TILL TIMOTHEUM.

1703RV Carl XII:s Bibel

1 TIMOTEUS, 1. CAPITLET

PAULUS hälsar Timotheum, v. 1. Och förmanar honom, att han skulle förvara sina åhörare för falsk lära och onyttiga fabler, v. 3. Och säger så vad summan är på Lagen, v. 5. Och vartill hon är given, v. 8. Sedan tackar han Gud, som hade gjort honom av en förföljare till Evangelii tjänare, v. 12. Och säger så vad summan är på Evangelio, v. 15. Och befaller Timotheo, att han det bevara och förfäkta skulle, v. 18.

I. Apostelen hälsar Timotheum.

1Tim 1:1. PAULUS, JESU Christi Apostel, efter Guds vårs Frälsares och HERRANS JESU Christi befallning *, den vårt hopp är: *

* Ap. G. 9: 15. Gal. 1: 1. * Col. 1: 27.

1Tim 1:2. Timotheo, minom rättsinniga son i trone *: Nåd, barmhärtighet, frid av Gudi vårom Fader, och av JESU Christo vårom HERRA. *

* Ap. G. 16: 1. 1. Cor. 4: 17. 1. Thess. 3: 2. * Gal. 1: 3. Tit. 1: 4. 1. Pet. 1: 2.

II. Beder honom varna sina åhörare för falsk lärdom.

1Tim 1:3. Såsom jag bad dig, att du skulle bliva kvar i Epheso, då jag for in i Macedoniam *, så gör ock; att du må bjuda somligom, att de icke lära annan lärdom; *

* Ap. G. 20: 1, 3. * Gal. 116, 7.

1Tim 1:4. Och icke heller akt giva på fabler och ändlösa släktregister, vilke åstadkomma spörsmål * mer än Gudelig uppbyggelse i trone.

* 1. Tim. 4: 7. 2. Tim. 2: 16, 23.

III. Säger summan på Lagen; och vartill Lagen är given.

1Tim 1:5. Men ändan av budet, är kärleken * av ett rent hjärta, och av ett gott samvet, och av en oskrymtad tro:

* Rom. 13: 8. Gal. 5: 14.

1Tim 1:6. Ifrå vilken somlige hava felat, och äro avvände till fåfängt tal; *

* 1. Tim. 6: 4, 20. Tit. 1: 14. cap. 3: 9.

1Tim 1:7. Och vilja vara Lagkloka, och förstå icke vad de säga, eller vad de hålla.

1Tim 1:8. Men vi vete väl att Lagen är god *, om man henne lagliga brukar.

* Rom. 7: 12.

1Tim 1:9. Vetandes detta, att dem rättfärdiga är ingen Lag satt * (a): utan orättfärdigom och olydigom, ogudaktigom och syndarom, oheligom och oandeligom, fadermördarom och modermördarom, mandråparom;

* Gal. 3: 19. cap. 5: 23.

1Tim 1:10. Bolarom, drängaskändarom, människotjuvom, ljugarom, menedarom, och om något annat står den hälsosamma lärdomen emot.

1Tim 1:11. Efter dens saliga Guds härlighets Evangelium, vilket mig betrott är.

IV. Tackar Gud, som hade satt honom till Evangelii predikare.

1Tim 1:12. Och jag tackar vårom HERRA Christo JESU, som haver styrkt mig, och räknat mig trogen, och satt mig i det ämbetet;

1Tim 1:13. Jag, som tillförene var en hädare, och en förföljare, och en våldsverkare *; men mig är barmhärtighet vederfaren *: ty jag haver det gjort ovetandes, i otro. *

* Ap. G. 8: 3. cap. 9: 1. cap. 22: 4. cap. 26: 9. 1. Cor. 15: 9. Gal. 1: 13. Phil. 3: 6. * 1. Cor. 7: 25. * Joh. 9: 39. Ap. G. 3: 17.

1Tim 1:14. Men vårs HERRAS nåd haver dess mer överflödat, genom trona, och kärleken, i Christo JESU.

V. Sätter summan av Evangelii lära.

1Tim 1:15. Det är ett fast ord, och all anammelse värt, att Christus JESUS är kommen i världena, till att frälsa syndare *; ibland vilka jag den främste är.

