1703 CARL XII:s BIBEL

1703RV Carl XII:s Bibel

TITUS, 1. CAPITLET

PAULUS hälsar Titum, v. 1. Och säger att han därföre hade levt honom kvar i Creta, att han skulle besätta städerna med Präster, v. 5. Beskriver så först, vad en Biskop eller Präst skall vara för en man, v. 6. Och vad hans ämbete är, v. 9. Sedan, hurudana de förförare och falska Lärare äro, v. 10. Och befaller honom straffa dem, att de må låta bliva deras fabler och människors bud, v. 13.

I. Paulus berättar om sin kallelse; och hälsar Titum.

Tit 1:1. PAULUS, Guds tjänare, och JESU Christi Apostel, efter Guds utvaldas tro, och sanningenes kunskap, vilken är efter Gudaktighet *,

* 1. Tim. 3: 16. cap. 6: 3.

Tit 1:2. I hopp om evinnerligit liv, det Gud, som icke ljuga kan *, för eviga tider * utlovat haver; *

* 4. Mos. 23: 19. 2. Tim. 2: 13. Rom. 16: 25. 2. Tim. 1: 9. * cap. 1: 2.

Tit 1:3. Men i sinom tid haver han uppenbarat * sitt ord, genom predikan, den mig betrodd * är, efter Guds vår Frälsares befallning:

* Eph. 1: 9. cap. 3: 9. Col. 1: 26. 2. Tim. 1: 10. 1. Pet. 1: 20. * Ap. G. 20: 24. 2. Cor. 2: 12. Gal. 2: 2. 1. Thess. 2: 4.

Tit 1:4. Minom rättsinniga son Tito, efter den menliga trona: Nåd, barmhärtighet, frid av Gud Fader, och HERRANOM JESU Christo, vårom Frälsare. *

* Eph. 1: 2. Col. 1: 2. 2. Tim. 1: 2. Philem. v. 3.

II. Huru Titus var lämnad i Creta till att beställa Lärare; och hurudana de vara skulle.

Tit 1:5. Fördenskull lät jag dig kvar i Creta, att vad som ännu fattades, skulle du beställa, och tillsätta i var stad Äldsta *, såsom jag dig befallt haver:

* Ap. G. 14: 23. 2. Tim. 2: 2.

Tit 1:6. Den som är ostraffelig *, ene hustrus man; den där trogen barn haver, icke anklagade för överdådighet eller genstörtighet.

* 1. Tim. 3: 2.

Tit 1:7. Ty en Biskop bör vara ostraffelig, såsom en Guds Skaffare; icke ensinnig, icke sticken, icke drinkare *, icke våldsam, icke sniken efter slem vinning: *

* 3. Mos. 10: 9. Eph. 5: 18. 1. Tim. 3: 3. * 1. Pet. 5: 2.

Tit 1:8. Utan gästgivare *, älskandes det goda; tuktig, rättvis, helig, kysk;

* 1. Tim. 3: 2.

Tit 1:9. Hållandes sig fast vid det trofasta ordet efter lärdomen: på det han må mäktig vara, både att förmana genom hälsosam lärdom *, och att övertyga dem som emot säga.

* 1. Tim. 6: 3. 2. Tim. 1: 13. cap. 4: 3. Tit. 2: 1.

III. Beskrives falske Lärare, och huru man sig emot dem förhålla skall.

Tit 1:10. Ty månge äro ock genstörtige, onyttige skvallrare *, och bedragare, besynnerliga de av omskärelsen: *

* 1. Tim. 1: 6. * Ap. G. 15: 1.

Tit 1:11. Vilkom man måste tillstoppa munnen: de som hela husen förvända *, lärandes det sig icke bör *, för slem vinnings skull. *

* 2. Tim. 3: 6. * Matth. 23: 23. * 1. Tim. 6: 5.

Tit 1:12. En av dem haver sagt, deras egen Prophet (a): De Creter äro alltid ljugare, ond djur, late bukar.

Tit 1:13. Detta vittnesbörd är sant. Därföre straffa dem skarpliga, att de äro sunde i trone;

Tit 1:14. Och icke akta på de Judiska fabler *, och människors bud *, som sig draga ifrå sanningen. *

* 1. Tim. 1: 4. cap. 4: 7. * Matth. 15: 9. Col. 2: 22. * Esa. 29: 13.

Tit 1:15. Dem som rene äro (b), äro allting ren: men dem besmittadom och otrognom, är intet rent *; utan både deras sinne och samvet är besmittat.

* Matth. 15: 11. Luc. 11: 39. Ap. G. 10: 15. Rom. 14: 14, 20.

Tit 1:16. De bekänna sig känna Gud; men med gärningarna neka de honom *: efter de äro styggelige, och olydige, och till all god gärning förkastade.

* Jer. 4: 22. 2. Tim. 3: 5. Jud. Ep. 4.

