rc. v. 6. Med en annan, som sade: Babylon är fallen, v. 8. Och den tredje, som hotade med evig plågo dem som tillbådo Vilddjuret, och dess beläte, v. 9. En röst, om deras salighet som äro döde i HERRANOM, v. 13. Item, en lik människones Son komma med en lia i handene, vilkom befaltes avbärga säden på jordene, v. 14. Och en annan, vilkom befaltes avbärga vingårdarna, och kasta i Guds vredes press, v. 17.

I. Ett Lamm på Sions berg med mång tusend heliga.

Upp 14:1. OCH jag såg, och se: Ett Lamm (a) stod på Sions berg, och med thy hundrade fyra och fyratiotusend, havandes dess Faders Namn beskrivet i deras anlete. *

* Uppenb. 7: 4.

Upp 14:2. Och jag hörde ena röst av himmelen, såsom en röst av mycket vatten, och såsom ena röst av en stor tordön *: och rösten som jag hörde, var såsom harpolekares, de där lekte på sina harpor. *

* Uppenb. 1: 15. cap 19: 6. * cap. 5: 8.

Upp 14:3. Och de sungo såsom en ny sång *, för Thronen, och för de fyra djuren, och för de Äldsta: och ingen kunde lära den sången, utan de hundrade fyra och fyratiotusend, som köpte äro av jordene.

* Uppenb. 5: 9.

Upp 14:4. Desse äro de, som med kvinnor icke besmittade äro *; ty de äro Jungfrur * (b): desse äro de som följa Lammet, evart det går: desse äro köpte ifrå människorna, till en förstling Gudi, och Lammena. *

* Uppenb. 3: 4. * 2. Cor. 11: 2. * 1. Cor. 6: 20.

Upp 14:5. Och i deras mun är intet svek funnet: ty de äro utan smitto * för Guds Thron.

* Ps. 32: 2. Zeph. 3: 13. Eph. 5: 27.

II. En Ängel med ett evigt Evangelium.

Upp 14:6. Och jag såg en annan Ängel flygande mitt genom himmelen: han hade ett evigt Evangelium, det han förkunna skulle dem som på jordene bo, och allom Hedningom, och släktom, och tungomålom, och folkom.

Upp 14:7. Sägandes med höga röst: Frukter Gud, och giver honom äro: ty stunden är kommen till hans Dom; och tillbeder honom, som haver gjort himmel och jord *, och havet och vattukällorna.

* 1. Mos. 1: 1. Ps. 33: 6. Ps. 124: 8. Ps. 146: 6. Ap. G. 14: 15. cap. 17: 24.

III. En annar som ropar: Babylon är fallen.

Upp 14:8. Och en annar Ängel följde efter, och sade: Fallen, fallen är den store staden Babylon *: ty han haver dricka givit allom Hedningom av vredenes vin, sins boleris.

* Esa. 21: 9. Jer. 51: 8. Uppenb. 18: 2, 3, 10, 21.

IV. Den tredje, hotar dem som tillbedja Vilddjuret.

Upp 14:9. Och tredje Angelen följde dem, och sade med höga röst: Var någor tillbeder Vilddjuret, och dess beläte, och tager dess vedertecken i sitt anlete, eller i sin hand:

Upp 14:10. Han skall ock dricka av Guds vredes vin *, det inskänkt och klart är i hans vredes kalk; och han skall varda plågad med eld och svavel *, i helga Änglars åsyn, och i Lammsens åsyn.

* Ps. 75: 9. Esa. 51: 17. Jer. 25: 15. Uppenb. 16: 19. cap. 19: 20. * Esa. 34: 10. Uppenb. 19: 3.

Upp 14:11. Och röken av deras plågo, skall uppstiga av evighet till evighet *: och de hava varken dag eller natt ro, som tillbedja Vilddjuret och dess beläte, och där någor tager dess namns vedertecken.

* Uppenb. 13: 10.

Upp 14:12. Här är de heligas tålamod; här äro de som hålla Guds bud, och JESU tro.

V. En röst om de heligas salighet.

Upp 14:13. Och jag hörde ena röst av himmelen sägandes till mig: Skriv: Salige äro de döde, som i HERRANOM * dö härefter; ja, Anden säger, att de skola vila sig ifrå sitt arbete: ty deras gärningar följa dem efter.

* 1. Cor. 15: 18. 1. Thess. 4: 14.

VI. Människones Son med en lia avbärger sädena.

Upp 14:14. Och jag såg, och se, en vit sky, och på skynom satt en, som lik var människones Son *, och hade på sitt huvud ena guldcrono, och i hans hand en vass lia. (c)

* Hes. 1: 26. Dan. 7: 13. Uppenb. 1: 13.

Upp 14:15. Och en annar Ängel kom utu Templet, och ropade med höga röst till den som satt på skynom: Hugg till med din lia, och skär *: ty tiden är dig kommen, att du skalt skära: ty säden på jordene är torr vorden.

* Joel 3: 13. Matth. 13: 39.

Upp 14:16. Och han som satt på skyn, högg till med sin lia på jordena, och jorden vart avskuren.

VII. En annar avbärger vingårdarna.

Upp 14:17. Och en annar Ängel kom utu Templet, som i himmelen är, den ock en vass lia hade.

Upp 14:18. Och en annar Ängel kom utur Altaret, den makt hade över elden; och ropade med höga skri till honom som hade den vassa lian, och sade: Hugg till med din vassa lia, och skär upp vinklaserna på jordene: ty hennes vinbär äro mogen.

Upp 14:19. Och Ängelen högg till med sin skarpa lia på jordena, och skar upp jordenes vingård, och kastade det uti Guds vredes stora vinpress. *

* Uppenb. 19: 15.

Upp 14:20. Och vart vinpressen trampad * utom staden: och blodet gick ut av vinpressen, allt intill betslen på hästarna, utöver tusende sexhundrat stadier vägs.

* Esa. 63: 3. Klagv. 1: 15.

V. 1. (a) Ett Lamm, rc.) Med denna synen varda åter de Christne tröstade, att sådana ve och styggelse skola igenom Evangelium förtagne varda.

V 4 (b) De äro Jungfrur) Det är: De känna Christum allena för sin Brudgumma, och hålla sig ifrån all avgudadyrkan: vilken är den besmittelse eller horeri här omtalas.

V. 14. (c) Och i hans hand en vass lia) Avmålning till Domen.

UPPENBARELSEBOKEN, 15. CAPITLET

DEN femte synen: Huru han haver sett sju Änglar, med de sju yttersta plågor, v. 1. Sedan ett glashav; och de heliga som hade vunnit på vilddjuret stå däruppå, och sjunga Gudi en härlig lovsång, v. 2. Och åter, huru de sju Änglom blevo givne skålar fulla med Guds vrede, v. 5.

