1703 CARL XII:s BIBEL

1703RV Carl XII:s Bibel

EFESIERNA, 1. CAPITLET

PAULUS hälsar först de Epheser, v. 1. Sedan tackar han Gud som haver kallat honom och andra till sin kunskap och nåd genom JESUM Christum: såsom han dem i Christo för världenes begynnelse, till denna sin nåds lov utvalt hade, v. 3. Genom vilken ock de (nämliga de Epheser) voro komne till samma kunskap, v. 13. Därföre han ock tackar Gud, och beder att han dem än vidare däruti upplysa ville, v. 15. Att de måtte förstå Guds godhet och kraft, v. 18. Som denna sin Son Christum hade uppväckt, och satt till en HERRA över allt det som nämnas kan i denna och den tillkommande världen, v. 20.

I. Paulus hälsar de Epheser.

Ef 1:1. PAULUS, JESU Christi Apostel, genom Guds vilja: dem heligom * som uti Epheso äro, och trognom i JESU Christo.

* Rom. 1: 7. 1. Cor. 1: 2. 2. Cor. 1: 1.

Ef 1:2. Nåd vare med eder, och frid av Gudi vårom Fader, och HERRANOM JESU Christo. *

* Gal. 1: 3. 1. Pet. 1: 2.

II. Tackar Gud som honom och andra haver kallat till sin nåd; och ibland dem de Epheser.

Ef 1:3. Välsignad * vare Gud och vårs HERRAS JESU Christi Fader, den oss välsignat haver med all andelig välsignelse, i det himmelska uti Christo.

* 2. Cor. 1: 3. 1. Pet. 1: 3.

Ef 1:4. Såsom han oss utvalt * haver i honom (a), förr än världenes begynnelse, att vi skole vara helige och ostraffelige * för honom uti kärleken.

* Rom. 8: 29, 30. Col. 1: 23. 2. Thess. 2: 13. 2. Tim. 1: 9. * Luc. 1: 75. Eph. 5: 27. Tit. 2: 12.

Ef 1:5. Och haver beskärt oss sig självom till Barnaskapet *, genom JESUM Christum, efter sins viljas goda behag:

* Rom. 8: 15. Gal. 4: 5.

Ef 1:6. Sina härliga nåd till lov, genom vilken han oss benådat haver i den älskade. *

* Matth. 3: 17. cap. 17: 5.

Ef 1:7. I vilkom vi havom förlossning genom hans blod *, syndernas förlåtelse, efter hans nåds rikedomar. *

* Ap. G. 20: 28. Col. 1: 14. Ebr. 9: 12. 1. Pet. 1: 18, 19. * Rom. 9: 23. Eph. 2: 7. Phil. 4: 19.

Ef 1:8. Vilken han haver gjort överflödande till oss, uti all visdom och klokhet.

Ef 1:9. Och haver oss låtit få veta sins viljas hemlighet *, efter sitt goda behag *, vilket han haver föresatt i sig själv: *

* Rom. 16: 25. Eph. 3: 9. Col. 1: 26. * 2. Tim. 1: 9. Tit. 1: 2. * 1. Pet. 1: 20.

Ef 1:10. Till tidernas * fullbordans förordning: på det han skulle sammanfatta allting (b) i Christo, både det i himmelen och på jordene är genom den samma. *

* Gal. 4: 4. * Col. 1: 20.

Ef 1:11. I vilkom vi ock have undfått arvedelen *, beskärde efter hans uppsåt, som allting verkar (c) efter sin egen viljas råd:

* Rom. 8: 17. Col. 1: 22.

Ef 1:12. Att vi skole vara hans härlighet till lov, vi som tillförene hoppadoms på Christum.

Ef 1:13. Genom vilken ock I hört haven sanningenes ord, som är edor salighets Evangelium: uti vilkom I ock, sedan I trodden, ären beseglade vordne med löftsens Helga Anda: *

* Rom. 8: 15, 16. 2. Cor. 5: 5. Eph. 4: 30.

Ef 1:14. Vilken vårt arvs pant * är, till egendomsens förlossning *, hans härlighet till pris.

* 2. Cor. 1: 22. * Rom. 8: 23. * 5. Mos. 7: 6.

III. Beder, att han dem än mer däri upplysa ville;

Ef 1:15. Därföre ock jag, efter jag hört haver av eder tro till HERRAN JESUM, och kärleken till all Helgon:

Ef 1:16. Vänder jag icke åter att tacka Gud för eder, tänkandes på eder i mina böner: *

* Rom. 1: 9. Phil. 1: 3. 1. Thess. 1: 2. 2. Thess. 1: 3.

Ef 1:17. Att vårs HERRAS JESU Christi Gud, härlighetenes Fader, ville giva eder visdomsens och uppenbarelsens Anda i sin kunskap.

Att de måtte förstå Guds godhet och kraft;

Ef 1:18. Och upplysa edars förstånds ögon: att I förstå kunnen vad hans kallelses hopp är, och vilken hans arvs härlighets rikedom är uti Helgonen:

Ef 1:19. Och huru översvinnerliga stor hans kraft är till oss, som trom efter hans mäktiga starkhets verkan: *

* Col. 2: 12.

Som haver uppväckt Christum, och satt honom till en HERRA.

