1703 CARL XII:s BIBEL

1703RV Carl XII:s Bibel

MARCI, 1. CAPITLET 

BEGYNNELSEN av JESU Christi Evangelio. Johannes kom i öknena, predikade, döpte, och förkunnade Christi närvarelse, v. 1. Kom ock JESUS, och lät döpa sig, v. 9. Sedan blev han frestad av djävulen, v. 12. Begynte så predika, och kalla Lärjungar, v. 14. När han nu kom till Capernaum, lärde han i Synagogon: där utdrev han en djävul; halp Petri svära ifrå skälvo, och många andra ifrå deras sjukdomar, v. 21. Så gick han dädan, och predikade i nästa städerna, v. 35. Där kom en spetälsk för honom, och vart renad ifrå sina spetälsko, v. 40.

I. Johannes Döparen bereder Christo vägen: förmanar till bättring; och döper.

Mar 1:1. BEGYNNELSEN av JESU Christi, Guds Sons, Evangelio;

Mar 1:2. Såsom skrivet är i Propheterna: Se, jag sänder min Ängel för ditt ansikte, vilken skall bereda din väg för dig: *

* Mal. 3: 1. Matth. 11: 10. Luc. 7: 27.

Mar 1:3. Ens ropandes röst är i öknene: Bereder HERRANS väg; görer hans stigar rätta. *

* Esa. 40: 3. Matth. 3: 3. Luc. 3: 4. Joh. 1: 15, 23.

Mar 1:4. Johannes var i öknene, döpte, och predikade bättringenes döpelse, till syndernas förlåtelse. *

* Matth. 3: 1. Luc. 3: 3.

Mar 1:5. Och till honom gingo ut hela Judee land, och de utav Jerusalem; och läto sig alle döpa av honom, i Jordans flod, bekännandes sina synder. *

* Matth. 3: 5.

Mar 1:6. Och Johannes var klädd med camelahår *, och med en lädergjording om sina länder; och åt gräshoppor *, och vildhannog.

* Matth. 3: 4. * 3. Mos. 11: 22.

Mar 1:7. Och predikade, och sade: En kommer efter mig, som starkare är än jag, vilkens skotvänger jag icke värdig är att nederfalla och upplösa. *

* Matth. 3: 11. Luc. 3: 16. Joh. 1: 26, 27.

Mar 1:8. Jag döper väl eder med vatten: men han skall döpa eder med dem Helga Anda. *

* Ap. G. 1: 5. cap. 2: 4. cap. 11: 16. cap. 19: 4.

II. Christus låter döpa sig av Johanne.

Mar 1:9. Och det begav sig i de dagar, att JESUS kom utav Galilea ifrå Nazareth, och lät sig döpa av Johanne, i Jordan. *

* Matth. 3: 13. Luc. 3: 21.

Mar 1:10. Och strax då han steg upp utur vattnet, såg han himlarna öppnas; och Andan, såsom en duvo, nederkomma över honom. *

* Joh. 1: 32.

Mar 1:11. Och en röst kom av himmelen: Du äst min käre Son, i vilkom jag haver ett gott behag. *

* Ps. 2: 7. Esa. 42: 1. Matth. 3: 17. cap. 17: 5. Marc. 9: 7. 2. Pet. 1: 17.

III. Frestas av djävulen.

Mar 1:12. Och Anden drev honom strax uti öknena: *

* Matth. 4: 1. Luc. 4: 1.

Mar 1:13. Och han var där i öknene i fyratio dagar, och frestades av Satana; och var med vilddjuren: och Änglarna tjänte honom. *

* Matth. 4: 11.

IV. Begynner predika, och kalla Lärjungar.

Mar 1:14. Men sedan Johannes vart fången, kom JESUS uti Galileam *, och predikade Evangelium om Guds Rike,

* Matth. 4: 12. Luc. 4: 14. Joh 4: 43.

Mar 1:15. Sägandes: Tiden är fullkomnad, och Guds Rike är för handene: bättrer eder *, och tror Evangelio.

* Matth. 3: 2.

Mar 1:16. Och när han gick ut med det Galileiska havet, såg han Simonem, och Andream hans broder, kasta sin nät i havet: ty de voro fiskare. *

* Matth. 4: 18. Luc. 5: 2.

Mar 1:17. Och JESUS sade till dem: Följer mig, och jag vill göra eder till människofiskare.

Mar 1:18. Och strax övergåvo de sin nät, och följde honom.

Mar 1:19.Och då han gick dädan litet fram bätter, såg han Jacobum Zebedei son, och Johannem hans broder, vilka ock i båtenom byggde sin nät. *

* Matth. 4: 21. 

Mar 1:20. Och strax kallade han dem: då övergåvo de sin fader Zebedeum uti båten, med legodrängerna, och följde honom.

V. Kommer till Capernaum: lärer i Synagogon; och botar många sjuka.

Mar 1:21. Och de gingo till Capernaum: och strax, om Sabbatherna, gick han in i Synagogon, och lärde. *

* Matth. 4: 13, 23. Luc 4: 31.

Mar 1:22. Och de förundrade sig på hans lärdom: förty han lärde såsom den där hade makt (a), och icke såsom de Skriftlärde. *

* Matth. 7: 28, 29. Luc. 4: 32.

Mar 1:23. Och i deras Synagogo var en människa besatt med en oren anda *; och han ropade högt,

* Luc. 4: 33.

Mar 1:24. Sägandes: Ack, vad have vi med dig, JESU Nazarene? Äst du kommen till att fördärva oss *? Jag vet ho du äst, nämliga, den Guds Helige.

* Matth. 8: 29.

Mar 1:25. Och JESUS näpste honom, sägandes: Tig, och gack ut av honom.

VI. Beder i öknene: predikar i nästa städerna; och utdriver djävlar.

Mar 1:26. Då rev den orene anden honom, och ropade med höga röst, och for ut av honom.

Mar 1:27. Och alle förundrade sig svårliga, så att de sporde varannan till, och sade: Vad är detta? Vad ny lärdom är detta? Ty han bjuder ock de orena andar med väldighet, och de lyda honom.

Mar 1:28. Och hans rykte gick strax ut allt omkring i Galilee gränsor.

Mar 1:29. Och de gingo strax utu Synagogon, och kommo uti Simons och Andree hus *, med Jacobo och Johanne.

* Matth. 8: 14. Luc. 4: 38.

Mar 1:30. Men Simons svära låg sjuk i skälvo: och strax sade de honom om henne.

Mar 1:31. Då gick han till, och reste henne upp, och tog henne vid handena; och i det samma övergav skälvosjukan henne, och hon tjänte dem.

Mar 1:32. Och om aftonen då solen nedergången var, hade de till honom allahanda sjuka, och dem som kvaldes av djävlar: *

* Matth. 8: 16. Luc. 4: 40.

Mar 1:33. Och hele staden var församlad för dörrena.

Mar 1:34. Och han gjorde många helbrägda, som kranke voro av allahanda sjukdom; och drev ut många djävlar, och tillstadde icke djävlarna tala: ty de kände honom. *

* Luc. 4: 41. Ap. G. 16: 17, 18.

Mar 1:35. Och om morgonen ganska bittida för dag, stod han upp, och gick ut: och JESUS gick bort uti ett öde rum *, och där bad han.

* Luc. 4: 42.

Mar 1:36. Och Simon kom efter farandes, och de med honom voro.

Mar 1:37. Och då de funno honom, sade de till honom: Alle söka dig.

Mar 1:38. Sade han dem: Låt oss gå uti nästa städerna, att jag ock där predikar: ty fördenskull är jag utgången. *

* Luc. 4: 43.

Mar 1:39. Och han predikade i deras Synagogor, över hela Galilea, och utdrev djävlar.

VII. JESUS renar en spetälskan.

Mar 1:40. Och till honom kom en spetälsk man *, och bad honom, föll på knä för honom, och sade till honom: Vilt du, så kant du göra mig renan.

* Matth. 8: 2. Luc. 5: 12.

Mar 1:41. Då varkunnade sig JESUS, och uträckte sina hand, och tog på honom, och sade: Jag vill, var ren.

Mar 1:42. Och när han det sagt hade, gick strax spetälskan av honom, och han vart ren.

Mar 1:43. Och JESUS hotade honom, och sänden strax ifrå sig;

Mar 1:44. Och sade honom: Se till, att du säger ingom något; utan gack bort, och visa dig Prästenom *; och offra för din rening, det Mose budit haver, dem till vittnesbörd.

* 3. Mos. 14: 2. Matth. 4: 4.

Mar 1:45. Men då han utgången var, begynte han förkunna mycket, och berykta denna sak *; så att han icke nu mer kunde uppenbarliga gå in uti staden, utan blev ute i öde rum: och de kommo till honom av alla ändar.

* Luc. 5: 15.

V. 22. (a) Den där hade makt) Det är, all hans predikan var såsom ens den där med allvar mente; och vad han sade, det hade en väldighet, och var levande.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MARCI, 2. CAPITLET 

ÅTER kom han till Capernaum; där halp han en borttagnan till sin hälso, v. 1. Sedan kallade han Mattheum, och satt till bords i hans hus, med Publicaner och syndare, v. 13. Han svarade ock till de Phariseers spörsmål, varföre hans Lärjungar icke fastade, v. 18. Desslikes, hvi han tillstadde, att hans Lärjungar plockade ax om Sabbathen, v. 23.

I. JESUS kommer åter till Capernaum, och botar en borttagnan.

Mar 2:1. OCH efter några dagar, gick han åter in i Capernaum *: och det spordes att han var i huset.

* Matth. 9: 1.

Mar 2:2. Och strax församlades där månge, så att de icke rum hade, icke heller utan för dörrene: och han talade ordet för dem.

Mar 2:3. Och de kommo till honom, bärandes en borttagnan, den där framburen var av fyra. *

* Luc. 5: 18.

Mar 2:4. Och då de icke kunde komma till honom, för folkets skull, avtäckte de taket på huset där han var, och gjorde ett hål på taket, och med tåg släppte neder sängena, där den borttagne uti låg.

Mar 2:5. Och när JESUS såg deras tro, sade han till den borttagna: Min son, dina synder vare dig förlåtna.

Mar 2:6. Men där voro någre utav de Skriftlärde sittandes, som tänkte i sin hjärta:

Mar 2:7. Hvi talar denne sådana hädelser? Ho kan förlåta synder, utan Gud allena? *

* Job. 14: 4. Ps. 32: 5. Es. 43: 25.

Mar 2:8. Och strax JESUS förnam det i sinom Anda, att de sådant tänkte vid sig själva, sade han till dem: Hvi tänken I sådant i edor hjärta?

Mar 2:9. Vilket är lättare säga till den borttagna: Dina synder vare dig förlåtna; eller säga: Statt upp, och tag dina säng, och gack?

Mar 2:10. Men på det I skolen veta, att människones Son haver makt på jordene förlåta synder, sade han till den borttagna:

Mar 2:11. Dig säger jag: Statt upp; tag dina säng, och gack i ditt hus.

Mar 2:12. Och strax stod han upp, tog sina säng, och gick ut i allas deras åsyn; så att alle förundrades, och prisade Gud, sägandes: Sådant såge vi aldrig.

II. Kallar Mattheus; och får sig mat i hans hus.

Mar 2:13. Och han gick åter ut till havet, och allt folket kom till honom; och han lärde dem.

Mar 2:14. Och då JESUS gick där fram, såg han Levi, Alphei son, sittandes vid Tullen, och sade till honom: Följ mig *: och han stod upp, och följde honom.

* Matth. 9: 9. Luc. 5: 27.

Mar 2:15. Och det begav sig, då han satt till bords i hans hus, såto ock desslikes månge Publicaner och syndare till bords med JESU och hans Lärjungar: ty de voro månge som hade följt honom.

Mar 2:16. Och då de Skriftlärde och Phariseer sågo, att han åt med de Publicaner och syndare, sade de till hans Lärjungar: Hvi äter och dricker han med Publicaner och syndare?

Mar 2:17. När JESUS det hörde, sade han till dem: De helbrägda behöva icke läkare, utan de kranke; jag är icke kommen till att kalla de rättfärdiga, utan syndare till bättring. *

* Matth. 9: 12, 13. Luc. 5: 31, 32. 1. Tim. 1: 15.

III. Svarar på Phariseernas fråga om fastande.

Mar 2:18. Och Johannis lärjungar, och de Phariseers plägade fasta; och de kommo och sade till honom: Hvi fasta Johannis lärjungar och de Phariseers, och dine Lärjungar fasta intet? *

* Matth. 9: 14. Luc. 5: 33.

Mar 2:19. Sade JESUS till dem: Bröllopsbarnen, kunna de fasta, så länge Brudgummen är med dem? Så länge de hava Brudgumman när sig, kunna de icke fasta.

Mar 2:20. Men de dagar skola komma, att Brudgummen skall varda ifrå dem tagen; och då skola de fasta i de dagar.

Mar 2:21. Och ingen sömmar en klut (a) av nytt kläde på gammalt kläde: förty, annars river det tillsatta nya stycket något av det gamla, och hålet bliver värre. *

* Matth. 9: 16. Luc. 5: 36.

Mar 2:22. Och ingen låter nytt vin uti gamla flaskor; annars slår det nya vinet flaskorna sönder, och vinet spilles ut, och flaskorna fördärvas; utan nytt vin skall man låta i nya flaskor.

IV. Lärjungarna hämta ax om Sabbathen; anklagas av Phariseerna, och försvaras av Christo.

Mar 2:23. Och det begav sig, att han på Sabbathen gick genom säd; och hans Lärjungar begynte, vid de gingo, taga av axen. *

* Matth. 12: 1. Luc. 6: 1.

Mar 2:24. Och de Phariseer sade till honom: Se, hvi göra de om Sabbathen, det som icke lovligit är? *

* 5. Mos. 23: 25.

Mar 2:25. Då sade han till dem: Haven I aldrig läsit vad David gjorde, då honom omträngde, och var hungrig, han och de där med honom voro? *

* 1. Sam. 21: 6. Matth. 12: 3.

Mar 2:26. Huru han gick in i Guds Hus, under den översta Prästen Abiathar (b), och åt Skådobröden (c) *, vilke ingom voro lovlige äta, utan Prästomen; och gav desslikes dem som med honom voro.

* 2. Mos. 29: 32. 3. Mos. 8: 31. cap. 24: 5, 9.

Mar 2:27.  Och han sade till dem: Sabbathen är gjord för människones skull, och icke människan för Sabbathens skull.

Mar 2:28. Så är nu människones Son HERRE, ock över Sabbathen. *

* Matth. 12: 8. Luc. 6: 5.

V. 21. (a) Klut) Läs till Matth. 9: 16.

V. 26. (b) Abiathar) Är Ahimelechs son: därföre säger Skriften, att det är skett under Ahimelech; efter de voro Präster på en tid.

(c) Skådobröden) Kallas efter Ebreiskan panes facierum: Det är bröd som alltid är för ögonen. Såsom ock Guds ord alltid skall vara oss för vår hjärta, dag och natt, Psal. 23: 5.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MARCI, 3. CAPITLET 

SÅ gick han åter in i Synagogon, och gjorde en man helbrägda om Sabbathen, v. 1. Men Phariseerna traktade efter huru de måtte förgöra honom: därföre gick han avsides ut till havet, och gjorde många helbrägda, v. 6. Han utvalde ock tolv Apostlar, v. 13. Sedan svarade han till de Phariseers försmädelse, bevisandes huru de syndade emot den Helga Anda, v. 20. Han lärde dem ock vilke hans rätta bröder och systrar voro, v. 31.

I. JESUS botar ens förvissnada hand om Sabbathen.

Mar 3:1. OCH han gick åter in uti Synagogon: och där var en man, som hade ena bortvissnada hand: *

* Matth. 12. 9. Luc. 6: 6.

Mar 3:2. Och de vaktade på honom, om han skulle bota honom om Sabbathen; på det att de skulle få anklaga honom.

Mar 3:3. Då sade han till mannen, som den vissna handen hade: Statt hit fram.

Mar 3:4. Och sade till dem: Är det lovligit, att göra väl om Sabbathen, eller göra illa? Hjälpa livet, eller dräpa? Då tigde de.

Mar 3:5. Då såg han uppå dem med vrede, och förömkade sig över deras hjärtas hårdhet, och sade till mannen: Räck ut dina hand; och han räckte henne ut: och handen vart honom färdig igen, såsom den andra.

II. Phariseerna rådslå emot honom; men han viker undan.

Mar 3:6. Men de Phariseer gingo ut, och höllo strax råd med de Herodianer, emot honom *, huru de måtte förgöra honom.

* Matth. 22: 16.

Mar 3:7. Men JESUS, med sina Lärjungar, gick avsides bort till havet: och honom följde ett stort tal folk, utav Galilea, och utav Judea; *

* Matth. 4: 25.

Mar 3:8. Och utav Jerusalem, och utav Idumea, och utav hinsidon Jordan; och de där bodde vid Tyrus och Sidon, en ganska stor hop folk, som kommo till honom, när de hörde, huru stor ting han gjorde.

Mar 3:9. Och sade han till sina Lärjungar, att en båt skulle vakta på honom, för folkets skull, att de icke skulle tränga honom.

Mar 3:10. Förty han gjorde många helbrägda, så att de överföllo honom, och ville taga på honom, så månge som hade plågor.

