EPISTEL TILL DE ROMARE.

1703RV Carl XII:s Bibel

ROMARNA, 1. CAPITLET

PAULUS hälsar de Romare, v. 1. Och tackar Gud för deras omvändelse och tro, v. 8. Säger sig hava åstundat komma till dem, att han ock måtte predika för dem Christi Evangelium, v. 9. Ty han skämmes icke därvid: efter det är en Guds kraft, allom till salighet som tro, v. 16. Därföre att däruti uppenbaras Guds rättfärdighet av trone, v. 17. Tager så uppå, och beviser att alle människor äro syndare, och under Guds vrede, v. 18. Först om Hedningarna, som hava övergivit Gud, och vänt sig till avgudar, v. 19. Och äro därföre av Gudi åter övergivne i all synd och orättfärdighet, v. 24.

I. Ingången, i vilken Paulus hälsar de Romare.

Rom 1:1. PAULUS, JESU Christi tjänare, kallad till Apostel, avskild * till Guds Evangelium:

* Ap. G. 9: 15. cap. 13: 2. Gal. 1: 15.

Rom 1:2. Vilket han tillförene utlovat haver genom sina Propheter i de helga Skrifterna, *

* 1. Mos. 3: 15. cap. 22: 18. cap. 26: 4. cap. 49: 10. 5. Mos. 18: 15. Ps. 132: 11. Esa. 4: 2. cap. 7: 14. cap. 9: 6. cap. 40: 10. Dan. 9: 24. Mich. 7: 20.

Rom 1:3. Om sin Son, den född är av Davids säd, efter köttet: *

* Matth. 1: 1. Luc. 1: 32. Ap. G. 2: 30. cap. 13: 23. 2. Tim. 2: 8.

Rom 1:4. Vilken är krafteliga bevisad * Guds Son, efter helighetenes Anda (a), genom uppståndelsen ifrå de döda*, JESUS Christus, vår HERRE:

* Joh. 10: 30, rc. Ebr. 1: 5. cap. 5: 5. * Ap. G. 13: 32, 33.

Rom 1:5. Genom vilken vi have fått nåd *, och Apostlaämbete, till att upprätta trones lydno *, ibland alla Hedningar, i hans Namn:

* Rom 12: 3. cap. 15: 15. 1. Cor. 15: 10. Eph. 3: 8. * Rom. 16: 26.

Rom 1:6. Ibland vilka I ock ären kallade av JESU Christo.

Rom 1:7. Allom dem som i Rom äro, Guds kärestom, kalladom heligom *. Nåd vare med eder, och frid av Gudi vårom Fader, och HERRANOM JESU Christo.

* 1. Cor. 1: 2. Eph. 1: 1.

II. Tackar Gud för deras tro; och säger sig åstunda predika dem Evangelium.

Rom 1:8. I förstone, tackar jag min Gud, genom JESUM Christum, för eder alla, att i hela världene talas om edra tro.

Rom 1:9. Ty Gud är mitt vittne, vilkom jag tjänar i minom anda, uti hans Sons Evangelio, att jag utan återvändo tänker på eder: *

* Eph. 1: 16. Phil. 1: 8.

Rom 1:10. Bedjandes alltid i mina böner, att jag dock någon tid måtte få en lyckosam väg, efter Guds vilja, till att komma till eder. *

* Rom. 15: 23. 1. Thess. 2: 18. cap. 3: 10.

Rom 1:11. Ty jag åstundar se eder, på det jag måtte någon andelig gåvo dela med eder, till att styrka eder;

Rom 1:12. Det är: Att jag samt med eder måtte få hugsvalelse * genom bägges våra tro, edra och mina.

* Rom. 15: 32.

Rom 1:13. Men jag vill icke dölja för eder, bröder, att jag haver ofta föresatt mig att komma till eder, ändock jag haver varit förhindrad allt härtill *: på det jag måtte ock någon frukt hava ibland eder, såsom ock ibland de andra Hedningar.

* Rom. 15: 22.

Rom 1:14. Jag är pliktig * både Greker och Barbarer (b), både visa och ovisa.

* 1. Cor. 9: 16. 2. Cor. 11: 28.

Rom 1:15. Därföre, så mycket mig står till görandes, är jag redebogen, att jag ock predikar eder Evangelium, som i Rom ären.

III. Beviser att den rätta rättfärdigheten kommer av trona.

Rom 1:16. Ty jag skämmes * icke vid Christi Evangelium: ty det är Guds kraft *, allom dem till salighet som tro: Judomen först, så ock Grekomen. *

* Ps. 40: 11. 2. Tim. 1: 8. * 1. Cor. 1: 18. * Ap. G. 13: 46.

Rom 1:17. Därföre att därutinnan varder Guds rättfärdighet (c) uppenbar *, av tro i tro * (d); som skrivet är: Den rättfärdige skall leva av tro. *

* Rom. 3: 21. * Phil. 3: 9. * Hab. 2: 4. Gal. 3: 11. Ebr. 10: 38.

IV. Klagar över människans ogudaktighet: och att ingen varder rättfärdig av Lagsens gärningar.

Rom 1:18. Ty Guds vrede av himmelen (e) varder uppenbar över alla människornas ogudaktighet och orättfärdighet, de där förhålla sanningena i orättfärdighet.

Rom 1:19. Ty det som förstås kan om Gud, är i dem uppenbart *: ty Gud haver dem det uppenbarat:

* Ap. G. 14: 15, rc. cap. 17: 24, rc.

Rom 1:20. Förty hans osynliga ting, både hans eviga kraft, och Gudom varder beskådad, när de besinnas av gärningarna *, nämliga av världenes skapelse: på det de måtte vara utan ursäkt.

* Ps. 19: 2, rc. Ps. 148: 3, rc. Ap. G. 14: 17. cap. 17: 26, 27.

Rom 1:21. Medan de förstodo Gud, och hava icke prisat honom som Gud, och ej heller tackat; utan vordo fåfängelige i sina tankar (f), och deras oförnuftiga hjärta är vordet mörkt. *

* Eph. 4: 17, 18.

Rom 1:22. Då de höllo sig för visa, äro de vordne dårar: *

* 1. Cor. 1: 20.

Rom 1:23. Och hava förvandlat dens oförgängeliga Guds härlighet uti ett beläte, efter den förgängeliga människones, och fåglars, och fyraföts, och krypande djurs liknelse. *

* 5. Mos. 4: 15. 2. Kon. 17: 29. Ps. 106: 20. Esa. 40: 18. Jer. 2: 11. Vish. 12: 24. Ap. G. 17: 29.

Rom 1:24. Därföre haver ock Gud övergivit * dem i deras hjärtans lustar, uti orenlighet, till att skäma sin lekamen inbördes:

* Ps. 81: 13. Ap G. 14: 16. 2. Thess. 2: 11.

Rom 1:25. Vilke förvandlat hava Guds sanning (g) i lögn; och hava ärat och dyrkat creaturet över Skaparen, vilken är välsignad evinnerliga: Amen.

Rom 1:26. Därföre haver Gud övergivit dem i skämliga lustar: ty deras kvinnor hava förvandlat den naturliga brukningena, uti den som är emot naturen. *

* 3. Mos. 18: 23. Eph. 5: 11, 12.

Rom 1:27. Sammaledes ock männerna hava övergivit den naturliga kvinnones brukning, och hava brunnit i sin lusta till varannan; man med man * bedrivit slemhet, och fått, som tillbörligit var, deras villos rätta lön i sig självom.

* 3. Mos. 18: 22.

Rom 1:28. Och såsom de intet aktade hava Gud i känslo, haver Gud övergivit dem i ett förkastat sinne (h), till att bedriva obekvämlig ting:

Rom 1:29. Uppfyllde med all orättfärdighet, boleri, arghet, girighet, ondsko; fulle med avund, mord, kiv, svek, vrånghet:

Rom 1:30. Örnatasslare, bakdantare, Guds hatare, våldsverkare, stolte, skrytare, illfundige, föräldromen olydige:

Rom 1:31. Oförnuftige, trolöse, utan kärlek till sina egna, oförsonlige, obarmhärtige.

Rom 1:32. Vilke, ändå de Guds rättviso veta, att de som sådant göra, äro värde döden, likväl göra de det icke allenast, utan ock hålla med dem som det göra. *

* Ose. 7: 3.

V. 4. (a) Helighetenes Anda) Den H. Ande gavs efter Christi himmelsfärd. Alltså helgar han de Christna, och förklarar Christum i hela världene, att han är Guds son med all makt, genom ord, under, och tecken.

V. 14. (b) Barbarer) Så kallade de Greker all främmande folk. Se till Apostl. G. 28: 2.

V. 17. (c) Guds rättfärdighet) Är den rättfärdighet som för Gudi gäller.

(d) Av tro i tro) Det är: Av den begynte svaga tron till en starkare: ty tron är intet stilla.

V. 18. (e) Av himmelen) Det varder av himmelen uppenbarat, eljes visste hela världen där intet av: att ingen människa är from för Gud, utan allesamman ogudaktige, syndare, och orättfärdige; det är vredenes barn, rc. Bese c. 3: 10 Och om de än något veta eller höra av Gud, äro de dock så onde, att de honom varken tacka eller tjäna: därav måste de till straff falla uti allahanda laster.

V. 21. (f) I sina tankar) Var tron icke är, där faller förnuftet ifrå det ena till det andra, till dess det alldeles varder förblindat i sitt begrundande: såsom självvise och spissfundige huvud hända plägar.

V. 25. (g) Förvandlat hava Guds sanning) Det är: Av den sanna Guden hava de gjort sig avgudar.

V. 28. (h) Övergivit dem i ett förkastat sinne) Ambros. Tradere, non est incitare aut immittere: sed permittere, ut quæ desideriis concepere, adjuti â diabolo, opere expleant. Chrysost. hom. 3. in hanc Epist. Sicut Rex subducens se bello, tradit exercitum sum hostibus, non effectivè, sed subtrahendo sum auxilium. Theophylactus in hunc locum. Tradidit, est pro permisit, dimisit, quemadmodum medicus succurrens laboranti, deinde videns ipsum inordinate inepteque se gerentem, haudque diætæ observantem, & immorigerum sibi, tradit eum ut vehementius ægrotet; pro eo quod est, deserit eum, & permittitut suæ voluntati indulgens, â morbo minimè relevetur. Så talar ock Gud själv Ps. 81: 13. och Paulus i Ap. G. 14: 16.

ROMARNA, 2. CAPITLET

SEDAN beviser han detsamma om dem, som i utvärtes måtto synas fromme och ostraffelige, att ändock de synas frommare än andre, så att de ock fördöma andra; så äro de därföre intet ursäktade: utan efter de likväl begära eller göra hemliga, det som de döma andra före, så äro de sammaledes under Guds vrede och Lagsens förbannelse, v. 1. Och oansett icke alle hava Guds Lag beskriven såsom Judarna, så veta de likväl av naturen någorlunda Lagen, och skola fördenskull därefter dömas, v. 11. Men Judarna som hava Guds beskrivna Lag, rc. och dock överträda henne, skola efter Lagen dömde varda, v. 17.

I. De som synas fromme och döma andra, äro ock syndare.

Rom 2:1. DÄRFÖRE äst du utan ursäkt, o människa, eho du äst som dömer. Ty i det samma du dömer en annan, fördömer du dig själv *, efter du, som dömer, gör detsamma .

* 2. Sam. 12: 5. 1. Cor. 4: 5.

Rom 2:2. Men vi vete, att Guds dom är efter sanningen, över dem som sådana göra.

Rom 2:3. Och menar du, o människa, som dömer dem som sådana göra, och gör detsamma, att du skalt undfly Guds dom?

Rom 2:4. Eller föraktar du hans godhets, tålsamhets (a), och långmodighets (b) rikedom, icke förståndandes, att Guds mildhet leder dig till bättring? *

* Esa. 30: 18. 2. Pet. 3: 9, 15.

Rom 2:5. Utan efter dina hårdhet, och obotfärdiga hjärta, samkar du dig självom vrede, på vredenes * och Guds rättvisa doms uppenbarelses dag;

* 5. Mos. 32: 35. Rom. 9: 22.

Rom 2:6. Vilken skall vedergälla varjom och enom efter hans gärningar; *

* Joh. 34: 11. Ps. 62: 13. Jer. 17: 10. cap. 32: 19. Matth. 16: 27. Rom. 14: 12. 1. Cor. 3: 8. 2. Cor. 5: 10. Uppenb. 22: 12.

Rom 2:7. Dem väl, som med tålamod i goda gärningar, söka pris och ära, och oförgängeligit väsende, ett evigt liv.

Rom 2:8. Men dem som enträtne äro, och icke vilja lyda sanningene *, utan lyda orätthetene, ogunst och vrede;

* Ose 4: 4. 2. Thess. 1: 8.

Rom 2:9. Bedrövelse och ångest över var och en människos själ, som illa gör: Judens först, så ock Grekens.

Rom 2:10. Men härlighet, och ära, och frid varjom och enom som gott gör: Juden först, så ock Greken.

II. Hedningarna varda dömde efter naturlig Lag.

Rom 2:11. Ty Gud ser icke efter personen. *

* 5. Mos. 10: 17. 2. Chrön. 19: 7. Job 34: 19. Ap. G. 10: 34. Gal. 2: 6. Eph. 6: 9. Col. 3: 25. 1. Pet. 1: 17.

Rom 2:12. Ty alle de som utan Lag syndat hava, de varda ock utan Lag förtappade: och alle som uti Lagen hava syndat, de varda med Lagen dömde:

Rom 2:13. Ty icke äro Lagsens hörare rättfärdige för Gudi, utan Lagsens görare (c) skola varda rättfärdigade . *

* Matth. 7: 21. 1. Joh. 3: 7. Jac. 1: 22, 25.

Rom 2:14. Ty när Hedningarna, som icke hava Lagen, göra av naturen (d) det Lagen innehåller, så äro desse, ändock de icke hava Lagen, sig självom en Lag:

Rom 2:15. Vilke bevisa Lagsens verk vara skrivet i deras hjärtan, där deras samvet bär dem vittne, och deras tankar, som sig inbördes anklaga, eller ock ursaka. (e)

Rom 2:16. På den dagen när Gud människornas lönligheter döma * skall, genom JESUM Christum, efter mitt Evangelium.

* Matth. 25: 31. Ap. G. 17: 31. 1. Cor. 4: 5.

III. Judarna skola dömas efter Guds beskrivna Lag.

Rom 2:17. Se, du kallas en Jude, och förlåter dig på Lagen, och berömmer dig av Gudi: *

* Joh. 8: 33, 41.