V. 12. (a) Egen Prophet) Härmed förstås Epimenides, de Cretensers Poet och Philosophus, den de hållit för sin Prophet, efter han förmentes förkunna tillkommande ting; som av Diog. Laertio, och andre är till att se.

V. 15. (b) De ene) Någre som till Christum voro omvände av Judarna, voro än i den meningen, man skulle akta Mose stadgar; icke äta oren djur, icke komma vid något orent, rc. Emot dem säger Paulus detta: Att sådant var intet mer av nöden till akta.

1703RV Carl XII:s Bibel

TITUS, 2. CAPITLET

DÄRHOS lärer och befaller Apostelen honom, huru han skall förmana var i sitt stånd till goda gärningar, v. 1. Och med sitt eget exempel dem föregå, v. 7. Ty därföre haver Gud bevist oss sin nåd genom Christum, att vi skole försaka alla ogudaktighet, och beflita oss om ett gudfruktigt leverne, och alla goda gärningar, v. 11.

I. Paulus lärer, huru var och en skall leva i sitt stånd.

Gamle män.

Tit 2:1. MEN tala du det som höves den hälsosamma lärdomen.

Tit 2:2. De gamla, att de äro nyktre, ärlige, tuktige (a), sunde i trone, i kärlekenom, i tålamod.

Gamla kvinnor.

Tit 2:3. De gamla kvinnor desslikes, att de ställa sig såsom heligom höves *; icke förtalerskor, icke till mycket vin begivne, goda Lärerskor:

* 1. Tim. 2: 9. cap. 5: 13. 1. Pet. 3: 3.

Unga kvinnor.

Tit 2:4. Att de unga kvinnor lära tukt av dem; älska sina män, hava sin barn kär;

Tit 2:5. Vara sediga, kyska, husaktiga, fromma, sina män underdåniga *: på det Guds ord icke skall försmätt varda.

* 1. Mos. 3: 16. 1. Cor. 14: 34. Eph. 5: 22. Col. 3: 18. 1 Pet. 3: 1.

Unge män.

Tit 2:6. Sammalunda förmana ock de unga män, att de äro tuktige.

Lärare.

Tit 2:7. Uti allting bevisa dig själv för en eftersyn * till goda gärningar, uti oförfalskad lärdom, ärlighet, uppriktighet,

* 1. Tim. 4: 12. 1. Pet. 5: 3.

Tit 2:8. Sunt och ostraffeligit tal: på det han som emotstår, må blygas, intet ont havandes, det han om oss säga kan. *

* 1. Tim. 5: 14. 1. Pet. 2: 12, 15. cap. 3: 16.

Tjänare.

Tit 2:9. Tjänarena, att de äro sinom Herrom underdånige, och uti allting behagelige *, icke gensvarige;

* Eph. 6: 5. Col. 3: 22. 1. Tim. 6: 1, 2. 1. Pet. 2: 18.

Tit 2:10. Icke otrogne: utan alla goda trohet bevisande: på det de måga pryda Guds vår Frälsares lärdom i all stycke.

II. Orsaken, varföre man så leva skall.

Tit 2:11. Ty Guds saliggörande nåd är uppenbarad allom människom; *

* 1. Tim. 2: 4. Tit. 3: 4.

Tit 2:12. Lärandes oss, att vi skole försaka ogudaktigheten, och världsliga lustar, och leva tukteliga, rättfärdeliga, och gudeliga i denna nuvarande världen: *

* Eph. 1: 4. Col. 1: 22. 2. Tim. 1: 9. 1. Joh. 2: 16.

Tit 2:13. Väntandes det saliga hoppet, och den stora Guds och vår Frälsares JESU Christi härliga uppenbarelse: *

* 1. Cor. 1: 7. Phil. 3: 20.

Tit 2:14. Den sig själv gav för oss: på det han skulle förlossa oss ifrån all orättfärdighet, och rena oss sig självom ett folk till egendom *, nitiskt om goda gärningar.

* 2. Mos. 19: 5. Gal. 1: 4. cap. 2: 20. Eph. 2: 10. cap. 5: 2. Ebr. 9: 14.

III. Påminner Titum allvarligen härom förmana.

Tit 2:15. Sådant tala, och förmana, och straffa med all väldighet (b). Låt ingen förakta dig.

V. 2. (a) Tuktige) Med detta ordet tukt eller tuktighet, förstås gemenliga förnuftighet, skickelighet, måttelighet, att man skall leva vackert, skickeliga och förnufteliga med var man.