Mar 3:11. Och de orene andar, när de sågo honom, föllo de neder för honom, och ropade, sägandes: Du äst Guds Son.

Mar 3:12. Och han hotade dem hårdeliga, att de icke skulle uppenbara honom. *

* Marc. 1: 25.

III. JESUS utväljer, och utsänder Apostlar.

Mar 3:13. Och han steg upp på ett berg, och kallade till sig vilka han ville; och de kommo till honom. *

* Matth. 10: 1. Marc. 6: 7. Luc. 6: 12. cap. 9: 1.

Mar 3:14. Och då skickade han Tolv, att de skulle vara med honom, och att han skulle utsända dem till att predika:

Mar 3:15. Och att de skulle hava makt, till att bota sjukdomar, och utdriva djävlar.

Mar 3:16. Och gav Simon det namnet Petrus: *

* Joh. 1: 42.

Mar 3:17. Och Jacobus Zebedei son; Johannes Jacobs broder; och nämnde dem Boanerges (a); det är sagt: Tordönsbarn.

Mar 3:18. Och Andreas, och Philippus, och Bartholomeus, och Mattheus, och Thomas, och Jacobus, Alphei son, och Thaddeus, och Simon Cananeus:

Mar 3:19. Och Judas Ischariothen, den honom ock förrådde.

Mar 3:20. Och de kommo i huset; och folket församlade sig åter, så att de icke tid hade till att äta.

Mar 3:21. Och när de detta hörde, som honom åkomne voro, gingo de ut, och ville taga fatt på honom, och sade: Han kommer ifrå sig. (b)

IV. JESU hjälpesamhet bemötes med försmädelse.

Mar 3:22. Men de Skriftlärde, som av Jerusalem nederkomne voro, sade: Han haver Beelzebub; och med den översta djävulen driver han djävlar ut. *

* Matth. 9: 34. Joh. 7: 20. cap. 8: 48, 52. cap. 10: 20.

V. JESUS förlägger detta, visandes att de syndade emot den H. Anda.

Mar 3:23. Då kallade han dem till sig, och sade till dem i liknelser: Huru kan Satan utdriva Satan? *

* Matth. 12: 25.

Mar 3:24. Och om ett Rike söndrat varder emot sig självt, då kan det Riket icke stå:

Mar 3:25. Och där ett hus är söndrat emot sig självt, det huset kan icke bliva ståndandes.

Mar 3:26. Sätter nu Satan sig upp emot sig själv, och är söndrad, då kan han icke bliva ståndandes, utan det är då ute med honom.

Mar 3:27. Ingen kan gå in i ens starks hus, och skinna hans boting, utan han först binder den starka; och sedan skinnar han hans hus. *

* Matth. 12: 29.

Mar 3:28. Sannerliga säger jag eder: Alla synder varda människors barnom förlåtna; ock försmädelse, därmed de försmäda: *

* Matth. 12: 31. Luc. 12: 10. Ebr. 6: 4. 1. Joh. 5: 16.

Mar 3:29. Men den där försmäder den Heliga Anda, han haver ingen förlåtelse i evig tid: utan bliver saker till evig fördömelse.

Mar 3:30. Ty de sade: Han haver den orena andan.

VI. Lärer, vilka hans rätta moder och bröder voro.

Mar 3:31. Och då kom hans bröder, och hans moder *; och stodo ute, och sände några till honom, som honom utkalla skulle.

* Matth. 12: 46. Luc. 8: 19.

Mar 3:32. Och folket satt när honom, och de sade till honom: Se, din moder, och dine bröder äro där ute, och söka efter dig. *

* Luc. 8: 20.

Mar 3:33. Och han svarade dem, och sade: Ho är min moder, och mine bröder?

Mar 3:34. Och då han omkring sett hade på Lärjungarna, som där kringom honom såto, sade han: Se, min moder, och mine bröder.

Mar 3:35. Ty den som gör Guds vilja, han är min broder, och min syster, och min moder.

V. 17. (a) Boanerges) Det är, tordönsbarn: så varda desse Lärjungar av JESU kallade, i avseende på deras förmåner och gåvor, att de med stort anseende och besynnerlig kraft vordo förande sitt Predikoämbete emot sanningenes fiendar. Gud vorde genom dem givandes sino dundrekraft. Ps. 68: 34.

V. 21. (b) Ifrå sig) De fruktade, att han skulle möda sig för mycket med arbete; såsom man plägar säga: Du bliver bister i huvudet.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MARCI, 4. CAPITLET

DÄREFTER satte sig JESUS uti ett skepp, och lärde folket om Guds Rikes lägenhet, igenom liknelser; först om en Sädesman, v. 1. Sedan om ett ljus, v. 21. Åter om ena säd; och om ett senapskorn, v. 26. Så for han över havet; och där uppväxte en stor storm: men han näpste vädret, och det vart stilla, v. 35.

I. JESUS lärer folket utu skeppet, genom liknelser:

Mar 4:1. OCH han begynte åter lära vid havet: och till honom församlades mycket folk, så att han måste stiga uti ett skepp, och satt där på havet *; och allt folket blev på landet vid havet.

* Matth. 13: 1.

Mar 4:2. Och han lärde dem mycket genom liknelser *; och sade till dem uti sin lärdom:

* Luc. 8: 4.

1. Av en Sädesman.

Mar 4:3. Hörer till: Se, en Sädesman gick ut till att så:

Mar 4:4. Och hände sig när han sådde, föll somt vid vägen; och fåglarna under himmelen kommo, och åto det upp.

Mar 4:5. Men somt föll på stenören, där det icke mycken jord hade; och det gick strax upp: ty det hade icke djupa jord.

Mar 4:6. Men när solen gick upp, förbrändes det; och efter det hade ingen rot, förtorkades det.

Mar 4:7. Och somt föll ibland törne; och törnen växte upp, och förkvavde det; och det bar ingen frukt.

Mar 4:8. Och somt föll i goda jord, och det bar frukt, som uppgick, och växte: ett bar trettiofalt, och ett sextiofalt, och ett hundradefalt.

Mar 4:9. Och han sade till dem: Den där öron haver till att höra, han höre.

Mar 4:10. Då han nu allena var, sporde de, som om honom voro, med de Tolv, honom till om denna liknelsen. *

* Matth. 13: 10.

Mar 4:11. Och han sade till dem: Eder är givet att veta Guds Rikes hemlighet; men dem där utantill äro, sker allting genom liknelser:

Mar 4:12. På det de, seendes skola se, och icke förnimma, och hörandes höra, och icke förstå *; på det de icke skola omvända sig, och synderna dem förlåtna varda.

* Esa. 6: 9. cap. 29: 10. Luc. 8: 10. Joh. 12: 40. Ap. G. 28: 26.

Mar 4:13. Och han sade till dem: Förstån I icke denna liknelsen? Huru viljen I då förstå alla liknelser?

Mar 4:14. Sädesmannen sår ordet.

Mar 4:15. Men desse äro de som vid vägen äro, där ordet sått varder; och de hava det hört, strax kommer Satan, och tager bort ordet, som sått var i deras hjärtan. *

* Matth. 13: 19.

Mar 4:16. Och desse äro sammalunda de, som på stenören sådde äro: då de hava hört ordet, anamma de det strax med fröjd;

Mar 4:17. Och de hava inga rötter i sig, utan stå till en tid: sedan då någor bedrövelse kommer uppå, eller förföljelse för ordets skull, strax förargas de.

Mar 4:18. Och desse äro de som i törne sådde äro; de där höra ordet;

Mar 4:19. Och denna världenes bekymmer, och rikedomsens svek, och andre tings begärelser *, gå därin, och förkväva ordet, och det varder ofruktsamt.

* 1. Tim. 6: 17.

Mar 4:20. Och desse äro de, som uti goda jord sådde äro; de där ordet höra, och anammat, och bära frukt, somt trettiofalt, och somt sextiofalt, och somt hundradefalt.

2. Av ett ljus.

Mar 4:21. Och han sade till dem: Icke kommer ljuset in fördenskull, att man skall sätta det under ena skeppo, eller under sängena? Sker det icke fördenskull, att det skall uppsättas på ljusastakan? *

* Matth. 5: 15. Luc. 8: 16. cap. 11: 33.

Mar 4:22. Ty intet är fördolt, som icke uppenbaras skall; ej heller hemligit, som icke skall uppkomma. *

* Matth. 10: 26. Luc. 8: 17. cap. 12: 2.

Mar 4:23. Den där öron haver till att höra, han höre. *

* Matth. 11: 15. Marc. 7: 16.

Mar 4:24. Och han sade till dem: Ser till vad I hören: med det mått som I mäten, skall eder mätet varda *; och eder varder ändå tillgivet, I som hören detta:

* Matth. 7: 2. Luc. 6: 38.

Mar 4:25. Ty den där haver, honom skall varda givet; och den där icke haver, av honom skall ock taget varda det han haver. *

* Matth. 13: 12. cap. 25: 29. Luc. 8: 18. cap. 19: 26.

3. Åter av sädenes växt.

Mar 4:26. Och han sade: Så är Guds Rike, som en man kastar ena säd i jordena;

Mar 4:27. Och sover, och står upp, natt och dag; och säden går upp, och växer, så att han där intet av vet:

Mar 4:28. Ty jorden bär utav sig själv, först brudd, sedan ax, sedan fullbordat vete i axena.

Mar 4:29. När nu frukten mogen är, strax sänder han lian, ty skördetiden är förhanden.

4. Av ett senapskorn.

Mar 4:30. Och han sade: Vid vem skole vi likna Guds Rike? Och med vad liknelse skole vi beteckna det?

Mar 4:31. Det är såsom ett senapskorn *, vilket då det sått varder i jordena, är det mindre än all annor frö på jordene.

* Matth. 13: 31. Luc. 13: 18.

Mar 4:32. Och då det sått är, går det upp, och varder större än all annor krydder, och får stora grenar, så att himmelens fåglar måga bo under dess skugga.

Mar 4:33. Och med mång sådana liknelser * sade han dem ordet, efter som de förmådde hörat:

* Matth. 13: 34.

Mar 4:34. Och utan liknelse talade han intet till dem: men Lärjungomen uttydde han allting avsides.

II. JESUS far över havet, och näpser vädret.

Mar 4:35. Och den samma dagen, då aftonen vart, sade han till dem: Låt oss fara över till den andra stranden. *

* Matth. 8: 18, 23. Luc. 8: 22.

Mar 4:36. Så läto de folket gå, och togo honom, såsom han var i skeppet: voro ock desslikes någor annor skepp med honom.

Mar 4:37. Och där uppväxte en stor storm, och vågarne slogo in i skeppet, så att det redan förfylldes.

Mar 4:38. Och han sov bak i skeppet på ett hyende: då väckte de honom upp, och sade till honom: Mästar, sköter du intet därom, att vi förgås?

Mar 4:39. Och då han uppväckt var, näpste han vädret, och sade till havet: Tig, och var stilla. Och vädret saktade sig, och vart ett stort lugn.

Mar 4:40. Och han sade till dem: Varföre ären I så rädde? Huru kommer det till, att I icke haven trona?

Mar 4:41. Och de vordo ganska förskräckte, och sade emellan sig: Vad är denne för en, att både vädret och havet äro honom lydige?

17O3RV Carl XII:s Bibel

MARCI, 5. CAPITLET 

NÄR han kom över havet in i de Gadareners land, mötte honom en som var besatt med många djävlar: dem drev han ut, och lät dem fara uti en svinahjord, v. 1. Kom så tillbaka igen över havet, och halp en kvinna ifrå blodgång, v. 21. och 25. Sedan uppväckte han Jairi dotter av döda, v. 35.

I. JESUS utdriver djävlarna av en besattan: och de fara uti en svinahjord.

Mar 5:1. SÅ kommo de över havet, in i de Gadareners land. *

* Matth. 8: 28. Luc. 8: 26.

Mar 5:2. Och strax han steg utu skeppet, mötte honom, utu grifter, en man, besatt med den orena andan;

Mar 5:3. Den där plägade bo uti grifter: och ingen kunde honom binda med kedjor:

Mar 5:4. Förty han hade många resor varit bunden med fjättrar, och kedjor; och kedjorna voro sletna av honom, och fjättrarna sönderslagne: och ingen kunde späka honom.

Mar 5:5. Och han var alltid, dag och natt, på bergen, och i grifterna, ropade, och slog sig själv med stenar.

Mar 5:6. Men då han nu såg JESUM fjärran ifrå sig, lopp han till, och föll neder för honom;

Mar 5:7. Och ropade (a) med höga röst, och sade: Vad haver jag med dig göra, JESU, dens Högstas Guds Son? Jag besvär dig vid Gud, att du icke kväl mig.

Mar 5:8. Ty han sade till honom: Far utav människone, du orene ande.

Mar 5:9. Och sporde han honom: Vad är ditt namn? Svarade han, och sade: Legio är mitt namn; förty vi äre månge.

Mar 5:10. Och han bad honom storliga, att han icke skulle driva honom bort utu det landet.

Mar 5:11. Och där var vid bergen en stor svinahjord *, den där gick och födde sig.

* Matth. 8: 30. Luc. 8: 32.

Mar 5:12. Och djävlarna bådo honom alle, sägandes: Sänd oss i svinen, att vi må fara in uti dem.

Mar 5:13. Och JESUS tillstadde dem det strax. Och de orene andar drogo strax ut, och foro in uti svinen: och hjorden brådstörte sig i havet; och de voro vid tutusend; och vordo fördränkte i havet.

Mar 5:14. Men de som skötte svinen, flydde, och förkunnade det in i staden, och på bygdene: och de gingo ut till att se, vad skett var.

Mar 5:15. Och kommo till JESUM, och sågo honom som hade besatt varit, och haft Legionen, sittandes och kläddan, och vid sin sinne; och vordo förfärade.

Mar 5:16. Och de som det sett hade, förtäljde dem vad den besatta vederfarit var; och om svinen.

Mar 5:17. Och de begynte bedja honom, att han skulle draga utu deras landsändar. *

* Ap. G. 16: 39.

Mar 5:18. Och då han var stigen till skepps, bad honom den som hade besatt varit, att han måtte vara när honom: *

* Luc. 8: 38.

Mar 5:19. Men JESUS tillstadde honom det icke; utan sade till honom: Gack dina färde uti ditt hus till dina, och förkunna dem, huru stor ting HERREN haver gjort med dig, och haver misskundat sig över dig.

Mar 5:20. Och han gick sina färde, och begynte förkunna uti de tio städer, huru stor ting JESUS med honom gjort hade. Och alle förundrade sig.

Mar 5:21. Och då JESUS var överfaren igen med skeppet till den andra sidona, församlades till honom mycket folk; och var vid havet. *

* Matth. 9: 1.

Mar 5:22. Och se, där kom en av Synagogones Överstar, benämnd Jairus *: och då han fick se honom, föll han ned för hans fötter;

* Matth. 9: 18. Luc. 8: 41.

Mar 5:23. Och bad honom storliga, och sade: Min lilla dotter är i sitt yttersta; jag beder dig att du kommer, och lägger händer på henne, att hon måtte vederfås, och leva.

Mar 5:24. Och han gick med honom: och honom följde mycket folk, och de trängde honom.

II. JESUS hjälper en kvinna ifrå blodgång.

Mar 5:25. Och där var en kvinna, som hade haft blodgång * i tolv år:

* 3. Mos. 15: 25. Matth. 9: 20. Luc. 8: 43.

Mar 5:26. Och hade mycket lidit av mångom läkarom, och förtärt därmed allt sitt, och hade dock ingen hjälp förnummit; utan det vart hellre värre med henne.

Mar 5:27. Då hon hörde om JESU, kom hon ibland folket bakefter, och tog på hans kläder:

Mar 5:28. Ty hon sade: Kunde jag åtminsto taga på hans kläder, då vordo jag helbrägda.

Mar 5:29. Och strax förtorkades hennes blods källa: och hon kände det i kroppen, att hon botad var utav den plågon.

Mar 5:30. Och JESUS kändet strax i sig själv, att kraft utgången var av honom *; och vände sig om ibland folket, och sade: Ho kom vid min kläder?

* Luc. 6: 19.

Mar 5:31. Och hans Lärjungar sade till honom: Du ser, att folket tränger dig, och du säger: Ho kom vid mig?

Mar 5:32. Och han såg omkring till att se henne, som det gjort hade.

Mar 5:33. Men kvinnan fruktade, och bävade: ty hon visste vad med henne skett var; och kom, och föll neder för honom, och sade honom alla sanningena.

Mar 5:34. Och han sade till henne: Dotter, din tro haver frälst dig *: gack med frid, och var helbrägda av dine plågo.

* Matth 9: 22. Marc. 10: 52.

III. JESUS uppväcker Jairi dotter.

Mar 5:35. Vid han ännu talade, kommo någre ifrå Synagogones Översta, och sade: Din dotter är död; hvi gör du Mästaren yttermera omak? *

* Luc. 8: 49.

Mar 5:36. Men strax JESUS hörde talet som sades, sade han till Synagogones Översta: Räds intet; allenast tro.

Mar 5:37. Och han tillstadde icke, att honom någor följa skulle, förutan Petrus, och Jacobus, och Johannes, Jacobi broder.

Mar 5:38. Och så kom han i Synagogones Överstas hus, och fick se sorlet, och dem som mycket gräto och sörjde .