Rom 2:18. Och vetst hans vilja: och efter du äst undervister i Lagen, prövar du vad bäst är;

Rom 2:19. Och betröster dig vara en ledare dem som blinde äro, och dem ett ljus, som i mörkret äro;

Rom 2:20. Dårars Tuktomästare, enfaldiges Lärare, som haver formen till kunskapen och sanningen i Lagen.

Rom 2:21. Därföre du, som lärer en annan, lärer du icke dig självan? * Du som predikar att man skall icke stjäla, stjäl du?

* Ps. 50: 16. Matth. 23. cap.

Rom 2:22. Du säger att man skall icke göra hor, gör du hor? Du som stygges vid avgudar, berövar (f) du det Helga?

Rom 2:23. Du som berömmer dig av Lagen *, vanhedrar du Gud med Lagsens överträdning?

* Rom. 9: 4.

Rom 2:24. Ty för edra skull varder Guds Namn försmädat ibland Hedningarna, såsom skrivet är. *

* 2. Sam. 12: 14. Esa. 52: 5. Hes. 36: 20, 23.

Rom 2:25. Ty omskärelsen är väl nyttig, om du håller Lagen: men äst du Lagsens överträdare, så är din omskärelse vorden en förhud.

Rom 2:26. Om nu förhuden (g) håller Lagsens rättfärdighet, mån icke hans förhud bliva räknad för omskärelse?

Rom 2:27. Och skall icke den förhud av naturen, som fullkomnar Lagen, döma dig, som genom bokstaven och omskärelsen bryter Lagen?

Rom 2:28. Ty den är icke Jude, som utvärtes är det *; ej heller är det omskärelse, som utvärtes är i köttet:

* Joh. 8: 39. Rom. 9: 7. Gal. 6: 15.

Rom 2:29. Utan den är Jude, som invärtes är det, och omskärelse är av hjärtat *, i Andanom (h), och icke uti bokstavenom (i); vilkens pris icke är av människom, utan av Gudi. *

* 5. Mos. 10: 16. cap. 30: 6. Jer. 4: 4. Col. 2: 11. * Phil. 3: 2, 3.

V. 4. (a) Långmodighets) Långmodighet är, att man långsamt vredgas, och straffar orätt.

(b) Tålsamhet) Är en dygd då man lider det ont är, till liv, gods eller äro, evad det sker med rätto, eller icke.

V. 13. (c) Utan de som äro Lagsens görare, rc.) Se till 3. Mos. 18: 5.

V. 14. (d) Av naturen) Naturlig Lag är: Allt det du vilt dig skall göras eller fördrag havas av enom androm, det gör ock du, och hav fördrag enom androm: uti vilko hela Mose Lag begripen är. Såsom Christus säger, Matth. 7: 12. Av vilken Lag Hedningarna ock icke mer göra än utvärtes gärningar, såsom Judarna av Mose Lag.

V. 15. (e) Tankar som sig inbördes anklaga, eller ock ursäkta) Tankarna som uti Hedningarnas hjärtan uppstiga, bevisa att de icke alldeles äro utan Lag: ty endels förklagar deras samvet och deras gärningar, att de äro onda och olovliga; endels ursäktar och försvarar dem, emedan de äro de goda och lovliga.

V. 22. (f) Berövar) Gudi hörer äran till; den beröva honom all verkhelgon.

V. 26. (g) Förhuden) Förhud kallar Paulus Hedningarna, efter de icke voro omskurne som Judarna.

V. 29. (h) I Andanom) Ande heter det Gud verkar i människone, över naturen.

(i) Bokstav) Heter allt det människan kan göra av sig själv, utan andan.

ROMARNA, 3. CAPITLET

DETSAMMA beviser han om Judarna: att ändock de hade den förmånen framför Hedningarna, att dem voro betrodde Guds ord och löfte, v. 1. Så hade de likväl för Gudi allsingen fördel: utan voro syndare för honom, så väl som Hedningarna, v. 9. Införer så därav, att ingen kan av Lagsens gärningar varda rättfärdig, v. 20. Utan allena av Guds nåd, genom den förlossning som skedd är i Christo JESU, och genom trona på honom, v. 21. rc.

I. Judarna hava väl någon fördel för Hedningarna.

Rom 3:1. VAD fördel hava då Juden? Eller vad är omskärelsen nyttig?

Rom 3:2. I alla måtto mycket. Först, att dem haver varit betrodda Guds ord. *

* 5. Mos. 4: 7, 8. cap. 31: 24, 25. Jos. 24: 26. Esa. 30: 8. Jer. 30: 2. Rom. 2: 18. cap. 9: 4.

Rom 3:3. Ty vad, om somliga hava otrogne varit *? Skulle deras otro göra Guds trohet om intet? *

* Ebr. 4: 2. * 4. Mos. 23: 19. Rom. 9: 6. 2. Tim. 2: 13.

Rom 3:4. Bort det. Vare hellre Gud sannfärdig *, och var människa en ljugare * (a); såsom skrivet är: På det du bliver rättfärdigad i din ord, och övervinner när du dömes. *

* Joh. 3: 33. * Ps. 62: 10. Ps. 116: 11. * Ps. 51: 6.

Rom 3:5. Men om vår orättfärdighet prisar Guds rättfärdighet; vad vilje vi säga? Är då Gud orättfärdig som låter vreden komma uppå? Jag talar efter människosätt;

Rom 3:6. Bort det: ty huru kunde Gud då döma världena? *

* 1. Mos. 18: 25. Job. 8: 3. cap. 34: 17.

Rom 3:7. Ty om Guds sanning vorde yppare (b) av mine lögn, honom till pris, hvi skulle jag då ännu dömas som en syndare?

Rom 3:8. Och icke hellre göra, såsom vi vardom försmädde, och som någre säga, att vi skole säga: Låt oss göra ont, på det där kommer gott av? Vilkas fördömelse är all rätt.

II. Men för Gud äro de både syndare.

Rom 3:9. Huru är då därom? Have vi någon fördel för dem? Allsingen. Ty vi have det nu bevisat, att både Judar och Greker äro alle under synd: *

* Gal. 3: 22.

Rom 3:10. Som skrivet står: Den är icke till som rättfärdig är; icke en. *

* Ps. 14: 3. Ps. 53: 4.

Rom 3:11. Ingen är förståndig; ingen är som söker Gud.

Rom 3:12. Alle hava avvikit; allesamman äro onyttige vordne: ingen är som gott gör; icke till en.

Rom 3:13. Deras strupe är en öppen grav; deras tungor bruka de till svek *; huggormaetter är under deras läppar. *

* Ps. 5: 10. * Ps. 140: 3, 4.

Rom 3:14. Deras mun är full med bannor och bitterhet. *

* Ps. 10: 7.

Rom 3:15. Deras fötter snare till att utgjuta blod. *

* Ords. 1: 16. Esa. 59: 7.

Rom 3:16. Förtryckelse och vedermöda i deras vägar;

Rom 3:17. Och fridsens väg veta de icke.

Rom 3:18. Gudsfruktan är icke för deras ögon. *

* Ps. 36: 2.

Rom 3:19. Men vi vete, att allt det Lagen säger, det säger hon till dem som under Lagen äro; att var och en mun skall tillstoppas *, och all världen skall för Gudi brottslig varda:

* Hes. 16: 63.

III. Och kunna intet av Lagsens gärningar varda rättfärdige; utan det måste ske genom trona på Christum.

Rom 3:20. Därföre att intet kött (c) kan av Lagsens gärningar varda rättfärdigt för honom *: ty av Lagen känner man syndena.*

* Gal. 2: 16. * Rom. 7: 7.

Rom 3:21. Men nu är Guds rättfärdighet * utan Lagen uppenbar vorden, bevittnad av Lagen och Propheterna: *

* 1. Mos. 15: 6. Esa. 53: 11. Jer. 23: 6. Ap. G. 15: 10, 11. Rom. 1: 17. * Joh 5: 46. Ap. G. 26: 22.

Rom 3:22. Nämliga, Guds rättfärdighet, som kommer genom JESU Christi tro, till alla, och över alla dem som tro. Ty här är ingen åtskillnad; *

* Rom. 10: 12. Gal. 3: 28. Col. 3: 11.

Rom 3:23. Ty alle hava syndat * (d), och fattas Guds ära:

* Rom. 11: 32. Gal. 3: 22.

Rom 3:24. Och varda rättfärdige utan förskyllan, av hans nåd *, genom förlossningen i Christo JESU: *

* Eph. 2: 8. Tit. 3: 5, 7. * Matth. 20: 28. Eph. 1: 7. 1. Tim. 2: 6. 1. Pet. 1: 18, 19.

Rom 3:25. Vilken Gud haver satt för en Nådastol, genom trona i hans blod *, i vilko han bevisar sina rättfärdighet, i thy att han förlåter de synder *, som förra skedde äro, genom Guds tålamod; *

* Col. 1: 20. Ebr. 4: 16. * Ap. G. 13: 38, 39. 2. Cor. 15: 19. 1. Joh. 2: 2. cap. 4: 10. * Ap. G. 17: 30.

Rom 3:26. Till att bevisa i denna tiden sina rättfärdighet: på det han skall vara rättfärdig, och göra den rättfärdigan, som är av JESU tro.

Rom 3:27. Var är då berömmelsen? Hon är utelykt. Med vad Lag? Med gärningarnas? Nej; utan med trones Lag.

Rom 3:28. Så hålle vi nu det, att människan varder rättfärdig av trone, utan Lagsens gärningar. *

* Gal. 2: 16.

Rom 3:29. Eller är Gud allenast Judarnas Gud? Är han ock icke Hedningarnas Gud? Jo visserliga, ock Hedningarnas.

Rom 3:30. Efter det en Gud är, som gör omskärelsen rättfärdig av trone, och förhudena genom trona.

Rom 3:31. Göre vi då Lagen om intet med trone? Bort det; utan vi upprättom (e) Lagen.

V. 4. (a) Ljugare) Gud håller visst; men den som på människor förlåter sig, han faller.

V. 7. (b) Vorde yppare) David säger: Dig allena haver jag syndat, och illa gjort för dig: på det du bliver sann uti din ord, och vinner då du dömes, rc. Detta lyder, såsom man skulle synda, på det Guds rättfärdighet måtte därav beprisas, såsom S. Paulus ock här införer, efter de falska Apostlars mening, och är dock intet så. Utan vi skole bekänna synden, den Gud skyllar oss före, på det han må finnas rättfärdig och rättvis uti sin ord. Men om denna bekännelsen träta de verkhelige med Gud, och vela icke att deras gärningar skola vara synd: utan Gud måste vara dem en lögnare, och varda dömd av dem. Så vill nu Paulus icke, att synden prisar Gud, eljes vore bätter synda än göra väl; utan att syndernas bekännelse prisar honom och hans nåd. Alltså bliver Gud sannfärdig, och alle människor lögnaktige, som det intet vilja bekänna. Och deras otro gör intet Guds trohet om intet: ty han vinner dock likväl, och bliver sannfärdig.

V. 20. (c) Kött) Tags här för människo.

V. 23. (d) Ty alle hava syndat) Märk här, då han säger: Alle äro syndare; det är huvudstycket i denna Epistelen, och i hela Skriftene, att allt är synd, det genom Christi blod i trone icke rättfärdigat varder. Därföre fatta denna texten väl. Ty härmed nederläggs alla gärningars förtjänst och berömmelse, som S. Paulus här säger; och bliver allena blotta Guds nåd.

V. 31. (e) Upprättom) I de måtto upprättas eller fullgörs Lagen genom trona: att med trone varder människan rättfärdig, och gör sedan av ett gott hjärta vad Lagen bjuder.

ROMARNA, 4. CAPITLET

DETTA beviser han nu yttermera: först av Abrahams exempel, att så är han rättfärdig vorden, nämliga av trone, v. 1. Sedan av Konung Davids vittnesbörd, som ock sätter vår salighet uti syndernas förlåtelse, v. 6. Till det tredje därav: att Abraham vart rättfärdig, förr än han blev omskuren, eller fick någon Lag, v. 9. Till det fjärde: att Abraham bekom löftet genom trones rättfärdighet, v. 13. Och till det sista: att det må vara av nåd, och dess vissare, v. 16. Sedan beskriver han trones egenskap av Abrahams tro, att hon är en viss förlåtelse på Guds löfte, ehuru omöjelige de synas för vår ögon, v. 18. Och sådant lämpas på andra, v. 23.

I. Trones rättfärdighet bevises av Abrahams exempel, rc.

Rom 4:1. VAD säge vi då vår fader * Abraham efter köttet hava funnit?

* Esa. 51: 2.

Rom 4:2. Ty om Abraham är rättfärdig vorden av gärningarna, så haver han en berömmelse; men icke för Gudi.

Rom 4:3. Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gudi, och det vart honom räknat till rättfärdighet. *

* 1. Mos. 15: 6. Gal. 3: 6. Jac. 2: 23.

Rom 4:4. Men honom som verkar, varder lönen icke räknad av nåd, utan av plikt. *

* Rom. 11: 6.

Rom 4:5. Men honom som icke verkar, utan tror på honom som den ogudaktiga gör rättfärdigan, hans tro varder räknad till rättfärdighet.

Av Davids vittnesbörd.

Rom 4:6. Såsom ock David säger, att saligheten är dens människos, vilko Gud tillräknar rättfärdighetena, utan gärningar.

Rom 4:7. Salige äro de som deras orättfärdigheter äro förlåtna, och deras synder äro överskylda. *

* Ps. 32: 1, 2.

Rom 4:8. Salig är den man, som Gud icke tillräknar synd.

Därav att Abraham vart rättfärdig för omskärelsen.

Rom 4:9. Mån nu denna saligheten allenast vara kommen över omskärelsen, eller ock över förhudena? Vi säge ju, att Abrahe vart tron räknad till rättfärdighet.

Rom 4:10. Huru blev hon då honom tillräknad? När han var i omskärelsen, eller när han var i förhudene? Icke i omskärelsen, utan i förhudene.

Rom 4:11. Och han tog omskärelsens tecken * för ett insegel till trones rättfärdighet, vilka han hade i förhudene (a): att han skulle vara allas deras fader som i förhudene tro *, att rättfärdighet skulle ock dem tillräknad varda:

* 1. Mos. 17: 11. * Gal. 3: 7.

Rom 4:12. Desslikes ock omskärelsens fader, icke dem allenast som äro av omskärelsen, utan ock dem som vandra i trones fotspår, som var i vår faders Abrahams förhud.

Rom 4:13. Ty det löftet, att han skulle varda världenes arvinge *, är icke skett Abrahe eller hans säd, igenom Lagen, utan igenom trones rättfärdighet. *

* 1. Mos. 17: 2. * cap. 15: 6. Gal. 3: 18.

