1703 CARL XII:s BIBEL

1703RV Carl XII:s Bibel

KOLOSSERNA, 1. CAPITLET

PAULUS hälsar de Colosser, v. 1. Och säger sig tacka Gud, att han hade sport deras tro på Christum, rc. v. 4. Såsom ock bedja Gud, att han dem än vidare däruti upplysa och stadfästa ville, v. 9. Sedan begynner han förtälja, vad nåd och välgärning Gud oss bevist haver genom sin Son Christum, v. 12. Vad Christus är till sin person, v. 15. Vad hans ämbete, beställning, och välgärningar äro, v. 20. Vilke äro förkunnade i Evangelio, till vilket han en tjänare var, att han det lära och predika skulle, v. 23.

I. Paulus hälsar de Colosser.

Kol 1:1. PAULUS, JESU Christi Apostel, genom Guds vilja, och Timotheus broderen:

Kol 1:2. De Helgon och trogna bröder i Christo, som äro i Colossen: Nåd vare med eder, och frid av Gudi vårom Fader, och HERRANOM JESU Christo. *

* Rom. 1: 7. Gal. 1: 3. 1. Pet. 1: 2.

Kol 1:3. Vi tackom Gudi och vårs HERRAS JESU Christi Fader, och bedjom alltid för eder. *

* Eph. 1: 16. Phil. 1: 3. 1. Thess. 1: 2. 2. Thess. 1: 3.

II. Tackar Gud för deras tro.

Kol 1:4. Sedan vi have hört om edra tro i Christo JESU, och (edar) kärlek till all Helgon: *

* Eph. 1: 13, 15. Philem. v. 5.

Kol 1:5. För det hopps skull, som eder är förvarat i himmelen: av vilket I tillförene hört haven, i Evangelii sannings ord;

Kol 1:6. Som till eder kommet är, såsom ock i alla världena, och bär frukt*, såsom ock i eder, ifrå den dag I hörden och förnummen Guds nåd i sanningene.

* Marc. 4: 8. Ap. G. 6: 7.

Kol 1:7. Som I ock lärt haven av Epaphra *, vår älskeliga medtjänare, vilken är en trogen Christi tjänare för eder:

* Col. 4: 12. Philem. v. 23.

Kol 1:8. Den ock oss undervist haver edar kärlek i Andanom.

III. Beder Gud att han dem vidare upplysa ville.

Kol 1:9. Därföre ock vi, ifrå den dag vi det hördom, vände vi icke igen bedja för eder, och begära, att I mågen uppfyllde varda med hans viljas kunskap, uti all andelig visdom och förstånd: *

* Rom. 12: 2. 1. Cor. 1: 5. Eph. 1: 15. cap. 5: 10, 17.

Kol 1:10. Att I mågen vandra värdeliga * HERRANOM, till allt behag, bärandes frukt * i all god gärning, och tillväxandes i Guds kunskap;

* 1. Mos. 17: 1. Eph. 4: 1. Phil. 1: 27. 1. Thess. 2: 12. cap. 4: 1. * Joh. 15: 16.

Kol 1:11. Stärkte med allo kraft, efter hans härliga makt, uti allt tålamod och långmodighet, med glädje:

IV. Berömmer Guds välgärningar emot oss genom Christum.

Kol 1:12. Tackandes Fadrenom, som oss haver bekväma gjort till att delaktige vara i de heligas arvedel i ljuset: *

* Ap. G. 26: 18.

Kol 1:13. Vilken oss uttagit haver ifrå mörksens väldighet *; och haver försatt oss uti sins älskeliga * Sons Rike:

* Eph. 6: 12. Ebr. 2: 14. 1. Pet. 2: 9. * Matth. 17: 5.

Kol 1:14. I vilkom vi have förlossning genom hans blod *, nämliga, syndernas förlåtelse.

* Ap. G. 20: 28. Ebr. 9: 14. 1. Pet. 1: 19.

V. Beskriver Christi person, ämbete, och beställning.

Kol 1:15. Vilken är osynliga Guds beläte *, förstfödder för all creatur. (a)

* Joh. 14: 9. 2. Cor. 4: 4. Phil. 2: 6. Ebr. 1: 3.

Kol 1:16. Ty genom honom äro allting skapat *, som i himmelen och på jordene äro, synlige och osynlige, vare sig Throner, eller Herrskaper, eller Förstadömen, eller Överheter *: allt är skapat genom honom, och till honom.