I. Den 5 synen: Sju Änglar, med de sju sista plågor.

Upp 15:1. OCH jag såg ett annat tecken i himmelen, stort och underligit: Sju Änglar (a), som hade sju de yttersta plågor *: ty med dem är fullkomnad Guds vrede.

* Uppenb. 11: 14.

II. De som hava vunnit på vilddjuret, lova Gud.

Upp 15:2. Och jag såg såsom ett glashav *, beblandat med eld, och dem stå på samma glashav, som seger vunnit hade på Vilddjuret, och dess beläte, och vedertecken, och på dess namns tal; och de hade Guds harpor.

* Uppenb. 4: 6.

Upp 15:3. Och de sungo Mose Guds tjänares sång, och Lammsens sång, sägandes: Stor och underlig äro din verk *, HERRE Gud Allsvåldig; rättfärdige och sanne äro dine vägar *, du Helgonens Konung.

* Ps. 111: 2. Ps. 139: 14. * Ps. 145: 17. Uppenb. 16: 7.

Upp 15:4. Ho skulle icke frukta dig, HERRE, och prisa ditt Namn *? Ty du äst allena helig; ty alle Hedningar skola komma och tillbedja i din åsyn *: ty dine domar äro uppenbare vordne.

* Jer. 10: 7. * Esa. 66: 23.

Upp 15:5. Och därefter såg jag; och se, Vittnesbördsens Tabernakels Tempel vart öppnat i himmelen: *

* Uppenb. 11: 19.

Upp 15:6. Och gingo därut av Templet de sju Änglar, som de sju plågor hade, klädde uti rent och vitt linkläde, och omgjordade kringom bröstet med gyllene bälte. *

* Uppenb. 1: 13.

III. Huru de sju Änglom givas skålar fulla med Guds vrede.

Upp 15:7. Och ett av de fyra djuren, gav de sju Änglar sju gyllene skålar, fulla med Guds vrede, den där lever av evighet till evighet.

Upp 15:8. Och Templet vart uppfylt med rök av Guds härlighet *, och av hans kraft: och ingen kunde gå in i Templet, till dess de sju plågor, som de sju Änglar hade, fullkomnade vordo.

* 2. Mos. 40: 34. 1. Kon. 8: 10. Esa. 6: 4.

V. 1. (a) Sju Änglar) Desse äro alle de Predikanter och Lärare, som hjälpa driva Evangelium emot Vilddjuren och deras styggelse.

UPPENBARELSEBOKEN, 16. CAPITLET

HURU de sju Änglar så befallning att utgjuta sina skålar; och vad plågor däruppå följa, v. 1. Samt huru tre orene andar, såsom paddor utgå av Vilddjurets mun, v. 13. I. De sju Änglar utgjuta sina skålar, med deras plågor.

Upp 16:1. OCH jag hörde ena stora röst utu Templet; den sade till de sju Änglar: Går, och utgjuter de Guds vredes skålar på jordena.

Den 1.

Upp 16:2. Och den förste gick åstad, och göt sina skål ut på jordena: och det vart ett ont och skadeligit sår * på människomen, som Vilddjurets vedertecken hade, och på dem som tillbådo dess beläte. *

* 2. Mos. 9: 9, 10, 11. * Uppenb. 13: 14, 16, 17.

Den 2.

Upp 16:3. Och den andre Ängelen göt ut sina skål i havet: och det vart såsom ens döds mans blod *; och all levande själ blev död i havet.

* 2. Mos. 7: 17, 20.

Den 3.

Upp 16:4. Och den tredje Ängelen göt ut sina skål i älverna, och i vattukällorna: och det vart blod.

Upp 16:5. Och jag hörde vattnens Ängel säga: Rättfärdig äst du, HERRE, som äst, och som vast *; och helig, att du detta dömt haver.

* Uppenb. 1: 4, 8. cap. 4: 8. cap. 11: 17.

Upp 16:6. Ty de hava utgjutit Helgonens och Propheternas blod *; och blod haver du ock givit dem dricka: ty de äro dess värde.

* Matth. 23: 34.

Upp 16:7. Och jag hörde en annan Ängel säga av Altaret: Ja, HERRE Gud Allsvåldig, sanne och rättfärdige äro dine domar. *

* Uppenb. 15: 3.

Den 4.

Upp 16:8. Och den fjärde Ängelen göt ut sina skål i solena: och honom vart givet att bränna människorna med eld.

Upp 16:9. Och människorna brändes med stor brand, och de hädde Guds Namn, som maktena hade över dessa plågor; och de gjorde inga syndabättring, till att giva honom äro.

Den 5.

Upp 16:10. Och den femte Ängelen göt ut sina skål på Vilddjurets stol: och dess Rike vart förmörkrat, och de sönderbeto sina tungor för värks skull:

Upp 16:11. Och hädde himmelens Gud, för sin värk och sin sårs skull; och bättrade sig intet av sina gärningar.

Den 6.

Upp 16:12. Och den sjätte Ängelen göt ut sina skål på den stora älvena Euphrates: och dess vatten borttorkades; på det vägen skulle beredas för de Konungar östanefter.

II. Tre orena andar, såsom paddor av Drakans mun.

Upp 16:13. Och jag såg utu Drakans mun, och utu Vilddjurets mun, och utu den falska Prophetens mun, utgå tre orena andar, såsom paddor. (a)

Upp 16:14. Ty de äro djävlarnas andar, som tecken göra *, och utgå till Konungarna på jordene, och uti hela världene, att församla dem till strids på den stora Allsvåldiga Guds dag.

* 2. Thess. 2: 9. Uppenb. 13: 13.

Upp 16:15. Se, jag kommer såsom en tjuv *: salig är den som vakar, och förvarar sin kläder, att han icke går naken, och de få se hans skam. *

* Matth. 24: 44. Luc. 12: 39. 1. Thess. 5: 2. 2. Pet. 3: 10. * Uppenb. 3: 3, 4, 18.

Upp 16:16. Och han församlade dem på ett rum, det heter på Ebreisko Armageddon.

Den 7.

Upp 16:17. Och den sjunde Ängelen göt ut sina skål i luften; och gick en stor röst utav himmelens Tempel ifrå Thronen, sägandes: Det är gjort. *

* Uppenb. 21: 6.