Rom 4:14. Ty om de av Lagen, äro arvingar, så är tron fåfäng vorden, och löftet är blivit om intet.

Rom 4:15. Ty Lagen kommer vrede åstad *: ty där ingen Lag är, där är icke heller överträdelse. *

* 1. Cor. 15: 56. * Joh. 15: 22. Rom. 3: 20. cap. 5: 13, 20. cap. 7: 8, 10.

Rom 4:16. Därföre är det av trone, att det skall vara efter nåd, på det löftet måtte fast bliva allo sädene (b); icke honom allenast som är av Lagen, utan ock honom som är av Abrahams tro, vilken är allas våra fader: *

* Gal. 3: 16, 18, 28, 29.

Rom 4:17. Som skrivet är: Jag haver satt dig till en fader för mång folk *; för Gudi, den han trott haver, vilken de döda gör levande, och kallar de ting som icke äro, likasom de voro.

* 1. Mos. 17: 5.

II. Abrahams tros egenskap beskrives.

Rom 4:18. Vilken trodde emot hoppet, på hoppet, att han skulle varda mång folks fader, efter det, som sagt var: Så skall din säd vara. *

* 1. Mos. 15: 4, 5. Ebr. 11: 12.

Rom 4:19. Och han vart icke svag i trone, och aktade icke sin allaredo döda kropp: ty han var när hundrade åra gammal; ej heller Saras dödaktiga kved. *

* 1. Mos. 17: 17. cap. 18: 11.

Rom 4:20. Ty han tvivlade intet på Guds löfte med otro; utan vart stark i trone *, givandes Gudi ärona. (c)

* Ebr. 11: 17, 18.

Rom 4:21. Och var fullviss därpå, att den som lovade, han var ock mäktig det att hålla. *

* Ps. 115: 3. Luc. 1: 37.

Rom 4:22. Därföre var det ock räknat honom till rättfärdighet.

Och lämpas på alla.

Rom 4:23. Så är detta icke allenast skrivet * för hans skull, att honom tillräknat vart:

* Rom. 15: 4.

Rom 4:24. Utan ock för våra skull, vilkom det skall tillräknas, när vi trom på honom, som vår HERRA JESUM uppväckte ifrå de döda: *

* Ap. G. 2: 24, 32.

Rom 4:25. Vilken för våra synders skull är utgiven *; och för våra rättfärdiggörelses skull uppväckt. *

* Rom. 8: 32. 1. Joh. 1: 7. cap. 2: 2. * 1. Cor. 15: 17.

V. 11. (a) Förhudene) Abraham vart rättfärdig i trone, förr än han omskuren vart, 1. Mos. 15: 6. Att ju nåden måste vara förr än gärningarna.

V. 16. (b) Allo sädene) Både Judom och Hedningom: ty Hedningarna som tro, äro så väl Abrahams säd som Judarna.

V. 20. (c) Givandes Gudi ärona) Den som tror Gudi, han giver honom hans äro, att han är sannfärdig, allsmäktig, vis, god, rc. och så uppfyller tron de första try buden, och gör människona rättfärdiga för Gud, och det är då den rätta Gudstjänsten.

ROMARNA, 5. CAPITLET

NÄR Paulus så haver bevist att alle människtor äro syndare, och kunna icke igenom Lagen varda rättfärdige; utan av Guds nåd genom trona på Christum: beskriver han vidare vad nytto och frukt denna trones rättfärdighet haver med sig; nämliga, frid och fri tillgång hos Gud; hopp om den tillstundande härligheten; berömmelse uti bedrövelsen; den Heliga Andas delaktighet, rc. v. 1. Sedan gör han en skön förliknelse emellan Christum och Adam: att såsom synd och döden äro komne i världena genom Adam, så äro nåd och liv komne genom Christum, v. 12. rc.

I. Vad frukt och nytta trones rättfärdighet haver med sig.

Rom 5:1. MEDAN vi nu rättfärdige vordne äro av trone, have vi frid med Gud, genom vår HERRA JESUM Christum; *

* Eph. 2: 13, 14.

Rom 5:2. Genom vilken vi have ock tillgång * i trone till denna nåd, som vi uti ståm, och berömmom oss, i Guds härlighets hopp.

* Joh. 10: 9. cap. 14: 6. Eph. 2: 18. cap. 3: 12. Ebr. 10: 19.

Rom 5:3. Men icke det allenast: utan vi berömmom oss ock i bedrövelserna *; vetandes, att bedrövelse gör tålamod; *

* Phil. 1: 29. * Jac. 1: 3.

Rom 5:4. Och tålamod förfarenhet; och förfarenheten hopp:

Rom 5:5. Men hoppet låter icke komma på skam: ty Guds kärlek är utgjuten i vår hjärta, genom den Helga Anda, som oss given är.

Rom 5:6. Ty Christus, den stund vi ännu svage vorom efter tiden, haver lidit döden för de ogudaktiga. *

* Eph. 2: 1. Col. 2: 13. Ebr. 9: 15. 1. Pet. 3: 18.

Rom 5:7. Ty näppliga vill någor dö för en rättfärdig: ty för den gode torde tilläventyrs ock någor dö.

Rom 5:8. Men Gud beprisar sin kärlek till oss, att Christus är död för oss, när vi ännu vore syndare. *

* Joh. 15: 13.

Rom 5:9. Så varde vi ju mycket mer frälste genom honom ifrån vredene *, efter vi nu äre rättfärdige gjorde i hans blod.

* 1. Thess. 1: 10.

Rom 5:10. Ty om vi vordom förlikte * med Gudi, genom hans sons död, den stund vi vorom ovänner *: mycket mer skolom vi, efter vi förlikte ärom, varda salige genom hans liv.

* 2. Cor. 5: 18. * Col. 1: 21, 22.

Rom 5:11. Men icke allenast det: utan vi berömmom oss ock av Gudi (a), genom vår HERRA JESUM Christum, genom vilken vi nu förlikningen fått have.

II. Förliknelse emellan Adam och Christum.

Rom 5:12. Därföre, såsom igenom ena människo är synden kommen i världen *, och genom syndena döden *; och är så döden kommen över alla människor, efter de alle syndat hava.

* 1. Mos. 3: 6. * cap. 2: 17. Rom. 6: 23. 1. Cor. 15: 21.

Rom 5:13. Ty synden var i världene allt intill Lagen: men där ingen Lag är, där tillräknas icke synden. *

* Rom. 4: 15.

Rom 5:14. Utan döden regnerade allt ifrån Adam intill Mosen; över dem ock, som icke hade syndat i Adams överträdelses liknelse, vilken är hans förebild (b) som tillkommande var. *

* 1. Cor. 15: 22, 45.

Rom 5:15. Men det haver sig icke så med gåvone, som med syndene: ty om igenom dens enas synd äro månge döde; så är mycket mer Guds nåd, och gåvan genom nåden som var ens människos, JESU Christi, mångom rikeliga vederfaren.

Rom 5:16. Och gåvan är icke såsom det där kom igenom den ene, som syndade, ty domen är kommen av en, till fördömelse; men nådegåvan av många synder, till rättfärdighet.

Rom 5:17. Ty om döden regnerade för ens synds skull igenom en (c); mycket mer skola de som undfå nådenes och rättfärdighetenes gåvos ymnighet, regnera i livena genom en, JESUM Christum.

Rom 5:18. Ty såsom för ens synds skull, är fördömelse kommen över alla människor *; så kommer ock igenom ens rättfärdighet livsens rättfärdning över alla människor.

* Rom. 6: 23.

Rom 5:19. Ty såsom för ene människos (d) olydno äro månge vordne syndare; så varda ock för ens lydnos skull, månge rättfärdige.

Rom 5:20. Men Lagen är härmed inkommen *, att synden skulle överflöda: men där synden överflödde, där överflödde då nåden mycket mer: *

* Rom. 7: 8. Gal. 3: 19. * Luc. 7: 47.

Rom 5:21. På det, att såsom synden haver regnerat till döden, så skulle ock nåden regnera genom rättfärdighetena till evinnerligit liv, genom JESUM Christum vår HERRA.

V. 11. (a) Av Gudi) Att Gud hörer oss till, och vi honom, och havom allt gott menligit med honom i all förtröstning.

V. 14. (b) Förebild) Såsom Adam med sine synd, utan vår skull haver fördärvat oss: så haver ock Christus med sine rättfärdighet, utan vår förtjänst gjort oss saliga.

V. 17. (c) Igenom en) Märk, att han talar här om arvsynden, som kommen är av Adams olydno, av vilko allt det i oss är, är syndeligit.

V. 19. (d) För ene människos) Såsom Adams synd är vorden vår egen, så är ock Christi rättfärdighet vorden vår egen.

ROMARNA, 6. CAPITLET

 NÄR Apostelen så haver låtit se vad frukt och nytta trones rättfärdighet haver med sig, lärer han dem som således genom trona äro rättfärdige vordne, att de icke mer skola leva syndene, vilko de äro döde blevne: utan förmanar dem att leva Gudi uti ett nytt leverne, och beflita sig om alla goda gärningar; det han med synnerlig skäl här driver och bevisar, v. 1.

I. Huru de skola leva som äro rättfärdige vordne.

Rom 6:1. VAD vilje vi då säga? Skole vi bliva i syndene, på det nåden skall överflöda?

Rom 6:2. Bort det: vi som äre döde ifrå syndene, huru skulle vi ännu leva i henne?

Rom 6:3. Veten I icke, att alle vi som äre döpte till Christum JESUM *, vi äre döpte till hans död? (a)

* Gal. 3: 27.

Rom 6:4. Så äre vi ju begravne med honom, genom dopet *, i döden: att såsom Christus är uppväckt ifrå de döda *, genom Fadrens härlighet, så skole ock vi vandra i ett nytt leverne. *

* Col. 2: 12. * 1. Cor. 6: 14. * Eph. 4: 22, 23, 24. Col. 3: 10. 1. Pet. 2: 1. cap. 4: 2.

Rom 6:5. Ty om vi äre vordne inplantade med honom i hans döds liknelse, så skole vi ock varda i hans uppståndelses liknelse: *

* Rom. 8: 11. Phil. 3: 10, 11.

Rom 6:6. Detta vetandes, att vår gamla människa är korsfäst med honom *; på det att syndakroppen skall varda om intet, att vi icke härefter skole tjäna syndene.

* Gal. 5: 24.

Rom 6:7. Ty den som döder är, han är rättfärdigad ifrå syndene. (b) *

* 1. Pet. 4: 1.

Rom 6:8. Äre vi nu döde med Christo, så tro vi, att vi ock skole leva med honom: *

* 2. Tim. 2: 11.

Rom 6:9. Vetandes, att Christus som ifrå de döda uppväckt är, dör intet mer: döden får intet mer makt över honom. *

* Uppenb. 1: 18.

Rom 6:10. Ty det han blev död, blev han syndene död en gång *: men det han lever, lever han Gudi.

* Ebr. 9: 27, 28. 1. Pet. 2: 24.

Rom 6:11. Så håller ock I eder därföre, att I ären döde syndene, men leven Gudi, genom Christum JESUM, vår HERRA.

II. Förmaning att taga sig vara för synden.

Rom 6:12. Så låter nu icke syndena regnera (c) i edar dödeliga lekamen, så att I henne lyden uti hennes lustar.

Rom 6:13. Och giver icke heller syndene edra lemmar till orättfärdighetenes vapen: utan giver eder själva Gudi *, likasom de där äro levande ifrå de döda; och edra lemmar Gudi, till rättfärdighetenes vapen.

* Luc. 1: 74. Rom. 12: 1. Gal. 2: 20. 1. Pet. 4: 2.

Rom 6:14. Ty synden skall icke regnera över eder: efter I ären icke under Lagen, utan under nådene. (d)

Rom 6:15. Huru då? Skole vi synda, medan vi äre icke under Lagen *, utan under nådene? Bort det.

* 1. Cor. 9: 21. Gal. 2: 18, 19.

Rom 6:16. Veten I icke att vem I given eder för tjänare till att lyda, hans tjänare ären I, som I lydige ären *; evad syndenes, till döden, eller lydnones, till rättfärdighetena?

* Joh. 8: 34. 2. Pet. 2: 19.

Rom 6:17. Men lovad vare Gud, att I haven varit syndenes tjänare, och ären dock av hjärtat lydige vordne, uti den lärdoms form, som I ären antvardade.

Rom 6:18. Men nu, medan I ären friade ifrå syndene, ären I rättfärdighetenes tjänare vordne. *

* Joh. 8: 32. 1. Pet. 2: 16.

Rom 6:19. Jag talar härom efter människors sätt, för edart kötts skröplighets skull; ty likasom I haven givit edra lemmar att tjäna orenlighetene, och orättfärdighetene till orättfärdighet: så giver ock nu edra lemmar att tjäna rättfärdighetene till helgelse.

Rom 6:20. Ty då I voren syndenes tjänare, då voren I fri ifrå rättfärdighetene.

Rom 6:21. Vad frukt haden I då av det, där I nu blygens vid? Ty till sådant är döden ändalykten. *

* Rom. 7: 5.

Rom 6:22. Men nu, medan I ären fri vordne ifrå syndene, och vordne Guds tjänare, haven I edor frukt till helgelse; och till ändalykt, evinnerligit liv.

Rom 6:23. Ty syndenes lön är döden *; men Guds gåva är evigt liv, genom Christum JESUM, vår HERRA. *

* 1. Mos. 2: 17. Jac. 1: 15. * Rom. 5: 12, 18. 1. Cor. 15: 21.

V. 3. (a) Döpte till hans död) Att vi ock såsom han dö skolom: ty vi dö icke alldeles ifrå syndene förr än köttet dör ock lekamliga.

V. 7. (b) Rättfärdigad ifrå syndene) Det är: fri ifrå syndene.

V. 12. (c) Regnera) Märk, att heliga människor hava ännu ond lusta, den de dock icke efterfölja.

V 14. (d) Under nådene) Så länge nåden regerar, bliver samvetet fritt, och tvingar synden uti köttena. Men där nåden icke är, regerar synden; och Lagen fördömer samvetet.

ROMARNA, 7. CAPITLET

APOSTELEN bevisar än, att de som genom Christum äro friade ifrå Lagen, och rättfärdige vordne, skola leva Christo uti ett nytt leverne: såsom en kvinna som haver mist sin förra man, och haver fått en annan, hon måste sedan leva efter hans sinne, v. 1. Därhos beskriver han vad Lagsens ämbete är, nämliga, uppenbara och straffa synden, rc. v. 7. Och till det tredje, den strid som är emellan andan och köttet, medan en lever här på jordene. Och allt detta framställer han i sig själv, eller i sitt eget exempel, v. 14.