Ef 1:20. Vilka han verkade i Christo, då han uppväckte honom ifrå de döda *, och satte honom på sin högra hand (d) i det himmelska: *

* Ap. G. 2: 24, 32. * Ps. 110: 1. 1. Cor. 15: 25. Col. 3: 11. Ebr. 1: 3. 1. Pet. 3: 22.

Ef 1:21. Över all Förstadöme, välde, makt, Herradöme, och allt det som nämnas kan *, icke allenast i denna världene, utan ock i den tillkommande.

* Phil. 2: 9. Col. 2: 10.

Ef 1:22. Och haver allting lagt under hans fötter *, och haver givit honom Församlingene till ett huvud * över allting: (e)

* Ps. 8: 7. * Eph. 4: 15. cap. 5: 23. Col. 1: 18.

Ef 1:23. Vilken är hans kropp, hans uppfyllelse, som allt i allom uppfyller. (f)

V. 4. (a) Utvalt i honom) Nämliga Christo. Härav se vi, att Gud haver icke absolute, det är: förutan alltings anseende utvalt några, och några förskjutit: utan han haver ansett Christum, och således tron, med vilken vi honom anamme, och hans förtjänst oss tillägne.

V. 10. (b) Sammanfatta) Gud vill, att Christo skola allting undergiven, och han för en HERRA och huvud hållen varda. Psal. 8: 7. Så att den honom icke haver, han skall ingen Gud hava.

V. 11. (c) Som allting verkar) Nämliga vad denna vår salighet tillkommer.

V. 20. (d) Och satte honom på sin högra hand) Nämliga efter hans Mandom. Ambr. l. 5. de fide cap. 7. Secundum carnem itaque omnia ei subjecta traduntur, secundum quam à mortuis resuscitatus est. Damasc. orth. fid. l. 4. cap. 2. Dextram igitur intelligimus gloriam & honorificentiam Deitatis, &c.

V. 22. (e) Allting) Christus är ett sådant huvud till Församlingena: att han likväl en Herre är över djävulen, världena, etc.

V. 23. (f) Som allt i allom uppfyller) Christus är och verkar all verk i all creatur, därföre äro all creatur uppfyllt med honom: alltså är ock hans Christeliga Församling hans uppfyllelse, så att hon är med honom en fullbordad kropp.

1703RV Carl XII:s Bibel 

EFESIERNA, 2. CAPITLET

GUD haver ock dem, då de voro döde i syndene, och av naturen vredenes barn, så väl som andre, v. 1. Samt med Christo gjort levande, och insatt i det himmelska väsendet, v. 4. Och det av nåd, och icke efter någon förtjänst, v. 8. Därav Apostelen sedan förmanar dem, att de skulle tänka på vad eländighet de förr hade varit uti, v. 11. Och vad härlighet de nu vore tillkomne: nämliga de voro ett vordne med Guds folk, och hade bekommit frid, och fri tillgång hos honom, såsom hans eget husfolk, v. 13.

I. Gud haver gjort dem levande ifrå deras synder, rc.

Ef 2:1. OCH eder också, då I döde voren genom överträdelser och synder: (a) *

* Col. 2: 13.

Ef 2:2. Där I uti fordom vandraden, efter denna världenes lopp, efter Förstan * över vädrets makt, den andan som nu verkar uti otrones barn: *

* Joh. 14: 30. * Col. 3: 6, 7.

Ef 2:3. Ibland vilka vi ock alle fordom umgingom uti vårt kötts begärelser, och gjordom köttsens och sinnsens vilja; och vorom av naturen vredsens barn, såsom ock de andre.

Ef 2:4. Men Gud som är rik * i barmhärtigheten, för sin stora kärleks skull, där han oss med älskat haver;

* Rom. 10: 12.

Ef 2:5. Och då vi ännu döde vorom i synderna (a) *, haver han oss, samt med Christo gjort levande *: (genom nådena ären I frälste)

* Rom. 5: 6, 8, 10. * cap. 6: 4. cap. 8: 11. Col. 2: 12, 13. cap. 3: 1, 3.

Ef 2:6. Och haver med honom uppväckt oss, och med honom satt oss i det himmelska, i Christo JESU.

Ef 2:7. På det han i tillkommande tid bevisa skulle sine nåds översvinnerliga rikedom, i sina mildhet över oss, i Christo JESU.

Ef 2:8. Ty av nådene * ären I frälste, genom trona; och det icke av eder, Guds gåva är det:

* Rom. 3: 24. cap. 4: 16. Tit. 3: 5.

Ef 2:9. Icke av gärningar, på det ingen skall berömma sig. *

* Rom. 3: 20, 27. cap. 4: 2. cap. 9: 11. cap. 11: 6. 1. Cor. 1: 29, 30. 2. Tim. 1: 9.

Ef 2:10. Ty vi äre hans verk *, skapade i Christo JESU till goda gärningar, vilka Gud oss tillförene berett haver *, att vi uti dem vandra skole.

* Ps. 100: 3. Esa. 29: 23. * Eph. 1: 4. cap. 4: 24. Tit. 2: 14.

II. Beder dem så betänka, vad de förr hade varit, och de nu voro.

Ef 2:11. Därföre, kommer ihåg, att I som fordom efter köttet haven varit Hedningar *, och vorden kallade förhud, av den som kallas omskärelse i köttet, den med handene göres:

* 1. Cor. 12: 2. Eph. 5: 8. Col. 1: 21.