Upp 16:18. Och det vart röster, och tordöner, och ljungeldar; och vart en stor jordbävning *, sådana, att dess like icke varit hade, sedan människorna på jordene varit hade, en så mäktig jordbävning, så stor.

* Uppenb. 8: 5.

Upp 16:19. Och den store staden vart i tre delar; och Hedningarnas städer föllo: och den store Babylon kom i åminnelse för Gudi *, att han ville giva honom kalken av sine grymma vredes vin. *

* Uppenb. 18: 5. * Esa. 51: 22, 23. Jer. 25: 15, 16. Uppenb. 14: 8, 10.

Upp 16:20. Och alla öar flydde, och bergen funnos intet. *

* Uppenb. 6: 14.

Upp 16:21. Och stort hagel *, såsom en centener, kom ned av himmelen på människorna: och människorna hädde Gud, för den plågan av haglet: ty dess plåga var ganska stor.

* Uppenb. 11, 19.

V. 13. (a) Såsom paddor) Desse paddor äro de plottrare som nu smickra hos Förstar, och gäckas emot Evangelium, och uträtta dock intet.

UPPENBARELSEBOKEN, 17. CAPITLET

DEN sjätte synen: Huru en Ängel viste honom en stor sköko, med vilken Konungarna på jordene hava bolat, v. 1. Sittandes på ett rosenfärgat Vilddjur, v. 3. Kostelig utstofferad, v. 4. Drucken av Christi Martyrers blod, v. 6. Och huru han sade honom vad samma Vilddjur och sköka betydde, v. 7. Samt deras strid med Lammet, och deras ändalykt, v. 14. Summan av skökans bemärkelse, v. 18.

I. 6 synen: Den stora Babyloniska skökan på det sjuhuvdade Vilddjuret.

Upp 17:1. OCH kom en av de sju Änglar, som hade de sju skålar, och talade med mig, och sade till mig: Kom, jag vill visa dig den stora skökones * (a) dom, som sitter på mycken vatten: (b)

* Nah. 3: 4.

Upp 17:2. Med vilka Konungarna på jordene bolat hava; och de där på jordene bo, äro druckne vordne av hennes boleris vin. *

* Jer. 51: 7. Uppenb. 14: 8. cap. 18: 3, 9.

Upp 17:3. Och han förde mig i Andanom uti öknena: och jag såg kvinnona sitta på ett rosenfärgo Vilddjur (c), det var fullt med hädelsenamn *, och hade sju huvud, och tio horn.

* Uppenb. 13: 1.

Upp 17:4. Och kvinnan var klädd med purpur och rosenfärgo, och övergylld med guld, och ädla stenar, och pärlor *; och hade en gyllene kalk i sine hand, full med styggelser, och sins boleris orenlighet.

* Uppenb. 18: 16.

Upp 17:5. Och på hennes anlete skrivet det namn, Hemlighet *: Den store Babylon, modren till skökor, och till styggelser på jordene.

* 2. Thess. 2: 7.

Upp 17:6. Och jag såg kvinnona druckna av Helgonens blod *, och av deras blod som JESU vittne voro: och jag förundrade mig med stor förundran, då jag såg henne.

* Uppenb. 18: 24.

II. Deras bemärkelse.

Upp 17:7. Och Ängelen sade till mig: Hvi förundrar du dig? Jag vill säga dig hemligheten om denna kvinnona, och om Vilddjuret som bär henne, som haver de sju huvuden och de tio hornen.

Upp 17:8. Vilddjuret som du haver sett, haver varit, och är icke; och det skall uppstiga utav avgrunden, och skall gå uti förtappelse: och de som på jordene bo, skola förundra sig, vilkas namn icke skrivne äro i livsens bok * ifrå världenes begynnelse; då de se Vilddjuret som haver varit, och icke är (d), ändock det är. *

* 2. Mos. 32: 32. Phil. 4: 3. Uppenb. 3: 5. cap. 20: 12. cap. 21: 27. * cap. 13: 3.

Upp 17:9. Och här är sinnet, som haver visdom *: de sju huvud äro sju berg, där kvinnan sitter uppå, och det äro sju Konungar.

* Uppenb. 13: 18.

Upp 17:10. Fem (e) äro fallne; en är (f), och den andre (g) är icke ännu kommen; och när han kommer, skall han icke länge bliva.

Upp 17:11. Och Vilddjuret som haver varit, och icke är, den är den åttonde (h), och han är utav de sju, och han går uti förtappelse.

Upp 17:12. Och de tio horn * som du sett haver, äro tio Konungar (i), som ännu icke hava fått Rike, utan skola såsom Konungar på en stund få makt med Vilddjuret.

* Dan. 7: 20.

Upp 17:13. Desse hava en mening, och skola giva Vilddjurena sina makt och kraft.

III. deras strid med Lammet.

Upp 17:14. Dessa skola strida * med Lammena, och Lammet skall vinna dem: ty det är Herrars HERRE, och Konungars Konung *; och med thy äro de utkallade, och utkorade och trogne.

* Uppenb. 16: 4. * 1. Tim. 6: 15. Uppenb. 19: 16.

Upp 17:15. Och han sade till mig: De vattnen som du såg, där skökan sitter, äro folk och skarar, och Hedningar, och tungomål. *

* Esa. 8: 7.

Upp 17:16. Och de tio horn som du sett haver på Vilddjuret, skola hata skökona, och lägga henne öde (k) och naken, och de skola uppäta hennes kött, och bränna henne upp i eld. *

* Uppenb. 18: 8.

Upp 17:17. Ty Gud haver givit dem i hjärtat *, att de skola göra hans mening, och göra en mening, och giva Vilddjurena sitt Rike, till dess Guds ord varda fullkomnat.

* Uppenb. 16: 19.

IV. Upprepar vad skökan betydde.

Upp 17:18. Och kvinnan som du sett haver, är den store staden, som Rike haver över jordenes Konungar.

V. 1. (a) Stora skökones) Här utvisas den Romerska Kyrkan, i sitt tillstånd och väsende, vilken fördömd skall varda.

(b) Mycken vatten) Se v. 15.

V. 3. (c) Rosenfärgo vilddjur) Det Romerska riket.

V. 8. (d) Haver varit och icke är, rc.) Det Romerska Riket är, och är dock intet: ty det är icke det hela Riket, utan efter sitt fall av Påven en del upprättat.

V. 10. (e) Fem) Öster ut i Grekeland.

(f) En är) Det är: Tyskland.

(g) Den andre) Det är Hispania.