I. Vises vår frihet ifrå Lagen, med liknelse utav en kvinno som är enom man begiven.

Rom 7:1. VETEN I icke, bröder, (ty jag talar med dem som Lagen veta,) att Lagen regnerar över människona, så länge hon lever?

Rom 7:2. Ty en kvinna som i mans våld är, så länge mannen lever, är hon bunden till Lagen: men om mannen dör, så bliver hon lös ifrå mansens Lag. *

* 1. Cor. 7: 2, 10, 39.

Rom 7:3. Alltså, om hon bliver en annan mans, medan hennes man lever, då varder hon kallad en horkona *: men dör mannen, så är hon fri ifrå Lagen, att hon icke varder en horkona, om hon bliver en annan mans.

* Matth. 5: 32.

Rom 7:4. Så ären ock I, mine bröder, dödade ifrå Lagen * (a), genom Christi lekamen: att I skolen bliva ens annans, nämliga, hans, som är uppstånden ifrå de döda, på det vi skole bära Gudi frukt.

* Rom. 8: 2. Gal. 2: 19, 20. cap. 5: 18.

Rom 7:5. Ty då vi vorom i köttet, då voro de syndiga begärelser, genom Lagen, verkande i våra lemmar, till att bära dödenom frukt. *

* Rom. 6: 21.

Rom 7:6. Men nu äre vi friade ifrå Lagen; döde ifrå henne, som oss hölt fångna: så att vi skole tjäna uti Andans nya väsende, och icke uti bokstavens gamla väsende. *

* 2. Cor. 3: 6, 7.

II. Lagsens ämbete är: uppenbara synden.

Rom 7:7. Vad vilje vi då säga? Är Lagen synd? Bort det: men syndena kände jag icke, utan genom Lagen *: ty jag hade intet visst av begärelsen, hade icke Lagen sagt: Du skalt icke begära. *

* Rom. 3: 20. * 2. Mos. 20: 17. 5. Mos. 5: 21.

Rom 7:8. Men synden, som tog tillfälle genom budordet, verkade i mig all begärelse: ty utan Lagen, var synden död. *

* Joh. 15: 22. Rom. 4: 15. cap. 5: 13, 20.

Rom 7:9. Och jag levde fordom utan Lag: men när budordet kom, fick synden liv igen;

Rom 7:10. Och jag vart död: och budordet, som var givit till livs *, fanns mig vara till döds.

* 3. Mos. 18: 5. Hes. 20: 11.

Rom 7:11. Ty synden tog tillfälle genom budordet, och besvek mig, och drap mig genom det.

Rom 7:12. Så är väl Lagen helig, och budordet heligt, och rättfärdigt, och gott. *

* 1. Tim. 1: 8.

Rom 7:13. Är då det som gott är, vordet mig till döds? Bort det: men synden, på det hon skulle synas vara synd, haver genom det gott är, verkat döden i mig; på det synden skulle varda övermåtton syndig genom budordet.

III. Beskrives striden emellan Andan och köttet.

Rom 7:14. Ty vi vete, att Lagen är andelig; men jag är köttslig, sålder under syndena. *

* 1. Kon. 21: 20, 25. Esa. 50: 1.

Rom 7:15. Ty jag vet icke vad jag gör: ty jag gör icke vad jag vill; utan det jag hatar, det gör jag. *

* Gal. 5: 17.

Rom 7:16. Men om jag gör (b) det jag icke vill, så samtycker jag lagenom, att hon är god.

Rom 7:17. Men nu är det icke mera jag, som gör det, utan synden som bor i mig.

Rom 7:18. Ty jag vet, att i mig, det är, i mitt kött, bor icke gott *: ty viljan haver jag, men att göra det goda finner jag icke.

* 1. Mos. 6: 5. cap. 8: 21.

Rom 7:19. Ty det goda som jag vill, det gör jag intet: utan det onda som jag icke vill, det gör jag.

Rom 7:20. Men om jag gör det jag icke vill, så är det nu mera icke jag, som gör det, utan synden som bor i mig.

Rom 7:21. Så finner jag nu den Lagen, när jag vill göra det goda, att det onda låder vid mig.

Rom 7:22. Ty jag haver lust till Guds Lag *, efter den invärtes människona: (c)

* Ps. 1: 2.

Rom 7:23. Men jag ser en annor Lag i mina lemmar, som strider emot den Lag som i min håg är *, och griper mig fången uti syndenes Lag, som är i mina lemmar.

* 1. Pet. 2: 11.

Rom 7:24. Jag arme människa, ho skall lösa mig ifrå denna dödsens kropp? (d)

Rom 7:25. Gudi tackar jag, genom JESUM Christum, vår HERRA. Så tjänar jag nu själv med hågen Guds Lag ; men med köttet tjänar jag syndenes Lag.

V. 4. (a) Dödade ifrå Lagen) Den gamla människan haver syndenes samvet till egendom, såsom en man sin hustru: men när den gamla människan dör genom nåden, bliver samvetet fritt för synden, att ock Lagen icke mer kan thy uppröra synden, och göra det den gamla människone underdånigt.

V. 16. (b) Om jag nu gör) Göra heter icke här att fullkomna gärningar: utan känna begärelsen, att hon rörer sig. Men fullkomna, är att leva ren utan all begärelse, vilket icke sker i detta livet.

V. 22. (c) Invärtes människona) Invärtes människa heter här anden som födder är av nåden, vilken i helga människor strider emot den utvärtes människan. Utvärtes människa heter det människan är utan nåden av blotta naturen, evad det är, förnuft, sinne, eller annat: ty det är allt befängt med synd.

V. 24. (d) Dödsens kropp) Död heter här den jämmer och möda i stridene emot syndena, såsom Pharao sade, 2. Mos 10: 17. Tag denna döden ifrå mig; och mente gräshopporna.

ROMARNA, 8. CAPITLET

HÄRUPPÅ besluter nu Paulus, att ändock de rättfärdige i Christo alltid hava strid med köttet, så är dock intet fördömeligit i dem, efter de icke följa köttet utan Andan, och Christus haver dem friat ifrå syndenes och dödsens Lag, v. 1. Sedan förmanar han dem, att de med Andan alltid döda köttsens gärningar, på det måga vara Guds barn, och Christi medarvingar, v. 12. Och till det tredje tröstar han dem under korset, efter de något med Christo här i världene lida måste, v. 17.

I. Ingen fördömelse är i dem som äro i Christo.

Rom 8:1. SÅ är nu ingen fördömelse (a) för dem som äro i Christo JESU, de som icke vandra efter köttet, utan efter Andan.

Rom 8:2. Ty Andans Lag, som liv giver i Christo JESU, haver gjort mig fri * ifrå syndenes och dödsens Lag.

* Joh. 8: 36. Rom. 6: 18, 22. Gal. 5: 1.

Rom 8:3. Ty det som Lagen icke kunde åstadkomma, i det hon vart försvagad * av köttet, det gjorde Gud, sändandes sin Son i syndelig kötts liknelse, och för syndenes skull fördömde syndena i köttet: (b) *

* Ebr. 7: 18, 19. * 2. Cor. 5: 21. Gal. 3: 13. Eph. 2: 14, 15.

Rom 8:4. På det att Lagsens rättfärdighet skulle varda fullbordad i oss, som icke vandrom efter köttet, utan efter Andan.

Rom 8:5. Ty de som efter köttet äro, tänka uppå det köttet tillhörer (c) : men de som efter Andan äro, uppå det Andan tillhörer (d). *

* 1. Cor. 2: 14.

Rom 8:6. Ty köttsens sinne är döden: men Andans sinne är liv och frid. *

* Rom. 6: 21. Gal. 6: 8.

Rom 8:7. Ty köttsens sinne är en fiendskap emot Gud: efter det är icke Guds Lag underdånigt; ty icke kan det heller.

Rom 8:8. Men de som äro i köttet, kunna icke vara Gudi täcke.

Rom 8:9. Men I ären icke i köttet, utan i Andanom: om Guds Ande annars bor i eder *: men vilken icke haver Christi Anda, han hörer icke honom till.

* 1. Cor. 3: 16. Gal. 4: 6.

Rom 8:10. Men om Christus är i eder, så är väl lekamenen död, för syndenes skull: men Anden är livet, för rättfärdighetenes skull.

Rom 8:11. Om nu hans Ande, som JESUM uppväckte ifrå de döda, bor i eder; så skall ock den, som Christum uppväckte ifrå de döda *, göra edra dödeliga kroppar levandes *, genom sin Anda, som i eder bor.

* Ap. G. 2: 24, 32. * Rom. 6: 4, 5. 1. Cor. 6: 14. 2. Cor. 4: 14. Eph. 2: 5. Col. 2: 13.

II. Förmaning till att döda köttsens gärningar med Andan.

Rom 8:12. Så äre vi nu, bröder, skyldige, icke köttena, att vi skole leva efter köttet: *

* Rom. 6: 7, 18.

Rom 8:13. Ty om I leven efter köttet, så skolen I dö: men om I döden kroppsens gärningar * med Andanom, så skolen I leva.

* Eph. 4: 22. cap. 5: 3, rc. Col. 3: 5, 6.

Rom 8:14. Ty alle de som drivas av Guds Anda, de äro Guds barn. *

* Gal. 5: 18.

Rom 8:15. Ty I haven icke fått träldomsens anda, åter till räddhåga *: utan I haven fått Barnaskapets* Anda, i vilkom vi rope: Abba, Fader. *

* 2. Tim. 1: 7. * Gal. 3: 26. cap. 4: 5, 6. * Marc. 14: 36.

Rom 8:16. Den samme Anden vittnar * med vår anda, att vi äre Guds barn:

* 2. Cor. 1: 22. Eph. 1: 13. cap. 4: 30.

III. Tröst under kors och bedrövelse.

Rom 8:17. Äre vi nu barn, så äre vi ock arvingar; nämliga, Guds arvingar, och Christi medarvingar: om vi annars lidom med honom, att vi ock med honom komma mågom till härligheten. *

* Ap. G. 14: 22. 2. Tim. 2: 5, 11, 12.

Rom 8:18. Ty jag håller före, att denna tidsens lidanden, är icke värdiga den härlighet, som på oss uppenbaras skall. *

* Matth. 5: 12. 2. Cor. 4: 17. Phil. 3: 20, 21. 1. Pet. 1: 6. cap. 4: 13. 1. Joh. 3: 1, 2.

Rom 8:19. Ty creaturets högeliga åstundan vänter efter Guds barnas uppenbarelse.

Rom 8:20. Efter creaturet är fåfängelighetene underkastat, icke självviljande, men för hans skull, som dem underkastat haver, på en förhoppning.

Rom 8:21. Ty ock creaturet självt skall varda fritt av förgängelighetenes träldom (e), till Guds barnas härliga frihet.

Rom 8:22. Ty vi vete, att allt creatur suckar, och våndas (f) tillsamman, allt härtill:

Rom 8:23. Och icke de allenast; utan ock vi själve, som havom Andans förstling, suckom ock vi själve uti oss självom, väntandes Barnaskapet, vår kropps förlossning. *

* Luc. 21: 28. 2. Cor. 5: 2, 4.

Rom 8:24. Ty i hoppet äre vi salige vordne; men hoppet som synes, är intet hopp: ty huru kan någor hoppas det han ser? *

* 2. Cor. 5: 7.

Rom 8:25. Om vi nu hoppes det vi icke sem *, så vänte vi det med tålamod.

* 2. Cor. 4: 18. Ebr. 11: 1.

Rom 8:26. Sammaledes hjälper ock Anden våra skröpligheter: ty vi vete icke vad vi skolom bedja *, såsom det bör sig: utan själver Anden manar gott för oss, med osägeliga suckningar.

* Zach. 12: 10. Matth. 20: 22. Jac. 4: 3.

Rom 8:27. Men han som rannsakar hjärtan *, han vet vad Andans sinne är: ty han manar för Helgonen, efter Guds behag.

* Ps. 7: 10. Jer. 11: 20. cap. 17: 10.

Rom 8:28.Men vi vete, att dem som hava Gud kär, medverka allting till godo, de som efter uppsåtet äro kallade.

Rom 8:29. Ty vilka han haver föresett (g), dem haver han ock beskärt *, att de skulle vara hans Sons beläte like: på det han skall vara den förstfödde ibland många bröder.

* Eph. 1: 5, 11.

Rom 8:30. Men dem som han haver beskärt, dem haver han ock kallat: och dem han haver kallat, dem haver han ock gjort rättfärdiga: men dem som han haver gjort rättfärdiga, dem haver han ock gjort härliga.

Rom 8:31. Vad vilje vi nu säga härtill? Är Gud för oss, ho kan vara emot oss? *

* 4. Mos. 14: 8. Ps. 56: 12. Ps. 118: 6.

Rom 8:32. Vilken ock icke haver skonat sin egen Son *, utan givit honom ut för oss alla; huru skulle han icke ock giva oss allting med honom?

* 1. Mos. 22: 12. Esa. 53: 5. Joh. 3: 16. Rom. 4: 25. cap. 5: 6, 9.

Rom 8:33. Vilken vill åklaga dem som Gud haver utkorat? Gud är den som rättfärdigar. *

* Esa. 50: 8, 9.

Rom 8:34. Vilken är den som vill fördöma *? Christus är den som lidit haver döden: ja än mer, som ock uppstånden är, som ock är på Guds högra hand *, den ock manar gott för oss.

* Job. 34: 29. * Ps. 110: 1. Marc. 16: 19. Ebr. 1: 3. cap. 8: 1. cap. 12: 2. 1. Pet. 3: 22. 1. Joh. 2: 1.

Rom 8:35. Ho skall skilja oss ifrå Christi kärlek? Bedrövelse, eller ångest, eller förföljelse, eller hunger, eller nakenhet, eller farlighet, eller svärd?

Rom 8:36. Såsom skrivet är: För dina skull vardom vi dödade hela dagen; vi vardom räknade såsom slaktofår. *

* Ps. 44: 23. 1. Cor. 4: 9. 2. Cor. 4: 11.

Rom 8:37. Men i allt detta övervinne vi vida *, genom honom som oss älskat haver.

* 1. Cor. 15: 57. 2. Cor. 2: 14. 1. Joh. 4: 4. cap. 5: 4, 5. Uppenb. 12: 11.