* Joh. 1: 3. Rom. 11: 36. 1. Cor. 8: 6. Eph. 3: 9. Ebr. 1: 2. * 1. Pet. 3: 22.

Kol 1:17. Och han är för alla, och allting bestå i honom.

Kol 1:18. Och han är kroppsens huvud* (b), nämliga Församlingens, vilken är begynnelsen, förstfödd ifrå de döda *, på det han i allting skall hava föregången.

* Eph. 1: 22. * Ap. G. 26: 23. 1. Cor. 15: 20, 23.

Kol 1:19. Ty behageligit haver varit (Fadrenom) att all fullhet * (c) skulle bo i honom;

* Joh. 1: 14, 16. cap. 3: 34, 35. Col. 2: 9.

Kol 1:20. Och att han genom honom allting försona skulle till sig själv; tillfridsställandes * genom hans kors blod, genom honom, vare sig det på jordene eller det i himmelen är.

* Esa. 9: 5. Ap. G. 10: 36. Rom. 5: 1, 10. 2. Cor. 5: 18. Eph. 1: 10. cap. 2: 14, 16. 1. Joh. 4: 10.

Kol 1:21. Och eder som fordom voren främmande, och fiender med sinnet i onda gärningar: *

* Eph. 2: 1, 2, 12.

Kol 1:22. Haver han nu försonat i sitt kötts lekamen, genom döden; på det han skulle framställa eder heliga, och ostraffeliga *, och olastbare i sin åsyn:

* 1. Cor. 1: 2. Eph. 1: 4. cap. 2: 15. cap. 5: 26, 27. 2. Tim. 1: 9. Tit. 2: 14.

VI. Förmanar till beständighet i Evangelio, vilkes tjänare han vorden är.

Kol 1:23. Om I annars bliven i trone *, grundade, och faste, och orörlige ifrå Evangelii hopp, vilket I hört haven, och predikat är för all creatur * som under himmelen äro, vilkas jag Paulus är en tjänare vorden.

* Joh. 15: 6. * Marc. 16: 15. Rom. 10: 18.

Kol 1:24. Nu fröjdar jag mig uti mitt lidande för eder, och uppfyller i mitt kött, vad som fattas i Christi lidande * (d), för hans lekamen, som är Församlingen:

* Rom. 12: 5. 2. Cor. 1: 5, 6. cap. 4: 10, 11. cap. 7: 4. Eph. 3: 1, 13. Phil. 2: 17.

Kol 1:25. Vilkens tjänare jag vorden är, efter Guds ämbete *, det mig givet är till eder, till att uppfylla Guds ord;

* Eph. 3: 2.

Kol 1:26. Nämliga, den hemlighet, vilken fördold * haver varit ifrå världenes begynnelse, och ifrå släkterna, men nu är uppenbarad * vorden hans Helgon:

* Matth. 13: 11. Rom. 16: 25 1. Cor. 2: 7. Eph. 1: 9. cap. 3: 9. * 2. Tim. 1: 10. Tit. 1: 3. 1. Pet. 1: 20.

Kol 1:27. Vilkom Gud ville kunnigt göra, vilken denna hemlighets härlighets rikedom * är ibland Hedningarna *, vilken är Christus uti eder, härlighetenes hopp;

* Rom. 9: 23 2. Cor. 2: 14 * Eph. 3: 8.

Kol 1:28. Den vi förkunnom, förmanandes var människa, och lärandes var människa i all visdom; på det vi skole ställa var människa fullkommen * i Christo JESU:

* 2. Cor. 11: 2. Eph. 5: 27.

Kol 1:29. Där jag ock på arbetar, kämpandes * efter hans verkan, som krafteliga verkar i mig.

* Phil. 1: 30. 2. Tim. 4: 7. Ebr. 10: 32.

V. 15. (a) Förstfödder för all creatur) Icke, att han är något creatur vad hans Gudom tillkommer; utan såsom Ambrosius och Chrysostomus häröver skriva, att han är födder förr än något creatur skapat var.

V. 18. (b) Han är kroppsens huvud) Flera huvud läs man intet att Guds Församling skall hava; ej heller kan hon hava flera: med mindre än hon måste bliva ett tvehuvat spöke.