Mar 5:39. Och han gick in, och sade till dem: Vad sorlen I, och gråten? Pigan är icke död; men hon sover. *

* Matth. 9: 24. Joh. 11: 11.

Mar 5:40. Och de gjorde spe av honom. Då drev han alla ut, och tog med sig pigones fader och moder, och dem som med honom voro, och gick in där pigan låg:

Mar 5:41. Och fattade pigona vid handena, sägandes till henne: Talitha kumi; det uttydes: Piga, jag säger dig, statt upp.

Mar 5:42. Och strax stod pigan upp, och gick: och hon var vid tolv år gammal. Och de vordo övermåtton förskräckte.

Mar 5:43. Och han förböd dem strängeliga, att ingen skulle det veta: och böd giva henne äta.

V. 7 (a) Ropade) Djävlarna förskräckas för Christi närvarelse, vilken de visste vara deras Domare, och att han var kommen till att förstöra deras verk, 1. Joh. 3: 8.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MARCI, 6. CAPITLET

SÅ gick han dädan, och kom uti sitt fädernesland; där föraktade de honom, v. 1. Men han predikade allestädes, och utsände sina Apostlar, till att predika, och göra undertecken, v. 7. När Herodes det hörde, mente han, att det hade varit Johannes, den han hade låtit halshugga i fängelset, v. 14. Och JESUS drog över havet i öknen: där spisade han femtusend män, med litet förråd, v. 30. När de foro tillbaka, kom han gångandes till dem på vattnet, v. 45. Då han kom i det landet Genesaret, halp han många sjuka till hälso, v. 53.

I. JESUS predikar i sitt fädernesland; men med föga framgång.

Mar 6:1. OCH han gick ut dädan, och kom in uti sitt fädernesland *: och hans Lärjungar följde honom.

* Matth. 13: 54.

Mar 6:2.. Och när Sabbathen kom, begynte han lära i Synagogon *; och månge som det hörde, förundrade sig storliga, sägandes: Vadan haver denna detta? Och vad visdom är denne, som honom given är, att ock sådana krafter ske igenom hans händer?

* Luc. 4: 16.

Mar 6:3. Är icke denne den Timmermannen, Marie Son *, Jacobi broder, och Jose, och Jude, och Simons? Äro ock icke hans systrar här när oss? Och de förargades över honom.

* Joh. 6: 42.

Mar 6:4. Men JESUS sade till dem: En Prophet är icke föraktad, utan i sitt fädernesland, och ibland sina fränder, och sitt hus. *

* Matth. 13: 57. Luc. 4: 24. Joh. 4: 44.

Mar 6:5. Och han kunde där ingen kraft göra *: utan det, att han lade händerna på några få sjuka, och botade dem.

* Matth. 13: 58.

Mar 6:6. Och han förundrade sig på deras otro: och han gick omkring i byarna allestäds däromkring, och lärde. *

* Matth. 9: 35. Luc. 13: 22.

II. Utsänder sina Apostlar.

Mar 6:7. Och han kallade för sig de Tolv, och begynte att utsända dem, två och två; givandes dem makt emot de orena andar. *

* Matth. 10: 1. Marc. 3: 13, 14. Luc. 6: 13. cap. 9: 1.

Mar 6:8. Och böd dem, att de intet skulle taga med sig till vägs, utan käppen allena; icke skräppo, icke bröd, inga penningar i pungen: *

* Matth. 10: 9. Luc. 9: 3.

Mar 6:9. Utan de skulle vara skodde med sandaler *; och icke kläda sig uti två kjortlar.

* Ap. G. 12: 8.

Mar 6:10. Och sade till dem: Var som helst I ingån uti ett hus, bliver där, tilldess I dragen dädan. *

* Matth. 10: 11. Luc. 9: 4.

Mar 6:11. Och vilken som icke anammar eder, eller icke hörer eder, går där ut, och skudder av eder det stoft som är under edra fötter *, till vittnesbörd över dem. Sannerliga säger jag eder: Drägeligare varder Sodome och Gomorre på Domedag, än dem stadenom.

* Matth. 10: 14, 15. Luc. 9: 5. cap. 10: 10, 11, 12. Ap. G. 13: 51. cap. 18: 6.

Mar 6:12. Och de gingo ut, och predikade, att man skulle bättra sig: *

* Matth. 3: 2.

Mar 6:13. Och utdrevo många djävlar, och smorde många kranka med oljo (a) *, och botade dem.

* Jac. 5: 14.

III. Herodes menar att JESUS var Johannes, den han hade låtit halshugga.

Mar 6:14. Och fick Konung Herodes detta höra: ty hans namn var redo kunnigt; och sade: Den Johannes som döpte, är uppstånden ifrå de döda *, och därföre verka sådana krafter i honom.

* Matth. 14: 1. Luc. 9: 7, 19.

Mar 6:15. Somlige sade: Det är Elias; och somlige sade: Det är en Prophete; eller såsom en av Propheterna. *

* Matth. 16: 14.

Mar 6:16. Men då Herodes sådant hörde, sade han: Denne är Johannes, som jag halshögg; han är uppstånden ifrå de döda.

Mar 6:17. Ty Herodes själv hade sänt bort, och låtit gripa Johannem, och bundit honom i fängelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull: ty han hade tagit henne till hustru; *

* Luc. 3: 19, 20.

Mar 6:18. Ty Johannes sade till Herodes: Dig är icke lovligit, att hava dins broders hustru. *

* 3. Mos. 18: 16. cap. 20: 21.

Mar 6:19. Men Herodias gick efter hans argesta, och hade gärna dräpit honom; och kunde dock icke komma dess vid:

Mar 6:20. Ty Herodes fruktade Johannem *, vetandes, att han var en rättfärdig och helig man; och aktade (b) honom; och lydde honom i mång stycke, och hörde honom gärna.

* Matth. 14: 5. cap. 21: 26.

Mar 6:21. Då nu en belägen dag kom, att Herodes, på sin födelsedag *, gav sine Överste, och Hövitsmän, och de yppersta i Galilea, en aftonkost;

* 1. Mos. 40: 20. Matth. 14: 6.

Mar 6:22. Gick Herodias dotter in, och dansade, och det behagade Herodi, och dem där med honom såto vid bordet. Då sade Konungen till pigona: Bed utav mig vad du vilt, jag vill giva dig det;

Mar 6:23. Och svor henne: Vad du bedjandes varder av mig, vill jag giva dig, allt intill hälften av mitt Rike.

Mar 6:24. Och hon gick ut, och sade till sina moder: Vad skall jag bedja? Hon sade: Johannis Döparens huvud.

Mar 6:25. Och hon gick strax med hast in till Konungen, och bad, sägandes: Jag vill, att du giver mig strax på ett fat Johannis Döparens huvud.

Mar 6:26. Då vart Konungen ganska bedrövad: dock för edens skull, och för deras skull som där såto vid bordet, ville han icke visa henne av: *

* Matth. 14: 9.

Mar 6:27. Utan strax sände Konungen bödelen, och böd inhämta hans huvud. Och han gick åstad, och halshögg honom i  häktelset: *

* Matth. 14: 10.

Mar 6:28. Och bar fram hans huvud på ett fat, och fick pigone; och pigan fick det sine moder.

Mar 6:29. Då hans lärjungar det sporde, kommo de, och togo hans lekamen upp, och lade honom i en grav.

IV. JESUS lärer i ödemarken; och spisar 5000 män.

Mar 6:30. Och Apostlarna församlades till JESUM, och förkunnade honom all stycke; både huru stor ting de gjort hade, och huru stor ting lärt hade. *

* Luc. 9: 10.

Mar 6:31. Då sade han till dem: Kommer I allene avsides med mig uti ödemarken, och vilen eder något litet: ty där voro månge som gingo till och ifrå, så att de hade icke tid till att äta. *

* Marc. 3: 20.

Mar 6:32. Och så for han bort avsides till skepps uti ödemarken. *

* Matth. 14: 13. Joh. 6: 16.

Mar 6:33. Och folket såg, att de foro sina färde: och månge kände honom, och lupo dit tillsammans av alla städer till fot, och kommo fram förr än de, och församlades till honom.

Mar 6:34. Så gick JESUS ut, och fick se det myckla folket, och varkunnade sig över dem *: förty, de voro såsom får, de ingen Herdan hade *; och begynte lära dem mycket.

* Matth. 14: 14. * Jer. 23: 1. Hes. 34: 2. Matth. 9: 36.

Mar 6:35. Och då nu dagen var fast framliden, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är öknen, och tiden är fast förliden; *

* Matth. 14: 15. Luc. 9: 12.

Mar 6:36. Släpp dem ifrå dig, att de måga gå bort i landsbygderna här omkring, och byarna, och köpa sig bröd: ty de hava intet äta.

Mar 6:37. Då svarade han dem, och sade: Giver I dem äta *. Då sade de till honom: Skole vi gå bort, och köpa för tuhundrade penningar bröd, och giva dem äta?

* Joh. 6: 5.

Mar 6:38. Då sade han till dem: Huru mång bröd haven I? Går, och ser till. Och när de visste det, sade de: Fem, och två fiskar. *

* Matth. 14: 17. Luc. 9: 13. Joh. 6: 9.

Mar 6:39. Då böd han dem, att de skulle sätta sig alle i matskap, i gröna gräset.

Mar 6:40. Och de satte sig i hopar, hundrade och hundrade, femtio och femtio.

Mar 6:41. Och så tog han de fem bröd, och de två fiskar; och upplyfte sin ögon till himmelen *, välsignade *, och bröt bröden, och gav sinom Lärjungom, att de skulle lägga för dem; och de två fiskar bytte han emellan dem alla.

* Joh. 17: 1. * 1. Sam. 9: 13.

Mar 6:42. Och de åto alle, och vordo mätte.

Mar 6:43. Och togo sedan upp tolv korgar fulla med styckom, och av fiskomen.

Mar 6:44. Och de där ätit hade, voro vid femtusend män.

V. Lärjungarna fara åter över: JESUS går på vattnet, och stillar stormen.

Mar 6:45. Och strax drev han sina Lärjungar, att de skulle gå till skepps, och fara för honom över havet till Bethsaida, medan han skilde folket ifrå sig. *

* Matth. 14: 22. Joh. 6: 16.

Mar 6:46. Och när han hade skiljt dem ifrå sig, gick han dädan upp på ett berg, till att bedja. *

* Matth. 14: 23.

Mar 6:47. Och då aftonen kom, var skeppet mitt på havet, och han på landet allena: *

* Matth. 14: 24. Joh. 6: 17.

Mar 6:48. Och han såg, att de hade plats med roende: ty vädret var dem emot. Och vid fjärde väkten om nattena, kom han till dem, gångandes på havet, och ville gå fram om dem.

Mar 6:49. Men när de sågo honom gångandes på havet, mente de det hade varit ett spökelse, och ropade:

Mar 6:50. Ty de sågo honom alle, och vordo förskräckte; då talade han dem strax till, och sade till dem: Varer vid ett gott mod; det är jag, varer icke rädde.

Mar 6:51. Och han steg upp till dem i skeppet, och vädret stillade sig: och de vordo övermåtton storliga förskräckte vid sig själva, och förundrade sig.

Mar 6:52. Ty de hade icke fått förstånd (c) av bröden: ty deras hjärta var förhärdat.

VII. I landet Genesaret botar han många sjuka.

Mar 6:53. Och då de överfarne voro, kommo de till det landet Genesaret *, och lade där i hamn.

* Matth. 14: 34.

Mar 6:54. Och när de gingo utu skeppet, kände de honom strax:

Mar 6:55. Och lupo omkring allan den landsändan; och begynte omkringföra de sjuka på sängar, dit de hörde han var.

Mar 6:56. Och var han ingick, i byar, eller städer, eller landsbygder, där lade de kranka på gatorna, och bådo honom, att de åtminsto måtte taga på hans klädefåll: och så månge som kommo vid honom, de vordo helbrägda.

V. 13. (a) Med oljo) Denna oljan gjorde de kranka helbrägda: därav sedan ett Sacrament ovisliga gjort är, för dem som dö skola; där hon dock likare måtte heta Magdalene smörjelse: ty hon smorde Christum till begravning, Matth. 26: 7.

V. 20. (b) Aktade) Varnade, eller förvarade honom, att Herodias intet kunde honom skada.

V 52. (c) Förstånd) Det är: utav sådana exempel skulle de hava vordit förstärkte i trone, att de icke skulle frukta sig för någon spökelse.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MARCI, 7. CAPITLET 

DÅ disputerade han med de Phariseer, om de Äldstas stadgar, vilka de sig själve hava uppå tagit till att hålla, förgätande Guds bud, v. 1. Och han lärde dem, varmed människan varder orenad, v. 14. Så gick han in till Tyri och Sidons gränsor; där halp han en Grekisk kvinnos dotter ifrå djävulen, v. 24. Åter kom han till det Galileiska havet; där halp han en dövan, den ock en dumbe var, till sina hälso, v. 31.

I. Christus disputerar med Phariseerna, om fädernas stadgar.

Mar 7:1. OCH till honom församlades de Phariseer, och någre av de Skriftlärda, som ifrå Jerusalem komne voro. *

* Matth. 15: 1.

Mar 7:2. Och då de fingo se, att somlige hans Lärjungar åto bröd med menliga (a), det är, med otvagna händer, straffade de det:

Mar 7:3. Ty de Phariseer, och alle Judar äta icke, utan de två händerna fliteliga; hållandes de Äldstas stadga:

Mar 7:4. Och när de komne äro utav torget, äta de icke utan de äro tvagne. Och mycket sådant är, som de hava tagit sig uppå att hålla, såsom att två dryckekar, och krukor, och kopparkar, och bord.

Mar 7:5. Sedan frågade honom de Phariseer, och de Skriftlärde: Hvi vandra icke dine Lärjungar efter de Äldstas stadga, utan äta bröd med otvagna händer?

Mar 7:6. Men han svarade, och sade till dem: Rätt haver Esaias propheterat om eder, I skrymtare, som skrivet är: Detta folket ärar mig med läpparna; men deras hjärta är långt ifrå mig: *

* Esa. 29: 13.

Mar 7:7. Men fåfängt dyrka de mig, lärandes de lärdomar, som äro människobud: *

* Matth. 15: 9. Col. 2: 18. Tit. 1: 14.

Mar 7:8. Ty I bortkasten Guds bud, och hållen människors stadga, såsom att två krukor, och dryckekar: och mycket sådant gören I.

Mar 7:9. Och han sade till dem: Skönliga bortkasten I Guds bud, på det att I skolen hålla edar stadga.

Mar 7:10. Ty Mose haver sagt: Hedra din fader och dina moder *: och den som bannar fader eller moder, han skall döden dö. *

* 2. Mos. 20: 12. 5. Mos. 5: 16 Eph. 6: 2. * 2. Mos. 21: 17. 3. Mos. 20: 9. 5. Mos. 27: 16. Ords. 20: 20. Matth. 15: 4.

Mar 7:11. Men I sägen: Om en människa säger till fader, och moder: Corban (b); det är sagt: Gudi är det givet, som dig av mig skulle hava kommit till nytto.

Mar 7:12. Och tillåten så icke, att han något gör sinom fader, eller sine moder:

Mar 7:13. Och gören Guds ord om intet med edar stadga *, som I uppålagt haven. Och mycket sådant gören I.

* Matth. 15: 6.

II. Lärer, varav människan varder orenad.

Mar 7:14. Och han kallade till sig allt folket, och sade till dem: Hörer mig alle, och förstår. *

* Matth. 15: 10.

Mar 7:15. Intet går utanefter in i människona, det henne besmitta kan: men det som går utav henne, det är det som besmittar människona. *

* Ap. G. 10: 15. Rom. 14: 17, 20. Tit. 1: 15.

Mar 7:16. Den där haver öron till att höra, han höre. *

* Matth. 11: 15. Marc. 4: 23.

Mar 7:17. Och då han var ingången i huset ifrå folket, frågade hans Lärjungar honom om liknelsen. *

* Matth. 15: 15.

Mar 7:18. Och han sade till dem: Ären I ock så oförståndige? Förstån I icke ännu, att allt det utanefter ingår i människona, det kan icke besmitta henne?

Mar 7:19. Ty det går icke in i hennes hjärta, utan i buken; och haver sin naturliga utgång, där all mat med rensas.

Mar 7:20. Och han sade: Det utav människone går, det besmittar människona:

Mar 7:21. Ty innanefter, utu människors hjärta *, utgå onda tankar, hor, boleri, mandråp,

* 1. Mos. 6: 5. cap. 8: 21. Ords. 6: 14. Jer. 17: 9. Matth. 15: 19.

Mar 7:22. Stöld, girighet, svek, listighet, otuktighet, ont öga, hädelse, högfärd, galenskap; (c)

Mar 7:23. All denna onda stycke gå innanefter ut, och de besmitta människona.

III. En Grekisk kvinnos dotter varder friad ifrå djävulen.

Mar 7:24. Så stod han upp dädan, och gick in i Tyri och Sidons gränsor *: och gick in uti ett hus, och ville att det ingen veta skulle; och kunde dock icke bliva fördold.

* Matth. 15: 21.

Mar 7:25. Ty en kvinna, vilkens lilla dotter hade en oren anda, strax hon fick höra om honom, kom hon, och föll ned för hans fötter.

Mar 7:26. Och det var en Grekisk kvinna, utav Syrophenice, och bad honom, att han ville utdriva djävulen av hennes dotter.