* Matth. 9: 13. Marc. 2: 17. Luc. 5: 32. cap. 19: 10. 1. Joh. 3: 5.

1Tim 1:16. Men därföre är mig barmhärtighet vederfaren, på det JESUS Christus skulle på mig främst bevisa alla långmodighet, dem till efterdöme som på honom tro skulle till evinnerligit liv.

1Tim 1:17. Men Gudi dem eviga Konungenom, oförgängeligom, osynligom, allena visom, vare pris och ära, i evighet till evighet*: Amen.

* Rom. 16: 27. 1. Tim. 6: 16.

VI. Befaller Timotheum behålla och försvara denna läran.

1Tim 1:18. Detta budet, befaller jag (b) dig, min son Timothee, efter de föregångna Prophetier (c) över dig, att du uti dem strider den goda striden; *

* 1. Tim. 6: 12. 2. Tim. 4: 7.

1Tim 1:19. Hållandes trona, och gott samvet *: vilket somlige hava bortstött, och äro skeppbrutne vordne i trone:

* 1. Tim. 3: 9.

1Tim 1:20. Av vilkom är Hymeneus *, och Alexander *: vilka jag Satane antvardat haver *; på det de skulle lära sig att icke försmäda.

* 2. Tim. 2: 17. * cap. 4: 14. * 1. Cor. 5: 5.

V. 9. (a) Dem rättfärdiga är ingen Lag satt) Nämliga, att tvinga eller förbanna honom: ty han gör självkravd av den H. Andas nåd och regering vad Lagen kräver. Och där han än av svaghet förser sig emot Lagen, kan hon likväl intet göra honom: ty han haver förlåtelse i Christo.

V. 18. (b) Befaller jag) Det är: predika om Christo, såsom han säger: att han i världene kommen är.

(c) Prophetier) Nämliga, som någre hava propheterat om dig, att du skulle varda en märkelig Lärare i Christi Församling.

1 TIMOTEUS, 2. CAPITLET

 SEDAN förmanar Apostelen, att man skall hava böner för alla människor, i synnerhet för Överheten, v. 1. Ty Gud vill att alle skola salige varda, v. 4. Och bjuder där huruledes de skola bedja, v. 8. I synnerhet huru kvinnor skola förhålla sig i deras Gudstjänst, v. 9. Så väl som emot deras män, v. 12. Och tröster dem i deras stånd, v. 15.

I. Förmaning till att hava böner för alla människor; i synnerhet för Överheten.

1Tim 2:1. SÅ förmanar jag nu, att man först för allting gör böner, åkallan, föreböner, och tacksägelser för alla människor:

1Tim 2:2. För Konungar, och för alla som i höghet äro *: på det vi måge föra ett roligit och stilla leverne, i all Gudaktighet och ärlighet.

* Jer. 29: 7.

II. Bevekande orsaker därtill.

1Tim 2:3. Ty detta är gott och tacknämligit för Gudi vårom Frälsare:

1Tim 2:4. Som vill att alla människor skola frälste varda *, och till sanningenes kunskap komma.

* Hes. 18: 23. 2. Pet. 3: 9.

1Tim 2:5. Ty det är en * Gud, och en Medlare * emellan Gud och människor, människan Christus JESUS:

* Joh. 17: 3. Rom. 3: 30. cap. 10: 12. * Gal. 3: 19. Ebr. 9: 15.

1Tim 2:6. Vilken sig själv givit haver för alla till återlösen *, till vittnesbörd i sinom tid. *

* Matth. 20: 28. Eph. 1: 7. Col. 1: 14. * 1. Cor. 1: 6.

1Tim 2:7. Vartill jag skickad är en Predikare och Apostel: jag säger sanningen i Christo, och ljuger icke *, Hedningarnas Lärare * i trone och sanningene.

* Rom. 9: 1. * Ap. G. 9: 15. cap. 13: 2. cap. 22: 21. Rom. 11: 13. cap. 15: 16. Gal. 1: 16. cap. 2: 7, 8. Eph. 3: 8. 2. Tim. 1: 11.