V. 11. (h) Den åttonde) Rom eller Velskeland.

V. 12. (i) Tio Konungar) Det äro de andre Konungar, såsom i Ungeren, Bemen, Påland, Frankerike.

V. 16. (k) Lägga henne öde) De hålla med Påvan, och beskydda honom; men de beröva honom likväl, att han måste bliva nakot, och mista sina ägor. Defensores Papæ, devoratores ejus.

UPPENBARELSEBOKEN, 18. CAPITLET

SEDAN säger Johannes, huru han såg en annan Ängel, som ropade med makt: Fallen, fallen är den store Babylon, rc. v. 1. Och han hörde en röst av himmelen, som förmante Guds folk gå ut av Babylon, att de icke skulle bliva delaktige av hennes plågor, v. 4. Vilken ock förkunnade hennes straff, v. 5. Samt huru jordenes Konungar, v. 9. Köpmän, v. 11. Skeppare och båtsmän skulle klaga och jämra sig över hennes fall, v. 17. Men himmelen med de helga Propheter och Apostlar skulle fröjda sig däröver, v. 20. Vilket en annar Ängel åter med ett tecken stadfäste och gillade, v. 21.

I. Förkunnas den stora Babylons fall.

Upp 18:1. OCH därefter såg jag en annan Ängel komma neder av himmelen, den stora makt hade, och jorden vart upplyst av hans klarhet.

Upp 18:2. Och han ropade med makt och höga röst, sägandes: Fallen, fallen (a) är den store Babylon *, och är vorden djävlaboning, och alla orena andars behåll, och alla orena och ohyggeliga fåglars behåll. *

* Esa. 21: 9. Jer. 51: 8, 37. * Esa. 13: 21. cap. 34: 11, 14. Jer. 50: 39.

Upp 18:3. Ty alle Hedningar hava drucket av vredenes vin, hennes boleris *, och Konungarna på jordene hava bolat med henne, och köpmännerna på jordene äro rike vordne av hennes stora vällust.

* Uppenb. 14: 8. cap. 17: 2.

II. Förmaning, att gå ut av Babylon:

Upp 18:4. Och jag hörde ena andra röst av himmelen, sägandes: I mitt folk, går ut * ifrå henne, att I icke delaktige varden i hennes synder, och att I icke fån något av hennes plågor:

* 1. Mos. 19: 12. Esa. 48: 20. cap. 52: 11. Jer. 50: 8. cap. 51: 6, 45. 2. Cor. 6: 17.

Upp 18:5. Ty hennes synder räcka allt upp i himmelen; och Gud haver draget till minnes * hennes orättfärdigheter.

* Uppenb. 16: 19.

Och vedergälla henne efter sin förtjänst.

Upp 18:6. Betaler henne, såsom hon haver betalat eder, och fördubbler henne dubbelt efter hennes gärningar *: i den kalk, som hon haver inskänkt, inskänker henne dubbelt. *

* Ps. 137: 8. Jer. 50: 15. * Uppenb. 14: 10.

Upp 18:7. Så mycket hon sig själv haver härliga hållit och i vällust varit, så mycket giver henne pino och gråt: ty hon säger i sitt hjärta: Jag sitter en Drottning, och är icke änka, och skall icke se sorg. *

* Esa. 47: 8.

Upp 18:8. Därföre skola hennes plågor komma på en dag, död, gråt och hunger; och hon skall varda uppbränd i eld *: ty HERREN Gud är stark, som henne döma skall.

* 2. Thess. 2: 8. Uppenb. 17: 16.

III. De ogudaktigas klagan, över Babylons fall.

Upp 18:9. Och jordenes Konungar skola gråta henne, och beklaga sig över henne *, de som med henne bolat, och i vällust levat hava *, då de få se röken av hennes brand:

* Hes. 26: 16. * Uppenb. 17: 2.

Upp 18:10. Ståndandes långt ifrå, för hennes plågos räddhågas skull, sägandes: Ve, ve den store staden Babylon, den starke staden *: ty uti en stund är din dom kommen.

* Esa. 21: 9.

Upp 18:11. Och jordenes köpmän skola gråta och sörja över henne *, att ingen köper deras varor mer:

* Hes. 27: 36.

Upp 18:12. Varor av guld, och silver, och ädla stenar, och pärlor, och fint linne, och purpur, och silke, och skarlakan, och allt Thynenträ, och all käril av Elphenben, och all käril av kosteligaste trä, och av koppar, och järn, och marmor;

Upp 18:13. Och canel, och välluktande krydder, och salvo, och rökelse, och vin, och oljo, och semlo, och vete, och ök, och får, och hästar, och vagnar, och kroppar, och människors själar. *

* Hes. 27: 13.

Upp 18:14. Och de frukter, som din själ begärat haver, äro bortkomne ifrå dig, och allt det fett och härligit var, är förgånget ifrå dig, och du skalt icke finna dem mera.

Upp 18:15. Dessa varors köpmän, som äro av henne rike vordne, skola stå långt ifrå, för räddhågas skull av hennes plågo, gråtandes och sörjandes;

Upp 18:16. Och sägandes: Ve, ve den store staden, som med fint linne och purpur, och skarlakan beklädd var, och övergylld med guld och ädla stenar, och pärlor: *

* Uppenb. 17: 4.

Upp 18:17. Ty uti ene stund, äro förödde så stora rikedomar: och alle Skeppare, och alle de som på skeppen vistas, och sjömän *, och så månge som till sjös handla, stodo långt ifrå;

* Esa. 23: 14. Hes. 27: 29.

Upp 18:18. Och ropade, då de sågo röken av hans brand *, sägandes: Var är dens stora stadsens like? *

* Esa. 34: 10. * Uppenb. 13: 4.

Upp 18:19. Och de kastade mull på sin huvud *, och ropade, gråtandes och sörjandes, och sade: Ve, ve den store staden, i vilkom alle äro rike vordne, som i havet hava haft sin skepp av hennes dyrbarhet: ty uti en stund är hon öde vorden.

* Jos. 7: 6. Job. 2: 12.

IV. De gudfruktigas fröjd över Babylons förstöring.

Upp 18:20. Fröjda dig över henne, himmel *, och I helige Apostlar, och Propheter: ty Gud haver dömt edar dom på henne. *

* Esa. 44: 23. cap. 49: 13. Jer. 51: 48. * Uppenb. 19: 2.

Upp 18:21. Och en stark Ängel tog upp en stor sten, som en kvarnsten, och kastade i havet, och sade: Med sådana hastighet skall förkastad varda den stora staden Babylon *, och skall icke nu mer varda funnen.

* Jer. 51: 64.