Mar 7:27. Men JESUS sade till henne: Låt barnen först mätte varda; ty det är icke höveligit, att taga barnens bröd, och kasta det för hundarna. *

* Matth. 15: 26.

Mar 7:28. Då svarade hon, och sade till honom: Ja, HERRE; dock äta hundarna, under bordet, utav barnens smulor.

Mar 7:29. Då sade han till henne: För detta talets skull, gack; djävulen är utgången av dine dotter.

Mar 7:30. Och då hon kom i sitt hus, fann hon djävulen utgången vara, och dottrena liggandes på sängene.

IV. JESUS botar en dövan; den ock en dumbe var.

Mar 7:31. Och då han åter utgick ifrå Tyri och Sidons gränsor, kom han till det Galileiska havet, mitt genom de landsändar vid de tio städer. *

* Matth. 15: 29.

Mar 7:32. Och de hade fram för honom en dövan, den där ock en dumbe var *; och bådo honom, att han ville lägga handena på honom.

* Matth 9: 32. Luc. 11: 14.

Mar 7:33. Då tog han honom avsides ut ifrå folket, och satte sina finger i hans öron, och spottade*, och rörde vid hans tungo:

* Marc. 8: 23. Joh. 9: 6.

Mar 7:34. Och såg upp i himmelen, suckade *, och sade till honom: Ephphatha; det är sagt: upplåt dig.

* Joh. 11: 41. cap. 17: 1.

Mar 7:35. Och strax öppnades hans öron, och hans tungos band vart löst; och han talade redeliga.

Mar 7:36. Och böd han dem, att de skulle ingom sägat: men ju mer han det förböd, ju mer de förkunnade det.

Mar 7:37. Och de förundrade sig övermåtton, sägandes: Allt haver han väl beställt; han låter både de döva höra, och de dumbar tala.

V. 2. (a) Menliga) Lagen kallade det heligt, som avskilt var till Gudsdyrkan: däremot kallades det menligit eller allmänneligit, som oskickeligit eller orent var till Gudsdyrkan.

V. 11. (b) Corban) Kallas ett offer; och är korteliga så mycket sagt: Käre fader, jag gåve dig det gärna; men det är Corban: jag lägger det bättre an, att jag giver det Gudi, än dig: det hjälper dig ock då mer.

V. 22. (c) Galenskap) Det är, grovhet och obeskedelighet emot sin nästa: såsom de där ohöveliga, och med högmod förakta andra.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MARCI, 8. CAPITLET

 VID den tiden, spisade han åter fyratusend människor, på underligit sätt, v. 1. Och när Phariseerna begärade tecken av honom, blev det dem förnekat, v. 10. Han förvarade ock sina Lärjungar för de Phariseers surdeg, v. 14. Vid Bethsaida gav han en blindan sin syn, v. 22. Och när han kom till Cesarea, frågade han sina Lärjungar, vad de trodde om honom, v. 27. Och han förkunnade dem om sitt lidande; förmanandes dem till tålamod och stadighet i bekännelsen, v. 31.

I. JESUS spisar 4000 människor.

Mar 8:1. UTI de dagar, då folket var ganska mycket, och hade intet det de äta kunde, kallade JESUS till sig sina Lärjungar, och sade till dem:

Mar 8:2. Jag ömkar mig över folket: ty de hava nu i tre dagar tövat när mig, och hava intet äta: *

* Matth. 15: 32.

Mar 8:3. Och låter jag dem fastandes gå till sitt hemman, givas de upp i vägen: ty somlige utav dem voro komne långväga.

Mar 8:4. Och hans Lärjungar svarade honom: Var tager man bröd här i öknene, där man dem med mätta kan?

Mar 8:5. Då sporde han dem: Huru mång bröd haven I? Och de sade: Sju.

Mar 8:6. Och han böd folket sätta sig ned på jordena: och han tog de sju bröd; tackade, bröt, och gav sina Lärjungar, att de skulle lägga dem fram: och de lade fram för folket.

Mar 8:7. Hade de ock några små fiskar: och då han välsignat hade, bad han ock lägga dem fram.

Mar 8:8. Så åto de, och vordo mätte: och de togo upp sju korgar med styckom, som över voro.

Mar 8:9. Och de där ätit hade, voro vid fyratusend: och så lät han fara dem.

II. De Phariseer begära tecken.

Mar 8:10. Och strax steg han till skepps, med sina Lärjungar, och kom in till de landsändar Dalmanutha. *

* Matth. 15: 39.

Mar 8:11. Och de Phariseer gingo ut, och begynte disputera med honom, frestandes honom, och begärandes av honom tecken av himmelen. *

* Matth. 12: 38. cap. 16: 1. Luc. 11: 29. Joh. 6: 30.

Mar 8:12. Då suckade han i sinom Anda, och sade: Hvi söker detta släktet tecken? Sannerliga säger jag eder; desso släkte skall intet tecken givas. *

* Matth. 16: 4.

Mar 8:13. Så gav han dem över; och gick åter i skeppet, och for utöver till den andra sidona.

III. JESUS varnar Lärjungarna för de Phariseers surdeg.

Mar 8:14. Och de hade förgätit taga bröd, så att de hade icke mer än ett bröd med sig i skeppet. *

* Matth. 16: 5.

Mar 8:15. Då böd han dem, sägandes: Ser till, vakter eder för de Phariseers surdeg, och för Herodis surdeg. *

* Matth. 16: 6. Luc. 12: 1.

Mar 8:16. Och de tänkte hit och dit, sägandes emellan sig: Det äret, vi have intet bröd.

Mar 8:17. Då JESUS det förnam, sade han till dem: Vad bekymren I eder, att I haven icke bröd? Kunnen I ännu intet akta, eller förstå? Haven I ännu edor hjärta förhärdat? *

* Marc. 6: 52.

Mar 8:18. Havandes ögon, och sen intet? Och havandes öron, och hören intet?

Mar 8:19. Och minnens I icke, då jag bröt fem bröd ibland femtusend; huru många korgar upptogen I fulla med stycker? Sade de till honom: Tolv. *

* Matth. 14: 19, 20. Marc. 6: 41. Luc. 9: 13, rc. Joh. 6: 11, rc.

Mar 8:20. Och då jag bröt sju bröd ibland fyratusend, huru många korgar upptogen I fulla med stycker? De sade: Sju. *

* Matth. 15: 34.

Mar 8:21. Och han sade till dem: Hvi förstån I då intet?

IV. Giver en blind sin syn.

Mar 8:22. Och han kom till Bethsaida: och de hade fram för honom en blindan, och bådo honom, att han ville taga på honom.

Mar 8:23. Och så tog han den blinda vid handena, och ledde honom utu byn; och spottade * i hans ögon, och lade händer på honom, och frågade honom, om han något såg.

* Marc. 7: 32, 33.

Mar 8:24. Då såg han upp, och sade: Jag ser människor gå lika som trä. (a)

Mar 8:25. Sedan lade han åter händerna på hans ögon, och gjorde det så, att han fick synen igen: och vart så botad, att han sedan såg klarliga alla.

Mar 8:26. Och han sände honom hem, och sade: Gack intet in i byn; och säg icke heller det någrom därinne.

V. JESUS frågar om Lärjungarnas tro; och Petrus gör sin bekännelse.

Mar 8:27. Och JESUS gick ut, och hans Lärjungar, till de byar vid Cesarea, som kallas Philippi; och i vägen frågade han sina Lärjungar, sägandes till dem: Vem säger människorna mig vara? *

* Matth. 16: 13. Luc. 9: 18.

Mar 8:28. De svarade: Johannes Döparen; och somlige Eliam; och somlige en av Propheterna.

Mar 8:29. Och han sade till dem: Men vem sägen I mig vara? Och Petrus svarade, och sade till honom: Du äst Christus.

Mar 8:30. Då hotade han dem, att de skulle ingom säga om honom:

VI. JESUS förkunnar sitt lidande.

Mar 8:31. Och begynte till att undervisa dem, att människones Son skulle mycket lida, och förkastas av de Äldsta, och av de översta Prästerna, och av de Skriftlärda, och dödas; och efter tre dagar uppstå igen. *

* Matth. 16: 21. cap. 17: 22. Marc. 9: 31. cap. 10: 33. Luc. 9: 22, 44. cap. 18: 31. cap. 24: 6.

Mar 8:32. Och talade han det talet uppenbart. Då tog Petrus honom till sig, och begynte näpsa honom.

Mar 8:33. Men han vände sig om, och såg på sina Lärjungar, och näpste Petrum, sägandes: Gack bak om mig, Satan *: ty du besinnar icke det Gudi tillhörer, utan det människom tillhörer.

* 2. Sam. 19: 22.

VII. Förmanar Lärjungarna till ståndaktighet.

Mar 8:34. Och kallade han till sig folket, med sina Lärjungar, och sade till dem: Den mig vill följa, han försake sig själv, och tage sitt kors uppå sig, och följe mig. *

* Matth. 10: 38. cap. 16: 24. Luc 9: 23. cap. 14: 27.

Mar 8:35. Ty den som vill frälsa sitt liv, han skall mista det: men den som mister sitt liv, för mina och Evangelii skull, han skall det frälsa. *

* Matth. 10: 39. cap. 16: 25. Luc. 9: 24. cap. 17: 33. Joh. 12: 25.

Mar 8:36. Ty vad gagnar det människone, om hon vunne hela världena, men förlorar sin själ?

Mar 8:37. Eller vad kan människan giva till lösen för sin själ? *

* Ps. 49: 9.

Mar 8:38. Ty den som blyges vid mig, och min ord, uti detta horiska och syndiga släktet *; vid honom skall ock människones Son blygas *, när han kommer i sins Faders härlighet, med de Helga Änglar. *

* Matth. 12: 39. * cap. 10: 33. Luc. 9: 26. cap. 12: 8, 9. Rom. 1: 16. 2. Tim. 2: 12. * Matth. 25: 31.

V. 24. (a) Trä) Han ser ännu mörkt: såsom då man långt ifrå ser människor lika som trä, eller stubbar. Så är ock vår begynnelse till att känna Christum, svag: men hon bliver alltid starkare och vissare.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MARCI, 9. CAPITLET

JESUS förkunnar sitt Rikes härlighet, v. 1. Sex dagar därefter vart han förklarad för dem uppå ett berg, v. 2. Sedan underviste han dem om sin uppståndelse; och om Elia, som komma skulle för HERRANS dag, v. 9. När han kom till Lärjungarna, hade de fram en som var besatt med en stum anda, den Lärjungarna intet kunde utdriva; men han drev honom ut, v. 14. Åter sade han dem om sitt lidande, v. 30. Och förmante dem till enighet och ödmjukhet, v. 33. Då vart honom sagt om en som gjorde under i hans Namn, v. 38. Och han böd dem, att de skulle undfly förargelse, och vara enige, v. 42.

I. Christus förkunnar sin härlighets uppenbarelse; och varder själv förklarad.

Mar 9:1. OCH han sade till dem: Sannerliga säger jag eder, någre äro ibland dem som här stå, som icke skola smaka döden, tilldess de få se Guds Rike komma med kraft. *

* Matth. 16: 28. Luc. 9: 27.

Mar 9:2. Och efter sex dagar, tog JESUS Petrum, och Jacobum, och Johannem till sig; och hade dem allena upp på ett högt berg avsides; och vart förklarad för dem: *

* Matth. 17: 1. Luc. 9: 28.

Mar 9:3. Och hans kläder vordo klar, och ganska vit, såsom snö, att ingen färgare på jordene kan göra dem så vit.

Mar 9:4. Och dem syntes Elias, med Mose; och de talade med JESU.

Mar 9:5. Då svarade Petrus, sägandes till JESUM: Rabbi, här är oss gott att vara; låt oss göra här tre hyddor, dig ena, och Mosi ena, och Elie ena.

Mar 9:6. Ty han visste icke vad han sade: ty de voro förskräckte.

Mar 9:7. Och en sky kom, som överskyggde dem; och en röst kom utav skyn, och sade: Denne är min käre Son; honom hörer. *

* 5. Mos. 18: 18, 19. Esa. 42: 1. Matth. 3: 17. cap. 17: 5. Marc. 1: 11. Luc. 3: 22. cap. 9: 35. 2. Pet. 1: 17.

Mar 9:8. Och i det samma, som de sågo sig om, sågo de ingen vara där när dem, utan allena JESUS.

II. Underviser Lärjungarna om sin uppståndelse; och om Elie ankomst.

Mar 9:9. Men då de gingo neder av berget, böd han dem, att de skulle ingom säga vad de sett hade, förr än människones Son vore uppstånden ifrå de döda. *

* Matth. 17: 9. Luc. 9: 36.

Mar 9:10. Och de behöllo det ordet när sig, och befrågade emellan sig, vad det skulle vara, att uppstå ifrå de döda.

Mar 9:11. Och de sporde honom, sägandes: Vad är det, som de Skriftlärde säga, att Elias måste komma först? *

* Mal. 4: 5. Matth. 17: 10.

Mar 9:12. Men han svarade, och sade till dem: Elias skall ju komma först, och upprätta allt igen: och att människones Son skall mycket lida, och för intet aktas, såsom skrivet är. *

* Ps. 22: 7. Esa. 53: 3. Dan. 9: 26.

Mar 9:13. Men jag säger eder: Att ock Elias är kommen *, och de gjorde honom allt vad de ville, såsom skrivet var om honom.

* Matth. 11: 14. Luc. 1: 17.

Mar 9:14. Då han kom till sina Lärjungar, såg han mycket folk omkring dem; och de Skriftlärda disputerandes med dem.

Mar 9:15. Och strax allt folket såg honom, vordo de häpne; och lupo till, och hälsade honom.

Mar 9:16. Och han sporde de Skriftlärda: Vad disputeren I med dem?

III. Hjälper en besattan ifrå djävulen.

Mar 9:17. Och en av folket svarade, och sade: Mästar, jag haver haft min son hit till dig, den där haver en stum anda: *

* Matth. 17: 14. Luc. 9: 37, 38.

Mar 9:18. Och då han tager honom fatt, så sliter han honom; och han fradgas, och gnisslar med sina tänder, och förtvinar. Och jag sade till dina Lärjungar, att de skulle driva honom ut; och de kunde icke.

Mar 9:19. Då svarade han honom, och sade: O du otrogna släkte; huru länge skall jag vara när eder? Huru länge skall jag lida eder? Leder honom hit till mig.

Mar 9:20. Och de ledde honom fram till honom. Och när han fick se honom, strax slet anden honom *; och föll neder på jordena, och välte sig, och fradgades.

* Marc. 1: 26.

Mar 9:21. Då sporde han hans fader till: Huru länge är sedan detta kom honom uppå? Då sade han: Utav barndom.

Mar 9:22. Och han haver ofta kastat honom, både i elden, och i vattnet, att han måtte förgöra honom: men förmå du något, så varkunna dig över oss, och hjälp oss.

Mar 9:23. JESUS sade till honom: Om du tro kant; allting äro möjelig honom som tror. *

* Luc. 17: 6.

Mar 9:24. Och strax ropade drängsens fader, med gråtande tårar, sägandes: HERRE, jag tror; hjälp mina otro.

Mar 9:25. När JESUS såg att folket lopp till med, näpste han den orena andan, och sade till honom: Du ande, dumbe och döver, jag bjuder dig, gack ut av honom; och gack intet mer härefter in uti honom.

Mar 9:26. Så ropade anden, och slet honom svårliga, och gick ut: och han vart som han hade varit död; så att månge sade: Han är död.

Mar 9:27. Men JESUS tog honom vid handena, och reste honom upp; och han stod upp.

Mar 9:28. Och när han kom in i huset, frågade hans Lärjungar honom avsides: Hvi förmådde icke vi utdriva honom? *

* Matth. 17: 19.

Mar 9:29. Sade han till dem: Detta släktet kan med ingenting utfara, utan med bön och fasto.

IV. Förkunnar åter sitt lidande.

Mar 9:30. Och de gingo dädan, och vandrade genom Galilea: och han ville icke, att någor skulle vetat.

Mar 9:31. Ty han underviste sina Lärjungar, och sade till dem: Människones Son skall varda överantvardad i människors händer, och de skola döda honom *; och då han är dödad, skall han på tredje dagen uppstå.

* Matth. 16: 21. cap. 17: 22. Marc. 8: 31. Luc. 9: 22, 44. cap. 18: 31. cap. 24: 7.

Mar 9:32. Men de förstodo intet vad han sade, och torde icke spörja honom.

V. Förmanar till ödmjukhet; och att undfly trätosamhet.

Mar 9:33. Så kom han till Capernaum: och när han var kommen i huset, sporde han dem: Vad disputerade I eder emellan i vägen?

Mar 9:34. Men de tigde: förty de hade disputerat emellan sig i vägen, vilken av dem ypperst var. *

* Matth. 18: 1. Luc. 9: 46. cap. 22: 24.

Mar 9:35. Och då han hade satt sig, kallade han de Tolv, och sade till dem: Om någon vill den främste vara, skall han vara ytterst av allom, och allas tjänare. *

* Matth. 20: 26. Marc. 10: 43.

Mar 9:36. Och så tog han ett barn, och ställde det mitt ibland dem: och då han hade tagit det i sin famn *, sade han till dem:

* Marc. 10: 16.

Mar 9:37. Vilken som anammar ett sådant barn i mitt Namn, han anammar mig *: och vilken mig anammar, han anammar icke mig, utan honom som mig sänt haver.