III. Huru man skall bedja.

1Tim 2:8. Så vill jag nu, att männerna bedja i all rum *, upplyftandes heliga händer *, utan vrede och tvekan. * (a)

* Mal. 1: 11. Joh. 4: 21. * Ps. 134: 2. * Matth. 5: 23. cap. 6: 14.

IV. Huru kvinnor skola förhålla sig i Församlingene, och emot sina män.

1Tim 2:9. Sammalunda ock, att kvinnorna pryda sig i höveligom klädebonad, med blygaktighet och kyskhet *; icke med flätat hår, eller guld, eller pärlor, eller kostelig klädnad: *

* Tit. 2: 3. * 1. Pet. 3: 3.

1Tim 2:10. Utan, såsom de kvinnor höves som Gudaktighet bekänna, med goda gärningar.

1Tim 2:11. En kvinna låte lära sig i stillhet, med all underdånighet. *

* 1. Mos. 3: 16. Eph. 5: 24.

1Tim 2:12. Men kvinnone städer jag icke, att hon andra lärer * (b); och icke heller råder över mannen: utan vare i stillhet.

* 1. Cor. 14: 34.

1Tim 2:13. Ty Adam vart först skapad *, och sedan Eva: *

* 1. Mos. 1: 27. * cap. 2: 18, 22. 1. Cor. 11: 8, 9.

1Tim 2:14. Och Adam vart icke bedragen (c); utan kvinnan vart bedragen *, och hon var i överträdelsen.

* 1. Mos. 3: 6. 2. Cor. 11: 3.

V. Tröst för kvinnespersoner.

1Tim 2:15. Men hon varder likväl salig, genom barnsbörden (d), om de bliva i trone, och kärlekenom, och i helgelse, med kyskhet.

V. 8. (a) Utan vrede och tvekan) Att de icke knorra emot Gud, eller tveka om hans nåd i samvetena, Phil. 2: 14. 1. Pet. 1: 13.

V. 12. (b) Andra lärer) Nämliga, allmänneliga i Församlingene; såsom han säger, 1. Cor. 14: 34.

V. 14. (c) Icke bedragen) Nämliga först av själva ormen: utan sedan genom kvinnan.

V. 15. (d) Genom barnsbörden) Icke att barnafödslan är något medel eller orsak till saligheten: utan att de i henne kunna ock saliga varda, så att hon det intet förhindrar. Såsom detta ordet Dià eller genom, efter Ebreiskt sätt till att tala, väl annorstäds brukas. Såsom Rom. 4: 12. att han skulle vara allas deras fader som i förhudene trodde: där också i Grekiskan står δια eller genom förhuden.

1 TIMOTEUS, 3. CAPITLET

VIDARE beskriver Apostelen, vad dygder som krävas uti en Biskop, v. 1. Såsom ock uti andra Guds ords tjänare, v. 8, och 12. Samt deras hustrur, v. 11. På det att Timotheus skulle veta huruledes han skulle förestå Guds Församling, vilko Gud sanningen och den höga hemligheten om Christo uppenbarat haver, v. 14.

I. Vad dygder som krävas uti en Biskop;

1Tim 3:1. DET är ett fast ord: Om någor begärar (a) ett Biskopsämbete, han åstundar en god gärning.

1Tim 3:2. Så måste nu en Biskop vara ostraffelig *; ene hustrus man, vakande, nykter, sedig, gästgivare, läraktig.

* Tit. 1: 6, 7.

1Tim 3:3. Ingen drinkare, icke våldsam, icke sniken efter slem vinning; utan mild, icke trätosam *, icke girig:

* 2. Tim. 2: 24.

1Tim 3:4. Den sitt eget hus väl förestår, den sin barn haver i underdånighet med alla ärlighet.

1Tim 3:5. (Men om någor icke vet att förestå sitt eget hus, huru skall han sköta Guds Församling?)

1Tim 3:6. Icke Nychristen: på det han icke skall uppblåsas, och falla i djävulens dom.

1Tim 3:7. Han måste ock hava ett gott vittnesbörd av dem som utantill äro * (b): på det han icke skall falla uti djävulens försmädelse och snaro.

* 1. Cor. 5: 12.