Upp 18:22. Och harpares, och sångares, och pipares, och basuners röst skall icke mer hörd varda i dig *: och alle hantverksmän, evad hantverk det är, skola icke mer varda fundne i dig: och kvarnaröst skall icke mer höras i dig.

* Esa. 24: 8. Hes. 26: 13.

Upp 18:23. Och ljus på ljusastaka skall icke mer lysa * i dig; och Brudgummas och Bruds röst * skall icke mer hörd varda i dig: ty dine köpmän voro Förstar * på jordene: ty i dinom trolldom hava alle Hedningar blivit bedragne;

* Jer. 25: 10. * cap. 7: 34. cap. 16: 9. * Esa. 23: 8.

Upp 18:24. Och i honom vart funnen Propheternas och Helgonens blod, och allas deras som dräpne äro på jordene. *

* Uppenb. 17: 6.

V. 2. (a) Fallen, fallen) Det är det fröjderop över Påvens nederfall.

UPPENBARELSEBOKEN, 19. CAPITLET

VIDARE berättas, huru han hörde en stor skara i himmelen, som gladdes, och prisade Gud, att han hade låtit den Babyloniska skökan få sitt straff, v. 1. Och en annan, som sammaledes gladdes att Lammsens bröllop var kommet, v. 6. Item, en Ängel som prisade dem saliga som därtill voro kallade, v. 9. Och när Johannes ville tillbedja honom, förvägrade han sig, och bad honom tillbedja Gud, v. 10. Sedan, att han såg Guds Son på en vit häst, med himmelens här utrustad till strid, v. 11. Och huru Vilddjuret kom emot honom, v. 19. Blev fånget, och kastat i den sjön som brinner med eld och svavel, v. 20.

I. De trognas fröjd över den stora skökones straff.

Upp 19:1. OCH därefter hörde jag såsom en stor röst, av en stor skara i himmelen, sägandes: Halleluja: saligheten och härligheten, och äran och kraften, vare HERRANOM vårom Gudi. *

* Uppenb. 7: 10.

Upp 19:2. Ty hans domar äro sanne och rättfärdige *: ty han haver dömt den stora skökon, den med sitt boleri haver fördärvat jordena; och haver hämnat sina tjänares blod * utu hennes hand.

* Uppenb. 16: 7. * 5. Mos. 32: 43. Uppenb. 18: 20.

Upp 19:3. Och åter sade de: Halleluja; och röken av henne gick upp av evighet till evighet. *

* Esa. 34: 10. Uppenb. 14: 11. cap. 18: 9, 18.

Upp 19:4. Och de fyre och tjugo Äldste *, och de fyra djur, föllo neder och tillbådo Gud som satt på Thronen, sägandes: Amen, Halleluja.

* Uppenb. 4: 4.

Upp 19:5. Och en röst gick av Thronen, sägandes: Lover vår Gud, I alle hans tjänare, och I som frukten honom, både små och store.

II. Deras fröjd över Lammsens bröllop.

Upp 19:6. Och jag hörde ena röst såsom av en stor skara, och såsom en röst av mycket vatten, och såsom en röst av starka tordöner, sägandes: Halleluja: ty HERREN Gud, den Allsmäktige, regnerar. *

* Uppenb. 11: 15, 17. cap. 12: 10.

Upp 19:7. Låt oss glädjas och fröjdas, och giva honom äro: ty Lammsens bröllop * är kommet, och dess hustru haver sig tillrett.

* Matth. 22: 2. cap. 25: 10.

Upp 19:8. Och henne vart givet att kläda sig uti rent och skinande linne *; ty det fina linnet är Helgonens rättfärdighet.

* Ps. 45: 14, 15. Hes. 16: 10.

Upp 19:9. Och han sade till mig: Skriv; salige äro de som kallade äro till Lammsens bröllops Nattvard *. Och han sade till mig: Dessa äro sann Guds ord.

* Luc. 14: 16.

Upp 19:10. Och jag föll för hans fötter, att tillbedja honom; och han sade till mig: Se till att du det icke gör *: ty jag är din och dina bröders medtjänare, som JESU vittnesbörd hava: tillbed Gud (a); ty JESU vittnesbörd är Propheties Ande.

* Ap. G. 10: 26. cap. 14: 15. Uppenb. 22: 8, 9.

III. Guds Son med himmelens här rustad till strid

Upp 19:11. Och jag såg himmelen öppen; och se, en vit häst *: och den som satt på honom, han het Trofast, och Sannfärdig *; och han dömer och strider med rättfärdighet:

* Uppenb. 6: 2. * cap. 3: 14.

Upp 19:12. Och hans ögon såsom eldslåge *, och på hans huvud många cronor; och hade ett namn skrivet, det ingen kände, utan han själver.

* Uppenb. 1: 14. cap. 2: 18.

Upp 19:13. Och han var klädd i ett kläde, som i blod doppat var *; och hans namn heter, Guds Ord: * (b)

* Esa. 63: 2. * Joh. 1: 1. 1. Joh. 1: 1.

Upp 19:14. Och honom efterföljde de härar som i himmelen äro, med vita hästar, klädde uti vitt * och rent fint linne.

* Matth. 28: 3. Uppenb. 4: 4.

Upp 19:15. Och utu hans mun utgick ett skarpt svärd *, att han där med skall slå Hedningarna; och han skall regera dem med järnris *: och han trampar den Allsmäktiga Guds grymhets och vredes vinpress. *

* Esa. 11: 4. 2. Thess. 2: 8. Uppenb. 1: 16. cap. 2: 16. * Ps. 2: 9. Ps. 76: 13. Uppenb. 2: 27. cap. 12: 5. * Esa. 63: 3. Uppenb. 14: 19, 20.

Upp 19:16. Och han haver på sin kläder och på sina länd ett namn skrivet: Konungarnas Konung, och Herrarnas HERRE . *

* 1. Tim. 6: 15. Uppenb. 17: 14.

Upp 19:17. Och jag såg en Ängel ståndandes i solene, och han ropade med höga röst, sägandes till alla fåglar som flugo under himmelen: Kommer, och församlens till den stora Guds Nattvard: *

* Jer. 12: 9. Hes. 39: 17.

Upp 19:18. Att I skolen äta Konungarnas kött, och Hövitsmännernas kött, och de starkas kött, och hästars kött, och deras som sitta på dem, och allas deras kött som fri och trälar äro, och både små och storas.

IV. Vilddjuret kommer emot honom: bliver fängat, och kastat i en brinnande sjö.

Upp 19:19. Och jag såg Vilddjuret, och jordenes Konungar, och deras härar församlada, till att hålla ena strid med honom som satt på hästen, och med hans här.