* Matth. 10: 40. cap. 18: 5. Luc. 9: 48. Joh. 13: 20.

VI. Underviser Lärjungarna om en undersman; och varnar mot förargelse.

Mar 9:38. Men Johannes svarade honom, sägandes: Mästar, vi sågom en utdriva djävlar uti ditt Namn, och han följer oss icke; och vi förbödom honom det, efter han icke följer oss. *

* Luc. 9: 49.

Mar 9:39. Då sade JESUS: Förbjuder honom icke: ty ingen är den som gör någon kraft i mitt Namn, som snarliga kan tala ont på mig: *

* 1. Cor. 12: 3.

Mar 9:40. Ty den där icke är emot oss, han är med oss. *

* Matth. 12: 30.

Mar 9:41. Ty vilken som giver eder dricka en bägare vatten, i mitt Namn, därföre att I Christo tillhören, sannerliga säger jag eder, han skall ingalunda mista sin lön. *

* Matth. 10: 42.

Mar 9:42. Och vilken som förargar * en av de små som tro på mig, bättre vore honom, att vid hans hals hängdes en kvarnsten, och han bortkastades uti havet.

* 5. Mos. 13: 6. Matth. 18: 6. Luc. 17: 1, 2.

Mar 9:43. Och om din hand vore dig till förargelse, hugg henne av: bättre är dig ingå uti livet lemmalös, än att du haver två händer, och far till helvetet, uti den outsläckeliga elden: *

* Matth. 5: 29. cap. 18: 8.

Mar 9:44. Där deras matk icke dör, och elden icke utsläckes. *

* Esa. 66: 24.

Mar 9:45. Och om din fot vore dig till förargelse, hugg honom av: dig är bättre, att du ingår uti livet halter, än att du haver två fötter, och varder kastad till helvetet, uti den outsläckeliga elden:

Mar 9:46. Där deras matk icke dör, och elden icke utsläckes.

Mar 9:47. Och om ditt öga vore dig till förargelse, riv det ut: bättre är dig, att du enögder ingår uti Guds Rike, än att du skulle hava tu ögon, och bortkastas i helvetes eld:

Mar 9:48. Där deras matk icke dör, och elden icke utsläckes.

Mar 9:49. Ty var och en måste med eld saltad varda (a), och allt offer måste med salt saltas. *

* 3. Mos. 2: 13.

Mar 9:50. Saltet är gott: men om saltet mister sin sälto, varmed skolen I då salta det *? Haver salt uti eder, och haver frid emellan eder inbördes. *

* Matth. 5: 13. Luc. 14: 34. * Rom. 12: 18. Ebr. 12: 14.

V. 49. (a) Saltad varda) I Gamla Testamentet vart allt offer saltat; och av allt offer vart något bränt: det lämpar Christus härtill, och uttyder det andeliga: nämliga, att genom den Evangeliska läron, såsom genom eld och salt, varder den gamle Adam; det är, människones infödda ondska dämpad, och väl saltad: där samma lära icke kommer, växa då matkar, det är, det bliver ett ont samvet. Och efter saltet biter, därföre behöves tålamod och frid, såsom Christus här bjuder.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MARCI, 10. CAPITLET

SÅ gick han åter in i Judea, v. 1. Där svarade han till det spörsmålet, om hjonelags skillnad, v. 2. Tog barn till sig, och välsignade dem, v. 13. Han svarade ock till den rika ynglingens spörsmål, om goda gärningar, v. 17. Så ock Petro, om deras lön, som för Christi bekännelse något lida, v. 28. Åter sade han dem om sitt lidande, v. 32. Då begärade Zebedei söner, att de måtte bliva de ypperste i hans Rike; däröver knorrade de andre: men han förmante dem till ödmjukhet, v. 35. På vägen vid Jericho gav han en blindan sin syn, v. 46.

I. Christi resa in i Judea.

Mar 10:1. OCH då han stod upp dädan, kom han uti Judee landsändar, på hinsidon Jordan *: och folket församlades åter till honom; och åter lärde han dem, såsom hans seder var.

* Matth. 19: 1.

II. Christus svarar de Phariseer på deras fråga, om hjonelags skillnad.

Mar 10:2. Då gingo de Phariseer till, och frågade honom: Är det ock mannenom lovligit skilja sina hustru ifrå sig? Frestandes honom.

Mar 10:3. Men han svarade, och sade till dem: Vad haver Mose budit eder?

Mar 10:4. Och de sade: Mose tillstadde skriva ett skiljobrev, och övergiva henne. *

* 5. Mos. 24: 1. Matth. 5: 31.

Mar 10:5. Svarade JESUS, och sade till dem: För edor hjärtas hårdhets skull, skrev han eder detta budet.

Mar 10:6. Men av skapelsens begynnelse, haver Gud gjort dem, man och kvinno: *

* 1. Mos. 1: 27. cap. 5: 2. Matth. 19: 4.

Mar 10:7. Fördenskull skall en man övergiva sin fader och moder, och bliva när sine hustru: *

* 1. Mos. 2: 24.

Mar 10:8. Och de tu skola varda ett kött: så äro de nu icke tu, utan ett kött. *

* 1. Cor. 6: 16. Eph. 5: 31.

Mar 10:9. Vad nu Gud haver sammanfogat, det skall människan icke åtskilja. *

* Matth. 19: 6.

Mar 10:10. Och i huset, frågade hans Lärjungar honom på nytt om samma ärende.

Mar 10:11. Och han sade till dem: Vilken som skiljer sina hustru ifrå sig, och tager ena andra, han bedriver hor emot henne. *

* Matth. 5: 32. cap. 19: 9. Luc. 16: 18. 1. Cor. 7: 10, 11.

Mar 10:12. Och om kvinnan övergiver sin man, och tager en annan, hon bedriver hor.

III. Tager barn till sig, och välsignar dem.

Mar 10:13. Och de hade barn till honom, att han skulle taga på dem; men Lärjungarna näpste dem, som dem fram hade. *

* Matth. 19: 13. Luc. 18: 15.

Mar 10:14. Men när JESUS det såg, vart han misslynt, och sade till dem: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke: ty sådana hörer Guds Rike till. *

* Matth. 18: 3. cap. 19: 14. 1. Cor. 14: 20.

Mar 10:15. Sannerliga säger jag eder: Vilken som icke undfår Guds Rike såsom ett barn, han kommer där aldrig in.

Mar 10:16. Och han tog dem upp i famnen, och lade händerna på dem, och välsignade dem. *

* Matth. 19: 15. Marc. 9: 36.

IV. Svarar den rike ynglingen på hans spörsmål, om vägen till livet.

Mar 10:17. Och då han dädan utgången var på vägen, lopp en till, och föll på knä för honom, och frågade honom: Gode Mästar, vad skall jag göra, att jag måtte ärva evinnerligit liv? *

* Matth. 19: 16. Luc. 18: 18.

Mar 10:18. Men JESUS sade till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god (a), utan Gud allena.

Mar 10:19. Budorden * vetst du: Du skalt icke bedriva hor: Du skalt icke dräpa: Du skalt icke stjäla: Du skalt icke tala falskt vittnesbörd: Du skalt ingen bedraga: Hedra din fader, och moder.

* 2. Mos. 20: 12, rc. cap. 21: 12. 5. Mos. 5: 16. Rom. 13: 9.

Mar 10:20. Då svarade han, och sade till honom: Mästar, det haver jag allt hållit utav min ungdom.

Mar 10:21. Och JESUS såg på honom, och älskade honom, och sade till honom: Ett fattas (b) dig; gack bort, sälj allt det du haver, och giv de fattiga, och du skalt få en skatt i himmelen *; och kom, följ mig, och tag korset uppå dig.

* Matth. 6: 19. Luc. 12: 33. cap. 16: 9.

Mar 10:22. Och han vart illa till frids av det talet, och gick bort sörjandes: ty han hade många ägodelar.

Mar 10:23. Och JESUS såg sig om, och sade till sina Lärjungar: Huru svårliga kunna de rike komma in uti Guds Rike. *

* Matth. 19: 23. Luc. 18: 24.

Mar 10:24. Men Lärjungarne vordo förskräckte av hans ord. Då svarade åter JESUS, och sade till dem: Huru svårt är det, käre barn, dem som sätta sina tröst * på sina rikedomar, ingå uti Guds Rike.

* Job. 31: 24. Ps. 62: 11. Ords. 11: 28. 1. Tim. 6: 17.

Mar 10:25. Det är lättare, att en Camel går genom ett nålsöga, än att en rik kommer in i Guds Rike.

Mar 10:26. Men de förundrade sig övermåtton, och sade vid sig själva: Ho kan då varda salig?

Mar 10:27. Men JESUS såg på dem, och sade: För människom är det omöjeligit; men icke för Gud: ty när Gudi äro allting möjelig. *

* Job. 42: 2. Jer. 32: 17. Zach. 8: 6. Luc. 1: 37.

V. Giver ock Petro svar, på hans fråga, om belöning.

Mar 10:28. Och Petrus begynte säga till honom: Se, vi have övergivit allting, och följt dig. *

* Matth. 4: 20. cap. 19: 27. Luc. 5: 11. cap. 18: 28.

Mar 10:29. Svarade JESUS, och sade: Sannerliga säger jag eder: Ingen är den som haver övergivit hus, eller bröder, eller systrar, eller fader, eller moder, eller hustru, eller barn, eller åkrar, för min, och Evangelii skull;

Mar 10:30. Den icke får hundradefalt igen, nu i denna tiden (c), hus, och bröder, och systrar, och mödrar, och barn, och åkrar (d), med förföljelsen (e); och i tillkommande värld evinnerligit liv. *

* Matth. 19: 29

Mar 10:31. Men månge de främste varda de ytterste, och de ytterste de främste. *

* Matth. 19: 30. cap. 20: 16. Luc. 13: 30.

VI. Berättar om sitt tillstundande lidande.

Mar 10:32. Och de voro på vägen, gångandes upp till Jerusalem *: och JESUS gick för dem, och de förundrade sig, och gingo efter honom, fruktandes sig. Så tog JESUS åter till sig de Tolv, och begynte säga dem, vad honom övergå skulle:

* Matth. 16: 21. cap. 17: 22. cap. 20: 17, 18. Marc. 8: 31. cap. 9: 31. Luc. 9: 22. cap. 18: 31. cap. 24: 7. Joh. 18: 32.

Mar 10:33. Se, vi gåm upp till Jerusalem; och människones Son skall överantvardas dem översta Prästomen, och dem Skriftlärdom; och de skola döma honom till döden, och överantvardan Hedningomen:

Mar 10:34. Och de skola begabban, och hudflängan, bespottan, och dödan; och tredje dagen skall han uppstå igen.

VII. Zebedei söners begäran; och Christi därpå följde svar, med förmaning till ödmjukhet.

Mar 10:35. Då gingo till honom Jacobus och Johannes, Zebedei söner, och sade: Mästar, vi vilje att du gör oss vad som helst vi bedje. *

* Matth. 20: 20.

Mar 10:36. Och han sade till dem: Vad viljen I jag skall göra eder?

Mar 10:37. Och de sade till honom: Giv oss, att vi sitte, den ene på dine högra hand, och den andre på dine vänstra, uti din härlighet.

Mar 10:38. Men JESUS sade till dem: I veten icke vad I bedjen: kunnen I dricka den kalken som jag dricker? Och döpas med det dopet som jag döpes med? *

* Matth. 20: 22. Luc. 12: 50.

Mar 10:39. Och de sade till honom: Vi kunne. Men JESUS sade till dem: Den kalken jag dricker, skolen I ock dricka; och med den döpelse där jag med döpes, skolen I döpas:

Mar 10:40. Men sitta på mine högra och vänstra hand, står icke mig till att giva; utan dem händer det, som det berett är. *

* Matth. 25: 34.

Mar 10:41. När de tio hörde detta, begynte de vara misslynte på Jacobo och Johanne. *

* Matth. 20: 24.

Mar 10:42. Men JESUS kallade dem till sig, och sade till dem: I veten, att de som hållas före Hedningarnas Regenter, de råda över dem, och deras store öva makt över dem: *

* Matth. 20: 25. Luc. 22: 25.

Mar 10:43. Men så skall det icke vara ibland eder: utan den som ibland eder vill stor vara, han skall vara edar tjänare.

Mar 10:44. Och den, som ibland eder vill vara den främste, han skall vara allas dräng: *

* Marc. 9: 35. 1. Pet. 5: 3.

Mar 10:45. Ty ock människones Son är icke kommen, att låta tjäna sig: utan att tjäna *, och giva sitt liv till återlösning för många. *

* Joh. 13: 14. Phil. 2: 7. * Eph. 1: 7. Col. 1: 14. 1. Tim. 2: 6. Tit. 2: 14.

VIII. Bartimeus bekommer sin syn igen.

Mar 10:46. Och de kommo till Jericho. Och då han gick ut av Jericho, och hans Lärjungar, och en stor hop folk *; då satt där vid vägen en blinder, Bartimeus Timei son, tiggandes. *

* Matth. 20: 29. Luc. 18: 35.

Mar 10:47. Och när han hörde, att det var JESUS av Nazareth, begynte han ropa, och säga: JESU Davids Son, varkunna dig över mig.

Mar 10:48. Och månge näpste honom, att han skulle tiga: men han ropade dess mer, Davids Son, varkunna dig över mig.

Mar 10:49. Så stannade JESUS, och lät kalla honom. Och de kallade den blinda, och sade till honom: Var vid ett gott mod; statt upp, han kallar dig.

Mar 10:50. Han kastade ifrå sig sin mantel, stod upp, och kom till JESUM.

Mar 10:51. Då svarade JESUS, och sade till honom: Vad vilt du, att jag skall göra dig? Den blinde sade till honom: Rabboni, att jag måtte få min syn.

Mar 10:52. Och JESUS sade till honom: Gack, din tro haver gjort dig helbrägda *. Och strax fick han sin syn, och följde JESUM i vägen.

* Matth. 9: 22. Marc 5: 34.

V. 18. (a) Ingen är god) Gud är allena god och rättfärdig; men alla människor äro syndare av naturen. Och är detta sagt emot de Phariseer, vilke höllo människona vara så god av naturen, att hon kunde göra Lagen fyllest: det gjorde ock denne ynglingen.

V. 21. (b) Ett fattas) Det är: det slår dig allstinges felt: ty du vilt vara from, och vilt icke låta fara dina ägodelar för mina skull, eller med mig något lida. Därföre är Mammon visserliga din gud, att du haver honom hellre än mig.

V. 30. (c) Nu i denna tiden) Det är: den sitt hus övergiver för Christi bekännelse, han varder åter intagen i den Christeliga Församlingen, och bekommer för de otrogna bröder han övergiver, många hundrade systrar och bröder i Christo; som Christus det själv uttyder, Matth. 12: 50.

(d) Åkrar) För sina åkrar, får han trona, som alltid tillväxer, vilkens frukt är evinnerligit liv.

(e) Med förföljelsen) Den där tror, han måste lida förföljelse och hat, och väga där allting före; och likväl haver han nog: var han kommer finner han fader, syster, broder, barn, gods, mer än han mista kunde.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MARCI, 11. CAPITLET

NÄR JESUS nalkades Jerusalem, sände han bort, och lät hämta en åsnafola, och red in i Jerusalem, v. 1. Om aftonen gick han ut till Bethania. Andre morgonen då han gick in i staden, förbannade han ett fikonaträ, så att det torkades, v. 11. Sedan kom han i Templet; där drev han ut dem som köpslagade i Templet, v. 15. Han lärde ock sina Lärjungar, vad kraft som var med trona och bönen, v. 22. Påminde dem om försonlighet, v. 25. När han åter kom till Jerusalem, tredje dagen, frågade honom de Phariseer av vad makt han allt detta gjorde, v. 27. JESUS frågade dem igen om Johannis döpelse, v. 29.

I. Om Christi sista inridande i Jerusalem.

Mar 11:1. OCH då de kommo in mot Jerusalem, till Bethphage, och Bethaniam, vid Oljoberget, sände han två av sina Lärjungar; *

* Matth. 21: 1. Luc. 19: 29.

Mar 11:2. Och han sade till dem: Går in i byn, som ligger för eder; och strax I kommen därin, varden I finnandes en fåla bunden, där ännu ingen människa på suttit haver; löser honom, och haver honom hit.

Mar 11:3. Och om någor säger till eder: Hvi gören I detta? Så säger: HERREN behöver honom; och då skall han strax sända honom hit.

Mar 11:4. Så gingo de bort, och funno fålan bunden för dörrene, vid vägamotet, och löste honom.

Mar 11:5. Och somlige som där stodo, sade till dem: Vad gören I, att I lösen fålan?

Mar 11:6. Då sade de till dem, såsom JESUS hade budit dem; och så läto de betämma dem.

Mar 11:7. Och de hade fålan till JESUM, och kastade sin kläder * på honom; och han satte sig däruppå. *

* 1. Kon. 9: 13. * Joh. 12: 14.

Mar 11:8. Och månge bredde sin kläder på vägen; och andre skåro kvistar av trän, och strödde på vägen.

Mar 11:9. Och de där föregingo, och där efterföljde, ropade, och sade: Hosianna (a); välsignad vare han som kommer i HERRANS Namn. *

* Ps. 118: 26. Matth. 21: 9. cap. 23: 39.