Ef 2:12. Att I på den tid voren utan Christo, bortkomne ifrå Israels borgareskap *, och främmande ifrå löftsens Testamenten, intet hopp havandes, och voren utan Gud i världene.

* Rom. 9: 4.

Ef 2:13. Men nu, I som i Christo JESU ären, och fordom fjärran voren, ären nu när vordne, genom Christi blod.

Ef 2:14. Ty han är vår frid, den av bådom (b) haver gjort ett *: och haver nederbrutit medelbalken, i det, att han igenom sitt kött borttog ovänskapen. *

* Joh. 10: 16. * Ap. G. 10: 36. Rom. 5: 1. Col. 1: 20.

Ef 2:15. Nämliga, budordens Lag (c) i stadgarna *; på det han skulle av tvåm skapa ena nya * människo i sig självom, och frid göra:

* Col. 2: 14. * 2. Cor. 5: 17. Gal. 6: 15.

Ef 2:16. Och att han skulle försona dem båda med Gudi uti en kropp, genom korset: och haver dödat ovänskapen genom sig själv. *

* Rom. 6: 6. cap. 8: 3. Col. 1: 20.

Ef 2:17. Och är kommen, och haver igenom Evangelium bådat eder frid, I som fjärran voren; så ock dem som när voro. *

* Esa. 57: 19.

Ef 2:18. Ty genom honom have vi både tillgång * uti en Anda till Fadren.

* Joh. 10: 9. cap. 14: 6. Rom. 5: 2. Eph. 3: 12. Ebr. 4: 16. cap. 10: 19, 20.

Ef 2:19. Så ären I icke nu mera gäster och främmande: utan de heligas medborgare, och Guds husfolk; *

* Gal. 6: 10. Phil. 3: 20. Ebr. 12: 22, 23.

Ef 2:20. Uppbyggde * på Apostlarnas och Propheternas grund *, där JESUS Christus överste Hörnestenen * är:

* 1. Cor. 3: 9, 10. * Uppenb. 21: 14. * Pf. 118: 22. Esa. 28: 16. Matth. 16: 18. 1. Pet. 2: 4.

Ef 2:21. I vilken hela byggningen tillhopafogad, växer till ett heligt Tempel * i HERRANOM.

* 1. Cor. 3: 17. cap. 6: 19. 2. Cor. 6: 16.

Ef 2:22. I vilkom ock I med uppbyggde varden, Gudi till ett hemman *, genom Andan.

* 1. Pet. 2: 5.

V. 1, 5. (a) Döde i synderna) Här ser man att människan av egna krafter platt intet kan hjälpa till att omvända sig, eller uppstå ifrå sina synder, mer än en död kan hjälpa till att uppväcka sig ifrå döden.

V. 14. (b) Av bådom) Nämliga, Judom och Hedningom.

V. 15. (c) Nämliga, budordens Lag) Lagen var ovänskapen emellan Judarna och Hedningarna: ty därigenom ville Judarna vara bättre; men nu sedan alle igenom Christum hava Andan utan Lagen, haver den ovänskapen en ända, och den ene är såsom den andre.

1703RV Carl XII:s Bibel

EFESIERNA, 3. CAPITLET

APOSTELEN berättar sig vara fången därföre, att han detta predikade, v. 1. Han, vilkom det ämbetet var av Gudi befallt, att han detta predika skulle: nämliga, den länge fördolda och nu uppenbarada hemligheten, att Hedningarna skulle ock vara delaktige av den nåd som lovad var i Christo JESU, rc. v. 2. Därav förmanar han dem, att de icke skulle uppgivas för hans lidandes skull, v. 13. Och beder åter, att Gud ville styrka och förmera dem uti denna tron, och kunskapen, samt alla andeliga gåvor, v. 14. Besluter så med en tacksägelse till Gud, v. 20.

I. Apostelen säger, att han för denna sin predikan och deras skull var fången.

Ef 3:1. FÖR denna saks skull, är jag Paulus Christi JESU fånge * för eder, Hedningar:

* Ap. G. 21: 33. Eph. 4: 1. Phil. 1: 7, 13, 16. Col. 4: 3. 2. Tim. 1: 8. cap. 2: 10. Philem. v. 1.

Ef 3:2. Om I eljes hört haven om Guds nåds ämbete *, som mig givet är till eder;

* Ap. G. 9: 15. cap. 13: 2. 1. Cor. 4: 1.

Ef 3:3. Att denna hemlighet * är mig genom uppenbarelse * kungjord, såsom jag tillförene med få ord skrev.

* Eph. 1: 9, 10. Col. 1: 26. * Ap. G. 22: 17, 21. cap. 26: 16, 17. Gal. 1: 11, 12.

Ef 3:4. Av vilko, om I det läsen, I kunnen märka mitt förstånd i Christi hemlighet:

Ef 3:5. Vilken i andra släkter icke kunnigt gjort är människors barnom, såsom det nu uppenbarat är hans heliga Apostlar och Propheter, genom Andan: *

* Ap. G. 20: 28.

Ef 3:6. Nämliga, att Hedningarna skola vara medarvingar, och samma lekamens och hans löftes delaktige * i Christo, genom Evangelium:

* Gal. 3: 14. Eph. 2: 15, 16.

Ef 3:7. Vilkets tjänare jag vorden är, efter den gåvo av Guds nåd som mig given är *, efter hans krafts verkning.