Rom 8:38. Ty jag är viss därpå, att varken död, eller liv, eller Änglar, eller Förstadöme, eller Väldigheter, eller de ting som nu äro, eller de ting som tillkomma skola;

Rom 8:39. Eller höghet, eller djuphet, eller något annat creatur, skall kunna skilja oss ifrå Guds kärlek, som är i Christo JESU, vårom HERRA.

V. 1. (a) Fördömelse) Ändock synden rasar i köttet, så kan hon dock icke fördöma människona: ty anden är rättfärdig, och strider däremot. Men varest han icke är, där varder Lagen försvagad genom köttet, och överträdd, att det är omöjeligit, att Lagen den människone hjälpa skall, utan allenast till synd och döden. Därföre sände Gud sin Son, och lade på honom våra synder, och halp oss alltså uppfylla Lagen genom sin Anda.

V. 3. (b) Genom synd) Synd tages här för det syndoffret som Christus gjorde på korset, genom vilket han borttog och fördömde synden. Såsom det ock tages, Esa. 53: 10. 2. Cor. 5: 21.

V. 5. (c) Köttet tillhörer) Vara köttsliga sinnad: är intet sköta om Gud; intet akta honom, intet hålla av honom.

d) Andan tillhörer) Är tvärtemot.

V. 21. (e) Av förgängelighetenes träldom) Nämliga, att de icke mer skola tjäna dem ogudaktigom efter deras onda begärelser, i allahanda missbruk.

V. 22. (f) Våndas) Gåsom en kvinna som kväljes med barn.

V. 29. (g) Vilka han haver föresett) Nämliga, som skulle genom hans nåd tro uppå Christum.

ROMARNA, 9. CAPITLET

DE tre följande capitel handla icke förnämligast och så egentligen om de trognas eviga utkorelse, och de otrognas förkastelse; ja, alldeles intet om något sådant utkorande och förkastande, som är omedelbart och ovillkorligit: utan här talas i synnerhet om Judafolkets förmåner i jämnförande med Hedningarna; och huru de hava genom otro förskjutit Christum, och den igenom honom sig tillbudna nåden, hållandes sig vid Lagsens utvärtes gärningar. Där emot vordo Hedningarna, genom en allmän och solenne kallelse, antagne i Guds Församlings gemenskap. etc. Paulus visar alltså i detta 9 capitlet, först, huru sorgse han är över sina skyllmäns Judarnas förkastande, v. 11. Sedan svarar han till några insagor, och viser på vad grund ett sådant utkorande och förkastande ställt är, v. 6. Och för det tredje låter han se av Propheterna, att Hedningarna skulle varda upptagne, och Judarna förskjutne igen, v. 25. Orsaken är: att Hedningarna anamma trona på Christum, och varda därigenom rättfärdige; men Judarna söka än deras rättfärdighet genom Lagen, v. 30.

I. Om Judarnas förkastelse; och Hedningarnas antagande.

Rom 9:1. JAG säger sanningen i Christo, jag ljuger icke, mitt samvet bär mig vittnesbörd i dem Helga Anda:

Rom 9:2. Att jag haver ena stora sorg, och idkeliga pino i mitt hjärta. *

* Rom. 10: 1.

Rom 9:3. Ty jag haver själver önskat mig förbannad ifrå Christo, för mina bröders skull *, mine fränder efter köttet:

* 2. Mos. 32: 32.

Rom 9:4. Vilke äro Israeliter, vilkom Barnaskapet tillhörer, och Härligheten, och Förbunden, och Lagstadgandet, och Gudstjänsten, och Löften: *

* 2. Mos. 4: 22. 5. Mos. 7: 6. Ps. 147: 19. Jer. 31: 9. Rom. 2: 17. cap. 3: 2. Eph. 2: 12.

Rom 9:5. Vilkas äro fäderna *, av vilkom Christus är efter köttet, vilken är Gud * över allting, välsignad evinnerliga: Amen.

* Matth. 1: 1. Luc. 3: 23. * Joh. 1: 1. Rom. 1: 25. Ebr. 1: 8, 9.

II. Judarnas utkorelse är icke skedd efter härkomsten.

Rom 9:6. Men det är icke så, att Guds ord äro omintet vorden *: ty de äro icke alle Israel, som äro av Israel: *

* 4. Mos. 23: 19. Rom. 3: 3. 2. Tim. 2: 13. * Joh. 8: 39. Rom. 2: 28. Gal. 6: 16.

Rom 9:7. Icke äro de heller alle barn, att de äro Abrahams säd: utan i Isaac skall dig kallas Säden. *

* 1. Mos. 21: 12. Gal. 4: 23. Ebr. 11: 18.

Rom 9:8. Det är: Icke äro de Guds barn, som äro barn efter köttet: utan de som äro barn efter löftet *, de varda räknade för säd.

* Gal. 4: 28.

Rom 9:9. Ty detta är löftes ordet: Jag skall komma vid denna tiden; och Sara skall hava en son. *

* 1. Mos. 18: 10.

Ej heller efter förtjänst, utan av nåd.

Rom 9:10. Och icke allenast det; utan ock Rebecca, som vart havandes av enom, av Isaac, vårom fader. *

* 1. Mos. 25: 21.

Rom 9:11. Ty förr än barnen voro född, och hade varken gott eller ont gjort, (på det Guds uppsåt skulle bliva ståndandes efter utkorelsen, icke av gärningarna, utan av den kallande,)

Rom 9:12. Vart denne sagt: Den större skall tjäna dem mindre. *

* 1. Mos. 25: 23.

Rom 9:13. Såsom skrivet är: Jacob älskade jag; men Esau hatade jag. * (a)

* Mal. 1: 2.

III. En insaga; och svar däruppå.

Rom 9:14. Vad vilje vi då säga? Mån orättfärdighet vara när Gudi? Bort det. *

* 5. Mos. 32: 4. 2. Chrön. 19: 7. Job. 8: 3. cap. 34: 10.

Rom 9:15. Ty han säger till Mosen: Vilkom jag är nådelig, honom är jag nådelig; och över vilken jag förbarmar mig, över honom förbarmar jag mig. *

* 2. Mos. 33: 19.

Rom 9:16. Så står det nu icke till den som vill, eller till den som löper, utan till Gud som gör barmhärtighet.

Rom 9:17. Ty Skriften säger till Pharao: Därtill haver jag uppväckt dig, att jag skall bevisa mina makt på dig; och att mitt Namn skall varda förkunnat i all land. *

* 2. Mos. 9: 16.

Rom 9:18. Så förbarmar han nu sig över vem han vill; och vem han vill, förhärdar (b) han. *

* 2. Mos. 4: 21.

En annor insaga av det förra svaret.

Rom 9:19. Så må du säga till mig: Vad skyllar han över ännu? Ty ho haver stått emot hans vilja?

Rom 9:20. Ja, O människa, ho äst du, som svarar emot Gud? Icke säger det ting som gjort är, till honom som det gjort haver: Hvi haver du gjort mig sådana? *

* Esa. 45: 9. cap. 64: 8. Jer. 18: 6. Vish. 15: 7.

Rom 9:21. Eller haver icke Krukomakaren makt över leret, att göra av samma klimp ett käril till heder, och det andra till vanheder? *

* 2. Tim. 2: 20.

Förkastelsen sker efter Guds rättvisa.

Rom 9:22. Men om Gud, viljandes låta se vredena, och kungöra sina makt, haver med stor långmodighet lidit * vredsens käril, som äro tillredd (c) till förtappelse.

* Rom. 2: 4.

Rom 9:23. På det han ock skulle kungöra sina härlighets rikedom på barmhärtighetenes käril, som han haver tillrett till härlighet. *

* 2. Tim. 2: 21.

Rom 9:24. Vilka han ock kallat haver, nämliga oss, icke allenast av Judomen, utan ock av Hedningomen.

IV. Hedningarnas utkorelse, och Judarnas förkastelse bevisas av Propheterna.

Rom 9:25. Såsom han ock säger genom Oseas: Det som icke var mitt folk, det skall jag kalla mitt folk *: och den mig intet kär var, skall jag kalla den kära.

* Ose. 2: 23. 1. Pet. 2: 10.

Rom 9:26. Och det skall ske, att på det rum där det haver varit sagt till dem: I ären icke mitt folk; där skola de varda kallade levandes Guds barn. *

* Ose. 1: 10.

Rom 9:27. Men Esaias ropar över Israel: Om talet på Israels barn än vore som sanden i havet, så skola dock kvarlevan varda salig. *

* Esa. 10: 22. Rom. 11: 5.

Rom 9:28. Ty han varder fullkomnandes och förkortandes ordet i rättfärdighetene: ty HERREN varder görandes ett avkortat ord på jordene.

Rom 9:29. Och såsom Esaias sade tillförene: Hade icke HERREN Zebaoth igenlevt oss säd, då hade vi varit såsom Sodoma, och lika som Gomorra. *

* 1. Mos. 19: 24. Esa. 1: 9. Jer. 50: 40. Hes. 16: 46.

Orsaken till bägge delarna.

Rom 9:30. Vad vilje vi då säga? Att Hedningarna som icke farit hava efter rättfärdighetene, de hava fått rättfärdigheten: nämliga, rättfärdighetene av trone (d).

Rom 9:31. Men Israel som for efter rättfärdighetenes Lag, kom icke till rättfärdighetenes Lag. *

* Rom. 10: 2, 3. cap. 11: 7.

Rom 9:32. Varföre? därföre, att de icke sökte det av trone; utan såsom av Lagsens gärningar: ty de stötte sig på Stötestenen: *

* 1. Cor. 1: 23.

Rom 9:33. Såsom skrivet är: Se, jag lägger i Zion en Stötesten (e), och ena Förargelseklippo *: och var och en som tror på honom, skall icke komma på skam. *

* Ps. 118: 22. Esa. 8: 14. cap. 28: 16. Matth. 21: 42. Luc. 2: 34. 1. Pet. 2: 6, 7, 8. * Ps. 2: 12.

V. 13. (a) Hatade jag) Gud hatar intet av all sin verk. Vish. 11: 25. Utan hata märker här så mycket som, mindre akta. Såsom ock Christus talar, Luc. 14: Den som icke hatar fader och moder, etc. han kan icke vara min Lärjunge; det är: Den som icke mindre aktar fader och moder, etc. än mig.

V. 18. (b) Förhärdar) Se till 3. Mos. 7: 3; och 9: 16.

V. 22. (c) Som äro tillredd) Här skall man grant akta den åtskillnad: att om vredenes käril, det äro de förkastade, säger han: att Gud haver med stor tålsamhet lidit dem, och att de äro tillredde till fördömelsen: men om barmhärtighetenes käril, det äro de utkorade, säger han, att Gud själv haver tillrett. Därav ser man, att Gud haver icke så tillrett de förtappada som de utkorada: utan de äro av sig själva och av djävulen därtill beredde, Ose. 13: 9.

V. 30. (d) Av trone) Märk detta: att Paulus repeterar och besluter här om Hedningarnas rättfärdighet, och deras utkorelse, likasom de voro en ting; samma orsaker och besked till dem båda. Nu säger han, att de äro genom trona rättfärdige vordne: därföre äro de ock utkorade, i det Gud haver sett deras tro på Christum, icke såsom något verk eller förtjänst; utan såsom ett medel, genom vilket de skulle fatta hans nåd.

V. 33. (e) Stötesten) Att Christus gör människona rättfärdiga utan gärningar, det tro de icke: Därföre stöta de sig på honom, och förargas.

ROMARNA, 10. CAPITLET

PAULUS lärer än, varföre Judarna äro förskjutne, och icke rättfärdige vordne, etc. v. 1. Sedan, vad åtskillnad är emellan Lagsens och trones rättfärdighet, v. 5. Item, genom vad medel vi bekomme en saliggörande tro, v. 14. Och till det sista, huru Propheterna långt tillförene hava förkunnat denna Judarnas förkastelse, och Hedningarnas kallelse, v. 19.

I. Orsaker till Judarnas förskjutande.

Rom 10:1. BRÖDER, mins hjärtans begär och bön till Gud, är för Israel, att de måtte varda salige:

Rom 10:2. Ty jag bär vittne med dem, att de hava Guds nit *, men icke efter kunskap.

* Ap. G. 21: 20. cap. 22: 3. Gal. 1: 14.

Rom 10:3. Ty de förstå icke Guds rättfärdighet; utan fara efter att upprätta sin egen rättfärdighet, och äro så icke Guds rättfärdighet undergivne. *

* Rom. 9: 31.

Rom 10:4. Ty Christus är Lagsens ände *, till rättfärdighet varjom och enom som tror.

* Matth. 5: 17. Ap. G. 13: 38. 2. Cor. 3: 13. Gal. 3: 24.

II. Åtskillnad emellan Lagsens och trones rättfärdighet.

Rom 10:5. Ty Moses skriver om den rättfärdighet, som är av Lagen, att den människa som gör dem, han skall leva i dem. (a) *

* 3. Mos. 18: 5. Hes. 20: 11. Gal. 3: 12.

Rom 10:6. Men den rättfärdighet som är av trone, säger så: Säg icke i ditt hjärta; ho vill fara upp i himmelen * (b)? Det är, att hämta Christum härned:

* 5. Mos 30: 11. 12.

Rom 10:7. Eller, ho vill fara ned i djupet? Det är, att hämta Christum upp igen ifrå de döda.

Rom 10:8. Men vad säger hon? Ordet är hart när dig, i dinom mun, och i dino hjärta *: detta är det trones ord, som vi predikom.

* 5. Mos. 30: 14.

Rom 10:9. Ty om du bekänner med dinom mun HERRAN JESUM *; och tror i ditt hjärta, att Gud haver uppväckt honom ifrå de döda, så varder du salig.

* Matth. 10: 32.

Rom 10:10. Ty med hjärtat tror man till rättfärdighet, och med munnen bekänner man till salighet.

Rom 10:11. Ty Skriften säger: Var och en som tror på honom, skall icke komma på skam. *

* Esa. 28: 16. Rom. 9: 33.

Rom 10:12. Det är ingen åtskillnad * emellan Juda, och Grek: ty densamme är allas HERRE, riker * till alla dem som åkalla honom.

* Ap. G. 10: 34, 35. cap. 15: 9. Rom. 3: 29. * Eph. 1: 7. cap. 2: 4, 7.

Rom 10:13. Ty var och en som åkallar HERRANS Namn, skall varda frälst. *

* Joel 2: 32. Ap. G. 2: 21.

III. Vadan man skall bekomma en saliggörande tro.

Rom 10:14. Huru skola de då åkalla den de hava icke trott på? Och huru skola de tro honom, som de hava intet hört av? Och huru skola de höra, utan Predikare?