II. Såsom ock uti andra Kyrkotjänare, rc.

1Tim 3:8. Sammalunda skola tjänarena (c) ärlige * vara, icke tvetalige, icke begivne på mycket vin, icke snikne efter slem vinning:

* Ap. G. 6: 3.

1Tim 3:9. Hållandes trones hemlighet med ett rent samvet.

1Tim 3:10. Men desse skola ock först försökas; sedan skola de tjäna, om de ostraffelige äro.

1Tim 3:11. Sammalunda skola deras hustrur ärliga vara, icke förtalerskor, nyktre, trofasta i allting.

1Tim 3:12. Tjänarena (c) skola vara ene hustrus män, de sin barn väl förestå, och sin egen hus.

1Tim 3:13. Ty de där väl tjäna, förvärva sig ett gott uppsteg *, och mycken frimodighet * i trone, som är i Christo JESU.

* Matth. 25: 21. * 1. Joh. 3: 21. cap. 5: 14.

1Tim 3:14. Detta skriver jag dig, förhoppandes ske skola, att jag kommer snart till dig.

1Tim 3:15. Men om jag förtövar, att du må veta huruledes du umgå skalt uti Guds hus, som är levandes Guds Församling, sanningenes pelare och grundval. (d)

1Tim 3:16. Och utan tvivel är Gudaktighetenes hemlighet stor: Gud är uppenbar vorden i köttet *, rättfärdigad i Andanom (e), synt Änglomen, predikad Hedningomen, trodd i världene, upptagen i härligheten.

* Joh. 1: 14. Eph. 3: 5, 6. 1. Pet. 3: 18. 1. Joh. 1: 2.

V. 1. (a) Begärar) Lagliga, och icke till sin egen fördel och nytto: utan Guds Församling till tjänst och uppbyggelse.

V. 7. (b) Som utantill äro) Det är: av dem som intet äro av Guds Församling, att de ock måste för sanningens skull giva honom vittne, att han är en ostraffelig person.

V. 8, 12. (c) Tjänarena) Genom dessa förstås Kyrkotjänare, som voro av mindre villkor, än de som uppsikten hade över andra.

V. 15. (d) Sanningenes pelare och grundval) Nämliga därföre, att hon haver Guds ord och den H. Skrift, som är själva sanningen. Härav följer: att Guds Församling kan icke fara vill uti salighetenes grund, eller den Christeliga trones huvudartiklar: men om någor Församling det gör, så faller hon ifrå Gud, och är intet mer hans Församling. Och detta är talat om Guds Församling, vilken och evarest hon är; och icke om den Romerska Kyrkan, med hennes Biscopar och Cardinaler, eller om någon annan Församling i synnerhet.

V. 16. (e) Rättfärdigad i Andanom) Den H. Ande prisar Christum i Evangelio och trone, vilken eljes all världen fördömer och lastar.

1 TIMOTEUS, 4. CAPITLET

HÄR förkunnar Apostelen, att i de yttersta tider skulle uppkomma falske Lärare, som skulle förbjuda äktenskapet, och göra åtskillnad på mat, v. 1. Vilket han befaller Timotheo predika androm, att de må veta det föreåt, v. 6. Sedan befaller han honom, att han skall fly fabler, och öva sig i Gudaktighet; det haver nytto med sig, v. 7. Och till det tredje, förmanar han honom till trohet och flit i sitt ämbete, att han måtte föregå andra till förbättring, både med leverne och lärdom, v. 12.

I. Prophetia om Antichristi lära.

1Tim 4:1. MEN Anden säger uttryckeliga, att i yttersta tiderna skola somlige falla ifrå trone *, hållandes sig intill bedrägeliga andar, och djävalärdomar:

* Matth. 24: 23. 2. Thess. 2: 3. 2. Tim. 3: 1. 2. Pet. 3: 3. 1. Joh. 2: 18. Jud. Ep. v. 18.

1Tim 4:2. Som genom skrymteri tala lögn, och hava bränt tecken i sin samvet; (a)

1Tim 4:3. Och förbjuda äktenskap; bjuda skona maten, som Gud skapat haver, * till att anammas med tacksägelse, av dem som tro, och hava förstått sanningena.

* 1. Mos. 9: 3. * Rom. 14: 6. 1. Cor. 10: 30.