Mar 11:10. Välsignad vare vårs faders Davids Rike, som kommer i HERRANS Namn; Hosianna (a) i höjdene.

II. Huru han förbannar ett fikonaträ.

Mar 11:11. Och JESUS gick in i Jerusalem, och i Templet, och besåg allting: och när det led åt aftonen, gick han ut till Bethaniam, med de Tolv.

Mar 11:12. Och dagen därefter, då de gingo ut ifrå Bethania, hungrade honom: *

* Matth. 21: 18.

Mar 11:13. Och han fick se ett fikonaträ där långt ifrå, som löv hade: dit kom han, om han tilläventyrs måtte finna där något uppå; och då han kom till det, fann han där intet annat än löv: ty det var icke då tid till fikon.

Mar 11:14. Och JESUS svarade, och sade till det: Äte aldrig någor härefter frukt av dig till evig tid. Och hans Lärjungar hörde det.

III. Utdriver dem som köpslaga i Templet.

Mar 11:15. Och de kommo till Jerusalem. Och JESUS gick in i Templet, och begynte utdriva dem som sålde och köpte i Templet; och omstötte växlarenas bord, och duvomånglarenas säte: *

* Matth. 21: 12. Luc. 19: 45. Joh. 2: 14.

Mar 11:16. Och stadde icke till, att någor bar något käril genom Templet.

Mar 11:17. Och han lärde, och sade till dem: Är icke skrivet? Mitt Hus skall kallas ett Bönehus allom folkom *; men I haven gjort det till en rövarekulo. *

* 1. Kon. 8: 41. Esa. 56: 7. * Jer. 7: 11.

Mar 11:18. Och de Skriftlärde, och överste Prästerna, fingo det höra; och de sökte efter, huru de kunde förgöra honom *: men de fruktade för honom: ty allt folket förundrade sig på hans lärdom.

* Joh. 7: 19.

Mar 11:19. Och då aftonen kom, gick han utu staden.

Mar 11:20. Och om morgonen gingo de där framom, och sågo fikonaträt förtorkat vara ifrå rötterna.

Mar 11:21. Då kom Petrus det ihåg, och sade till honom: Rabbi, se, det fikonaträd som du bannade är förtorkat. *

* Matth. 21: 20.

Lärer om trones kraft.

Mar 11:22. JESUS svarade, och sade till dem: Haver trona till Gud.

Mar 11:23. Ty sannerliga säger jag eder, vilken som helst sade till detta berg: Häv dig upp, och kasta dig i havet; och han tvivlade intet i sitt hjärta, utan trodde * så ske skola som han sade; honom skall ske allt det han säger.

* Matth. 17: 20. cap. 21: 21. Luc. 17: 6.

Mar 11:24. Därföre, säger jag eder: Allt det I bedjen i edra böner, tror att I fån det, så skall det ske eder. *

* Matth. 7: 7. cap. 21: 22. Luc. 11: 9. Joh. 14: 13. cap. 15: 7. cap. 16: 24. 1. Joh. 3: 22. cap. 5: 14. Jac. 1: 5, 6.

Och råder till försonlighet.

Mar 11:25. Och när I stån och bedjen, så förlåten, om I något haven emot någon: på det edar Fader, som i himmelen är, skall ock förlåta eder edor brott. *

* Syr. 28: 2. Matth. 6: 14. Eph. 4: 32. Col. 3: 13.

Mar 11:26. Men om I icke förlåten, så skall icke heller edar Fader, som är i himmelen, förlåta edor brott.

IV. De Phariseers spörsmål till Christum; och Christi till dem.

Mar 11:27. Och som de kommo åter till Jerusalem, och han gick i Templet, kommo till honom de överste Prästerna, och de Skriftlärde, och de Äldste; *

* Matth. 21: 23. Luc. 20: 1.

Mar 11:28. Och de sade till honom: Av vad makt gör du detta? Och vilken haver givit dig denna makten *, att du detta göra skalt?

* 2. Mos. 2: 14. Ap. G. 4: 7. cap. 7: 27.

Mar 11:29. Men JESUS svarade, och sade till dem: Jag vill ock något spörja eder; svarer mig, så vill jag säga eder, av vad makt jag detta gör.

Mar 11:30. Johannis döpelse, var den av himmelen, eller av människor? Svarer mig.

Mar 11:31. Och de tänkte vid sig själva, sägandes: Sägom vi, av himmelen; då säger han: Hvi trodden I icke honom då? *

* Luc. 7: 30.

Mar 11:32. Men säge vi, av människom; så rädes vi för folket: ty alle höllo Johannes för en sann Prophet. *

* Matth. 14: 5. Marc. 6: 20.

Mar 11:33. Och så svarade de, sägandes till JESUM: Vi vete det icke. Och JESUS svarade, och sade till dem: Icke heller säger jag eder, av vad makt jag detta gör.

V. 9,10. (a) Hosianna) Det är: lycka och salighet, Davids Sone: såsom man plägar önska Konungomen lycka, uppå deras kröningsdag, 2. Kon. 11: 12. Och äre desse ord tagne utu Davids Psalm den 118: 26.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MARCI, 12. CAPITLET

DÅ sade han dem en liknelse om vingårdsmännerna, som dråpo sins herras tjänare, samt hans son, v. 1. Han svarade ock till deras spörsmål, om skattpenningen, v. 13. Sammaledes till de Sadduceers fråga, om uppståndelsen, v. 18. Och dem Skriftlärda, om det yppersta budet i Lagen, v. 28. Så sporde han dem igen om Christo, vars son han var, v. 35. Han straffade ock de Phariseers högfärd, och girighet, v. 38. Och prisade den fattiga änkones offer, v. 41.

I. Christus talar till de Phariseer genom liknelser.

1. Av otacksamma vingårdsmän.

Mar 12:1. OCH han begynte tala dem till i liknelser: En man plantade en vingård *, och gärde däromkring en gård, och grov en press, och byggde ett torn, och utlejde honom vingårdsmännom, och for utländes.

* Ps. 80: 9. Esa. 5: 1. Jer. 2: 21. cap. 12: 10. Matth. 21: 33. Luc. 20: 9.

Mar 12:2. Och då tiden var, sände han sin tjänare till vingårdsmännerna, att han skulle anamma, av vingårdsmännerna, utav vingårdsens frukt:

Mar 12:3. Men de togo honom, och slogo honom, och sände honom bort tomhäntan.

Mar 12:4. Åter sände han till dem en annan tjänare: den kastade de huvudet sönder med sten, och sände honom bort försmäddan.

Mar 12:5. Och åter sände han en annan, den slogo de ihjäl; och många andra, somliga hudflängde de, och somliga slogo de ihjäl.

Mar 12:6. Så hade han ännu en enda son, den han kär hade; honom sände han ock till dem på det sista, sägandes: De hava ju en försyn för min son.

Mar 12:7. Men de samme vingårdsmännerna sade emellan sig: Denne är arvingen *; kommer, låter oss slå honom ihjäl *, så varder arvedelen vår.

* Ps. 2: 8. * 1. Mos. 37: 18. Matth. 26: 4. Joh. 11: 53.

Mar 12:8. Då togo de honom, och slogo honom ihjäl, och kastaden utu vingården.

Mar 12:9. Vad skall nu vingårdsherren göra? Han skall komma, och förgöra vingårdsmännerna, och få vingården androm.

2. Av en hörnsten.

Mar 12:10. Haven I ock icke läsit denna Skriften? Den stenen, som byggningsmännerna förkastade, han är vorden en hörnsten: *

* Ps. 118: 22, 23 Esa. 28: 16 Matth. 21: 42. Luc. 20: 17. Ap. G. 4: 11. Rom. 9: 33. 1. Pet. 2: 7.

Mar 12:11. Av HERRANOM är detta skett; och är underligit för vår ögon.

Mar 12:12. Och de sökte efter att gripa honom; men de räddes för folket: ty de förstodo, att han sade denna liknelsen emot dem. Så gåvo de honom över, och gingo sin väg.

II. Christus utreder deras fråga, om skattpenningen.

Mar 12:13. Och sände de till honom några av de Phariseer, och de Herodianer, att de skulle gripa honom i orden. *

* Matth. 22: 15. Luc. 20: 20.

Mar 12:14. Och då de kommo, sade de till honom: Mästar, vi vete att du äst sannfärdig, och sköter om ingen: ty du ser icke efter människors person, utan lärer Guds väg i sanning: Är det lovligit, att man giver Kejsarenom skatt, eller icke? Skole vi givan, eller icke givan?

Mar 12:15. Men han förstod deras skrymtan, och sade till dem: Hvi fresten I mig? Tager hit penningen, att jag må se honom.

Mar 12:16. Och de båro honom fram. Då sade han till dem: Vars beläte och överskrift är detta? Sade de till honom: Kejsarens.

Mar 12:17. Då svarade JESUS, och sade till dem: Giver Kejsarenom det Kejsarenom tillhörer, och Gudi det Gudi tillhörer *. Och de förundrade sig på honom.

* Matth. 17: 25. cap. 22: 21. Rom. 13: 7.

III. Svarar på de Sadduceers spörsmål, om uppståndelsen.

Mar 12:18. Så kommo de Sadduceer till honom, vilke säga, att ingen uppståndelse är *; och frågade honom, sägandes:

* Matth. 22: 23. Luc. 20: 27. Ap. G. 23: 8.

Mar 12:19. Mästar, Mose haver skrivit oss, om någors mans broder dör, och låter hustru efter sig, och låter ingen barn efter sig, då skall hans broder taga hans hustru, och uppväcka sinom broder säd. *

* 5. Mos. 25: 5, 6.

Mar 12:20. Det voro sju bröder: och den förste tog sig hustru; och han blev död, och levde ingen säd efter sig.

Mar 12:21. Och den andre tog henne, och blev död; den icke heller levde säd efter sig. Och den tredje sammalunda.

Mar 12:22. Så att de sju togo henne, och levde dock ingen säd. Sist av allom blev ock kvinnan död.

Mar 12:23. Vilkens deras hustru skall hon nu vara, i uppståndelsen, då de skola uppstå? Ty de sju hade haft henne till hustru.

Mar 12:24. Svarade JESUS, och sade till dem: Faren I icke ville, därföre att I icke veten Skriftena, ej heller Guds kraft?

Mar 12:25. Ty då de uppståndne äro ifrå de döda, tager man sig icke hustru, och icke givs heller hustru manne: utan de äro såsom Änglar, som i himmelen äro. *

* Matth. 22: 30. Luc. 20: 35, 36.

Mar 12:26. Men om de döda, att de skola uppstå, haven I icke läsit i Mosi bok, huruledes Gud talade med honom i buskanom, sägandes: Jag är Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud? *

* 2. Mos. 3: 6. Matth. 22: 31, 32. Ap. G. 7: 32. Ebr. 11: 16.

Mar 12:27. Han är icke de dödas Gud, utan de levandes Gud. Så faren I nu mycket ville.

IV. Giver en Skriftlärd undervisning, om det yppersta budet i Lagen.

Mar 12:28. Då gick en fram av de Skriftlärda, som hade hört dem disputera tillhopa, och hade sett, att han hade väl svarat dem, och sporde honom till: Vilket är det yppersta av all budorden? *

* Matth. 22: 34, 35. Luc. 10: 25.

Mar 12:29. JESUS svarade honom: Det yppersta av all budorden är detta: Hör, Israel; HERREN vår Gud är allena HERRE. *

* 5. Mos. 6: 4.

Mar 12:30. Och: Du skalt älska HERRAN din Gud, av allt ditt hjärta, och av allo dine själ, och av all din håg, och av allo dine makt *. Detta är det yppersta budet.

* 5. Mos. 10: 12. Luc. 10: 27.

Mar 12:31. Och det andra är desso likt: Du skalt älska din nästa som dig själv *. Intet annat bud är större än dessa.

* 3. Mos. 19: 18. Matth. 22: 39. Rom. 13: 9. Gal. 5: 14. Jac. 2: 8.

Mar 12:32. Och den Skriftlärde sade till honom: Rätteliga Mästar, du sade i sanning, att Gud är en, och ingen annar är förutan honom.

Mar 12:33. Och att älska honom av allt hjärta, och av allt förstånd, och av allo själ, och av allo makt: och älska sin nästa som sig själv, det är mer än all bränneoffer och offer.

Mar 12:34. Då JESUS såg, att han visliga svarat hade, sade han till honom: Du äst icke långt ifrå Guds Rike. Och sedan torde ingen fråga honom.

V. Föreställes de Skriftlärda en fråga, om Christi person.

Mar 12:35. Och svarade JESUS, och sade, lärandes i Templet: Huru säga de Skriftlärde, att Christus är Davids Son? *

* Matth. 22: 41, 42. Luc. 20: 41.

Mar 12:36. Ty David själver säger i den Helga Anda: HERREN sade till min Herra; sätt dig på mina högra hand, tilldess jag lägger dina fiendar dig till en fotapall. *

* Ps. 110: 1. Ap. G. 2: 34. 1. Cor. 15: 25. Ebr. 1: 13. cap. 10: 13.

Mar 12:37. Så kallar nu David själver honom HERRA: vadan är han då hans Son? Och en stor del av folket hörde honom gärna.

VI. Christus varnar emot Phariseernas laster och odygder.

Mar 12:38. Och han sade till dem i sin lärdom: Vakter eder för de Skriftlärda *: de gå gärna i sid kläder, och låta gärna hälsa sig på torgen;

* Matth. 23: 3, rc. Luc. 11: 43. cap. 20: 46.

Mar 12:39. Och sitta gärna främst i Synagogorna, och överst vid gästabuden:

Mar 12:40. Vilke uppäta änkors hus *, förebärandes långa böner; desse skola få dess större fördömelse.

* Matth. 23: 14. Tit. 1: 11.

VII. Berömmer en fattig änkos offer.

Mar 12:41. Och satte sig JESUS tvärtemot Offerkistona *, och såg uppå, huruledes folket lade penningar i Offerkistona: och månge rike lade mycket in.

* 2. Kon. 12: 9. Luc. 21: 1.

Mar 12:42. Och en fattig änka kom, och lade in två skärvar, det var en penning.

Mar 12:43. Då kallade han sina Lärjungar till sig, och sade till dem: Sannerliga säger jag eder: Denna fattiga änkan lade mer (a) in i kistona, än alle de andre som där inlade. *

* 2. Cor. 8: 12.

Mar 12:44. Ty de hava alle inlagt av det dem överlopp: men hon inlade, utav sin fattigdom, allt det hon ägde, alla sina näring.

V. 43. (a) Lade mer) Christus mäter våra gärningar, efter tron och kärleken till vår nästa, 2. Cor. 8: 7, 12. ty den haver större kärlek, som giver allt det han äger, än den som giver av ett stort förråd. Dock är icke Guds vilje, att vi skole giva det vi själve nödtorfteliga behöve; såsom Paulus lärer de Corinthier, 2. Cor. 8: 13.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MARCI, 13. CAPITLET

NÄR han gick ut av Templet, förkunnade han sinom Lärjungom om Jerusalems förstöring, rc. berättar sedan om den yttersta dagen, v. 1. Tecken därtill, skulle vara falska Christi, v. 3. Örlig och nöd, v. 7. De Christtrognas förföljelse och oenighet, v. 9. Förödelsens styggelse i det heliga rummet, v. 14. Falska Propheter, v. 21. Naturens förändring; och människones Sons tecken i skyn, v. 24. Då skulle de Christne vara glade, vaka och bedja, v. 28.

I. Christus propheterar om Jerusalems förstöring.

Mar 13:1. OCH då han gick ut av Templet, sade till honom en av hans Lärjungar: Mästar, se hurudana stenar, och hurudana byggningar är dessa. *

* Matth. 24: 1. Luc. 21: 5.

Mar 13:2. JESUS svarade, och sade till honom: Ser du dessa stora byggningar? Det skall icke låtas sten uppå sten, som icke nederbruten varder. *

* 1. Kon. 9: 7, 8. Mich. 3: 12. Luc. 19: 44.

II. Lärer, om dess föregående tecken.

Mar 13:3. Och då han satt på Oljoberget, tvärtemot Templet, frågade honom Petrus, och Jacobus, och Johannes, och Andreas, avsides:

Mar 13:4. Säg oss, när detta skall ske? Och vad tecken är därtill, när detta skall allt fullbordas? *

* Matth. 24: 3. Luc. 21: 7.

Mar 13:5. Och JESUS svarade, och begynte säga: Ser till att ingen bedrager eder: *

* Jer. 29: 8. Matth. 24: 4. Luc. 21: 8. Eyh. 5: 6. 2. Thess. 2: 3. 1. Joh. 4: 1.

Mar 13:6. Ty månge skola komma i mitt Namn, sägandes: Jag äret: och skola förföra många. *

* Jer. 14: 14. cap. 23: 21.

Mar 13:7. Men när I fån höra örlig, och rykten av örlig, varer icke bedrövade: ty det måste så ske; men det är icke strax änden.

Mar 13:8. Ty folk skall resa sig upp emot folk, och Rike emot Rike *: och jordbävning skall varda mångastäds; och hunger, och oroligheter skola varda. Detta är begynnelsen till vedermödon.

* Esa. 19: 2.

Mar 13:9. Men tagen I eder vara: ty de skola överantvarda eder till Rådhusen, och till Synagogorna: och I skolen varda hudflängde, och framdragne för Förstar, och Konungar, för mina skull *, till ett vittnesbörd över dem.