Rom 10:15. Och huru skola de predika, utan de varda sände? Såsom skrivet är: O huru ljuvlige äro deras fötter som förkunna fridsens Evangelium; deras som förkunna Evangelium om det goda. *

* Esa. 52: 7. Nah. 1: 15.

Rom 10:16. Men de äro icke alle Evangelio lydige: ty Esaias säger: HERRE, ho haver trott det vi have hört? *

* Esa. 53: 1. Joh. 12: 38.

Rom 10:17. Så är tron av hörandet, och hörandet genom Guds ord.

Rom 10:18. Men jag säger: Hava de icke hört det? Deras ljud är ju utgånget i all land, och deras ord till världenes ändar. *

* Ps. 19: 5. Esa. 49: 6. Col. 1: 23.

IV. Prophetier om Judarnas förkastelse, rc.

Rom 10:19. Men jag säger: Haver då Israel icke vetat det? Först säger Moses: Jag skall uppväcka eder till nit med dem som icke är ett folk; och med ett dåraktigt folk skall jag reta eder. *

* 5. Mos. 32: 21.

Rom 10:20. Men Esaias fördristar sig, och säger: Jag är funnen av dem som intet sökte mig; jag är vorden uppenbar dem, som intet sporde efter mig. *

* Esa. 65: 1.

Rom 10:21. Men till Israel säger han: Hela dagen haver jag uträckt mina händer till ett otroget och gensvarigt folk. *

* Esa. 65: 2.

V. 5. (a) Skall leva i dem) Det är: hon undflyr med utvärtes gärningar, det utvärtes straff som Lagen haver med sig: men för Gudi är det intet.

V. 6. (b) Ho vill fara upp i himmelen?) Den icke tror att Christus är död, och uppstånden, till att rättfärdiga oss ifrå synden, han säger i sitt hjärta: Ho är stigen upp i himmelen, och nederfaren i djupet? Och denne vill då med gärningarna, och icke med trone rättfärdig varda.

ROMARNA, 11. CAPITLET

HÄR tröster Paulus sitt folk Judarna, att de äro icke alldeles förkastade, utan en del av dem bliva väl ännu behållne, v. 1. Sedan förmanar han Hedningarna, att de icke skulle förhäva sig av deras kallelse, v. 17. Ty de kunde väl ock bliva förskjutne, och Judarna upptagne igen, om de icke framhärda i otrone, v. 21. Till det sista förundrar han sig över Guds obegripeliga domar härutinnan, v. 33.

I. Paulus tröster Judarna, att de voro icke alle förkastade.

Rom 11:1. SÅ säger jag nu: Haver då Gud bortkastat sitt folk? Bort det *: ty jag är ock en Israelit, av Abrahams säd, av BenJamins släkte. *

* Jer. 31: 37. * 2. Cor. 11: 22. Phil. 3: 5.

Rom 11:2. Gud haver icke bortkastat sitt folk (a), som han hade föresett (b)*. Veten I icke vad Skriften säger om Eliam? Huru han går fram för Gud emot Israel, och säger:

* Rom. 8: 29, 30.

Rom 11:3. HERRE, de hava dräpit dina Propheter, och hava nederbrutit din Altare: och jag är allena igenbliven; och de söka efter mitt liv. *

* 1. Kon. 19: 10.

Rom 11:4. Men vad säger honom Guds svar? Jag haver mig självom igenlevt sjutusend män, som icke hava böjt knä för Baal. *

* 1. Kon. 19: 18.

Rom 11:5. Så är det ock i denna tiden en kvarleva vorden * efter nådenes utkorelse.

* Rom. 9: 27.

Rom 11:6. Men är det av nåd, så är det icke mer av gärningom *; annars vore nåd icke mer nåd: Men är det av gärningom, så är det icke mer nåd; annars är gärning icke mera gärning.

* 5. Mos. 9: 4. Rom. 4: 4, 5.

Rom 11:7. Vad då? Det Israel söker, det får han icke *; men utkorelsen (b) får det, och de andre äro förhärdade.

* Rom. 9: 31.

Rom 11:8. Såsom skrivet är: Gud haver givit dem en svår sömns anda; ögon, att de icke se skola, och öron, att de icke höra skola, allt härtilldags. *

* Esa. 6: 9. cap. 29: 10. Matth. 13: 14. Joh. 12: 40. Ap. G. 28: 26.

Rom 11:9. Och David säger: Låt deras bord varda till en snaro, och till ena fällo, och till förargelse *, och dem till en vedergällning.

* Ps. 69: 23.

Rom 11:10. Varde deras ögon förmörkad, att de icke se; och böj deras rygg alltid.

Rom 11:11. Så säger jag nu: Hava de då fördenskull stött sig, att de skulle falla? Bort det: men av deras fall hände Hedningomen salighet *, på det att han därmed skulle uppväcka dem till nit.

* Matth. 22: 8, 9. Ap. G. 13: 46.

Rom 11:12. Är nu deras fall världenes rikedom, och deras förminskelse är Hedningarnas rikedom; huru mycket mer deras fullhet?

Rom 11:13. Ty jag säger eder Hedningom: så vida jag är Hedningarnas Apostel *, prisar jag mitt ämbete:

* Ap. G. 9: 15. cap. 13: 2. cap. 22: 21. Rom. 15: 16. Gal. 1: 16. cap. 2: 2, 8. Eph. 3: 8. 1. Tim. 2: 7. 2. Tim. 1: 11.

Rom 11:14. Om jag kunde någorledes uppväcka dem, som mitt kött äro, till nit, och göra några saliga av dem. *

* Jud. Ep. 22, 23.

Rom 11:15. Ty om deras bortkastelse (c) är världenes försoning, vad bliver då deras upptagelse annat, än liv ifrå de döda.

Rom 11:16. Ty om förstlingen (d) är helig, så är ock degen helig: och om roten är helig, så äro ock kvistarna helige.

II. Förmanar Hedningarna, att de icke förhäva sig av sin kallelse.

Rom 11:17. Men om någre av kvistarna äro avbrutne *; och du som var ett vildoljoträ, äst ibland dem inympad, och äst vorden meddelaktig av oljoträts rot och fetma:

* Jer. 11: 16.

Rom 11:18. Så beröm dig icke emot kvistarna. Men om du berömmer dig, så bär ju icke du rotena, utan roten bär dig.

Rom 11:19. Så säger du då: Kvistarna äro avbrutne, på det jag skulle inympas.

Rom 11:20. Väl; de äro avbrutne för otrones skull (e); men du äst ståndandes genom trona: var icke högsint, utan var i räddhåga. *

* Ords. 28: 14. Esa. 66: 2. Rom. 12: 16. Phil. 2: 12.

Rom 11:21. Ty haver Gud de naturliga kvistar icke skonat; se till, att han icke heller skonar dig.

Rom 11:22. Se därföre Guds godhet och stränghet: strängheten på dem som föllo; men godheten på dig, såframt du bliver i godhetene: annars varder du ock avhuggen: *

* Joh. 15: 2.

Rom 11:23. Men de skola ock inympas, om de icke bliva i otrone: ty Gud är mäktig åter inympa dem.

Rom 11:24. Ty äst du av ett naturligt vildoljoträ avhuggen, och förutan naturen inympad uti ett gott oljoträ: huru mycket mer måga de, som naturlige kvistar äro, inympas uti sitt eget oljoträ?

Rom 11:25. Ty jag vill icke, bröder, att I skolen vara okunniga om denna hemlighet, på det I icke skolen högmodas vid eder själva, att förhärdelse är Israel endels vederfaren, tilldess Hedningarnas fullhet inkommen är; *

* Luc. 21: 24.

Rom 11:26. Och så skall hele Israel varda salig (f); såsom skrivet är: Av Zion skall Förlossaren komma, och avvända ogudaktigheten av Jacob. *

* Esa. 59: 20.

Rom 11:27. Och detta är mitt Testament * med dem, då jag borttager deras synder. *

* Jer. 31: 31, rc. Ebr. 8: 8. cap. 10: 16. * Esa. 27: 9.

Rom 11:28. Efter Evangelium äro de väl ovänner, för edra skull: men efter utkorelsen äro de käre, för fädernas skull.

Rom 11:29. Ty Guds nådegåvor och kallelse äro ångerlösa.

Rom 11:30. Ty såsom ock I fordom icke trodden på Gud, men haven nu genom deras otro fått barmhärtighet. *

* Gal. 4: 8.

Rom 11:31. Så hava ock nu de icke velat tro på den barmhärtighet, som eder vederfaren är, att dem måtte ock barmhärtighet vederfaras.

Rom 11:32. Ty Gud haver alla beslutit under otro * (g), på det han skall förbarma sig över alla.

* Rom. 3: 9, 19, 23. Gal. 3: 22.

III. Paulus förundrar sig över Guds obegripeliga domar.

Rom 11:33. O djuphet av Guds Rikedom och visdom och kunskap! huru obegripeliga äro hans domar, och orannsakelige hans vägar. *

* Job. 11: 7. cap. 36: 22.

Rom 11:34. Ty ho haver känt HERRANS sinne? Eller ho haver varit hans rådgivare? *

* Ps. 92: 6. Esa. 40: 13. Jer. 23: 18. Vish. 9: 13. 1. Cor. 2: 16.

Rom 11:35. Eller ho haver givit honom något tillförene, det honom skall betalat varda? *

* Job. 41: 2.

Rom 11:36. Ty av honom, och igenom honom, och i honom äro allting *: honom vare ära i evighet: Amen.

* Ords. 16: 4. 1. Cor. 8: 6. Col. 1: 16.

V. 2. (a) Sitt folk) Det är icke allt Guds folk som Guds folk heter: därföre om än största delen bortkastades, bliver dock likväl Guds folk behållet.

V. 2. (b) Föresett) V. 7. (b) Utkorelsen) Det äro de som Gud av evighet förutsett att de skola tro på Christum, och i trone beståndande bliva.

V. 15. (c) Bortkastelse) Såsom Lagen är icke fördenskull satt, att synden skall förökas därav; utan till att känna synden: så äro ock Judarna icke fallne för Hedningarnas förbättrings skull; utan att de skole retas därav till nit, och efterfölja Hedningarna; likasom tillförene sagt är, att Lagen är god, och är dock en orsak till mera synd: så är ock tvärtemot Judarnas fall ont, och är dock en orsak vordet till Hedningarnas bästa.

V. 16. (d) Förstlingen) Kallas här det man först tager av degen.

V. 20. (e) För otrones skull) Märk åter orsaken, varföre somlige äro förkastade, och somlige utvalde.

V. 26. (f) Hele Israel varda salig) Apostelen vill säga: Medan ännu Hedningarna till ett stort antal tid efter annan omvändas till Christum, skola ock Judarna komma till sanningenes kunskap; och sålunda skall hela den rätta Israel, som är de trogne och utvalde Guds barn, av Judom och Hedningom församlade, erhålla saligheten.

V. 32. (g) Under otro) Detta är beslutningen på allt det S. Paulus i denna Epistelen handlat haver; att alla människor äro otrogne av sig själva, och akta intet Gud, som i den 14 Psalmen v. 2 skrivet är: och drager detta ordet likt vid det i 3 cap. sagt är, att alle hava syndat. Och kan fördenskull ingen bliva salig av sin förskyllan; utan behöva att Gud skall göra misskund med dem.

ROMARNA, 12. CAPITLET

HÄR kommer Apostelen igen till den läran om goda gärningar, vilken han begynte handla i det 6, 7, och 8 cap. Och förmanar här först i gemen till ett nytt och Gudi behageligit leverne, v. 1. Sedan i synnerhet till åtskilliga dygder och goda gärningar, vilka man i texten se kan, v. 3.

I. Förmaning till ett nytt leverne, och goda gärningar.

Rom 12:1. SÅ förmanar jag nu eder, bröder, vid Guds barmhärtigheter, att I framställen edra kroppar till ett offer *, som är levande, heligt, och Gudi behageligit, edra skäliga Gudstjänst. * (a)

* Rom. 6: 13, 16. 1. Pet. 2: 5. * 1. Joh. 2: 15.

Rom 12:2. Och skicker eder icke efter denna världene; utan förvandler eder med edars sinnes förnyelse, att I mågen pröva, vad Guds gode, och behagelige, och fullkomlige vilje är. *

* Vish. 9: 10. Eph. 1: 18. cap. 4: 23. cap. 5: 10, 17. 1. Thess. 4: 3. cap. 5: 5, rc, 18.

II. Några vissa levernesreglor.

Rom 12:3. Ty jag säger igenom den nåd *, som mig given är, varjom och enom, som är ibland eder, att ingen tänke mer om sig, utöver det honom bör att tänka; utan tänke nyktert, efter som Gud haver utdelat * varjom och enom trones mått.

* Rom. 1: 5. 1. Cor. 3: 10. * 1. Cor. 12: 7, 11. Eph. 4: 7.

Rom 12:4. Ty såsom vi uti en lekamen have många lemmar; men alle lemmar hava icke samma ämbete: *

* 1. Cor. 12: 12. Eph. 4: 16.

Rom 12:5. Så äre vi nu månge en lekamen i Christo *; men inbördes äre vi varannars lemmar:

* 1. Cor. 12: 27. Eph. 1: 23. cap. 5: 23. Col. 1: 24.

Rom 12:6. Och have åtskiljeliga gåvor, efter den nåd som oss given är *. Haver någor prophetiam, så vare hon ens med trone. (b)

* 1. Cor. 12: 4. 2. Cor. 10: 13. 1. Pet. 4: 10.

Rom 12:7. Haver någor en tjänst *, så akte han på tjänstene: lärer någor (c), så akte han på lärona.

* 1. Cor. 12: 28. Eph. 4: 11. 1. Pet. 4: 11.

Rom 12:8. Förmanar någor (c), så akte * han på förmaningen: giver någor, så give uti enfaldighet *: regerar någor, så regere med omsorg: gör någor barmhärtighet, så göre det med fröjd. *

* Ap. G. 20: 28. 1. Tim. 5: 17. 1. Pet. 5: 2. * Matth. 6: 1, rc. * 5. Mos. 15: 7. 2. Cor. 9: 7.

Rom 12:9. Kärleken vare utan skrymtan *: hater det onda, håller eder intill det goda. *

* 1. Tim. 1: 5. 1. Pet. 1: 22. cap. 4: 8. 1. Joh. 4: 7. * Ps. 34: 15. Ps. 37: 27. Ps. 97: 10. Ps. 139: 21. Amos 5: 15.

Rom 12:10. Varer var med annan kärleksfulle uti brödrakärleken *: den ene förekomme den andra med inbördes heder. *

* Eph. 4: 3. Ebr. 13: 1. 2. Pet. 1: 7. * Phil. 2: 3. 1. Pet. 2: 17.