V. 19. (c) All fullhet) Nämliga all Gudomsens fulhet, som står, Col. 2: 9.

V. 24. (d) Vad som fattas i Christi lidande) Christi lidande är tveggehanda: ett det han haver utstått i sin egen naturliga lekamen för våra synders och återlösnings skull. Det lidandet haver han allena utstått, Esa. 63: 3. Och är fullkomnat på korset, Joh. 19: 30. Ebr. 10: 14. Så haver varken Paulus eller någon annan lidit för oss: som han bekänner, 1. Cor. 1: 13. Det andra är: som han lider i sin andeliga kropp; det är, i sin Församlings ledamöter: om vilket han talar Ap. G. 9: 4. Saul, Saul, hvi förföljer du mig? Detta lidandet bliver intet ändat för den yttersta dagen: och sker icke till syndernas förlåtelse; utan för andra nyttigheters skull. Detta säger Paulus sig uppfylla vad hans part tillkommer, och det för Christi Församlings skull; nämliga, att henne måtte predikas Christi Evangelium, och hon där igenom må uppbyggd och stadfäst varda.

1703RV Carl XII:s Bibel

KOLOSSERNA, 2. CAPITLET

VIDARE låter Apostelen dem förstå vad åhåga han hade om dem, att de måtte tillväxa i Christi kunskap, v. 1. Och icke där ifrå bedragne varda, v. 4. Förmanar dem så, att de skulle bliva stadige däruti, v. 6. Och icke låta förföra sig, antingen av dem som drevo Philosophien, och människostadgar, v. 8. Ty de hade alltsammans i Christo, v. 9. De voro döpte i honom, v. 11. Begravne, uppståndne, v. 12. Och levande gjorde med honom: att de skulle vara frie för sådana stadgar, v. 13. Eller av dem som driva Lagen: ty hon var allena en skugge till Christum, v. 16. Eller ock av dem som med skrymteri föregåvo egendiktad ödmjukhet, och andelighet, och därmed veko ifrå huvudet Christo, v. 18. Ty det hade allenast ett sken till visdom den ingen är, v. 22.

I. Paulus låter de Colosser förstå sin åhåga om dem.

Kol 2:1. TY jag vill att I veta skolen, huru stor kamp * jag haver om eder, och om dem som äro i Laodicea, och om alla dem som mitt ansikte i köttet icke sett hava:

* Phil. 1: 30. 1. Thess. 2: 2.

Kol 2:2. På det deras hjärta måga hugsvalade varda *, då de sammanfogas i kärlekenom, och till all förståndsens fullvisshets rikedom, till Guds och Fadrens och Christi hemlighets kunskap; *

* 2. Cor. 1: 6. * Esa. 53: 11. Joh. 17: 3.

Kol 2:3. Uti vilkom fördolda ligga alla visdoms och förstånds håvor.

Kol 2:4. Men detta säger jag, på det ingen skall bedraga eder med övertalande ord. *

* Eph. 5: 6.

Kol 2:5. Ty ändock jag är ifrån eder efter köttet, är jag dock när eder i Andanom *, fröjdar mig, och ser edor skickelse, och edar tros stadighet på Christum.

* 1. Cor. 5: 3.

II. Förmanar dem till stadighet i den rena läran.

Kol 2:6. Såsom I nu anammat haven HERRAN Christum JESUM, så vandrer i honom: *

* 1. Thess. 4: 1. Jud. Ep. v. 3.

Kol 2:7. Rotade och uppbyggde i honom, och stadfäste i trone, såsom I lärde ären; överflödandes i henne med tacksägelse. *

* 1. Cor. 1: 5. Eph. 2: 21, 22. cap. 3: 17.

III. Varnar dem för allahanda förfalskad lära, genom Philosophiens missbruk;

Kol 2:8. Ser till, att eder icke någor bortrövar med Philosophia (a) och fåfängt bedrägeri, efter människors stadgar, och efter världenes elementer *, och icke efter Christum:

* Matth. 15: 2. Rom. 16: 17. Gal. 4: 3, 9. Ebr. 13: 9.

Kol 2:9. Ty i honom (b) bor all Gudomsens fullhet * lekamliga. (c)

* Joh. 1: 14. Col. 1: 19.

Kol 2:10. Och I ären i honom uppfyllde * (c), vilken är huvudet över all Förstadöme och Väldighet: *

* Joh. 1: 16. * Rom. 8: 38. Eph. 1: 21. 1. Pet. 3: 22.