* Rom. 1: 5.

Ef 3:8. Mig, som är den allraringaste * ibland all Helgon, är denna nåd given *, att jag skall ibland Hedningarna förkunna Evangelium om Christi orannsakeliga rikedomar;

* 1. Cor. 15: 9. Gal. 1: 16. cap. 2: 8. 1. Tim. 1: 13, 15. * cap. 2: 7. 2. Tim. 1: 11.

Ef 3:9. Och upplysa * för var man, hurudana delaktighet är i den hemlighet *, som av världenes begynnelse haver fördold varit i Gudi, den allting skapat haver genom JESUM Christum. *

* 2. Tim. 1: 10. Tit. 1: 2, 3. 1. Pet. 1: 20. * Rom. 16: 25. * Joh. 1: 3. Col. 1: 16. Ebr. 1: 2.

Ef 3:10. På det nu skulle kunnigt varda Förstadömen (a) och Väldigheterna i det himmelska, genom Församlingene, Guds margfalleliga vishet;

Ef 3:11. Efter det uppsåt av evighet, vilket han gjort haver i Christo JESU, vårom HERRA:

Ef 3:12. Uti vilken vi have dristighet och tillgång * med förtröstning, genom hans tro.

* Joh. 10: 9. cap. 14: 6. Rom. 5: 2. Eph. 2: 18. Ebr. 4: 16. cap. 10: 19, 20.

II. Förmanar dem att de därföre icke uppgivas, och beder Gud styrka dem med sin Anda.

Ef 3:13. Därföre beder jag, att I icke förtröttens för mina bedrövelser för eder, vilka äro edar äro. *

* Phil. 1: 14. Col. 1: 24. 1. Thess. 3: 3.

Ef 3:14. Fördenskull böjer jag min knä till vårs HERRAS JESU Christi Fader;

Ef 3:15. Utav vilken hela släktet i himmelen och på jordene nämnd varder:

Ef 3:16. Att han ville giva eder, efter sine härlighets rikedomar, att I med kraft styrkte * varden genom hans Anda, till den invärtes människan: *

* Eph. 6: 10. * 2. Cor. 4: 16.

Ef 3:17. Att Christus må bo genom trona i edor hjärta; att I, rotade och grundade i kärlekenom: *

* Col. 2: 7.

Ef 3:18. Förmåtten begripa med all Helgon, vad bredden (b), och längden, och djupet, och höjden är:

Ef 3:19. Och därmed känna Christi kärlek, som övergår (c) kunskapen: på det I mågen uppfyllde varda med allahanda Guds fullhet. (d)

Ef 3:20. Men honom som övermåtton rikeliga förmår göra, över allt det vi bedjom, eller tänkom, efter den kraft som verkar i oss;

Ef 3:21. Honom vare ära i Församlingen, genom Christum JESUM, till alla släkter, ifrån evighet till evighet: Amen.

V. 10. (a) Förstadömen) Ändock Guds Änglar äro fulle av Gudi, så förfara de likväl dagliga på Christenheten nya nåder och gåvor, som Gud dageliga utgiver; såsom ock Christus Luc. 15: 10, säger, att Änglarna fröjda sig över en syndare som sig bättrar.

V. 18. (b) Vad bredden) Kärleken bevisar att tron är rättsinnig; hon begriper då att intet är så brett, långt, djupt, högt, där Christus icke förmår och kan hjälpa; och fruktar sig intet, varken för synden, döden, eller helvetet, vare sig brett, långt, djupt, rc. Såsom i Psal. 139: 7, skrivet står: Vart skall jag gå för dinom anda, rc.

V. 19. (c) Christi kärlek övergår) Det är en mycket större ting, älska Christum, än mycket kunna predika: ty förståndet uppblås; men kärleken förbättrar. Item, den som älskar Gud, han är känd av honom, 1. Cor. 8: 1, 3. Item, Petre, älskar du mig? Joh. 21: 15.

(d) Uppfyllde med Guds fullhet) Det är, att Gud allena regerar, och verkar uti eder, och I ären fulle av honom.

1703RV Carl XII:s Bibel

EFESIERNA, 4. CAPITLET

HÄRAV förmanar Apostelen dem än yttermera; först, att de efter denna kallelsen tillbörligen vandra skulle: i synnerhet, att de genom ödmjukhet, saktmodighet, och tålamod skulle beflita sig om en Christelig enighet, v. 1. Ty därföre var Christus uppfaren till himla, och hade givit människomen åtskilliga gåvor och ämbeter, att de skulle därmed tjäna varannan till hans kropps uppbyggelse, v. 7. Därhos, att de skulle taga sig vara för det förra Hedniska levernet, och föra ett nytt leverne i Christo JESU, v. 17.

I. Förmaning till ett Christeligit leverne; synnerliga till enighet.

Ef 4:1. SÅ förmanar jag nu eder, jag fången * i HERRANOM, att I vandren värdeliga, i den kallelse (a) där I uti kallade ären; *

* Eph. 3: 1. * 1. Mos. 17: 1. 1. Cor. 7: 20. Phil 1: 27. Col. 1: 10. 1. Thess. 2. 12.

Ef 4:2. Med alla ödmjukhet, och saktmodighet: med långmodighet, undragandes den ene dem andra i kärlekenom: *

* Col. 1: 11. cap. 3: 12. 1. Thess. 5: 14.