Rom 12:11. Varer icke tröge uti fliten: varer brinnande * i Andanom: tjäner HERRANOM. *

* Uppenb. 3: 15. * Eph. 5: 16.

Rom 12:12. Varer glade i hoppet *; tålige * i bedrövelsen: i bönen beständige. *

* Rom. 15: 13. * Ebr. 10: 36. cap. 12: 1. Jac. 5: 7. * Luc. 18: 1. Eph. 6: 18. Col. 4: 2. 1. Thess. 5: 16, 17.

Rom 12:13. Delar edart till de heligas nödtorft *: härberger gärna. *

* 1. Cor. 16: 1. * Ebr. 13: 2. 1. Pet. 4: 9.

Rom 12:14. Välsigner dem som förfölja eder:, välsigner, och banner icke. *

* Matth. 5: 44. Luc. 6: 28. 1. Cor. 4: 12.

Rom 12:15. Glädjens med dem som glade äro; och gråter med dem som gråta.

Rom 12:16. Ens * till sinnes med varannan: trakter icke efter det som är högt *; utan håller eder till dem som ringa äro: varer icke kloke vid eder själva. *

* Rom. 5: 15. 1. Cor. 1: 10. Phil. 2: 2. * Ps. 131: 1. * Ords. 3: 7. Esa. 5: 21.

Rom 12:17. Betaler ingom ont för ont *: haver försorg om det som ärligit är, inför alla människor. *

* Ords. 20: 22. Matth. 5: 39. 1. Cor. 6: 7. 1. Thess. 5: 15. * 2. Cor. 8: 21

Rom 12:18. Om möjeligit är (d), så mycket som till eder står, så haver frid med alla människor. *

* Marc. 9: 50. Ebr. 12: 14.

Rom 12:19. Hämnens eder icke själve *, I älskelige; utan giver vredena rum: ty det är skrivet: Hämnden är min, jag skall vedergällat, säger HERREN. *

* 3. Mos. 19: 18. Luc. 6: 29. * 5. Mos. 32: 35. Ebr. 10: 30.

Rom 12:20. Om nu din ovän hungrar, så giv honom mat; törster han, så giv honom dricka *: ty när du det gör, så församlar du glödande kol (e) på hans huvud.

* Ords. 25: 21. Matth. 5: 44.

Rom 12:21. Låt dig icke övervunnen varda av det onda; utan övervinn det onda med det goda.

V. 1. (a) Edra skäliga Gudstjänst) S. Paulus kallar här alla offer, all verk och Gudstjänst oskälig eller oförnuftig, som sker utan tron och Guds kunskap.

V. 6. (b) Ens med trone) All prophetia eller uppenbarelse, som drager in på gärningar, och icke på Christum allena, såsom på endesta trösten, ehuru kostelig hon är, så är hon dock icke ens med trone. Såsom äro de spökes eller framlednas själars uppenbarelser, vilke söka mässor, peregrims resor, fastor, och de heligas förtjänst.

V. 7. (c) Lärer) V. 8. (c) Förmanar någor) Dem lärer man som icke veta: dem förmanar man som förr visste.

V. 18. (d) Om möjeligit) Theoph. in hunc locum: Pulchre dixit: Si fieri potest. Nonnunquam enim fieri non potest, ut pacem quispiam complectatur, cum de pietate certamen fuerit, &c.

V. 20. (e) Så församlar du glödande kol) Lägga eld på ovännens huvud, är med välgärningar göra honom vred på sig själv, att han haver gjort oss emot.

ROMARNA, 13. CAPITLET

APOSTELEN förmanar än till goda gärningar: såsom först till hörsamhet och lydna emot Överheten, v. 1. Sedan till kärlek emot vår nästa, v. 8. Och sist till ett ärligit och nyktert leverne, v. 11.

I. Förmaning till lydna emot Överheten.

Rom 13:1. VAR och en själ vare Överheter, som väldet haver, underdånig: ty ingen Överhet är, utan av Gudi *, och de Överheter som äro, de äro skickade av Gudi.

* Ords. 8: 15, 16. Dan. 4: 22. Vish. 6: 4. Tit. 3: 1. 1. Pet. 2: 13.

Rom 13:2. Därföre, ho sig sätter emot Överheten, han sätter sig emot Guds skickelse: men de som sätta sig däremot, de skola få en dom över sig.

Rom 13:3. Ty Regenterna, äro icke de goda gärningars räddhåga, utan de ondas *. Vilt du icke frukta för Överheten, så gör det gott är, och du skalt hava pris av honom:

* 1. Pet. 2: 14.

Rom 13:4. Ty han är Guds tjänare, dig till godo. Men gör du det ont är, så må du rädas: ty han bär icke svärdet förgäves; utan han är Guds tjänare, en hämnare, till vrede över honom, som illa gör.

Rom 13:5. Fördenskull måste man vara underdånig, icke allenast för vredens skull, utan ock för samvetets skull: (a)

Rom 13:6. Ty därföre given I ock skatt (b); ty de äro Guds tjänare, som beständigt sådant skola sköta.

Rom 13:7. Giver därföre allom det I skyldige ären: dem skatt, som skatt bör *; dem tull, som tull bör; dem rädsel, som rädsel tillhörer; dem heder, som heder tillhörer.

* Matth. 22: 21. Marc. 12: 17. Luc. 20: 25.

II. Till kärlek emot vår nästa.

Rom 13:8. Varer ingom något skyldige, utan att I älskens inbördes: ty den som älskar den andra, han haver fullbordat Lagen. *

* Gal. 5: 14.

Rom 13:9. Ty det *: Du skalt icke göra hor: Du skalt icke dräpa: Du skalt icke stjäla: Du skalt icke bära falskt vittne: Du skalt icke begära; och om där är något annat bud, det beslutes i detta ordet: Du skalt älska din nästa som dig själv. *

* 2. Mos. 20: 14, rc. 5. Mos. 5: 18. Matth. 19: 18. * 3. Mos. 19: 18. Matth. 22: 39. Marc. 12: 31.

Rom 13:10. Kärleken gör sin nästa intet ont. Så är nu kärleken Lagsens fullbordan. *

* Matth. 22: 40. 1. Tim. 1: 5. Jac. 2: 8.

III. Till ett ärligit och nyktert leverne

Rom 13:11. Och detta, medan vi vete tiden, att nu är stunden till att uppstå av sömnen *, ty vår salighet är nu närmer, än då vi troddet. (c)

* 1. Cor. 15: 34. Eph. 5: 14. 1. Thess. 5: 6.

Rom 13:12. Natten är framfaren, och dagen är när: därföre låter oss bortkasta mörksens gärningar *, och ikläda oss ljusens vapen. *

* Eph. 5: 11. Col. 3: 8. * Eph. 6: 13, 14. 1. Thess. 5: 5.

Rom 13:13. Låter oss ärliga * vandra, såsom om dagen: icke i frosseri, och dryckenskap *; icke i kamrar och okyskhet *; icke i kiv och avund: *

* Phil 4: 8. * Ords 23: 20. Luc. 21: 34. Gal. 5: 21. * 1. Cor. 6: 9, 10. Eph. 5: 5. * Jac. 3: 14.

Rom 13:14. Utan ikläder * eder HERRAN JESUM Christum *; och haver icke omsorg för köttet (d) till lustar. *

* Uppenb. 16: 15. * Gal. 3: 27. * cap. 5: 16. 1. Pet. 2: 11. 1. Joh. 2: 16.

V. 5. (a) För samvetets skull) Världslig Överhet är därföre, att vi må hava utvärtes frid: därföre är samvetet av pliktig kärlek skyldigt, att vara dem underdånigt.

V. 6. (b) Given I ock skatt) Ser huru nyttigt det är att giva skatt, och vara lydig: ty därmed hjälpen I till att försvara de fromma, och straffa de onda: därföre låter eder det intet förtryta.

V. 11. (c) Än då vi troddet) Det är: Då löften om Christo ännu intet voro fullbordade; utan vi allenast trodde, och förbidde dem.

V. 14. (d) Omsorg för köttet) Det är: Marterer icke edar kropp över makten med odrägelig helighet; såsom med vakande, fastande, frysande, rc. som de skrymtare göra.

ROMARNA, 14. CAPITLET

PAULUS förmanar först, att man icke skall missbruka den Christeliga friheten, till att förakta eller förarga de svaga, v. 1. Sedan, att den ene icke skall fördöma den andra för de utvärtes ceremonier, eller ting som i sig själva äro frie och vilkorlige, v. 3. Utan att var och en gör det som tjänar till enighet, och sin nästas förbättring; och det ingens samvet förkränker eller förargar, v. 19.

I. Förmanar till att rätt bruka den Christeliga friheten.

Rom 14:1. MEN annammer den svage i trone, * utan att åtskilja tankar (a). *

* Rom. 15: 1, 7. * 1. Cor. 8: 9, 11. cap. 9: 22.

Rom 14:2. Den ene tror, att han må allahanda äta; men den som svag är, han äter kål.

Rom 14:3. Den där äter, han förakte icke honom som icke äter; och den som icke äter, han döme icke honom som äter *: ty Gud haver honom upptagit.

* Col. 2: 16.

Rom 14:4. Ho äst du, som dömer ens annars tjänare *? Sinom egnom Herra står han, eller faller; men han skall varda ståndandes: ty Gud är mäktig till att göra honom ståndandes.

* Jac. 4: 12.

Rom 14:5. Den ene håller en dag fram för den andra*; den andre håller alla dagar lika: var och en vare fullt viss (b) i sitt sinne.

* Gal. 4: 10.

Rom 14:6. Vilken som aktar på dagen, han aktar på den HERRANOM; och vilken icke aktar på dagen, han aktar icke på den HERRANOM. Vilken som äter, han äter HERRANOM: ty han tackar Gudi; och den där icke äter, han icke äter HERRANOM, och tackar Gudi. *

* 1. Cor. 10: 31. 1. Tim. 4: 3.

Rom 14:7. Ty ingen av oss lever sig självom *; och ingen dör sig självom.

* 1. Pet. 4: 2.

Rom 14:8. Ty leve vi, så leve vi HERRANOM, och dö vi, så dö vi HERRANOM: därföre, evad vi nu leve eller dö, så höre vi HERRANOM till. *

* Gal. 2: 20.

Rom 14:9. Ty Christus är därpå både död, och uppstånden, och åter levandes vorden, att han skall vara HERRE, både över levande och döda. *

* 2. Cor. 5: 15.

Rom 14:10. Men du, hvi dömer du din broder? Eller ock du, hvi föraktar du din broder? Ty vi måste alle stå fram för Christi Domstol.*

* Matth. 25: 31. 2. Cor. 5: 10.

Rom 14:11. Ty det är skrivet: Så sant som jag lever, säger HERREN, mig (c) skola all knä böjas *; och alla tungor skola bekänna Gud.

* Esa. 45: 23. Phil. 2: 10.

Rom 14:12. Så måste nu var och en av oss göra Gudi räkenskap för sig själv. *

* Matth. 12: 36. 1. Cor. 3: 8. Gal. 6: 5.

II. Varnar för omilt dömande i vilkorliga ting.

Rom 14:13. Därföre låt oss nu icke mer döma varannan: utan dömer hellre så, att ingen förtörnar sin broder, eller förargar. *

* Matth. 18: 7, 8, 9. 1. Cor. 10: 32. 2. Cor. 6: 3.

Rom 14:14. Jag vet väl, och är dess viss i HERRANOM JESU, att ingenting äro av sig själv menlig * (d): utan den som håller något för menligit, honom är det menligit. *

* Ap. G. 10: 14, 15. 1. Tim. 4: 4. * 1. Cor. 8: 7. Tit. 1: 15.

Rom 14:15. Dock, om din broder varder bedrövad över din mat, så vandrar du icke mer efter kärleken. Fördärva icke, med din mat, den som Christus haver lidit döden före. (e) *

* 1. Cor. 8: 11.

Rom 14:16. Varde fördenskull edart goda (f) icke försmädat.

Rom 14:17. Ty Guds Rike är icke mat eller dryck *; utan rättfärdighet, och frid, och fröjd i dem Helga Anda.

* 1. Cor. 8: 8.

Rom 14:18. Ty den däruti tjänar Christo, han är Gudi täck, och människomen beprövad.

III. Råder till enighet och frid.

Rom 14:19. Låt oss därföre fara efter det som till frids tjänar, och det som tjänar till uppbyggelse inbördes.

Rom 14:20. Fördärva icke för mats skull Guds verk. Allting äro väl ren *; men det är ont den människo som äter med förkränkelse.

* Matth. 15: 11. Tit. 1: 15.

Rom 14:21. Gott är dig, att du äter intet kött, eller dricker intet vin; ej heller något där din broder stöter sig på, eller förargas *, eller försvagas.

* 1. Cor. 8: 13.

Rom 14:22. Haver du tron, så hav henne när dig själv för Gudi. Salig är den, som sig självan icke dömer, uti det han beprövar.

Rom 14:23. Men den som tvivelaktig är, äter han, så är han fördömd: ty han äter icke av tron: ty allt det icke går av trone (g), det är synd.

V. 1. (a) Utan att åtskilja tankar) Tveggehanda Christne äro; somlige starke i trone, somlige svage: kan hända att ingen parten haver sig tillbörliga emot den andra: de starke förakta de svaga allt förmycket; de svage förarga sig allt försnart av ringa saker. Så lärer nu S. Paulus, att de skulle rätta sig efter kärleken, att ingen den andra emot gör, eller dömer; utan gör och lärer, efter som den andra nyttigast och tarveligast kan vara.

V. 5. (b) Vare viss) Det är: Han tveke eller tvivle icke i sitt samvet: utan vare säker därom, att det är ingen synd för Gud, antingen han äter, eller icke äter.

V. 11. (c) Mig, etc.) Så måste Christus vara en sanner Gud, efter sådant för hans Domstol ske skall.

V. 14. (d) Menlig) Är så mycket som oren, såsom allt det icke vigt och helgat är.

V. 15. (e) Lidit döden före) Märk, att Christus är ock döder för dem som bliva förtappade.

V. 16. (f) Edart goda) Det är: Evangelium; att det varder förtalat, vålla de som allt förtvärt bruka den Christeliga friheten, de svaga till förargelse.