* Matth. 10: 17, 18 cap. 24: 9. Luc. 21: 12. Joh. 15: 19. cap. 16: 2. Uppenb. 2: 10.

Mar 13:10. Och Evangelium måste först predikat varda för all folk. *

* Matth. 24: 14.

III. Huru de sig försikteligen däremot skicka skulle.

Mar 13:11. Men när de nu draga eder fram, och överantvarda eder, så haver ingen omsorg förut, vad I skolen tala; och tänker där intet på framföreåt: utan, vad eder ingivet varder i samma stunden, det taler *: ty det ären icke I som talen, utan den Helge Ande.

* Matth. 10: 19. Luc. 12: 11. cap. 21: 14.

Mar 13:12. Och broder skall överantvarda broder till döden, och fadren sonen; och barnen skola sig uppsätta emot föräldrarna, och dräpa dem. *

* Hes 38: 21. Mich. 7: 5, 6.

Mar 13:13. Och I skolen varda hatade av allom, för mitt Namns skull: men den som står intill ändan, han skall varda salig. *

* Matth. 10: 22. cap. 24: 13. Luc. 21: 19. Uppenb. 2: 7. cap. 3: 10.

IV. Förkunnar världenes ända; och dess föregående tecken.

Mar 13:14. Men då I fån se förödelsens styggelse (a)*, av vilko sagt är genom Propheten Daniel, ståndandes där det icke skall: (den det läs, han förstå det) de som då äro i Judea, de fly upp på bergen:

* Dan. 9: 27. cap. 12: 11. Matth. 24: 15. Luc. 21: 20.

Mar 13:15. Men den där är på taket, han gånge icke neder i huset, och gånge icke in, till att taga något utu sitt hus.

Mar 13:16. Och den som är ute på markene, han vände icke tillbaka, till att taga sin kläder.

Mar 13:17. Men ve dem som havande äro, och dem som dia giva, i de dagar.

Mar 13:18. Men beder, att edor flykt icke sker om vinteren:

Mar 13:19. Ty i de dagar varder sådana bedrövelse, att slik haver icke varit, ifrå Creaturens begynnelse, dem Gud skapat haver, intill nu; och ej heller varder.

Mar 13:20. Och var HERREN icke hade förkortat de dagar, så vorde intet kött frälst: men för de utvaldas skull, som han utvalt haver, förkortade han dagarna.

Mar 13:21. Och då, om någor ville säga till eder: Se, här är Christus; eller, se, han är där, så tror det intet: *

* Matth. 24: 23. Luc. 17: 23. cap. 21: 8.

Mar 13:22. Ty falske Christi, och falske Propheter skola uppkomma, och skola göra tecken och under *, så att de ock skola förföra * de utvalde, om möjeligit vore.

* 5. Mos. 13: 1. * 2. Thess. 2: 11.

Mar 13:23. Men tager I eder vara: se, jag haver sagt eder allting framföreåt. *

* 2. Pet. 3: 17.

Mar 13:24. Men i de dagar, efter den vedermödan, skall solen förmörkas; och månen skall icke giva sitt sken: *

* Esa. 13: 10. Hes. 32: 7. Joel 2: 10, 31. cap. 3: 15. Matth. 24: 29. Luc. 21: 25. Uppenb. 6: 12.

Mar 13:25. Och himmelens stjärnor skola nederfalla; och himlarnas krafter skola bäva.

Mar 13:26. Och då skola de få se människones Son komma i skyn, med stor makt och härlighet. *

* Dan. 7: 10. Matth. 16: 27. cap. 24: 30. Marc. 14: 62. Luc. 21: 27. Ap. G. 1: 11. 1. Thess. 4: 16. 2. Thess. 1: 10. Uppenb. 1: 7.

Mar 13:27. Och då skall han sända sina Änglar, och församla sina utkorada, ifrå fyra väder; ifrå jordenes ända in till himmelens ända.

V. Huru den skulle bemötas.

Mar 13:28. Men av fikonaträt lärer en liknelse: När nu dess kvist är klen, och löven begynna springa ut, så veten I, att sommaren är när: *

* Matth. 24: 32. Luc. 21: 29.

Mar 13:29. Sammalunda ock I, när I sen detta ske, så veter, att det är när för dörrene.

Mar 13:30. Sannerliga säger jag eder: Detta släktet skall icke förgås, förr än allt detta skett är. *

* Matth. 24: 34. Luc. 21: 32.

Mar 13:31. Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås. *

* Ps. 102: 27. Esa. 40: 8. cap. 51: 6. Ebr. 1: 11.

Mar 13:32. Men om den dagen, och den stunden, vet ingen; icke Änglarna som i himmelen äro, ej heller Sonen; utan Fadren allena. *

* Matth. 24: 36. Ap. G. 1: 7.

Mar 13:33. Ser till; vaker, och beder: ty I veten icke när tiden är. *

* Matth. 24: 42. cap. 25: 13. Luc. 12: 40. cap. 21: 36. 1. Thess. 5: 6.

Mar 13:34. Såsom en man, den där drog bort i främmande land, och lät bliva sitt hus, och gav sina tjänare makt, och varjom och enom sina sysslo, och böd dörravaktaren, att han skulle vaka.

Mar 13:35. Vaker fördenskull: ty I veten icke när Husbonden kommer; antingen om aftonen, eller midnatttstid, eller i hönsgälden, eller om morgonen:

Mar 13:36. Att då han kommer hasteliga, han icke skall finna eder sovande.

Mar 13:37. Men vad jag säger eder, det säger jag allom: Vaker.

V. 14. (a) Förödelsens styggelse) Läs utläggningen, Matth. 24: 15.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MARCI, 14. CAPITLET

FÖR Påskahögtiden, söka Judarna att fånga och döda Christum, v. 1. När han var i Bethania, kom en kvinna, och smorde honom med kostelig smörjelse, v. 3. Strax därefter, begynte Judas tänka huru han kunde förråda honom, v. 10. Och JESUS sände, och lät bereda för sig i Jerusalem; där åt han Påskalammet, v. 12. Instiktade Nattvarden, v. 22. Gick så ut i örtegården till att bedja, v. 32. Blev där förrådd av Juda, och fången bortförd till Caiphas, v. 43. Där blev han förhörd, och dömd till döden, v. 53. Petrus förnekar sin Mästare, v. 66.

I. Judarna rådslå, huru de måtte fånga Christum.

Mar 14:1. OCH två dagar därefter var Påska och Sötbrödsdagarna *: och de överste Prästerna och de Skriftlärde sökte efter, huru de kunde gripa honom med list, och döda honom.

* Matth. 26: 1. Luc. 22: 1. Joh. 11: 55. cap. 13: 1.

Mar 14:2. Men de sade: Icke om Högtidesdagen, att ett upplopp icke sker ibland folket.

II. En kvinna smörjer Christum; och bliver av honom försvarad emot Lärjungarnas omilda omdöme.

Mar 14:3. Och då han var i Bethania, i den spetälska Simons hus, vid han satt till bords, kom en kvinna, som hade ett alabasterkäril med oförfalskat och kosteligit Nardussmörjelse; hon bröt glaset sönder, och utgöt det på hans huvud. *

* Matth. 26: 6. Luc. 7: 37. Joh. 11: 2. cap. 12: 3.

Mar 14:4. Så voro där någre, som vorde misslynte vid sig själva, och sade: Varefter förspilles denna smörjelsen?

Mar 14:5. Ty det måtte varit sålt mer än för tryhundrade penningar, och givit fattigom; och läto illa på henne.

Mar 14:6. Men JESUS sade: Låter henne med frid; hvi gören I henne illa till frids? Hon haver gjort en god gärning på mig:

Mar 14:7. Ty I haven alltid fattiga när eder *; och när som helst I viljen, kunnen I göra dem till godo: men mig haven I icke alltid.

* 5. Mos. 15: 11.

Mar 14:8. Det hon kunde, det gjorde hon: hon är förekommen att smörja min lekamen till begravning.

Mar 14:9. Sannerliga säger jag eder: Var som helst detta Evangelium predikat varder i hela världene, skall ock detta, som hon gjorde, sagt varda henne till åminnelse.

III. Judas förråder Christum.

Mar 14:10. Och Judas Ischarioth, en av de Tolv, gick bort till de översta Prästerna, på det han skulle förråda honom dem i händer. *

* Matth. 26: 14. Luc. 22: 4.

Mar 14:11. Och när de det hörde, vordo de glade, och lovade honom, att de ville giva honom penningar: och han sökte, huru han lämpeligast kunde förråda honom.

IV. Förordnas om Påskalammets ätande.

Mar 14:12. Och på första Sötbrödsdagen, då man offrade Påskalammet, sade hans Lärjungar till honom: Var vilt du, att vi skole gå och reda till, att du äter Påskalammet? *

* 2. Mos. 12: 17. 5. Mos. 16: 5, 6. Matth. 26: 17. Luc. 22: 7.

Mar 14:13. Och han sände två av sina Lärjungar, och sade till dem: Går in i staden, och där möter eder en man, bärandes ena kruko vatten; följer honom efter:

Mar 14:14. Och var han ingår, säger till Husbondan: Mästaren låter säga dig: Var är härberget, där jag må äta Påskalammet med mina Lärjungar?

Mar 14:15. Och han skall visa eder en stor Sal, beredd och tillpyntad: där reder till för oss.

Mar 14:16. Och hans Lärjungar gingo ut, och kommo in i staden, och funno som han dem sagt hade; och tillredde Påskalammet.

Mar 14:17. Då nu aftonen vart, kom han med de Tolv. *

* Matth. 26: 20. Luc. 22: 14.

Mar 14:18. Och vid de såto till bords och åto, sade JESUS: Sannerliga säger jag eder, en av eder, som äter med mig, skall förråda mig. *

* Ps. 41: 10. Joh. 13: 18, 21. Ap. G. 1: 16.

Mar 14:19. Men de begynte bedrövas, och sade till honom, den ene efter den andre: Är det jag? Och den andre: Är det jag?

Mar 14:20. Och han svarade, och sade till dem: En av de Tolv, den som tager i fatet med mig. *

* Luc. 22: 21.

Mar 14:21. Människones Son varder sannerliga gångandes, som skrivet är om honom: men ve den människo, genom vilken människones Son varder förrådder: de människo vore bättre, att hon icke vore född. *

* Matth. 26: 24. Luc. 22: 22.

V. Christus instiktar Nattvarden.

Mar 14:22. Och vid de åto, tog JESUS brödet; välsignade, och bröt det, och gav dem, och sade: Tager, äter, detta är min lekamen.*

* Matth. 26: 26. Luc. 22: 19. 1. Cor. 11: 23.

Mar 14:23. Och tog kalken, och tackade, och gav dem; och de drucko därav alle.

Mar 14:24. Och sade han till dem: Detta är min blod, dess nya Testamentsens, vilken för många (a) utgjuten varder.

Mar 14:25. Sannerliga säger jag eder, härefter skall jag icke mer dricka av vinträs frukt, intill den dagen, då jag dricker det nytt i Guds Rike.

VI. Påminner Lärjungarna om deras plikt.

Mar 14:26. Och när de hade sungit Lovsången, gingo de ut till Oljoberget. *

* Matth. 26: 30. Joh. 18: 1.

Mar 14:27. Och JESUS sade till dem: I skolen alle i denna nattene förargas i mig *: ty det är skrivet: Jag skall slå Herdan, och fåren skola varda förskingrad. *

* Matth. 26: 31. Luc. 22: 31. Joh. 16: 32. * Zach. 13: 7.

Mar 14:28. Men då jag är uppstånden, vill jag gå fram för eder till Galileam. *

* Matth. 26: 32. cap. 28: 10. Marc. 16: 7.

Mar 14:29. Då sade Petrus till honom: Om än alle förargades, skall jag icke förargas. *

* Matth. 26: 33.

Mar 14:30. Och JESUS sade till honom: Sannerliga säger jag dig, i dag, i denna natt, förr än hanen haver två resor galet, skalt du tre resor neka mig. *

* Matth. 26: 34. Luc. 22: 34. Joh. 13: 38.

Mar 14:31. Då sade han ändå ytterligare: Ja, skulle jag än dö med dig *, vill jag dock icke neka dig. Sammalunda sade de ock alle.

* Luc. 22: 33. Joh. 13: 37.

VII. Utstår en svår kamp i örtegården.

Mar 14:32. Och de kommo på den platsen, som kallades Gethsemane. Och han sade till sina Lärjungar: Sitter här, medan jag beder. *

* Matth. 26: 36. Luc. 22: 39.

Mar 14:33. Och så tog han med sig Petrum, och Jacobum, och Johannem, och begynte till att förskräckas, och ängslas *;

* Luc. 22: 44.

Mar 14:34. Och sade till dem: Min själ är ganska bedrövad, intill döden *; bliver här, och vaker.

* Matth. 26: 38. Joh. 12: 27.

Mar 14:35. Och han gick litet fram bätter, och föll ned på jordena, och bad, att om möjeligit vore, skulle den stunden undgå honom *;

* Luc. 22: 41.

Mar 14:36. Och sade: Abba, Fader; allting äro dig möjelig: tag (b) denna kalken ifrå mig: dock icke vad jag vill, utan vad du vilt. *

* Joh. 6: 38.

Mar 14:37. Och han kom, och fann dem sovande; och sade till Petrum: Simon, sover du? Förmådde du icke vaka ena stund? *

* Matth. 26: 40. Luc. 22: 45, 46.

Mar 14:38. Vaker, och beder, att I icke kommen uti frestelse: Anden är viljog; men köttet är svagt. *

* Gal. 5: 17.

Mar 14:39. Och så gick han åter bort, och bad; och talade samma orden.

Mar 14:40. Och då han kom igen, fann han dem åter sovande: ty deras ögon voro tung; och de visste icke vad de honom svara skulle.

Mar 14:41. Och han kom tredje gången, och sade till dem: Ja, sover nu, och viler eder; det är nog, stunden är kommen: se, människones Son varder överantvardad uti syndares händer.

Mar 14:42. Står upp, låter oss gå: se, den mig förråder, är hart när.

VIII. Judas förer an skaran, som griper JESUM; och Lärjungarna fly.

Mar 14:43. Och strax, medan han ännu talade, steg Judas fram, den där en var av de Tolv; och med honom en stor skare, med svärd och stavrar, ifrå de översta Prästerna, och de Skriftlärda, och de Äldsta. *

* Matth. 26: 47. Luc. 22: 47. Joh. 18: 3.

Mar 14:44. Men den som förrådde honom, hade givit dem ett tecken, sägandes: Vilken jag kysser, den äret; tager fatt på honom, och förer honom varliga.

Mar 14:45. Och som han kom, trädde han hasteliga fram till honom, och sade till honom: Rabbi, Rabbi; och kysste honom. *

* 2. Sam. 20: 9.

Mar 14:46. Och de båro sina händer på honom, och grepo honom.

Mar 14:47. Men en, av de där när stodo, drog ut sitt svärd, och slog översta Prästens tjänare, och högg av hans öra.

Mar 14:48. Och JESUS svarade, och sade till dem: Såsom till en rövare ären I utgångne, med svärd och stavrar, till att taga fatt på mig.

Mar 14:49. Jag haver dagliga varit när eder i Templet, lärandes, och I haven icke gripit mig: men detta sker, på det att Skrifterna skola fullbordas. *

* Ps. 22: 7. Ps. 69: 9. Esa. 53: 12. Matth. 26: 56 Luc. 24: 25.

Mar 14:50. Och Lärjungarna gåvo honom då alle över, och flydde. *

* Job. 19: 13. Ps. 88: 9.

Mar 14:51. Och där var en unger man, som följde honom, klädd på blotta kroppen uti ett linkläde; och de unge män grepo honom.

Mar 14:52. Men han lät fara linklädet, och kom undan ifrå dem naken.

IX. Christus föres till det andeliga Rådet; varest han bliver förhörd, och dömd till döden.

Mar 14:53. Så ledde de JESUM till den översta Prästen, och med honom församlades alle överste Prästerna, och de Äldste, och de Skriftlärde: *

* Matth. 26: 57. Luc. 22: 54. Joh. 18: 13, 24.

Mar 14:54. Och Petrus följde långt efter honom, tilldess han kom uti den översta Prästens Palats; och satte sig ibland tjänarena, och värmde sig vid ljuset.

Mar 14:55. Men de överste Prästerna, och hela Rådet, sökte efter vittne emot JESUM, att de måtte låta döda honom; och kunde dock ingen finna: *

* Matth. 26: 59. Ap. G. 6: 13.

Mar 14:56. Ty månge hade burit falskt vittnesbörd emot honom: men deras vittnesbörd stämde icke överens.

Mar 14:57. Då stodo någre upp, och båro falskt vittnesbörd emot honom, och sade:

Mar 14:58. Vi hörde honom säga: Jag vill nederslå detta Templet, som är med händer uppbyggt, och i tre dagar bygga ett annat upp igen, utan händer uppbyggt. *

* Matth. 26: 61. Marc. 15: 29. Joh. 2: 19.

Mar 14:59. Men deras vittnesbörd stämde ändå icke överens.

Mar 14:60. Då stod den överste Prästen upp mitt ibland dem, och frågade JESUM, sägandes: Svarar du intet? Vad vittna desse emot dig? *

* Matth. 26: 62.