Upp 19:20. Och Vilddjuret vart fånget, och med thy den falske Propheten *, som tecken gjorde för thy, med vilko han bedrog dem *, som togo Vilddjursens vedertecken, och dem som tillbådo dess beläte *: desse två vordo levande kastade uti eldsjön, som brinner med svavel. *

* 5. Mos. 13: 1. * Matth. 24: 24. * Uppenb. 13: 12. * Dan. 7: 11. Uppenb. 14: 10. cap. 20: 10.

Upp 19:21. Och de andre vordo dräpne med hans svärd, som satt på hästen, det utu hans mun gick: och alle fåglar vordo mättade av deras kött.

V. 10. (a) Tillbed Gud) Se till det som är antecknat till cap. 22: 8.

V. 13. (b) Guds Ord) Guds Ord får överhanden över Påvens skyddsherrar; dem hjälper intet värja sig.

UPPENBARELSEBOKEN, 20. CAPITLET

YTTERMERA förmäles, att Johannes såg en Ängel komma av himmelen, som band den gamla Drakan djävulen, i tusende år, v. 1. Och att de helige Christi tjänare emellertid hade väldet, och regnerade med honom, v. 4. Sedan, att Draken vart åter lös, och uppväckte Gog och Magog emot de heligas lägre, v. 7. Men HERREN förstörde dem, och kastade Draken i eldsjön, v. 9. Sist, att den ytterste domen kom; de döde stodo upp, och vordo dömde efter böckerna, som de levat hade, v. 11.

I. Den gamle Draken varder bunden i tusende år: i medlertid råda de helige.

Upp 20:1. OCH jag såg en Ängel nederkomma av himmelen, han hade nyckelen till avgrunden *, och ena stora kedjo i sine hand.

* Uppenb. 1: 18.

Upp 20:2. Och han grep Drakan, den gamla Ormen, som är djävulen och Satanas, och band honom i tusende år: *

* 2. Pet. 2: 4. Uppenb. 12: 9.

Upp 20:3. Och kastade honom uti avgrunden, och lät igen om honom, och beseglade över honom, att han icke mer bedraga skulle Hedningarna, till dess fullkomnad vordo tusende år: och sedan måste han lös varda till någon liten tid.

Upp 20:4. Och jag såg Throner *, och de såto på dem, och dem vart given dom *: och deras själar som halshuggne voro för JESU vittnesbörd, och för Guds ords skull *: och de där icke tillbådo Vilddjuret eller dess beläte; ej heller togo dess vedertecken på sin anlete, eller i sina händer: och de levde, och regnerade * med Christo i tusende år.

* Dan. 7: 9. * Matth. 19: 28. Luc 22: 30. 1. Cor. 6: 2, 3. * Uppenb. 6: 9, 10, 11. * Rom. 8: 17. 2. Tim. 2: 12.

Upp 20:5. Men de andre döde fingo icke liv igen, till dess tusende år fullkomnad vordo: denna är den första uppståndelsen.

Upp 20:6. Salig och helig är den som del haver uti den första uppståndelsen: över dem haver den andre döden ingen makt; utan de varda Guds och Christi Präster, och skola regnera med honom i tusende år.

II. Draken bliver lös, och uppväcker Gog och Magog.

Upp 20:7. Och då tusende år fullkomnad äro, varder Satanas lös utu sin fängelse;

Upp 20:8. Och han skall utgå till att bedraga Hedningarna, som äro på fyra jordenes hörn, Gog * och Magog: på det han skall församla dem i strid *; vilkas tal är såsom sanden i havet.

* Hes. 38: 2. cap. 39: 1. * Uppenb. 16: 14.

III. Gog och Magog bliva om intet.

Upp 20:9. Och de drogo upp på jordenes bredhet, och kringvärvde Helgonens lägre, och den älskade staden: och neder av himmelen föll eld av Gudi, och förtärde dem. *

* Dan. 7: 11.

Upp 20:10. Och djävulen som dem bedraget hade, vart kastad uti eld och svavelsjön, där Vilddjuret och den falske Propheten äro, och de skola plågas dag och natt, ifrån evighet till evighet. *

* Uppenb. 14: 10, 11. cap. 19: 20.

IV.Förkunnas domen, och de dödas uppståndelse.

Upp 20:11. Och jag såg en stor vit Thron, och honom som satt därpå, för vilkens ansikte flydde jord och himmel; och dem vart intet rum funnet.

Upp 20:12. Och jag såg de döda, små och stora, stå i Guds åsyn; och böckerna vordo upplåtne *: och en annor bok vart upplåten, som är livsens *: och de döde vordo dömde, efter som skrivet var i böckerna, efter deras gärningar. *

* Dan. 7: 10. * 2. Mos. 32: 32. Ps. 69: 29. Phil. 4: 3. Uppenb. 3: 5. cap. 13: 8. cap. 21: 27. * Ps. 62: 13. Jer. 17: 10. cap. 32: 19. Matth. 16: 27. Rom. 2: 6. cap. 14: 12. 2. Cor. 5: 10. Gal. 6: 5. Uppenb. 2: 23. cap. 22: 12.

Upp 20:13. Och havet gav igen de döda, som däruti voro: och döden, och helvetet gåvo igen de döda, som uti dem voro: och de blevo dömda, var och en efter sina gärningar.

Upp 20:14. Och döden och helvetet vordo kastade uti eldsjön: denne är den andre döden. *

* 1. Cor. 15: 26, 54, 55. Uppenb. 2: 11.

Upp 20:15. Och den där icke vart funnen skriven i livsens bok, han vart kastad i eldsjön.

UPPENBARELSEBOKEN, 21. CAPITLET

HÄR beskrives den sjunde och yttersta synen; huru han haver sett allting bliva ny, v. 1. Särdeles det nya Jerusalem tillrett såsom en brud till sin man, v. 2. Och haver hört av Gud, vad härlighet och fröjd däruti vara skulle, v. 3. Och vilke som skulle bliva därav delaktige, eller ej, v. 6, och 27. Sedan, huru en Ängel haver haft honom på ett högt berg; vist honom all stadsens lägenhet, hans murar, portar, bredd, och längd; samt hans grundvalar, gator, Tempel, och stora rikedomar, v. 9, rc.

I. Den 7 synen. Det nya Jerusalem, och dess härlighet.

Upp 21:1. OCH jag såg en ny himmel, och en ny jord *: ty den första himmelen och den första jorden förgingos; och havet är icke mer.

* Esa. 65: 17. cap. 66: 22. 2. Pet. 3: 13.