V. 23. (g) Av trone) Märk, detta är ett huvudspråk emot alla gärningar, som göras utan tron.

ROMARNA, 15. CAPITLET

APOSTELEN förmanar än, att man skall undraga deras skröplighet som svage äro; och beflita sig därom, att alle endräkteliga må tjäna Gud, v. 1. Såsom Christus, oansett han i sin person allena predikade Judomen, till att stadfästa löften till fäderna, så haver han likväl efter prophetierna, ock upptagit de blinda Hedningar, v. 8. Sedan ursäktar han sin dristiga skrivelse, därav, att han var deras Apostel, och måste fördenskull göra sin flit med dem, v. 14. Säger sig ock vilja komma till Rom i sin resa åt Hispanien, när han först något i Jerusalem haver uträttat, v. 22. Och sist, begärar han att de skola ihågkomma honom i sina böner till Gud, v. 30.

I. Förmaning till tålamod med de svaga; och till enighet.

Rom 15:1. MEN vi som starke äre, ärom pliktige att bära deras skröplighet, som svage äro * (a), och icke täckas oss självom.

* 1. Cor. 9: 22. Gal. 6: 1.

Rom 15:2. Ty var och en av oss täcke sin nästa till godo, till uppbyggelse. *

* 1. Cor. 9: 19. cap. 10: 24, 32. cap. 13: 5. Phil. 2: 4, 5.

Rom 15:3. Ty ock Christus täcktes icke sig självom; utan såsom skrivet står *: Deras försmädelser, som dig försmäda, hava fallit över mig.

* Ps. 69: 10.

Rom 15:4. Ty vad som helst tillförene skrivet är, det är tillförene skrivet till vår lärdom *: att vi, genom tålamod, och Skrifternas tröst, skola hava en förhoppning.

* Rom. 4: 23, 24. 1. Cor. 10: 11. 2. Tim. 3: 16.

Rom 15:5. Men tålamodsens och tröstsens Gud, give eder, att I ären inbördes ens till sinnes *, efter Christum JESUM.

* Rom. 12: 16. 1. Cor. 1: 10. Phil. 2: 2. cap. 3: 15, 16.

Rom 15:6. Att I med enom håg, och med enom mun, mågen prisa Gud, och vårs HERRAS JESU Christi Fader.

Rom 15:7. Därföre, annammer var den andra *, såsom ock Christus haver annammat oss till Guds äro.

* Rom. 14: 1, 3.

II. Prophetier, om Hedningarnas kallelse.

Rom 15:8. Men jag säger, att JESUS Christus var omskärelsens tjänare (b), för Guds sannings skull, till att stadfästa fädernas löften: *

* Matth. 15: 24. Ap. G. 3: 25, 26.

Rom 15:9. Men att Hedningarna skola ära Gud, för barmhärtighetenes skull *; såsom skrivet är: Därföre vill jag bekänna dig ibland Hedningarna, och lovsjunga dino Namne. *

* Rom. 11: 30. * 2. Sam. 22: 50. Ps. 18: 50.

Rom 15:10. Och åter säger han: Glädjens, I Hedningar, med hans folk. *

* 5. Mos. 32: 43.

Rom 15:11. Och åter: Lover Herran, alle Hedningar, och priser honom, all folk. *

* Ps. 117: 1.

Rom 15:12. Och åter säger Esaias: Det skall vara Jesse rot *, och den som uppstå skall att råda över Hedningarna: på honom skola Hedningarna hoppas. *

* Uppenb. 5: 5. cap. 22: 16. * Esa. 11: 1, 10.

Rom 15:13. Men hoppsens Gud, uppfylle eder med alla fröjd och frid i trone: att I mågen överflödande vara i hoppet, genom dens Helga Andas kraft.

III. Paulus ursäktar sin dristighet, av sin kallelse.

Rom 15:14. Mine bröder, jag är ock själv övertygad (c) om eder, att I ock själve ären fulle av godhet, uppfyllde med all kunskap *, förmående ock förmana var den andra. *

* 1. Cor. 1: 5. 1. Joh. 2: 21. * 2. Pet. 1: 12.

Rom 15:15. Dock likväl, bröder, haver jag skrivit eder endels dristeliga till, såsom påminnandes eder, för den nåds * skull, som mig given är av Gudi;

* Rom. 1: 5.

Rom 15:16. Att jag skall vara JESU Christi tjänare till Hedningarna *, förrättandes Guds Evangelium: att Hedningarnas offer må varda anammeligit, helgat genom den Helga Anda.

* Ap. G. 9: 15. cap. 13: 2. Rom. 11: 13. Gal. 2: 7. 1. Tim. 2: 7. 2. Tim. 1: 11.

Rom 15:17. Därföre haver jag, där jag må berömma mig av igenom Christum JESUM, i det Gudi tillhörer. (d)

Rom 15:18. Ty jag dristar icke något tala, det icke Christus verkade igenom mig, till att göra Hedningarna lydaktiga, genom ord, och gärning; *

* Rom. 1: 5. cap. 16: 26.

Rom 15:19. Genom teckens, och unders kraft, genom Guds Andas kraft: så att ifrån Jerusalem, och runt omkring in till Illyricum, haver jag fulleliga predikat Christi Evangelium;

Rom 15:20. Och så beflitat mig att predika Evangelium, icke där Christus hade varit nämnd (e): på det jag icke skulle bygga på ens annars grund; *

* 2. Cor. 10: 15.

Rom 15:21. Utan, såsom skrivet står: Dem som intet haver kungjort varit om honom, de skola det se; och de som av honom intet hört hava, de skola det förstå. *

* Esa. 52: 15.

IV. Lovar komma till Rom, då han reser åt Hispanien.

Rom 15:22. Därför jag ock ofta haver varit förhindrad att komma till eder. *

* Rom. 1: 13. 1. Thess. 2: 1.

Rom 15:23. Men nu, då jag icke mer rum haver i dessa landen, och haver dock i mång år åstundat komma till eder; *

* Rom. 1: 10. 1. Thess. 3: 10.

Rom 15:24. Då jag reser till Hispaniam, vill jag komma till eder: ty jag hoppas, att då jag reser där igenom, skall jag få se eder; och varda av eder dit förfodrad, om jag först endels är vorden uppfylld av edor omgängelse.

Rom 15:25. Men nu far jag hädan till Jerusalem *, till att göra dem heligom tjänst. *

* Ap. G. 19: 21. * cap. 24: 17.

Rom 15:26. Ty de som bo uti Macedonia, och Achaia, hava belevat göra någon undsättning * dem fattigom heligom som äro i Jerusalem.

* 1. Cor. 16: 1. 2. Cor. 8: 1. cap. 9: 2, 12. Gal. 2: 9, 10.

Rom 15:27. Ty de hava så belevat, och äro dem ock skyldige: Ty om Hedningarna äro vordne delaktige av deras andeliga ting, äro de ock skyldige att tjäna dem uti lekamliga ting. *

* 1. Cor. 9: 11. Gal. 6: 6.

Rom 15:28. Då jag nu detta fullbordat haver, och förseglat (f) dem denna frukt, vill jag därifrå fara genom edar (stad) till Hispaniam.

Rom 15:29. Men jag vet, när jag kommer till eder, varder jag kommandes i Christi Evangelii välsignelses fullhet. *

* Rom. 1: 11.

V. Begärar deras förbön hos Gud.

Rom 15:30. Men jag förmanar eder, bröder, genom vår HERRA JESUM Christum, och igenom Andans kärlek, att I tillsammans med mig kämpen i edra böner för mig till Gud: *

* 2. Cor. 1: 11.

Rom 15:31. Att jag må frälst varda ifrå de otrogna * i Judea; och att min tjänst, som jag gör i Jerusalem, må anammelig varda dem heligom:

* 2. Thess. 3: 2.

Rom 15:32. Att jag må med glädje komma till eder genom Guds vilja *, och vederkvickas med eder.

* Ap. G. 18: 21. 1. Cor. 4: 19.

Rom 15:33. Men fridsens Gud * vare med eder allom: Amen.

* Phil. 4: 9. 1. Thess 5: 23. 2. Thess. 3: 16.

V. 1. (a) Som svage äro) Här talar han om de skröpliga i levernet, såsom de där falla uti uppenbara synder och brister, att man ock dem lida, och icke förkasta skall, tilldess de starkare varda. Likasom han i det förra capitlet lärer tractera de svaga samveten.

V. 8. (b) Omskärelsens tjänare) Det är: han var Judarnas Apostel, eller Guds sändningabud till dem, och icke personliga sänd till Hedningarna.

V. 14. (c) Jag är övertygad) Det är: om I än min skrivelse intet behövden, så driver mig dock mitt ämbete, det jag av Guds nåd bekläder, till att lära och undervisa eder och var man.

V. 17. (d) Det Gudi tillhörer) Det är, att jag en Guds Präster är.

V. 20. (e) Icke ens hade varit nämnd) Efter I tillförene lärde ären, haver jag dess mindre hastat till eder, medan eljes rum var, där Christus ännu intet predikad var.

V. 28. (f) Förseglat) Det är: troliga och väl förvarat överantvardat.

ROMARNA, 16. CAPITLET

PAULUS commenderar brevbäraren, v. 1. Och befaller hälsa några Christna i Rom, v. 3. Och förmanar dem alla, att de taga sig väl till vara för falska Lärare, v. 17. Låter ock hälsa dem av några sina medhjälpare och åhörare i Corintho, v. 21. Besluter så hela Epistelen med en tacksägelse, i vilken han det helga Evangelium märkeliga beskriver, v. 25.

I. Paulus anmälar Pheben; och befaller hälsa några Christna i Rom.

Rom 16:1. MEN jag befaller eder våra syster Phebe, vilken är i Församlingenes tjänst i Kenchrea:

Rom 16:2. Att I henne undfången i HERRANOM, såsom Helgon höves; och görer henne bistånd i all ärende, där hon eder behöver: ty ock hon haver varit mångas beforderska, och jämväl mig självan.

Rom 16:3. Hälser Priscillam, och Aqvilam *, mina medhjälpare i Christo JESU:

* Ap. G. 18: 2, 26. 1. Cor. 16: 19. 2. Tim. 4: 19.

Rom 16:4. Vilke för mitt liv hava vågat sin hals: dem tackar icke allenast jag, utan ock alla Hedningars Församlingar.

Rom 16:5. Hälser ock Församlingena i deras hus: hälser Epenetum, min älskeliga, vilken är Achaie förstling till Christum.

Rom 16:6. Hälser Mariam, den där mycket arbete för oss haft haver.

Rom 16:7. Hälser Andronicum, och Juniam, mina fränder, och mina medfångar, de där märkelige äro ibland Apostlarna; de där ock för mig voro i Christo.

Rom 16:8. Hälser Ampliam, min älskeliga i HERRANOM.

Rom 16:9. Hälser Urbanum, vår medhjälpare i Christo; och Stachis, min älskeliga.

Rom 16:10. Hälser Apellem, den där beprövad är i Christo: hälser dem som äro av Aristobuli hus.

Rom 16:11. Hälser Herodionem, min frända: hälser dem av Narcisci hus, som äro i HERRANOM.

Rom 16:12. Hälser Tryphenam, och Tryphosam, de där arbeta i HERRANOM: hälser Persida, den älskeliga, som mycket arbetat haver i HERRANOM.

Rom 16:13. Hälser Rufum, den utkorada i HERRANOM; och hans moder, och mina.

Rom 16:14. Hälser Asyncritum, Phlegontem, Herman, Patroban, Hermen, och de bröder som med dem äro.

Rom 16:15. Hälser Philologum, och Julian, Nereum, och hans syster, och Olympam; och all Helgon när dem.

Rom 16:16. Hälser eder inbördes med en helig kyss *: hälsa eder Christi Församlingar.

* 1. Cor. 16: 20. 2. Cor. 13: 12. 1. Thess. 5: 26. 1. Pet. 5: 14.

II. Förmanar dem att taga sig vara för falska Lärare.

Rom 16:17. Men jag förmanar eder, bröder, att I haven uppseende på dem som tvister och förargelser (a) åstadkomma, emot den lärdom som I haven lärt; och viker ifrå dem. *

* Gal. 1: 8, 9. Col. 2: 8. 1. Tim. 6: 3. 2. Tim. 3: 2, 5, 6. 2. Joh. v. 10.

Rom 16:18. Ty sådane tjäna icke HERRANOM JESU Christo, utan sinom buk *: och igenom söt ord och smekande tal förföra * deras hjärta som enfaldige äro.

* Phil. 3: 18, 19. 2. Pet. 2: 3. * Hes. 13: 18.

Rom 16:19. Ty edar lydaktighet är utkommen till var man. Därföre fröjdar jag mig över eder *: men jag vill att I ären vise på det goda, och enfaldige på det onda. *

* Rom. 1: 8. * Matth. 10: 16. 1. Cor. 14: 20.

Rom 16:20. Men fridsens Gud * förträde Satanam under edra fötter snarliga. Vårs HERRAS JESU Christi nåd vare med eder *: Amen.

* Rom. 15: 33. * 1. Cor. 16: 23. 2. Cor. 13: 13.

III. Berättar att någre trogne i Corintho hälsa dem.

Rom 16:21. Hälsar eder Timotheus *, min medhjälpare, och Lucius *, och Jason *, och Sosipater *, mine fränder.

* Ap. G. 16: 1. Phil. 2: 19. 1. Thess. 3: 2. * Ap. G. 13: 1. * cap. 17: 5. * cap. 20: 4.

Rom 16:22. Hälsar jag Tertius eder, som brevet skrivit haver, i HERRANOM.

Rom 16:23. Hälsar eder Gajus, min och hela Församlingenes värd: hälsar eder Erastus *, stadsens Räntomästare, och Quartus brodren.

* Ap. G. 19: 22. 2. Tim. 4: 20.

Rom 16:24. Vårs HERRAS JESU Christi nåd, vare med eder allom: Amen. *

* 1. Thess. 5: 28.

IV. Besluter Epistelen med en tacksägelse.

Rom 16:25. Men honom som makt haver att stadfästa eder, efter mitt Evangelium, och JESU Christi predikan, efter hemlighetenes uppenbarelse *, den av eviga tider här till haver förtegad varit:

* Eph. 1: 9. cap. 3: 9, 20. Col. 1: 26. 2. Tim. 1: 10.

Rom 16:26. Men nu uppenbarad, och * igenom Propheternas skrifter, efter eviga Guds befallning, kungjord ibland alla Hedningar till trones lydno *:

* Tit. 1: 3. 1. Joh. 1: 1. * Rom. 1: 5. cap. 15: 18.

Rom 16:27. Allena visom Gudi vare ära, genom JESUM Christum, i evighet *, Amen.

* 1. Tim. 1: 17. Jud. Ey. v. 25.

Skriven till de Romare ifrå Corintho, genom Phebe, Församlingenes tjänare i Kenchrea.

V. 17. (a) Tvister och förargelser) Det är sagt emot alla människors läro.