Kol 2:11. I vilkom I ock omskurne ären med den omskärelse som sker utan händer *, i köttsens syndakropps avklädande * i Christi omskärelse:

* 5. Mos 10: 6. Phil. 3: 3. * Eph. 4: 22. Col. 3: 8, 9.

Kol 2:12. Begravne med honom i dopet *; i vilkom I ock med uppståndne ären genom Guds verkans tro, vilken honom uppväckt haver ifrå de döda.

* Rom. 6: 3, 4. Col. 3: 1.

Kol 2:13. Ock eder, som döde voren i edra synder och uti edars kötts förhud *, eder haver han gjort levande med honom, förlåtandes eder alla synder;

* Eph. 2: 1, 5, 11.

Kol 2:14. Avplånandes den handskrift (d), som oss emot var i stadgarna, vilken oss emot stod; och den haver han tagit av vägen, och naglat vid korset.

Kol 2:15. Sedan han haver blottat Förstadömen * och väldigheterna, haver han ställt dem uppenbarliga fram, och triumpherat * över dem i honom.

* Joh. 12: 31. Eph. 6: 12. Ebr. 2: 14. * 1. Mos. 3: 15. Matth. 12: 29. Luc. 11: 22. Eph. 4: 8.

Genom lagens otillbörliga drivande

Kol 2:16. Så döme ingen eder * i mat *, eller i dryck, eller i fråga om Helgedagar *, eller Nymånader, eller Sabbather:

* Tit. 1: 15. * 3. Mos 11: 2, rc. Rom. 14: 2, rc. * 3. Mos. 23: 2, rc. Gal. 4: 10.

Kol 2:17. Vilka äro en skugga av det tillkommande; men kroppen är Christi. *

* Ebr. 8: 5. cap. 10: 1.

Genom skenhelighet och egna påfunder.

Kol 2:18. Låter ingen taga eder lönen ifrå, som efter sin vilja, i ödmjukhet och Ängladyrkan, inlåter sig i de ting han icke sett * haver, förgäves uppblåst av sitt köttsliga sinne;

* Jer. 29: 8. Hes. 13: 3. Matth. 24: 4. 1. Joh. 4: 1.

Kol 2:19. Och håller sig icke vid huvudet *, av vilko hela lekamenen genom leder och ledamot kraft får, och sammanbunden tillväxer med Guds tillväxt.

* Eph. 4: 15, 16.

Kol 2:20. Om I nu döde ären med Christo *, ifrå världsens elementer, hvi låten I eder då begripas med beskrevna stadgar *, lika som I ännu levden i världene?

* Rom. 6: 3, 5. cap. 7: 4, 6. Gal. 2: 19. * cap. 4: 9. Col. 2: 8.

Kol 2:21. (Kom icke vid; smaka icke; hantera icke;

Kol 2:22. Vilket allt skall förgås genom brukningene) efter människors bud och lärdomar: *

* Matth. 15: 9. Tit. 1: 14.

Kol 2:23. Vilke hava väl ett sken * av visdom, uti självtagen dyrkan, och ödmjukhet, och skoningslöshet emot kroppen; icke i någon äro till köttsens mättande (e). *

* 1. Tim. 4: 8. * cap. 5: 23.

V. 8. (a) Bortrövar med Philosophia) Vilket sker, när man, helst i Religions saker, mera tror och följer de grund och bevis som äro tagne av Philosophien och förnuftet, än man tror och följer Guds klara ord. Men när man håller Guds ord för det vissasta, intet mästrar eller uttyder det efter förnuftet: utan efter som själva orden giva meningen, och brukar Philosophien därhos måtteliga, till att dess klarare utlägga Guds ord i deras rätta mening, bliver man av henne intet bedragen: utan till Guds ords fullkomligare förstånd märkeliga hulpen. Dess förutan är ock Philosophia en ädla Guds gåva, och intet förkastandes, när hon hålles i sitt värde; när hon bliver in om sin råmärke, i de saker som henne egenteliga tillhöra, och icke tillmäter sig något regemente eller herravälde i den helga Skrift, där hon icke någon fru, utan en ödmjuk tjänarinna vara skall. Lege etiam Clement. Alex. Strom. lib. 1.