Ef 4:3. Vinnläggandes eder att hålla Andans enhet, genom fridsens band.

Ef 4:4. En kropp *, och en Ande *, såsom I ock kallade ären uti ett edars kallelses hopp:

* Rom. 12: 5, 10. Eph. 2: 16. * 1. Cor. 12: 4, 11.

Ef 4:5. En HERRE *, en tro, ett dop, en Gud, och allas Fader; *

* 1. Cor. 12: 5. * Mal. 2: 10. 1. Cor. 8: 4, 6. cap. 12: 6.

Ef 4:6. Vilken är över alla, genom alla, och i eder alla.

II. Gud giver åtskilliga gåvor i sin Församling.

Ef 4:7. Men varjom och enom av oss är given nåd, efter Christi gåvos mått. *

* Rom. 12: 3, 6. 1. Cor. 12: 11.

Ef 4:8. Därföre säger han: Han är uppfaren i höjden, och haver fört fängelset (b) fånget *, och haver givit människomen gåvor.

* Ps. 68: 19 Col. 2: 15.

Ef 4:9. Men det han uppfaren * är, vad är det annat än att han ock först for ned till de nedersta jordenes rum?

* Joh. 3: 13. cap. 6: 62.

Ef 4:10. Den där nederfor, han är ock den där uppfor långt över alla himlar *, på det han skulle allting uppfylla. (c)

* Ap. G. 2: 33.

Ef 4:11. Och han haver somliga satt till Apostlar, somliga till Propheter, somliga till Evangelister *, somliga till Herdar, och Lärare: *

* Ap. G. 21: 8. 2. Tim. 4: 5. * Rom. 12: 7. 1. Cor. 12: 28.

Ef 4:12. Till de heligas fullkomnande (d), till ämbetsens verk, till Christi lekamens * uppbyggelse:

* Eph. 1: 23. Col. 1: 24.

Ef 4:13. Tilldess att vi alle kommom till ena tro, och Guds Sons kunskap, till en fullkommen man, till Christi fullbordiga ålders mått.

Ef 4:14. På det vi icke mer skolom vara barn *, vilke bevekas och omföras av allahanda lärdomsväder *, genom människors skalkhet (e), genom illfundighet till villfarelsens anlopp.

* 1. Cor. 14: 20. * Ebr. 13: 9.

Ef 4:15. Men varom sannfärdige i kärlekenom, och växom till i all stycke i honom, som huvudet * är, Christus:

* Eph. 1: 22. cap. 5: 23.

Ef 4:16. Av vilkom hele kroppen, tillhopafogad och sammanbunden, genom tillhjälpen i alla leder *, efter det verk som var del haver i sitt mått, gör att kroppen växer sig själv till uppbyggelse i kärleken.

* Rom. 12: 5. 1. Cor. 12: 27.

III. Förmaning ifrån ett Hedniskt leverne och åtskilliga odygder.

Ef 4:17. Därföre säger jag detta, och betygar i HERRANOM, att I icke mer vandren, såsom ock de andra Hedningar vandra, i deras sinnes fåfängelighet:

Ef 4:18. Förmörkrade i förståndet, bortkomne ifrå Guds liv, genom den fåvitsko som i dem är, och genom deras hjärtas förhärdelse. *

* Eph. 2: 12. 1. Thess. 4: 5.

Ef 4:19. Vilke, sedan de vordo känslolöse, gåvo sig själva uti otukt *, till att bedriva all orenlighet med girighet.

* Rom. 1: 24, 26.

Ef 4:20. Men I haven icke så lärt Christum:

Ef 4:21. Om I annars honom hört haven, och uti honom lärde ären, såsom sanning är i JESU.

Ef 4:22. Att I läggen bort den gamla människan, efter den förra umgängelsen, vilken genom bedrägeliga lustar fördärvar: *

* Rom. 6: 6. Eph. 2: 2, 3. Col. 2: 11. cap. 3: 9. Ebr. 12: 1. 1. Pet. 2: 1. cap. 4: 2.

Ef 4:23. Och förnyer eder i edar sinnes Anda; *

* Rom. 6: 4. cap. 12: 2.

Ef 4:24. Och ikläder eder den nya människona, den efter Gud skapad är, i rättfärdighet och sanningenes helighet. *

* 2. Cor. 5: 17. Col. 3: 10.

Ef 4:25. Därföre, lägger bort lögnen, och taler sanningen *, var och en med sin nästa; efter vi ärom inbördes lemmar. *

* Zach. 8: 16. 1. Pet. 2: 1. * Rom. 12: 5.

Ef 4:26. Vredgens, och synder icke *: låter icke solena gå ned över edra vrede.

* Ps. 4: 5.

Ef 4:27. Giver ock icke djävulenom rum. *

* 1. Pet. 5: 9. Jac. 4: 7.

Ef 4:28. Den där stulit haver, han stjäle icke mer: utan arbete hellre, görandes * med sina händer det gott är; på det han något skall hava dela med den som nödtorftig är.

* Ap. G. 20: 34. 1. Thess. 4: 11. 2. Thess. 3: 8, 12.

Ef 4:29. Intet ont * tal gånge utav edar mun; utan det gott * är till uppbyggelse, där det behöves: att det må giva dem nåd, som det höra.

* Matth. 12: 36. Eph. 5: 3, 4. * Col. 3: 16.