1Tim 4:4. Ty all Guds creatur är god, och intet bortkasteligit, om det tages med tacksägelse. *

* 1. Mos. 1: 31. Ap. G. 10: 15. Rom. 14: 14, 20. 1. Cor. 10: 25. Tit. 1: 15.

1Tim 4:5. Ty det varder helgat genom Guds ord och bönen.

II. Befallning att Timotheus sådant förkunnar.

1Tim 4:6. Om du sådant sätter bröderna före, skalt du vara en god JESU Christi tjänare: såsom du uppfödder äst i trones ordom, och god lärdom *, vilken du efterföljt haver.

* 2. Tim. 1: 5. cap. 3: 14, 15.

1Tim 4:7. Men oandeliga och kärlingafabler avslå: *

* 1. Tim. 1: 4, 6.

III. Förmaning till Gudaktighet, trohet, och flit i ämbetet.

Men öva dig själv till Gudaktighet.

1Tim 4:8. Ty lekamlig övning är föga till nytto *: men Gudaktighet är nyttig till allting, och haver löfte om detta livet, och det tillkommande.

* Col. 2: 23.

1Tim 4:9. Det är ett fast ord, och all anammelse värt. *

* 1. Tim. 1: 15.

1Tim 4:10. Ty därpå arbete vi ock, och vardom försmädde, att vi hoppes på levandes Gud, som är alla människors Frälsare *, besynnerliga de trognas.

* Ps. 107: 2.

1Tim 4:11. Sådant bjud, och lär.

1Tim 4:12. Ingen förakte din ungdom *: utan var dem trognom en eftersyn *, i ordom, i umgängelse, i kärlekenom, i Andanom, i trone, i kyskhet.

* 1. Cor. 16: 10, 11. Tit. 2: 15. * Tit. 2: 7. 1. Pet. 5: 3.

1Tim 4:13. Akta på att läsa, förmana, lära, tilldess jag kommer.

1Tim 4:14. Försumma icke den gåvo som i dig är *, den dig given är genom prophetien *, med de Äldstas händers åläggning. *

* 1. Thess. 5: 19. * 1. Tim. 1: 18. * Ap. G. 6: 6. cap. 8: 17. cap. 13: 3. cap. 19: 6. 1. Tim. 5: 22.

1Tim 4:15. Detta akta; bliv däruti: på det din förkovring må varjom manne uppenbar varda.

1Tim 4:16. Hav akt på dig självan, och på lärdomen; bliv däruti: ty om du detta gör, frälsar du både dig självan, och dem som dig höra. *

* Rom. 11: 14. 1. Cor. 9: 22. Jac. 5: 20.

V. 2. (a) Med skrymteri tala lögn, rc.) Det är: de som med ett utvärtes skinande och heligt leverne, predika lögn och egen dikt emot Guds ord, och hava därföre ett ont samvet.

1 TIMOTEUS, 5. CAPITLET

APOSTELEN lärer Timotheum; först, huru han skall förmana både de gamla, och de unga, v. 1. Sedan, vad änkor som skola antagas att uppehållas av Församlingen, och vilka än må begiva sig i äktenskap, och stå hus före, v. 4. Till det tredje, huru Präster skola varda hållne, v. 17. Med några andra små stycker, v. 21.

I. Huru gamle och unge böra förmanas.

1Tim 5:1. DEN gamla skall du icke hårdeliga straffa: utan förmana såsom en fader *; de unga såsom bröder:

* 3. Mos. 19: 32.

1Tim 5:2. De gamla kvinnor såsom mödrar; de unga såsom systrar, med all kyskhet.

II. De änkors dygder som skulle uppehållas av församlingen.

1Tim 5:3. Hedra änkorna, de där rätta änkor äro.

1Tim 5:4. Men om någor änka haver barn, eller barnabarn, de skola först lära att bevisa gudsfruktan emot sitt eget hus, och vedergälla föräldromen: ty det är gott och tacknämligit för Gudi.

1Tim 5:5. Men den som är en rätt änka, och ensam * (a), hon hoppas på Gud, och bliver i böner och åkallan, natt och dag:

* Luc. 2: 36, 37.