Upp 21:2. Och jag, Johannes såg den helga staden, det nya Jerusalem, (a) nederkommandes av himmelen *, ifrå Gudi *, tillredd, såsom en prydd Brud * till sin man.

* Ebr. 12: 22. cap. 13: 14. * cap. 11: 10. * 2. Cor. 11: 2. Gal. 4: 26.

Upp 21:3. Och jag hörde ena stora röst av himmelen sägandes: Se, Guds Tabernakel * ibland människorna, och han skall bo med dem; och de skola vara hans folk, och själver Gud skall vara med dem, och vara deras Gud.

* Hes. 43: 7.

Upp 21:4. Och Gud skall avtorka alla tårar av deras ögon, och ingen död skall mer vara; icke heller gråt, icke heller rop, icke heller någon värk varder mer *: ty det första är förgånget.

* Esa. 25: 8. cap. 35: 10. 1. Cor. 15: 26, 54. Uppenb. 7: 17.

Upp 21:5. Och den där satt på Thronen sade: Se, jag gör allting ny *. Och han sade till mig: Skriv; ty dessa ord äro viss och sann. *

* Esa. 43: 19. 2. Cor. 5: 17. * Uppenb. 19: 9.

II. Vilke som skola inkomma i det nya Jerusalem, eller ej.

Upp 21:6. Och han sade till mig: Det är gjort. Jag är Alpha och Omega, begynnelsen och änden *: jag skall giva honom, som törster, av livsens vattens källo * för intet. *

* Esa. 41: 4 cap. 44: 6. Uppenb. 1: 8, 11. cap. 22: 13. * Esa. 12: 3. Joh. 4: 10, 14. cap. 7: 37. * Esa. 55: 1. Uppenb. 22: 17.

Upp 21:7. Den som vinner, han skall allt detta få ärva; och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. *

* Zach. 8: 8. Ebr. 8: 10.

Upp 21:8. Men dem räddom, och otrognom, och vederstyggeligom, och mandråparom, och bolarom, och trollkarlom, och avgudadyrkarom, och allom lögnaktigom *, deras del skall vara uti den sjön, som brinner med eld och svavel: vilket är den andre döden. *

* 1. Cor. 6: 9. Gal. 5: 21. Eph. 5: 5. 1. Tim. 1: 9. Uppenb. 22: 15. * cap. 20: 14, 15.

III. Johannes föres på ett högt berg, och ser stadsens härlighet.

Upp 21:9. Och till mig kom en av de sju Änglar, som hade sju skålar fulla med de sju yttersta plågor *; och han talade med mig, och sade: Kom, och jag vill visa dig Brudena, Lammsens hustru. *

* Uppenb. 15: 1. * cap. 19: 7.

Upp 21:10. Och han förde mig i Andanom på ett stort och högt berg, och viste mig den stora staden, det helga Jerusalem *, nederkommandes av himmelen ifrå Gud;

* Ebr. 12: 22. cap. 13: 14.

Upp 21:11. Och hade Guds härlighet: och hans ljus var lika som den allraädlaste stenen, såsom Jaspis stenen, klar som en Christall.

Upp 21:12. Och han hade en stor och hög mur; den där tolv portar hade, och i portarna tolv Änglar, och påskrivna namn, vilka äro de tolv Israels söners släkters namn. *

* Hes. 48: 31.

Upp 21:13. Östan till tre portar, nordan till tre portar, sunnan till tre portar, västan till tre portar.

Upp 21:14. Och stadsmuren hade tolv grundvalar *, och i dem de tolv Lammsens Apostlars namn. (b)

* Matth. 16: 18. Eph. 2: 19, 20.

Upp 21:15. Och den som talade med mig, hade ena gyllene rö, där han med mäla * skulle staden, och hans portar, och hans mur.

* Hes. 40: 3. Zach. 2: 1.

Upp 21:16. Och staden ligger fyrkant; och hans längd är så stor som bredden: och han mälte staden med rön, tolv tusend stadier: hans längd, och bredd, och högd äro lika.

Upp 21:17. Och han mälte hans mur hundrade fyra och fyratio alnar (c), efter ens människos mått, som är ens Ängels.

Upp 21:18. Och hans murs byggning var av Jaspis; och staden var rent guld, lik vid rent glas.

Upp 21:19. Och stadsmurens grundvalar voro prydde med all dyrbar sten: första grundvalen var en Jaspis; den andre en Saphir, den tredje en Calcedonier, den fjärde en Smaragd;

Upp 21:20. Den femte en Sardonix, den sjätte en Sardis, den sjunde en Chrysolit, den åttonde en Beryll, den nionde en Topazier, den tionde en Chrysoprass, den ellofte en Hyacinth, den tolfte en Amethist.

Upp 21:21. Och de tolv portar voro tolv pärlor; och var port för sig var av ene pärlo: och stadsens gata var rent guld, såsom genomskinande glas.

Upp 21:22. Och jag såg där intet Tempel uti: ty HERREN, Allsvåldig Gud, är Templet däruti, och Lammet.

Upp 21:23. Och staden behöver icke sol eller måna, att de skola lysa däruti: ty Guds härlighet upplyser honom *, och hans ljus är Lammet.

* Esa. 60: 19. Zach. 14: 7. Uppenb. 22: 5.

Upp 21:24. Och Hedningarna, som frälste varda, skola vandra i hans ljus; och jordenes Konungar skola föra sina härlighet och ära in uti honom. *

* Esa. 60: 3, 5.

Upp 21:25. Och hans portar låtas intet till om dagen: ty där varder ingen natt. *

* Esa. 60: 11: 20.

Upp 21:26. Och de skola föra Hedningarnas härlighet och ära in uti honom. *

* Esa. 66: 12.

Upp 21:27. Och där skall intet inkomma som besmitteligit är *, eller det styggelse gör och lögn: utan de som skrivne äro i Lammsens livsbok. *

* Esa. 35: 8. Joel 3: 17. Uppenb. 22: 15. * 2. Mos. 32: 32. Ps. 69: 29. Phil. 4: 3. Uppenb. 3: 5. cap. 13: 8. cap. 20: 12.

V. 2. (a) Det nya Jerusalem) Med denna staden betecknas Guds Församling, sådana, som hon skall vara i det tillkommande livet.

V. 14. (b) Tolv Apostlars namn) Ty de helge Apostlar hava med sin läro grundat Guds Församling, som Paulus säger om sig, 1. Cor. 3: 10.