Ef 4:30. Och bedröver icke Guds Helga Anda *, där I med beseglade * ären till förlossningenes dag. *

* Esa. 7: 13. cap. 63: 10. * 2. Cor. 1: 22. cap. 5: 5. Eph. 1: 13, 14. * Rom. 8: 16, 23.

Ef 4:31. All bitterhet, och grymhet, och vrede, och rop, och hädelse vare långt ifrån eder, med alla ondsko.

Ef 4:32. Men varer emot varannan vänlige, godhjärtige *; och förlåter den ene dem andra, såsom ock Gud genom Christum haver förlåtit eder. *

* Col. 3: 12, 13. * Matth. 6: 14. Marc. 11: 25. Phil. 2: 12.

V. 1. (a) I den kallelse) Förstås den gemena kallelsen, därmed de voro kallade till Guds nåd och kunskap.

V. 8. (b) Fängelset) Det är: Syndena, döden, och samvetet, att de oss icke behäkta eller hålla måga.

V. 10. (c) Allting uppfylla) Att han skulle verka allting i allom, och honom förutan intet gjort, talat eller tänkt varda; och det efter mandomen: ty efter Gudomen haver han tillförene allting uppfyllt. Såsom den gamla Kyrkones Lärare Theophylactus härpå skriver: Ut omnia impleat dominatione operationeque, idque in carne: quandoquidem Divinitate jam antea cuncta compleret. Det samma skriver Oecumenius här över.

V. 12. (d) Fullkomnande) Det är: väl tillrustade, och i alla måtto försörjde och tillredde, så att intet fattas till Christenhetenes ämbete.

V. 14. (e) Genom människors skalkhet) De där lära människodikt, och bruka därtill den H. Skrift, lika som spetsbovar bruka tärningarna.

1703RV Carl XII:s Bibel

EFESIERNA, 5. CAPITLET

APOSTELEN förmanar dem än; först i gemen, till ett Christeligit leverne; och vid namn, till några dygder, och ifrå några laster och odygder, v. 1. Sedan i synnerhet äkta folk, huru de skola förhålla sig emot varandra, utav Christi och hans Församlings exempel, v. 22.

I. Förmaning i gemen, till ett Christeligit leverne.

Ef 5:1. SÅ varer nu Guds efterföljare, såsom älskelig barn. *

* Matth. 5: 45, 48. Luc. 6: 36.

Ef 5:2. Och vandrer i kärlekenom, såsom ock Christus haver älskat oss *, och utgivit sig själv för oss till en gåva och offer *, Gudi till en söt lukt.

* Joh. 13: 34. cap. 15: 12. 1. Thess. 4: 9. 1. Joh. 3: 11, 23. cap. 4: 20. * Gal. 2: 20. Ebr. 8: 3. cap. 9: 14. 1. Pet. 3: 18.

Ef 5:3. Men boleri och all orenlighet, eller girighet, låter ibland eder icke ens nämnda * varda, såsom Helgon höves:

* Eph. 4: 29.

Ef 5:4. Och slemhet, eller dåraktigt tal, eller skämt, som icke tillbörligt är *: utan hellre tacksägelse.

* Marc. 7: 21. Gal. 5: 19.

Ef 5:5. Ty detta veten I, att ingen bolare, eller oren, eller giriger, vilken är en avgudadyrkare *, haver arvedel uti Christi och Guds Rike.*

* Col. 3: 5. * 1. Cor. 6: 9, 10. Uppenb. 22: 15.

Ef 5:6. Låter eder ingen förföra * med fåfäng ord: ty för sådana kommer Guds vrede över otrones barn. *

* Jer. 29: 8. Matth. 24: 4. Marc. 13: 5. Luc. 21: 8. 2. Thess. 2: 3. * Rom. 1: 18. Col. 3: 6.

Ef 5:7. Därföre varer icke deras stallbröder.

Ef 5:8. Ty I voren fordom mörker (a); men nu ären I ljus i HERRANOM *: vandrer såsom ljusens barn: *

* 2. Cor. 3: 18. 1. Thess. 1: 9. * Joh. 12: 36.

Ef 5:9. Ty Andans frukt * är uti all godhet, och rättfärdighet, och sanning:

* Gal. 5: 22.

Ef 5:10. Prövandes vad HERRANOM täckt är. *

* Rom. 12: 2.

Ef 5:11. Och haver ingen delaktighet * med de ofruktsamma mörksens verk *; utan straffer ock dem hellre.

* Matth. 18: 17. 2. Cor. 6: 14. 2. Thess. 3: 14. * Rom. 13: 12. 1. Cor. 5: 8. cap. 10: 20. Ebr. 9: 14.

Ef 5:12. Ty vad hemliga av dem sker, det är ock skämligit att säga.

Ef 5:13. Men allt detta varder uppenbart, när det av ljuset (b) straffat varder: ty allt det uppenbart varder, det är ljus. *

* Joh. 3: 20, 21.

Ef 5:14. Därföre säger han: Vaka upp, du som sover *; och statt upp * ifrå de döda *, så varder Christus dig upplysandes.

* Rom. 13: 11. * Esa. 60: 1. 1. Cor. 15: 3, 4. Col. 3: 1. * Rom. 6: 4, 5. cap. 13: 11. Eph. 2: 5.

Ef 5:15. Så ser nu till huru I vandren granneliga *; icke som de ovise, utan som vise.