1Tim 5:6. Men den som lever i vällust, hon är levandes död.

1Tim 5:7. Och detta bjud, att de äro ostraffeliga.

1Tim 5:8. Var nu någor icke försörjer sina egna, och besynnerliga sitt husfolk, den haver försakat trona *, och är värre än en otrogen.

* 2. Tim. 3: 5.

1Tim 5:9. Låt inga änko utväljas yngre än sextio år: den som haver varit ens mans hustru;

1Tim 5:10. Och vittnesbörd haver om goda gärningar: om hon haver uppfött barn; om hon haver härbergat *; om hon haver tvagit de heligas fötter * (b); om hon haver försörjt de bedrövada; om hon haver givit sig efter all god gärning.

* 1. Pet. 4: 9. * 1. Mos. 18: 4. cap. 19: 2. Luc. 7: 38, 44.

1Tim 5:11. Men de unga änkor avslå: ty när de begynna kättjas (c) emot Christum, så vilja de gifta sig;

1Tim 5:12. Och hava sin dom, att de den första tron (d) brutit hava.

1Tim 5:13. Därtill med äro de fåfänga, och lära löpa omkring i husen: ja, icke allenast fåfänga, utan ock skvallerfulla, och förvetna, och tala det som icke borde. *

* Tit. 2: 3.

1Tim 5:14. Så vill jag nu, att de unga änkor gifta sig, föda barn, stå hus före, intet tillfälle giva motståndarenom till att tala illa.

1Tim 5:15. Ty några hava allaredo vänt om efter Satanam. (e)

1Tim 5:16. Var nu någor trogen man eller kvinna haver änkor, han försörje dem, och låte icke Församlingen förtungas; att hon må dem försörja, som rätta änkor äro.

III. Om Präster, huru de skola hållas, rc.

1Tim 5:17. De Äldste som väl förestå, skall man hålla vara dubbel heder värda; mest de, som arbeta i ordet och lärdomen. *

* Rom. 12: 8. cap. 15: 27. 1. Cor. 9: 11. Gal. 6: 6. Phil. 2: 29. 1. Thess. 5: 12. Ebr. 13: 17.

1Tim 5:18. Ty Skriften säger: Du skalt icke binda munnen till på oxan som tröskar *; och: En arbetare är sin lön värd. *

* 5. Mos. 25: 4. 1. Cor. 9: 9. * 3. Mos. 19: 13. 5. Mos. 24: 14. Matth. 10: 10. Luc. 10: 7.

1Tim 5:19. Upptag intet klagomål emot en Äldsta, utan med tu eller tre vittne. *

* 5. Mos. 17: 6. cap. 19: 15.

1Tim 5:20. De som synda, straffa för allom, att andre skola ock frukta. *

* 5. Mos. 17: 4, 5. cap. 19: 18, rc.

IV. Förmaning till Timotheum och andra, om ett skickeligit leverne.

1Tim 5:21. Jag betygar för Gudi *, och HERRANOM JESU Christo, och för de utkorada Änglar, att du håller detta, utan föredom (f), och gör intet efter väld.

* Gal. 1: 20. Phil. 1: 8. 1. Thess. 2: 5. 1. Tim. 6: 13.

1Tim 5:22. Lägg icke hastigt händerna på någon *; och gör dig icke heller delaktig i annars mans synder: hålt dig självan kysk.

* Ap. G. 6: 6. cap. 8: 17. cap. 13: 3. cap. 19: 6. 1. Tim 4: 14. 2. Tim. 1: 6.

1Tim 5:23. Drick icke länger vatten, utan bruka något fögo vin *, för din magas skull, och att du ofta sjuk är.

* Ps. 104: 15.

1Tim 5:24. Somliga människors synder äro tillförene uppenbara* (g), och gå före dem till doms, men somliga följa de ock efter.

* Gal. 5: 19.

1Tim 5:25. Sammalunda äro ock de goda gärningar uppenbara tillförene; och de som annars hava sig kunna icke döljas.