V. 9. (b) Honom) Det är: I hans mandom. Athanasius de Nat. hum. suscepta contra Apoll. Cyrill. l. 2. ad Reginas.

(d) Lekamliga) Augustin. Ep. 57. Non quod corpus sit Deus: sed corporaliter dictum est, quia & in Christi corpore tanquam in templo habitat Deus.

V. 10. (c) I ären uppfyllde) Det är: I haven det alltsammans, när I Christum haven; I torven icke vidare söka.

V. 14. (d) Den handskrift) Ingenting är så hård emot oss som vårt eget samvet, med vilko vi såsom med vår egen handskrift övervittnade vardom, då Lagen uppenbarar oss syndena, av vilko samma handskrift skriven är. Men Christus förlossar oss ifrån allt sådant, genom sitt kors; och fördriver ock så djävulen med syndene.

V. 23. (e Icke i någon äro till köttsens mättande) Gud vill att kroppen skall hållas i äro; det är: att han skall hava sin födo, kläde, etc. till nödtorft; och icke fördärvad varda med otideliga fasto, arbete, eller omöjeligo kyskhet, såsom människors läror göra.

1703RV Carl XII:s Bibel

KOLOSSERNA, 3. CAPITLET

NÄR Apostelen så haver varnat dem för Philosophia, Mosaiska och människo stadgar, på det de icke skulle mena, att dem var fritt leva som dem lyste, kommer han här och förmanar dem, först i gemen: att efter de voro döde och uppståndne med Christo, v. 1. Så skulle de ock döda köttet, v. 5. Och avkläda den gamla människan med sina begärelser, v. 8. Och åter ikläda sig den nya människan, med alla Christeliga dygder, v. 10. Synnerliga med kärlek, v. 14. Och Guds ords flitiga övning, v. 16. Sedan i synnerhet äkta folk, v. 18. Barn och föräldrar, v. 20. Tjänare; och huru de skola ställa sig emot varannan, v. 22.

I. Paulus visar de rätta Christnas plikt; och vad laster de böra taga sig vara före.

Kol 3:1. OM I nu ären uppståndne med Christo *, så söker det ovantill är (a), där Christus är sittandes på Guds högra hand. *

* Rom. 6: 5. Eph. 2: 6. Col. 2: 12. * Ps. 110: 1. Eph. 1: 20.

Kol 3:2. Trakter efter det som ovantill är; icke efter det som på jordene är.

Kol 3:3. Ty I ären döde, och edart liv är fördolt med Christo i Gudi. *

* Rom. 6: 2, rc. cap. 8: 24. Gal. 2: 20.

Kol 3:4. När Christus, vårt liv, uppenbarad varder, då varden ock I uppenbarade med honom i härligheten. *

* Phil. 3: 21. 1. Joh. 3: 2.

Kol 3:5. Så döder * nu edra lemmar som på jordene äro; boleri, orenlighet, lusta, ond begärelse * och girighet, vilken avgudadyrkan är.

* * Rom. 6: 13. cap. 8: 13. * 1. Thess. 4: 5. * Uppenb. 22: 15.

Kol 3:6. För vilka styckens skull, Guds vrede kommer över otrones barn: *

* 1. Cor 6: 9, 10. Gal. 5: 21.

Kol 3:7. Uti vilka I ock fordom vandraden, då I däruti levden. *

* Rom. 19: 20. cap. 7: 5. 1. Cor. 6: 11.

Kol 3:8. Men lägger ock nu I bort * alltsammans; vrede, grymhet, ondsko, hädelse, skämlig ord, av edar mun.

* Eph. 4: 25, 29. cap. 5: 4. Ebr. 12: 1. Jac. 1: 21.

Kol 3:9. Ljuger icke för varannan: avkläder eder den gamla människan * med hans gärningar;

* Eph. 4: 22.

II. Vad dygder de skulle beflita sig om i gemen.

Kol 3:10. Och ikläder eder den nya *, den där förnyas till kunskap, efter hans beläte *, som honom skapat haver.

* Rom. 6: 4. * 1. Mos. 1: 26. Eph. 2: 10. cap. 4: 24.

Kol 3:11. Där icke Grek och Jude är, omskärelse och förhud, Barbarisk och Scytisk, träl och fri, utan allt och i allom Christus. *

* Rom. 10: 12. 1. Cor. 7: 21, 22. Gal. 3: 28. cap. 5: 6.