* Col. 4: 5.

Ef 5:16. Köpandes tiden (c): ty dagarna äro onde. (d)

Ef 5:17. Därföre, varer icke oförståndige, utan förståndande vad HERRANS vilje är. *

* Rom. 12: 2.

Ef 5:18. Och dricker eder icke druckna av vin *, i vilko är överdådighet (e): utan uppfyllens i Andanom;

* Ords. 20: 1. cap. 23: 29, 30. Esa. 5: 11, 22. Luc. 21: 34.

Ef 5:19. Talandes emellan eder i Psalmer, och lovsånger, och andeliga visor: sjungandes och spelandes HERRANOM uti edor hjärta: *

* Col. 3: 16.

Ef 5:20. Alltid tacksägandes Gudi och Fadrenom för allt, uti vårs HERRAS JESU Christi Namn. *

* Col. 3: 17. 1. Thess. 5: 17. Ebr. 13: 15. 1. Pet. 2: 5.

Ef 5:21. Ymsom underdånige den ene dem andra * i Guds räddhåga.

* 1. Pet. 5: 5.

II. Förmaning i synnerhet till äkta folk.

Ef 5:22. Hustrurna vare sina män underdåniga *, såsom HERRANOM.

* 3. Mos. 3: 16. 1. Cor. 14: 34. Col. 3: 18. Tit. 2: 5. 1. Pet. 3: 1.

Ef 5:23. Ty mannen är hustrunes huvud: såsom ock Christus är Församlingenes huvud *; och han är kroppsens Frälsare.

* Rom. 12: 5. 1. Cor. 11: 3. cap. 12: 27. Eph. 1: 22. cap. 4: 12, 15. Col. 1: 18, 24.

Ef 5:24. Men såsom Församlingen är underdånig Christo, så skola ock hustrurna uti allting vara sina män underdåniga.

Ef 5:25. I män, älsker edra hustrur *, såsom ock Christus älskade Församlingen, och haver utgivit sig själv för henne: *

* Col. 3: 19. 1. Pet. 3: 7. * Gal. 1: 4.

Ef 5:26. På det han henne helga skulle, och rena henne genom vattnsens bad i ordet: *

* Joh. 3: 5. Tit. 3: 5. 1. Pet. 3: 21.

Ef 5:27. På det han skulle framställa henne för sig själv ena härlig Församling, icke havandes fläck eller skrynko *, eller annat sådant: utan att hon skulle vara helig och ostraffelig.

* Högv. 4: 7. Eph. 1: 4. Col. 1: 22.

Ef 5:28. Så äro männerne skyldige älska sina hustrur, såsom sina egna kroppar. Den sina hustru älskar, han älskar sig själv.

Ef 5:29. Ty ingen haver någon tid hatat sitt eget kött: utan föder och fordrar det; såsom ock HERREN Församlingen:

Ef 5:30. Ty vi äre ledamöter av hans kropp *, av hans kött, och av hans benom.

* 1. Cor. 6: 15.

Ef 5:31. Fördenskull skall en man övergiva sin fader och moder, och bliva vid sin hustru, och de tu skola varda ett kött. *

* 1. Mos. 2: 24. Matth. 19: 5. Marc. 10: 7. 1. Cor. 6: 16.

Ef 5:32. Denna hemlighet (f) är stor: men jag talar om Christo och Församlingen.

Ef 5:33. Dock ock I, var i sin stad, älske sina hustru, såsom sig själv: men hustrun se till, att hon vördar mannen.

V. 8. (a) I voren mörker) Det är: I såten uti mörker och villfarelse, och visste intet Guds vilja: men nu ären I upplyste genom Evangelii predikan, att I veten huru I leva skolen.

V. 13. (b) När det av ljuset) Det är: av Guds ord.

V. 16. (c) Köpandes tiden) Eller, akter tillfället.

(d) Ty dagarna äro onda) Enom Christnom möta så mångahanda hinder och orsaker, till att försumma de ting som god äro, att han endels såsom en fånge, måste stundom slita sig lös, och såsom stjäla tiden, och emellanåt dyrt lösan med ogunst, rc.

V. 18. (e) Överdådighet) Som vi se de drinkare äro ville, överdådige, skamlöse, och otuktige i allting, med ordom, rop och skri, och andra åthävor.

V. 32. (f) Denna hemlighet) Sacrament eller mysterium kallas hemlighet, eller ett fördolt ting, det dock utvärtes haver sina betydning. Så är ock Christus och hans Församling en hemlighet, ett stort, heligt, fördolt ting, det man tro måste, och icke se kan. Det varder nu med man och kvinno såsom genom sitt utvärtes tecken betytt; att såsom mannen och kvinnan äro en lekamen, och hava alla ägodelar menliga: så haver ock den Christna Församlingen allt det Christus är och haver.

1703RV Carl XII:s Bibel

EFESIERNA, 6. CAPITLET

ÄN lärer och förmanar han i synnerhet, huru barn skola förhålla sig emot deras föräldrar; och föräldrarna emot barnen, v. 1. Item, huru tjänare skola ställa sig emot sina Herrar; och Herrarna emot deras tjänare, v. 5. Sedan i gemen, huru var och en med den andeliga rustningen skall uttyga sig emot djävulen och hans anlopp, v. 10. Sist, begärar han deras förbön till Gud, att han frimodeliga måtte predika Christi Evangelium, v. 18. Säger sig hava sänt Tychicum, att kungöra dem om sin lägenhet, v. 21. Och bjuder dem därmed fara väl, v. 23.