V. 5. (a) Ensam) Den ingen haver före sörja, och är allena.

V. 10. (b) Tvagit de heligas fötter) Det är: den som haver bevist dem heligom och gudfruktigom någon ära och tjänst.

V. 11. (c) Begynna kättjas) Av de goda dagar som de hava av den meniga mans hjälp, gå fåfänga och lättjas.

V. 12. (d) Den första tron) Den de Christo i dopet, om ett kyskt och gudeligit leverne, eller Församlingen, om tjänst i deras livstid, tillsagt hade.

V. 15. (e) Vänt om, rc.) Nämliga, först till ett okyskt och lösaktigt leverne, och sedan till Hedendomen igen.

V. 21. (f) Utan föredom) Att du intet gör emot denna lärdom för välds eller vänskaps skull.

V. 24. (g) Äro tillförene uppenbara) Somlige kättares och onda människors väsende är så uppenbart, att ingen kan det skyla med något skrymteri. Somliga skylat till en tid; men på sistone kommer det då i dagsljuset. Alltså tvärtom, somlige lära och leva gudeliga, så att det uppenbart är, och förbättrar var man: men somligas tal och gärningar håller man icke för goda, till dess tiden det sedan uppenbarar, att det haver gott varit.

1 TIMOTEUS, 6. CAPITLET

YTTERMERA lärer Apostelen, huru trälar skola förhålla sig emot deras Herrar, v. 1. Sedan beskriver han de förföriska Lärare; och förmanar Timotheum, att han ingen gemenskap skulle hava med dem, v. 3. Ej heller med girighet, v. 6. Utan hellre beflita sig om rättfärdighet, Gudaktighet, och andra lovliga dygder, v. 11. Till det tredje befaller han honom bjuda dem rikom, att de rätt bruka deras rikedomar, v. 17. Och till beslut, att han den rena läran troliga förvarar, v. 20.

I. Huru tjänare skola förhålla sig emot deras Herrar.

1Tim 6:1. SÅ månge tjänare, som under ok äro, skola hålla sina Herrar alla äro värda *: på det Guds Namn och lärdom icke skall försmädd varda.

* Eph. 6: 5. Col. 3: 22. Tit. 2: 9. 1. Pet. 2: 18.

1Tim 6:2. Men de som hava trogna Herrar, de skola icke förakta dem, fördenskull de äro bröder; utan vara dess mer tjänstaktige, att de trogne, och älskade, och delaktige uti välgärningene (a) äro. Detta lär, och förmana.

II. Förmaning till att fly falska Lärare.

1Tim 6:3. Ho där annars lärer *, och icke bliver vid vårs HERRAS JESU Christi hälsosamma ord, och vid den lärdom som är om Gudaktigheten:

* Gal. 1: 6, 7. 1. Tim. 1: 3.

1Tim 6:4. Han är uppblåst (b), och vet intet *, utan är sjuk (c) i spörsmål och ordakrig *, av vilkom födes avund, kiv, försmädelser, onda misstankar:

* 1. Cor. 8: 2. * 1. Tim. 1: 4. 2. Tim. 2: 23. Tit. 3: 9.

1Tim 6:5. Förvända disputeringar * emellan människor, fördärvade i sinnet, och berövade sanningen, menandes, att Gudaktigheten är en vinning * (d). Drag dig ifrå sådana. *

* 1. Cor. 11: 16. 2. Tim. 3: 5, 8. * Tit. 1: 1, 11. * Rom. 16: 17. Tit. 3: 10. 2. Joh. v. 10.

III. Varning för girighet.

1Tim 6:6. Men Gudaktighet med förnöjsamhet är en stor vinning. *

* Ords. 15: 16. 1. Tim. 4: 8. 1. Pet. 5: 7.

1Tim 6:7. Ty vi have intet fört in i världena: därföre är det klart, att vi icke heller kunne något föra härut. *

* Job. 1: 21. cap. 27: 19. Ps. 49: 18. Pred. 5: 14, 15.

1Tim 6:8. Utan då vi have födo och kläder, så låtom oss därmed nöja. *

* Ps. 55: 23. Ords. 27: 26. Syr. 29: 28. Matth. 6: 25. Ebr. 13: 5.

1Tim 6:9. Men de som vilja rike varda, falla uti frestelse, och i snaro *, och i mång dåraktig och skadelig begärelse, de där sänka människorna uti fördärv och förtappelse.