V. 15. (b) Med all väldighet) Att de veta, att det är Guds bud, och intet skämt.

1703RV Carl XII:s Bibel

TITUS, 3. CAPITLET

VIDARE befaller han honom förmana till hörsamhet emot Överheten, och till alla goda gärningar, v. 1. Särdeles till mildhet och saktmodighet emot var man, v. 2. Ty de hade fordom varit ovettige och ogudaktige, v. 3. Men nu voro de av Guds nåd salige gjorde genom dopet för Christi skull, att de skulle vinnlägga sig om goda gärningar, v. 4. Sedan, att han skulle fly fåfäng och falsk läro, samt dess Lärare, v. 9. Befaller honom så framdeles komma till sig, rc. v. 12. Och besluter med vanlig hälsning, v. 15.

I. Förmanar till hörsamhet emot Överheten och andra.

Tit 3:1. PÅMINN dem, att de äro Förstadömen och Överheter underdånige och lydige *; att vara redebogne till all god gärning:

* Rom. 13: 1, rc. 1. Pet. 2: 13.

Tit 3:2. Att icke försmäda någon, icke vara våldsamme, utan milde (a), bevisandes all saktmodighet till alla människor. *

* Phil. 4: 5. 2. Tim. 2: 24, 25.

II. Giver orsaken därtill, och viser vartill vi äre frälste.

Tit 3:3. Ty vi vorom ock fordom ovise, ohörige, villfarandes, tjänandes begärelsom och mångahanda lustom, och vandradom i ondsko och avund, hatelige, och hatadom varannan. *

* 1. Cor. 6: 11. Eph. 2: 1, rc. cap. 5: 8. Col. 3: 7. 1. Pet. 4: 3.

Tit 3:4. Men sedan Guds, vår Frälsares, godhet och kärlighet till människorna uppenbarades; *

* Tit. 2: 11.

Tit 3:5. Icke för rättfärdighetenes gärningars * skull, som vi gjort hade: utan efter sina barmhärtighet * gjorde han oss saliga, genom den nya födelsens bad *, och den Helga Andas förnyelse;

* Rom. 3: 20. cap. 4: 2, 6. cap. 9: 11. cap. 11: 6. Gal. 2: 16. * Ap. G. 15: 11. Eph. 1: 4. cap. 2: 4, 9. 1. Tim. 1: 9. * Joh. 3: 5. Eph. 5: 26.

Tit 3:6. Vilken han över oss rikeliga utgjutit haver *, genom JESUM Christum, vår Frälsare:

* Hes. 36: 25. Joel 2: 28. Ap. G. 2: 33. Rom. 5: 5.

Tit 3:7. På det vi, rättfärdige gjorde genom hans nåd, skole varda arvingar efter det eviga livsens hopp. *

* Rom. 8: 23, 24.

Tit 3:8. Det är ett fast ord: och därom vill jag att du giver en kraftig försäkran (b), att de som Gudi trott hava, vinnlägga sig i goda gärningar föregå: sådant är människomen gott och nyttigt.

III. Varnar emot fåfäng lära, och falska Lärare.

Tit 3:9. Men dåraktig spörsmål, och släktregister, och trätor, och kämpning om Lagen, undvik: ty de äro onyttig och fåfäng. *

* 1. Tim. 1: 4. cap. 4: 7. cap. 6: 20. 2. Tim. 2: 23. Tit. 1: 14.

Tit 3:10. Förkasta en kättersk människo, då han en gång och annan förmanad är: *

* Matth. 18: 17. Rom. 16: 17. 2. Thess. 3: 6. 2. Tim. 3: 5. 2. Joh. v. 10.

Tit 3:11. Vetandes, att en sådana är förvänd, och syndar, och är fördömd av sig själv.

Tit 3:12. Då jag till dig sänder Artheman, eller Tychicum, så beflita dig att komma till mig till Nicopolim: ty jag haver satt mig före att bliva där över vintren.

Tit 3:13. Zenan den Lagkloka, och Apollo, fordra fliteliga av, att dem intet fattas.

Tit 3:14. Men läre ock våre (c), att i goda gärningar föregå, till nödtorftiga bruk, att de icke äro ofruktsamme.

IV. Sluter med hälsning och önskan.

Tit 3:15. Hälsa dig alla som med mig äro. Hälsa dem, som oss älska i trone. Nåd vare med eder allom: Amen.

Till Titum, skickad den förste Biskop av de Cretensers Församling, skriven av Nicopoli i Macedonia.

V. 2. (a) Utan milde) Det är: sådana som uttyda vända och upptaga allting till det bästa.

V. 8. (b) En kraftig försäkran) Så att människorna märka och tro, att det är visst och allvar vad du talar, och icke hållat för sådant, som intet är av nödene, eller för något löst snack. Såsom Christus predikade väldeliga, och icke som de Skriftlärde, Matth. 7: 29.

V. 14. (c) Våre, rc.) Det är: de som i Creta äro Christne vordne, låt dem ock hjälpa till att befordra Evangelii framgång, därmed att de av sitt förråd hjälpa dem som du till mig avfärda skall.