I. Förmaning till barn, och föräldrar.

Ef 6:1. I BARN, varer hörige edra föräldrar i HERRANOM: ty det är rättvist. *

* Col. 3: 20.

Ef 6:2. Hedra din fader och moder *, vilket är det första bud med löfte:

* 2. Mos. 20: 12. 5. Mos. 5: 16. Syr. 3: 9. Matth. 15: 4. Marc. 7: 10.

Ef 6:3. På det dig skall väl gå, och du må länge leva på jordene.

Ef 6:4. Och I fäder, reter * icke edor barn till vrede; utan uppföder dem i tukt, och HERRANS förmaning. *

* Col. 3: 21. * 5. Mos. 6: 7, 20. Ps. 78: 4. Ords. 29: 17.

II. Förmaning till tjänare, och Herrar.

Ef 6:5. I tjänare, varer hörige edrom Herrom efter köttet *, med räddhåga och bävan, i edor hjärtas enfaldighet, såsom Christo.

* Col. 3: 22. 1. Tim. 6: 1. Tit. 2: 9.

Ef 6:6. Icke med tjänst för ögonen, såsom människom till vilja: utan såsom Christi tjänare, görandes Guds vilja utav hjärtat.

Ef 6:7. Med välviljoghet tjänandes, såsom HERRANOM, och icke människom:

Ef 6:8. Vetandes, att vad gott var och en gör, det skall han igen få av HERRANOM *, evad han är träl, eller fri.

* Rom. 2: 6. 2. Cor. 5: 10.

Ef 6:9. Och I Herrar, görer ock det samma emot dem, och övergiver trug: vetandes, att ock edar HERRE är i himmelen, och när honom är intet anseende till personen. *

* 5. Mos. 10: 17. 2. Chrön. 19: 7. Vish. 6: 8. Syr. 35: 16. Ap. G. 10: 34. Rom. 2: 11. Gal. 2: 6. Eol. 3: 25. 1. Pet. 1: 17.

III. Till var och en, att rusta sig mot djävulen med Guds harnesk.

Ef 6:10. På det sista, mine bröder, varer starke i HERRANOM, och i hans starkhets makt.

Ef 6:11. Ikläder eder allt Guds harnesk *, på det I kunnen stå emot djävulsens anlopp.

* Rom. 13: 12. 2. Cor. 6: 7. Col. 3: 12. 1. Thess. 5: 8.

Ef 6:12. Ty vi havom icke strid emot kött och blod: utan emot Förstadömen och emot Väldigheter, emot denna världenes mörkers världsväldige *, emot andelig ondsko i de himmelska rum.

* Eph. 2: 2.

Ef 6:13. Därföre, tager på eder allt Guds harnesk *; att I kunnen emotstå i den onda dagen, och då I allting uträttat, beståndande bliva.

* 2. Cor. 10: 4.

Ef 6:14. Så står nu omgjordade kringom edra länder med sanningene *, och iklädde rättfärdighetenes pansar;

* Esa. 11: 5. Luc. 12: 35. 1. Pet. 1: 13.

Ef 6:15. Och fötterna skodde med fridsens Evangelii färdighet. (a)

Ef 6:16. Men över allting, tager trones sköld, med vilkom I kunnen utsläcka all hins Ondas glödande skott.

Ef 6:17. Och tager salighetenes hjälm *, och Andans svärd *, som är Guds ord.

* Esa. 59: 17. * Ebr. 4: 12.

IV. Förmaning till böner och förböner, för sig och all Helgon.

Ef 6:18. I all bön och åkallan, alltid bedjandes i Andanom, och vakandes därtill, med all idkelighet, och bön för all Helgon; *

* Marc. 13: 33. Luc. 18: 1. Rom. 12: 12. Col. 4: 2. 1. Thess. 5: 17.

Ef 6:19. Och för mig, att ordet måtte mig givet varda i mins muns öppning, med dristighet *, att jag måtte kunniga göra Evangelii hemlighet:

* Ap. G. 4: 29. Col. 4: 3. 2. Thess. 3: 1.

Ef 6:20. För vilkes skull jag är ett sändebud * i kedjor *; på det jag däruti må fri tala, som mig bör tala.

* 2. Cor. 5: 20. * Ap. G. 28: 20.

V. Sluter med berättelse om sitt tillstånd, samt hälsning

Ef 6:21. Men på det I mågen ock veta huru med mig tillstår, och vad jag gör, skall Tychicus * min älskelige broder, och trogne tjänare i HERRANOM, kungöra eder allt.

* Col. 4: 7.

Ef 6:22. Vilken jag därföre sände till eder *, att I skolen få veta, huru med oss tillstår; och att han skulle trösta edor hjärta.

* 2. Tim. 4: 12.

Ef 6:23. Frid vare bröderna, och kärlek med trone, av Gud Fader, och HERRANOM JESU Christo.

Ef 6:24. Nåd vare med allom som älska vår HERRA JESUM Christum i oförgängelighet: Amen.

Skriven av Rom till de Epheser, genom Tychicum.

V. 15. (a) Med fridsens Evangelii färdighet) Nämliga till att predika, och bekänna det, och göra allt det där till hörer.