* Ords. 11: 28. cap. 28: 20. Matth. 13: 22. Marc. 4: 19. Jac. 5: 1.

1Tim 6:10. Ty penningakärleken är en rot till allt ont: till vilken somlige hava haft lust, och äro därmed ville farne * ifrå trone, och hava genomstungit sig själva med mycken pino. * (e)

* 2. Mos. 23: 8. 5. Mos. 16: 19. * Ords. 15: 16.

IV. Påminnelse, att beflita sig om lovliga dygder, och flit i ämbete.

1Tim 6:11. Men du, o Guds människa, fly sådant, och far efter rättfärdigheten, Gudaktigheten, tron, kärleken, tålamod, saktmod. *

* 2. Tim. 2: 22.

1Tim 6:12. Kämpa en god trones kamp *: fatta * evinnerligit liv, till vilket du ock kallad äst, och bekänt haver en god bekännelse för mång vittne.

* 1. Cor. 9: 24, 25, 26. 1. Tim. 1: 18. 2. Tim. 4: 7. * Phil. 3: 12, 14.

1Tim 6:13. Jag bjuder dig för Gudi *, som allting gör levande *; och för Christo JESU, som under Pontio Pilato betygat haver en god bekännelse: *

* 1. Tim. 5: 21. * 5. Mos. 32: 39. 1. Sam. 2: 6. * Matth. 27: 11. Joh. 18: 37.

1Tim 6:14. Att du håller budet, obesmittat, ostraffelig, intill vårs HERRAS JESU Christi uppenbarelse:

1Tim 6:15. Vilka bete skall i sin tid den salige, och allena väldige, Konungarnas Konung *, och Herrarnas HERRE.

* 1. Tim. 1: 17. Uppenb. 17: 14. cap. 19: 16.

1Tim 6:16. Den där allena haver odödelighet; den där bor uti ett ljus där ingen tillkomma kan; den ingen människa sett haver, icke heller se kan *: honom vare ära och evig makt: Amen.

* 2. Mos. 33: 20. 5. Mos. 4: 12. Joh. 1: 18. 1. Joh. 4: 12, 20.

V. Huru de rike skola förhålla sig.

1Tim 6:17. Bjud dem som rike äro i denna värld, att de icke äro högsinte, icke heller sätta sitt hopp på de ovissa rikedomar *; utan på levande Gud, vilken oss allting rikeliga giver till att njuta:

* Job. 31: 24. Ps. 62: 11. Marc. 4: 19. cap. 10: 24. Luc. 8: 14. cap. 12: 15.

1Tim 6:18. Att de göra väl, och rike varda i goda gärningar *, äro givmilde och dela med sig:

* Jac. 2: 5.

1Tim 6:19. Sammansamka sig självom en god grund till det tillkommande *; att de måga fatta evinnerligit liv.

* Matth. 6: 20. Luc. 16: 9.

VI. Beslut, med varning emot villfarelser.

1Tim 6:20. O Timothee, förvara det dig betrott är *; och fly oandelig och fåfäng ord och trätor *, som komma av den falskeliga kallade kunskapen:

* 2. Tim. 1: 14. * 1. Tim. 1: 4, 6. cap. 4: 7. 2. Tim. 2: 14, 16. Tit. 1: 14. cap. 3: 9.

1Tim 6:21. Vilka somlige bekänna, och hava felat om trona *. Nåd vare med dig: Amen.

* 2. Tim. 2: 18.

Den förra till Timotheum, skriven av Laodicea, vilken är huvudstaden i Phrygia Pacatiana.

V. 2. (a) Uti välgärningene) Det är, den salighet som Christus förvärvat haver.

V. 4. (b) Uppblåst) Fördränkte i sina tankar, och aktar ingen.

(c) Sjuk) Lögnen är alltid sjuk, och behöver mång hjälperede.

V. 5. (d) En vinning) Det är, såsom det vore en handel, där man med må söka äro och ägodelar, och icke allena tjäna Gudi.

V. 10. (e) Pino) Med sorg och ängslan, och oro dag och natt om penningar, såsom Christus för denna sakens skull liknar rikedomar vid törne, Matth. 13: 22.