Kol 3:12. Så kläder * eder nu, såsom Guds utkorade, Helgon och älskelige, uti hjärtans barmhärtighet, vänlighet, ödmjukhet, saktmodighet, långmodighet: *

* Eph. 6: 11. * Gal. 5: 22.

Kol 3:13. Undragandes varannan, och förlåtandes varannan, om någor haver någon klagomål emot den andra; såsom ock Christus eder förlåtit haver, så görer ock I. *

* Matth. 6: 14. Marc. 11: 25. Eph. 4: 32.

Kol 3:14. Men över allt detta ikläder eder kärleken, vilken är fullkomlighetenes band. * (b)

* Joh. 15: 12. Eph. 4: 3. Col. 2: 2.

Kol 3:15. Och Guds frid * regere (c) i edor hjärta, till vilken I ock kallade ären * uti en lekamen; och varer tacksamme.

* Phil. 4: 7. * Eph. 4: 4.

Kol 3:16. Låter Christi ord rikeliga bo uti eder med all visdom: lärer och förmaner eder inbördes med Psalmer och lovsånger, och andeliga visor, i nådene sjungandes HERRANOM i edart hjärta. *

* 1. Cor. 14: 26. Eph. 5: 19.

Kol 3:17. Och allt det I gören med ord eller gärning, det görer allt i HERRANS JESU Namn, tackandes Gudi och Fadrenom genom honom. *

* 1. Cor. 10: 31. Eph. 5: 20. 1. Thess. 5: 18. Ebr. 13: 15.

III. I synnerhet ställer han sin förmaning till husståndet.

Kol 3:18. I hustrur, varer edra män underdåniga *, såsom tillbörligit är, i HERRANOM.

* 1. Cor. 14: 34. Eph. 5: 22.

Kol 3:19. I män, älsker edra hustrur *; och varer icke bittre emot dem.

* Eph. 5: 25. 1. Pet. 3: 7.

Kol 3:20. I barn, varer edra föräldrar lydige i allting: ty det täckes väl HERRANOM. *

* Eph. 6: 1.

Kol 3:21. I fäder, reter icke edor barn *, att de icke fälla modet.

* Eph. 6: 4.

Kol 3:22. I tjänare, varer edra Herrar efter köttet lydige i allting: icke med tjänst för ögonen, såsom människom till vilja, utan med hjärtans enfaldighet, fruktandes Gud. *

* Eph. 6: 5, 6. 1. Tim. 6: 1. Tit. 2: 9. 1. Pet. 2: 18.

Kol 3:23. Och allt vad I gören, det görer av hjärtat, såsom HERRANOM, och icke människom.

Kol 3:24. Vetandes, att I av HERRANOM skolen få arvsens lön: ty I tjänen HERRANOM Christo.

Kol 3:25. Men den som orätt gör, han skall undfå vad han orätt gjort haver; och varder intet anseende till personen. *

* Ap. G. 10: 34. Rom. 2: 11. 1. Pet. 1: 17.

V. 1. (a) Söker det ovan till är, rc.) Ovan till märker här icke enkom något rum uppe i himmelen: utan det eljes högt, himmelskt, och andeligit är: såsom är Guds Rike, som står i trone, uti ett nytt leverne, i rättfärdighet, frid och fröjd i den Helga Anda, Rom. 14: 17. Som man se kan av det som efterföljer, där han det samma kallar avlägga den gamla, och ikläda sig den nya människan. Athanas. orat. contra Sabellii gregales: Discant igitur sursum illud & in alto esse, non corporaliter duntaxat audiendum: sed nova ratione intelligendum esse. Quoniam talia dicta non in loco quopiam constitunt Dominum in sublimi &c. Sed majestatem invisibilis Deitatis sublimitatem vocant.

V. 14. (b) Fullkomlighetenes band) Kärleken kallas så, därföre, att igenom honom hänga de Christne ihop såsom i en hel och fullkomlig kropp, den igenom trätor och parti bliver sliten och sönderriven.

V. 15. (c) Guds frid regere) Det är: han vare edar mästare, och bevare eder i alla anfäktningar, att I icke knorren emot Gud, utan trösten på honom.