Mar 14:61. Men han tigde, och svarade platt intet *. Åter sporde den överste Prästen, och sade till honom: Äst du Christus, dens Välsignades Son?

* Esa. 53: 7. Ap. G. 8: 32.

Mar 14:62. Och JESUS sade: Jag äret: och I skolen få se människones Son sitta på kraftenes högra hand, och komma i himmelens sky. *

* Dan. 7: 10. Matth. 16: 27. cap. 24: 30. cap. 25: 31. cap. 26: 64. Marc. 13: 26. Luc. 21: 27. cap. 22: 69. Joh. 6: 62. Ap. G. 1: 11. 1. Thess. 4: 16. 2. Thess. 1: 10. Uppenb. 1: 7.

Mar 14:63. Då rev den överste Prästen sin kläder sönder, och sade: Vad behöve vi nu mera vittne?

Mar 14:64. I hörden hädelsen: vad synes eder? Då fördömde de honom alle, att han var saker till döds.

Mar 14:65. Och somlige begynte till att spotta på honom, och förtäcka hans ansikte, och slå honom med nävarna, sägandes till honom: Prophetera. Och tjänarena kindpustade honom. *

* Job. 16: 10, 11. Esa. 50: 6. Matth. 26: 67. Joh. 19: 3.

X. Petrus förnekar Christum.

Mar 14:66. Och då Petrus var nedre i Palatset *, kom en översta Prästens tjänstekvinna:

* Matth. 26: 58, 69. Luc. 22: 55. Joh. 18: 16, 17.

Mar 14:67. Och då hon fick se Petrum värma sig, såg hon på honom, och sade: Du vast ock med JESU Nazareno.

Mar 14:68. Men han nekade, och sade: Jag känner honom intet; ej heller vet jag vad du säger. Och så gick han ut i gården, och hanen gol.

Mar 14:69. Och kvinnan såg honom åter, och begynte säga till de där när stodo: Denne är utav dem. *

* Matth. 26: 71. Luc. 22: 58. Joh. 18: 25.

Mar 14:70. Då nekade han åter. Och litet därefter, talade de åter till Petrum, som när stodo: Sannerliga äst du utav dem; ty du äst ock en Galileisk man, och ditt mål lyder därefter.

Mar 14:71. Då begynte han till att förbanna sig, och svärja: Jag känner icke denna mannen, där I om talen.

Mar 14:72. Och andra gången gol hanen. Då begynte Petrus draga till minnes det ordet som JESUS hade sagt till honom: Förr än hanen haver galet två resor, skalt du neka mig tre resor. Och han begynte till att gråta. *

* Matth. 26: 75. Luc. 22: 61. Joh. 18: 27.

V. 24. (a) För många) Christus är försoning för hela världenes synder, 1. Joh. 2: 2. Men samma hans tillfyllestgörelse kommer dem allena till goda, som den med trona sig tillägna, 1. Tim. 4: 10.

V. 36. (b) Tag) Icke att Christus ville undvika döden, och salighetenes verk, därtill han kommen var i världena: utan, efter han var en sann människa, hade han en naturlig förskräckelse för döden, och för Guds vrede, och gav sig likväl under Guds lydno.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MARCI, 15. CAPITLET

SEDAN antvardade de honom Pilato, v. 1. Och begärade, att han ville giva Barabbam lös, och korsfästa JESUM, v. 6. Då lät han hudflänga och korsfästa honom ibland två rövare, v. 15. Och de kastade lott på hans kläder; hädde och begabbade honom, v. 20. Så gav han upp andan, med undertecken och stort rop, v. 37. Och Joseph av Arimathia begrov honom i en uthuggen grav, v. 42.

I. JESUS överantvardas dem världsligom, och i synnerhet Pilato.

Mar 15:1. OCH strax, om morgonen, höllo de överste Prästerna råd, med de Äldsta, och Skriftlärda, och med hela Rådet; och bundo JESUM, och ledde honom bort, och antvardade honom Pilato. *

* Ps. 2: 2. Matth. 27: 1. Luc. 22: 66. cap. 23: 1. Joh. 18: 28. Ap. G. 3: 13.

Mar 15:2. Och Pilatus frågade honom: Äst du Judarnas Konung? Då svarade han, och sade till honom: Du säger det. *

* Matth. 27: 11. Luc. 23: 3. Joh. 18: 33.

Mar 15:3. Och överste Prästerna anklagade honom om mång ting.

Mar 15:4. Då frågade åter Pilatus honom, och sade: Svarar du intet *? Se, huru mång stycke de vittna på dig.

* Matth. 27: 13. Joh. 19: 10.

Mar 15:5. Men JESUS svarade sedan platt intet, så att Pilatus förundrade sig.

II. Judarna begära att Barabbas må lösgivas; och JESUS korsfästas.

Mar 15:6. Så plägade han om Högtiden giva dem en fånga lös, vilken de helst begärade. *

* Matth. 27: 15. Luc. 23: 17. Joh. 18: 39.

Mar 15:7. Så var där en, benämnd Barabbas, som gripen var med dem, som tillika med honom hade gjort ett upplopp, vilka hade uti upploppet bedrivit ett dråp. *

* Matth. 27: 16. Luc. 23: 19. Joh. 18: 40.

Mar 15:8. Då ropade folket, och begynte bedja, att han skulle göra dem, som hans plägsed alltid var.

Mar 15:9. Och Pilatus svarade dem, sägandes: Viljen I att jag skall eder lös giva Judarnas Konung?

Mar 15:10. Ty han visste, att de överste Prästerna hade utav avund överantvardat honom.

Mar 15:11. Men överste Prästerna eggade folket, att han hellre skulle giva dem Barabbam lös. *

* Matth. 27: 20. Luc. 23: 18. Ap. G. 3: 14.

Mar 15:12. Men Pilatus svarade åter, och sade till dem: Vad viljen I då, att jag skall göra honom, den I kallen Judarnas Konung?

Mar 15:13. Då ropade de åter: Korsfäst honom.

Mar 15:14. Och Pilatus sade till dem: Vad ont haver han då gjort? Då ropade de ännu fastare: Korsfäst honom.

III. JESUS bliver hudflängd; dömd till döden; utledd, och korsfäst.

Mar 15:15. Så ville då Pilatus göra folkena fyllest, och gav dem Barabbam lös: och överantvardade dem JESUM, att han, sedan han hade hudflängt honom, skulle korsfästas. *

* Matth. 27: 26. Joh. 19: 1.

Mar 15:16. Och krigsknekterna ledde honom bort in uti Palatset, som är Rådhuset; och kallade tillhopa hela skaran. *

* Matth. 27: 27.

Mar 15:17. Och klädde honom uti ett purpurkläde; och vredo samman ena crono av törne, och satte den på honom: *

* Joh. 19: 2.

Mar 15:18. Och begynte till att hälsa honom: Hel, Judarnas Konung.

Mar 15:19. Och slogo hans huvud med en rö, och spottade på honom; föllo på knä, och tillbådo honom.

Mar 15:20. Och när de hade så begabbat honom, avklädde de honom purpurklädet, och klädde honom uti sin egen kläder; och ledde honom ut till att korsfästan. *

* Matth. 27: 31.

Mar 15:21. Då tvingade de en man som där fram gick, benämnd Simon av Cyrene, Alexandri och Rufi fader, den av markene inkom, att han måste bära hans kors. *

* Matth. 27: 32. Luc. 23: 26.

Mar 15:22. Och de ledde honom på det rummet Golgotha *; det är uttytt, Huvudskallaplatsen.

* Matth. 27: 33. Luc. 23: 33. Joh. 19: 17.

Mar 15:23. Och de gåvo honom bemyrrat vin dricka; men han tog det intet till sig.

Mar 15:24. Och när de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder *, kastandes lott på dem, vad var få skulle:

* Ps. 22: 19. Matth. 27: 35. Luc. 23: 34. Joh. 19: 23.

Mar 15:25. Och det var vid tredje timman (a): och de korsfäste honom.

Mar 15:26. Och överskiften utav hans sak var skriven ovantill: Judarnas Konung. *

* Matth. 27: 37. Luc. 23: 38. Joh. 19: 19.

Mar 15:27. Och de korsfäste med honom två rövare; en på hans högra, och den andra på hans vänstra sido. *

* Matth. 27: 38 Luc. 23: 32.

Mar 15:28. Och så blev Skriften fullbordad, som säger: Och ibland ogärningsmän vart han räknad. *

* Esa. 53: 12. Luc. 22: 37.

IV. Bliver hädd och försmädd intill sin död.

Mar 15:29. Och de som gingo där framom, hädde honom, och riste sin huvud *, och sade: Tvi dig, som bryter ned Templet, och i tre dagar uppbygger det: *

* Ps. 22: 8. Ps. 109: 25. Matth. 27: 39. * Marc. 14: 58. Joh. 2: 19.

Mar 15:30. Hjälp dig självan, och stig neder av korset. *

* Luc. 23: 35.

Mar 15:31. Sammalunda ock de överste Prästerna, gjorde spe av honom emellan sig, vid de Skriftlärda, och sade: Androm haver han hulpit, sig självom kan han icke hjälpa.

Mar 15:32. Christus, Israels Konung, stige nu neder av korset, att vi måtte det se, och tro. Och de där korsfäste voro med honom, försmädde honom.

Mar 15:33. Och då den sjätte timman kom, vart ett mörker över hela landet, intill nionde timman. *

* Matth. 27: 45. Luc. 23: 44.

Mar 15:34. Och i nionde timman, ropade JESUS med höga röst, sägandes: Eloi, Eloi, Lamma Sabachthani? Det är uttytt: Min Gud, min Gud, hvi haver du övergivit mig? *

* Ps. 22: 2. Matth. 27: 46.

Mar 15:35. Och någre, som när stodo, när de det hörde, sade de: Se, Eliam kallar kan.

Mar 15:36. Och en lopp och fyllde en svamp med ättiko, och satte den på en rö, och gav honom dricka *, och sade: Hålt; låt se om Elias kommer till att taga honom neder.

* Ps. 69: 22. Joh. 19: 29.

Mar 15:37. Då ropade JESUS med höga röst, och gav upp Andan. *

* Matth. 27: 50. Luc. 23: 46. Joh. 19: 30.

V. Vad på hans död följt.

Mar 15:38. Och Förlåten * i Templet rämnade i tu stycker, ifrå ovan och ned igenom. *

* 2. Chrön. 3: 14. * Matth. 27: 51. Luc. 23: 45.

Mar 15:39. Men när Hövitsmannen, som stod där när gentemot honom, såg, att han med ett sådant rop gav upp Andan, sade han: Sannerliga var denne mannen Guds Son. *

* Matth. 27: 54. Luc. 23: 47.

Mar 15:40. Och voro ock kvinnor där, som långt ifrå detta skådade *: ibland vilka var Maria Magdalena, och Maria, litsle Jacobs och Jose moder, och Salome:

* Ps. 38: 12. Matth. 27: 55. Luc. 23: 49.

Mar 15:41. Vilka ock, medan han var i Galilea, hade följt honom, och tjänt honom; och många andra, som med honom uppfarit hade till Jerusalem. *

* Luc. 8: 2, 3.

VI. Huru han bliver begraven.

Mar 15:42. Då aftonen kom, efter det var tillredelsedagen, den som går för Sabbathen;

Mar 15:43. Kom Joseph, bördig av den staden Arimathia, en ärlig Rådherre, den ock vänte efter Guds Rike: han tog sig dristighet till, och gick in till Pilatum, och beddes av honom JESU lekamen. *

* Matth. 27: 57. Luc. 23: 50. Joh. 19: 38.

Mar 15:44. Då förundrade Pilatus sig, att han allaredo var död; och kallade till sig Hövitsmannen, och frågade honom, om han länge sedan död var.

Mar 15:45. Och då han det förnummit hade av Hövitsmannenom, gav han Joseph lekamen.

Mar 15:46. Och han köpte ett linkläde, och tog honom ned, och svepten uti linklädet, och lade honom ned uti ena grav *, som uthuggen var uti ett hälleberg; och välte en sten för gravenes dörr.

* Matth. 12: 40. cap. 26: 12. cap. 27: 60. Luc. 23: 53. Joh. 19: 41, 42.

Mar 15:47. Men Maria Magdalena, och Maria Jose, sågo till vart han lades.

V. 25. (a) Tredje timman) Det är: De begynte då handla därom, att han skulle korsfästas: men vid sjätte timman är han verkeligen korsfäst, som de andre Evangelisterne skriva.

17O3RV Carl XII:s Bibel

MARCI, 16. CAPITLET

DÅ Sabbathen framgången var, kommo kvinnor till gravena, och sågo HERRANS Ängel; han bådade dem om Christi uppståndelse, v. 1. Sedan uppenbarades han själv Marie Magdalene, och dem som gingo till Emaus, v. 9. På sistone Apostlomen; och sände dem ut i världena till att predika, v. 14. Och så for han ifrå dem upp i himmelen, v. 19.

I. Några gudfruktiga kvinnor komma, och vilja smörja JESUM.

Mar 16:1. OCH då Sabbathen framgången var, köpte Maria Magdalena, och Maria Jacobi, och Salome, välluktande krydder; på det de skulle komma och smörja honom. *

* Matth. 28: 1. Luc. 24: 1. Joh. 20: 1.

Mar 16:2. Och på den första dagen i veckona, kommo de till gravena, ganska bittida, då solen uppgick:

Mar 16:3. Och sade emellan sig själva: Ho skall välta oss stenen ifrå gravenes dörr?

Mar 16:4. Och då de sågo till, sågo de stenen vara avvältan, ty han var ganska stor.

II. En HERRANS Ängel förkunnar, honom vara uppstånden.

Mar 16:5. Och när de ingångne voro uti gravena, sågo de en ung man * sittandes på högra sidon, klädd i ett sitt vitt kläde; och de vordo förfärada.

* Matth. 28: 2. Joh. 20: 12.

Mar 16:6. Men han sade till dem: Varer icke förfärada; I söken JESUM av Nazareth, som korsfäst var; han är uppstånden *, han är icke här: se, rummet där de hade lagt honom.

* Matth. 28: 5. Luc. 24: 5.

Mar 16:7. Men går bort, och säger hans Lärjungar, och Petro, att han går fram för eder uti Galileam: där skolen I få se honom *, såsom han eder sagt haver.

* Matth. 26: 32. cap. 28: 10. Marc. 14: 28. Ap G. 1: 3. cap. 13: 31. 1. Cor. 15: 5.

Mar 16:8. Och de gingo hasteliga därut, och flydde ifrå gravene *: ty dem var bävning och häpenhet påkommen: icke heller sade de något för någrom; ty de räddes.

* Matth. 28: 8. Luc. 24: 9. Joh. 20: 18.

III. JESUS bekräftar det, med många uppenbarelser.

Mar 16:9. Men när JESUS uppstånden var om morgonen, på den första dagen i veckona, syntes han först Marie Magdalene *, av vilka han sju djävlar utdrivit hade. *

* Joh. 20: 14, 16. * Luc. 8: 2.

Mar 16:10. Hon lopp bort, och bådade dem som plägade vara med honom, de där sörjandes och gråtandes voro.

Mar 16:11. Och de samme, när de hörde, att han var levandes, och var sedder av henne, trodde de intet.

Mar 16:12. Men därefter, då två * av dem vandrade ut åt landsbygden, syntes han dem uti en annor skepelse.

* Luc. 24: 13.

Mar 16:13. Och de gingo ock bort, och bådade det dem androm; och de trodde icke heller dem.

IV. I synnerhet uppenbarar han sig Apostlomen; och utsänder dem att predika.

Mar 16:14. Sedan, när de Ellova * såto till bords, syntes han dem, och förkastade dem deras otro, och hjärtas hårdhet, att de icke trott hade dem, som hade sett honom vara uppstånden.

* Luc. 24: 36. Joh. 20: 19. 1. Cor. 15: 7.

Mar 16:15. Och sade till dem: Går ut i hela världena, och prediker Evangelium allom Creaturom. *

* Matth. 28: 19. Joh. 15: 16.

Mar 16:16. Den där tror, och bliver döpt, han skall varda salig: men den där icke tror, han skall varda fördömd. *

* Joh. 3: 18, 36. cap. 12: 48.

Mar 16:17. Men dem som tro, skola desse tecken efterfölja: I mitt Namn skola de utdriva djävlar *; de skola tala med nya tungor. *

* Luc. 10: 17. Ap. G. 5: 16. cap. 8: 7. cap. 16: 18. * cap. 2: 4. cap. 10: 46. cap. 19: 6. 1. Cor. 12: 10: 28.

Mar 16:18. De skola taga upp ormar *: och om de dricka något det dödeligit är, skall det dem intet skada: på de kranka skola de lägga händerna, så varder det bättre med dem. *

* Luc. 10: 19. Ap. G. 28: 3. * cap. 28: 8.

V. Om Christi himmelsfärd; och Apostlarnas förrättande.

Mar 16:19. Då nu HERREN JESUS med dem talat hade, vart han upptagen i himmelen, och sitter på Guds högra hand. *

* Ps. 110: 7. Luc. 24: 50, 51. Ap. G. 1: 2, 3, 9.

Mar 16:20. Men de gingo ut, och predikade allestäds; och HERREN verkade med dem, och stadfäste ordet med efterföljande tecken. * Amen.

* Ap. G. 14: 3. Ebr. 2: 4.

Ände på S. Marci Evangelium.