V. 17. (c) hundrade fyra och fyratio alnar) Detta är murarnas tjockhet.

UPPENBARELSEBOKEN, 22. CAPITLET

YTTERMERA, huru samme Ängel viste honom en älv i staden, med livsens vatten; och därhos livsens trä, v. 1. Och till det sista betygade honom dessa syners visshet, v. 6. Där Johannes åter ville tillbedit Ängelen; men han förböd honom det, v. 7. Och förböd besegla dessa prophetier: ty de skulle snart fullbordas, v. 10. Lovar sedan i Christi person, att han ville snart komma, v. 12. Och hans Församling beder honom komma snart, v. 17, och 20. Däruppå Johannes förbjuder lägga något till eller taga ifrå denna bok, v. 18. Och besluter så med en hälsning, v. 21.

I. Om en älv med livsens vatten; och livsens trä.

Upp 22:1. OCH han viste mig ena klara älv * med livsens vatten, klar som Christall, den utgick ifrå Guds Thron och Lammsens.

* Hes. 47: 1. Zach. 14: 8.

Upp 22:2. Mitt uppå hans gata, och på båda sidor av älvena, stod livsens trä *, bärandes tolvfald frukt, och bar sina frukt alla månader: och löven av träd tjänte till Hedningarnas helbrägdo. *

* 1. Mos. 2: 9. Uppenb. 2: 7. * Hes 47: 12.

Upp 22:3. Och ingen förbannelse * skall vara mer: utan Guds och Lammsens Thron skall vara uti honom, och hans tjänare skola honom tjäna.

* Zach. 14: 11.

Upp 22:4. Och de skola se hans ansikte *, och hans Namn skall vara i deras anleten. *

* Matth. 5: 8. 1. Cor. 13: 12. 1. Joh. 3: 2. * Uppenb. 3: 12.

Upp 22:5. Och natt bliver icke mer där, och de behöva icke ljus, icke heller solenes ljus: ty HERREN Gud upplyser dem *, och de skola regnera ifrån evighet till evighet.

* Ps. 36: 10. Esa. 60: 19, 20. Zach. 14: 6, 7. Uppenb. 21: 23.

II. Ängelen betygar om dessa syners visshet.

Upp 22:6. Och han sade till mig: Dessa ord äro viss och sann *: och Herren, de helga Propheters Gud sände sin Ängel, att visa sina tjänare vad snarliga måste ske. *

* Uppenb. 19: 9. cap. 21: 5. * cap. 1: 1.

Upp 22:7. Och se, jag kommer snarliga *: salig är den som håller desse boks Propheties ord. *

* Uppenb. 3: 11. * cap. 1: 3.

III. Johannes vill tillbedja Ängelen.

Upp 22:8. Och jag är Johannes som såg och hörde detta: och sedan jag hade det hört och sett, föll jag ned att tillbedja (a) för Ängelens fötter, som mig detta viste.

Upp 22:9. Och han sade till mig: Se till att du gör det icke *: ty jag är din medtjänare, och dina bröders Propheternas, och deras som hålla denna boks ord: Tillbed Gud.

* Ap. G. 10: 26. cap. 14: 14, 15. Uppenb. 19: 10.

Upp 22:10. Och han sade till mig: Besegla * icke denna boks Propheties ord: ty tiden är när. *

* Dan. 8: 26. cap. 12: 4. * Uppenb. 1: 3.

Upp 22:11. Den som onder är, han vare ännu onder; och den som oren är, han vare ännu oren *; och den som rättfärdig är, han vare ännu rättfärdig; och den som helig är, han vare ännu helig.

* 2. Tim. 3: 13.

IV. Ängelen lovar i Christi person, att han vill snart komma.

Upp 22:12. Och se, jag kommer snart, och min lön med mig *, till att vedergälla varjom och enom såsom hans gärning är. *

* Esa. 40: 10. cap. 62: 11. * Uppenb. 20: 12.

Upp 22:13. Jag är Alpha och Omega, begynnelsen och änden, den förste och den siste. *

* Esa. 41: 4. cap. 44: 6. cap. 48: 12. Uppenb. 1: 4, 8, 11. cap. 21: 6.

Upp 22:14. Salige äro de som göra hans bud *: på det de skola hava makt till livsens trä, och ingå genom portarna i staden.

* 1. Joh. 3: 23.

Upp 22:15. Ty utantill äro hundar och trollkarlar, och bolare, och mandråpare, och avgudadyrkare, och alle de som älska och göra lögnen. *

* 1. Cor. 6: 10. Eph. 5: 5. Phil. 3: 2. Col. 3: 5, 6. Uppenb. 21: 8, 27.

Upp 22:16. Jag, Jesus, sände min Ängel *, att han skulle betyga eder detta i Församlingarna: Jag är Davids rot * och släkte, en klar morgonstjärna. *

* Uppenb. 1: 1. * Esa. 11: 10. Rom. 15: 12. Uppenb. 5: 5. * 4. Mos. 24: 17. 2. Pet. 1: 19.

V. Christi Församling beder han ville komma.

Upp 22:17. Och Anden och Bruden säga: Kom. Och den det hörer, han säge: Kom. Och den där törster, han komme; och den där vill, han tage livsens vatten för intet. *

* Esa. 55: 1. Joh. 7: 37. Uppenb. 21: 16.

VI. Förbud att ej lägga något till, eller taga ifrå denna boken.

Upp 22:18. Ty jag betygar var och en som hörer denna boks Propheties ord: Om någor lägger något härtill * (b), på honom skall Gud lägga de plågor, som skrevne äro i denna bok.

* 5. Mos. 4: 2. Ords. 30: 6.

Upp 22:19. Och om någor tager något ifrå denna boks Propheties ord, hans del skall Gud borttaga utu livsens bok *, och utu den helga staden *, och utu det som skrivet är i denna bok.

* 2. Mos. 32: 33. Ps. 69: 29. Uppenb. 3: 5. cap. 13: 8. cap. 17: 8. cap. 20: 12. cap. 21: 27. * 5. Mos. 12: 3.

VI. Löfte och önskan om Christi ankomst.

Upp 22:20. Det säger han som vittnesbörd bär härtill: Ja, jag kommer snart: Amen: Ja, kom HERRE JESU.

Upp 22:21. Vårs HERRAS JESU Christi nåd vare med eder allom: Amen.

V. 8. (a) Jag föll neder att tillbedja) Här se vi att Guds helge Änglar intet vilja att vi skolom tillbedja dem; mycket mindre de framledna Helgon.

V. 18. (b) Ho som lägger något till, rc.) Se till 5. Mos. 4: 2.

Ände på S. Johannis uppenbarelse.