1703RV Carl XII:s Bibel

KOLOSSERNA, 4. CAPITLET

PAULUS påminner herrarna om deras plikt emot tjänarena, v. 1. Sedan förmanar han till bön och tacksägelse, i synnerhet för Evangelii framgång, v. 2. Item, att de försikteliga skulle umgås med de otrogna, v. 5. Sedan säger han sig sända Tychicum och Onesimum, att de skulle berätta huru med honom tillstod, och få veta huru det hade sig med dem, v. 7. Besluter så med hälsningar, v. 10.

I. Påminnelse till herrar och husbönder.

Kol 4:1. I HERRAR, vad rätt och lika är, det beviser tjänaromen; vetandes, att I haven ock en HERRA i himmelen. *

* Eph. 6: 9.

II. Förmaning till bön och tacksägelse.

Kol 4:2. Varer beständige i bönen *, och vaker däruti med tacksägelse;

* Luc. 18: 1. Ap. G. 1: 14. Rom. 12: 12. Eph. 6: 18.

Kol 4:3. Bedjandes tillika också för oss: att Gud ville upplåta oss Ordsens dörr *, till att tala Christi hemlighet *, för vilken jag ock bunden är:

* 1. Cor. 6: 9. 2. Thess. 3: 1. * 1. Cor. 4: 1. Eph. 6: 19. Col. 1: 26.

Kol 4:4. Att jag må det uppenbara, såsom mig bör att tala.

III. Om försiktighet i umgänge med de otrogna.

Kol 4:5. Vandrer i visdom med dem som utantill äro, köpandes tiden. *

* Eph. 5: 15, 16. 1. Thess. 4: 12.

Kol 4:6. Edart tal vare alltid med nåde, förmängt med salt *, att I veten huru I skolen svara varjom och enom.

* Marc. 9: 50. Col. 3: 8, 16.

IV. Vad Tychicus skulle uträtta.

Kol 4:7. Huru med mig går, skall Tychicus, min älskelige broder, och trogne tjänare och medtjänare i HERRANOM, eder allt kungöra: *

* Ap G. 20: 4. Eph. 6: 21. 1. Tim. 4: 12.

Kol 4:8. Vilken jag haver till eder sänt fördenskull, att han skall få veta, huru det haver sig med eder, och att han må hugsvala edor hjärta;

Kol 4:9. Samt med Onesimo *, minom trogna och älskeliga broder, vilken en av eder är: de skola eder undervisa allt, huru här tillstår.

* Philem. v. 10.

V. Åtskilliga hälsningar.

Kol 4:10. Hälsar eder Aristarchus * min medfånge *; och Marcus * Barnabe syskonbarn, om vilken I haven fått befallningar: kommer han till eder, så undfår honom;

* Ap. G. 19: 29. cap. 27: 2. * Philem. v. 23, 24. * Ap. G. 15: 37. 2. Tim. 4: 11.

Kol 4:11. Och Jesus som kallas Justus, vilke äro av omskärelsen: desse äro allena mine medarbetare till Guds Rike; de mig ock varit hava till hugnad:

Kol 4:12. Hälsar eder ock Epaphras, den en av eder är, Christi tjänare, alltid kämpandes för eder i böner *, på det I mågen bliva ståndandes fullkomlige, och uppfyllde i all Guds vilja.

* Rom. 15: 30. Col. 1: 7. Philem. v. 23.

Kol 4:13. Ty jag bär vittnesbörd med honom, att han haver mycken omsorg om eder, och dem i Laodicea *, och dem i Hierapoli.

* Col. 2: 1. Uppenb. 3: 14.

Kol 4:14. Hälsar eder Lucas, läkaren, den älskelige, och Demas. *

* 2. Tim. 4: 10, 11.

Kol 4:15. Hälser de bröder i Laodicea, och Nympham, och den Församling som i hans hus är.

Kol 4:16. Och då Epistelen är läsen * när eder, så beställer, att han varder ock läsen för den Församling i Laodicea: och att I ock den Epistel av Laodicea läsen.

* 1. Thess. 5: 27.

Kol 4:17. Och säger Archippo *: Se på ämbetet som du fått haver i HERRANOM, att du det uppfyller.

* Philem. v. 2.

Kol 4:18. Mina hälsning med mine Pauli hand *. Tänker på mina bojor *. Nåd vare med eder: Amen. *

* 1. Cor. 16: 21. 2. Thess. 3: 17. * Ebr. 13: 3. * Rom. 16: 24. 1. Cor. 16: 23.

Skriven av Rom till de Colosser, genom Tychicum och Onesimum.